Senaste kommentarerna i forumet

Hej alla,
Har äntligen tagit det första steget vad jag hoppas blir sista gången. Det kostar för mycket, tid, relationer, jobb, pengar, ångest, hälsa.

Dag 4 och skyhög ångest, varit hemma från jobbet för att jag inte klarar det, vilket leder till mer ångest. Måste klara ta mig in igen men det känns övermäktigt. Bakisångesten var inte lika illa som nu. Hur kan jag tänka positivt? Någon som har en solskenshistoria? Är det bara att kasta sig in i det?

År av skam gör att jag är rädd att folk ska se också min ångest.

@Dagsförnågotannat känns som en ofta lägger upp för långa planer och klippa av direkt. Att man inser att en har mer beroende än en tror.
Det är som träning, många som har en alldeles för hög målsättning att börja med. Att det ska gå fort....hoppa över många personliga steg på vägen.
Känner igen mig....

@Surkärring känner så väl igen mig. Medveten och klok som person, men ändå svårt att hantera alkoholen. Har accepterat att detta kan bli en evighetskamp och det känns faktiskt bättre då.

Tusen tack andrahalvlek och vår22 för pepp, liten motivationsvacka just nu, kanske hänger på vädret. Vi har haft ett fantastiskt väder de senaste dagarna. Kommer inte att ge mig, tack❤❤

2 examinationer avklarade nu är det upplopp mot sommarledigheten. Det är lite tufft nu men det blir bättre. Att inte dricka får mig att frysa på kvällar och nätter men jag sover hyfsat bra.
Om jag dricker vaknar jag med ångest vid 2-3 och får svårt att sova om. Ångesten har minskat mycket de här veckorna även dagtid. Jag har lättare att acceptera att jag inte behöver vara bäst på allt (lite ironiskt när det är lättare att vara bra på saker då man har tillgång till en lite mer utvilad hjärna)

@Himmelellerhelvette Jag var så mycket mer att jag ville umgås och vara i sammanhang med andra tidigare. Jag umgicks med många och drog ihop sammankomster, fester, ändå kände jag mig lite ensam. Jag har dragit mig ur många sammanhang, inte pga det dricks massor mer för att då förväntas det av mig att jag ska hänga på allt. Det stör mig och min känsla av frihet. Jag orkar inte umgås så frekvent och min tid räcker inte riktigt till för det jag vill göra. Jag får så mycket socialt umgänge på jobbet och trivs med det och det räcker. Sen har jag mina träningskompisar några timmar i veckan och de jag väljer att umgås med då och då. Sen är det skönt att jobba hemifrån några dagar utan umgänge.

Jag har blivit så mycket tryggare med mig själv och känner mig inte ensam sedan jag blev nykter, fast mitt sociala umgänge är så mycket mindre. Det är inte där det hänger tänker jag, utan på den inre egna tryggheten. Idag har jag inga problem att vara själv hemma några dagar, vilket var så jobbigt förr med oro och obehagskänslor i kroppen. Jag trivs mycket bättre med mig själv nu och tycker att tiden inte räcker till för mer, i alla fall just nu.

Sköt om dig❤️

@Rehacer Så jobbigt att du ska ha så ont❤️. Tänker ändå att din kropp och knopp mår bättre av nykterheten, hjärtat, hjärnan och andra organ. Alkohol är bedövningsmedel och gift. Och du slipper att vara bakis också som du skriver. Om man har kronisk smärta, om det är det, behöver man nog lära sig att leva med det och hantera det. Och någon skillnad gör det också förhoppningsvis med att man är nykter, kanske inte helt synbart och det kanske märks mer efter en längre tids nykterhet.

Jag hoppas att du kan hitta någon behandling som kan hjälpa mot smärtan. Finns det inte någon spruta man kan ta mot migrän? Sköt om dig och så himla bra jobbat av dig!❤️

@zalkin Precis så! Känn stoltheten över din nykterhet flöda över😁. I liknande sammanhang tar jag fram min stolthet och låta den spridas inom mig och tydligt svara nej tack! Och jag känner mig lite bättre än alla andra som dricker😂, som en slags vinnare💪. När man är supertydlig med sitt ställningstagande blir det inte många frågor på det när man väljer alkoholfritt. Så bring it on bara! Du kommer att känna dig så stolt över dig själv och dessutom frisk och fräsch. När jag har denna känsla inom mig brukar även tillställningen blir rolig, för jag behöver inte alkohol för att ha kul har jag lärt mig, det hänger liksom inte på det. Det blir en mer äkta glädje smittad av min stolthet över mig själv som inte dricker.

Ha det gott!❤️

@zalkin Helt rätt inställning. Med nyfikenhet kommer vi så långt. ”Nu ska vi se hur den här aktiviteten/högtiden går att genomföra nykter.” Bring it on!

Kram 🐘

Att-vara-medberoende-glaset.

Ett glas jag inte tog igår. Men som hade varit ok för några år sedan.

Samtidigt.

Han var uppvarvad över jobbet = öl. Pratade sport = öl. Planerade semester = öl. Stekte kött = öl.

Jag är 72 år och min sambo 70 år. Min sambo (kvinna) har ett mångårigt missbruk av alkohol. Vi träffades på nätet för 5 år sedan och utvecklade en fin kärleksrelation. Det fanns tidigt små tecken till att hon drack alkohol utöver det så kan anses vara sunt men jag kunde inte tro att det fanns en underliggande alkoholism. Vi hann bestämma oss för att sälja våra tidigare boenden och satsa på att köpa en villa vilket vi gjorde med skuldsättning naturligtvis. Med jämna mellanrum dricker hon så omåttligt att hon blir utslagen. Efter varje sådant tillfälle har hon sådan ångest att hon bara ligger i sängen i 24 - 36 timmar utan att gå upp annat än för toabesök. Jag har fått henne att gå på en beroende mottagning i vår kommun under en period men eftersom den är frivillig har hon sedan något år sedan sagt upp deltagande där. Så fort hon dricker alkohol blir hennes hjärna kidnappad och då börjar det igen. Jag försöker att inte ha alkohol tillgängligt för henne i vårt hem men vårt hem är inget fängelse och hon har vissa sociala aktiviteter i vår närliggande stad och tar ibland bussen dit själv och passar på att gå in på systemet i smyg. Jag tror att hon har små gömmor av alkohol i vårt hem. Det som är jobbigt är att se henne gå ner sig som hon gör ibland men också att jag som anhörig blir så fruktansvärt ensam i detta. Hon vill absolut inte att jag ska berätta för vår omgivning om hennes alkoholproblem trots att jag känner att det skulle underlätta för andra att veta hur det förhåller sig. De enda som vet är hennes tre barn som alltid kännt till hennes problematik och endast ett av barnen har jag en bra och regelbunden dialog med kring hennes problematik. Han och de andra barnen bor dock 40 mil från oss så det innebär att det inte är så lätt att få någon direkt eller akut fysisk hjälp från dem. Mer ett telefonsamtal om hur vi går vidare. Jag har, efter att ha talat med en av alkoholhjälpens samtalspartner fått klart för mig att jag måste sätta upp egna gränser för det jag kan acceptera när det går överstyr. Jag ska göra det program som finns på denna hemsida för att hjälpa mig dra upp dessa gränser. Tack för ordet.

Det är väldigt hjälpsamt att berätta för andra vad som händer, och skriva ner. Mina kompisar var helt i chock när de fick höra att mitt ex var alkoholist. Men, den märkliga reaktionen jag fick av flera av dem, var "är han våldsam?". Som om det vore det värsta med en alkoholist. Det lärde mig att det finns så många felaktiga föreställningar om problemet och många har verkligen ingen ANING. Så mna får välja ut vilka man anförtror sig till. Utan det här forumet hade jag blivit galen, tror jag.

Jag tror att när sjukdomen sitter i huvudet så kommer de aldrig förstå. Det är ju hjärnan som är sjuk. Det är lätt för oss som är friska att undra hur sjutton det kan undgå dem hur sjuka de är. Men som sagt, det är hjärnan som är sjuk, och resten är nog bara att de inte vill förstå eller kan ta in det...

@Dagsförnågotannat
Hej vill bara säga att flera av har varit där.
Tro att det skall bli bättre denna gång men det blir aldrig bra att börja igen.
Det fungerade förr när jag var yngre men inte nu.
Tyvärr går det inte bara att sluta livet måste förändras till viss del.
Börja med att göra alkoholprogrammet här. Det finns ju också AA och Länkarna samt online grupper. Hur som helst så är livet bättre som nykter.
Du kommer att klara det.
Fortsätt o skriva här.
Ta hand om dig.👌

@Maud Tack för ditt svar 🩵 Som livet ska vara beskriver du och det inspirerar mig.

Dag 11 och energin börjar smyga sig på. Är så oerhört tacksam för det. Det som är mindre bra är att jag är oerhört lättirriterad.

@Nila 147 dagar har jag varit nykter på raken. Inget dövande av tristess. Inget försök att bota trötthet med vin. Ingen baksmälla.

Jag har min grundperson kvar. Den som blir hjärntrött. Lite ångest nu och då. Den som vill dra mig undan efter att ha varit extrovert på jobbet.
Symtomen på ADHD är de samma men är lättare liksom mjukare att leva med.
Jag har mer självacceptans, slår mindre på mig själv.
En liten del har blivit tråkigare men det bara ett uns. På det stora hela är det en total lyckad makeower.
Bättre sömn.
Bättre hy.
Mer och jämnare ork.
Bättre ekonomi.
Jämnare vardag och liv.
Tryggare.

Ibland kommer Tant Sug och bråkar lite men då känner jag efter hur jag mår och oftast har jag blivit lite för trött o då vill hjärnan ha vin för att komma undan en stund. Nu väntar jag ut stunden o ger mig själv ensamhet, promenad och sömn.
Jag vill absolut inte återgå till det ständiga ohållbara quckfixandet som vinet gav.
Vinet har oerhört mycket biverkningar o ger mig usel livskvalitet.

Livet är bättre nu även om livet alltid är livet och inte alltid går på räls.

Må så gott alla 🥰

Imorn, fre och lördag blir 3 utmanande kvällar med släktkalas, aw på fredag och större middagsbjudning med de som dricker mest i min umgängeskrets på lördag, laddar för detta redan nu och tänker; Bring it on! jag ska gå spiknykter genom dessa kvällar, inte förklara mig utan vara stolt över mig själv. Söndag gissar jag blir en riktigt bra dag, men hoppas att de andra också blir bra. En dag I taget💥

@B.Å tack för peppen. Jag hoppas tröttheten kommer. Men jag har alltid (även utan alkohol tidigare) haft väldigt svårt för att just somna.
Ikväll blev det en sen joggingtur, och då tar det ju tid att varva ner, så inatt blir det kort sömn. Men bockar av en till dag. ✅

@Ny dag Samma här!! Sov gott. Imorgon är vi nyktra igen!!!

@Amanda_ vad bra gjort. 👍hoppas jag kan säga detsamma om 3 veckor!!!

Grattis! Så starkt att klara det! :-)

Hej på er! Så kom det till slut en kallelse till ny provtagning. Har varit så nojig ända sedan det första provet så jag tog ett test privat som visade 0.06! Vågade inte gå till VC utan att veta först hur jag ligger till. En hel del kritiska tankar kring hela proceduren från vårdens sida, info om anmälningsplikt osv. Varför kallar läkaren mig till nytt prov egentligen? Är det som myndigheternas förlängda arm eller av medicinsk omsorg? När kommer nästa kallelse sen då? Det skapar så mkt oro, vill bara ha lugn. Positivt är ju dock att jag minskat konsumtionen - eller blivit tvingad till det. Eller är det av fri vilja? Mkt tankar har det varit kring det rättsosäkra i det hela. Kämpa på!

@Amanda_ .Bra jobbat!

@Rehacer Så var det för mig med.Problem & värk i kroppen har jag haft kroniskt i många år & A hjälpte mig att ta udden av den,dölja den osv.Men trodde åxå att A på sikt gjorde den värre pga konstiga sovställningar & oförsiktiga rörelser osv..Men sen när jag slutade dricka blev värken sju resor värre med 2 smärtskov som var näst intill omöjliga att genomlida .Vart och ett av dem höll i 2 mån.Fick veta att höften är sliten & artros & det påverkar värk i både knä,rygg & nacke.Jag köpte mig en vibrationsplatta(dyr) som jag nu använt i 3 mån och äntligen har värken minskat.Gör rehabövningar på den varje dag & äter Curamin & Omega-3.Ett litet tips om du vill googla.