Tack fina @Tofu för dina ord! Det ger mig styrka och insikt om att det här kommer jag klara dessutom ännu mer min man och jag kommer/ska klara det här❤️❤️

@Varafrisk Jag tänker så här. Så mycket erfarenhet, kärlek och kunskap så fixar du detta. Spontant känns det inte som du behöver vara stark. Ni kan se det jobbiga i vitögat tillsammans. Du har ju koll på skam så bara ni båda fortsätter förstå och prata öppet / ärligt med varandra så kanske detta bygger er ännu starkare om möjligt 🤗

@Gullranka Stort grattis till 7 månader!😍 Javisst är det härligt att må bra! Och när man tänker efter, hur kul var det att vara bakfull, skamsen, trött och opålitlig. Jättetråkigt skulle jag vilja påstå. Eftersom du slipper allt det nu, så är det faktiskt även mer kul nu också! 🤗

Kram

@aldro Hur är det idag? Tycker det var så himla klokt vad du skrev ang vill man ha stöd så finns det typ dygnet runt m tekniska prylar men svårare m det mänskliga.

Kram

Aldro, ge inte upp nu, fortsätt kämpa! Kan du inte gå på AA också? Och kör på med träning och sånt du mår bra av... Livet är känslor upp och ned, ta emot dem och låt dem finnas, det dör vi inte av. Tålamod och styrka till dig!

Hej och välkommen!
Alkoholberoendet har effekten att allt känns trist utan alkohol. Men det förändras när beroendet försvinner. Ge det tre månader och läs på mycket om alkohol under tiden. Kan rekommendera Annie Grace bok Tänka klart. Man hittar tillbaka till livsglädjen utan alkohol, ha lite tålamod och ge inte upp för snabbt. Det är inte synd om en för att man inte dricker, det är mycket mer synd om en när man är alkoholberoende.

Underbart att höra, och instämmer helt med din beskrivning!

7 månader nykter idag! Det är så härligt att helgerna kan få vara andningshål nu för tiden, att man faktiskt har en chans att vila ut ordentligt när inte en kväll går åt att bli full och en halv dag till att vara seg och bakfull. Helt plötsligt finns det lite mer tid och mer ork! Jag var ganska säker på när jag blev nykter att det skulle bli värdelöst och tråkigt, men att det var bättre än alternativet: att sakta glida djupare in i ett beroende som till sist inte skulle gå att stoppa och som skulle göra att mitt barn for illa. Men det är faktiskt inte så stor skillnad, det är ungefär lika kul men mycket, mycket trivsammare och behagligare. Glad insikt! Trevlig lördag på er därute 🌸

Nu vill jag skriva om något som jag egentligen kanske inte vill skriva om fastän jag vill...visst låter det lite kryptiskt??Det beror på att jag behöver skriva om min man och jag vill inte att ni ska få en skev bild av honom för han är en mycket snäll person, en fantastisk pappa, en jättefin man, positiv, ser möjligheter i livet, är vältränad och är så fin...har fyllt pensionär men jobbar fortfarande dels för han tycker om att jobba, det är en del av hans identitet dels för att det skiljer sju år mellan oss. Men, jag är rädd för att han har blivit beroende av alkohol..jag brukar säga till honom och till barnen att han är medberoende men då möts jag mest av skratt.

Jag tänker på Sattva som skrev om sin man som gömde vin...jag kan förstå hur svårt detta kan vara. Ni som följt mig ett tag vet kanske att jag inte riktigt får det stöd som jag skulle behöva av honom..jag vet...jag kan inte kräva det men hur som helst. Om jag har köpt alkohol då frågar han ofta om jag har något till honom. Jag har sagt att när han gör så då blir det svårare för mig att sluta eftersom det blir mer legitimt att dricka om han dricker. Jag har också sagt att om jag vore han skulle jag ta alla flaskor och burkar och bara hälla ut allt. Vill dock påpeka att han brukar inte dricka så mycket som jag gör. Jag har ibland förstått att han har köpt öl och gömt för att han vill kanske ha någon öl till helgen. Jag har bett honom att inte dricka alkohol när jag ska försöka bli nykter men inte att jag kräver att han ska bli nykterist. Jag minns inte riktigt vilken dag det var men en dag i veckan så hittade jag ett gömställe där det fanns flera öl, och jag konfronterade honom. Jag frågade varför han köper och gömmer, varför han behöver dricka men han svarar bara att han vet inte. Jag sa till honom att jag har aldrig gömt för honom, talar alltid sanning hur jobbigt det än är så varför gör han så men han kan inte svara. Jag trodde inte detta skulle hända igen men nu har jag hittat ytterligare ett gömställe. Detta gör mig så otroligt ledsen och rädd! Ska vi sitta här hemma som två fyllon?!?! Jag blir rädd för att han kanske är mer beroende än vad jag förstår. Jag blir även rädd för att han inte kanske vill inse hur allvarligt det är för mig. Men så tänker jag...jag får väl vara den starka igen....för det här livet vill jag inte ha...det här var verkligen svårt att skriva om men jag var liksom tvungen....jag älskar min man:)

Just nu är han på fotboll tillsammans med vår dotter och hon kommer med hem till oss. Så jag får konfrontera honom lite senare.

Kram:)

@Ase Vad skönt att det känns lättare för dig denna gång. För mig är det inte så för när jag tog antabus även om jag mådde psykiskt väldigt dåligt så behövde jag aldrig förhandla. Nu är jag tillbaka i förhandlandet igen..

@Sländan Jag hade under flera år frågat läkare om antabus men man sa nej pga förhöjda levervärden. Jag var kanske egentligen inte förberedd men i april månad fick jag en ny läkare. Jag tog nya prover och utifrån dessa så tyckte att han att jag kunde testa antabus. Då hade jag landat i att jag skulle ta dem tre gånger i veckan på rådgivningscentrum i min stad. Jag visste att jag skulle möta personer som jag hade mött i mitt jobb när jag jobbade i en annan kommun. Vi var med i samma fack. Men, jag var redo att ta medicinen. Det funkade verkligen jättebra! Måndag, onsdag och fredag åkte jag dit och blåste och drack mitt antabus, för det är ju en brustablett. Men tyvärr så efter 58 dagar som nykter var jag tvungen att sluta för att mina levervärden förhöjdes. Någon gång i augusti hade jag en telefontid med min läkare för jag undrade om jag kanske kunde ta antabus för att bryta mitt beteende men min läkare sa att jag kommer aldrig någonsin mer kunna ta antabus. Jag och min lever tål helt enkelt inte antabus. Antabusen gjorde att jag fick många nyktra dagar men även om jag hade kunnat fortsätta ta medicinen så var jag rädd för att jag skulle hamna i ett återfall om jag slutade...och det var vad som hände. Antabusen gjorde mig även ofantligt trött. Så nu är det bara mig själv jag måste lita på!

@Sisyfos Du har sagt det förr och jag tror att jag behöver testa det...att seriöst byta ut alkoholen mot alkoholfritt...tills jag kommit lite längre. Jag tror även att jag behöver dricka alkoholfritt under veckorna.

Tack vänner för att ni skrev! Ska fortsätta skriva i ett nytt inlägg...

Kram:)

@Smithers Hej, jag vill också hälsa dig välkommen hit! Jag läste runt här på forumet, det finns så mycket att ta del av... Känner igen mig i det du skriver om att försöka trösta sig med vin när sorg o sjukdomar hopar sig i livet. För mig pågick det i många år! Till slut bestämde jag mig för att EN dag ska jag väl ändå överleva utan vin - det gjorde jag! På den vägen är det! Tror det blir tre veckor på måndag o jag tror på många fler! 🤗

@trött_och_less_72 Hej! Så bra att du kan stoppa i tid! Bra beslut att spara ev. dricka vin till längre fram, det kanske inte ens blir av då... En nykter båtresan? Låter som du haft en bra helg i stugan! Jag kämpar på, på måndag blir det tre veckor 😏 Rekord för att vara mig! Så skönt att du inte ens är sugen, för mig går det upp och ner... Styrkekramar till dig o mig o alla andra som kämpar på 🙂

@majsan_nu
Tack. Det blev vin förra helgen både fredag och lördag. Vi hyrde en stuga i skogen. Det var ett eget val.

Blev inte så berusad och hade ingen baksmälla. Tänkte på vägen hem från stugan att det var rätt trevligt men kände faktiskt bara mer att alkohol är så onödigt.

Nu har det gått en vecka och jag har inte varit ett dugg sugen. Inte ens igår när det var fredag och inte idag heller.

I november har jag en båtresa att se framemot. Kanske blir nåt då? Känns rätt bra nu faktiskt. Det är 8 veckor dit och jag tänker inte dricka nåt innan det.
Hur går det själv?

@Miss Mary Poppins Det låter som ett kul spel! Jag skriver upp det på inköpslistan.

Härligt att du mår så bra, och att du inte har glömt av alkohol helt och hållet. Så du kommer med lite glada inlägg här då och då.😅 Kram

@majken_r Tack för att du tog mitt inlägg på ett positivt sätt! 🤗 Jag vill ju alltid alla här väl, och kände att jag ville förvarna dig om att det kan vara riktigt svårt att få till en alkoholkonsumtion som man själv är jättenöjd med. Det är fullt normalt. Bara så du inte slutar att skriva här om det skulle gå mindre bra. Jag har sett alltför många göra detta tyvärr. Och de försvinner ju knappast från forumet för att de har lyckats jättebra. Så återigen, lycka till, och ge aldrig upp kampen till att må hur bra som helst! Alkohol ska aldrig vara en anledning till ett dåligt mående. Det är nog alla överens om.

Kram

Se klart tack! Detta inlägg kommer jag ta med mig💖💖

260 dagar...

Jag dricker fortfarande ur vinglas på fredagar. Igår blev det Aloe vera. Viktigt med fredagsmys 🥰💚🌸
Så lycklig över att jag verkligen HELT har slutat att tänka på A under vardagar. Inte för att jag är upptagen med annat (som det var i våras), men för att jag ser A som något onödigt och lite äckligt.
Igår spelade vi spelet "bästa snacket" och där kom frågor om "skulle du avstå från A ett år, eller mobilen en månad". Killen tyckte att frågan var för enkel och ställde frågan:
Skulle du hellre dricka alkohol 5 dagar i veckan ett år, eller helst bli av med din mobil?

Vilken tankeställare!!! Något jag gjort bara 260 dagar sedan var något så obegripligt idiotiskt och äckligt!!! Jag svarade med stabil röst, "Nej, jag kommer aldrig mer förstöra mitt liv, du kan ta min mobil nu!"

Jag fick behålla mobilen och spelet fortsatte med hysteriska (nyktra) skrattattacker 🤣🤣🤣❤ kan varmt rekommendera spelet 🤣👌❤

Love//Mary
🌸💚🌸💚🌸

@Miss Mary Poppins Grattis till 260 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Och ett nytt liv ❤️

Kram 🐘

260 dagar ❤
Frihet för mig är att jag har glömt tänka på alkohol som lösning. Delvis för att 90% av mina problem försvann med alkoholen, dels för att jag fått in andra lösningar.
Grattis till din frihet 💚🌸💚🌸💚

Alltså måste bara kolla med dig, skulle du inte testa SUP?🏄‍♂️ Gjorde illa mig så jag kunde inte testa i sommar, men jag är så sugen.

Jag förstår din känsla och jag hör definitivt till de som väljer att inte skriva när och om jag dricker. Du skriver här, men vill heller inte skriva om just det. Jag gick hos en kurator för ett tag sen som ett led i att ta tag i min alkoholproblematik och för första gången i mitt liv berättade jag för någon utanför familjen. På resterande besök frågade kuratorn inte och jag ville ju helst inte prata alls om just det för att det är så skamfyllt. Så jag pratade om annat. Det är ju inte så att man vill föra det på tal direkt om man får chansen att låta bli, så jag kan verkligen förstå att du inte vill skriva om det och det är väl helt ok att finnas här ändå. Du kan ju ändå relatera till dig själv och dina erfarenheter i kontakt med andra. Så känn dig inte tvungen att vara något annat än den du är. Du jobbar med din problematik. Testar nya vägar och olika strategier, har erkänt för dig själv och känner dig trött på alkoholen. Rekommenderar dig att testa att byta ut mot alkoholfritt för att inte behöva ändra vanan. Men det du gör lyfter dig uppåt. När du väl bryter är du extremt välförberedd. ”Dressed for success”

Hej @smithers och välkommen
Jag tyckte också det var nervöst att börja skriva här. På flera sätt. Men det lägger sig med tiden och det går ju fint att börja med att läsa, skriva i sin egen tråd. Finns mycket klokskap samlat här. Och faktiskt- skildringar av massa år som varit skitliv. Där vill vi inte vara.
Andas lite lugnt och tänk att du tagit ett stort steg genom att åtminstone för dig själv inse att du har problem som du behöver någon sorts hjälp med. Det räcker bra för nu, tänker jag. Kram!

@Varafrisk skrev:"när jag tog antabus då gick det ju snabbt ..helt plötsligt hade det gått 58 dagar…"

När jag läser ser jag att det gick bra för dig med antabus, hur kom det sig att du slutade med de? Jag har aldrig provat, så jag vet inte så mycket om antabus.
Det måste vara skönt att inte ha något alternativ, om man känner ett sug efter att dricka. Det tar som du skrev väldigt mycket energi att bli nykter. All min energi gick åt till att bli nykter, jag tror att det var en av orsakerna till att jag fick min utmattningssyndrom. Jag var sjukskriven helt i 4 månader och nu arbetar jag bara 50 % tillsvidare. Efter arbetet sover jag ca 2 Tim varje dag och försöker verkligen bara ta hand om mig själv så mycket det går. Nu mår jag bra, men jag ska absolut inte stressa mig till att gå upp i tid.
Jag tror att du gör klokt i att ta det lugnt och ta det viktigaste först. Du kommer att klara det här och må bra framöver, bara du försöker acceptera att det tar tid, och olika för alla. Jämför dig inte med andra, det får dig bara att bli stressad och må dåligt.
Kram 💕 sländan

@Varafrisk jag känner också lite som du att jag räknar dagar och att jag vill vara tillbaka där jag slutade vara nykter sist. Men det går ju inte.... Jag upplever inte att det är lika jobbigt varje dag denna gången men jag är mycket räddare och på min vakt nu.
Vi följdes ju åt förra gången och jag upplevde att du hade kommit längre i ditt nyktra tänk än jag.
Det jag lägger mycket tid på nu är att söka kunskap och olika sätt det finns att bli nykter på.
I början när man är nykter så är det nog mycket att bara stå ut men så kan det ju inte fortsätta dag ut och dag in.
Tankarna och besattheten blir nog mindre och mindre med tiden.
Fokus är att må så bra som möjligt alla dagar och det blir nog fler bra dagar om vi kan bli fria från alkoholen.
Kram 💖

Hej @sommar
Så tänkte jag mycket i början. Varför kan inte jag? Det var en sorg att bearbeta och så småningom acceptera. Vi är olika. Så enkelt låter det men rätt svårt om man verkligen ska omfamna begreppet. Men tiden gör sitt, det kan du vara säker på. Allt måste vi inte SJÄLVA göra utan om tiden går så upptäcker man plötsligt att tankar och beteenden också har förändrats. Därför är tiden den bästa vän man kan ha, bara att hålla i den. Vara envis! Ha tålamod. Kram och njut av din nyktra dag 🏆

@andrahalvlek @torn (grattis till inlägg nummer 1000! 🏆) @sisyfos tack för tankar. Jag var i skrivartagen igår och det ÄR spännande att vända och vrida på drivkrafter, incitament.
Ska kolla upp det där med åldrandet och alkoholen. Något som jag vet men som inte uppmärksammas särskilt är ju att alkohol påverkar kvinnokroppen på andra vis än manskroppen, inte bara för att vi ofta är mindre i storlek. Idag ska jag GÖRA. Laga mat ihop med barn och barnbarn. Packa upp. Ta en springrunda. Vaknat till ljuvlig förmiddag, plockat in sommarens sista bukett, sprakig och kraftig i färgerna. Som vi! Kram och njut av dagen 🍁

Intressant med myrkrypningaena. Har du mätt ditt magnesiumvärde nån gång? 4 tabletter låter ju rätt mycket, men om det funkar är det ju bra. Är det olika på olika sorter alltså. Inte lätt att navigera i tillskottsdjungeln. Jag har lite oroskänslan i benen ofta. Ska testa magnesium igen tror jag, men just det hade jag inte brist på.
Sötsug har jag så extremt sällan, tror kanske det är lite därför jag inte upplever att jag har sug av alkohol heller. Men det senaste året har jag ibland varit väldigt godissugen. Inte hamnat i strösselträsket men åt minimaschmellows (troligtvis likvärdigt) nån gång. Alltså jag tycker ju att det är alldeles för sött. Nu har sötsuget försvunnit och jag ogillar sött igen. Och det är ofta så att jag faktiskt ogillar sötsaker. Och jag använder godis på samma sätt som alkohol - för att piggna till. Eller alkohol använde jag väl för att slappna av också. Men det har varit lite medicinering över mitt godisätande också. Det är det jag menar.
Jäklar vad duktig du är AndraHalvlek! Nåt så viktigt som Tjejjouren. Tänker att det finns så många som behöver stöd och hjälp. Ha en fin helg!

Ja, avsnittet Metatänksnde är väldigt bra.
Måste ge er små ❤️💜💕 Se klart och AndraHalvlek för era alltid så kloka och medkännande inlägg. Tänker att det är så viktigt att ni som har egna erfarenheter delar med er.
Och Kaffetanten du är bara så bra! Bara de där små små insikterna om hur man fungerar är en början och du har ju helt klart begränsat med tid att ägna dig åt dig själv. Lycka till med flytten nu! Det blir bra.

Skickar ❤❣😍 till dig. Och Sisyfos o AH said it all. Du kommer fixa detta Soffi!!🥰🥰🥰

Toppen! Och inte jobbigt mer än första minuten. Det är en nyttig insikt! Bra jobbat!

Ja jag tror jag definitivt skulle åka dit igen på ett enda glas. Vågar inte prova, vill inte prova. Har enorm respekt för alkoholen och litar inte på min hjärna. Ta bara socker, min hjärna triggar även på socker. Jag längtar till fredagen och godispåsen lika mycket som jag gjorde till den nyköpta boxen som bara var MIN och fri att hälla obegränsade mängder ur😨. Så sockret får jag nog adressera förr eller senare.
Så jag skulle tro, att om det går att mäta på nåt sätt, har jag beroendegenen. Jag känner ett lugn i att kalla mig alkoholist, om det är det rätta namnet. Har aldrig sett det i våra journaler faktiskt som diagnos. Däremot finns det väldigt många med diagnosen alkoholberoende. Vet inte om det är det som läkarna använder nu? Men som alkoholist vet jag att jag har en hjärna som är extremt känslig för alkohol. Och då rättar jag mig efter det, drt är inget svårt val eftersom alternativet har för stora konsekvenser.

Går ju inte redigera men jag skulle vilja lägga till att…när jag tog antabus då gick det ju snabbt ..helt plötsligt hade det gått 58 dagar…det är ju typ där jag skulle vilja vara…men nu måste jag ta mig igenom dag efter dag….precis som ni alla har gjort som kommit en bit på vägen…men det är skitjobbigt …och jag vill inte hela tiden vara fylld av dessa tankar…för de tar så mycket energi och då dricker jag på den känslan…men att stå ut är ju vad det handlar om…fast man måste ju leva också😃

@Kennie skrev:"en del missbruksmottagningar arbetar mot måttligt drickande. "

Visst gör det de, jag gick själv på en sådan mottagning för många år sedan.
Det tror jag kan hjälpa en del som inte kommit så långt i sitt missbruk.
Jag tyckte att det kändes bra första 2 månaderna. Man fick bestämma själv vad man tyckte va lagom att dricka, och sedan hålla sig till de. Jag valde 1/2 flaska vin fredag och lördag.
Efter ett tag när det gick bra började jag lägga till en öl. Tyckte att det inte var så farligt en öl mer eller mindre.
Sedan kom jag till en del fester, det var då det började bli mer igen. Jag satt på slutet och kände mig så sur över att mitt sista glas snart var slut. Då kom jag på att det här är för jobbigt att hålla på att räkna glas och enheter så jag struntade i alltihopa.
Underbart att öppna en flaska vin och bara hälla i sig, slippa plåga sig själv med bara ett par glas. Jag var inte ute efter smaken utan enbart effekten.
Jag tyckte att min behandlare var så gullig så jag ville inte göra henne besviken. Så jag sa att nu kan jag dricka måttligt, och så tackade jag för hjälpen.
Flera år efter det här började jag dricka betydligt mer.
Idag har jag förstått att det är mycket enklare för Mig att helt avstå alkohol. Jag tror att det har gått för långt för min del, och jag skulle aldrig våga prova igen. Jag kan nog säga att jag är livrädd för alkohol.
Jag har hört så mycket om människor som från att vara nyktra i flera år, som sedan bara ska ta ett glas- och sedan faller rakt ner i botten. Det är de som jag tycker är så läskigt med den här sjukdomen, det finns egentligen inte så mycket vetenskap att gå på.
💕 sländan

@Se klart @Tofu Tack för omtanke och era inlägg:) Fortsättning följer nedan:

Jag har skrivit detta tidigare men när många börjar skriva här på forumet har man varit nykter ex antal dagar, veckor eller tom månader. Jag tänker att det är då lättare att berätta hur det var när man drack, på vilket sätt man drack osv. Det känns som att det är lättare att förhålla sig till tiden då man drack och det känns som att det är lättare att berätta om hur det var då istället för att berätta om hur det är nu. Jag har fått frågan ibland hur ofta jag dricker, hur mycket och jag tycker att det är jobbigt att svara på den frågan när jag fortfarande är mitt i eller nej jag är inte mitt i utan jag är vid mållinjen/gränsen och klänger. Jag kan berätta för min läkare och för min kurator hur mitt drickande ser ut men när jag berättar vill jag nästan sjunka genom marken för att det är så jobbigt.

Veckan som gick var inte bra både ur alkoholperspektivet men även för övrigt. Ringde på ett jobb igår som jag ska söka. Jag behöver förändring och den viktigaste förändring som jag behöver är att sluta dricka. Jag har köpt böcker, har kopplat upp mig till AA och kopplade upp mig i onsdags Alkoholhjälpens träff men fick inte att min mikrofon att fungera. Jag tänker att det här bra redskap men just nu blir detta för mycket. Jag blir inte nykter för att jag läser en bok men när jag har samlat ihop lite nyktra dagar och inte är så trött då tänker jag att det kanske kan vara bra.
Tänker att det viktigaste för mig nu är att ta en dag i taget eller kanske timma för timma, vila, ta promenad och ev läsa något lätt något som gör mig glad. Jag är så trött på detta liv men jag kan inte ta alla redskap på en gång. Min kropp behöver återhämta sig rent fysiskt. Jag behöver ta hand om mig med kärlek. Ett bad. Tända ljus. Kanske spa.
Känner mig oerhört trött, initiativlös, lite ledsen.....och lite olika kroppsdelar gör sig påminda pga alkoholen.

Snart ska min man och jag åka fram på stan. Köpa presenter till vår son som fyller år imorgon. Ta en fika. Hämta ut lite medicin. Köpa frukt.

Jag ska inte fly idag....jag ska känna...

Kram på er alla:)

1000 inlägg har din tråd! Det är värt uppmärksamhet.
Jag tror man måste landa där i vad som passar en själv och varför. Det räcker så.
Sen har jag en fundering om alkohol och åldrande som varken du eller jag kommer att kunna svara på. Blir det annorlunda med åldern? Jaja, jag är väldigt nyfiken på hur det funkar kemiskt - kanske borde doktorera i kemi 😂.
Jag har full respekt för er som landar i aldrig mer. Oavsett anledning. Och jag har gjort en lång utläggning om varför jag landar där jag gör i min egen tråd. I skrivartagen idag märker jag.

Igår va ingen bra dag, många tankar. Varför kan inte jag va som andra.. kunna dricka normalt. Idag känns det lättare. Vakna nykter är fantastiskt🌟 har inte koll på dagar, men 2 veckor är de nog sen sist. Ska planera in nåt kul med barnen i em/kväll. Nu blir de stallet.

Igår va ingen bra dag, många tankar. Varför kan inte jag va som andra.. kunna dricka normalt. Idag känns det lättare. Vakna nykter är fantastiskt🌟 har inte koll på dagar, men 2 veckor är de nog sen sist. Ska planera in nåt kul med barnen i em/kväll. Nu blir de stallet.

Täta återfall skriver du Ragna och även att din dotter säger att jag vill inte vara så här. Kanske kan det leda till att hon samtycker till en behandling som bättre motsvarar hennes behov. Om jag minns rätt tyckte du Nämndemansgården och tolstegsbehandling skulle vara ett lämpligt alternativ för din dotter.

Det här att mista jobbet eller sin sysselsäätning tillhör våra katastroftankar och min erfarenhet är att dom har vi ingen nytta av. Min son miste den enda sysselsättning han trivts på. Förra veckan fick jag veta att det fanns väldigt mycket droger där så det var verkligen ett olämpligt alternativ. Nu är det tal om att han så fort han kan ska han vara på ett hunddagis och han älskar hundar och alla andra djur med förutom mördarsniglar. Själv miste jag ett jobb vilket ledde till att jag påbörjade en utbildning och fick ett arbete där varje dag känts rolig och givande.

Vad jag vill säga med detta är att vi vet inte vad som händer i slutändan. En terapeut på Nämndemansgården sa till mig att jag ska ha tillit till att allt löser sig på bästa sätt, en tro på en högre makt tänker jag idag, men då tyckte jag det var väldigt korkat. Det var ju jag som styrde vad som sker. Utan min inverkan skulle det bli en katastrof, men kanske förstör vi mer genom att lägga oss i. Idag kan jag känna tillit (inte alltid men mer och mer) till att det löser sig på bästa sätt och den känslan är fantastisk och något jag tidigare inte upplevt. Men vägen dit har självklart inte varit lätt, men det vet vi ju.

Kramar till dig Ragna som kämpar.

Tusan också glömde att tacka er andra för era synpunkter. Alltid kul att få respons och input. Och Sländan jag överväger ”bristande sjukdomsinsikt” men landar mer i att jag är komplicerad och inte vill kategoriseras.

@Kennie skrev:"Och jag tycker också att det känns värdefullt att resonera kring måttlighet. Eller är kanske sparsamhet ett bättre ord? Jag skulle säga att jag numera dricker sparsamt."
Ja, jag tänker som du där Kennie att sparsamt är ett bättre ord och för mig har det varit nödvändigt att först landa i att nykterhet är det normala. De sparsamma glasen ska inte fylla någon kemisk effekt.

För jag är inte där och kommer aldrig att komma dit igen där jag kan använda alkoholen som medicin på det ansvarslösa sätt som jag gjorde. Jag hann skaffa mig riktigt dåliga vanor och beteendemönster och jag var där och tassade igen i sommar när alkohol fanns tillgängligt. Smygdrack litegrann och det gick fort för hjärnan att börja kalkylera med orsaker till att dricka. Men jag är färdig med det livet. Jaja, jag vet att det kanske skulle ha varit lättare om jag sagt aldrig mer, men för mig är det två skilda delar.
Och då kan man ju tänka att jag saknar sjukdomsinsikt och att det är en del av problematiken. Men jag håller inte med.

Jag tycker att bilden av alkoholisten är onyanserad och att det faktiskt försvårar både insikt, förståelse och acceptans. Baserat på det jag läser härinne så tror jag att det finns vissa personer som absolut aldrig ska dricka. När de dricker tappar de omdömet och vill bara ha mer. Jag är skeptisk till att det går att träna upp måttlighet för dem. Men visst sån där medicin som tar bort effekten funkar kanske. Och lång lång alkoholfrihet kanske förändrar det här, eller så funkar deras hjärnor olika. Det finns ju en alkoholistgen och det är kanske en sån som aktiveras och börjar producera signalsubstanser.

Men sen då vi som har överkonsumerat:
Festprissarna, smygdrickarna, tröstedrickarna, vinpimplarna, öltunnorna.
Jag har lite svårt med sjukdomsbegreppet. För den behöver nog triggas igång. Kanske som typ 2 diabetes. Progressiv definitivt och den ökade toleransen gör ju att större och större mängder behövs och det i sin tur får andra följder och triggar kanske igång.
Vi är olika känsliga, har druckit olika mängder, alkoholen påverkar våra hjärnor lite olika och vi har nått olika långt i vår ”sjukdom”, har vi genen eller inte?

Jag har testat ”måttligt” många gånger. 1/2 flaska fredag, lördag, söndag. Jajamän under gränsen för riskbruk. Det funkar periodvis, men sen så mår jag dåligt och börjar medicinera och då är det kört.

Och mitt medicinerande… alltså jag har varit officiellt alkoholfri och smygdruckit som medicin. Det är en del i min problematik och där gäller det att få syn på vad jag medicinerar, för jag vill hävda att en del av oss ”behöver” alkohol. Nä, såklart inte men ibland är det nåt som inte stämmer och då försöker vi medicinera det.
Alkohol är en riktigt dålig medicin som får konsekvenser. Så vi medicinerare behöver verkligen jobba med oss själv istället. Beroende på hur långt vi gått i beroendet så tror jag att det är olika om vi kan dricka igen och där tänker jag att så länge som vi fortsätter att använda alkoholen för att må bättre, bli gladare, koppla av etc så är den ett problem och man riskerar att hamna i den där besattheten av alkohol som ett livselixir.
Så nån måttlighetsdrickare kan jag aldrig bli. Jag kommer att behöva överväga och analysera varje glas och tillfälle. Jag fick en rejäl dipp i somras. Kanske är det så att alkohol även i förhållandevis små mängder (och då menar jag mitt smygdrickande) påverkar stort, kanske var det stressen över jobbet som påverkade, troligen hormoner men oavsett så började jag min karusell av smygdrickande, återställande och planerande. Hade jag druckit måttligt i det här läget hade jag med största sannolikhet fortsatt att öka mängden. Men nu när jag inte har nåt måttligt att tänja gränserna på så slutade jag snabbt. Men jag är lite nyfiken på att faktiskt få lite input från er som druckit då och då om hur det påverkar psykiskt. Jag brukar inte vara deppig men plötsligt var det verkligen svart. Tror mer det var hormonellt, men min ”lösning” på problemet var ju rent instinktivt alkohol. Tack och lov vände det snabbt och jag gjorde inte allvar av de planer som kom upp i huvudet, men det förstärker min uppfattning om att jag inte kan bli en måttlighetsdrickare, sparsam ja, men inte måttlig. Och det passar mig alldeles utmärkt. Jag saknar inte alkoholen och har heller inte fått positiva kickar av alkohol. Det är egentligen inte min drog, men min medicin.

Men jag tänker att alla faktiskt borde fundera över sina glas oavsett problematik. Vad fyller de för funktion? Och sen får man jobba där. Är det ett problem med glaset eller ej. Problem för mig, problem för andra? Och om det är problem för andra kanske det inte ska drickas alls för så viktigt får det inte vara.
Och för mig är det alldeles för enkelt och kategoriskt att konstatera att alkoholism är en progressiv sjukdom där de drabbade ofta saknar sjukdomsinsikt och aldrig mer kan ta ett glas. Om vi tänker att vi alla som skriver härinne är alkoholister så ser i alla fall jag skillnader i bakgrund, effekter, problematik och nog tycker jag att det finns gott om insikt både bland de som dricker och de som tackar nej. Jag tror att det här forumet skulle vara en guldgruva att läsa för alkoholforskare för att förstå på ett djupare plan.

@Torn Tack för ditt svar. Det betyder mycket. Först blev jag lite sur och kände mig inte bekväm med att svepas in i många andra på forumet som gjort samma och misslyckats. Men sen, efter några andetag och insikt i mitt motstånd, känner jag tacksamhet för din omsorg.
Och. Jag tror du har helt rätt. Men. Jag behöver göra såhär för att släppa. Så jag inte fastnar i tanken att jag inte testat. Jag tror nämligen att jag faktiskt gillar att leva utan alkohol och det är en ny känsla. Ser mig lite mer utifrån och hur mycket med alkohol som är situationer där alkohol är en del men inte alls så stor som jag känner att den är (krånglig mening..)
En idé om att det kommer att det blir trist med en december utan glögg. Sen blir jag lite full i skratt när jag kommer ihåg att jag inte gillar glögg utan allt runtomkring. Och det finns ju kvar.
Så, jag låter mig utforska detta ett tag.
Tack igen, och trevlig helg! 🥰

Grattis lite sent! Riktigt bra att ta sig igenom första månaden med ett sådant fokus, imponerad! 😊⭐️🌸

@Soffi Bam. Där satt den. Insikten har landat. Du måste byta jobb. Du vet att du behöver ett jobb med mer struktur och förutsägbarhet. Bra, heja dig!

Vad det gäller utmattning blir man sällan lika sjuk igen som man var första gången. Tack och lov upptäcker man symtomen tidigare. Ju tidigare man upptäcker dem desto större är chansen att man lyckas häva ”skovet”. Men helt frisk blir man aldrig. Man behåller en sårbarhet för vissa miljöer, som man får lära sig att hantera på något sätt eller helt avstå från.

Kram 🐘

Heja dig! Jag kände lite likadant. Total avsmak för allt vad alkoholen både smakade och stod för. Framför allt för hur den förändrade mig till en människa som jag inte ville vara. Jag blev en person som gick över gränser som absolut inte är okej enligt mina egna värdegrunder. Jag begick våld på mig själv.

Kram 🐘

@Stormenlilla Seger! Det är precis så man måste göra - utsätta sig och uppleva att det faktiskt funkar OCH fokusera på fördelarna med nykterheten. Om och om igen, i olika sammanhang. Till slut sitter det som berget 🙏🏻 Heja dig!

Kram 🐘

Det är inte alltid så lätt att inse själv när man behöver hjälp och vilken hjälp för den delen när symptomen är så spretiga.
Min syster blev en period helt galen… hon är en målmedveten, högpresterande kvinna, i topposition och hade två ganska små barn och en sambo. Vi visste att hon var stressad och hennes lösning på tröttheten var att aldrig vila. Tröttheten gjorde att hon konstant var irriterad på sambon och barnen på att de var ”stökiga”. Problemet kom lite mer i dagen när mina föräldrar var på besök och märkte hur personlighetsförändrad hon var (hon bara grälade) och hon sökte hjälp. Sköldkörteln funkade inte. Ganska vanligt. Och hon har beskrivit det efteråt som att hon fick jobba stenhårt med att hålla fokus och hon hängde inte med. Hon presterade ju ändå men man fattar när man ”vaknar ur dvalan” att det inte var bra. Jag hade lite samma upplevelse av min järnbrist. Man märker först när man ”vaknar upp igen”.
Som du vet har jag en del problem som jag kanske kan skylla på sköldkörtel men de värden VC undersöker är bra. Symtomen, familjehistoriken etc säger nåt annat, men med de vaga och breda symtom jag har så famlar läkarna och vet inte vart och hur de ska remittera. Jag väntar på en undersökning nu på en skickad remiss. Funkar inte den ska jag söka privat till Sofiahemmet (tror jag det heter) för att kolla sköldkörteln ändå.
Du beskriver absolut tecken på utmattning, men jag tänker ofta att det kan finnas kemiska orsaker i botten även på såna diagnoser. Inte dina enstaka vinglas, däremot medicinerar du ju med vinet. Jag känner igen det (dricker inte nu) och tänker att du kanske liksom jag (och flera andra här på forumet) blir lite desperata i vårt mående. Och i det desperata läget funkar alkoholen som medicin en kort, kort stund. Sen spär den på symtomen. Jäkligt sorgligt helt enkelt!
Sköldkörtelproblem ger ofta en hel del av de symptom du beskriver. Jag skulle börja där med att kolla om du kan få en remiss eller att de åtminstone kollar upp sköldkörteln ordentligt och inte bara med ett prov (som jag gissar att de har tagit).
Och så kolla andra mineraler och vitaminer också. Man kan beställa bredare blodprov på nätet. Men man behöver ju vara lite nördig för att kolla. Jag beställde för övrigt ett brett test. De kostar lite pengar men man får läkarutlåtanden och jag tror att de är lite bättre än de på VC där de bara kollar referensvärdena som är baserade på medelvärden av de senaste utförda testerna. Vilket gör att FE (ferritin) som jag tjatar om kan ligga oerhört lågt och ändå klassas som normalt. Detta trots att personer med myrkrypningar rekommenderas ett värde på 70 för att mediciner ska få effekt och att gränsvärden för att det bedöms som lågt i USA är 50. I Sverige kan Kvinnor ha värden nere på 10, män på 30 utan att någon höjer på ögonbrynen. Jag behöver ligga runt 40 för att hjärnan ska fungera bra och det vet jag bara för att jag kört värdena i botten vid två tillfällen och känt när hjärnan återvänder. Så jag är lite skeptisk till kunskapen i vården om blodvärden och hur det påverkar.
Om dina besvär då förstås inte beror på jobbet, på sömnbrist, på utmattning. Men jag tänker att man ska optimera förutsättningarna i alla fall.
Listar lite nedan:
Motion får du,
mat?. Du äter väl?
Brister? Köp blodprov, håranalys som Sattva? VC
Sköldkörteln? söka specifikt.
Sömnen… här finns många kunniga personer att fråga.
Vila, återhämtning?
Andning… här finns kanske en del i min problematik gissar jag nu. Jag har haft så ont så jag andas inte som jag ska. Måste tänka på det när jag rör mig. Kan säkert hända även när man knyter sig i stress.
Yoga - det här ligger på min ”att göra lista” medicinsk yoga har tänkt på det länge men nu när jag börjar fatta att jag har problem med andningen borde jag än mer ta tag i det.
Alltså, nu gjorde jag en lista med saker som jag jobbar med. Jag gissar friskt, eller nä, jag har googlat en hel del, läst mycket på läkarsidor och om forskarrapporter. Så mitt tjat om ferritin är baserat på olika studier. Inte nån ”jag vill ha järnsprutor” community.
Jag har skrivit att jagckönner mig lurad av alkoholnormen, men jag känner mig också lurad av vården. Begrepp som livsstilssjukdomar, klimakteriet, gör det rätt lätt att skylla besvär på patienten: ålder, kön och livsstil istället gör att kolla upp om det finns andra orsaker först. Så jag förstår din ovilja till vårdbesök.
Jag hoppas du hittar ut ur det här Soffi. Det du beskriver är inget normaltillstånd. Tänker att det är onödigt att du blir så utmattad igen att du inte orkar röra dig.

@Stormenlilla grym är du och så härligt att läsa att du tyckte det kändes bra🙌 Önskar dig en riktigt härlig och bakfullfri lördag💕

@Sattva @Andrahalvlek @Torn
TACK för att ni bryr er om!
Utmattningssyndrom? Njae, jag har haft det tidigare, då kunde jag inte ens gå. Nu är jag "bara" trött. Sjukskriva mig? Ja, jag gjorde ju det i två dagar, behövde det, men längre tid kan jag inte sjukskriva mig. För det blir mer och mer klart att jag måste byta jobb till ett med fastare rutiner och mer ordning/strutur och jag kan inte vara sjukskriven när jag söker jobb. Jo, jag har provat det också tidigare, att söka jobb sjukskriven och arbetslös, förlorat jobbet just för att jag var sjuk... Det går inte att få ett jobb i det läget.
Jag behöver alltså hålla i på jobbet samtidigt som jag söker nytt ... och samtidigt som jag behöver reda ut vad jag behöver be om hjälp med. Kommer man till vården med luddiga symptom får man ingen hjälp, däremot kan man få bra hjälp om man vet vad man ska be om. Vi har verkligen tillgång till bra vård här i Sverige, massor av kompetent vårdpersonal - det gäller bara att navigera rätt.

Hur jag mår nu? Jo, tack ganska bra 😊!
Mjukstartade med halvdag på jobbet igår, sedan hade jag en tid bokad för dressyrtränare - den ville jag ju inte missa - så det blev ett ordentligt ridpass. Gick fint 🐎🤩! Efter det bara lite pyssel och kvällsfodring i stallet. En lugn dag mao.
Idag är det min tur att sköta stallet, ja verkligen min TUR 😅. Gillar de dagarna (ja, iaf när det inte är 30 grader varmt som jag skrev om i somras..), det är mycket jobb och tar många timmar men det ger sååå mycket tillbaka och jag får vara ute i friska luften och röra mig 😍. Det blir bra. Jag kommer att vara trött i kväll - men det gör inget! Jag kommer att vara trött "på rätt sätt" och jag behöver inte ens laga mat, gubben ska gå ut och äta med vänner, jag får alltså bara vara.
Nu ska jag ge mig iväg och fodra frukost, få höra alla hästar stå och mumsa nöjt i kör - det är livskvalitet!!

Kram!

Jag känner inget sug efter alkohol what so ever, jag har druckit 3 alkoholfria öl på 5 veckor, och det har räckt. Jag fick sån avsmak och äckelkänslor till alkoholen för 5 veckor sedan, så jag har inte ens lust att dricka!

Två veckor gick det bra att jobba - i kväll, just när jag kommit hem från min andra dotter som just nu har lite (helt andra) problem, ringde polisen. Nu är hon på beroendemottagningen, mycket berusad. Känner mig helt förtvivlad, men kanske inte helt chockad och förvånad. Återfall ingår i tillfrisknandet, precis som du säger Gros, men så här täta... och hur ska det gå med jobbet? Hon var själv helt förtvivlad - fick ringa från mottagningen - och grät och sa "jag vill inte vara så här". Nu hoppas jag hon stannar där åtminstone över natten.

Tycker också det är skönt att höra att din son fortsätter sin behandling och att han känns starkare, Dearself. Hoppfullt!
Och tycker även jag att det här med föräldratråden är jättebra! Lätt för alla intresserade att hitta. Jag letade rätt mycket i början efter andra föräldrar.
Jag känner mig rätt uppgiven nu, som om jag inte orkar mer. Har varit nedstämd så länge, det här blev liksom droppen (igen). Men ska försöka kämpa på med acceptansen och det här med att vara i nuet, något som också ingår i ACT. Man får försöka öva, även om det är svårt ibland.
Varma kramar till er! Tänker mycket på er.

Hej gänget!

Ska svara på era mkt bra inlägg men ville bara kika in här snabbt och säga att jag inte drack en endaste droppe alkohol på middagen och det var lixom inte jobbigt mer än första minuterna. Kom precis hem och är så glad över att jag vaknar nykter imorgon utan bakfylla och kan vara pigg och glad och göra något mysigt utan att ha massa ångest. Någon blev väldigt full och det fick mig bara att känna att jag inte skulle orkat med att må som jag gjorde för en vecka sen.

Tack för allt stöd. Kram

Jag är plus 1 på @finalisa, tänkvärt och tankeväckande! Kram och godernatt 💕

Kanske är det så som du skriver Sländan, men jag vet att en del missbruksmottagningar arbetar mot måttligt drickande. Och visst, jag var nog riskbrukare utan fysiskt beroende när jag ändrade mina vanor, det spelar nog in. Men jag tror att det finns olika lösningar för olika individer.

@ensam optimist Ursch, att tvivla på egna tankar låter inte kul men säkert vanligt i dessa fall. Frågan är varför tror du han agerar som han gör? Han har vål erkänt till dig i något läge?

Om det är fasaden som ni rämnar och att det år jobbigt för honom så kanske en diskussion kring vad det är han anser du har förstört kan hjälpa? Beror allt på att han känner Kånner sig utmålad som alkis? Vad är han rädd för? Kan ni hitta vägar för att lösa det han plågas av?

Ikväll var det nästan strössel-läge. Ni vet känslan när man bara vill ha något sött NU och sen går man metodiskt igenom kyl, frys och skafferi i jakt på något gott. Till och med strössel skulle duga! (Jag har aldrig sjunkit så lågt men jag har en kompis som gjort 😉 ) Min poäng är att förklara KÄNSLAN. VILL HA. NU.

Fast jag har ju inga godsaker hemma, för att jag känner mig själv så väl. Så det blev några mini-knäck av surdeg med fikon-äpplemarmelad som förgyllde min fredagkväll istället. Helt okej.

Varför detta sötsug? Jag har jobbat ett bra tag med att avsluta mitt nu gamla jobb, idag var det finalen och jag kom i mål med rak rygg = värt att fira. Jag åt dessutom gyrosrulle till middag, dvs vitt mjöl = väcker sötsug. Lärdom? 1) Aldrig ha godsaker hemma. 2) Alltid ha vettiga alternativ hemma att mata sötsaksmonstret med. Bästa av allt - jag har redan lärt mig den läxan, så därför hade jag inget gott hemma. Jag är otroligt tacksam för att jag inte längre får ett sådant överjävligt sug på alkohol 🙏🏻

Det blir tidigt i säng!ä, vilket det förvisso ofta blir på fredagar i mitt nya nyktra liv. Men imorgon ringer klockan 7 eftersom jag har en heldagsutbildning med tjejjouren på zoom och jag måste hinna med min morgonpromenad innan det.

Nu när jag släpper rekryteringen på jobbet så ska jag gå all in på att rekrytera fler volontärer till tjejjouren istället. Två nya jourare är jag på gång att introducera just nu. Grundutbildning imorgon (som inte jag håller i utan det är vår moderorganisation som håller i utbildningen men jag tänker delta) och sen ska jag coacha dem vid varsitt chattillfälle under oktober. Det är bra första gången att ha någon vid sin sida och fråga fortlöpande, även om jag enbart tänker finnas till hands via video i messenger. Det kan nog bli bra.

Chill helgkram 🐘

@Sisyfos @Kennie @Sländan
💚 Tack för era ovanstående intressanta inlägg! Kloka och insiktsfulla analyser och som gör detta forum så värdefullt!
Godnattkram 🤗😴

ja ja höll mig två veckor till. sen problem med tjejen och då brann de i skallen. o man drack igen. kollade lite alkoholhjälpen grejer man kan ringa… öppettider??? eh??? varför har dom de… fan finns tekniska företag inom hårdvara som har dygnet runt… telia typ oxo… men alkoholhjälp ska ha begränsade tider. sjukt samhälle. träffas ni på forumet något? ja vet inte kanske dum idee när folk vill vara anonyma.

@Varafrisk skrev:"men skäms så fruktansvärt mycket inför er vänner här på forumet."

Önskar man kunde få bort detta för dig på något sätt🤗. Hela denna biten har nog varit den värsta. Att skämmas. När man tar på sig de snälla glasögonen och börjar jobba med sig själv - inte mot sig själv - släpper så mycket. När man byter glasögon och ser igenom det knasiga i att vara så hård mot sig själv och tar steget - verkligen agerar inifrån och ut på att det inte behövs. Du duger som du är. Så är det. Med eller utan.

@Se klart Tack för ett väldigt fint och tänkvärt inlägg kompis! 🥰

Kram

@Ostrukturerad Ursäkta? Jag har absolut ingen åsikt om dig. Jag höll bara med @Kennie om att beroendepersonligheter ofta är all in.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Man behöver ju inte vara taskig mot en aktiv för det! Eller blanda in dennes anhöriga trots att dennes anhöriga är döda! Mina anhöriga gjorde mig aldrig så illa som folk utifrån gjorde, de utifrån trodde de visste massa saker om mig fast de inte visste nånting! Mina anhöriga, när de levde, respekterade iallafall att jag var/är vuxen även om de såklart inte var glada över mitt missbruk. Känns inte så kul då när någon påstår att det var mina anhöriga som gjorde och sa sånt! Bara för att jag blev arg över att denna någon slängde en massa skit på mig i ett forum när jag var som mest svag och behövde uppmuntran, inte anklagelser & sånt. Och påstod sig veta en massa om mig, vilket många IRL också gjort. Så, du kanske borde tänka lite på andras känslor innan du går all-in nästa gång? 😏 Och inse att det inte är för alla som det är för dig, eller som du tror att det är!

Hur går det med nykterheten? Och drogerna?

Menade förstås att jag dricker 3-4 enheter när jag dricker.

Hej!
Ny här. Svårt hålla vita dagar, blir nog max 2-3 i veckan. Dricker då 3-4 enheter - i snitt. Inga minnesluckor.
Vill dricka mer sällan, men mitt problem är att tillvaron känns grå och färglös utan alkohol. Detta trots att jag har ett bra liv!
Känner nåhon igen sig och hur hanterar ni det?

@Se klart skrev:" jag är antingen för gammal eller för lat. Troligen båda. Men jag har lika lite tid att passa på sug som (troligen) vaknar som jag har tid att plugga kemi."

Precis så är det för mig också. Jag har förstås också försökt att dricka måttligt under flera av livets faser. Men nu på slutet märkte jag att jag hade levlat upp ett snäpp. Toleransen hade ökat, känslan av lugn var svår att finna och minnesluckorna kom allt tätare.

Jag vågar ärligt talat inte riskera att väcka suget igen. Risken är för stor eftersom den ens finns. Värst vore nästan att prova och märka att ”det här gick ju bra”. Då skulle jag omedvetet sänka garden. Tror jag.

Och jag har upptäckt att det är tusen gånger lättare att avstå helt OCH väldigt mycket mer berikande 😍

Jag är helnykter för att alltid ha tillgång till alla mina förmågor och känslor - och jag mår dessutom så himla mycket bättre psykiskt. Jag är mycket bättre rustad att klara av livets motgångar.

Men det här är min väg, alla får ta sig fram på sina egna vägar och det har jag enorm respekt för 🙏🏻 Alla sätt som funkar är bra.

Kram 🐘

@Se klart tack för att du svarar så snabbt! De betyder så mycket!!! Ni anar inte! Får förklara mer imorrn känner jag. Men älskar att läsa i det vidare livet för det är dit jag lommit personligen. Mer ambivalent just nu med mitt drickande.. ser så upp till er som klarar er helt att hålla er ifrån. Jag har inte kommit till acceptera stadiet än förstår jag. Men jag kämpar. En sak är säker och de är; att jag har ändrat tankenönstee. En halt annan syn på livet. Hoppas de hjälper mig.

Bra där! Såklart du har annat att göra.
Berätta vad du tycker är hjälpsamt så kan vi peppa, heja dig, kram 🌸

Vet att jag skrivit att jag tycker synd om alla som behöver bry sig i mig/kommentera… alltid varit sån som utsäktar mig, klarar mig själv, rycker upp mig. Men nu ber jag om hjälp på riktigt… uppskattar verkligen när nån skriver.

Under sommaren har jag mer och mer återgått till tidigare vanor. Men nåt är annorlunda. För de första kom jag tillbaka till energin och bättre humör på kortare tid. Kom aldrig så långt ner. Värdesätter dagarna på ett annat sett. Ser saker på ett annat vis. Jag vill inte förstöra en dag i mitt liv med att va bakfull. Jag har annat att göra☺️

Jag läser extra många inlägg kring detta med måttlighet va helnykterhet och vem som klarar vad och inte.
Vad jag läst mig till är att det faktiskt finns ganska mycket som talar för att man med hjälp av KBT och läkemedel kan hitta sätt att dricka måttligt. Jag tror dock att det har mycket att göra med hur långt gången man är i sitt beroende (och kanske den psykiska hälsan i övrigt, vilket iofs brukar hänga ihop med alkoholen)
Jag brukar tänka/säga att jag inte testat att dricka måttligt men det har jag ju verkligen gjort. Åren kring 35 fram till 40 drack jag mycket, ofta. Mellan 40 och 50 drack jag mycket mindre! Jag hade längre perioder av nykterhet (tröttnade på vin), jag tränade mycket, tonårsbarn som krävde koncentration. Det var rätt ofta jag tog två glas och inte mer. Hade en fast tid på gymmet lördag morgon, det var viktigare än vinet.
MEN från ungefär 50 och i samband med en massa olika saker som inträffade då, så drack jag mer. Igen. Gärna ensam. När alla somnat (efter en middag). Sen blev det oftare. Inte mycket, men plötsligen varje dag, nästan utan undantag. Två glas. Kanske inte på måndagen. Men sen. Tisdag hemma. Middag ute på onsdagen och sen var torsdag nästan fredag. Och då var det utan undantag vin, och lördag och ja- söndag. För att mildra måndagen lite. Måndag kunde jag vänta till sent med att ta ett glas ”för sömnen”. Blev två, tre.
Det där slet ut mig. Gjorde mig orolig. Trött och rastlös. Nervös. Deprimerad. Blev yr. Hjärtklappning. Alltså allt kom inte med en gång men under den tioårsperioden så var det mycket som blev. Ja, mindre distinkt. Livet blev liksom halvjobbigt hela tiden. Halvtrött. Halvfull. Skärpt men inte skärpt.
Sista året innan jag slutade började jag bråka med (alltså inte leka med) tanken att jag kanske Förr Eller Senare skulle behöva sluta helt.
Det var inget enskilt utan mer oroväckande mönster av att inte ha kontroll. Att tåla mer. Vilja ha mer. Att ha tankarna så mycket kring ”när och hur mycket”.

Så när jag körde igång med de där tre månader nykter. Så var det ett sätt att just kunna komma tillbaka till ett måttligt drickande.
Under de första månadens fattade jag långsamt och trögt att alkoholen faktiskt hade fu**at upp mitt liv. Att riskerna var stora att jag skulle försätta dricka allt mer.
Jag vet också att livet händer. Människor blir sjuka. Föräldrar ska dö. Vi kan bli lämnade. Jag kände mig så fruktansvärt skör inför en sån kris. Jag kände att livet som händer kunde innebära att jag skulle inte bara bli alkis i vardande utan alkis delux.

Att ha slutat dricka och aldrig någonsin gå tillbaka till att tro att jag kan/vill/önskar dricka måttligt har varit svårt och det bästa jag har gjort.
För JUST mig blir därför de här tankarna kring ”kanske kan jag dricka bara lite”… så jobbiga. Alltså inte att andra funderar kring det. Men jag? Nej.
Det är jobbigt som om nån skulle fråga mig om jag ville doktorera i kemi. Jag skulle inte orka.
Jag skrev bara en kort sak om detta i @renovas tråd, att jag är antingen för gammal eller för lat. Troligen båda. Men jag har lika lite tid att passa på sug som (troligen) vaknar som jag har tid att plugga kemi.
Jag vill verkligen leva livet. För MIG funkar det allra bäst nykter. Sen är jag ju inte dummare än att jag kan förstå utmaningen i att behandla sig själv som en mindre vetande. Vilket jag med rätt öppna ögon är med på att jag gör.
Men mitt alkoholsug - när det blommar och jag vattnar- är inget annat än mindre vetande.
Jag har funderat mycket på den här frågan, för många goda forumvänner vänder och vrider på den. Jag behövde också göra det, och liksom landa - igen - i att jag är klar.
Nu blev det här lika jobbigt att läsa som att plugga kemi, jag vet. Men i sin egen tråd får man skriva hur lång som helst, det är sen gammalt.
Tack alla ni som får mig att tänka, reflektera, inkluderande är det, på bästa sättet.
Kram!

Hej kompis,
Hur har du det, och hur var veckan?
Kram 🥰

Ja det är jobbigt i början, men inte sen. Har du testat HALT, ”hungrig arg ledsen trött”
Åtgärda allra först. Därefter ta en stund i taget! Håll ut!

Hej @renova, vad kul att du skriver och att det går så bra. Och att ha så pass styrfart att du inte har bråttom. Jag tycker det är väldigt intressant att ta del av olika infallsvinklar på det här med nykterhet och måttlighet. Jag tror, förutom att jag nog redan plöjt upp en alkoholskada/beroende som jag inte vill väcka. Att jag är antingen för lat eller för gammal för detta med måttlighet. Jag har faktiskt inte funderat så mycket på det alls, för egen del. Men så är jag också en sån som fick vara min egen gestapo för att kunna hålla mig till två glas. Ett kunde jag lika gärna vara utan. Så för mig kom inte frågan att bli aktuell.
Jag sörjde ett tag detta faktum. Det gör jag inte längre vilket mest visar hur föränderligt och spännande livet är. Kram till dig!

Heja dig vad grym du är!
Jag är också chef med tusen barn (ja lite som en gård hehe)
Jag vet hur jäkla svårt det kan vara att hitta tid att vila. Men det är en process som för mig varit ursvår OCH urviktig. Jag har nämligen druckit och då trott att jag har vilat… att hitta sätt att leva sitt liv utan alkohol har varit omvälvande men otroligt positivt. Jag vilar fortfarande mer än när jag drack. MEN när jag är pigg så har jag en helt annan energi, får saker gjorda.
Babbel babbel. Häng i, var egentligen mitt enda budskap 💪🏻😊

@Ase tack! ja nog är jag trött efter en sån här vecka. Jag ska följa ditt råd och köpa något gott och inta viloläge. Vi fixar den här helgen också det är jag säket på 👍

Det är ju d här jävla suuuget !!! 🤦‍♀️

Punkt. Nu har jag uppdaterat den långa listan med alla mina nu alldeles strax gamla arbetsuppgifter. Alla arbetsuppgifter har fördelats under olika rubriker, ”Till xx…” osv. Ingenting ligger och skvalpar, nu finns allt på pränt. Min efterträdare är inte utsedd än, men när vb börjar jobba finns det en to-do-lista att börja med 😉 Jag skiter i hur det blir, nu har jag lämnat över. Punkt.

Och jag är supertaggad inför att börja på mitt nya jobb på måndag 😍 Tillbaka till rötterna. Massor har förstås hänt sedan 1990-2000-talet, då jag gjorde ungefär samma arbetsuppgifter tidigare. Men jag har hyfsad koll på nuläget eftersom jag har hoppat in och vikarierat det senaste halvåret. Nu ska jag skaffa mig stenkoll - och sen ska jag förändra i den takt som behövs. Man ska inte laga något som inte är trasigt.

Kram 🐘

@Annja det låter som du är trött. Unna dig en lugn fredag. Kanske köpa hämtmat och lite godis.
Det är min fjärde helg också.
Vi får kämpa på 💖

Hej! Börjar bli tradition med mina fredagshej :)
Glad för din skull @Andrahalvlek att det gått så bra för din dotter <3
Tack @Se klart, helgen blev väldigt fin, firade bl.a. min brors födelsedag med människor jag normalt inte umgås med. Det är fantastiskt vad det kan ge att umgås med människor man märker att man trivs med.
Tyvärr har min bror också alkoholproblem men han inte reder ut. Vi pratar om det ofta men det är väldigt svårt att nå fram till honom. Han är extremt extrovert, pratar gärna själv och avbryter fort, jag gjorde några försök i lördags när han själv kom in på ämnet men jag gav snabbt upp att nå fram. Som vanligt är det en person med fantastiskt hjärta i sitt nyktra jag men men med sin extrovertism i kombination med alkohol blir det omöjligt att så ut i hans umgänge.

@Sysifos. Känslan av att vara "här och nu" är ju svårt att förklara men så mäktigt. Det kan göra de tråkigaste sysslorna rofyllda. Att bara långsamt följa varje drag med disksvampen när den stryker över porslinet, se smutsen rinna ner i avloppet, se, känna, fokusera på det man gör. Kräver mycket träning men jättebra mot stress och oro.
Ja hur tänker jag kring alkohol..? Jag har val att ha kvar det i mitt liv. Min gräns är hårfin och jag väljer med järnhand när jag naggar i kanten för det påverkar mig direkt. Mitt psyke. Sambandet är odiskutabelt. Jag blir orolig, rastlös, stressad, "längtar bort" från vardagen.
Men jag har lärt mig känna väl vad som händer i min hjärna. Att stå ut med det. Att det går över, det är bara att ratta tillbaka i hjulspåren, upp till träning söndagsmorgon och vidare in i veckans rutiner. Ca 3 glas fungerar för mig fredag-lördag för att gå förbi obemärkt, därutöver får jag räkna med att klubba ner lite hjärnspöken nån dag men jag har fått det att fungera och för mig personligen känner jag mig nöjd som det är när jag lärt mig klara av det vid tillfällen där jag känner att det passar.

Ska kolla in det @Andrahalvlek ❤️

Vi hade ett bra samtal igår jag och terapeuten där vi pratade om vad som är ”normalt”. Jag har varit ganska stabil ett tag men känner mig lite låg. Allt känns lite tråkigt. Han sa att det kan vara normalläge bara att man måste måla sin vardag själv. Inte vänta på att det ska bli roligt liksom. Jag är van att få mina kickar av manier och känslostormar och nu får jag inte det. Därför känns allt lite grått och tråkigt. Det var intressant att prata om. ❤️

@Kennie skrev:"Och kanske är det så, att om man hittar balans i måttligheten är den inte heller svår. "

Jag kan ha missuppfattat det här med alkoholism, men har man fått sjukdomen kommer man aldrig kunna dricka måttligt, hur gärna man än vill. Som jag förstått så är det som är skillnaden mellan att vara alkoholist och icke-alkoholist.
Sedan är ju frågan vad man själv är? Tyvärr går det inte bara ta ett blodprov och få svar på om man är alkoholist, så enkelt det skulle vara.
Nu vill de flesta alkoholister övertyga sig själva om att de inte är de, och prova lite till och i värsta fall hamna långt ner i botten innan de kan acceptera sin sjukdom. Det ingår väl i själva sjukdomen att inte ha någon sjukdomsinsikt.
Är man i gruppen ”riskdrickare”så kan man nog lära sig dricka måttligt, om man har en sund inställning. Men då inte har fått sjukdomen ännu.
Så tänker jag 🤔
💕 sländan

Vill tillägga en sak som bidrog till förändringen för mig- en lång tid nykter, när jag hann uppleva många fördelar och att det verkligen går lika bra att njuta av livet nykter. Förändringar kräver tid enligt min mening. Först tre helvita månade, sen 10 månader till med totalt tre glas fördelade på tre tillfällen tror jag det var för mig. Nyktert hann bli det nya normala.

@ Bullret, jag har ändå upplevt min först nyktra vecka på mååånga år som relativt lätt. Visst, sovandet är ju under all kritik med många uppvakningar varje natt. Svettningarna blir allt färre med tiden, men de är jobbiga när de kommer. Tröttheten är helt oberäknelig. Den kommer och slår hårt helt plötsligt. Jag blir så otroligt trött. Aldrig upplevt det förut. Och JA, jag kommer hålla ut. Inte haft denna motovation på år och dar. Tack för dina ord! Det är ni som ger mig motivation.

@Se klart, Jag försöker verkligen vila när jag kan. Men att ha ett chefsjobb och en gård med djur gör att jag alltid är igång med något. Som Du förstår försöker jag hitta små stunder då och då med vila. På kvällen kan jag verkligen hitta lugnet igen. Förut hade jag en kompis som hjälpte mig att vila på bästa sätt. Nu får inte kompisen vara med längre. Tror kompisen blev lite sur för det. Jag hoppas verkligen att tröttheten minskar med tiden, det och sömnen är mina största problem just nu. Suget har inte varit alls jobbigt de senaste dagarna. Undrar varför? Kanske för att min vilja är så stark. Jag har verkligen bestämt mig. Detta kan och kommer förmodligen ändras, men jag är beredd.
Tack för dina vänliga ord. Det betyder mycket. Det är därför jag orkar kämpa.

Idag ska jag fira min första nyktra vecka på åratal. Det blir bubbelvatten ur Soda Streamern med lite chips jordnötter. 7 dagar i mitt nya liv!

Hej Sisyfos,
Känner igen mig i ditt senaste inlägg, det är så jag tänker kring drickandet nu ungefär. Och jag tycker också att det känns värdefullt att resonera kring måttlighet. Eller är kanske sparsamhet ett bättre ord? Jag skulle säga att jag numera dricker sparsamt. Jag har under sommaren tagit ett (1) glas vin till middag vid några tillfällen. Då har jag valt tillfällen när jag vet att vinet är av god kvalitet, att restaurangen eller värden har bra koll. I de fallen har det varit en bra smakupplevelse. Och det där suget till nästa glas har inte kommit, det motverkas av en stark övertygelse om att inte vilja bli full. På samma sätt som jag inte trycker i mig en hel chokladkaka eftersom jag vet att jag inte gillar känslan efteråt. Det senaste halvåret har det känns enkelt. Och kanske är det så, att om man hittar balans i måttligheten är den inte heller svår. Nu är det över en månad sen senaste glaset. Jag tänker inte på när jag ska dricka nästa gång, det känns oviktigt. För att det ska bli så behöver man ändra inställning så att berusningen inte längre känns åtråvärd, tror jag i alla fall. Hur man lyckas med det är inte lätt att säga, säkert olika för alla. Jag har läst mycket om alkohol, det har fått mig att ändra inställning.

Fy för vilken tragisk vecka det har varit. Livet är skört och jag har åter blivit påmind om hur snabbt det kan ändras. Som hjälpperson är jag dränerad på energi nu. Riskabelt på fredagen. Vanligtvis skulle det bli vindrickande för att lindra tankarna efter allt. Nu ska jag in i min fjärde nyktra helg och måste hitta nåt annat än alkohol som avleder mig.......

@Renova skrev:"Alltså - tidigare har jag glatt mig åt att inte dricka, nu över att vara nykter. En enorm omställning, som kan verka likadan men på insidan är helt annorlunda."

Spot on! Den växlingen i det mentala tänket är oerhört betydelsefull. Grattis! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

@vitanova-21 Jag känner igen mig ganska mycket i ditt inlägg.. Med ensamhet, att isolera sig och backa ur för att man blir rädd (jag har social ångest i perioder), att sakna kärlek... Att dricka pga ensamheten.
Jag har, för mindre än ett år sedan, brutit upp mitt gamla liv i Stockholm, lämnat sambon och lägenheten där vi bodde i 12 år, lämnat allt umgänge jag hade (mest missbrukare men även "skötsamma och ordentliga vänner), ja typ lämnat allt för att börja om. Flyttat till en liten ort i Härjedalen, som jag drömt om länge, att flytta till Norrland. Har lärt känna lite folk, men ensamheten och utanförskapet är ändå påtagligt! Jag är dessutom förtidspensionär sedan länge och har ingen sysselsättning att gå till på dagarna. Har dessutom ingen TV eftersom den har pajat! Så vad fan gör man? Jag har fått en förändringskris här (vanligt vid stora omställningar i livet!) och gått in i en rejäl depression. Har även en massa sorg och smärta och ilska bakåt i tiden att bearbeta. Alkoholen är en vän, en räddare i nöden! Vet inte hur jag skulle klara mig utan den just nu! Allt känns hopplöst och jag har noll motivation..
Vart bor du någonstans? Du verkar vara en bra och intressant person, jag är gärna vän med dig! 🙂💟 Är en kvinna på 41.

@Sländan Ingen fara, du har inte skrivit något som jag uppfattar som kränkande! 🙂 Konstigt nog så är det alltid såna som du, som INTE kränker, som ber om ursäkt. Medan såna som faktiskt kränker inte brukar erkänna att de gått för långt, eller ber om ursäkt! Jag som är uppfostrad med att vara noga med vad som är OK att säga till andra och vad man inte bör säga, upphör aldrig med att förvånas över vad andra kan gå fram till mig och kläcka ur sig, eller skriva på nätet! Hur jävla grymma och okänsliga folk kan vara! Oförmåga att sätta sig in i andra människors känslor och livssituation kanske? Eller uppfostrade med att det är OK att vara lite småelak och säga vad man tycker även om det är olämpligt? Eller lite dumma i huvudet och inne i sin egen bubbla? Jag vet inte...
DU behöver iallafall inte be om ursäkt för någonting Sländan! 😃💓💟

@andrahalvlek, haha jamen så var det 😍

Nu hemåt. Lång dags resa mot Arlanda. Ska bli skönt. Har haft det bra, jättebra. Intensivt arbete ihop med vila och god sömn, god mat och inte stressad men helt socialt slut efter veckan. Längtar hem.
Med alkoholen har det snarare varit positivt att slippa dricka den här veckan. Bara skönt. Jag har blivit jättebra på att vara social, öppen och ”rolig”. Det som jag förr kände var nödvändigt för att liksom gå igång vis middagar, ha kul. Behövs inte. Pratade med en kollega som undrade om ”verkligen aldrig mer” och jag sa, näe aldrig mer. Och det känns bara skönt.
Ha en fin dag alla som kämpar, den här dagen minns vi som inte lämpar så mycket-extra väl. Tro oss när vi säger att det blir så mycket bättre. Kram 🏋️😘

Sitter framför brasan med en kopp kaffe och ser fram emot en nykter helg. Det är nytt! Först nu verkar det ha landat helt i mig att det är bara härligt, innan har det varit att avstå - nu glädjer jag mig helt åt tanken på det som blir istället för det som inte blir. Alltså - tidigare har jag glatt mig åt att inte dricka, nu över att vara nykter. En enorm omställning, som kan verka likadan men på insidan är helt annorlunda. Jag hade samma känsla ibland under sommaren , men då var det så fullt av aktiviteter. Var lite oförberedd på höst och vardag och att göra helg utan vin. Men nu så!
Jag har varit på en del tillställningar där jag har druckit som de andra. Det går bra, svårare när jag har gäster här hemma, och det finns vin kvar när de åkt hem. Eller när någon har med sig en flaska finvin i present. Det är jag i min ensamhet med vin som är ohanterligt. När ingen ser. Måste fundera vidare på detta - jag tycker som jag skrivit tidigare att det går "tillräckligt bra". Skavet är att det krävs en plan, att jag måste vara min egen polis och inte riktigt kan lita på mig själv. Och jag vill ju att vin med vänner ska ligga i den härliga högen. Vi får se. Just nu har jag inte bråttom.
Glad helg på er!

Ja, nu har livet återvänt. Skönt. Tack för din omtanke.@kvinna 38

@Se klart Bra uttryck - PPP. Tänker på,filmen Sällskapsresan 😂 Där var det väl pass, pengar, piljetter? Eller minns jag fel?

Kram 🐘

Tack för tips @andrahalvlek ska fundera på min ppp, post-pandemi-personlighet.
Ta i hand har det liksom redan börjats med men kramas- låt oss slippa detta framöver. Vilka bakterie-blandare..,
Ska lyssna på podden, kram!

Grattis till tio dagar och underbart att höra, @Orolig själ 1! Önskar dig en fin dag och helg☀️

Hej!
När jag läser i min tråd från början så handlar det väldigt mycket om de här frågorna. Jag har ju aldrig… det ena eller andra. Jag sköter alltid… det ena eller andra.
De frågeställningarna och funderingarna går ju ingenstans bara för att du håller upp ett tag.
Jag har ingen kunskap om eller insikt kring att bedöma vem som har eller inte har tillräckligt allvarliga problem med alkoholen för att sluta/dricka måttligt så det ger jag mig inte in i. Dock vet jag med säkerhet att en längre tids nykterhet bara är bra. Bara bra. Så ta det beslutet till att börja med, håll fast vid det. Ha en plan för tillfällen som är knepiga- säg att du äter penicillin eller har en vit månad, det är ju trots allt inte en världshändelse att tacka nej till lite alkohol.
Ta en dag i taget (som sagt). Tids nog hinner du fundera kring fortsättningen på ditt alkoholintag. Kram!

Hej!
När jag läser i min tråd från början så handlar det väldigt mycket om de här frågorna. Jag har ju aldrig… det ena eller andra. Jag sköter alltid… det ena eller andra.
De frågeställningarna och funderingarna går ju ingenstans bara för att du håller upp ett tag.
Jag har ingen kunskap om eller insikt kring att bedöma vem som har eller inte har tillräckligt allvarliga problem med alkoholen för att sluta/dricka måttligt så det ger jag mig inte in i. Dock vet jag med säkerhet att en längre tids nykterhet bara är bra. Bara bra. Så ta det beslutet till att börja med, håll fast vid det. Ha en plan för tillfällen som är knepiga- säg att du äter penicillin eller har en vit månad, det är ju trots allt inte en världshändelse att tacka nej till lite alkohol.
Ta en dag i taget (som sagt). Tids nog hinner du fundera kring fortsättningen på ditt alkoholintag. Kram!

Hejar på dig, @Qwer1, en dag i taget kan bli en god spiral!

Nu är vi i stadiet av häftig förnekelse från min mans sida. Han försöker vända det till ett relationsproblem som löses genom att skiljas. Han förnekar saker han gjort helt och drar på och överdriver istället och framställer det som om jag manipulerat alla i vår omgivning. Att jag planterat min version för att hans inte ska få stöd. Inser hur sjuk han är och försöker stå pall men det är så svårt! Ibland, speciellt på morgonen, tvivlar jag på att jag känner rätt, känner mig förvirrad och har vansinnig ångest. Men landar alltid att jo, jag känner rätt, fakta är fakta! Hur mycket han dricker, saker han sagt i fyllan, att grannar, vänner och vår familj sett hur han beter sig och att de alla är oroliga! Det måste betyda att jag tolkat situationen rätt, att han förnekar och försöker övertyga mig för att kunna fortsätta, inte orkar se. Så svårt att bemöta någon som är så övertygad om sin verklighetsbild att han hellre skadar allt och alla runt sig än bryter ihop. Hur bemöter man någon som förnekar???