Vilket forum detta är! Hjälp till självhjälp. En sak som slår mig är den enorma vänligheten som råder här inne. Har ni tänkt på det? Inga onda ord, eller hat. Ganska unikt ändå i vår tid. Så fort någon varit borta lite för länge kommer snart ett "hallå, hur mår du"? De erfarnas goda råd till de nya, lite ängsliga. De som krokar arm och ska be alkoholen lämna dem i fred. Rop på hjälp får genas svar.
Så fint. Eller hur?
🙏🏼❤️

Måndag kväll och fortfarande nykter! Det känns bra. Trots att jag känner mig småförkyld, har suttit precis hela dagen med utbildningen - så känner jag mig rätt tillfreds just nu. Lite orolig över att det är ett muntligt prov i slutet av denna kurs.. det är inte min starka sida direkt.. hatar att hålla föredrag mm, och nu ska jag sitta och bli bedömd av en lärare jag aldrig ens sett eller pratat med..! Men men, jag ska försöka att inte oroa mig i förväg!

@ch13
Att snacka alkoholvanor ja ... I och med toleransen verkar det som att han har stora problem samt utmaningar.

Det jag upplever är att man inte ska säga vad någon ska och bör göra, det är upp till den. En förändring måste komma från personen själv, annars går det inte.
Säger man ändå något om det, t ex hur man vill leva i en relation i form av ultimatum för att man ska kunna må bra i den - då ska det hållas. Vaka över ultimatum och gränser som en hök.

Det jag också tänker är att diskutera och ta upp saker då personen är nykter / inte dricker något och då ur ens egen synpunkt tänker jag. Att då t ex ta upp hur man reagerade på en viss situation i stället för att säga att den andre betedde sig klantigt.

Så här tänker jag.

Sköt om dig. 🌹

Fina @Varafrisk , du har ingenting att förlora!!! Släpp skammen, den finns inte. Säg välkommen till ett bättre liv❤️

Så, nu har jag läst ikapp i din tråd! Och wow! Vilken resa du gjort/gör! Så inspirerande att läsa. Hoppas allt är bra med denna måndag kväll!
Kram 🌸

Ja, det är lite läskigt @Kebne1 , att upptäcka den asociala sidan hos sig själv. Tycker att jag har svårt att tolka den här tendensen - är det positivt eller negativt?

Låter det vara som det är just nu, det kanske förändras till våren😊

@DRacker Du berättar om att det gnager och att du känner dig rådvill inför stora firanden och dricka. Dels för att inte klara det, dels för att det finns såna stora förväntningar. Jag tänker att om man börjar tänka på att man ”förstör hela grejen” genom att inte dricka så börjar man även känna ett större sug. Våra tankar påverkar våra känslor och hur vi känner. Om man känner att man tex missar något, är tråkig så påverkar det känslor och det uppstår lätt sug. Suget kan också öka genom att man känner sig villrådig, man både vill och inte vill. Man släpper lätt mer på garden.

Det kanske är det största kruxet, större än förväntningarna på att du ska dricka. Kommer förväntningarna från din man? Eller sätter du förväntningarna på dig själv? Kanske är det din uthållighet på att vara nykter som sätts på prov? Att det skulle vara skönt att få släppa på garden lite. Så har det varit för mig tidigare och när jag släppt garden och så har jag efter ett tag hamnat där jag var när jag började. Fundera ordentligt på var skon klämmer egentligen, för alkoholdjävulen är lurig när den känner vittring av villrådighet och kluvenhet och på tankar om att man är tråkig och förstör. Säkert skulle din man lyssna på dig och förstå om du skulle välja att inte dricka tänker jag.

Tankar som hur skönt det är att vara nykter, fira något nykter, vakna nykter utan ångest, hur frisk och fräsch man är, skapar positiva tankar och därmed också positiva känslor. Det skapar heller inte sug.

Skickar din önskelista du skrev här efter 10 dagar. Ibland är det bra att bli påmind om sina egna ord😁

Här är min önskelista:

- bättre inre och yttre hälsa
(bättre hjärta, lever, njurar, mage o tarm)
(fräschare och snyggare utseende)
- bättre förälder. En förälder att lita på o som orkar med aktiviteter o skolarbeten - bättre hy, piggare o klarare blick
- minskad vikt o mindre plufsig
- fräschare andedräkt
- FRISKARE
- PIGGARE o GLADARE
- SÖMNEN - kunna sova en hel natt
- INGEN ÅNGEST!!
- KOMMA IHÅG DAGEN INNAN
- mer stabil i humöret
- friheten i att kunna köra bil när som helst
- kunna och orka ta upp träningen igen!

10:e dagen nu. Jag känner sedan start av detta:

- Sover gott hela nätterna. Vaknar jag till så är det helt utan ångest!!!!
- Vaknar klar, pigg, skärpt o rofylld
- Fräschare klarare ögon
- Lugnare i kroppen o sinnet
- Mer energi o lust att göra saker
- Kan träna på morgonen o kvällen
- Kan köra bil
- Mer närvarande pch ”vuxen” förälder!

Du kommer säkert på hur du ska göra. Din senaste semester med familjen var härlig om jag minns rätt, just för att du firade den nykter. Kram❤️

@Milady en undran dök upp..varför ska du dricka i julhelgen?

@DRacker Du måste samla på dig nyktra erfarenheter, en i taget på löpande band. Som smultron på ett grässtrå, varsamt och andaktsfullt ett i taget. UPPLEVA att det funkar - att du har lika roligt utan alkohol. Till och med roligare!

”Genrepa” innan i skallen: ”Vi kommer dit och får fördrink, jag frågar om den är alkoholfri och är den det så tar jag ett glas. Till maten dricker jag vatten… osv” Sannolikheten att du faktiskt avstår från en välkomstdrink med alkohol är jättestor om du har planerat det innan i skallen.

Du ska också tänka positivt! ”Det här ska bli kul att göra nykter - det ska bli spännande att se hur det blir.”

Och din man ska du ta ett allvarligt snack med innan resan. Förklara vad du riskar om du dricker av champagnen. Grejen är den att du säkert fixar resan, och en tid efteråt. Men förr eller senare går det åt Bahía.

Man ska ha en oerhörd respekt för både medvetna och omedvetna återfall. Det blir svårare för varje gång att ”börja om”. Orsaken är att självkänslan tar stryk. Man tror sig inte klara av det. Ingen annan gör jobbet. Varje nykter timme måste du själv slita ihop.

Själv skulle jag älska att få uppleva en sådan resa nykter! Helt utan blurrigt fyllefilter. Helt utan tråkig baksmälla. Istället skulle jag njuta av dofter, smaker, synintryck 🥰

Kram 🐘

Hej @andesh79!
Det går bra för mig. Håller mig på banan men orkar inte skriva så mycket just nu. Vi har haft det lite tungt i familjen men det börjar rätta till sig och går åt rätt håll.

Hur går det för dig? 🤗

@Pianisten Grattis till en månad🥳. Vilken fest du berättar om! Vad häftig att din mormor kunde se hur bra du mådde och att du gick all in! Kanske menade hon all in på att vara nykter och njuta av musicerandet med alla sinnen? Jag tycker att livet så mycket härligare som nykter och jag är så otroligt glad för att den vändpunkten kom in i mitt liv. Kanske är det nu för dig?

Ha det gott!💕

@Pianisten Grattis till 4 nyktra veckor! 🥳🥳🥳 Jag blir så glad när jag läser ditt inlägg om festen hos mormor. Man behöver inte dricka för att delta fullt ut. Delta ännu mer! Med bättre lyhördhet och tajming. Utan blurrigt fyllefilter.

Det handlar enbart om ens eget mindset - om man känner sig tvingad att låta bli att dricka eller om man verkligen vill vara nykter.

Du samlar på dig nyktra erfarenheter på löpande band nu! Tänk inte för långt fram. ”Tills vidare nykter” är en utmärkt målsättning. Månad 3-6 är magiska, och år 2 ska vi inte snacka om, då har man redan gjort allt nykter minst en gång.

Det senaste för mig är att jag inte tänker på min nykterhet alls. Jag säger bara glatt ”nej tack”. Inget mer snack alls. Och jag tänker inte ens på det just då, utan bara nu efteråt.

Trist med din bror, moster, morbror. Ännu mer motiverande att visa dem ett nyktert alternativ kanske?

Kram 🐘

@Varafrisk Det är jobbigt med en chef som går i försvar och inte kan hantera en situation som medarbetaren upplevt som dålig. Jag hoppas också att du vågar. Vad gäller mig så har jag bara vunnit och fått tillbaka mitt liv sedan jag slutade dricka. Även skammen som ständigt hängde över min axel försvann iväg tillsammans med alkoholen. Att sluta dricka är att ta ansvar för sitt liv och det är riktigt, riktigt stort. Den stoltheten kommer att kväva skammen.

Våga hoppa, våga livet! Kram❤️

@Himmelellerhelvette Ja, vi får dra lärdom av hur vi inte ska bete oss❤️

Tack fina @Varafrisk❤️. Ha en fin kväll!

@Kebne1 Tack, så fina ord❤️ Snart är det 1 år för dig också! Så häftigt🥳 kram💕

@DRacker Tack❤️ Ja, det har/är mest en häftig resa, inte så mycket kamp mot alkoholen. Mer djupa insikter och klarheter som fallit på plats och att få till nya nyktra vanor. Jag tror att mitt nyfikna utforskande om mig själv och vem jag är i mina sinnens fulla bruk😂 är det som gör min process och resa så spännande. Det är en rolig utmaning där träning och att leva fräscht slår alkohol med hästlängder. Att leva nykter är absolut en bättre drog🌟

Ha det gott❤️

@Andrahalvlek Ja, lågaffektivt bemötande är rätt i de flesta lägen😁. Mycket testande, gissandes och olika försök att förstå behov har det varit och det räcker att vara good enough, men det förstod inte jag alltid. Det kan ligga något i det att barnen blir snäppet bättre än sina föräldrar, det bådar gott.

Ha en fin kväll❤️

@vår2022 Känner igen det med att min mamma går i försvar och att jag verkligen ska göra tvärtom. Jag ska lyssna och be om ursäkt❤️

Nu har jag funderat och utvärderat de senaste två veckorna. Jag trivs mycket bättre med att vara nykter! Vill inte dricka och vill inte bli berusad!
Återgår till min nyktra bana efter julhelgen. Heja oss som jobbar på nykterheten och hälsan!

Så mycket grattis! 6 månader är ju grymt! Kämpa på❄️🙏🏼🎈

Känner igen mig i det asociala. Först nu börjar jag släpa mig ut lite då o då på festligheter. Det sjuka är att när jag kommer hem jublar jag över att vara hemma. Men jag vill öva mig på det sociala, för jag vet att det ger energi också... @Allegra

Jag är orolig över min sambos alkoholkonsumtion och hur jag ska kunna kommunicera detta till honom. Han tål ganska mycket ich det krävs mycket för att han ska bli riktigt full, men det krävs å andra sidan mycket lite för att jag ska märka att han är berusad eller förändrad i sitt beteende eller uttryck. Att tillägga inte alltid förändrad i negativ bemärkelse, men det är inte den personen jag känner mig trygg med.

Det är ofta mycket pengar som spenderas på alkohol. Han dricker näst intill varje dag någon eller några öl per dag. Alkoholfri öl säger han inte är detsamma och har märkt att han på senare tid väljer öl med högre o högre procent i. Han säger att han dricker för att det är gott. När ölen har varit slut så har han istället blandat grogg med sprit i istället. När jag då säger att han kan dricka enbart läsken isåfall om han dricker för att det är gott så blir han lätt arg och försvarande.

Jag upplever att han är beroende av att få ett rus och är orolig över vart det ska sluta. Han har även kört bil med alkohol i kroppen och försökt dölja detta för sina vänner, även om jag fått veta det.

Han har nu efter att andra förutom enbart jag uttryckt sin oro över drickandet valt att ha uppehåll i några månader. Jag är jättenervös och orolig inför när han ska börja igen. Jag är även orolig att han faktiskt inte är helt nykter då jag upplever honom som förändrad i sättet när man kommer hem inför helgen i flera fall, men ej vågat konfomtera honom.

Hur kan man snacka alkoholvanor med en man? En sambo?

Jag kände den oron i början av min nykterhet. Nu är alla vana att jag inte dricker. Ingen undrar o de kör på med sitt "drick-rejs" och blir fylleröda i ansiktena osv. Allt medan jag nyktert betraktar allt. Går hem glad, somnar gott och vaknar till en ny nykter dag❄️@Kennie

Hoppas du vågar! Vad har du att förlora på att prova iallafall?@Varafrisk

Pratade m min chef idag om mitt medarbetarsamtal, att jag inte tyckte att det kändes bra. Men vad jag än sa så gick hon i försvar…och det kändes hela tiden som det jag ville lyfta som jag tycker är ett problem blev mitt egna problem. Å jag tänkte att om/när jag berättar om mitt alkoholberoende då kommer de punkter som jag har lyft endast bero på mitt missbruk.

Hur som helst så..träffade jag min socialsekreterare, min kurator och hen som vi kan kalla för Nykter. Träffade Nykter på ett AA-möte i september. Nykter berättade om behandlingen. Jag har svaret inom mig…jag vet att jag måste gå igenom den här behandlingen…det handlar om att leva el dö…men SKAMMEN är så STOR😱!!! Fast jag känner mig ändå glad och uppfylld efter detta möte🙏🏻Å Nykter kan tänka sig att ta en fika m mig igen🙏🏻

Ska jag våga?? Släppa taget om alkoholen, om skammen…ska jag våga tro på att det finns inget att förlora🙈🙈

Hej, klokt beslut att börja skriva här! Här finns många som slutat efter mycket drickande, läs runt i lite trådar och få inspiration. AA har jag hört mycket gott om, testa! Och ta tag i att bli nykter direkt, det perfekta tillfället kommer aldrig. Det är så värt det, man får livet tillbaks...

Hej, angående det där att man tror att man förstör om man inte deltar i drickandet så har jag några tankar. Dels tror jag att de flesta bryr sig mycket mindre än man tror. Sen om någon annan bara kan ha kul om jag riskerar min hälsa, så tror jag den personen har egna alkoholproblem och snarare borde ta tag i dem än att få mig att sympatidricka. Jag tror också att de där tankarna om att vi borde ställa upp egentligen bottnar i beroendet som får oss att tro att vi inte klarar en massa saker utan alkohol, att vår nyktra personlighet inte duger. Men det hör den, och riktiga vänner blir glada för vår skull.

@Se klart Håller med att det är bra att barnen går i terapi om de har behov av det, även min dotter gör det och det ger henne mycket. Jag frågar inte ut henne om vad de pratar om för det är hennes ensak och vill hon så finns jag där. Tänker precis som du att hennes liv inte bara beror på mig, för skulle man tro det blir det också matyrskap. Barnen är även en egen unik person som gått och går igenom olika saker i sina liv. Det är fint att få följa barnens liv och som du säger är det både upp och ned som det är i livet och som behöver gås igenom. Ännu har jag inte kommit till något barnbarn stadie, låter härligt. Viktigaste är att vi finns där för dem och att de både vet och kan känna det. Kram❤️

@vår2022 Stort Grattis t dina 13 månader💪🏻❤️🥰🌟

@Geggan Du är så himla klok🙏🏻 Så fort jag ser ett nytt inlägg i din tråd måste jag läsa för jag undrar hur din man mår, hur du mår. Det är hög igenkänningsfaktor till skillnad att du är nykter det var inte jag. Men min tröst är att jag fanns där🙏🏻 å alla dessa resor t Sahlgrenska….
Allt det bästa t dig och din man🙏🏻❤️

Förra veckans sammanställning.

🍏 57,1 %
🍾 42,9 % (en flaska per tillfälle)
😥 Genomsnittligt mående.

Önskar en fin måndag

Hej Southheaven och varmt välkommen till forum för anhöriga! 

Du har hittat hit och startat en tråd med flera kloka reflektioner och frågor kring alkoholens plats, både i ditt eget liv men också i flera av dina närståendes liv. För egen del har du tagit beslutet nu att ha en alkoholfri period. Du låter verkligen redo och igång i din förändring!

En tanke om du skulle känna att du ändå vill ha lite stöd i din gen förändring är att också starta en tråd i något av förändra sitt drickande trådarna. Om du vill och känner att det skulle vara hjälpsamt såklart.

Du är inte ensam om att det kan kännas trist när en upplever att det mesta en gör tillsammans kretsar kring alkoholen. Dessutom att det väcker oro som tar energi från en.

Ytterligare en tanke jag fick när jag läste ditt inlägg var att nu när du själv gör en förändring kanske det på sikt kan inspirera någon av dem runtomkring dig att göra detsamma.

En sak som en som närstående kan göra som kan påverka andra är att föreslå alkoholfria aktiviteter, ex gå på bio eller träna ihop eller ja vad det nu skulle kunna vara. Vad tror du om något sånt? Kanske har du testat detta en hel del redan.

Fint att du är här och skriver. Ibland behöver en skriva flera gånger för att en tråd ska få fart. Hoppas att du hittar mycket här inne som blir hjälpsamt för dig!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Happy monday

@vår2022 vi har också haft fast inplanerad tid för träning länge både jag och frun som aldrig tummades på. Men så i år började jag plötsligt ifrågasätta allt på nått nytt sätt. Kände att all veckans tid bestod bara av planerad tid och inget blev över för "livet" (Vad är livet?) och jag började "experimentera" och frångå mina rutiner. Men jag har snabbt märkt att jag måste tillbaka, annars funkar ändå inte "livet". Träningen framförallt har varit en avgörande del i min vändpunkt. Så nu jobbar jag tillbaka in i rutinen, men det är inte helt 100 än. Jag hatar också stress, den här meningslösa stressen som kommer över vardagssysslor man tror att man "måste" göra annars.., annars vadå?! Därför måste jag planera för då mår jag bäst.

@Mrx det var länge sedan! Visste inte om du "hängde" här fortfarande. Ja vi har ju gått på det spåret både jag och du länge med kontrollerat drickande och jag kan vara ärlig, jag skulle fortfarande gärna kunna ha det så. Förmodligen hade jag säkert kunnat få det att funka igen när jag fått iordning på rutiner och träning men nu blev mitt helgdrickande för viktigt. Det senaste har jag inte klarat att avstå fredag-lördag även om jag vill, alkohol blev likställt med helg och avkoppling igen. Och dessutom när 2-3 öl ibland blir 4-5 så räcker det för att få ångest tillbaka så för min del kommer det nog alltid vara en balans på nål och jag har lessnat ordentligt på det.

Nu har jag tagit mig igenom fyra helnyktra veckor och inför helgen hade jag knappt en tanke på alkohol och det känns fantastisk. Dessutom tog jag mig i lördags igenom festlighet nr 2 med en väldigt positiv upplevelse och jag känner mig nästan bara mer och mer motiverad.
I lördags var dessutom ett väldigt speciellt tillfälle att gå igenom nykter för det är i särklass den största positiva bilden jag matats med av alkohol genom hela min uppväxt, jag vill nästan bjuda med er alla för att förstå.
Min mormor fyllde 85 år. Släktträffar hos mormor och min nu bortgångna morfar har alltid varit stor musikfest. Tänk er ett ganska litet vardagsrum, mörkt och mysigt, - hemma hos min mormor. Säkert 20-25 vuxna personer och minst 10 barn. I ena änden ett långbord, där folk dricker och pratar. I andra änden två soffor och ett piano. Släkten består till 1/3 av duktiga musiker, den äldre generationen mina förebilder genom uppväxten. I det där hörnet hamnar vi med piano, gitarr, saxofon, nån trumma, you name it, ett fullrustat band och spelar kvällen lång. Andra samlar sig med stolar i en halvcirkel kring musikhörnan, vaggar och sjunger med. Alla vuxna dricker, de flesta stora mängder. Och runt bland bordsben och uppe i soffor springer små barn runt, för många, många år sedan jag och mina kusiner, idag kusinbarn, hoppande och dansande. Det är en folkfest. I senare tonåren blev man inbjuden i den vuxna cirkeln, fick vara med och dricka, en fulländad medlem. Det var fester man valde framför andra fester med jämnåriga och klasskompisar alla dagar i veckan.
Med tidens gång har nya partners, fruar och sambos kommit in i bilden. Kommit in på dessa släktkalas som för en utomstående nog i första ögonblicket ger en chock. Så mycket musik. Så mycket barn, så mycket sprit, så mycket fylla. För oss inne i cirkeln så naturligt, så mycket glädje, så mycket värme. För dem nästan galet.
Länge har jag varit irriterad på min fru. Det här är min uppväxt, bli en del av det eller inte, det här har betytt allt för mig. Nu börjar jag förstå. Här sitter jag på ett forum för alkoholproblem. Min lillebror har samma problem. Min moster är alkoholist. Min morbror är alkoholist. Inne i den lilla cirkeln, den lilla, lilla tiden där och då är allt fest, värme och kärlek. Men de andra 99,99% av all tid, vilket pris det har haft för oss alla!

Som sagt, i helgen satt jag i den här cirkeln, nykter och på något sätt lyckades jag ändå vara så fast besluten och trygg i det och det gick bra! Jag hade köpt med mig några alkoholfria öl för att vara med i gänget men de låg t.o.m. kvar i bilen, jag drack julmust. Jag spelade lika mycket som aldrig förr, jag njöt, kände in musiken och mådde så bra.
Ett kvitto på hela den här kvällen slutade så mäktigt. Jag skulle tacka min mormor för kalaste och hon gav mig en kram sen sa hon "Det var länge sedan jag såg dig så här taggad, du gick verkligen all in ikväll"
Sen satte jag mig med mina barn i bilen och körde hem. Klar, glad och nykter.

Jag fortsätter läsa @Andrahalvlek's tips, Annie Graces bok Tänka klart på kvällarna. Den ger stor inspiration och för varje sida jag läser blir frågan mer och mer stark om jag ens vill dricka alkohol igen.

En månad nykter idag! 💪 och veckorna har bara susat förbi. Jag minns just idag... sommaren 2019 då jag bestämt mig för en nykter månad under min semester när jag skulle vara själv med barnen, frun hade fått ett sommarvikariat. Den kampen, den plågan, dom vita knogarna, jag mådde så jäkla kasst. Sommaren blev katastrof men jag klarade det, sen gick det fort rätt åt helsike.
Att det kan vara så olika. Samma sak, en annan tid. Minns att jag skrev i nått gammalt inlägg, strax efter vändpunkten när jag klarat att vända missbruket till ett måttligt helgbruk. Att det var ett stort steg jag var väldigt nöjd med då men att kanske nån dag skulle alkoholen inte behöva vara en stående del i livet. Kanske är det nu.

Hej,
Ett sätt att få kontinuitet och redskap är att skriva och läsa här. Mycket. Även när det har gått lite tid. Jag skulle säga (tro?) att det första nyktra året är skört- och att det kan växla överraskande snabbt mellan att känna sig trygg och säker- till att växla in på ett alkoholspår. Det är bara mitt enkla råd, nykterheten är en process- och från mina (snart) 3 nyktra år så är jag ännu inte klar med den. Däremot är jag helt klar med att dricka! Kram.

@DRacker Ja, det var verkligen mysigt 🥰 Inte en enda gång tänkte jag att alkohol skulle förhöja stämningen. Trots att min kompis drack en öl innan teatern och i pausen. Jag sa bara ”nej tack”, inget mer. Det är det nya nu, jag kommenterar inte mitt ickedrickande mer än så. Jag säger bara ”nej tack”. Plättlätt.

Jag fortsätter boka upp mig på kultursaker. Lör 28/1 ska jag och äldsta dottern se Anders Janssons humorshow i en lite större stad i Småland. Lör 25/2 ska jag se ”The phantom of the opera” med en kompis i en lite större stad i Skåne.

En kultursak per månad är lagom för mig känner jag. Dock inte i december, då är det så mycket annat.

Kram 🐘

Hej Themistokles! Fint att läsa dina uppdateringar, och att du verkar ha hittat ett förhållningssätt som funkar för dig. Det är verkligen en olycklig situation att Naltrexon är slut, förstår att det skapar oro om det är medicin som hjälpt dig. Har du möjlighet att bolla tankarna med kliniken om alternativ eller strategier för att säkra upp?

/Kristoffer
Alkoholhjälpen

@Torn Så häftigt att vi dubbelskrev 😀 Men åh vilket oerhört stärkande svar till mig! 🤗🥰 Det var just vad jag behövde för råd! Det låter både klokt och rimligt! Jag är på ett annat trappsteg då så jag behöver inte oroa mig redan nu. Tack snälla.

3 år - herre jösses! En hel evighet för en som snart passerar 3 månader 😅🌷

@DRacker tack så mycket 🙏🏻, Joo nu är det bara hänga med i fortsatta kampen 💪🏻.

Det blir snarare 1-1 1/2 timme. Och det är bra. Använder den där beslutsamheten som jag numera har och den fortsätter göra susen. Hörde program om Dorothy parker som sa: I hate to write but I love to have written. Fast egentligen älskar jag också själva skrivandet, sitta i den mysiga gästrumssängen med datorn i knät och knattra på medan mörkret sänker sig. Pratar med dotter, så glad att den där defensiva lite resignerade tonen som hon har haft mot mig nu är borta och hon är mera öppen med vad hon tänker på. Och med äldsta barnbarnet underbar fika på stan då vi verkligen återknöt relationen. Krävs lite nyorientering nu när de blir stora. Nöjd med det mesta, börjat högläsa för min man, Marcel Proust. Han orkar inte läsa. Fina stunder.

Jag funderar också mycket på förhandlaren @Himmelellerhelvette , eller hjärnsläppet kanske man kalla det, för så känns det de gånger jag vandrat iväg till krogen och beställt dricka, trots att jag verkligen inte vill det.

Märker dock att förändringsarbetet ger resultat! En ny energi börjar spira i kroppen. I somras var jag så fysiskt trött att jag ibland inte gick ut genom dörren på flera dagar. Satt på balkongen och glodde på fiskmåsar.

Det är kanske framför allt två saker jag skulle vilja berätta om för de som precis påbörjat vandringen mot ett nyktrare liv:

1. Läs eller lyssna på böcker skrivna av de som gjort upp med alkohol. Dessa böcker innehåller fakta om vad alkoholen gör med våra kroppar och i förlängningen våra liv. Till sist blir man äcklad av den alkoholkultur vi lever i.

2. Ersätt alkoholen med nya aktiviteter (eller ta upp de gamla som du inte orkat göra pga fylla eller bakfylla)!! Här kom jag att tänka på ett tips jag fick då jag hade små barn: om ungen leker med något den inte ska leka med, något farligt eller något ömtåligt, så kan man inte bara ta den grejen utan att erbjuda någonting annat som ersättning! För då blir barnet argt och ledset. Ungefär så :)) Är i full färd med ersätta min (napp)flaska med att gå långa promenader, göra yoga, styrketräna, spendera mer tid med familjen, laga mat från grunden etc.

Märker att jag blivit ganska asocial de senaste månaderna, orkar inte med folk… Kanske beror på att det dricks alkohol vart man än kommer? Eller på novembermörkret.

Håller med @Himmelellerhelvette , att vara fysisk är ett lyckopiller!! 🐬💚

Så innerligt varmt grattis till 13 månader! Du är min förebild och jag blir alldeles varm om hjärtat när jag läser det du skriver. Vinglaset som flashar förbi... Jag blir så irriterad när det sker. Kram å kämpa på ❄️❤️@vår2022

Men tack! Vad rörd jag blir!!! Det var nån gång efter tredje månaden som jag slutade känna det dagliga suget! Så hang in there. Du gör det jättebra du med! 🙏🏼@DRacker

@DRacker Oj, vi skrev samtidigt ser jag! 😅 Tackar! Jag är så otroligt glad och tacksam för att jag till slut lyckades bli fri från det jäkla giftet!🤩 Jag har följt din resa här, och tycker det ser riktigt bra ut för dig! Såg att du oroade dig en del för en kommande resa. Mitt tips är att tänk inte så mycket på det nu. Om ett par månader så tänker du helt annorlunda. Dessutom så har du då även klarat av en nykter jul och nyår, vilket garanterat gör att du då känner ännu mer stolthet och känslan av att slippa dricka har vuxit sig starkare. 🤗

Jag var bortbjuden till ett gäng gamla barndomsvänner i helgen. En av dem frågade hur länge sedan det var som jag la ner att dricka alkohol. Snart 3 år sedan svarade jag glatt. 😃 Därefter överöstes jag av ord såsom ”härligt!” ”Imponerande!” osv. Och man märker så väl att dom ärligt menar det. Det är så riktiga vänner agerar. Förövrigt hade vi en jättetrevlig kväll med mycket skratt och tjöt om gamla minnen från 80-talet. 😀 Såklart hade värdparet sett till att ha massor av goda alkoholfria alternativ till mig. Nu märker jag tydligt av vinsten med att tämligen tidigt i min nykterhet gjort klart för alla som jag känner att jag inte dricker en droppe alkohol. Frihet, naturlighet och lugn.

Ha en bra dag.

@Metmasken Kikar in hos dig. Läst i din tråd. Så otroligt bra och starkt av dig att ta dig tillbaka. Förstår att det var en tuff uppförsbacke. Det viktiga är att du klarade det. Stort och starkt! 💐⭐️💪

Hej 1.2.3.4.5!

Vad modigt av dig att vara så här öppen och ärlig med hur du har det. Du har under de senaste åren förändrat ditt drickande för att dra ned på de tillfällen då du dricker alldeles för mycket, får minnesluckor och beter dig illa. Nu är du i ett läge där du istället upplever att du inte klarar dig utan alkohol i vardagen och har svårt att vara nykter även om du bestämmer dig för det. Det låter som en tuff sits att gå och bära på det här ensam, klokt att du skriver här.

Du har funderat på att söka vård men är orolig för vad det skulle betyda för din medicinering. Även om det såklart finns bra hjälp att få av vården så finns det även andra sammanhang som har hjälpt människor att sluta dricka. Vad skulle kunna vara nästa steg för dig? Finns det någon i din närhet som du litar på som du skulle kunna prata med? Skulle det kunna vara hjälpsamt att gå på ett AA-möte? Kanske har du andra idéer? Skriv gärna mer om hur du tänker!

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen

@Torn Kikar in hos dig. Så fina och inspirerande inlägg du har. Såg också dina första inlägg. Vilken resa du gjort. Känner så igen mig, fast själv med vin men också rätt mycket och under många många år. Det du skrev om att förstöra tillfällen och situationer med alkohol. Så kloka ord från din vän. Känner också igen mig mycket i att gå från klarhet till klarhet. Så mycket som känns bättre nu utan alkohol, som man innan trodde skulle varit tvärtom. Stort grattis till en imponerande lång nykterhet! Så starkt gjort!

@andrahalvlek Så mysigt ni måste haft det. Och i nyktert tillstånd! 🤗 Så otroligt berikande det måste känts. Det låter så rogivande för kroppen (stress, höga toner och mycket folk till trots). Får en euforisk känsla bara av tanken på hur härligt och mysigt det måste ha varit. Och så glada och trygga barnen blir!

Det lackar mot jul. Jag ser så mycket fram emot att möta den stark och nykter! Kram 🤗

@vår2022 13 månader. En oerhört stor bragd! Vilken stor resa du har gjort. Tänker att du hade kämpat dig igenom ett helt år, drygt!, när jag loggade in första gången och bestämde mig för att det fick räcka med allt elände alkoholen för med sig. Så många snår och hinder du måste ha kämpat dig igenom, så många härliga nya och stärkande erfarenheter upplevelser du måste fått och känt av. Oerhört stort och starkt av dig! Stort grattis 🤗💐

Hej nex!

Fint att du delar med dig av hur du tänker. Det är garanterat många här som känner igen sig i det här med att vilja men samtidigt inte vilja. Du känner dig piggare och mer effektiv utan alkohol, men du upplever fortfarande att du mår psykiskt dåligt efter att ha varit alkoholfri ett par månader och har därför svårt att motivera dig att inte dricka.

Även om de allra flesta får förbättringar i måendet av att inte dricka under en period så behövs det i vår erfarenhet ibland även annan hjälp för att må bättre. Jag blir nyfiken på om du har sökt någon hjälp för ditt psykiska mående?

Varma hälsningar
Kristoffer
Alkoholhjälpen

@Kebne1 , Joo det har varit uppförsbacke ett tag, egentligen nu då man är nykter och ärlig så började den redan då jag tog återfallet i augusti.
Jag kan se på det som att sedan dess har det bara gått uppför och först nu i november kom jag till toppen men var för desorienterad och trött så jag missade kanten och föll ner.
Mådde så bra när jag lyckades vara nykter och det är färskt i minnet, så jag kämpar för att få må så igen kanske bättre och denna gång vet jag att jag aldrig kan ta första glaset då går det illa.
Den här ronden går jag in för knockout 💪🏻

Hej alla fina! Det går längre och längre tid mellan mina inloggningar här märker jag. Det beror mycket på att jag jobbar oerhört mycket just nu men också för att jag börjar känna mig mycket mer stabil i min nykterhet. Eller stabil och stabil, det är snarare så att varje dag inte längre är en stor kamp mot suget efter vin, och det i sig känns oerhört härligt i både kropp och sinne. Men jag är inte fri från mina alkoholbojor! Jag får fortfarande göra aktiva val att välja bort alkoholen ut mitt liv. Är inte trygg i min nykterhet ännu även fast det fungerar bra så här nu när vardagen tuffar på.

Stort bekymmer för mig är att jag inte känner att jag har tillräckligt med verktyg för att klara av speciella tillfällen. Till exempel särskilt viktiga födelsedagsfiranden, speciella resor eller annat storslaget där man verkligen förväntas att dricka för annars ”förstör man hela grejen” 😖😟

Hur har ni gjort för för att hålla er nyktra under till exempel stora firanden, såsom att fylla jämnt (tex ni själva eller partner), nyår, specialresa ensam med er kära där ni myser med god mat, och så vidare? Låter knäppt och lite patetiskt när jag läser det jag just skrivit. ”Det är väl bara att hålla sig, att välja bort och traska på nyktert”, vill jag säga till mig själv. Men det gnager och jag känner mig rådvill. Dels för att inte klara det, dels för att det finns såna stora förväntningar. Min älskling fyller tex jämnt och vi ska resa iväg. Har all inclusive på resmålet, vip-biljetter på flyget med allt gratis och samma med vip-lounge med allt allt gratis på alla flygplatserna. Jag kunde tyvärr inte styra till annat vid bokningarna och känner mig rätt så fjättrad och bakbunden här 😖 Vet inte om jag har verktyg för att kunna motivera både för min man (som ju tycker att allt har en måtta och don efter situation och det finns alltid undantag), och ens för mig själv med att kunna tacka nej till allt gratis bubbel osv. Skäms att skriva detta. Men där befinner jag mig nu. Resan är om några månader. Dessförinnan är jul- och nyår, vilket i sig kommer att gå mkt lättare för då är också barnen med, men det är mer sen som jag fasar för.

Och vad tusan händer med mig om jag inte skulle klara det. Domen blir hård.

Vilket uppmuntrande inlägg 😬🫣🙃

Jag är ju naturligtvis med om väldigt många positiva saker också! Exempelvis så syns nykterheten ganska mycket på ansiktet, och på blicken som är klarare, öppnare och piggare. Senast igår fick jag en kommentar om att jag ”ser så fräsch ut” 😀😍 Och detta från en som inte ens sett mig tidigare, och som sa det helt random. Så glad jag blev, för det är VÄLDIGT länge sedan jag känt mig pigg, fräsch och hälsosam! Är också jätteglad över att jag kan unna mig att äta ordentligt och när jag vill. Förut räknades varje kalori och maten hölls tillbaka för att ge plats alkoholens energi. Den här nykterheten har gjort mig så gott.

Nu börjar nedräkningen till julmyset. Jag har pyntat klart och redan tryckt i mig både lussebulle, pepparkakor och alkoholfri glögg. Jag hoppas att ni alla är peppade och preppade inför en fin och vit jul 🎄❤️

Hej på er,
vågar mig äntligen på att skriva i detta forum. Jag är alkoholist och vill få en förändring. Känner mig trött, ledsen och tom. Under de senaste åren har allt mer av mitt fokus legat på alkoholen, med ett galet klunkande dom senaste månaderna. Samtidigt har jag isolerat mig mer och mer. Jag funderar på att gå på AA-möte. Någon här som testat det och känner att du har blivit hjälpt. Jag skäms otroligt mycket men är samtidigt less på allt smusslande och smygande.

Hej @Lina. 2.0 ☀️. Hur går det för dig? 🙏🏼

@Kebne1 Herregud vad du har gjort och gör det bra! Jag är oerhört imponerad av dig ska du veta. Jag går snart in i min tredje månad, och du har passerat det med råge. Du har verkligen hunnit med många kritiska tillfällen längst din väg och ändå klarat dig! Jag jobbar fortfarande med att aktivt välja bort, även fast varje dag inte längre är en kamp. Men suget efter vin finns faktiskt varje dag, och det är galet frustrerande! Jag önskar det kunde försvinna någon gång.

Du har gjort det oerhört bra. Sträck på dig! Var stolt över dig själv! Se framåt och hitta en ny fin definition av sig själv som den nyktra, friska, fräscha och hälsosamma, istället för den sunkiga, trötta alkisen (nu talar jag utifrån mig själv alltså) och att aldrig glömma bort var man tog sin avstamp ifrån. Fortsätt hålla ditt fina fokus framåt. Du är en förebild för både mig och garanterat många andra här inne på forumet.

Stor stor kram! 🤗🥰

Hej alla. Det går längre o längre mellan gångerna som jag kikar in här. I början min livlina med viktiga interaktioner med alla kloka människor här inne. Nu en påminnelse om hur jävligt det var o en påminnelse om att inte falla tillbaka.
Om en vecka har det gått ett år för mig, sen jag bestämde mig för att skita i alkoholen. Då, Livrädd för vad det skulle betyda. Idag överlycklig över att tagit steget att sluta sippa på mitt vin. Jag kämpar fortfarande ibland men det går verkligen längre mellan gångerna när vinets förrädiska klor vill åt mig.
Kämpa på alla fina här inne!
Det lackar mot jul🤎

Det går fortare än vad man tror. Helt plötsligt får alkoholen inte plats i ens tankevärld. Och det är befriande!@Himmelellerhelvette

Ja, vilken skillnad på tänket! @Andrahalvlek

Bra kämpat! Låter som du haft det rejält tufft men en eloge att du reser dig o kämpar mot alkoholjävulen! Den är inte värd att ha i sitt liv❄️Kämpa på!

Hej Hamilton och varmt välkommen till forum för anhöriga!

Din man har alltid druckit och du har vid ett par tillfällen varit nära att lämna honom på grund av de negativa konsekvenser som uppstått på grund av hans drickande. Han har tagit hjälp och gjort förändringar under perioder däremellan. Nu har han förlorat sitt jobb på grund av drickandet och hela familjen drabbas. Du funderar på vad du ska och kan göra, både för dig och ert barn. Vad tungt för dig och er alla i denna situation. Bra att du skriver här, det ger oss chansen att försöka vara ett stöd utifrån.

Utifrån det du beskriver låter det som han försöker att ta hjälp för sin del i detta, jag funderar på vad du skulle behöva för hjälp för dig och ert barn. En tanke jag får, det finns stöd via kommunen för anhöriga att få, alternativt via sin vårdcentral eller också att ringa till Alkohollinjen 020- 84 44 48 (som även är för anhöriga) som ett sätt att få mer stöd att reda i denna situation och få stöd för egen del.

Vad tänker du själv skulle vara hjälpsamt?

Ibland tar det tid innan en tråd får fart, skriv gärna flera gånger så kommer du få flera svar.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

@annacananda Läs @Nydags tråd. Hon har nyligen gått igenom ett mörker och kommit ut på andra sidan. Jag tror att du kan känna enorm igenkänning där. Jag säger som @Seklart - gå inte för länge och må dåligt, ta dig då till en läkare som kan hjälpa dig.

Det tar tid innan måbrahormonerna stabiliserar sig när man blir nykter, men det är inte heller ovanligt att man kan behöva antidepp som en krycka. Jag tänker på medicinen som ett gips på ett brutet ben, ingen skulle få för sig att att inte gipsa ett brutet ben.

Kram 🐘

PS. Och jag tror att mina föräldrar gjorde sitt bästa också. I deras fall var det dock pappas missbruk som gick före i alla lägen tyvärr. Jag tror att barn alltid blir snäppet ”bättre” än sina föräldrar. Min äldsta dotter är som en 2.0-version av mig. Eller ännu högre version. Hon kommer att bli en underbart närvarande mamma, och det glädjer mig redan nu innan det ens är på g.

@vår2022 Då tog du ut dig ordentligt! Bra jobbat! 💪

Ska kolla in vad du skrivit i din tråd om det❤️

Min sambo har tagit återfall ett antal gånger det här året. Varje gång mår han dåligt och säger att han definitivt ska sluta och senast att han ska söka hjälp men tror inte han gjort det. Vet inte hur jag ska tänka eller hjälpa honom och mig själv. Ska jag se det som att det ändå går åt rätt håll eftersom han inte vill dricka och att vi kämpar på, eller är det så att han inte riktigt vill sluta d v s inte är tillräckligt motiverad innerst inne. Vet inte heller exakt hur han borde söka hjälp, konkret. Det har bara varit på helger så det har inte gått ut över jobbet, annars vet jag att arbetsgivaren är skyldig att hjälpa. Jag mår jättedåligt varje gång, det är som ett trauma som väcks med alla känslor av sådant som hänt tidigare när han druckit med ilska, ångest, oro och stress och jag känner mig själv full och bakis samtidigt och min dag blir ofta helt förstörd. Barnen påverkas förstås också vilket känns ännu värre även om de inte ser så mycket av det då han bara kommit hem full på nätterna. Men jag vill inte ljuga för dem och de förstår ju ungefär vad som händer och blir också oroliga vilket jag bekräftar samtidigt som jag förklarar sakligt vad det handlar om. Vi har förstås pratat om det tusen gånger. Att säga att jag lämnar honom om det fortsätter känns inte som ett alternativ för det vill jag inte, inte minst för barnens skull. Antar att jag måste avgöra var gränsen går och när det blir för mycket för mig. Men är rädd att vi fastnar och det här bara ska fortsätta. Tankar någon? Tack på förhand!

@vår2022 Jag har tänkt jättemycket på mina föräldrars föräldraskap sen jag själv fick barn, för 25 och 23 år sedan. Allra helst när de blev lite äldre. Jag vill inte slå mig för bröstet, men den jämförelsen var verkligen inte till mina föräldrars fördel.

Utan att ha en enda poäng i pedagogik, eller ens ha jobbat med barn, så har jag alltid använt lågaffektivt bemötande. Helt spontant, för att jag snabbt märkte att det funkade bäst.

Jag har inte besvarat ilska med ilska, utan mer föst dem ordlöst framför mig. Satt gränser, varit konsekvent. Men även jag har förstås en gräns. Några få gånger har mina barn fått höra mitt lejonvrål. Varje gång har de båda två stått i typ givakt 🤣

Jag är vetgirig till min natur. Jag vill förstå, fundera över, korrigera, eller prova helt nytt. Minns att när äldsta dottern hade kinkiga perioder som bebis så grubblade jag över det på mina kvällspromenader. ”Hmm, kanske läge att flytta sovtiden? Eller ska hon äta tidigare?” Så tänkte och funderade och ”jobbade” jag med typ allt.

Att den yngsta har utvecklingsstörning, språkstörning och autistiska drag gjorde inte ekvationen enklare. Men shit, vi klarade det! Ihop! De har båda två blivit jättefina vuxna ❤️

Jag är helt säker på att mina föräldrar inte tänkte ens i närheten av sådant som jag funderat massor över. Allt var inte bättre förr.

Min äldsta dotter är ju utbildad psykolog och där ingår egenterapi under utbildningen. Man måste vara ”klar” med sig själv innan man kan hjälpa andra. Det hon processat mest är hur hon har påverkats av att ha en lillasyster med särskilda behov, som går före i alla lägen om det är akut. Helt förståligt. Och ingenting som jag kan påverka, varken då eller nu. Vi gjorde vårt bästa.

Kram 🐘

Fint att läsa om dina tankar som jag känner väl igen. Finansierar i dagsläget 2 x terapi för barn, vilket jag ser som något bra. Att de vill gå i terapi alltså. (Och jag är vuxen nog att förstå att inget beror ”bara” på mig/är mitt fel) Barn växer upp under komplexa omständigheter, skilsmässa, bonusfamiljer, man får (jag iaf) tänka att livet är processer som pågår på olika plan, när mina barn blivit föräldrar har det varit både fantastiskt men det är klart att jag vet, minns själv, och förstår att det också är en tid av reflektion kring sin barndom och uppväxt. Jag tänker att jag finns här, kan prata om allt (hoppas jag) men jag står väldigt stadig i deras liv och går alltid att lita på. Det är fint att få följa sina barn in i vuxenlivet. Allt är inte rosigt, men det är livet! Tack för att du delar med dig. Kram 🤗

Jag glömmer för det mesta att skriva något om alkohol, men den här helgen har jag vid flera tillfällen spontant känt- GUD så skönt att inte dricka. Nästan som jag behöver nypa mig i armen. Är det verkligen sant att jag snart varit nykter i 3 år?? Yes!

En himla fin men ganska energisk helg mot sitt slut. Pyssel med familjen, middag och en del fix och adventsbak på landet. Haft städhjälp hemma ffg på länge- hade det när barnen var små men nu tycker vi att vi kan städa själva. Men så bokade jag in 5 timmar och det var väldigt lyxigt att komma hem till nystädat. Detta är en mycket hektisk månad, jag behöver preppa för att orka och för att hålla. Har sakta men säkert förflyttat läggtiden tidigare, betyder mycket för min ork, och jag vaknar och känner mig utvilad (efter 20 min lätt medvetslöshet..,)
Inte så långt kvar till jul, jag längtar efter ledigt. Gärna jobb och fix och don men utan skärm…
Nu ska jag äta ett par skumtomtar och klappa lite på katterna som är helt utmattade av denna sociala helg. Inte kunde jag förstå hur mycket det gick att tycka om två små katter. Jag glädjs så barnsligt mycket. Varenda dag. Från det jag vaknar (av en hungrig misse) till det jag lägger mig med en katt vid (på) fötterna.
Glad advent kära forumvänner 🕯🌟🎄😻

Hej @charlie, så fint att du tittar in och uppdaterar oss. Wow säger jag om skidåkningen- så stolt du ska vara. Jag gillar också att åka skidor men behöver gå på kurs för att kroppen ska komma ihåg hur man gjorde. Träning står på to-do för nästa år. Och så skönt att höra att det rullar på, på jobbet. Vilken resa vi har varit- och är på! En mycket närstående ungdom hade liknande utmaningar som din son. Och som din son, en väldigt klok mamma. Så småningom började den unga vuxna att läsa in ämnen på vux (i om inga betyg från gymnasiet) - nu är hon (ännu) inte professor men huvudsaken är att livet har blivit bra, fast inte på den helt konventionella vägen. Mammor alltså! 🥰
Önskar dig en fin december, så får vi ta tag i den där kilo-grejen efter nyår? Kram kram 😍

Härligt att läsa om din helg @andrahalvlek. När vi satt i bilen idag pratade jag och min man om att få tiden att räcka till och vi enades om att det vi längtar efter allra mest är mer kultur. Museer, teater, bio, dans, allt som öppnad hjärnan lite på glänt. Det kan ju bli något att satsa på på det nya året. Stor kram 😍🎄

@annacananda, jag tänker också att drömmen handlar allra mest om dig och lite om alkoholen. Ett brev som nästan inte kommer fram- att stå för eller att inte stå för. Du pratar med dig, olika delar som tvekar och velar- men det absolut lilla som jag känner dig så tror jag att det undermedvetna skickar meddelanden till det medvetna och att det handlar om viktigare saker än huruvida en ska berätta för andra eller inte. Men drömmar klär ju på sig alla möjliga kläder för att vi ska bli nyfikna 😍
Det låter tufft detta när tilliten blir tunn och luggsliten. Vi måste uppfinna den på nytt, varje dag, men det låter nog inte som en tröst. För mig är det trots allt det. Varje dag, en ny chans. Att bidra på mitt lilla hörn- och ”vad spelar det för roll” men människor har aldrig kunnat mer. Det spelar inte mindre roll. För 100 eller bara 50-60 år sedan var faror och konflikter en del av mänskligt liv, har alltid varit. Men den stora skillnaden nu är att vi kan ta del av precis allt. Det är mycket utmanande för en liten människa/myra och våra hjärnor är inte riktigt anpassade för det massiva intaget av information. På savannen såg vi så långt synen räckte, idag ser vi i 360 grader- och får intryck från hela världen.
Det är inte någon tröst kring hur politik och miljö utvecklas, och ingen förnekelse av sakernas tillstånd. Mer en liten liten förklaring till att det inte är konstigt om allt känns övermäktigt.
Häng kvar, en dag i taget. Och om nedrämdhet inte släpper tycker jag absolut att du ska träffa en bra husläkare och resonera om detta. Stor kram 🥰

Söndag snart passé, jag kan undra vad denna vecka har att bjuda på för överraskningar.
Ett par läkarbesök är skrivna men i övrigt är det tomma blad, men livet brukar ju vara bra på att skriva sig själv så ingen större oro för just det.
För övrigt så ligger suget nere på en 2a igen vilket är skönt då kan man jobba på bättre med sig själv, det gör mycket att slippa lägga massa onödig energi för att hålla det borta ur tankarna och istället fundera på mer långsiktigt strategiska planer.

”Du har frihet att välja, men är inte fråntagen konsekvenserna av dina val”

@Andrahalvlek Härliga upplevelser du får vara med om. Låter verkligen som du njutit för fulla muggar😁. Det var länge sedan jag var på konsert eller teater men ska iväg på en föreställning med min svärmor nästa helg. Hon undrade för flera månader sedan om jag inte kunde följa med på något och det ska bli riktigt trevligt.

Hoppas tuppluren gjorde gott så du är alert i kväll. Ha det gott❤️

Reflektion. Har tänkt på det där när man fick barn och helt plötsligt blev mamma. Att man på något sätt dras tillbaka till sin egna barndom då och på många sätt blev osäker på hur man skulle handskas med många situationer. Tex om barnet blev väldigt arg och tvär på andra sätt. Att man påmindes undermedvetet om hur man själv blev mottagen i liknande situationer. Tex att det inte var ok att vara arg och att man lärde sig att trycka undan dessa känslor eller att vissa behov inte blev tillgodosedda. Vilket, för mig, många gånger gjorde att jag inte riktigt kunde handskas med dessa känslor när mitt barn blev arg, då jag själv tryckt undan dessa känslor och att man skulle vara ”snäll”. Att jag till slut blev arg själv för att det var så det varit för mig som barn. Att man kunde bli arg för att jag var arg. Samtidigt gav det dåligt samvete när jag blev arg på mitt barn och någonstans förstod jag att det inte var ok att jag blev arg på barnet. Men vad jag menar är att om man inte riktigt fått det man behövde, blev sedd och fick ta plats så aktualiseras detta när man själv fick barn. Man är liksom i två åldrar samtidigt vuxen och barn. Ofta tänkte jag förr att mina barn kanske inte fått att de behövt som barn, då jag själv inte riktigt fått det och det har plågat mig en del.

Idag har jag försonats mer med mig själv och tänker att jag ska lyssna och ta emot om de ”knackar på” och vill prata om det. Att jag ska ta emot och vara tacksam för att de kommer och vill prata, lyssna, be om ursäkt och inte gå i försvar. Låta dem få komma vidare i sina liv. Min mamma har svårt att ta emot, det skapar så mycket ångest hos henne och hon blir en martyr istället. Det gjorde att jag stampade länge på samma plats och inte kom vidare. Att jag böjt mig för jag vill inte såra henne. Idag har jag satt en gräns för martyrskapet och jag börjer mig inte längre. Vi kommer nog inte att kunna reda ut helt i detta och det känns ok för mig idag. Jag har kommit vidare ändå och jag har försonats med mig själv och jag har förlåtit henne för att hon inte visste bättre och att hon inte kan ”böja” sig helt. Jag förstår att hon inte fått det hon behövde, hon fick väldigt lite, mycket mindre än mig. Hennes försvar sitter djup, djupt. Tänk om hon förstod att om hon skulle släppa garden helt så skulle hon må så mycket bättre. Så jag tänker böja mig helt om mina barn knackar på, för de ska inte behöva stå och stampa på samma ställe i flera år. Det är aldrig försent att be om förlåtelse, det är helande för båda parter❤️

@Himmelellerhelvette Jag kan heller inte minnas att jag drömt om att jag dricker, kanske i början någon gång. Minns inte mina drömmar nuförtiden alls. Tänker också att ditt undermedvetna verkar mycket klar över att du inte vill dricka och det är ju kanon😁. Kanske är ditt medvetna osäker men med tiden så klarnar det säkert.

Jag har tänkt en hel del på hur det var att få barn och bli mamma och hur man levde i två åldrar samtidigt, att man var vuxen och samtidigt aktualiserades den egna barndomen genom det egna barnet. Jag skriver mer om det i min egna tråd om du vill läsa för det blir för långt inlägg i din tråd😁.

Vad bra att du hittat verktyg för att hantera livet och de blir så mycket synligare när man är nykter.

Idag sprang jag intervaller i en backe, brukar köra 10 st men det blev endast 8, tog helt slut! Gav verkligen allt och det verkade räcka så💪

Ha en fin söndagskväll❤️

@Näranåttbra mitt råd är berätta för din fru så kan ni hjälpas åt tillsammans. Ensam är svag du vet. Det går ganska fort att bli beroende..tar lite längre tid att ta sig ur. Heja dig och kämpa!

@Charlie70 Wow, skidåkning 🥰 Det gillar jag också, men det är tufft som sjutton för varenda muskel i kroppen. Just nu är jag inte i fysiskt form för det alls. Det är långt till snö för mig dessutom, oavsett om jag åker norrut eller söderut. Våga ramla ska man göra också, i nedförslut. Jag har blivit så otroligt räddhågsen med åldern, vågar knappt gå utan spikskor när det är tillstymmelse till halt ute. Livrädd för att ramla och bryta ben eller armar.

Trist med dotterns särskola, men det är inte så mycket man kan göra som förälder. Min yngsta dotter har gått i särskola sen trean och från början bestämde jag mig för att de fick göra sitt jobb, och jag skulle inte lägga mig i det. Det enda jag styrde upp var vad som skulle skrivas i kontaktboken dagligen, så att båda parter hade en inblick i dotterns liv på båda ställen eftersom det underlättar kommunikationen med henne. Om man redan vet vad hon möjligen vill berätta om så är det lättare att förstå vad hon säger. Hon har en språkstörning.

Hon har haft flera riktigt duktiga pedagoger, och några riktigt urusla. Med de riktigt goda har hon utvecklats massor, med de andra betydligt sämre. Men hon har hela tiden trivts och det har på något sätt varit huvudsaken. Hon har en tendens att knyta starka band till enskilda lärare och assistenter, och hennes sociala förmåga är hennes allra största tillgång i livet. Folk vill hänga med henne eftersom hon är så glad och positiv, rent av entusiastisk inför typ allt som avviker från det dagliga.

Skönt att din son mår bra. Och du har helt rätt, allt löser sig. Det finns väl lärlingsplatser numer? Är det något han är speciellt intresserad av? Hantverkare i alla specialiteter behövs ju alltid tex.

Kram 🐘

Uppträdandet med kören gick över förväntan bra 🥰 Jag satte varje låttext till punkt och pricka. Det var mycket publik och vi sjöng riktigt bra, gungade till och med unisont. Just gungandet är svårast att få till 🤪 Min yngsta dotter filmade oss och även min mamma stod i publiken. Efteråt gick vi tre och åt julbord.

På kvällen blev det teater, och det är verkligen en wow-faktor att gå på teater. Alla kulturupplevelser är för mig wow-faktorer! Jag behöver verkligen olika konstformer i mitt liv, det är ett som är säkert. Släpp in mig på vilket museum som helst, och jag kommer knappt ut igen. Bara jag inte har yngsta dottern med mig, för hon har det sämsta tålamodet i universum med sådant. Men hon satt still och höll tyst hela teaterföreställningen igår åtminstone.

Idag är dottern på en annan julmarknad, tillsammans med LSS-boendet. Jag har julpyntat hemma hos mig själv, ytterst sparsamt, och i eftermiddag ska jag åka hem till dottern och julpynta. Ikväll ska jag chatta åt tjejjouren. Och nu ska jag sova en timme 😴

Kram 🐘

@Vida @Vida Hej! Grattis till dina nyktra år! Jag är själv nykter sedan 2001 och det är jag otroligt tacksam över.Har många barn och barnbarn,relationerna fungerar väl,tack vare min nykterhet.

@annacananda Vi får kalla in drömtydaren @Torn tror jag! Han är en fena på drömmar 😉

Kram 🐘

@annacananda I mitt fall handlar det till stor del om att jag behöver antidepp-medicin. (60 mg Duloxetine + 37,5 mg Venlafaxin tar jag nu.) När medicinen funkar som den ska, som den gör nu, så kan jag distansera mig. Gräva där jag står, engagera mig i lagom mycket, acceptera att allt blir som det blir, jag varken ältar eller oroar mig. När jag mår som i våras, djupt deprimerad och omedicinerad, så kan jag knappt titta på nyheter. Allt elände i världen äter sig in i mig på djupet. Jag känner mig hudlös, min empati är helt överhettad. Och jag är helt maktlös, och blir ännu mer deprimerad.

När jag, med hjälp av antidepp, är mig själv så har jag en god självkänsla. Jag vet att jag gör ett bra jobb, både på jobbet och som mamma. Jag vet att det jag gör är fullt tillräckligt - jag överarbetar inte speciellt mycket, även om jag förvisso är noga.

Jag vet också att jag måste hushålla med min energi, jag kan inte springa på alla bollar. Jag vet att det hjälper mig att fokusera på det jag har gjort, istället för att fokusera på det jag inte har gjort. Jag vet att jag mår bra av att vara självsnäll, och behandla mig själv på samma sätt som jag skulle behandla en god vän.

Men allt detta har jag inte tillgång till när jag är deprimerad. Jag kan inte förmå mig. Min hjärna är som ett självspelande piano, och jag känner inte ens igen melodin. Jag behöver antidepp-medicinen för att räta på ryggen, höja blicken och börja göra må-bra-saker. För min egen skull. Göra saker jag mår bra av. Umgås med andra är favvosysslan. Jag säger inte att alla behöver antidepp, men en hel del behöver nog precis som jag en hjälp att ”höja lägstanivån”.

Jag är säker på att jag har självmedicinerat med hjälp av alkohol, eftersom alkohol också får må-bra-hormonerna att skjuta i höjden. Problemet med alkoholen är att nivåerna störtdyker dagen efter, och då måste man dricka igen. Det där stabiliserar sig efter ett tag, men för en del behövs antidepp sannolikt. Så var det för mig i alla fall. Både min deppiga läggning och mitt alkoholberoende har jag ärvt från min pappas sida.

Kram 🐘

@Natalia Tack! Önskar dig och dina katter detsamma!

Önskar dig en fin första advent och skickar en stor kram 🙋‍♀️

@Se klart @Sisyfos @Vinäger @Onkel F Tack för att ni tittar in hos mig❤️

Veckan som gick har verkligen varit sisådär fast det har även funnits ljuspunkter👌🏼

Om jag börjar med det dåliga….fredagen på jobbet var verkligen skit….jag kände mig dämpad och förvirrad. På mitt jobb har det varit en tradition att kuratorerna har stjärntändning fredagen före 1:a advent vilket innebär att vi fixar massa fika samt tänder tre stora adventsstjärnor i fönstren i korridoren utanför våra kontor. Dessutom ”knör” alla in sig vid bord utanför våra kontor och fikar. Jag tycker själva fikastunden och att alla är tillsammans är jättemysigt men själva planeringen inför det här evenemanget är inte så kul. Mina kuratorskollegor är två starka individer, ensamvargar. De planerar själva och jag får som oftast gå och fråga hur de tänker. Det är väldigt svårt att beskriva känslan utan att det blir en novell…men hur som helst så under de två senaste veckorna har detta verkligen tärt på mig. Och det som stör mig mest är att jag inte står upp för mig själv och säger hur jag känner! Innan själva fikat skulle jag ha medarbetarsamtal. Skulle haft det i början av september men chefen blev sjuk. Var så laddad inför samtalet. Ny tid i mitten av oktober men då hade chefen blivit dubbelbokad så ännu en gång blev det framflyttat till i fredags. Jag var så laddad de två första gångerna var väl det även i fredags men var då mer stressad. Medarbetarsamtalet började kl 8 och skulle vara färdigt 9.30. Fikat börjar 9.30. Mitt samtal m chefen var slut när kl var över 10. Så ngt som jag är med och bakar till och jag är en del av missar jag helt och hållet. Dessutom var samtalet m chefen så rörigt. Jag hade en del att prata om när det gäller mitt arbete, samarbete med min kuratorskollega och att vi missar handledning pga andra kuratorers sjukskrivning. Och jag känner att min chef lyssnar inte, väljer att inte se problemet dessutom så styr min kuratorskollega över min chef. När jag sitter där och pratar m chefen så tänker jag, hur sjutton ska jag kunna prata m henne om mitt alkoholberoende?!?!
Fredagar var tidigare en rolig dag på jobbet men nu känns den mer som avslagen🥲😳😣

Men, fredagskväll var toppen! Då var jag på konsert💃🏾🎶Helt suverän👏🏻 I onsdags hälsade jag på min faddermor som fyller 92 år i december. Kanske lite rörig men allt som hon varit m om är solklart. Hon reste en del på äldre dagar. Bäst tyckte hon om Florida för där var det ingen skillnad på natt och dag, affärerna var öppna hela tiden.

Fick brev fr Region Stockholm, möjlighet att lämna avföringsprov för att kunna upptäcka osynligt blod i avföringen som kan bero på tjocktarms- eller ändtarmscancer. Jag blir påmind om risken att kunna få cancer samtidigt att det känns bra att kunna kolla.

Men det bästa var att min dotter kom hem igår. Har knappt haft ngn kontakt m henne de senaste veckorna inte bara beroende på hennes mående utan pga av mitt alkoholberoende. Som hon sa igår om jag inte svarar i telefon el på sms kanske du förstår att du inte kan dricka…det handlar ju bara om att ha det lite tråkigt. Jag gick absolut inte in i försvar men sa att det är svårt…men om jag ska välja mellan alkohol och barnen…så är valet enkel….jag sa t henne att hon och min son är de allra viktigaste i mitt ..så jag ska sluta. Jag sa t henne att det är bra att hon markerar.

Ska träffa kurator, socsekreterare samt en person som gått på behandling dessutom träffade jag hen på AA i september. Hen ska berätta för mig hur hen upplevde behandlingen. När det gäller behandlingen att det är bra om man har varit nykter en tid innan man går in i behandlingen att det är svårare att lyckas annars. Jag vet inte men jag ska fråga imorgon.

Ha en fin första advent🌟🤩

Alltså den här julperioden är mentalt jävlig. År efter år försöker jag komma runt den här känslan och tänka att det bara är en tid som alla andra dagar på året. Men varje år faller jag isär.

Ladda ner appen "Flightradar24" så går det bättre :-) Har du flightnummer kan du googla det så får du upp olika resultat också.

Hade en riktig energipåfyllningsdag igår. Startade med en yogaklass för en av mina favoritlärare, 75 min bilfärd bort. Så härligt att träffa henne o flera yogakompisar som håller till på det yogastället. Därefter fortsatte jag till en annan stad inte jättelångt från där jag var på yoga. Träffade en av mina närmsta vänner. Gick i lite affärer, lunchade, fikade, o ffa pratade.
Känner mig väldigt lugn o tillfreds idag. Den där kombon behövde jag verkligen.

Förra veckan lyfte jag på en massa gammal skit. Det behövde rensas, men tar såklart energi. Dels grejer med en kollega, där planeringsdagarna föll sig så att det bara bubblade upp. Det blir bra i slutändan, men det är jobbigt att vara katalysatorn.
Skickade även ett mail med ett långvarigt skav till den som driver yogastället jag jobbar på härhemma. Nu är saker klargjorda. Jag vet nu vilka parametrar jag har att bolla med. Känns bra o är så tacksam att hon är en grundad o trygg individ som det går att ta upp skav med.

Dotterns körande känns som det gått in i en lugnare fas. Hon hade körlektion förlagd till en större stad i fredags o hon tyckte att det hade gått väldigt bra. Det är positivt!!!

Tack @vår2022❣️ Det är en helande process att förstå att beroendet är sin del och jag själv är en annan, att förstå att jag inte viste hur jag skulle ta min ur det pga min okunskap. Jag var låst precis som innan jag gick in i väggen. Då var det samma sak, jag visste att något behövde få stopp men jag kunde inte förstå hur jag skulle stoppa så jag körde på med vetskapen om att jag snart smällen men såg ingen annan utväg än att smälla, längtade tillslut efter att smälla in i väggen för då viste jag att jag skulle få vila sen.

Jag har inte haft redskap, jag har varit ung, nu har jag fått lära mig den hårda vägen om vilka redskap jag behöver och är klokare.

Jag kom att tänka på mina drömmar genom att läsa hos en annan vi båda skrivit till här på forumet och fick en ordentlig insikt som bara funnit lite svävande i bakgrunden.
Jag drömmer bara drömmar om att jag inte dricker alkohol i alla drömmar som jag minns. Vet inte om jag drömt någon dröm om att jag dricker, säkert i början. Men nu drömmer jag uteslutande att jag är den som inte dricker i alla sammanhang. Och med tanke på böckerna jag läst om det undermedvetna så tror jag att mitt undermedvetna vet att jag inte kommer dricka mer. Mitt medvetna är osäker, vågar aldrig säga aldrig och det tror jag är bra så jag inte släpper garden men jag tror mitt undermedvetna är trygg i att det inte blir någon mer alkohol för mig❤️

Kram🥰

Fint att ni tittar in Andrahalvlek, Varafrisk, Sisyfos och Vinäger, uppskattas från djupet av mitt hjärta! Det nyktra livet rullar vidare. Förutom fokus på jobbet som är nr 1 så klart så har jag hållit i träningen som mestadels består av skivstångs- och spinningpass. Fysiskt är jag tillbaka i form som jag var innan utmattningen. Har fortfarande några kilon men fy bubblan vad svårt det är att hålla igen. Har därför bestämt mig för att inte fokusera på det, utan träningen får stå i fokus (åtminstone de veckor jag inte har flickan) vilket den aldrig kunnat gjort om jag fortsatt dricka.
En stor nyhet är att jag har köpt längdskidutrustning. Det är en gammal dröm att kunna skida på fjället med termosen i ryggsäcken och njuta. Var i väg på kurs förra helgen och herreminje vad svårt det var. Framförallt med balansen. Mitt pensum blev att åka varv på varv utan stavar - bästa träningen men inte så kul i längden kanske. Men jag lärde mig mycket (sitter i huvudet än så länge och tyvärr inte i kroppen) och bokade stuga igen några dagar innan jul innan jag åkte hem (med träningsvärk från halsen och ner på kroppens fram- och baksida :-D). Så nästa gång jag kommer upp ska jag bannemej finna balansen och känslan för snön och skidorna så jag kan ta ytterligare steg mot en mer lättsam åkning till nästa kurs i januari. INGET av detta hade hänt om jag fortfarande drack. Längdskidåkningen är en gammal dröm som hitintills inte fått plats i mitt livspussel men nu är det dags!

Barnen mår bra! Inte helt nöjd med flickans särskola. Men jag gnager på i mina kontaktförsök. Sonen går i andra ring. Han trivs, har ett bra socialt liv där och går fortsatt punktligt till skolan varje dag men lyckas inte få några betyg. Vet inte om jag nämnt det tidigare men han har ADD och har enorma fokusproblem och fixar inte uppgifter trots sin egen intelligens och anpassningar. Han har så otroligt stora andra tillgångar så jag är övertygad om att det kommer lösa sig i slutändan ändå. Att han mår bra har inte varit självklart men nu gör han det och jag är mycket nöjd så. Alkoholen har kommit in i hans liv (17 år) och även ur det perspektivet är jag så otroligt glad att jag själv har slutat samtidigt som jag har erfarenheten av alkoholen. Vi har bra samtal om det och vi behöver inte hamna i "men du dricker ju" eller liknande. Jag kan stå upp för vad jag gjort (och tagit konsekvenserna av) och samtidigt prata med honom om farorna. Det hade jag inte kunnat göra om jag fortsatt dricka.

Så enormt många fördelar som det finna med att inte dricka är också det som gör att jag inte tänker dricka igen. Jag vill inte förstöra det fina jag har nu eller det fina som kommer för det kommer mer, det känner jag :-).

Kram!

Fina @annacananda så bra du sätter ord på dina drömmar. Jag har också haft mycket drömmar men har inte lagt mycket tankar i dom men nu fick du mig att tänka lite. Jag är säker på att vårt undermedvetna kommunicerar med vårt medvetna under sömnen. Jag har länge drömt drömmar om att jag inte dricker alkohol. Jag sover mycket djupare nuförtiden så jag minns bara små bilder av drömmarna men genomgående i mina drömmar handlar det om att jag inte dricker. De andra dricker.

Jag tror att du är jättemycket i läkningsfasen av hjärnan, allt skadat håller på att repareras och finna sina rätta vägar. Processen är utmattande men den är så viktig, ha tillit till processen. Det är min tillit till den som hjälpt mig att inte dra täcket över huvudet och försvinna in i ett mörker. Jag har hela tiden tänk att sen, sen kommer det bli bättre, jag läker, det tar tid, tålamod, jag har nog aldrig i mitt liv blivit testad så mycket i mitt tålamod som under de första månaderna.

Du gör det här så beundransvärt bra❣️

Stor kram❤️

Tack fina @Geggan❤️. Lite svårt att ta till mig det du säger, men tack, vad fint❤️

Kära @annacananda,
Jag tänker att den resan till en början är en inre resa, den process/resa som du är i. Du har påbörjat resan och sitter inte hemma och fast i din inre resa. Det är den resan som måste börja först i helandet. Det är i den resan du kommer att få känna nya känslor, nya upplevelser nya självinsikter och grubblerier. När denna resa nått en bit kan du ta med din man i resan. Kanske får han följa med ibland en sträcka under tiden också. Sedan kan en resa i den yttre världen också göras, men den inre resan behöver vara mer på plats inom dig först för att du ska kunna ta in det som händer i den yttre resan.

”Väskan som innehöll hur mycket som helst var med hela vägen. Brevet kom inte iväg innan jag vaknade utan jag lämnade drömmen i ett mycket märkligt utrymme där jag var i total förvirring” berättar du om din dröm. Kanske är det din inre resa du drömde om och det kan behövas mycket för en lång resa i resväskan. Resvägen är inte spikrak och kan behöva ta både genvägar, omvägar och stopp beroende på vad som behöver undersökas och klargöras på vägen. Brevet kanske kommer iväg när när det är redo och klart för att postas. Kanske är det inte riktigt tydlig vem som är mottagare av ditt brev ännu och kanske finns det fler mottagare.

Du skriver: ”Jag kan och har i långa perioder levt i det vi kallar tillit, tillit till att saker blir som de ska. Att allt läggs till rätta och blir till det bästa. Nu har jag liksom tappat fotfästet i den tilliten och jag förstår att jag är enormt påverkad av yttre händelser, pandemin, kriget i Ukraina, det politiska läget här och i världen. Jag har inte kunnat värja mig helt från att ta in en slags hopplöshet”. Tänker att när man känner total förvirring inombords och som är svårt att liksom få tag i, så är de yttre hemskheterna som händer i den yttre världen desto lättare att se och känna. Det trycker på det inre trycket som redan är stort och skapar känslor av hopplöshet och det är svårt att värja sig.

Jag tänker att du är i en tuff inre process och resa och det innebär ett oerhört högt tryck på dig. Processen måste ha sin gång och går inte att forcera. Saker och ting kommer att falla på plats så småningom, det har det gjort för mig. Jag var totalt förvirrad och visste ibland varken ut eller in och måendet gick upp och ned. Ha tillit till processen, den är tuff och påfrestande men det kommer att falla på plats. Upp på korset och dö för att sedan återuppstå. Det är det den inre resan handlar om och du är på väg. Man måste släppa taget och ha tillit till att det kommer att ordna sig. Även det upplevde jag som en befrielse, när jag släppte taget. Jag visste inte och bestämde inte när jag skulle släppa taget men det hände i den inre processen/resan när det var dags. Så ha tillit till processen. Du hänger förmodligen där på korset och det är plågsamt men befrielsen kommer att komma när du ”dör” och återuppstår.

Det viktigaste av allt är att fortsätta vara nykter och låta hjärnan få återhämta sig och komma i balans. Det är en förutsättning för att den inre resan och processen ska få fortsätta till befrielsen och återuppståndelsen. Befrielsen sitter i oss beroende sitter till stor del även i hjärnan som är inlåst i alkoholens mörker. Det tar tid innan hjärnan befriats och fått balans och återuppstått. Då kan den inre resan för att möta sig själv fortsätta utan alkoholens störningar, som förvrider våra sinnen. Så ju längre tid som går som nykter, desto mer befrias hjärnan och vårt äkta sanna jag får träda fram. Så ha tillit till processen, det kommer att ordna sig och falla på plats när du minst anar det. Rehabilitering pågår och det behöver sin tid.

Du jobbar på så oerhört bra! Du är otroligt modig. Du ser säkert inte hur du själv utvecklas under processens gång, men jag som är utifrån kan se det tydligt. Ha tillit till processen och ha tillit till din egna förmåga till förändring.
Det kommer att bli bra! Massor av adventskramar och vila emellanåt. Processen pågår ändå❤️

@annacananda skriver från min mobil så svaren blir lite korta.. Men min tanke av din dröm, som verkligen grep tag i mig, är att den handlar om dig. Att det är en kommunikation inom dig som du inte är redo att ”komma ut med”. Även brevet, det ska till dig själv🤎 Jag tänker ofta kring drömmar som ett sätt att mitt inre kommunicerar med mig och att alla delar i en dröm handlar om mig. Så då skulle tex det kunna handla om detta, att du inte helt bestämt dig för ett fortsatt nyktert liv och att det är detta du processar i din dröm.
Ja, blev lite rörigt kanske men detta väcktes hos mig🥰 Önskar dig en fin första advent⭐️

@vår2022 stort grattis du min stora förebild! Forever!

Hur lång tid har du hållit upp? Kanske värt ett försök med ett längre uppehåll?
Och vad gör du i övrigt för att må bra?
Såg en intressant bok som jag själv är sugen på att köpa ”sex substanser som förändrar ditt liv”. Handlar om hjärnkemin.

Tittade på Flygradartkänsten du skrev om men på mobilen, vilken röra på den lilla skärmen. Hittade ingen sökfunktion så jag satt där och klickade på lämpliga plan. Hittade inget lämpligt. Sonen är ute och flyger, tänkte ha koll på hans plan.
Ja , en vit jul. Jag har druckit ganska sparsamt på jul under åren, men kan tycka nu att om jag inte druckit alls så hade orken till annat nog varit bättre ändå. Tyckte att det var skönt att ”gå i mål” och såhär i efterhand så fattar jag ju att det inte hade behövts någon alkohol för att varva ner.
Hoppas du får en fin jul Affe och tack för alla fina läsvärda inlägg! Jag läser med stor behållning.

@vår2022 Nu är ”Flodhästen i vardagsrummet” och ”Flodhästen på arbetsplatsen” beställda med Black Friday. Rabatt. Ser fram emot läsning nästa helg! Tack för inspiration och tips!
Kram
🦛

@vår2022 Grattis till 13 månader!
Att hitta sin egen jobbrytm i den mån det går tror jag är jätteviktigt.
Den där nervarvningen ja, eller svårigheten till det. För mig signalerar det helt enkelt att kroppen o hjärnan berättar att det är lite för mycket. Det är det som är så fint tycker jag med nykterheten, att signalerna är så tydliga. Det är det som orsakar obalansen man får hitta, inte bara åtgärda symtomet genom att bedöva signalerna...
Så mysigt med en hundvalp! Och mycket jobb såklart. Vår blir 1 år i december. En kärleksbomb. Han liksom bara fullkomligt öser ut kärlek, det är härligt!
🌟🌸