Senaste kommentarerna i forumet

@Himmelellerhelvette du duger verkligen som du är ❤️ jag är så tacksam för att du följer mig på min resa och jag blir så glad (och full av beundran) när jag får insyn i hur fint alla ni som går före mig stöttar och finns för varandra i andra delar av forumet.

Du är bra som du är, du duger och du är modig som delar med dig. Din styrka och mod är inspirerande för mig som precis börjat min resa, du är klok och omtänksam och så fin förebild ❤️ tack för att du finns här med oss 🤗

Inser att det är 2 år sen jag skrev här. och problemet har inte tagit slut. Den öppna konsumtionen av alkohol har upphört, så nu görs det i smyg istället. Vilket är nästan värre, eller det är värre! För så fort jag inte har kontroll eller koll så smygs det, passar han på. Det kan vara från att jag går ut med en väninna och fikar på dagen till att jag är borta och kommer hem senare på dagen efter att arbetsresa. Det värsta är att han tror att jag inte genomskådar honom! Att jag inte ser att han är full! Hela han utstrålar det! Från ögon till varenda litet beteende han har! Men han förnekar det in i döden! Jag t o m tvingar honom att blåsa i alkoholmätare och skulle den få utslag! Även om det är små mängder som 0.03, 0.05 eller om det hade haft 0.1 osv så nekar han! Han har absolut inte druckit!
Jag hitta massor av små ginflaskor i en papppåse under hans skrivbord, "dessa var gammalt" när jag då kontrar med att "ja men då har jag ju känt av rätt när jag misstänkt dig". "Det va då,jag håller ju inte på så mer !". Jag märkte att han var märkligt till och från när han kom från sin bil. Då hitta jag en likadan ginflaska under sätet som han tog en klunk då och då när han "gått" ut till sin bil för att hämta något. Så den tog jag och gömde för att se hur lång tid det skulle ta innan han upptäckte. Det tog ett par dagar men sen sa han att han visste att jag tagit den. Och jag bröt ihop och försökte förklara för honom hur orolig jag är, hur ledsen jag är, att han borde veta att han kan prata med mig om han mår dåligt. Och han är så omtänksam och fin när han är sig själv! Jag vill ju inte lämna honom i sticket när han har det svårt! Men han vägrar erkänna det!
Det värsta är att jag känner mig så isolerad. Jag vågar inte gå någonstans på eftermiddagen eller kvällen för jag är rädd att möta honom när jag kommer hem. Han är sällan arg, även om dessa känslor är förstärkta, men han är opålitlig, oaktsam, sårande, sluddrig, får inget gjort. Och detta oroar mig! Jag vågar inte träffa min familj med honom längre trots att vi varit tillsammans i över 22 år. För jag vet inte om han smugit till sig en liten sup innan dom kommit. Och att dom kanske ska avslöja hans "problem". Samma med vänner. Han blir så otrevlig och dryg, framförallt mot mig när vi är med andra om han är full. Och våra vänner reagerar på det, och säger inte att det är så, men har en känsla av att många tagit avstånd pga hans beteende. Och det sårar mig mer än honom. För han "bryr sig" inte om vad andra tycker. Medan jag dör av skam på insidan.
Som sagt jag har dragit alla dessa samtal med honom och han dricker inte alla dagar i veckan men jag är som en hök och känner att jag hela tiden måste vara igång och hålla stenkoll!

@Ny dag Du jobbar på så fint! Ja, när man får lite avstånd till sitt drickande och tydligare kan se det utifrån så undrar man hur fan man orkade med att trycka in en fylla mellan varven, eller som i mitt fall varje dag! Klart man inte orkar med det! Det är fullt upp ändå. När du varit nykter ännu längre sammanhållen tid så kommer även hjärnan att balansera sig. Den får återhämta sig ordentligt. Man får hjälpa till med att skapa balansen genom att ta bort saker, inte lägga till saker i schemat. Jag har tagit bort många ”måsten” som egentligen faktiskt inte är måsten. Det funkar så bra utan dem. Det räcker med good enough. Sedan när man fått mer balans i hjärnan och i livet så kommer det mer energi. Energi som gått åt till att återhämta sig och skapa balansen. Då kan man se över sitt liv igen och se om man vill tillföra något eller ta bort något, beroende på hur man vill ha det i sitt liv och se till så att de finns balans för att det ska fungera bra och så att man mår bra i det.

Ett tips är att göra en livskompass över dina livsområden. Var du befinner dig och var ditt önskade läge är och vad du ska göra för att nå dit. Läs mer här https://livskompass.se/

Ha en fin dag och du gör det så bra!❤️

@åträtthåll tack fina! Och jag hejar på dig! ✨🥰 Det är ingen lätt match vi går men vi klarar det 💪

@Carisie God morgon! I cyberspace kan vi skrida över gränserna och vara, läsa och skriva lite var vi vill. Nu har jag skridit över till dig och läser ditt inlägg, vilket jag ofta gör men inte alltid kommenterar😁. Nä, varför ska man dricka egentligen? Det går så himla bra utan. Det är ju faktiskt ett gift man häller i sig frivilligt som kroppen i ett naturligt tillstånd inte önskar sig.

Låter som ett drömjobb med bjudfrukost, nice! Kul att lära sig cykla igen😂. Kan se en bild av dig, som en snygg look a like av Eva Röse, långt lockigt svallande hår och röda läppar 👄. Snabba fötter och ett glatt humör som sveper runt på sjukhuset😁.

Ha en fin dag på nya jobbet!❤️

@Ny dag Bra! Tänk zebrans ränder, varva aktivitet med vila. Pauser är så viktigt, även när man jobbar hemifrån. Att gå undan och djupandas in på 6, ut på 6 typ 10-20 gånger gör underverk för kreativiteten. Folk tror att de är duktiga när de bara köttar på timme efter timme, när faktum är att pauserna behövs - totalt presterar man mer om man tar pauser.

När mina barn var små planerade jag aktiviteter varannan dag, och varannan dag gick vi hemma och skrotade. Då kunde man njuta mer av aktiviteterna, för batterierna var laddade.

Kram 🐘

Påbörjar tionde nyktra veckan, fortsätter med mantrat Aldrig glömma, aldrig ta första glaset! En tanke slog mig nu på morgonen, hur tusan har jag klarat av att vara beroende parallellt med att sköta familj, jobb, hus etc.? Inte konstigt att jag nu känner mig lite trött och sliten. Min kropp och knopp behöver och ska få återhämta sig nu. Fullt schema på jobbet idag och därefter kvällsaktivitet men inga andra måsten för dagen, imorgon arbetar jag hemma och då blir det lite lugnare. Försöker planera in och varva intensiva dagar med lugna där jag kan stanna upp och aaaaannnnnddddaaaass!🌱

Dag5: känns som det kan bli en rätt bra dag idag! Ska också prova alkoholhjälpen i stockholm som ska kunna stötta en rätt bra

@B.Å ❤️❤️❤️ nu fick du mig rörd till tårar till morgonkaffet. Tack snälla för dina fina ord och din omtänksamhet, det är guld värt för mig! Tack!

Dag 2, idag ska jag inte ta det första glaset 😊

var som att cykla (om man nu lärt sig det). Råkade trycka iväg inlägget 😂. Det betyder nog att jag inte ska skriva mer utan bara ge mig av - in i onsdagen.

Hoppas alla har en fin dag.
🩵

God morgon ☺️❄️
Ytterligare en nykter natt och morgon. Känns "som vanligt" nu att inte dricka. Jag vet att jag sa det tidigare - att det känns ovanligare att jag skulle planera någon sorts drickande. Det har fallit bort naturligt 🤔

Känner mig tacksam över allt stöd och pepp jag har här och insikter jag fått. Känns dock lite "ensamt" i måttligt 😂 men vad tusan! Nån förtappad stackare kanske läser i alla fall?!

Nu ska jag hoppa ur sängen och peta i linser och peta på läppstift 💄 så kommer den här dagen att bli fantastisk! Bjudfrukost på jobbet också- nya jobbet - alltså vilken dröm 😊 Provade några manövrar igår det

@LasseochLenin Hej och välkommen hit! Tack för att du ville dela med dig av din historia. Jag tillhör forumsdelen ”det vidare livet” efter att först har varit i delen ”alkoholfri”. Jag kunde inte låta bli att svara ändå i din tråd på sidan vara måttlig” vilket jag sällan gör. Min historia är att jag, precis som du, druckit alldeles för mycket, för ofta och flera gånger försök minska ned, haft några månaders uppehåll men alltid hamnat tillbaka till ruta 1, alltså börjat dricka för mycket igen. Jag intalade mig varje gång att jag nu visat för mig själv att jag kan hantera alkohol, men jag lurade bara mig själv. Jag ville inte inse att jag var alkoholberoende vilket för mig innebar att jag inte kan hantera alkohol, korta perioder kunde jag, men föll alltid tillbaka.

När man är alkoholberoende så har man ”programmerat” om belöningssystemet i hjärnan som frisätter höga doser av dopamin vilket framkallar känslor välbehag, skön berusning. De höga doserna av dopamin är inte naturliga utan konstgjorda pga alkoholintaget. De höga doserna och välbehaget gör att systemet självmant börjar sända signaler om att dricka mer alkohol för att nå effekt. Toleransökningen startar för vi behöver dricka allt mer för att nå effekten. Hjärnans belöningssystem har förändrats och utvecklat ett alkoholberoende. Vi har skapat en alkoholdjävul i vår hjärna. En djävul som vaknar till så fort det vankas alkohol och som sätter igång det programmet som vi själva konstruerat i vårt belöningssystem. Min djävul har vaknat efter varje uppehåll då jag försökt dricka måttligt eller ”normalt”. Då har jag dessutom underhållit mitt alkoholberoende genom att ha hållit djävulen varm i kläderna och på tårna, då denne hela tiden väntat på när jag ska ta nästa glas. Även mina tankar var mest på när ska jag dricka, hur mycket, var ska jag dricka, när ska jag handla, hur mycket ska jag handla.

Min historia idag är att jag snart varit nykter i 3 år och jag mår bättre än någonsin. Jag insåg till slut att jag är alkoholberoende och att jag inte kan vinna kampen mot alkoholdjävulen. Jag insåg att mitt belöningssystem är uppfuckat😂. Att det enda sättet jag kan vinna kampen på om ett bra liv är att sluta dricka. Det som är fantastiskt med hjärnan är att jag nu som nykter har ett naturligt belöningssystem igen och den sänder inga signaler om att nå höga doser av dopamin för att få effekt, för alkoholdjävulen ligger i djup, djup dvala. Det enda som kan väcka den är ett glas alkohol, men det kommer inte att ske.

Som sagt, jag har ett så bra liv nu som nykter. Det var inte alkoholen som förgyllde mitt liv, den förpestade livet med sina konsekvenser. Det som förgyller livet idag är bättre självkänsla, bättre kontakt med mitt inre, tillgänglig för familjen och andra, gladare, socialare, jämnt humör, balans i livet, mer chill, mer energi, sover bättre, presterar bättre på jobbet, bättre hälsa, fysisk kondition och psykiskt mående. Listan skulle kunna göras så mycket längre😁.

Det är mina tankar och erfarenheter i detta långa svar. Mitt råd att du ska ta dig en lång funderare på vad du ska välja för väg och ta din frus oro på allvar. Ibland blir man lite självblind och lurar sig själv, för att man så gärna önskar att det skulle vara på ett annat sätt, som jag gjorde. Sedan funderar jag lite på det du säger att du aldrig har haft problem att sluta dricka när jag väl börjat. Att du har varit en som kan ta en öl utan att det blir två. Det låter inte riktigt så på det du har berättat😁.

Hur som helst så önskar jag dig lycka till!🍂

Sen kom jag idag fatt i en känsla som jag kan koka ner till:
Jag har alltför stor kontaktyta utåt.
Som om jag vore inlindad I flugfångartejp.
Där (hoppas) väntar jag på att något ska fastna. Som jag får tugga i mig eller engagera mig i.
Däremot inåt är det få eller inga kopplingar.
Detta såklart när jag är i återfall/ obalans.
Så är det för mig.
Kanske också för någon annan.

@MärtaMaria grattis till en viktig milstolpe, 90 dagar är stort – så bra jobbat! 🥳🥳

Jag har satt mål på 101 dag och sedan 4 månader. Tänker lägga upp små mål tills jag fyller 1 år. Känns så kul att bocka av ✅ och kul att belöna sig lite på vägen.

@åträtthåll du är inte en bluff, alla vi har nog testat, misslyckats och testat igen. Jag vet inte hur många gånger jag lovat mig själv att ”nu var det fan i mig nog” för att sedan ändra/ångra/lura mig själv och tycka att ”äsch så farligt kan det inte vara med ett glas”. Du vet varför vi gör så, våra hjärnor behöver repareras och det kan vara jobbigt och ta lite tid – men det går.

Jag är nästan lite glad över mina ”misslyckanden” (får man ens skriva så här 🥺) och all denna ångest, tillslut ramlade väl kanske poletten ner och det fanns inga fler återfall att plocka ut. Tillslut blir det färdigt liksom, det hoppas jag iallafall och allt vi kan och behöver göra är att inte ta det förbannade första glaset.

Du kommer klara detta, bra att du har bestämt dig för att gå i samtalsterapi, jag har också börjat med det och med små små förändringar blir vi lite friskare för varje dag som går.

Jag är så glad att du är här med oss ❤️nu kör vi en dag i taget och det allra viktigaste först: inget glas idag, vi tänker vakna nyktra imorgon.

Kram 🥰

@Victor99 hejsan.
Har du provar självhjälpsprogrammet här på AH?
Att ha ångest är fruktansvärt.
Vad har du prövat för att hantera din ångest?
Det finns ett gammalt uttryck som säger något i stil med "jag mediterar en timma varje dag förutom de dagar jag är stressad och har mycket att göra, då mediterar jag två timmar".
Jag ar det lite som en ledstjärna. När jag mår dåligt behöver jag göra saker som jag vet sedan tidigare att jag mår bättre av. Det kan vara allt ifrån att promenera en mil till att youtubea en video med mindfullness för att få ordning på min andning.
Även träning hjälper mig.
Sedan jag nyktrade till har jag fått ordning på sömnen vilket jag tror kan bidra.
Du beskriver ångesten på natten och att du dricker då. Det kan ibland hjälpa att dygna sig till en normalare dygnsrytm. Sedan trötta ut sig totalt under dagen för att sen kunna somna på kvällen.

Jag önslar dig lycka till. /LasseochLenin

@livima 🙏 Precis så, det är övergående och förr eller senare vänder det! Största fokus är att detta ska jag klara och komma ut starkare och fortsatt nykter. Fokuserar på att inte ta första glaset! Det är viktigast!🥰

Kvällsavstämning ✅ En nolla även idag. Det är tidens melodi tydligen 😂 Jag klagar inte - tvärtom. Men det är dags att sova för ikväll. Supertrött efter dag två på nya jobbet.

Tack för titten @flarran Fick cravings på Messmör idag. Tog en macka före maten bara för att jag kan! Är vuxen och bestämmer själv 😂
🩵

@Amanda L 🙏 Känner liten tröst i att så är ju livet, och jag måste lära mig leva och hantera dessa dippar utan att ta till alkohol. Försöker hitta mitt inre lugn, försöker vara lite självsnäll men det är utmanande. 🥰

Tack för orden Kennie, jag ska försöka tänka på det du skriver att det går över och vara stark i stunden och framförallt vara tålmodig. En dag i taget!

Bra jobbat det blir ju snart 1 år helnykter. Vi får hoppas styrkan här inne tillsammans med engagemang och vilja hos var och en av er håller oss nyktra.

Så härligt att läsa att du tar dig framåt nyktert. Hejar på dig 😊 krya på dig!

@Snoffsan bra jobbat.
Det låter som att vi är i lite liknande situationer.
Hur har resan till dag 80 varit? Vad har du tagit med dig under den tiden?

God afton mina lyckobröder och lyckosystrar som valt att försöka förändra alkoholkunsumtionen.
Jag söker lite bollning kring min egen inställning och behöver kanske hjälp att bli nedtagen på jorden eller knuffad av min eventuellt höga häst.

En inledning om mig.
Jag är en begynnande gubbe och när jag startade mitt konto här beskrev jag det för migsjälv som atr jag hade en begynnande probleminsikt.
Jag har fru, hund och två tonårsbarn som jag delar liv och vardag med.
Jag har lätt för att intressera mig för sakee och jag blir i regel halvbra på det jag sätter mig in i.
Jag har "kämpat" med dysleksi genom livet och klarar mig idag drägligt vad gäller både att läsa och skriva, dock slinker det ibland in ett och annat stavfel eller rent slarvfel då jag skriver från telefonen och det ber jag på förhand om ursäkt för.
Jag har ett arbete som jag trivs med och jag går till jobbet med stolthet.

Alkoholen i mitt liv-
Jag växte upp med en helgakoholiserad far och en helnykter mor.
Far min har dåligt ölsinne och blir både arg och sur när han dricker. Han är för övrigt rätt sur av sig för det mesta.
Mor å andra sidan är en varm, glad och omtänksam människa.
Jag själv alkoholdebuterade när jag var 15 år. Jag drack under mitt första år mig medvetslös på stan vid 3 tillfällen och min mor hämtade mig varje gång och fick på något sätt hem mig. Jag drack varje helg som ungdom och det har nog faktiskt hållit i sig fram till i år.
Jag träffade min kvinnan som skulle bli min fru när jag var 19 år. Då gick det från rena fylleslagen varje helg till att jag festade ibland men drack 4-6 öl varje kväll före ledig dag.
Min frus mor är idag nykter alkoholist och min fru har i många år sagt att även jag är alkoholist.

Nutid -
I fjol åkte jag med en kompis på en så kallad elscooter. Vi var fulla. Jag vägrade länge men gav med mig till slut. Givetvis kolliderade vi och ramlade och slog oss.
Veckan efter var jag på festival. Jag var full och jag dansar och faller till marken med ansiktet först i gruset. Jag slår mig blodig och får åka till akuten för omplåstring.
Då frågade min fru om jag inte ser atr jag har problem.
Då började jag att minska min alkoholkonsumtion. Måttligt minskande kan man väl säga.
I sommras vart det semester igen och jag drack faktiskt mer behärskat. Jag hade väl de första två veckorna 4-5 dryckesdagar.
Jag hade varit hos grannen. Kom hem dyngrak och frugan bråkade på mig. Jag var för en gång skull otrevlig mot henne och sa atr hon var fri att lämna mig om hon inte tycker om mitt drickande.
Dagen efter samtalar vi och bestämmer att jag måste förändras. Jag är nykter i 7 dagar och ska på fotboll med en kompis. Jag passar då på att dricka. Struntar i att äta. Jag dricker sammanlagt 10 öl och blir kanonfull. Får sjuts hem och går direkt i säng. Detta var i mitten/slutet på juli och jag har inte druckit sedan dess.

Jag pratade med en rådgivare här på AH och påbörjade självhjälpsprogramet.
Duktig pojke som jag definierar mig som så har jag följt programmet och gjort alla klassiska grejer. Långa promenader, mer tid åt mina intressen, pratat med folk och ägnat mig åt nyktra aktiviteter.
Jag satte måttligt drickande som mål och här är jag och frugan oense.

Nu behöver jag lite bollning av er.
Jag har haft som mål att dricka max 4 enheter per vecka vid max 2 tillfällen. Resultatet har blivit noll.
Jag kände någon form av sug i början. T.ex när jag hade akriviteter som jag associerade med alkohol. T.ex tända grillen. Det löste jag med alkoholfri öl och det tillfredställde mig.

Jag har aldrig haft problem att sluta dricka när jag väl börjat. Jag har varit en som kan ta en öl utan att det blir två.
Samtidigt är jag medveten om atr jag druckit dels på tok för mycket men även för ofta.
Jag har kartlagt mina aktiviteter och insett att jah skapat mig ett nät av aktiviteter som involverar öl.
Klacken på fotbollsläktaren (före och efter)
Konserter
Umgänge med diverse personer där det har blivit en förväntad del av umgänget att vi dricker. Jag har varit mångas dryckeskamrat som aldrig säger nej.
Afterwork
Ja, ni ser. Det går ju att dricka till nästan allt och med en massa människor.
Jag är dessutom en social individ som älskar att prata med och lyssna på andra vilket gör att jag har en stor krets människor som vill umgås med mig. Detta är givetvis en ynnest och jag är lycklig för det. Men jag har vant aldeles för många av dem att dricka med mig.

Hur som helst så sa jag till frugan att nu när jag varit nykter i 3 månader så vill jag testa min måttlighet. Hon ät skeptiskt och kallar min vilja tillåttlighet för ett försvar och det kan jag köpa.
Jag var på en konferens i helgen där jag var i baren med kollegor innan middagen. Hotellet hade eget bryggeri kopplat till sig och jag har i många år druckit "craftbeer" och har vissa stilar jag uppskattar. Jag kollade listan och den stil jag var mest sugen på fanns inte. Då blev det alkoholfri erdinger och det fungerade utmärkt.

Min fru är nu rädd för att jag uppnått någon form av högmod för att jag klarar av alla aktiviteter nykter och att jag kommer att börja dricka för mycket igen även om jag skulle ta någon eller några öl när tillfälle gavs.

Vad säger ni? Vad har ni för tankar och erfarenheter?

Kan säga att jag satt upp regler för mig själv. Inte dricka hemma. Inte komma hem berusad. Enbart dricka när jag ska sova borta från familjen.

Tack för att du orkat läsa så här långt 🙂

Förstår hur du resonerar. Jag fick rådet här att prata med mitt ex' chef när han söp som värst och det var bra av flera skäl.
1. Jag kunde avhända mig "ansvaret" för honom
2. Jag kunde markera mina gränser
3. Jag kunde gå vidare mentalt

Alla de här tre skälen vägde lika tungt för mig. Det har nu gått flera år, han är fortfarande i behandling och kollegorna noterar att han just nu mår sämre. Ha inga illusioner - det här är inte lätt. Min relation tog slut men jag brydde mig tillräckligt om honom som människa för att försöka hjälpa honom utan att för den skull gå under själv. Man ska orka leva med sina val också, och det gör jag. Att han kanske aldrig blir frisk är inte mitt ansvar, men jag försökte hjälpa honom när det var som värst i alla fall. Tyvärr är kärlek inte ett botemedel...
Stort lycka till, det är ett stort men viktigt steg 🤗