Dag 108
Nu ska jag göra något nytt nykter som jag aldrig testat! Jag är ledig i fyra dagar, min man och hans kompis ska ta mig sig alla barnen på skidresa och jag ska vara ensam.

Ensam har alltid varit att få dricka i fred, njuta av att vara för mig själv med vinet, ingen som har koll på mig och jag behöver inte ha koll på någon.

Men nu ska jag testa detta nykter och jag är lite gladpirrig. Jag ska ta hand om mig, jag ska yoga, träna, promenera, göra hemmaspa, vila, julpynta, greja med husliga ting, träffa vänner.
Jag ska landa i mig själv, landa i alla tankar kring jobb/byta jobb/inte byta jobb. Är jag trött på jobbet eller bara höstdeppig, kan jag göra något för att jobbet ska bli mer givande, vill jag att det ska bli mer givande eller vill jag vidare?

Jag är orolig över att vara ensam för jag är rädd att känna mig ensam men jag behöver träna på att vara ensam nykter, träna på att vara med mig själv och lära mig njuta av det utan alkohol.

Hej,
Stå emot suget bara. Det kommer o går och försöker lura din hjärna.
När det var som värst gick på AA möte när sugen kom och då försvann det.
Tänk också på det positiva med att vara nykter och det dåliga med att dricka.
Godis är också bra.
Ha de bra

Härligt att du är tillbaka på yogamattan @Allegra 🤗

Läste igenom din tråd och blev glad över att du är på banan utan A även om du har det svårt med deppigheten och mörkret så kämpar du på så bra!

Kram💕

@Andrahalvlek 3) är svårast tycker jag. Man tappar lite av sej själv, sin identitet.

Jag är tillbaka på yogamattan!! En underbar känsla. Hade bokat det ”snällaste” passet för att inte bli deppig av att kroppen är otränad. Efteråt körde jag löpband och styrketräning. Struntade i om någon såg att jag klickade i de lättaste vikterna. Har gjort misstaget att gå ut för hårt och skada mig, många gånger.

Annars känns novembermörkret mer påfrestande än någonsin, har svårt att ta mig för något vettigt efter att solen gått ner.
Mitt nästa mål är att öppna en bok igen! Pga mitt missbruk har jag i princip bara orkat kolla på mer eller mindre bra serier på Netflix. Det håller inte i längden.

Idag känner jag mig lite bråkig kanske aningen irriterad på det mesta (offerroll)..
Medveten om det men ändå, jag känner mig som ett offer för alla omständigheter jag drabbats av men vet i samma ögonblick att förövaren är jag själv, vill tycka synd om mig själv men kan inte för jag vet hur idiotiska mina val har varit.
Snacka om att jaga sin egen svans och bli irriterad över att man inte får tag i den.

@lejo- tack för tips. Kanske kunde funka bättre att prata med någon via telefon istället för besök på VC. Jag står ut för jag vet att vi har en stark kärlek och jag vägrar ge upp o sära på oss för att sen EFTER det, vakna upp och ta tag i skiten. Känns som att det inte är värt det i vårt fall. Jag ska söka upp o leta tips på vad som finns i hjälpväg, lägga fram det och sen är det bara till att vänta o se igen. Han lovade ta tag i sig själv senast för ca 3v sen men inget har hänt. Ger lite kraft o energi att läsa era inlägg. Tack

@Ejanne , som om jag hade skrivit det senaste inlägget själv, tänket du har delar jag till 100%.
Stå på dig och din tro på den hjälp du tror skulle fungera för just dig,
Lycka o välmående🙏🏻

Hej,
Jag funderar lite på den där oron, kan det vara så att du innerst inne anar att det inte är en bra idé att dricka? Att även om du klarar det denna gång, så kommer en nästa och ytterligare nästa som du ska klara, och att du liksom då är kvar i tänket att alkoholen är viktig. Och att det med tiden riskerar att leda dig åt ett håll du inte vill. Just på fester finns det ofta mycket annat än alkohol: god mat, snacks, godis. Och trevliga samtal, inte minst. Ett konkret tips är att ta med alkoholfri dryck som du gillar och se till att få den i glaset. Jag tar alltid med alkoholfritt bubbel/ vin som jag öppnar direkt och fyller glaset med, då är det ingen som kommer och trugar. Jag tycker du ska ta din oro på allvar, magkänslan är sällan fel.

@Helahea Grattis till 115 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Vad fint att familjen stöttar dig ❤️

Kram 🐘

@Chinetta, Hej! Jag undrar vad det är som gör att du måste dricka de där glasen på festen.🤔 Vilka vinster är det som du ser? Fördelarna måste ju överväga nackdelarna liksom, annars kunde du ju lika gärna låta bli att dricka något överhuvudtaget då. Är det att alkoholhaltig dryck är så otroligt mycket godare än alkoholfri.🧐

Jag brukar inte skriva här under ”måttligt”, men jag blev så nyfiken på vad det är som är så viktigt för dig, att kunna dricka alkohol i dessa sammanhang att det är värt att riskera att det blir för mycket. 🤔

Ha det bra!

Spot on, @Kennie! Det är klart att jag kommer att tala om min syn på sakenmen har en känsla av att det är ganska utsiktslöst då rehabprogram à la 12-steg är det enda som verkar finns på bordet. Att det rekommenderas beror förstås på att det varit och är till stor hjälp för många (statistiska bevis finns) och att det är den behandlingen som erbjuds av det företag som företagshälsovården samarbetar med. Jag tror inte någon i min närhet medvetet reducerar mig till en diagnos. Däremot är jag klar över att en generell uppfattning om vad en alkoholist är också påverkar den dialog som förs med mig om detta. Min historia talar också för att den som misstror mig nu har all anledning att göra det med tanke på tidigare misslyckanden. Jag vet ju att både mitt syn- och handlingssätt förändrats radikalt de senaste två månaderna och min sambo vet det också, men varför skulle min arbetsgivare tro på det? När jag sagt liknande tidigare har det ju inte varit riktigt sant. Nå väl, jag har börjat ta emot hjälp (till och med bett om den) och på den vägen är det. Naturligtvis kommer jag att göra mitt bästa med vad det nu blir. Det är fullt möjligt att jag hakar upp mig för mycket på anden och de verb som används (underkasta (sig), anamma, kapitulera, rannsaka osv). Med risk för att det bara är min grandiosa självuppfattning som talar påstår jag att det finns mycket i mig som är friskt och även om jag varit allt alkoholdjävlulen allt för trofast betvivlar jag starkt att det är någon annan kraft än jag själv som kan "befria" mig. /E

Dags för julfest....
På lördag är vi bjudna på stor julfest, givetvis kommer alkoholen att i stort sett flöda.
Jag har inte varit berusad sedan jag anmälde mig den 23/8 och det känns så skönt! Jag är stolt över mig själv, samtidigt som jag är medveten om att jag har misslyckats förr, efter 3-4 månader med måttligt drickande.
Jag har redan nu bestämt mig för hur mycket jag får dricka på lördag. Välkomstdrinken och en cider eller ett glas vin till maten. Sedan är det stopp. Jag kommer bli berusad och vilja ha ännu mer om jag går över den gränsen.
Varför är jag då så orolig??

Jag tänker helt annorlunda sedan jag anmälde mig här och sedan jag gjorde programmet.
Jag vill verkligen få lägga mig NYKTER på lördag kväll och vakna på söndag morgon UTAN minnesluckor.
Det är heller inte längre drickandet jag ser fram emot i sociala situationer utan det är istället upplevelsen och umgänget. Så var det inte tidigare. Jag ser fram emot en mysig 1:a advent tillsammans
med familjen, planerar för nästa vecka m.m. Förr brydde jag mig inte om dagarna som kom efter festen.....

Ändå är jag så rädd för att misslyckas även denna gång. Gör jag det.....ja det finns ingen väg tillbaka då....så jag har ju inte något annat val än att faktiskt tro på mig själv, vara medveten och aktivt välja det som är bäst. Låter mycket lättare än det är.

@Milady Hej!
Tack för ditt svar som jag ser först nu!
Det blev ingen utekväll med kollegorna för jag fick influensan.....men som du skriver, det finns så många goda alkohol fria alternativ så jag tvekar inte längre!

@Snödroppen Tack för din kommentar,känns välkomnande! <3

Flyttat tillbaka min tråd igen till Att dricka måttligt. Känns bäst så.
Mitt jobb mot att dricka för mycket alkohol fortsätter och målet är just nu att kunna ta ett till två glas vin emellanåt, men absolut inte varje helg. Går rätt så bra om jag jämför mot hur det var bara för ett halvår sedan. Har hittat lite olika strategier, mycket tack vare er på forumet och alkoholprogrammet🙏 Tack!
Har en del kvar att jobba med och det får ta sin tid. Ångest och oro som kommer i perioder men har kommit på en del saker som utlöser detta. Har ju mycket med ens (min) personlighet att göra och hur man reagerar på situationer, stress och hur människor beter sig mot mig. Är kanske lite känslig av mig och önskar ibland att jag var mer hårdhudad och slutade övertänka och analysera. Men som sagt, jobbar med det och känner tillförsikt inför framtiden🙂
Bestämt mig för att inte ta till vin vid såna tillfällen iallafall, alltid något. Finns så mycket annat bra i livet som är värt att kämpa för.
Nog om mig, känns skönt att kunna öppna sig här. IRL är jag en person som lyssnar mest och delar inte så mycket av mig själv. Bara ett par personer som känner till mitt sk förhållande till A och inte ens dom vet hur illa det varit.
Beundrar er alla som kämpar mot A och önskar lycka till!

Kram🤗

Tror det är viktigt att komma ihåg allt smusslande för att förstå att man är missbrukare av alkohol.

Jag kunde gå in på toan och halsa en öl för att se ut som att jag drack lika lite som den jag var i sällskap med.
Halsa på morgonen utan att någon såg när jag var i sällskap på semester för att bota bakfylla och ångest.
Gömma i skåp, väskan m.m och halsa.
Gömma i vattenflaska kvällen innan för jag viste att jag kommer behöva det när jag vaknar imorgon.

Så mycket energi som gått åt till att planera missbruket!

Så himla bra @Helahea 🥰
Tänk va bra livet är utan A! Kul att få prova massa olika a-fria alternativ tillsammans😍

Kram💕

Hej, det låter som en tuff situation för dig. Jag håller med @Åsa M, du har ställt ett ultimatum och hur gärna du än vill så kan du inte göra valen för honom. Du kan göra val för dig själv. Stå fast vid ditt ultimatum, du är värd att respekteras och lyssnas. Kram ❤️

Jag tycker också det låter skrämmande att jag aldrig mer ska dricka @SockerOchSalt, därför säger jag inte det utan mer att jag tar det som det kommer. Vill jag dricka så gör jag det. Men jag vill inte. Och jag vet att om jag är så dum att jag gör det så kommer jag förmodligen aldrig mer känna denna starka vilja att vara nykter. Fönstret var öppet för mig att flyga ifrån alkoholen när jag gjorde det och skulle jag börja igen så skulle jag förmodligen inte sluta igen.

Så jag tillåter mig att dricka men väljer att inte göra det, kommer absolut inget gott ur att göra det!

Kram

@Sinnesro ❤️ så fint att du hittat hit.
För mig har det varit ett oerhört stort stöd att kunna vända sig hit.

@Jalla
Hej och välkommen hit.
Genom att våga skriva här så visar du styrka och verkar vilja ta tag i problemet.
Ja, hur slutar man dricka? Själv skrev jag här första gångerna för några år sedan. Jag visste att jag drack för mycket, höll upp ett par månader och hade tänkt att ta kontakt med AA men suget var för starkt. Jag fortsatte och det eskalerade mer jag drack enbart för att fungera och döva ångesten.
Ångesten blev större ju mer jag drack. För lite mer än 6 månader sedan tog jag tag i problemet hade gått under annars. Jag gick till en AA grupp och fortsatte med det. Har varit tufft men det fungerar. Ångesten försvinner och livet blir bättre. Ta hand om dig o hör gärna av dig.❤️

Hej,
Jag förstår obehaget inför att bli reducerad till en diagnos. Men jag tänker också att du är bra på att nyansera och förklara hur du tänker. Och att om du förmedlar samma innehåll i ett samtal med chef och behandlare som här i tråden så tror jag de kommer förstå dig. Sen kanske du kan undersöka om det finns något i 12-stegsmodellen som kan vara användbart, tror det är många som hämtar hjälp där utan att köpa hela paketet. Eller be behandlaren om ett alternativ som du känner dig bekväm med om det inte känns bra med 12-stegen. Kan tänka mig att 12-steg är enklast att få plats på, så därför kanske det överrekommenderas av läkare som inte har tid att leta.. Eller så har programmet nåt, har du frågat varför de rekommenderar just det?

FÖRFRUSTRERAD. 1: Jag är en alkoholist som ska underkasta sig en rehabiliterande behandling som explicit går ut på att anamma 12-stegsprogrammets principer. Fakta 2: Jag är en alkoholist eftersom jag inte kan kontrollera mitt alkoholintag, när jag en gång knäckt en flaska vin super jag tills jag däckar. Fakta 3: Jag är en alkoholist men jag är också en människa och som sådan ett betydligt mer komplicerat väsen än vad som kan definieras av en etikett.
JUST NU KÄNNER JAG mig uppgiven på ett sådant sätt som för drygt två månader sedan ovillkorligen lett mig raka vägen till Systembolaget för att skaffa vin innan ångesten slår till. Ja, jag vet att det är ett uselt alternativ. Nej, det kommer inte att ske. Jag gjort en reell uppryckning, tagit ratten och styrt om mitt liv åt ett håll som känns bra för mig. I den processen ingår en hel del smärtsamma insikter som jag behöver hjälp med att reda ut, som jag vill ha hjälp med att reda ut. Men jag är inte övertygad om att 12-stegsprogrammets principer och underkastelse kommer att göra mig gott. Ändå står jag här, som inträngd i ett hörn, och kämpar för att inte förvandlas till ett viljelöst ynk med förkrympt själ!
HAR JAG VARIT DUM som trott att transparens och ärlighet skulle kunna bygga ömsesidig tillit och förtroende mellan mig och min arbetsgivare inför valet av behandling? Intuitivt upplever jag i alla fall att det kan bli tvärt om. Eftersom Missbruksenkäten utvärderats med en stor fet ALKOHOLIST-stämpel kommer allt jag säger i förhållande till det att kunna vändas emot mig – ”Det är sjukdomen som talar” – det vill säga att mina önskemål och förslag tolkas som försök att manipulera och förneka min verkliga situation. Det jag nu skrivit kan för övrigt också vara ett utslag av alkoholism, paranoia, sjuklig misstänksamhet.
SÅ HAR JAG MÅLAT fan på väggen och för stunden fått ur mig det mesta av förfrustrationen (den som följer av ett ihopfantiserat framtidsscenario). Sista ordet är dock ännu ej sagt så det återstår att se hur det verkligen blir.

@Ecatrina
En alkoholist kan inte hantera alkohol, det enda jag har hört är att det behövs total avhållsamhet.
Om han hade varit frisk så hade han ju förstått hur alkoholen skadar honom, hans liv, hans älskades liv, hans barns liv men det är vad jag tror de flesta upplevt.
Han vill ha kvar alkoholen, frågan är om du vill ha kvar honom då?
Man kan alltid hoppas att samtalen hjälper honom till insikt men om jag ska vara ärlig så låter det som att han utifrån det du berättar inte riktigt är där än.

@Stormenlilla Välkommen tillbaka! Minns du att vi kämpade ihop våren 2020? Kan jag så kan du - men du måste verkligen bestämma dig inifrån och ut.

Min husgud Annie Craces recept på varaktig nykterhet:

1) Tro på att du klarar av att sluta dricka.

2) Fokusera på alla fördelar med nykterheten, minsta lilla pyttesak till och med.

3) Identifiera dig som en person som inte dricker alkohol.

Kram 🐘

@emje ja, mycket erfarenheter.
Så började min historia och det slutade med att jag blev utbränd, förlorade alla mina tillhörigheter och hem.
Därför vill jag ge dig några råd:
Du kan inte rädda honom, han kanske inte ens vill bli räddad utan du kan bara vara ärlig med hur du upplever situationen och var dina gränser går.
Det är nödvändigt att tänka på dig själv, han gör förmodligen inte det, alkoholen styr hans liv.
Det låter som han är inne inatt aktivt missbruk utifrån det du beskriver och han behöver själv vilja ta tag i det.
Var rädd om dig själv, sök kunskap om det här och försök att leva ett friskt liv samtidigt med det menar jag umgås med friska människor, fika, gör saker som du tycker om. Risken är att man blir så uppslukad av att rädda en person som inte har motivationen själv att man anpassar sig den aktiva missbrukaren, det kommer stegvis.
Var rädd om dig själv och fundera på vart dina gränser går och vad du behöver för att må bra.
En vuxen människa behöver kunna ta ansvar för sitt liv och sig själv även om man kan behöva stöd så kan man inte "göra" den här processen för någon annan.

Dracker
Du är helt fantastisk som lyckats så bra. Din positiva jargong kommer du att gå långt med.
Tack så himla mycket för ditt fina inlägg i min tråd det värmde verkligen. Grattis till din tid. Du är stark❤️ Glad att läsa dina inlägg.
Jag är så tacksam jag tig detta beslut även om det varit så tufft.
Framstegen märks mest den första tiden sedan lunkar det på.
När det känns tufft så det för man kämpar hört detta av en erfaren alkoholist. Livet känns ändå bättre nu och har en lyckokänsla som jag inte känt på många år och sömnen är fantastisk. Det negativa är kanske att jag blir asocial. Jag tackar nej till AW och julfest.
Tomrummet efter A. är nästan borta. AA grupperna har varit bra men nu går bara 1 dag i veckan i en annan grupp som kommit lite längre. Detta forum finns ju också och är så bra. Sköt om dig Kram✌️❤️

@Himmelellerhelvette verkligen, jag är otroligt medveten om att ett måttligt drickande aldrig kommer att fungera för mig. Då hamnar jag bara där jag var. Så även om det ibland nästan känns skrämmande att aldrig mer dricka, så känns det också så… rimligt? Varför vill jag fortsätta hälla i mig gift egentligen? Så de tankarna hjälper.

Imorse upplevde jag några sekunders panik. Gick och lade mig lite för sent igår, så tröttheten imorse påminde först om baksmälla. Fick leta i minnet för att säkerställa att nej, jag drack inte igår. Jag är nykter 🌺 Det handlade bara om några sekunder, men vilken fröjd det var när hjärnan begrep att jag bara var trött och att ingen alkohol var inblandad.

Har tagit en promenad nu i snön och tänkte ta en till lite senare i eftermiddag. Hjälper mycket och det är skönt med frisk luft. Sedan älskar jag vinter och snö, så jag valde rätt årstid att bli nykter på 😊

Kram till dig och alla andra kämpar 🌸

Några dagar har passerat men ångesten ligger kvar som ett täcke. Jag vet ju att det ofta tar minst en vecka innan jag blir som vanligt igen. Kanske ännu längre denna gång när minnesförlusterna är grova och läskiga. Alla tänk om och vad hände och scenarion som spelas upp. Acceptansen är ju vad som är ens bästa vän, acceptera och välj att förändra framåt. Svårt när paniken och ångesten och skräckscenariot spelas upp och pockar på när man som bäst förbereder sig för att gå vidare.

@Helahea fantastiskt bra jobbat! Vilken inspiration du är 🌸

@SÖRMLAND71 Hoppas att du har haft bra dagar. Min man har inte druckit sedan i lördags och är fjäskig på alla sätt. Han fattar vad han satt på spel och jag accepterar inget kasst från han mer. Ser att han är eftertänksam med vad han säger och gör, men jag skall inte ropa hej. Har sett detta innan. Ska bli "spännande" att se hur det blir i helgen. Kommer inte acceptera det om det köps hem en endaste droppe. Men jag vill inte att det blir så att jag måste "vakta" honom och påminna om vad vi kommit överens om. Han är en vuxen människa med egna val och egen vilja. Finns inte heller några mellanlägen eller bara lite. Jag vet inte om han kommer att orka med detta, men då förlorar han allt. Det är lite pest eller kolera som jag ser på det. Jag vill att alla skall må bra. Vet dock med säkerhet att om vi skulle gå skilda vägar så skulle han fortsätta sitt race, men det är inte hållbart i vår situation. Hoppas att han fattar det och värdesätter det han har. Det har han inte gjort på länge. Han är rädd för att förlora och då borde man fatta tycker jag.
Trots allt har jag inte känt mig så här avslappnad på länge, men ändå är jag helt slutkörd och dränerad. Har lyxen att jobba hemifrån så jag gör det denna veckan för återhämtning.

Morgon nykter dag 115
Vaknar med en dunkande huvudvärk det snurrar massor med förkylningar på jobbet och jag verkar ha åkt på en av dom.
Helgen som var gick som på räls. Var hos dottern och hennes sambo, har sån tur att ha en fantastisk familj runt mig. Han jobbar extra på systembolaget och hade köpt hem en hel kasse alkoholfri dryck som vi alla provsmakade.
Kan bara säga OJ vad mycket goda alternativ det finns!
Om jag saknar någonting så är det ett riktigt gott rött vin. Men klarar mig bra utan 😊
Tänk 115 dagar det trodde jag aldrig ❤️

@Natalia Det brukar heta ”bryta ihop och komma igen”. Har också haft det tungt, det _är_ tunga tider!

Jag tänker på en strof ur Stig Dagermans dikt ”Birgitta svit”

”Det står en vit bro över oktobers skogar.
Blåsten byggde den med månens hjälp.
Den har ett fäste i septembers vemod.
Den har sitt andra fäste i novembers mörker.
Vi får aldrig vandra den till slut.”

Hoppas du mår okej idag! Snart vänder det på mörkerfronten, närmare bestämt den 21/12 - då inträffar vintersolståndet och vi går mot ljusare tider! Mer värt att fira än jul och nyår i min mening😊❤️🐬

@Andrahalvlek Du har verkligen fått in fina rutiner i ditt liv och kan även göra anpassningar där det behövs. Mysigt med din adventskalender till din dotter, vad glad hon ska bli🥰. Minns när jag gjorde adventskalendrar till mina barn. Först ett litet paket varje dag i den uppsatta hemmagjorda kalendern, puh! Det blev att slå in 48 paket, innan julafton! Sedan blev det nedprioriterat till ett varje söndag, mer hanterligt så😁. Nu köper jag chokladkalender till dem varje år fast de är vuxna och de vill fortsatt ha den traditionen😁.

Ha en fin dag❤️

@DRacker Härligt att höra att du märker nya positiva saker och förändringar typ varje dag, att nykterheten ger utdelning med så goda effekter. Och att du sover som en prinsessa är underbart! Sömnen är ju A och O för att vi ska fungera bra i vaket tillstånd.

Att inte trivas på jobbet och att vara utsatt för en kollega som du beskriver tär oerhört på de psykiska krafterna och påverkar livet. Vi tillbringar så mycket av vår tid på vårt arbete. Tänker att du säkert kan hantera detta bättre som nykter men man vill ju trivas på sitt arbete och med sina kollegor, i alla fall att inte utsättas för kränkande särbehandling som jag uppfattar din beskrivning av din kollega. På något sätt skulle det vara bra om du kunde lyfta detta med din chef eller miljöskyddsombud. Det kommer ju annars att fortgå tänker jag. Eller ett annat alternativ är att söka ett nytt arbete.

För att få ihop alla tankar och känslor är samtal med en psykolog bra. Det kan vara ett bra stöd för att hitta en riktning i livet. Att få hjälp till att se allt ”utifrån”. Ofta är man så insyltad mitt i allt och har svårt att blicka över det ur ett annat perspektiv. Dina behov och att du ska må bra på jobbet är superviktigt och jag hoppas att du på något sätt ska hitta en lösning på hur du kan komma framåt i detta.

Sköt om dig! Du jobbar på så oerhört bra! Kram❤️

@freja88
Hej!
Vad duktig du är som fixade att stanna vid två glas vin! Dock, har man erfarenhet av att det kan gå i spinn av en enda klunk så är det nog bäst att försöka avstå eller åtminstone ha den inställningen.

Åh, jag vet precis hur du känner nu när det gäller snuset. Håll ut! Det blir ganska snabbt bättre. Jag köpte en påse polkagrisar och tog en så snart suget satte in. Jag känner ibland ett sug, trots att det nu gått snart fyra veckor, men jag hade glömt hur pass snabbt man ändå blir av med beroendet. Det gäller att ha skalle nu så håll ut!

Helgen gick jättebra, tack. Inga problem att avstå, vilket känns skönt! Jag har hunnit rensa och städa kylen, baka både kanelbullar och lussebullar 😅

Det som var jobbigt med helgen var att jag irriterade mig så, så mycket på min man som drack några öl under helgen. När man själv är helt nykter tycker jag att det kan vara svårt att se hur nära och kära förändras av alkohol. Min man dricker inte mycket och blir sällan full, men det räcker ju med ett par glas så märker man förändringen, speciellt när man själv är spiknykter. Han blir aldrig arg eller våldsam eller så utan mer "töntig" och överdriver sitt jag, från att vara ganska tillbakadragen och tyst till att bli lite pajasaktig och liksom töntigt tuff, det blir så påklistrat, jag tror de flesta fattar. Jag berättade i alla fall för honom att jag tyckte det var jobbigt att se förändringen i hans beteende i det läge jag är i just nu och då sa han att han var trött på att sitta hemma och "mysdricka" så nu är han med på mitt tåg och kör nyktert fram till vi ska på ut på något festligt. Skönt!

Hur tänker du kring helgen som kommer?

Kämpa @freja88 - vi fixar detta! ♥️

Snön förvandlades raskt till slask, men på en morgonpromenad (igår) fick jag använda ”spikskorna” åtminstone. Idag var det dock gränsfall, jag vill helst inte gå med dem på barmark för då slits spikarna onödigt mycket. Snubblade på vantar på Maxi, tumvantar, där tyget på framsidan liksom är reflextyg. Så smart! Köpte direkt ett par till mig och ett par till yngsta dottern.

Min yngsta dotter är en riktigt julfantast. Vi har fått tygla henne hela november, för hon stod redo med julpynt och tomteluva och jultröjor redan den 1/11, direkt efter halloween. På lördag 26/11 går startskottet för årets julfirande. Då ska jag uppträda med kören på en julmarknad, och hon ska filma oss. Sen ska hon, jag och min mamma äta årets första julbord. På söndag ska vi julpynta i hennes lägenhet.

Själv har jag också gått lite bananas och beställt en massa julkläder till henne 🙈 Fina jultröjor med matchande tights. Så nu är min plan att slå in ”adventspaket”, där jag ska skriva ”öppnas söndag 27/11” och så vidare fram till fjärde advent. Det blir en variant på adventskalender. Det ska bli spännande att se om hon kan hia sig 🤣

Den normala arbetstiden just nu är att jag jobbar kl 13-17. Lugna och sköna förmiddagar. Mobilen larmar kl 6 för medicin och sen kl 8 igen - och då är det dags för morgonpromenad + styrketräning hemma. Kl 11.30 gör jag mig i ordning för att gå till jobbet.

På onsdagar har jag dock valt att jobba kl 10-14, för att kunna åka direkt till min dotter på eftermiddagen. Då larmar mobilen först kl 6 (medicin) och sen kl 7 (promenad+styrka) och sen är det dags att göra sig i ordning för jobbet kl 8.30. Jag tänker att det är en smart tillvänjning inför nästa steg den 16/1, då planen är att jobba kl 10-17, det vill säga 75 procent.

För varje steg som jag utökar min arbetstid så får jag rucka på och anpassa mina andra vanor litegrann. Jag vill ha givna tider för promenader och styrketräning hemma varje morgon. Jag vill träffa min dotter på onsdagar varje vecka. Jag vill ha utrymme och ork för att hitta på någonting kvällstid en-två kvällar per vecka. Jag vill veckohandla på söndagar så jag slipper tänka på att handla under veckan. Jag vill fortsätta träffa mina ex-svärisar och min mamma hyfsat regelbundet. Jag vill ha bara-vara-tid med viss regelbundenhet. Så jag får skruva och fixa för att få till det. Ställa larm i mobilen. Notera i kalendern, skriva minneslappar, stryka efterhand osv.

Kram 🐘

@Majaela Ha, ha! Inte mig emot att vara klok som en bokklubb😂. Tack för komplimangen💕

Hej, förstår att det är tungt nu. Hur ser du själv på alternativet att lämna honom? Du har ju ett val, och behöver välja åt både dig och barnen. Är kärleken till honom värd att offra dina barns hemmiljö för? Du har tagit dig ur en dålig relation tidigare, så jag tror du har kraften och styrkan att ta ett beslut som gör dig och barnen gott. Om du har möjlighet så tycker jag du ska flytta med barnen så snart som möjligt. Att han tog med din son till krogen var verkligen att gå över en gräns. Prioritera dig och barnen nu, kärleken hittar nya vägar.

@Majaela Känner igen mig. Att jag liksom vaknat upp när jag fått lite distans till alkoholdimman som jag varit inlindad i och som totalt skymt sikten av vad som pågår i livet. Jag satt fast i alkoholträsket omgärdad av en dimmig bubbla. Ha, ha måste skratta av igenkänning😂 när du berättar om dina lågvattenmärken, den under sängen i sovrummet har jag inte gjort. Oj, oj som jag har gömt flaskor överallt i huset, i garaget och i badrummet som jag kunde låsa och dricka ifred. Druckit sista metrarna hem i bilen, dolt en minitetra i en vante, för att dölja den, och dricka på tåget hem. Återställare på morgonen och t.o.m. druckit på toaletten innan hemgång på jobbet😱. Eller när jag tog en filt över huvudet i soffan för att dölja att jag blundade med egna ögat för jag såg dubbelt när jag tittade på tv, som om det inte syntes! Det är verkligen galet och tragikomiskt men idag anklagar och dömer jag mig inte så hårt, för jag vet idag att det var beroendets beteende och att jag satt djupt fast i dess klor. Så idag kan jag skratta åt galenskaperna för det var inte mitt riktiga jag som utförde mina handlingar. Min hjärna var förgiftad och skapade förvridna tankar, känslor och beteenden.

Men som du säger, plötsligt har man vuxit upp. När man slutar dricka kan man tydligt se hur man betedde sig i ett annat ljus. Man beter sig inte på samma sätt längre för alkoholdjävulen styr inte dina handlingar som nykter. Man slipper gömma, smussla och hela tiden tänka på när och hur man ska dricka. Man blir av med ett helt galet tänk och beteende.

Du jobbar på så himla bra! Ju längre tid man är nykter desto större avstånd och distans får man till alkohol och man mår bara bättre och bättre. Idag njuter jag av livet, min omgivning får tillgång till mig och når mig. Och det absolut bästa är att jag når mig själv och mina äkta, sanna och riktiga känslor. Vi kommer överens och funkar bra ihop. Jag har försonats och förlåtit mig själv. Jag tar med mig mina erfarenheter från när jag drack och idag är jag starkare än någonsin. Fortsätt som du gör💪. Kram❤️

@SockerOchSalt Jag tror att förhandlaren kan vara mer frånvarande när vi på riktigt bestämt oss. När vi däremot är lite tvekande på om vi kanske ska dricka framöver, om vi kanske ska prova att vara måttliga, DÅ jävlar ligger han och lurar och gör sig ständigt påmind!

Vi är 100% medvetna om att vi inte kan dricka måttligt, i alla fall inte under en längre tid. Börjar vi med det är vi garanterat tillbaka där vi slutade förr eller senare.

Kram💕

Tack snälla @Majaela 💕
Ja i helgen var det mycket tankar och känslor men som du säger ”@vår2022 är klok som en bok” och stöttade mig🥰

Hur går det för dig? Kram💕

Ah, intressant @Adde o @Sisyfos.
Jag skall försöka jobba på detta 😅
Ibland känner jag att jag plötsligt vuxit upp. Jag har så himla svårt att se den där smygande fixande o trixande med fylla på flaskor o handla o gömma osv . Jag fattar inte att det var jag . Smygandet gjorde nog att jag drack mera för jag var ju tvungen att hälla i mig fort så ingen skulle se. Alkoholen var min medicin som jag trodde jag var tvungen att ha för att orka med .
Minns lågvattenmärkena som att dricka i bilen sista 50 m hem till huset, i tvättstugan, i sovrummet under sängen , när mannen gick på toaletten under filmen. Alltså jag förstår inte vad jag höll på med . Så svårt att tro att jag skulle hamna där igen men samtidigt en rädsla att det skulle kunna hända för längtan efter vinet finns fortfarande. Jag vet bara att jag inte kan för det kommer skada mig i längden.
Fattar @himmelellerhelvete oro . Är dock trött nu och tror att då kommer oron kommer. Var i alla fall haft en megastressig helg men klarar mig med alkoholfri öl och micropauser .
Jag funkar utan medicinen! 😋💪🏼

@Himmelellerhelvette läst ikapp lite igen hos dig. Vad kul med intervju!! 👍🏼😃
Som du skrev, se det som en övning. Det kan bli fler intervjuer om du inte får detta jobb.
Jag håller i alla fall tummarna för dig!
Angående att du skulle falla dit igen. Tänk inte så långt fram. Du blir klokare och klokare varje dag som går. 🤓 Du får nya strategier. Läs inte om misslyckande utan fokusera på alla de som lyckas -som du med kommer att göra .
Så kloka kommentarer och svar du har fått @Vår2022 är ju så himla klok. Klok som en bokklubb. O de andra som har långa resor bakom sig. Känslorna är svajiga men de är DINA egna äkta känslor och inte skapade av en kemisk substans. Krama om dig själv o dina känslor ! Du är bäst! 💪🏼🤗💕

Kram till dig. Förstår precis hur du menar - jag minns knappt varför jag började dricka egentligen. Köpte en flaska vin en måndag och tyckte att det ”var lite kul” med en dagfylla en ledig dag. Sen bara fortsatte det, och plötsligt klarade jag mig inte utan. Och med det kom viktuppgången, stillasittandet och tja, hela livet på paus så fort man var ledig. Bara soffan. Bara alkoholen.

Sedan fanns det såklart (när jag verkligen reflekterar) en väldig massa skäl till att den där flaskan en måndag kändes så ”kul”. Jag hade för mycket på mina axlar, enormt mycket eget ansvar i en tvåsamhet som snarare kändes som två skilda liv spenderandes ett fåtal timmar i samma hem.

Pandemin slog till, jag förlorade jobbet till följd av det. Lyckades hitta ett nytt jobb, men med avsevärt mycket sämre lön och arbetstider. Känslan av att vara oönskad och totalt värdelös. Och den känslan späddes ju egentligen bara på iom mitt drickande - att fördärva kroppen, aldrig göra eller orka någonting. Jag vill verkligen inte dit igen.

Dagen idag har fortsatt i nykterhetens tecken. Jag har tagit två ordentliga snöpromenader och inte känt något sug efter alkohol och inte ens övervägt att kila till bolaget. ”Förhandlaren” lyser med sin frånvaro, men jag vet att den kommer att komma. Om inte förr så senare. Så jag är på min vakt. Inte släppa garden och tro att allt är lugnt, bara för att dagarna hittills har gått bra och känts bra.

Tack för era fina svar och kämpa på. Är så glad att jag hittade forumet - det hjälper otroligt att få skriva med er. Tack 🌸

För 6 år sedan lämnade jag mina barns pappa efter flera år i ett destruktivt förhållande. Alkohol var inget som fanns i vårt livspuzzel då han var nykter alkoholist sen många år tillbaka.
Jag hade verkligen bestämt mig för att lämna han, redan innan jag blev gravid med ”lillan”, men att ta det slutgiltiga steget var betydligt svårare än jag någonsin trott.
Jag hade bestämt mig för att leva ensam. Leva för mina barn och för mig själv. Att leva för mig själv var ett helt nytt begrepp, bara tanken på det öppnade en ny värld.
Och jag var bestämd. Så beslutsam över att älska ensamheten de veckor jag inte hade barnen och leva till fullo när dom var hos mig.
Men så fick jag nytt jobb, spännande med en massa utmaningar och där träffade jag han. Min nuvarande sambo. Han som jag föll så pladask för. Han som fick mig att hitta det där lilla extra med livet.
Vi hade det bra länge, tills dess att Pandemin kom och hemma arbetet blev ett faktum. Där alla spelregler släpptes innanför våra fyra väggar. Där teams möten och fikastunder framför dator blev den nya vardagen. Det ingen visste på andra sidan min sambos skärm var att han hade vin i kaffekoppen och öl i sportflaskan.
Där och då började resan till den ohållbara vardag vi lever i idag.
Han jobbar skiftgång vilket gör att vissa veckor jobbar han inte alls mycket, vilket också möjliggör hans drickande. Det är ju nu jag har helg säger han och sveper sedan i sig nästan en 3 L vinbox själv.
Jag ut sagt länge att han dricker bort vår relation och han har ack fler gånger sagt att han lovar att sluta.
Han dricker öppet framför oss alla och i söndags när jag stod i duschen så tog han med sig grabben på 12 år till den lokala pizzerian, utan att jag hade vetskap om det. När dom kom tillbaka 2 Tim senare så hade sambon druckit 4 öl samt så hade dom umgåtts med byns mest kända alkoholist och suttit där för att dricka ikapp. Hur kan han ha mage att ta med mitt barn dit och utsätta honom för det sällskapet?!
Han kan aldrig köra bil numer då han måste ta sig en återställare på morgonen efter för annars så blir han illamående, skakig och på dåligt humör. Men han ser inte hur hans humör påverkas av drickandet. Han ser inte hur han skyller allt som går fel på oss andra och försvarar alkoholen som om den var det dyrbaraste som fanns.
Jag skulle kunna fortsätta skriva hur länge som helst, men jag måste nog nöja mig såhär. långt. Snälla hjälp.

Tack fina @DRacker så fint skrivet❤️ Har saknat dig på forumet.

Kram🥰

Ja det blir värre på vinterhalvåret varje år @DRacker 😝

Förövrigt mår jag mest bra, träningen flyter på som den ska, sömnen fantastiskt, ångesten borta (förutom en svacka i helgen som berodde på en nästan sömnlös natt men det är enda rejäla ångesten jag haft sedan jag slutade dricka)

Jag är också less på mitt jobb och tänker att jag ska ta tag i att byta. Jag tänker att så som jag jobbat med att bli nykter för att få leva ett lyckligt liv så måste jag ta tag i jobbet. Det är svårt att leva lyckligt fullt ut om man ska vara totalt uttråkad 40timmar i veckan.

Kram🥰

@Himmelellerhelvette HELT OTROLIGT STARKT! 107 dagar!! Jösses! Tänker på ditt första inlägg, det berörde mig verkligen jättemycket! Vi har alla våra specifika stories men vår kamp är densamma. Herregud vilka knipor vi befunnit oss i. Du och det där samtalet från din dr! Du fick ingen förberedelse men här är du nu: nykter i 107 hela dagar! Det är verkligen WOW! All heder och respekt, och hatten av för dig! 🎉🌷🤩💪

Tack för uppmuntrande ord...

Kanske skriver lite mer... får se. Grundproblemet är inte alkohol - inte ör mig heller.

Att aldrig duga, att fundera om jag kommer bli förkastad, bli utskrattad, eller nått, är en grundton som någonstans ofta stör...

Jag har ju otroligt mkt vara glad o tacksam för, på min resa till livet :-)

Haha ja så är det kanske @Se klart, känns väldigt ovanligt för mig.

Nu mår jag alla fall väldigt bra, tränat och fått ordning på lite tankar kring att byta jobb. Först när jag sökte nytt var jag gör glad att de ville ha mig på intervju sen blev jag gör orolig för om jag klarar det, är det förtidigt att utmana mig själv, släppa tryggheten på den gamla arbetsplatsen men nu känner jag glädje igen. Jag tror jag är redo för nya utmaningar, jag tror min hjärna läkt tillräckligt, jag hoppas verkligen det, det bästa som kan hända nu på jobbfronten är att jag älskar det nya jobbet och dom älskar mig och att jag får det och tycker att livet fått grädden på moset😁

@starten på det nya , tack för ditt inlägg!! Det där med alkoholmätare via telefon lät riktigt intressant och smidigt blir ju som du säger nästan som att man går på medicin utan att faktiskt behöva tillföra kroppen nått den inte mår bra av..
Hör mycket positivt om just AA, och vet inte riktigt vad min rädsla grundar sig i, är introvert i mitt sanna jag och kan hända det har med det att göra men börjar vara övertygad det är värt att göra ett besök iaf.

Jag har varit tillsammans med min kille i 7 månader och har länge misstänkt att han har alkoholproblem. Han dricker varje gång vi ses och kan helt plötsligt bli jättepåverkad trots att han till synes inte druckit mer än några glas. Jag har flera gånger ifrågasatt att han ”däckar” och han skyller på trötthet, jag har även frågat rakt ut om han tagit något och om han använder alkohol som en metod för att hantera jobbiga känslor, men han nekar.

Häromdagen hittade jag en flaska whisky i badrummet som nästan var uppdrucken och jag blev knappt förvånad men såklart väldigt ledsen och besviken. Det var också som en lättnad att jag inte hade inbillat mig.

Nu till min fundering. Jag kommer att behöva prata med honom om alkoholen och berätta att jag är orolig för honom. Dock vet jag inte om jag ska konfrontera honom gällande flaskan jag hittade? En del av mig vill ta honom i handen och gå in och ta fram den tillsammans för att det inte ska gå att neka min verklighet, men en annan del tänker att det bara är onödig skam för honom och att det kanske är bättre att inte ens nämna flaskan? Bara fokusera på att han blir påverkad och min oro för hans hälsa?
Har ni några erfarenheter?

Tisdag!
Sitter på tuben påväg hem efter ett kvällseminarie som var intressant. Ty kunskap är kul saker. Fick lite nyheter på jobbet som inte var så himla kul kring budgetering för nästkommande år. Det kommer påverka mig och min utveckling så jag tror nog att jag ändå ska börja titta utåt lite igen. Livet är för kort för att vaska.

Nu på tuben reflekterade jag lite kring att det var skönt att jag hamnade där jag hamnade. Just på den rollen som det ändå blev. Iom detta gavs det utrymme för oerhört mycket vila och möjlighet till lugn och trygghet. Ingen osäkerhet och tack vare detta har jag fått möjligheten att faktiskt känns hur livet kan kännas när precis allt är lungt, tryggt och stabilt.

Det är en oerhört ödmjuk känsla och jag trivs varje dag när jag påminna kring hur lugnt/tryggt det är. Tänk att jag äntligen fick leva såhär oxå. Ville grej va. Inget att oroa sig för. Så jävla skönt och jag vet att saker kommer smälla för eller senare. Men just nu är det lugnt på precis alla fronter och det är så SKÖNT att kunna lägga sig utan oro eller ångest eller tankar på ”what if” eller tankar på om jag gjort något fel, eller ekonomiska trubbel, eller relationsproblem, eller arbetatrubbel, eller familjetrubbel eller egna psykiskatrubbel.

Frid tror jag det kallas.
Jag känner frid.

Ta hand om er,
/Ella

Bubbelvatten och nåt sött och ät ordentlig med bra mat gör det lättare. Låter som ett skämt! Men det har funkat i många lägen för mig.

Stå emot bara! Suget kommer och går. Ta nått sött eller godis just då suget kommer och gör nåt som får tankarna att rikta sig mot nåt annat. För mig var det över på en kvart. Sen kändes det bättre. Det är du som bestämmer. Inte alkoholhjärnan! 1. Ta hjälp 2. Ta hjälp 3. bubbelvatten och godis tillgängligt. Det är verktyg som hjälper. Vet ju inte hur det har varit eller nåt om dig. Så du får skriva hur länge och situation osv... Svårt att ge hjälp annars,

Har varit på kyrkogården ikväll och tänt ljus för änglarna. Det är vackert och fridfullt där. Senaste veckorna har varit lite tunga. Som att hjärtat ryckts ur bröstet. Jag tänkte bryta ihop nu.

Grattis till 10 dagar och ett stark och modigt beslut att prata med din chef :)
Jag har gjort samma resa och fick enormt mycket stöd och hjälp av min chef och mina kollegor när jag vågade berätta för dem också.
Från företagshälsovården fick jag en alkoholmätare kopplad till mobilen som var inställd på klockslag där jag skulle blåsa jag tror det var 3 ggr/dag. Om jag hade druckit så gick ett sms iväg till min chef samma sak om jag lät bli att blåsa. För mig så fungerade det som antabus,
Jag fick behandling via Nämndemansgården där jag kunde gå på arbetstid så det finns en hel del alternativ som en arbetsgivare kan erbjuda men det beror såklart på vad som finns upphandlat.

Angående AA möten så går jag lite då och då, men mitt första känns fortfarande i hjärtat har nog aldrig känt mig så välkommen och sedd i en grupp, du kan ju alltid testa ett par gånger och se hur det känns ;)

Tillägg: min man sa också att han vill kunna går ut och ta ”en öl” med sina kompisar även i framtiden. ”Visst, jag kanske kan sluta dricka så mycket här hemma men du verkar ju kräva att jag ska bli HELNYKTERIST för resten av mitt liv, och det känns inte OKEJ att du kräver det!”
Efter den kommentaren blev jag helt ställd. Och rädd. För om jag ”går med” på det, att han inte får dricka hemma men däremot då och då vid ”festliga tillfällen” (dvs alla sociala sammanhang, julafton, nyår, middagsbjudningar etc), vad händer då? Kan jag acceptera att han börjar dricka ”normalmycket” och kan jag tycka att det skulle vara ok?
Jag vet svaret själv. Nej. Jag hade önskat att vi hade kunnat dela en flaska vin ibland han och jag. Gått ut på middag ihop. Skålat i bubbel när vi har något att fira. Men jag är också villig att själv bli helnykterist för hans skull. För en alkoholist kan väl aldrig förstå det egentliga problemet även om hen ”drar ner” på alkoholen? Eller? Är hans önskan vansinnig eller är jag faktiskt för hård i mina krav? Någon som har erfarenhet av positivt slag där en alkoholist faktiskt lär sig dricka måttfullt och hålla sig där?

@farewell
Hur gick helgen?

Jag drack två glas vin i fredags, i sällskap av min pojkvän och bästa kompis på ett event vi var på. Avstod till att börja med men när de beställde flaska två så bestämde jag mig för att ta ett glas som blev två. Inget mer sen dess i alla fall och tänker fortsätta avstå framåt.

Jag bestämde mig för att sluta snusa idag jag med, önskar typ att jag inte hade tagit det beslutet men nu är det försent. Spottade ut en prilla vid 11:00 sen har jag inte petat in någon mer. Snart 8 timmar sen. Varav de första 6 var helt okej men nu håller jag på att dö. Hjärnan funkar inte och jag har så mycket jobb att göra. Vill bara skrika och gråta.

Säkert har du rätt i att han genom åren uppfattat mig precis så @Åsa M. Inser att jag inte ens vet vem han är egentligen, innerst inne, trots alla våra år tillsammans. Alkohol har alltid varit en stor del i åtminstone hans liv, jag har aldrig någonsin sett honom nykter såhär många dagar i rad. I hans familj dricker man vin till maten varje dag, det fick jag snabbt lära mig när jag blev en del i den familjen. Till saken hör ju också att både min mans far och farfar faktiskt var alkoholister. Men de båda var den ”skötsamma” varianten, den som jobbar och tjänar bra med pengar. Men som också haft en biroll i sina barns liv och som utan minsta huvudbry lämnat över ansvar kring barn och hem till sin fru. Jag ser mönstret nu. Min man agerar på exakt samma sätt och jag, jag har valsat med. Varit öppet förbannad på honom ofta men jag har också torkat upp hans piss och städat bort vinglas så att barnen ska slippa se på morgonen. Gömt undan alkohol. Vaknat när vi sovit borta och hjälpt honom in på toa.
Trodde nog verkligen att allt skulle förändras när vi fick vårt första barn, trodde inte jag kunde välja en bättre pappa till mina barn. Och han SKULLE verkligen kunna vara den där pappan också, om han lärt sig att hantera sina känslor på ett annat sätt än att bedöva med vin. Om han kunde PRATA. Berätta vad som pågår därinne.
Terapeuten sa att jag måste låta min man få chansen nu, chansen att undersöka sitt alkoholbehov på egen hand, jag vet att hon vill hjälpa och inte skrämma bort honom. Inte välja ”min sida”. Samtidigt är det så j…la svårt att sitta och lyssna på hur JAG svikit honom! Att HAN inte litar på MIG! Att HAN upplever att jag inte ställer upp för HONOM! Jag som tagit hand om våra barn varenda natt på egen hand i 12 års tid, jag som styrt upp rutiner, haft alla kontakter med skola och förskola. Jag bad min man ge ett exempel på en situation där han upplever att jag inte ställt upp. Det kunde han inte på rak arm. Terapeuten sa att det nog var en ”känsla” hos honom.
En känsla ja. Hur i hela världen kan han själv tycka att mitt ”svek” (vad det nu är) stor i paritet med hans?! Jag vet, skammen. Förnekelsen. Jag vet. Det är bara så ovärdigt att sitta och vara ”slaskhinken” när det är HANS beteende som trasat sönder allt!

Den stora olustkänslan tonar sig upp inuti mig gång på gång. Kommer han NÅGONSIN att förstå?! Just nu kan han lika gärna dricka för min del, bara han FÖRSTÅR och respekterar MINA känslor inför det! ”Förlåt för att jag dricker, jag HAR ett problem! Jag behöver hjälp, jag vet vara inte hur!” De orden hade fått mig att överväga att stanna kvar och stötta honom. Det hade visat att han är ledsen för att han trasat sönder alla mina drömmar om hur en familj ska vara.
Situationen som är just nu; att han förvisso inte dricker, men han tycker att jag mer eller mindre förstör hans liv genom att ”tvinga” honom att vara nykter känns faktiskt mycket värre. Låter det konstigt eller förstår ni hur jag känner i detta?

Återigen, det är guld värt att få skriva här. Vet inte hur många som orkar läsa mina långa texter, men de fina kommentarer jag får känns så tröstande. Och att skriva av mig hjälper för stunden.
❤️

@Kennie Jag har haft tanken på antabus mer än en gång, men det skulle innebära att jag riskerar att bli av med min medicin, eftersom att jag helst inte ska dricka alkohol på min medicin över huvud taget, och absolut inte dagligen.

En undran.
8 september 2020 skrev jag inlägget. Tiden går fort. Och vi har en kompisrelation, exet och jag, ja försöker i alla fall.

Jag vet inte alltid varför jag håller mig kvar. Ibland går det bra, Ibland inte.
Ibland blir det att ringa mig på fyllan, fastän jag gjort klart att jag inte uppskattar det. Jag vet att han har problem och kan ändå tidvis känna ledsamhet och frustration över att han inte gör som jag önskar.
Gör käpprätt emot ... Och gör minsann klart att det finns andra tjejer än jag. Och hur många han varit med ... Fattar inte varför man "spelar" det kortet.

Nåja, jag är singel och har lugn och ro. För det mesta åtminstone. Händer, som idag, att jag funderar på varför jag inte bryter helt? Och skippar kompisgrejen. Jag får ju inte alltid det jag önskar tillbaka - fastän det "bara" är en kompisrelation.
Varför klamrar man sig fast vid människor som inte behandlar en bra?
Sköt om er. 💞

Hej, så bra att du vill förändra detta, av det du skriver låter det som att ditt missbruk hållit på länge och att du dricker dagligen nu. Du kan må så mycket bättre, men först behöver du bli nykter. Jag tror du skulle ha god hjälp av en vårdkontakt, kanske antabus första tiden för att bryta vanan? Och att läsa och skriva här är en god hjälp. Många här har lyckats bryta långvariga missbruk och hittat livsglädje och energi som nyktra, det kan du också.

@annacananda Men åh vad du jobbar på ordentligt med dig själv! Jag är själv lite rädd för att nå mina allra djupaste och vågar mig inte på det. Är rädd för att inte ta mig upp! Men verkligen all respekt för dig och din resa! Starkt av dig för jag förstår att det går att möta en eller annan demon på vägen, så att säga! 😌🥰 Så härligt att läsa att även du håller dig så bra från alkoholen. Jäklar vilken resa det här är va?! Jösses, obruten mark på många olika sätt varje dag. Jag går framåt med upptäckarglädje och stor förundran dagligen!

Kramar till dig fina du! 🤗🥰

@farewell Jo det är tungt när det flödar runt om en. Det fungerar likadant i mina umgängeskretsar. Det är inte brist på medel för att hålla middagar med fina viner, fint bubbel och goda drinkar. Inte heller massa aw:s. Jag är säker på att många döljer egn alkoholmissbruk genom att bjuda till på stort och fint. Då anses det liksom mer legitimt att dricka. Jag håller mig från alla de där sammanhangen nu. Skulle däremot möjligen kunna tänka mig att åka på middag hos ngn annan, om middag inte går att undvika, för då får jag åtminstone vara nykter pga bilkörning utan att behöva förklara mig. Men jag går inte på aw:s eller bjuder hem någon för då blir det svårare för mig att motivera för de andra att jag ska vara nykter utan att behöva argumentera för det. Iaf ännu! Jag har faktiskt inte ens lust längre med massa middagar ofta. Har förstått hos mig själv att det handlar mycket om att få dricka, och således inte varit äkta hjärta i umgänget. Jösses, hur låter det här! 😬 Jag vill eg inte ens åka över till ngn annan för det enda jag känner att det går ut på är att kunna dricka så mkt att det är precis på gränsen till att det går överstyr. Och så låg nivå på allt samtal.

Du skriver att du börjat om flera gånger. Det känns tufft förstår jag verkligen. Vad kan du ta med dig från dina tidigare bakslag? När, var och hur har det gått till när du fallit? Kan du ta med dig de svaga länkarna och på så sätt öka chanserna till att undvika det en nästa gång? 🌷 Det har hjälpt mig MYCKET MYCKET att prata och skriva av mig här. Har fått så otroligt mycket stöd. Inte minst vetskapen att jag inte är ensam. Att mina tankar och hur jag känts inte är någon ensam och otrampad väg. Tvärt om! Det jag varit med om är samma skit som vad massor av andra också drabbats av, och det finns så mycket goda råd, tips och lösningar. Och jag blir själv så glad när jag kan stärka någon annan! Vi är alla värda så mycket mer än allt det elände som den där alkoholen ger oss, vår kropp, vårt mående och vårt liv! Den här gången är din bästa gång, för nu har du slutat på riktigt! 🥰🎉

Tack alla! Jag lever verkligen som i en okrossbar bubbla, av tacksamhet och glädje över mitt liv just nu. Sjukdom ja, men vi har varandra. Idag piggnade han till, jätteirriterad över att Saudiarabien besegrat Argentina i fotbolls-vm och sabbat hans tipsrad! 😉🐳

Jag saknar dig också @Kaveldun ! Kram!

Omhändertagande är absolut sista steget när alla frivilliga åtgärder har prövats och misslyckats. Föräldrarna kan åta sig utbildning i föräldraskap, att leva nyktert, gå i terapi etc. Lyckas dessa åtgärder görs sällan omhändertagande.
En fråga om vems intressen som bevakas bör alltid ställas när barn är inblandade: är det viktigare för den vuxne att dricka än att skydda barnen mot alkoholmissbruk? Om ja, kontakta socialtjänsten INNAN ni blir orosanmälda. Ta situationen på allvar innan någon annam gör det inte minst för barnens skull.

Förstår att du blev chockad. Jag tror inte man ska förbise hur tätt alkohol och skam är sammanvävt. De 10 år som du upplever att du försökt NP honom har han kanske uppfattat helt olika? Att du varit "tjatig"? Att du varit "tråkig"? Allt är en del av att han inte ser sitt beroende eller kan erkänna det ens för sig själv.

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, men jag antar att jag börjar med idag. Igår var jag som vanligt ute och drack och glömde en tröja i en bar. (Även om jag nu började detta med ”igår”) Så idag skulle jag bara gå dit snabbt påvägen hem för att hämta den. Jag hade när jag vaknade imorse bestämt mig för att det verkligen var dax att ta en nykter period, eftersom att jag börjat känna mig så extremt distanserad från allt, vet inte längre vad jag känner, tycker, tänker eller när jag senast var nykter en hel dag. Jag skulle verkligen bara hämta tröjan och gå hem, men när jag väl står där och har fått min tröja, kl 13.00 på förmiddagen, så frågar jag om jag skulle kunna krita en öl tills jag fått pengar (eftersom jag söp upp mina sista pengar igår), och då börjar det såklar med att jag verkligen verkligen bara ska ta en enda öl och sen gå hem, men ni har väl redan förstått hur det slutar , självklart sitter jag fortfarande där nu och dricker, och frågar mig själv om det kan vara så att jag faktiskt har ett problem, som så många människor sagt till mig de senaste åren. Jag har sen jag var 17 år och kom ut från behandlingshem, druckit lite för mycket, och lite för ofta. Jag började när jag var 18 att hänga på en bar dagligen , 1-3 öl om dagen. Jag ska ju tydligen inte heller dricka på min medicin, så jag ljuger ju också om min alkoholkonsumtion, eftersom att det skulle kunna orsaka att de slutar skriva ut min medicin. Undankommer blodproven pga extrem nålfobi. Men när jag var vid 18 år ålder så blev jag alltid alledeles för full , jag hade inte kontroll på hur mycket jag drack och vaknade dagligen upp utan att veta hur jag kom hem, vad som hände igår, och många gånger visste jag inte ens vart jag egentligen var. Det fick konsekvenser, genom att folk inte längre ville umgås med mig för att jag alltid blev för full, var otrevlig och elak, o kunde inte ens komma ihåg att jag hade varit det. Så jag ansträngde och de tog mig 3 år tills jag fått nån typ av balans på mitt drickande, med det menar jag mindre blackouts, mer sällan jag totalt skämt ut mig och varit otrevlig och elak, men fram tills idag var jag helt övertygad om att det faktum att jag lyckades ”minska” dom sakerna innebar att jag inte har något alkoholproblem. Men jag har sagt till mig själv, varje dag, i flera år att ”nej nu ska jag nog vara nykter ett tag” och inte klarat att vara nykter i mer än några timmar efter det. Jag är berusad just nu, och jag tror inte att de finns en chans att jag att skrivit detta nu om jag inte var berusad. För jag kan inte längre göra någonting utan att dricka först, för att träffa släkten, träffa en vän, gå på ett möte, jag dricker inför varje social situation , jag skulle helst inte ens gå utanför dörren utan alkohol i kroppen. Och nu vet jag inte längre vad jag ska göra, eller vart jag ska ta vägen, eller vem jag kan vända mig till, så anonymt känns som ett bra alternativ att öppna upp sig för nästan första gången någonsin skulle jag tro, som jag kan komma ihåg i alla fall..

@Himmelellerhelvette Ja jag tror att alkoholen fungerat mycket som en självmedicinering för mig, både när jag behövt slappna av (varje dag 😬🫣😤😫) och absolut under höstarna. Tråkigt att du har bekymmer med huden. Är det säsongsbunden och/eller kan du få hjälp av någon dermatolog? Inte kul att känna sig ful även om man garanterat inte är det! Hoppas att du mår bra i övrigt?! 🌷❤️

Ikväll slår klockan in 10 dagar sedan jag slutade dricka.
Pratat med min chef som står bakom mig till 100% i mitt beslut och vill tillhandahålla alla resurser som jag känner är nödvändigt för att hålla mig nykter.
Tänkt mycket kring det och vilken typ av hjälp jag behöver, oavsett vad man tar till hjälp så ligger ju det största och viktigaste arbetet i en själv,
det finns ingen kvickfix eller genväg.
Antabus är prövat och funkar inte kroppsligt jag får för mycket biverkningar så det är uteslutet, dock en väldigt bra medicin.
Behandlingshem är uteslutet av många anledningar.
Däremot funderar jag starkt på AA möten, det enda kvalet där är att våga gå dit, kommer alla sitta och stirra på en ? Fördomar har liksom mynt två sidor och man kanske anses inte passa in i en grupp ?

Vi får se ska fundera lite till även på andra alternativ, nånting jag funderat klart på är då att nykter behöver jag vara !

@Andrahalvlek Tack snälla fina du! Jag hoppas att du har det bra själv på alla sätt och vis, och att du hittar bra, fina, roliga, stärkande och meningsfulla saker att göra under denna mörka årstid ❤️

Jag har svårt med motivationen och orken, både för att det är höst och jag blir nedstämd, och för att jag är mer än vansinnigt less på mitt jobb (sedan tider tillbaka). Har inte heller så bra kollega (en av dem). Hon har en npf-diagnos som ställer till det. Det är mycket fjortisbeteenden från henne. Subtil mobbning, blickar av ogillanden när det inte passar henne, baktalanden, utestängning, motarbetandet, verbala anfall men av mer subtil karaktär, osv osv. Mkt infantilt beteenden, och jag har svårt för sådant. Jag önskar att jag vore mer hårdhudad me tyvärr är jag en sådan som vill att alla ska må bra, även jag själv, och ekvationen är omöjlig på jobbet. Verkligen ingen bra kombination med något just nu.

Men jag försöker tänka på det goda, och just nu är det den fortsatta lyckan över att vara nykter, med allt vad det innebär. Men suget finns kvar! Jag får fortfarande hålla mig från alkoholen! Frustrerande att det måste sitta i så förbaskat hårt och länge. Inte så jag kämpar ihjäl mig men jag tankarna på hur gott det var, hur gott jag mått, att ett glas väl inte borde vara så jäkla farligt, osv osv finns kvar ändå. Men det är ju självklart alkoholjävulen som säger detta för herregud vad dåligt jag mått när jag druckit. Har sörjt och kämpat 99% av all tid med allt som det fört med sig av elände, dåligt mående, dåligt humör, orkeslöshet, nedstämdhet, minnesluckor, hela blackouter, hemska pinsamheter, inte ha tillräcklig koll på barnen, oförmåga till en massa saker som bilkörning, läxläsning med barnen, bakning och matlagning av lite mer avancerade recept, inte kunnat äta tillräckligt med mat för att alkoholens kalorier skulle få plats för viktens skull, slocknande på soffan eller gud på golvet (har hänt), sömnlöshet, ångest, skam inför barnen, dåligt humör, trötta röda och vattniga ögon, rödmosigt plufsigt ansikte med stora porer, osv osv osv. Men nu: INGENTING ENDASTE AV DETTA, som har att göra med alkoholen iaf! Bortsett från min höstnedstämdhet men den lirar i en annan liga. Iofs värre nu utan ”rogivande” alkohol. Men over all går det förstås inte att jämföra denna nedstämdhet med allt negativt som hörde till alkoholen. Det här är en annan svårighet som jag behöver deala med. Har bara inte riktigt verktyg för det utan alkohol, så jag provar att rida ut den. Har iaf blivit bättre. Vill helst inte gå från en medicinering till en annan, sas.

Det som är extra spännande är att jag märker nya positiva saker och förändringar typ varje dag. Snyggare hy, mer ork, ny lusta, utrymme och kapacitet i huvudet till fler saker än tidigare, och sömnen är gudomlig. Herregud vilken skillnad! Nu är det en fröjd att lägga sig och sova! Jag hör att jag återkommer till min nya fina sömn och om och om igen. Men den betyder kanske allra mest för mig och min hälsa. Lägger mig fortfarande, 80 dagar senare, med stor tacksamhet och ett stort lyckligt leende på mina läppar!

Jag vill fortfarande vara utan alkohol för resten av mitt liv, och hoppas att det kommer att falla sig mer naturligt och hanterligt inom en någorlunda nåbar framtid 😊

@Kebne1 Hej bästa du och tack för att du tänker på mig 🤗🥰 Det var verkligen en förvånande ”bieffekt” att maken också är mer eller mindre utan alkohol. Han kanske tar ett glas en gng per vecka eller knappt det. Inget pimplande här hemma på något sätt. Sjukt fantastiskt. Bäst av allt mår jag när jag tänker på vad bra det blivit för barnen! De är verkligen mer än värda nyktra föräldrar 🧸🎉 Hur är det med dig? Mår du bra och går det bra? 🥰

@Andrahalvlek Låter skönt, blir sugen på spa bara av att läsa🥰 Planerar för en spa-vistelse med mig själv, utan man eller vän. Ser fram emot det, hoppas få till det i januari.

Ja det är verkligen viktigt att inte ha förutfattade meningar om människor. Att människor inte blir sin diagnos. Min son har också en diagnos och personalen, i all väl mening, utgår från diagnosen när dom ska bemöta honom. Jag tänker, snälla utgå från hur han är som person. Blir det problem kan man börja titta på eventuell diagnos.

Tånkte för många år sedan, en tanke som stannat kvar, är manin ett försvar för depressionen om du förstår vad jag menar. Så länge man är manisk håller man depressionen på avstånd. Givetvis påverkar det kemin och viceversa. Som du förstår är allergisk mot diagnoser. Vet att det bl.a. behövs i skolan för att man ska få den hjälp man behöver, men ska det verkligen vara så. Tack för att du skriver, även om jag inte alltid ha ork över att läsa. Min ambition och önskan att läsa det mesta, för jag gillar att du ifrågasätter. Tack självomhändertagande!

Ja vi har verkligen misshandlat oss själva @SockerOchSalt! Det är fruktansvärt, jag kan tänka ”hatade jag mig själv så mycket?” För varför gjorde jag annars så mot mig själv?
Fast jag hatade inte mig själv, jag självmedicinerade, jag började dricka för att orka mer sedan tappade jag självkänsla och självförtroende på vägen och då tyckte jag inte särskilt mycket om mig själv.

Stor kram❤️

Hittade Thisnakedmind på Instagram och har läst en del. Inspirerande och lättillgängligt, mycket information⭐️
Tänkt mycket på hur dåligt man mår av alkohol, den depressiva känslan, oron och obehaget. Hur lätt det är att tro att den är sann, att det är så man mår. Och så är det alkoholen som skapar den. (Självklart kan man må så ändå). När jag inte dricker så finns inte den känslan. Jag kan absolut må dåligt och lida av oro, men aldrig på det viset. Inte så att hjärtat fladdrar och ångesten river.
Kunskap om alkohol och dess påverkan på hjärnan har verkligen hjälpt mig, hjälper mig.
❄️

Dag 107, känner mig lite som en hormonstingslig tonåring! Glad, sur, ledsen, energisk, less, uttråkad, inspirerad. Ur och i känslor och lust…

@Andrahalvlek Underbart❤️
Fast inte hemresan😆
Kram

Något positivt denna vecka gent emot den förra är att det här luddet i huvudet släppte upp under helgen. Förra veckan kände jag mig verkligen trög och energilös i min sorts utsättningskänslor och likande efter snubblande men nu känner jag mig mer klar i huvudet igen och energin har återvänt 🙂

Ja jag är inne på dag 107 och det känns mäktigt men längtar efter att ha kommit så långt som dig @Kebne1❤️

På kliniken och tar prover. B-Peth ser bra ut. Mycket betor på naltrexonet tror jag. Men nu är den medicinen slut och jag börjar oroa mig för framtiden. Kanske finns den i lager efter nyår.

@Se klart 💖💖 jag ska stanna! Började precis om med en ny tråd och en nu hoppfullhet. Så glad att du finns kvar här!

Åh, så skönt att se ett inlägg från dig DRacker. Jag blev lite orolig ett tag. Depression är inte att leka med, man blir verkligen helt personlighetsförändrad och gör inte de klokaste valen precis. Nedstämdhet däremot är mer hanterbar, den kan man växelvis vila och aktivera sig ur.

Stort grattis till 80 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Och till att gubben din och dina barn gläds åt din nykterhet, och stöttar dig till hundra procent. Det värsta har du bakom dig, nu blir allt lättare för varje vecka och månad. Men ha mina två motton i bakhuvudet: Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Kram 🐘

@Kebne1 Instämmer. Jag känner mig också som den coola som inte dricker. Vi som har genomskådat alkoholbluffen. Vi som går före. En liten exklusiv skara som folk blir imponerade av. Tänk vilken milsvid skillnad i tänk, jämfört med den första tidens ängslighet, då man bara ville vara ”normal” och som ”alla andra”. Det går verkligen att skifta sitt mindset totalt! Det är vi båda bevis för. High-five!

Kram 🐘

Tack. Du firar väl också många dagar nu?@Himmelellerhelvette

Dracker
Tack för ditt fina inlägg.
Du är helt fantastisk🌞
Är så glad att du lyckats så bra.
Grattis till dina 80 dagar.
Dina inlägg är så positiva o bra.
Sköt om dig
Kram

@Sisyfos Och meditation är ett kanonbra sätt att hitta ”nuet”. Man är hjälpt i stunden, och man är hjälpt mellan gångerna man mediterar. Man kopplar liksom annorlunda i skallen, jag vet inte riktigt hur det funkar. Men jag vet att det funkar! Men det krävs några veckors daglig träning upp till några månader innan man märker skillnad. Så man får träna på sitt tålamod också.

@aeromagnus Kan rekommendera appen Insight Timer. Gratis, många miljoner användare, en massa olika meditationer att välja på och mobilen har man ju alltid med sig. Meditera på bussen?

Kram 🐘

@Vjlo Bra att du skriver! Du behöver kanske vara lite mer aktiv på forumet? Läsa och skriva, både i din egen tråd och andras. Att hjälpa andra ger dig viktig repetetion. Jag tror att du behöver nöta, nöta, nöta nyktra fakta, och göra ”hemläxan”. Det handlar om att du behöver påverka ditt undermedvetna. Det är där vanor och ryggmärgsreflexer bor. Där bor även alkoholdjävulen som viskar i ditt öra: ”Fy fan, livet suger, drick och må bättre en stund i alla fall”.

Jag är säker på att det finns en massa saker och personer i ditt liv som är bra. Skriv tacksamhetsdagbok - lyft allt du är tacksam över, allt som gått bra, allt som känns bra. Dit du riktar din uppmärksamhet sker tillväxt, som Vår2022 så klokt har skrivit här på forumet.

Kram 🐘

Starka artiklar i DN idag.

I sin nya bok skriver Christian Unge om relationen med pappan.
2019 fick hans pappa skrumplever. En månad senare var pappan död.
"Nu pendlar Christian Unge mellan att känna skuld för att inte ha gjort mer för att stoppa pappans missbruk – och ånger över att han inte accepterade honom som han var."
----

"Många av oss har någon i vår närhet som mår psykiskt dåligt. Men det är inte alltid lätt att veta hur man som närstående ska bemöta en person med psykiskt lidande.
DN har pratat med psykologen Agnes Mellstrand som skrivit en bok om hur omgivningen kan hjälpa och stötta.

Kunskap kan göra det lättare att närma sig personer som mår psykiskt dåligt och göra oss mindre fördomsfulla. Det är viktigt att inte generalisera eller ha förutfattade meningar om en person som har en diagnos, förklarar Mellstrand.

– Det finns ju till exempel en uppfattning att en bipolär person måste vara manisk, men det finns olika av former och nyanser av bipolär sjukdom. Grova förenklingar av en person med bipolär sjukdom kan göra oss osäkra i onödan. Det är därför bra att skaffa sig kunskap på ett medvetet sätt, läsa på och försöka få en bättre bild av hur sjukdomen fungerar, säger hon."

Jag tycker att dagens DN är värd att läsa.

Det var bara det. Ha en underbar dag, till alla som kämpar. Och till alla som har fått frid.

Tack alla ❤️ Det var en helt ljuvlig spa-vistelse. Vi fick mersmak och återvänder om ett halvår, någon gång i maj, har vi bestämt. Det plötsliga dåliga väglaget gjorde att min kompis tog tåget, och det passade perfekt med tiden att jag kom dit och hämtade upp henne. Det tog oss lika lång tid att ta oss till spa-orten, jag med bil och hon med tåg.

De hade en lång brygga ut i havet till ett kallbadhus. Vi bastade och badade i havet - två gånger. Jag doppade till och med huvudet. Jag har det på film, annars hade jag knappt trott det själv. Jösses vilken adrenalinrusch man fick efteråt. Om jag ska bada i havet fler gånger så vill jag basta mig varm innan, det är ett måste.

Maten var också jättebra, vi åt trerätters och valde röding till huvudrätt. Till det drack vi båda en öl och ett glas vin, och mitt var alkoholfritt. Förstås. Vi pratade ytterst kort om min nykterhet, konstaterade bara att det var så typ. Och min kompis sa att hon själv på senare år har börjat ifrågasätta det ständiga drickandet varje gång hon och hennes vänner ska träffas. Och att ”ett glas vin på stan” ofta blir minst fem, och att det verkligen inte är värt den kostnaden.

Vi pratade inte så mycket minnen, vi pratade mer om livet - hur det har blivit och hur vi tänker framöver. Vi har båda ex-man och utflugna barn. Hon har en kärlek på gång just nu, och det ventilerade vi en del. Att vi båda har en tendens att göra oss så himla tillgängliga. Att vi väljer bort annat och sen har karluslingen ändå inte tid eller lust att träffas, och då känner man sig ensammare än ensammast. Vi befinner oss med andra ord på ungefär samma plats i livet 33 år senare, och har därför gott utbyte av varandra.

Vistelsen får betyg 5 av 5 möjliga. Bilresan hem i snökaoset får -5 🤬 Var fan var plogbilarna igår? Jag såg inte en enda plogbil på varken småvägar eller motorvägen. Endast en fil var uppkörd av andra bilar, och det var nästan omöjligt att köra om alla lastbilar som sinkade tempot, sannolikt pga dåliga däck. Får man ens pyttelite sladd mellan lastbil och vajerräcke så är man körd. Jag körde om några få gånger, då jag var säker på att reda ut det. Annars låg jag där på rad i ett lämmeltåg.

Jag är fortfarande lite trött efter resan faktiskt, inte återhämtat mig riktigt. Först mycket intryck, mycket prat, sova borta (bredvid min kompis i dubbelsäng), köra bil i 20 mil under pågående snökaos. Det är helt okej att vara trött idag, jag ska ta det så chill jag bara kan på jobbet idag.

Kram 🐘

13/40

Igår fick jag faktiskt svårt. Nånstans redan på dagen kände jag en ren vilja till vin under kvällen. Det var inte det här radiostyrda beteendet jag upplevde, jag tyckte själv inte heller att det var någon viss känsla som triggade det. Tänkte väl mer att det var ett rent sug. När jag granskar det idag ser jag att det nog trots allt återkommande är en och samma känsla som ibland triggar lusten till vin. Eller lusten att andas ut ska jag nog säga. Det är en känsla jag lever med och möter dagligen och den skapar mycket tomhet inom mig. Saknad. Den kan göra att jag kan känna mig lite disorienterad i livet och jag får kämpa för att hålla fokus framåt och inte bakåt.

Jag köpte en flaska rött och drack den under kvällen. Jag vet att den flaskan aldrig kan förändra något och den kan heller inte dämpa den här känslan. Vin kan aldrig bli ett svar på den här känslan för det finns inga svar mer än det kognitiva arbete kring det jag gör dagligen sedan många år. Möjligen kan vin bidra till andas ut lite lättare för en stund.

Nåvä, det blev en bom redan första dagen på den nya veckan och det var inte vad jag jag hade tänkt. Vill dock se till att det inte blir fler procentavdrag denna vecka.

Kram