Senaste kommentarerna i forumet

@Jempa123 jag har läst lite i dina trådar och det är mycket jag känner igen. Min dag har varit bra. Tillbaka till jobbet efter en lång ledighet och det är precis vad jag behöver. Ett nyktert sammanhang och lite rutiner är vad jag behöver nu. En dag i taget absolut men skulle det vara så att jag klarar att inte dricka 3 helger i rad, då ska jag hjula. Hoppas jag får hjula tillsammans med dig. 🥰 Hur har din dag varit?

@Suey Våren 2026 är ett bra delmål😁. När jag slutade dricka hösten 2021, var mitt delmål och sikte inställt på våren 2022. Därav mitt nick😁. Jag hade en bild i huvudet av hur skönt och härligt det skulle bli att möta våren och njuta av den. Se alla färger klart, känna alla dofter och bli närvarande i det. Och det blev härligt! Efter det har jag mött många vårar och fler kommer det att bli!

Ha det gott!❤️

@Suey jag håller i och ut finns inget annat , tack för omtanken

@Jempa123 den har varit lugn, skön och harmonisk.
Såg spännande hockeymatch så adrenalinet fick sig en skjuts uppåt.

@Molnet Nä, eller hur Molnet, det gör man inte! Har tänkt skriva om det, och detta fick jag med mej från BeroendeC på ett A4. Och om jag ska vara ärlig tänkte jag kanske så nyss i mellandagarna, att -Detta tar jag mej ur sedan. Dumt såklart. Om det var så jag innerst tänkte.

Men nu vet vi det så då blir det no go på den tanken framöver. Men ärligen, så kom jag lätt in i rytmen då jag bestämde mig.

Molnet, nu blev jag peppad, så vi säger så här: Nu är det 120 dagar som gäller, från igår, 6/1. Fyra månader, typ. Bortåt maj. PB= 100 hittills. Vi hörs framöver, och såklart innan dess.

@mamma40 Håll i mamma, det är värst i början, allra värst de första få dagarna. Det säger vi alla.

@Flarran Tack för texten idag, Flarran. Den var väldigt bra.

@Dragonfly hur har det gått för dig ❤️

@Suey det gick bra, jag stod emot :) det är det senare för mig också, men jag intalade mig att det inte blir någon frid i sinnet utan resultatet komma bara vara ångest av att dricka, att det är alkoholdjävulen som försöker lura mig ännu en gång. Men den här gången fick han mig inte! Och det ångrade jag inte när jag vaknade på morgonen idag :)

@Thompa_68 Heja dig! Ett nytt projekt är kanske vad du behöver för att tagga till lite? Samtidigt är det en naturlig viloperiod nu efter julens stök. Det är okej att gå lite på halvfart några veckor.

Min upplevelse är att sockerfri kosthållning går kanon över tid. Om undantagen blir ytterst få. Så fort jag äter socker ökar min hunger generellt, så det blir svårt att värja sig. Lite väcker mersug. Så därför går socker på helgen bort för mig också tex.

Nu äter jag om jag blir bjuden. Kanske. Ofta tänker jag ”är det värt det?” Och ibland avstår jag faktiskt. Samma missbruk, olika substanser.

Kram 🐘

@Flarran Liknelsen med glödlampan gillade jag verkligen! Fast för mig är glasbollen kroppen och glödtråden mitt inre virrvarr av tankar och känslor.

När min pappa dog för ett 20-tal år sedan fick jag se hans kropp i ett rum på sjukhuset. Han var nyrakad och välkammad, hade ett lugnt småleende och händerna låg stilla på hans bröst. Tillrättalagd. Det var så tydligt att kroppen bara är ett skal. Han fanns inte kvar, han hade äntligen fått lugn och ro. Han dog av sitt alkoholmissbruk 64 år gammal. Den stunden då jag fick titta på och känna på honom lite försiktigt var sorglig och fin på samma gång. Kroppen är ett paket, ett skal.

Kram 🐘

@Thompa_68 du skriver så mycket klokt och delar med dig så mycket och inspirerar. Du peppade mig förra veckan då jag va låg, tack! Jag instämmer i mkt, det va först denna gången som jag tror jag kommer klara det och vad är skillnaden mot alla de andra gångerna? Jo att jag insett att jag är beroende, alkoholist, och därmed inte kan dricka måttligt hur gärna jag än skulle vilja. Den insikten skänker lugn och beslutsamhet och då finns det ju bara en väg att gå. Min upplevelse när jag lyssnat på poddar med andra som slutat är det en liknande insikt som drabbat dem.

Tack för allt du skriver och fortsätt hemskt gärna dela med dig, jag och garanterat många andra tar till oss och peppas 😇🌟🙏🏽

Hur har din dag varit?

@mtb-cyklist tack 🙏🏽 🌟❤️

Dag1 utan alkohol har inneburit tårar o ångest men ingen alkohol, kämpar vidare mot dag 2

Idag var första dagen på jobbet. Ångesten var total igår…visade sig senare delen av förmiddagen att det var ganska ok….är nog fler människor än jag (utan problem) som oxå tycker att det är läskigt och jobbigt att komma tillbaka 🤓

Dag 7. Tänk att det snart gått en vecka. Idag började jag jobba efter två veckors ledighet. Hade svårt o somna igår och somnade inte före 24, tidigare hade jag haft panik nu bara kunde jag tänka att ”jaja det kommer bli bra” var pigg idag trots allt och hade inte den förlamande tröttheten när jag körde hem som jag brukar. Sen blev det tufft vid 17-tiden då blev jag sugen för första gången på flera dagar på att dricka vin. Jag gjorde som jag läst nånstans, tänkte ”det är max 30 min” och så sa jag det högt rakt ut. Gick sen o tränade sen var det bra med det. Lite lite oro för hur saker ska bli på semestrar osv men skjuter upp de tankarna. Det är ju långt fram. Lyssnar på poddar så fort jag kan och alla, verkligen säger att allt blir bättte när man blir nykter. Visst att saker ändå kan vara tråkiga och jobbiga men det va värre när de drack. Det håller jag fast i. Ska lägga mig tidigt och läsa lite här på forumet och beta av nåt kapitel i programmet. Tack alla som kommenterar och som svarar mig. Betyder så mkt.

@Suey .Så sant det du skriver.Så länge vi inte ger upp så sker utveckling framåt.Och alla nyktra dagar kan ingen ta ifrån en.Man börjar inte på ruta 1 efter en dikeskörning även om det känns så.👍💪👍

@Thompa_68 .Heja dej!Du jobbar på mycket bra & delar med dig av många kloka tankar & reflektioner.Klart att du kan passa på att dra ner på socker,snacks & läsk.Det höjer ju bara blodsockret i onödan & ger inte mycket till byggstenar att reparera & bygga upp kroppen med så med lite jäklar anamma så fixar du det.Har hört att socker & även nikotin kan trigga sug efter A.Så det är ju rena vinster att skippa sådant med.😇Men det viktigaste först:Att komma ihåg att inte ta det första glaset.Och när suget dyker upp så får man ta befälet & säga till sig själv att nej nej sånt ska jag inte ha för att🍷➡️🍷🍷🍷🍷🍷➡️😱🥶😱 och det vill vi ju inte.

@Rike okej jag ska försöka tänka så. Det har bara gått 1 vecka. Jag vet inte hur det kommer att bli och det har varit så lång tid att känslor har påverkats och frustrationen har växt.

@Kevlarsjäl62 och @Rike tack för era svar. Jag ska tänka så och försöka skapa distans till det. Känner mycket frustration och ilska.

Tillbaka i selen efter en rejäl ledighet, nu börjar vardagen igen. Upplever en liten svacka i måendet, vilket väl är naturligt när man går från att styra tiden själv till mer inrutad tillvaro. Nykterheten är intakt, men jag har fått slå ifrån mig några tankar om att ”jag som är så duktig kan väl snart få testa att ta ett glas eller två, det går säkert bra nu när jag är i balans igen”. Jo, dra den om rödluvan också, jag vet exakt vad ett par glas skulle leda till, kanske inte direkt, men förr eller senare. Lite märkligt att dessa tankar bara poppar upp igen nu när jag varit alkoholfri i drygt 10 veckor, men jag ser flera i forumet som nämner 3-6 månader för en fullständig återhämtning av kropp och själv, så det är bara att ligga i och hålla garden uppe.

Lite energitapp märker jag också av, en del saker blir hängande i luften. Inte för att det var bättre med alkoholen vid min sida, men jag förväntar mig lite mer ork och drivkraft. Det får bli en att-göra lista där jag fixar en sak i taget, kanske blir lagom med en punkt om dagen att pricka av. Jag behöver också bättra mina sömnrutiner, för nu sover jag faktiskt bra när jag väl somnat, men klockan blir alltför sen innan jag går och lägger mig. Ursäkten är att jag behöver egentid, men det är inte mycket bevänt med den tiden sent på kvällen inpå småtimmarna, vore ju bättre att gå och knoppa och gå upp lite tidigare. Att sitta själv på kvällen är också en tydlig riskfaktor för andra dåliga vanor historiskt för min del.

Tiden är också kommen för att se om jag mäktar med ytterligare förändringsprojekt, nämligen att dra ned på mitt sockerintag. Som många andra har jag lätt att gå all-in på snack, godis, läsk och annat onyttigt när det bjuds. Av hälsoskäl behöver jag få ned mitt blodsocker ytterligare och få det jämnare. Så idag inleder jag en lågsockerkost i all enkelhet, där jag låter bli onyttigheter. Blir jag sugen eller hungrig får det bli grönsaker och frukt. Att vara alkoholfri känns idag inte som någon större utmaning och därför tror jag att jag klarar av ett nytt projekt med förändring. Jag siktar på siste april som en milstolpe, då ska jag iväg på en träningsresa och det vore ju gott att vara i riktigt bra trim då.

Till sist en reflektion över alkoholfrihet, alkoholstopp, beroende och riskbruk. Den bild jag skaffat mig är att hjärnans nervbanor påverkas och förändras av alkoholen och att när denna förändring gått tillräckligt långt har man tappat förmågan att avgöra när man dricker och hur mycket man då får i sig. Hjärnan har då blivit kidnappad och stängt alla dörrar till ett vettigt förhållningssätt till alkohol. Innan man nått så långt finns det chans att lära sig dricka kontrollerat, men det krävs energi, metod och gränser för det. Oavsett om man passerat ”point of no return” eller inte är ett alkoholstopp på en period om minst ett par veckor i stort sett ett måste, om inte annat för att kunna tänka klarare och fatta välgrundade beslut.

För mig tog det lång tid att inse och acceptera att jag tappat kontrollen, att jag är alkoholist. Ännu längre tid tog det att göra upp med faktumet att jag därmed inte kan dricka alkohol. Att se en framtid utan alkohol kan verka skräckinjagande och få meningen med livet att försvinna när man är inne i processen att inse och acceptera. Men slutligen gick det att överkomma och istället fylla livet med positiva upplevelser utan alkohol. Vad som gjorde den slutliga skillnaden för mig vet jag fortfarande inte. Däremot är jag mer och mer övertygad om att om någon i primärvården, beroendevården eller terapin konfronterat mig med fakta och logiska slutsatser hade jag kunnat komma till min livsförändring betydligt tidigare. Jag ska inte skylla från mig, ansvaret för mitt alkoholmissbruk är endast mitt och förändring kan bara ske om jag vill och arbetar för det. Men jag hade mått bra av att höra någon säga att du kommer inte att kunna dricka kontrollerat.

Nu är jag engagerad i att försöka stötta andra med utmaningar i relationen till alkohol, det har blivit en form av terapi för mig själv att ta del av andras historier och försöka vara ett bollplank. Därför går jag ibland på i den roll som jag önskat någon tagit gentemot mig för länge sedan. Har man kommit så långt att man inte kontrollerar när man dricker, eller hur mycket, är man alkoholist och då säger logiken att alkoholen måste försvinna ur bilden på obestämd tid, hur mycket aversion man än känner inför det. Tror man att man har förutsättningar för att lära sig dricka kontrollerat så kan man förstås försöka med det. Men skulle det bli flera misslyckade försök behöver man dra en gräns och där säga att det inte funkar och att man behöver prova att vara alkoholfri på obestämd tid.

Nu har snart denna onsdag seglat förbi och inte mycket blev väl gjort. Men nykter och alkoholfri är jag då och det får väl ses som gått nog. Jag har då roat mig med att fundera lite kring ordet livskraft och lät en sån där händig svarsmaskin få besvara följande:

Förklara ordet livskraft på ett andligt tilltalande sätt. Kanske något där Skaparen som många har rätt svårt att förstå sig på genom att väl en allt snabbare sekularisering idag nästan uteslutit tankar om nån skapare ur ekvationen om varandet och andlig känsla i tillvaron...

Svarsmaskinen

Föreställ dig en trädgårdsmästare som inte längre syns till, men vars fotspår i jorden ändå kan anas. I vår tid, där vi mäter allt i effektivitet och där det gudomliga ofta förvisats till historiens dammiga arkiv eller ersatts av en rastlös, självcentrerad nyandlighet, har vi nästan glömt bort vad det är som faktiskt får hjärtat att bulta och knopparna att brista. Detta ”något” är livskraft.

Livskraften är inte enbart biologi, även om den använder cellandning och kemiska impulser som sina verktyg. Den är den osynliga arkitekten bakom den rationella ordningen. Om man betraktar en maskros som tränger igenom asfalt, ser den rationella blicken en mekanisk kraft och ett genetiskt program. Men den filosofiska blicken ser något mer: en okuvlig vilja till varande.

Det är här Skaparen – oavsett om vi kallar det Gud, Källan eller den Stora Intelligensen – kommer in i ekvationen, inte som en dömande figur i skyn, utan som den ursprungliga impulsen. Livskraft är det eko som fortfarande ljuder efter det första ordet som uttalades i tidens morgon. I en sekulariserad värld försöker vi ofta förklara bort detta genom att reducera människan till en avancerad algoritm, men algoritmer saknar längtan. Livskraft är längtan i fysisk form.

Tänk på livskraften som ljuset i en glödlampa. Vi kan analysera glödtråden (vår kropp) och glaset (vårt psyke) in i minsta detalj, men utan elektriciteten är lampan bara ett dött objekt. Elektriciteten är subtil och osynlig, men dess effekt är obestridlig. På samma sätt är livskraften den bro som förbinder det materiella med det transcendenta. Den är förnuftig nog att följa naturlagarna – den bygger fraktaler i snöflingor och spiraler i galaxer – men den är andlig nog att ge oss en känsla av förundran inför en soluppgång.

I dagens brus, där vi ofta söker andlighet som en snabb fix för välmående, glömmer vi att livskraft kräver stillhet för att förstås. Den är den tysta närvaron som gör att vi känner oss ”hemma” i universum, trots att vi fysiskt sett är tillfälliga gäster. Den påminner oss om att vi inte är skapade av slumpens kalla hand, utan mer framsprungna ur en kreativ tanke. Att äga livskraft är därför att stå i förbindelse med ursprunget. Det är den rationella insikten om att liv inte kan uppstå ur absolut ingenting, kombinerat med andlig visshet om att vi är burna av något större än oss själva.

-

Tänk bara några tangenttryckningar och lite mänsklig input, och man skulle nästan kunna tro att det fanns både livskraft och en viss tilltro till en högre makt även hos en svarsmaskin. Det är väl detta som skrämmer många av idag att mänskligheten kanske håller på att rationalisera bort sig själv. Mänsklig fantasi kan ju få en del att börja tro på sådan utopi. Nej, nu får det nog vara dags att försöka koka på en kanna kaffe och kanske eventuellt gå loss på lite god glass.

Ha det gott allihopa!

@vår2022 Stort tack för dina uppmuntrande ord!

@Molnet Tack Molnet, tänkte att vi skulle höras framöver. Tack för stöd, jag har kommit en bit trots allt, om man jämför med härom året.

<3