Senaste kommentarerna i forumet

@vill få ett nytt liv Härligt!!! Dessutom vaknar du nykter idag - en perfekt inledning på en nykter helg. Ibland när jag mått lite småtjyvigt (oftast pga regelbundet drickande även om det inte varit mycket utan kanske bara ett glas till maten eller två. I mörkret med tända ljus för att det är mysigt) alltså ingen baksmälla utan "bara" den där lilla självömkansdåligheten. Det är bara FÖR enkelt att gå & köpa den där vinflaskan. Kuriosa: jag är ingen människa som kan köpa en av nåt.NEJ NEJ NEJ! Vad jag än handlar så köper jag minst två av tex deo eller tvålrefill - således köper jag inte heller en flaska vin. Utan minst två. 6-8 öl (till maken) en flaska 40%-igt till maken. Lustigt nog - ju mer jag köper till maken, oombedd, desto mer köper jag till mig själv - eller köpte. Det var ju ett tag sen.

Hoppas du får en härligt nykter helg.
🩵

@Se klart det låter som en bra strategier, tack 🥰 Jag tog två alkoholfria öl, det kanske var dumt men det var det bästa jag kunde komma på där och då.

@vår2022 ja, det är stress, dålig sömn, självförakt och ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen med allt. Jag har börjat prata med en psykolog men inte vågat berätta om alkohol än. Det är en nätpsykolog och de verkar inte jobba med beroendeproblematik enligt vad som står på hemsidan. Så då är jag rädd att jag kommer bli utkastad därifrån. Funderar på att gå privat istället men det är dyrt. Jag har ju flera problem och jag vet inte riktigt vart jag ska vända mig för att få hjälp med allt på samma plats. Vårdcentralen har inga terapeuter.

*Megakliv skulle det förstås stå

@eling I hear you
Det får vara bara svintrist vissa dagar, jag brukar förespråka ett mindset som är att kliva ÖVER. Tänkt dig tvätthögar, barnens leksaker om du har såna, ett par kassar till återvinningen. Det är ”tankar, sug och att det suger”. Ta ett Nega kliv över, lägg dig och läs en bok, ät glass.
Nästa dag finns ofta kraft att ta hand om de där skithögarna med lite mer engagemang. Kram och heja dig!

@Carisie Puh! Vilken dag du haft! Förstår att det måste ta mycket energi att rädda liv.

Hoppas du får sova riktigt gott och komma med nya krafter imorgon du då svävar omkring bland patienterna och räddar en och annan. Kram❤️

@eling Hej! Kan det vara stress som påverkar dig och triggar till att få koppla av eller varva ned med alkohol? Eller om det finns någon som skaver eller trycker dig? Det är typiska situationer som gör att man dippar och vill fly med alkoholen. Ibland är det så mycket på en gång och man vet varken ut eller in eller var man börjar eller slutar. Nu tala jag av egen erfarenhet. Ett bra sätt att komma underfund med detta är att samtala och bolla med en psykolog. Få hjälp och stöd i att sortera och balansera livet. Det har hjälpt mig massor. Något som också hjälper mig att ”blåsa ut skallen” är fysisk ansträngning, det gör mig lugn och avslappnad.

Hoppas det känns bättre imorgon. Kram❤️

@åträtthåll Det du upplevde idag, fick mig att komma ihåg när jag varit nykter ett par dagar och var hos psykologen och till slut berättade om mitt alkoholberoende. Hur lättad och fri jag kände mig, samtidigt både glad och ledsen också mitt bland folk på stan. Det ledde också till ett definitivt beslut om att sluta dricka helt. Som jag tidigare skrivit till dig, så kunde liksom terapiprocessen starta på riktigt, hand i hand med nykterhetsprocessen.

Jag hejar också på dig! Det är faktiskt riktigt spännande processer som du startat, om du närmar dig själv och nyfiket undersöker det. Det är bara dig själv du möter❤️.

Ha det gott!❤️

Hej
Jag känner så väl igen mig i din berättelse. Min sambo dricker öl och hälften offentligt och resten i smyg. Hela han blir en helt annan personlighet när han druckit. Jag vill lämna honom och varje gång lovar han dyrt och heligt att det inte ska hända att han blir så full. Ändå så tar jag tillbaka honom. Jag tror min dumma nöt att han menar vad han säger. Han är ju så fin när han är nykter.
Ska jag göra slut? Vad har ni för tips?

@åträtthåll så glad jag blir för din skull, att du känner glädjen och har bestämt dig. Tror faktiskt att beslutet ”bli nykter” hamnar på top 5 listan över mina viktigaste beslut i livet, vi förtjänar att ge oss den chansen och kan en så kan vill alla 💪

Heja dig, du är dunder…en dag i taget och ännu bättre kommer det bli 😍

@Letlive rädslan går nog aldrig över men minskar med tiden ju mer man kommer ut sitt medberoende tänker jag och att man börjar fokusera på sig själv och vad man själv mår bra av. Min rädsla, efter snart 2 år, finns fortfarande kvar. Men den är inte så mkt för min skull, jag vet att jag klarar mig och kommer leva ett bra liv själv trots att jag älskar min partner. Det är inte värt att leva med lögner och ångest som jag gjort. Rädslan finns däremot där för barnens skull, att de skulle ”förlora” sin förälder. För barn ska inte leva med en aktiv alkoholist enligt mig. Och det är mitt ansvar att se till att de inte gör det. Däremot finns även en rädsla för min partners skull. Det är en sjukdom som blir värre o värre om man inte tar sig ur den. Så om min partner skulle börja igen, ja då finns risken att det går riktigt åt helvete. Och det kan jag vara rädd för, för det önskar jag verkligen inte min partner och mina barns förälder.
Så ja rädslan finns där men man hanterar den.

Dag 87. Utan alkohol och i total nykterhet.

Hej hej.

Vill tacka alla som har varit omtänksamma och peppat när min hjärna plötsligt spårade och jag började analysera helt oviktiga ickeproblem.

För så har det varit. Istället för att bara vara nöjd med mitt beslut och glad över allt det fina det inneburit har jag svävat iväg och nästan tvingat mig själv att fundera på alla ”tänk om” som egentligen har inget med min nykterhet att göra. Min första riktiga dipp har jag haft, det ska jag vara ärlig med.

Har dock inte haft någon lust att ta mig varken ett eller tolv glas, jag har bara ifrågasatt mig själv…nästan som att det vore min sista chans att misslyckas innan jag når den där viktiga 90 dagars milstolpen. Eller nåt.

Nu kan jag säga så här: min hjärna är lugn nu.

Jag vet att jag aldrig mer kommer kunna dricka måttligt (fakta, jag har gått över den gränsen) och jag har vetat länge att jag vill inte dricka måttligt (känsla: det ger mig inget och jag tycker inte det är kul)

Sen har jag kommit på en till sak nu (efter min dipp då, eller vad man ska säga): hade något gett mig ett magiskt piller och sagt ”ta denna, den gör att du alltid kan dricka måttligt, du kommer dessutom tycka det är kul, varsågod kör och du är frisk nu” så hade jag tackat nej ändå.

Anledning: jag vill aldrig mer misshandla min kropp med alkohol, jag tänker inte utsätta min hjärna för nervgift. Jag vill inte misshandla mina organ, som jag gjort i alla år, jag tänker inte utsätta mig själv för det igen.

Så nu har a-djävulen fått lära sig det och jag hoppas den håller sig borta ett tag.

Hoppas ni andra också har en fin kväll. Så glad att ni finns här 🤗

En dag i taget nu – vi gör det så bra ❤️

På vägen hem från jobbet, mitt i tunnelbana bland massa människor och ljud i rusningstrafik, så kände jag en enorm lättnad. Vet inte varför. Var det för att jag gått tre dagar utan alkohol och giftet börjar lämna min kropp? Är det för att jag vågade berätta för terapeuten om vem jag är och vad jag vill förändra? Det dök upp känslor som gjorde mig tårögd av ledsamhet, men samtidigt tacksam. Tacksam för att jag nu äntligen tar fighten och tar itu med detta.

Jag hejar på mig själv, har alltid gjort och tänker alltid göra. Ska göra allt jag kan för att fortsätta försöka bli av med detta tvångsbeteende och beroende.

Tack alla som läser och peppar. Eller om du bara läser utan att skriva, det känns det med 😊 Tacksam för detta forum och jag hejar på varenda en som tagit sig hit

@Carisie tack för ditt stöd. Nu är vargtimmarna över och jag ser fram emot att få lägga mig nykter. Vet att sömnen kommer vara sådär ett tag, men kommer ändå må betydligt bättre imorgon😊

Tack för grattis och hejarop @B.Å @Andrahalvlek @livima och @eling!
🥰🥰🥰

@Carisie Ofta ärver man den grå nyansen, och blont kan bli kritvitt med tiden! Jag var blond som barn, råttfärgad som vuxen, färgade håret rödbrunt från 30-årsåldern och då fick jag också mina första grå hårstrån. På mig började det i benan mitt på skallen, och det tog flera år innan det grå fördelades jämnt över huvudet. Sen gjorde jag ljusare slingor i något år och i våras ingenting, nu funkar mina grå hårstrån som ljusa slingor istället 🤩 Jag tänkte vänta till 60, men sen fick jag nog av färgandet. Just nu är det hippt med grått dessutom.

Kram 🐘

@eling jag tycker man får ha dåliga dagar men tror som Carisie skrev att sen får man ta sig upp igen. Och förhoppningsvis vaknar du utan sug imorgon. Stå emot, det är inte värt det!

Hejar på dig ❤️

Vid en utvärdering av en stor population (mer än 100 000) patienter visade deras PEth-resultat att ~25% av analyserna låg i intervallet 0,3-5,0 och detta var dessutom lokalt i sydsverige. Tillämpa det på hela landet och samtliga inblandade instanser skulle gå på knäna om hela den kategorin svenskar skulle mista sina körkort och starta en omfattande serie av harvande med TS, och det skulle de säkert till stor del göra om läkarna ansåg att de har plikt att rapportera dem. Jag har inte läst att just detta skulle vara ett särskilt stort etiskt problem för våra läkare utan mera hur man som läkare överhuvudtaget ska propsa på, och förklara, en förestående PEth-analys om ärendet inte har tagits upp från patienthåll - speciellt då patienten söker för en annan åkomma än alkohol.

Man kan utnyttja risken att verkligen förlora sitt körkort om ens läkare bedömer en som ett lost case som en fördel och möjlighet; ta denna reella risk som incitament till att klara ut de alkoprobem du har.
-Se det som en möjlighet, pappa, sa mina vuxna döttrar till mig då jag insåg fakta angående TS sedan jag hade sökt vård, och det har jag gjort, sett risken som en möjlighet, det har jag försökt göra.

Varför skulle en läkare ens behöva göra ett undantag om patienten följer hens vårdplan om inget legalt ärende föreligger - det fattar jag inte. Viktigt att vi uttrycker oss korrekt här, Kristoffer, speciellt du från admin ;)

Nu är jag ju lekman, det ska erkännas, dock en analyserande sådan, så skulle någon här på forumet ha ytterligare information ber jag er att ge oss den.

Ja, du har rätt. Jag måste sysselsätta mig så jag tänker på annat...

Det är klart du har svårt att släppa det. Det är ju en person du har en historia med och har brytt dig väldigt mycket om. Och som du dessutom fortfarande ofrivilligt har i din närhet. Men jag tror det var du som sa det i en annan tråd: man kan inte älska någon frisk. Det är de som gör alkoholberoende till en sån svår sjukdom för oss anhöriga. Vi luras oss att tro att det handlar om frivilliga beteenden vi kan påverka och inte om biologiska processer utanför vår kontroll. Finns det något du kan göra för att tänka på annat? Fika eller gå på bio med en vän kanske?

@BruceTheClimber tack! 😍
Dag 16. Trött i både hjärna och kropp efter nattjobb, men jag VALDE att gå till gymmet och träna i mitt eget tempo ett par timmar. Jag MÅSTE inte gå all in alltid och köra slut på mig själv! Alternativet, att sitta hemma i soffan och pimpla vin är så mycket sämre, men jag valde bort det i dag OCKSÅ. Känner mig så nöjd med mig själv! 😇

Uppdatering: Fick hänga med min fru till beroendemottagningen idag. Hon tog blodprov, fick antabus och information om sina senaste prover. Nu kan man inte ens se spår av alkohol i långtidsproverna. Vår relation är dessutom bättre än vad det har varit de två senaste åren. När hon drack gick all energi åt att överleva. Krishantera på jobbet, med vänner, med mig och med sin familj. Och hela tiden planera hennes alkoholintag. Jag ser hur de små saker jag uppskattade hos henne i början av vår relation börjar komma tillbaka. Vilket gör mig glad - men också rädd. Rädd för att hon ska få ett återfall. Ett återfall skulle krossa mig totalt nu. Skulle vara intressant hur ni andra i förhållanden med en nykter partner hanterar den rädslan.

@Letlive det hade varit jätteskönt att slippa se det och höra om det. Samtidigt är det ju så jävla sorgligt att en människa går ner sig totalt och ingen kan eller orkar stoppa det. Han har barn och barnbarn...
Usch, får nån slags etisk stress bara av att tänka på att slippa hans kaos helt, för det skulle betyda att han supit ihjäl sig.
Behöver tänka på annat tror jag. Bara så svårt att släppa det.

Vad tråkigt att höra @Åsa M. Men du har gjort allt du kan. Om han får sparken kanske det förhoppningsvis kan man ju bara hoppas att det blir den väckarklocka han behöver för att ta tag i sitt liv. Dessutom skulle du slippa att se honom i din vardag. Hur känner du inför det?

@Åsa M
Har det gått såpass långt. Ledsamt. 😒 Han är väldigt sjuk. Alkoholen med sitt grepp Ja, fy fan för denna sjukdom ...
Kram. 💜