@Tröttiz ♥️ skickar dig en kram.
Idag var jag på al anon möte. Det var så fint att få dela precis det jag kände och höra andras delningar. Jag kände gemenskap och hopp. Det finns verktyg för att hantera sitt liv. Kanske skulle det vara något för dig också?
Jag vet hur man kan må när man sitter ensam med alla känslor och tankar, det är ingen lätt väg ensam.
♥️ Ta hand om dig

Grattis! blev så glad av din kommentar, inspirerar mig. Kram!

Hej, jag springer varje dag! Mycket bra medicin! Heja dig, kram.

Segar mig uppför veckan men det blir lite bättre dag för dag (frukostklubben?)
Veckans höjdpunkter är skol- och förskola-hämtning. Sånt som mitt arbetsliv absolut inte tillåter (sett till vad jag har att göra) men jag har bestämt mig för att jag dels jobbar rätt hårt för det mesta, och att mitt liv blir bättre med de här timmarna med barnen. Just nu får det vara så. Jag lägger in mini-konferenser med mig själv i kalendern (så ingen kan boka in möten).
Lifehack för en mormor och farmor helt enkelt. 💪🏻
Jag skrev i Sattvas tråd om att mina känslor för mig själv när jag inte orkar har gått från ilska (på mig själv, känsla av att vara värdelös) till att- ja, vara helt okej.
Funderar på hur våra ”medfödda” självförtroenden spelar in i våra missbrukshistorier. Ska fundera lite.
Imorrn kommer kära vänner på middag- utlovat är o-lagad mat; ost, chark, bröd och sallad, punkt. Bra där Se Klart. 😘
Säger godnatt till er alla, som gör stordåd- varje dag, var stolta 🥰

Fast inte framåt-framåt som i en militärisk övning. Utan lite i taget. I den takt vi mäktar med. 🙏🏻

@sattva jag hade en liknande start på veckan, så trött - och så detta som vi kämpar med- tålamod. Och att sätta hälsan främst, sinnesro tycker jag är ett bra ord (som inte för mig hör ihop med AA). Jag tror att de invanda reaktionerna- dämpa, höja, förstärka, mildra. Med alkohol. Det kräver lång tid att hitta andra sätt att hantera känslor, inte minst tröttheten då.
Kag kämpar med det, men jag blir inte längre ARG på mig själv, som tidigare var min go-to känsla när jag inte orkade.
Framåt, ett steg i taget. Kram 🥰

Åh @andrahalvlek jag tänker på dig varje dag, förutom allt annat du visat dig vara (snickare mm) så är du faktiskt himla tapper! Traskar och trampar och vänder och vrider i varje stund livet - och dig- åt solen. Jag hoppas hoppas att fler än vi ser den lyskraften!
Jag har ju också streak nu (bara dag 22) men spräckliga tajts och aprikosa springskor var det här 🤗🏃
Snart är det fredag då ska vi fira oss själva och uthålligheten och livet. Kram till dig 🥰

Jag skapar en ny tråd här nu.
För det började blåsa en storm här nu och jag tror den kommer att blåsa ett bra tag.
Och jag känner nu just att jag vill hålla mej kvar här för att själv inte blåsa bort.

Jag skall hålla en paus med spriten, det är mitt första mål. Sen hoppas jag att det skall hjälpa mej att bli måttlig. Jag tror ju att det ska gå, det lyckas ju ibland. Men nu just vill jag bara lyckas hålla mig från den ett bra tag.

Insikter gör mej illamående.
Jag har alldeles för många tankar och känslor och vet inte hur jag ska hantera dem. Sedan lördagens fylla har jag knappt kunnat äta, så full av skam och skuld är jag fortfarande 4 dagar efter fyllan. Relationen till min sambo har fått sej en ordentlig törn efter helgen.
Jag inser att vårt förhållande är något vi måste tänka igenom. Före helgen skulle jag inte haft en sådan tanke, men tror ändå det är något som legat och pyrt som man tidigare inte velat tänka på. Och jag inser att jag inte varit ärlig mot mej själv. När man förnekar något inom sig själv börjar man till sist tro på det också.
Det är förändringar på gång här, det känner jag.
Jag hoppas bara att det dåliga blåser bort och det som är bra skall lämnas kvar. Emellanåt vet jag inte vad som är bra och vad som är dåligt.
En tid utan spriten kanske får en att tänka klarare.

@Sattva Att göra nya saker, som ett nytt yogaprogram, kräver en helt annan mental kapacitet. Inget går med automatik. Allt kräver koncentration och problemlösning. Din kropp reagerar med att bli sömnig. ”Lägg dig ner människa!” Vi får ha tålamod med våra kroppar och hjärnor, och lyssna på vad de signalerar.

Kram 🐘

PS. I morse höll jag på att gå till jobbet i färgstarka tights och knallblå löparskor, vilket är min promenadoutfit. Jag glömde ta med mig lunchen. Jag glömde ge marsvinen mat 😱 Men de hade pellets och hö, så det gick ingen nöd på dem. Andas, andas, andas.

Jag lever. Men just nu är det jobba, äta, sova och promenera som gäller. Ikväll slarvade jag med lunchrundan, jag ”hann inte”. Skitsnack. Ikväll blev det dubbelt så lång runda istället för jag ska bannemej inte bryta min streak nu. Det är nu jag behöver promenaderna som bäst. Hellre promenera än diska 😉

Vi har ingen inne extra nu under upplärningen, det är skarpt läge som gäller från dag ett. Klart att det är jobbigt. Med facit i hand borde vi ha tagit in någon extra, men nu har vi inte gjort det och på fredag har det gått en vecka. Efter första veckan går det lättare. Sakta men säkert nöter jag in vana efter vana. Klockan går i ett huj. Värst är jag ska prestera som bäst, snabbast och med mest precision, kl 15-17. Då är jag trött. Min jobbklocka brukar varva ner då.

Det blir bra, jag vet det. Andas, andas, andas. Och inte boka upp mig så mycket privat just nu. Så får det vara just nu. Hälsa på dottern, dansa linedance på söndagar och sjunga på torsdagar. Och promenera. Thats it. Inget mer. Punkt. Jag måste minimera antalet tider att passa, för det är verkligen en stresstrigger för mig.

Kram 🐘

@Sisyfos Så här lyder mitt dagliga löfte till mig själv: ”Jag är nykter för att ha tillgång till alla mina förmågor och känslor - och må bättre psykiskt.” Jag är inte troende och jag tror inte på någon högre makt. Jag tror på varje individs inneboende kraft.

Men dränker vi den kraften i alkohol blir det inte mycket gjort. Minns att min alkoholiserade pappa var så tråkig att klockorna stannade. Varje gång jag frågade om vi skulle hitta på något svarade han ”jag orkar inte”. Varje gång. Sådan vill jag inte vara.

Kram 🐘

@Kungslilja Så stark du var för att du inte lät dina tankar på alkoholen lura dej idag!
Det är svårt och jobbigt att stå emot!
Hoppas medicinen kommer att göra det enklare.
Hoppas också att du fortsätter skriva av dej här och tillåt dej själv vara stolt för varje gång du märker att du inte ”tog det där glaset.” som du trodde du verkligen behövde för att dämpa den eller den känslan. Att hålla sig distraherad med något kanske hjälper litegrann.
Det där med att förstå sig på sig själv är också något jag funderar på. Insikten (eller det att jag kanske nu först börjar erkänna för mig själv) att jag har ett problem med a har också gett andra insikter, om mej själv och om mina relationer. Eller kanske inte insikter utan mera insikter i att det finns frågetecken. Kanske saker och ting inte är så som jag tidigare trott. Det är mycket som pågår i hjärnan, nästan för olidligt vissa stunder men jag tror att om jag kan undvika a så kommer saker och ting snart bli klarare i mina tankar.
Kämpa på nu och många styrkekramar från mej!

@MrsM starkt och bra beslut att vänta 🌸
Känn dig stark och stolt ☺️
Tro du att du kan nå fram till honom genom familjefrågan? Om han också sörjer att inte ha barn än så undrar man ju lite hur han ser på sig själv som pappa?
Vilken pappa vill han vara? En som dricker och allt som kommer med det, eller en frisk stabil och nykter pappa?
Kan han börja leva som den pappan han vill vara?
Istället för att dricka över sin sorg (som bara tar honom längre bort från barn) så vore det ju bra att jobba mer mot att bygga upp sig för att göra dig redo för barn.
Kan han göra det?
Om han inte lyckas vara den pappan nu, i levnadsvanor så är det kanske inte så sannolikt att han kommer kunna vara det sen. Det är ju inte direkt så att livet blir mindre stressigt och pressat när man får barn 😅 snarare uppstår det fler situationer där man känner sig slutkörd och behöver vila/lugna ner sig/ unna sig något etc…
Det finns ju också hur mycket som helst skrivet runt alkohol och barn som du kan ta fram för er båda att läsa tillsammans.
Se hur han ställer sig till det.

Det du berättar om hans umgängeskrets som uppmuntrar drickandet är ju helt klart ett stort problem. Kommer den yttre pressen någonsin försvinna? Kan de ändra sig? Hur ska din man klara av att hålla sig nykter även i den miljön?
Kommer de fortsätta dricka pch bli fulls fast barnen leker omkring dem på alla middagar och träffar?
Hur ser en reslistisk bild ut av erat liv med fsmilj där ni bor i dem umgängeskrets ni har?
Jag hoppas verkligen du hittar kraft och ork genom detta. Ta hand om dig själv, ladda batterierna och va med vänner och fsmilj som stöttar dig. ❤️

Kör på, det blir inte lättare att sluta någon annan gång. Däremot så minskar suget vartefter. Läkare har ju tystnadsplikt, tror inte det kan leda till indraget körkort att söka hjälp för alkoholberoende. Men att skriva mycket här kan vara en god hjälp. Jag tycker du ska sätta en tydlig plan för nedtrappnigen, hur många dagar den får ta. Och sen kämpa dig igenom den första nyktra veckan, det blir snabbt bättre! Styrka till dig!

Idag har jag känt mig ledsen och frustrerad. 😔 Ledsen på omständigheterna, att alkohol kan ta så stor kraft, påverka människor och jag ser den som en delorsak till brytning. Människor omkring den beroende som påverkas. Han vill ju ha ett gott liv men är så i träsket. Jag upplever och upplevde att han inte vet eller tror att han kan ta sig upp. Långvarigt missbruk.

Det blev ingen lägenhet för dottern😢😢
Jag blir skogstokig och förtvivlad😩

I måndags handlade TV-programmet "Fråga doktorn" om alkohol och beroende. De sa att det kommit en ny studie som bekräftar sambandet mellan cancer och även små mängder alkohol. Det ska jag ha i åtanke, faktanörd som jag är. Hoppas att det kan bli ytterligare en motivationsfaktor till att dricka mindre.

Men vilken seger! Jättebra gjort! Och vad skönt med hjälp av Naltrexon också. Visst kommer fler strider, men nu vet du att de inte varar så länge och hur skönt det känns att ha stått emot. Jag har en känsla av att beroendet liksom skapar de där dramautbrotten för att man ska tycka att man har anledning att dricka. När man ser det så är det lättare att lugna ner sig tycker jag.

Hoppas att du når ditt mål och kanske till och med gör det till ett delmål =) Oavsett vad önskar jag dig framgång och ser fram emot, vi ligger ju princip i startgroparna både du och jag, att vi får chans att samla fler dagar.

Lycka till! Jag tänker lite som dig, man får sina tankeställare.

@Varafrisk tror inte du ska känna så med AA möten. Enda kravet som jag förstår är att ha en vilja att bli nykter.
Prova igen!💖

@Varafrisk alla gör vi vår egen resa mot förändrat drickande.

Jag mår mycket bättre mentalt nu jämfört med för en månad sedan. Men jag har den första veckan utan alkohol i färskt minne. Vill aldrig må så igen! Så jag tror faktiskt att det har varit mycket rädsla som har hjälpt mig denna gången.
Kram 💖

@Backen123 , precis så är det-precis där är jag nu. Har plöjt på, igenom allt-tror inte jag fällt en enda tår. Har inte fått chans att sörja alls... Nu ringer min a och är drängfull. När jag inte svarar ringer han dottern. Hon sätter på högtalaren och han kan knappt prata. Hjälper henne avsluta samtalet och sedan blocka honom. Vi pratar om det sen...
Fy, vet inte hur jag ska bli av med detta-nya brev med delgivning ang skilsmässan kommer. Men han skriver inte på ett endaste papper....

@Qwer1 Jag hejar på dig! En dag i taget blir så småningom många... Alla knep är tillåtna 👍

Idag är det min tredje dag. Jag har hittat ett sätt att få dopamin det är att springa!

Så har dag 2 nästan passerat. Har riktigt längtat efter att få sätta mig ner både för mer läsning i alla andra trådar samt att själv få skriva.
Hade tur och fick ett snabbt besök på vårdcentralen, en sådan där videotid. Har fått Naltrexon utskrivet. Förstod inte helt hur det fungerar mer än att det ska minska suget. Just nu kanske jag inte behöver förstå mer än just det.
Jag tror som @TappadIgen klokt påpekade att skrivandet är viktigt för att sätta ord på saker och förstå sig själv. Förstå mig själv.... Jag förstår att det finns mycket jag inte förstår om mig själv också saker som jag förstår men inte velat ta till mig. Jag var exempelvis väldigt säker på min sak när jag skrev att dag 1 och 2 skulle vara lätta. Så fel. Den här kvällen är rent ut sagt skitjobbig! Skyndat från arbete till hemmet för att koppla upp mig till en utbildning. Bara få uppkopplingen mm att fungera gjorde att suget kom. Om jag haft kvar biben hade jag lätt hällt upp, säkert med åtanke om bara ett glas, vilket sedan hade blivit två, tre..... Istället fyllde jag upp en karaff med vatten. Läst i olika trådar att det är viktigt att dricka mycket vatten. Att inte ha druckit någon alkohol under kursen trots suget gjorde mig lite morsk. Faran över! Följde med dottern på hennes träning. Märkte att jag satt och räknade minuter. Tills vad? Tills jag fick dricka vin såklart. Med vetskap om att inget vin fanns hemma sammanslaget med en trött och grinig dotter dalade humöret. Hennes tjurighet och val av att inte ha studerat inför morgondagens matteprov fick mig vid hemkomst att fullkomligt explodera. Om jag bara haft vinet att stilla mig med! Gick så långt att jag lämnade hemmet för några minuter. Stor utanför porten i valet och kvalet om att gå till någon kvarterskrog, bara ett, ett litet glas. Den inre förhandlingen: "jag kommer må bättre och bli en trevligare förälder då" - "nej det blir du inte, för det blir nog inte bara ett glas och dessutom så ett glas är mer än inget". "men jag står INTE UT! bara ett glas, det gör väl ingenting" - "då kan du inte skriva att du klarat 2 dagar..." "men jag kan ju bara ta det i munnen, känna smaken och sedan sakta låta det åka tillbaka i glaset, då har jag ju ändå inte druckit!" Mitt i den där inre totalt snurriga dialogen förstod jag hur maktlös jag är. Vilket gjorde mig ännu argare. Jag ville känna att jag äger kontroll över alkoholen (jag kan stanna vid ett glas för att jag vill det) men inser att, även om det bara blir ett glas så är det ändå precis tvärt om. Så jag gick hem igen, satte mig ner och förhörde dottern på matten. Nu sitter jag otroligt stolt men samtidigt med facit i hand om hur kommande dagar, veckor och månader kommer att se ut så är jag rädd. Jag hoppas att tabletterna jag fått utskrivet kommer att vara en stöttande del i vägen framåt. Jag längtar tills den dagen kommer då jag inte står utanför porten i valet och kvalet, där alkoholen inte är det första som dyker upp i mina tankar för att döva stress, konflikter eller annat obehagligt. Fy vad jag längtar dit!

Hej,
Jag tycker du verkar landad i var du är- här. Bra. Jag har själv inte testat programmet men många tycker att det är jättebra, tänkte att det kan vara en start, och insikter. Mitt bästa tips är forumet, läsa och skriva här. Och att ta en dag i taget. Kram!

God kväll:)

Det blev jobb idag! Kände att jag ville inte sjukskriva mig. Hade några besök inbokade bla ett nybesök och det trasslar till det så om någon är sjuk eller det blir avbokat. Hur som helst tog sovmorgon och det blev ändå en bra dag på jobbet. Imorgon är hela dagen inbokad men bokade om några besök på fredag så då har jag tagit flexledigt. Det känns skönt! Min CPAP var helt kolsvart i lördagskväll när jag skulle sätta på den därför var jag tvungen att ta kontakt med sömnmedicin. Och det kan ta sin tid innan man får prata med någon...men nu har jag den turen att min sköterska ska ringa på fredag.

Var på mammografi i måndags. Eftersom jag har 50% förhöjd risk att drabbas av bröstcancer går jag på årliga kontroller samt träffar min bröstläkare en gång om året. Han skickar remiss till mammografi men jag blir även kallad från ett annat system och dessa två kan inte synkas. Så när jag var där i måndags, det var inte utifrån remissen. Ikväll fick jag ett meddelande från Unilabs i Kivra vilket jag aldrig någonsin tidigare har fått utan det brukar komma från bröstmottagningen. Jag blev SÅ himla rädd och tänkte att nu har man sett något och måste ta nya bilder....fast jag hinner ju tänka så mycket mer. MEN....det fanns inga tecken på bröstcancer...och den lättnaden är underbar!!

Min dotter kan få hyreskontrakt på lägenheten hon tittade på igår man måste dock ta kreditupplysningar. Nu håller vi tummarna för att hon ska kunna få lägenheten trots betalningsanmärkningar men att min man och jag går in som borgenärer. Så himla nervöst! Det skulle vara en så fantastisk lycka om hon kunde få denna lägenhet!

Ja..så är det då mitt alkoholberoende...och det känns som om vad ska jag skriva om...för det blir ju lite tjatigt med en person som inte går vidare. Tycker att det ska bli skönt att vara ledig på fredag för att inte ha något inplanerat..vila hjärnan..rensa den...för att se kan jag komma vidare. Hur kommer jag vidare?? Och det bästa är nog som @Se klart skriver..en dag i taget...men ibland vill jag ta 150 dagar i taget då jag är nykter...men det finns inga genvägar till nykterhet..så är det.

Har varit uppkopplat till ett AA-online-möte. Anledningen till att det inte blivit fler beror inte på att jag inte vill. Men när jag var med på det mötet så var det en kvinna som har det varit med på 90 AA-möten 90 dagar i rad..jag vet inte om det var en vadslagning...men det gjorde mig lite stressad. Jag förstår att det är jättebra att jobba jättemycket med sin nykterhet...men när det blir för mycket uppmuntran till att läsa, massa möten på AA....då blir det för mycket och det blir kravfyllt och jag backar.

Hur som helst nu så ska jag i alla fall tappa upp ett bad och därefter ska vi äta pulled chicken:)

Kram:)

@Se klart Tack, jag ska testa det. Kanske har jag fel men känner att jag behöver börja med att försöka landa i att jag är här. Kanske har jag fel?

@TappadIgen Tack så jättemycket för ditt svar. Det ligger nog väldigt mycket i det du skrev, att det är viktigt att sätta ord på saker, det leder till insikter. Jag ska fortsätta att läsa runt här och med arbetet att "definiera mig".

God kväll @Ase!

Har inte heller hört det citatet som @Se klart skrev. Så kul!

Du är ju så himla klok! Jag är också klok men har nog inte riktigt kommit upp till din nivå ännu...hihi...är glad för din skull och blir imponerad:)

Har endast varit med på ett AA-möte-online. Då, när jag var med så var det en kvinna som ...nu kommer jag inte riktigt ihåg...kanske slog vad...eller kanske inte...men hon hade varit med på AA-möte 90 dagar i följd! Vilket gjorde mig lite stressad! Jag tänker att bryta en vana/ett alkoholberoende ...jag skulle vara glad om jag kunde fixa en, två dagar i veckan för att sedan kanske kunna utöka det hela. Tänker att sponsor verkar jättebra men som du säger det tar tid ...och det kan avskräcka mig så här inledningsvis. Du har ju barn hemma vilket jag inte har...så jag har mer tid.

Tycker du att du mår bättre mentalt?

Varm kram till dig:)

Kram:)

@Magnus Vad tror du om ett zoom-möte på temat?

Min tanke var ju att mikrovanor inte är lösningen på allting, men kan vara en del av lösningen.

Det första man ska göra är att fundera på vilken slags människa man vill vara. Sedan kan man börja fundera på vad som behöver förändras för att bli den människan och sen kan man identifiera ett litet görbart steg som man kan ta emot det och sen göra det. Allt behöver ju inte ha med just alkohol att göra heller, även om det är fokus här på forumet.

En mikrovana som de tog upp i slutet av programmet som jag skulle vilja tipsa om är en som kan vara speciellt läglig nu när hemarbete har blivit så vanligt. Det är att se till att kroppen kommer ut och får naturligt solljus på morgonen 5-10 minuter. Det hjälper oerhört mycket för att ordna till sina sovvanor. Många kanske får det naturligt på väg till jobbet, men man kanske inte jobbar vanliga tider eller kanske fortfarande arbetar hemifrån som jag gör t.ex. Det är värt så mycket att ta en liten kort promenad på morgonen och är en mikrovana som man verkligen får valuta för insatsen.

@Se klart Små bitar - det är väl så man äter en elefant? Det var jätte roligt och så sant!😂. Har aldrig hört det förut.
Tack för pepp💖
Kram

@Tofu jag tycker det är tuffa frågeställningar du ställer här på anhörigsidan. Förväntar du dig svar varför vi eller den mobbade inte går, ber nån dra åt ..... på riktigt? Vad säger din man?
Jag upplever det väldigt tydligt här vart många står efter år av rädsla, skam och mental trötthet och då är det inte så lätt att lyfta blicken. I flera år vet du nog inte om att du är medberoende, att du gör allt i din makt att allt ska bli bra för att till slut rasa eller komma i kontakt med ex den här sidan och få påbörja processen mot att ta dig ur eller tillfriskna.
Och att likställa det med mobbning som för mig förknippas så med barn känns inte heller rätt, för det är nog få barn som vågar sätta ner foten, eller?
Och som min alkoholterapet sa efter att jag ställt frågan, varför reagerar jag så konstigt, med en unfallande attityd många gånget?, du vet innerst inne att det är något som inte stämmer.

Mår bättre idag. Lite piggare, inte så tung. Att må bra är verkligen inget man fixar på en dag, och kanske man inte känner de verkliga effekterna förrän efter många, många månaders systematiskt arbete ned att sätta sin hälsa först. Funderar på allvar nu att gå ner ytterligare i tjänst. Funkar det inte ekonomiskt får jag väl gå upp igen.
Har även slutat kolla på andra jobb. Har eg ingen tanke på att byta jobb, det är bara ett flyktbeteende. Att distrahera sig lite när det känns motigt. När svaret ju är att gräva där jag står. Det är ett bra jobb, bra kollegor, ingen pendling. Motståndet är så mycket mindre idsg, när jag inte är lika trött. Blir inte heller så ur balans av oförutsedda saker, som jag kan bli en tröttare dag.

Hej @ase
Vad bra du jobbar på, klokt och målmedvetet. Ibland tror jag detta med en dag i taget är helt avgörande- eller för vissa av oss iallafall. Då håller man tankarna på plats och tyglar allt kring ”men hur blir det på nyårsafton” det kan ju få den vettigaste att misströsta. Så småningom kommer nyårsafton och så klarar man (rentav njuter!) av den dagen också.
Små bitar- det är väl så man äter en elefant? Kram!

Du har nog rätt@Sisyfos ❤️ Jag har precis börjat bli stabil. Dumt att förstöra något något nu. Fortsätta jobba framåt istället. Sen får vi se längre fram.

Nästa helg ska jag på min första nyktra kryssning i vuxen ålder. Det blir en upplevelse. Det är temakryssning. Så är en grej av det hela. Ska bli himla kul. Jag och sambon ska åka och vi har lyxhytt. Jäkligt skönt om folk blir fulla och jobbiga. Bara att lägga sig och se på tv. ☺️🌺

@Soffi skrev:"I jämförelse med hur jag levde förut är jag ju faktiskt så ljust grå att man bara ser att det är grått om man jämför med absolut vitt. "

Vad fint skrivet! Har med mig dina tankar om grått i mina funderingar framåt. Vi känner ju inte varandra, Soffi, men jag läser ofta det du skriver med stor behållning. Jag mixtrar lite med hur jag gör med det gråa. Har precis nu börjat njuta på riktigt av att vara nykter, och hitta riktig avkoppling i det. Det gör det lite mindre intressant att låta de gråa ränderna i väven bli för mörka.
Jag är också vildsvinslantis, en del av mitt nykterhetsjobb (livskrisjobb) äger rum i ett jakttorn med grisarna på säkert avstånd.

Och spännande med prickarna utanför klustret. Och vad vi tror om oss själva.

Ha en fortsatt fin onsdag!

Jag vet vart du är, även om kärleken är död så finns ju drömmen kvar där du är. Det är en sorg och en kris att ta hand om, du gör det bra och är klok inför din dotter, fast jag vet hur ont det gör i en när den beroendesjuke visar sin sårbara sida, som sagt vi är friska dom är sjuka och där ligger svårigheten att säga nej i att hjälpa mer

Tack för att du skrivit en så bra sammanfattning och delar med dig av dina reflektioner @TappadIgen. Det var särskilt intressant att läsa om din tidiga reaktion, att det inte skulle passa för att avstå alkohol och att alkoholstopp inte är en mikrovana i sig.

Samtidigt finns det som du skriver en hel uppsjö med saker kring mikrovanor som kan vara användbara samtidigt som en förändrar sina alkoholvanor. Du ger flera bra exempel på detta och på annat som var intressant i programmet. Tack!

@gros19 Förstår, 17 mil är en bra bit.
Jag ska på mitt andra al anon möte ikväll. Har varit på ett möte för ett år sedan och då kände jag mig malplacerad.
Nu kommer min sambo hem efter 1 månadsbehandling och jag känner att det jag behöver just det du beskriver att alanon ger.
Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter. Det stärker mitt beslut att gå på möten ännu mer.

@Charlie70 ja, det är nog så att jag behöver bli bättre på att lyssna på signaler från kroppen. Nykterheten måste få komma först.

Det är något helt nytt för mig att sätta mig själv först. Men just nu behöver jag det för att klara det här.
Märker att barnen och även maken är helt ovana vid att jag inte alltid finns till hands.
Jag har börjat gå på online möten 1-2 gånger i veckan och då stänger jag in mig i sovrummet. Det är väldigt sällan jag får sitta i fred den timmen jag är på möte fast jag har sagt till innan.
Jag funderar mycket på att verkligen satsa och ta en sponsor och göra de 12 stegen men jag vet inte hur jag ska hitta tiden till det. Men än en gång nykterheten måste komma först.

Idag har jag varit utan alkohol i en månad. Får jag lust att dricka någon gång så kan jag bara skrolla lite i min tråd för att se hur jag mådde för en månad sedan. Jag är inte säker på att jag skulle klara att må så en gång till. Nej fy sjutton alkoholen får inte ta någon plats i mitt liv igen men hjärnan är lurig och jag kan inte alltid lita på mig själv. En dag i taget och idag dricker jag inte.

Hej
Testa programmet här på alkoholhjälpen?
Läs mycket här och skriv i din tråd. Att bli nykter enligt min erfarenhet är ett långsiktigt jobb men går fint att göra det en dag i taget! Heja dig!

God morgon och tack @finalisa för påhälsning här! 🙏🏻🌻💕
Jag har gott hopp om onsdagen! 😍

@majsan_nu Är ganska så säker på att det blir ett liv utan vin framöver. Men behöver testa ordentligt att vara måttlig, fungerar fint nu. Men som sagt, kommer nog tillbaks hit efter prövotiden 😇Kram till dig❤️

Så bra det låter! Och med anledning av det du skrev i min tråd, om jag får ge dig ett råd tycker jag att du ska låta bli alkohol helt tills du mår bra. Det är alldeles för lätt att lura sig själv att det är ok med ett glas. Det funkar till en början, men om man använder det för att må bättre så funkar det för det ändamålet kortsiktigt, sen får man kanske ångestpåslag av alkoholen, dricker på det och så är cirkusen igång. Få ordning på ditt mående innan du ens tänker tanken tycker jag. Det lät inte kul det liv du hade med alkohol inblandat.

@Se klart 🧡
Godmorgon! Tittar in i din tråd för första gången på mycket länge...
149 nya inlägg..😊
Har inte läst ikapp men vill gärna önska dig en fin onsdag 🤗 och hoppas du får en fin eftermiddag med barnen.😊
Kram 🧡🍂🍄🧡

@Tofu Vilken intressant frågeställning!
Jag upplever att min partner är som två personligheter som han pendlar mellan. När han är i sitt friska jag så upplever jag honom ärlig, uppriktig och med en sann önskan om att sluta dricka och vilja att vara ett god partner. Han är kärleksfull. Så tar beroendepersonligheten över och jag känner en känslomässig distans direkt och han går in i en helt annan person (så upplever jag det), känns avståndstagande, börjar distansera sig och blir som en helt okänd människa för mig. Skapar situationer som gör att han tillslut dricker för att någon gjort något eller något har hänt (oftast är det han själv som triggar igång detta). De här pendlingarna gör att jag har jag har gått tillbaka för jag tycker mig se en människa som verkligen vill ur sitt missbruk. Det blir också som en destruktiv bindning i slutändan.
I en relation med en person utan missbruk så hade jag lämnat tidigare men det är svårare och tar därmed längre tid att komma till den punkten att man måste lämna för sin egen skull. Rent logiskt funkar det ju som du skriver men känslomässigt är det mer komplicerat och invecklat. Jag känner en skuld också i att lämna en person som är sjuk och kan dö i sitt missbruk. Samtidigt i hela den här processen så blir man sjuk själv ( eller så har man de sjuka mönstren med sig från tidiagre) man börjar själv gå in i förnekelse, skuld och skam och man trycker bort sina egna behov för att på något sätt försöka rädda eller hjälpa en person som egentligen inte bli hjälp av att man agerar som man gör.
Man brukar ju jämföra alkoholism med andra sjukdomar och när en nära anhörig få en sjukdom så lämnar man ju inte bara.
Det är väl därför medberoendet kallas djävulsdansen. Jag själv har dansat djävulsdansen i två år och det tar sin tid innan man slår i sin egen botten.
Jag tror det är en god hjälp att tidigt utvecklat förmågan att sätta sunda gränser, ha en god självkänsla osv för då har man det i sig att var och en får ta ansvar för sitt egna liv.
I slutändan när man når sin egen botten så kommer man fram till precis det du skriver.
Tycker det var en jätteintressant frågeställning och det är ju precis det du skriver en medberoende behöver inse så snart som möjligt, frågan är hur man kan nå den medberoende till den insikten tidigare?

@Sisyfos skrev:"Å glöm inte det viktigaste i det här just när det känns lite jobbigt:
” Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.”"
TACK!!! Jo, det där har jag ju glömt ett tag 😯🙄, så tack för välbehövlig förpåminnelse🧡.

@Torn skrev:"Jag blir ju väldigt nyfiken i vilken bransch du jobbar inom." @Torn skrev:"Skämt åsido, ett jobb är ett jobb, det får aldrig innebära att man inte mår bra pga ens jobb. Då är det något fel, som måste åtgärdas."
Först, vilken bransch jag jobbar i har nog väldigt liten betydelse, det handlar nog mer om min roll som ligger utanför linjearbetet, plus företagskultur "så här har vi alltid gjort ..." ... den ligger så långt ifrån vad jag är van vid ... och jag har jobbat i snarlika roller på andra företag i 20 år ... jag är den första med någon erfarenhet alls i bagaget som det här företaget anställt i en sådan här roll har jag förstått ... Och så cheferna/ledningen ...
Vad är min del i det hela?
Varför reagerar jag som jag gör?
Vad kan jag göra annorlunda?
Mycket tankar ... ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

Vildsvin som nykterhetscoacher! Japp det har jag, det slog mig nu på morgonen, och det funkar jättebra! 😂😂🤣
Grisarna fick mig att förändra en liten grej som just nu hjälper mig i alla tankeprocesser.
Ja, ni som "känner" mig vet ju att jag promenerar mycket i skogen. I somras hände det några gånger att jag kom för nära och skrämde upp grisar - inte trevligt! Den största är i storlek av en liten ponny! Tur att den inte kände sig trängd ... Även kultingar gick jag på - tur att morsan inte syntes till/blev ilsken 😨.
Jag vill ju egentligen ha tyst när jag promenerar, bara höra naturens egna ljud, men uppenbarligen var ju jag alldeles för tyst själv ... bara att välja: Sjunga/prata högt för mig själv - kändes fånigt 😅😂 - eller ha något annat ljud med mig, typ podd på hög volym och utan proppar i öronen.
Det har blivit mycket Sommarprat, P1 Kropp och Själ, Närvaropodd, Alkispodd, Hedman & Hedén, mm mm. Ja, jag lyssnade ju en hel del även innan eftersom det är mitt sätt att koppla av på kvällen, jag kan ju inte se på TV ... Men nu har det verkligen blivit överdos! Så mycket att jag inte riktigt längre håller isär vad jag hört vad. 🤔🙄
Och nu idag är det fortfarande för mörkt att gå ut, jag är inte mörkrädd alls men jag vet ju att det är grisarnas tid nu, så då läser och skriver jag här i stället 😁😂. Bra för att komma vidare i mitt jobb med mig själv.

Jag har läst en del av diskussionerna om svart, vitt eller gråskala? Det är jättebra att det diskuteras! Jag har tänkt att svara flera gånger där diskussionerna pågår, men så har jag inte "varit klar" med mina tankar. Jag tror det var Sisyfos som skrev för ett bra tag sedan att hon undvek att skriva ibland för att hon ville att det hon skrev skulle vara sant. Jag tror att jag är där nu. Men sanningen förändras ju över tid. Allt förändras över tid. Jag hoppas att det är en utveckling som sker ...

Jag är ju grå. Jag får dricka - om jag vill. Det började, för ett par år sedan, med att jag trodde jag ville kunna dricka måttligt, socialt och när jag var ledig efter att jag varit helt nykter i minst tre månader. Det målet har förändrats. Jag varken vill eller "behöver" dricka socialt. Jag vill bli vit. Mitt mål är att må bra - och då passar alkoholen inte in i mitt liv.
Men jag snubblade i somras, "medicinerade". Jag har funderat jättemycket på det, att jag har druckit av "fel" anledning. Funderar fortfarande och jobbar på att må så bra att jag inte ska behöva alkohol som medicin.
Men jag tänker ändå att det är bra att jag får dricka!! Bra att jag faktiskt inte ändrat mitt mål till att vara helt vit (även om det nu är en strävan). Bra att jag inte räknar dagar (jo, det gör jag ju ... men det är inget mål i sig att uppnå X dagar). Det bästa är att mitt huvudmål är att må bra!!
Varför då?
Jo, jag tror att det har räddat mig från att dricka mycket vid mina återfall. Jag tänker aldrig att "nu när jag tog det här glaset så har jag sabbat min svit av dagar så jag kan lika gärna dricka mer och dricka mig full" eller "f*n, nu drack jag ett glas, jag klarar inte att vara vit" ett nederlag som triggar till att dricka mer. Och mer.
Jag kan ta ett glas, vakna upp och ta tillbaka fokus till - Jag vill må bra! Och stoppa efter ett glas. För mängden har absolut betydelse för hur jag mår.
Jag vet ju också att förbud ibland får mig att bli obstinat. Ett totalförbud skulle kunna få mig att dricka om jag är på det humöret...
Jag är alltså tacksam för att jag är grå. I jämförelse med hur jag levde förut är jag ju faktiskt så ljust grå att man bara ser att det är grått om man jämför med absolut vitt. Så lite svart är inblandat i min färgpyts nu.
Jag kom att tänka på detta när jag läste frågan om varför man vill kunna dricka. Anledningarna kan vara många. Huvudsaken är att man själv har reflekterat och "vet". För sanningen kan ju förändras. Viktigt att reflektionen pågår. Tror jag.
Måttligt eller sparsamt?
Jag har aldrig varit i kontakt med vård där de försöker lära ut måttlighet så jag vet ingenting egentligen.
Men som Sländan (tror jag det var?) beskrev det, att man får dricka varje helg om man vill - då tror jag inte på måttlighet! Då gör man det ju till en vana, kopplar alkoholen till något så livsviktigt som avkoppling och vila 😱. Det är ju som upplagt för att det ska eskalera just för att man håller fast vid att man "behöver" alkoholen, just för att man ser fram emot den varje helg.
Sparsamt tror jag däremot på - om jag får lägga till sporadiskt! Alkoholen får inte bli en regelbunden vana och den får inte kopplas till något man behöver. Då tror jag att det går alldeles utmärkt för en del att ta ett glas ibland. Jag kom fram till detta efter att bla ha lyssnat på podd om mikrovanor ...
"Vetenskapen säger" att det är bäst att låta bli det första glaset om man är/varit beroende. Ja, så är det. Men vetenskap går ut på att generalisera, hitta trender och dra slutsatser.
Det enklaste och absolut säkraste är nog därför att följa rådet att låta bli att dricka.
Men för den som tror/vet att de är "en prick utanför klustret" - ja, då vill inte jag döma den som provar sig fram och hittar till sitt sätt att dricka på ett sätt som de OBS mår bra av. Tyvärr är det nog alltför många som vill vara prickar utanför klustret, iaf i början ... men var och en måste ju hitta sin väg, sin prick ...
Det är så tydligt när jag läser här på forumet - vi är individer.
Hur ofta hör man inte forskare säga "på gruppnivå gäller att ... men på individnivå kan det vara annorlunda ..."
Det gör vårt jobb här lite besvärligare 🤔... Men forumet så oerhört berikande!!!

Ja, det var lite av mina tankar som pågår just nu.

☝💡 och jag kommer ihåg!
Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Kram!

Roligt att höra att det går bra på jobbet. Vem trodde egentligen nåt annat 😀.
Rutiner är extremt viktiga och ger ett lugn i arbetet tror jag. Mer och tydliga rutiner så att fokus och energi kan läggas på att identifiera förbättringar istället för att fokusera på vad man ska göra. Alldeles för mycket har varit personberoende hos oss.
Då märks det tydligt när nån slutar.
Du har såklart hunnit skriva andra visdomsord:
" @Andrahalvlek skrev:"Många, även jag historiskt, uttrycker att deras drickande inte går ut över deras arbete. Om man då betänker att hjärnan tar skada av alkoholen, och att den inte får sin välbehövliga processtid nattetid, så kan man ju gissa vilka stordåd de skulle uträtta om de inte drack alkohol. Sug på den."
Och så är det verkligen. Ibland har mitt fokus legat på funderingar om jag ska handla eller inte, dricka eller inte. Oron och rastlösheten i kroppen efter en kvälls drickande. Fylla som knappt gått över när jag anlänt till jobbet. Så man kan ju fundera.
Tror absolut att vissa av mina förmågor påverkas negativt om jag dricker eller behöver ägna tid åt att fundera över om jag ska handla på hemvägen. Fokus är inte där den borde. Skönt att slippa denna distraktion.

@Sattva Min kollega har vikarierat på den här chefstjänsten i typ två år. Hon har jobbat på avdelningen i 15 år. Hon KAN jobbet. I sömnen. Nu har jag fått chefstjänsten, och hon kan ta ett kliv tillbaka och bli ”andreman”. Vi är bara två totalt som är ansvariga för just den här verksamheten. Så hon ”lär upp” mig på det jobb hon inte ska ha längre. Och vi har ingen överkapacitet för inlärning, jobbet ska göras samtidigt.

Men hon har i två år varit en ofrivillig chefsvikarie. Hon tar ENORMT mycket ansvar för verksamheten, men hon vill egentligen inte vara chef. Hon har svårt att säga nej och sätta ner foten. Det har jag inga problem med längre, de striderna kan jag ta. Jag går på alla möten och pratar för vår sak, och sen informerar jag henne.

Det är kämpigt just nu med rollerna och innehållet i rollerna. Hon är mån om att jag ska få göra på mitt sätt, samtidigt som man inte ska laga något som inte är trasigt. Det är bra att kasta upp allt på bordet ibland och sortera i nya högar. Jag är tex noga med att vi ska ha saker på pränt, men att vi inte ska överadministrera. Men det funkar inte att en av oss har det mesta i huvudet.

Kram 🐘

Tack Backen! Tänkte på dig den 11 september-då gick er skilsmässa igenom eller hur? Ja, det är en bra regel men vet inte om jag vill ge honom ett hopp om ett år. Har inte koll på om han dricker eller inte... Och vill inte bo under samma tak, vill inte släppa efter inför min dotter. Hon bor hemma . hon ska se en stark mamma som INTE försätter sig själv eller henne i en risk. Han har mycket att ordna, jobb, pengar', körkort....
Vågar inte säga till honom att jag står kvar här och väntar...fast han ber mig om det. Snälla, vänta på mig-jag måste fixa mitt liv. Du är det enda i mitt liv som betytt något osv... Hur kan man säga så när man har ett barn dessutom?
Samma tak är helt uteslutet men jag är rädd för att det hela är för sent. Faktiskt. När jag sätter ner foten är det stop. Men gud vad ont det gör och vad svårt det är.

Så bra jobbat! 22 dagar. Du är verkligen motiverad och visat en enorm styrka. Första gången jag slutade tog det kanske 2 månader innan jag verkligen fick en positiv kick, men det var värt väntan.
Som du skriver finns det kanske andra orsaker till att du är nedstämd. Tog de några prover på dig på VC? Har man druckit mycket så är det vanligt att ha vissa brister och de i sin tur kan göra dig trött och nedstämd. Beroende på hur mycket du druckit innan så tar det nog också ett tag att vänja sig. Hela signalsystemet är påverkat.
Läs lite i Bullrets tråd om hur det kan vara att gå på fest nykter, sen beror det ju på om du har rört dig i kretsar där alkoholen och fyllan är totalt i centrum. Då kanske festerna inte är så roliga längre, men det finns troligtvis fler som känner som du.
Och du har kanske några till som känner att de borde lämna det livet?
Jag tror att alkoholfixeringen du har nu går över snart och du kommer att börja leva igen och må bättre. Ät bra, rör på dig - det är naturliga sätt att må bra och se till att dina värden är ok. Det borde de kunna kolla även på beroendemottagningen. Går nedstämdheten inte över efter nån månad till kan du söka hjälp för den.
Jag tycker förövrigt att du är rätt imponerande.
Om du vill ha mer respons på dina inlägg kanske du ska be att få förflytta tråden till förändra sitt drickande. Där är det mer aktivitet. Lycka till!

Ja jag är ju väldigt rädd att trilla dit igen. @Sisyfos. ❤️ Ska ta med mig dina ord och fortsätta fundera på hur jag vill ha det medan jag äter mina antabus.

Verkligen spännande och utmanande med det nya jobbet! Vad svårt att ha arbetsuppgifter som väver in i varandra, särskilt när din kollega är van att göra allt själv. Men hon måste ha efterfrågat en kollega då eller? Det är en ny tjänst?
Låter som det går bra i vilket fall!!

@FinaLisa Tack för ditt stödjande inlägg. Det behövs. Som jag nämnt i tidigare inlägg, så är jag ordentligt alkoholberoende. Suget är enormt och jag vet inte hur länge jag kommer att klara av det. Varje minut och timme på kvällen är en kamp hela tiden.
Har haft ett inledande samtal med min fru och ho inser att vi dricker allt för mycket. Hon är med på att halvera och har diskuterat om att ta långa kvällspromenader. Kämpar vidare och får se hur det går. Hoppas. med fy för tusan vad det alkoholen suger och lockar!
Skall kolla programmet du hänvisar till och försöka följa det.
Det blev ingen vit dag i måndags kväll.
Klarade helt enkelt inte av det. Blev ca 4 cl Whisker bara för att bli av med den värsta abstinensen, så nästa mål får det bli, att halvera konsumtionen denna veckan. Känns nästan som om det ochså kommer att misslyckas, men skall kämpa så gott jag kan. Lovar! Skall försöka uppdatera hur det går och kommer INTE att ge upp.
Trodde aldrig att det skulle eller kunde vara så här svårt.

@Annja Tack för dina stödjande kommentarer! De behövs. Tyvärr är det ingen alternativ att kontakta beroendemottagningen av flera orsaker. Vågar helt enkelt inte, då konsekvenserna kan bli för stora med indraget körkort mm. Fungerar inte min plan kanske det inte finns något alternativ och får göra en ny bedömning.
Kommer att ta ansvar för mitt eget drickande i första hand, då stödet inte riktigt finns av min fru. Inte än i vart fall men hoppas på en förändring.
Förstått at jag är långt ifrån ensam i den här situationen då jag läst otaliga andra inlägg här, innan mitt eget.
Är tyvärr ordentligt alkoholberoende och vet inte om det bästa egentligen skulle vara att sluta helt med drickandet, då det är uppenbart att suget är allt för stort. Kommer att uppdaterar hur det går.

Det där med medberoende. Idag pratade jag med min syster. Vi växte upp med en mamma som sov och inte var närvarande. Passivt aggressiv alltsomoftast pga alkoholen.

Det sätter sina spår. Problemet är att man tittar så mycket på den som har problem med alkohol att man glömmer bort att man själv skapar sig en massa problem pga att man anpassar sig och tassar på tå. Det blir som att röra sig i ingenmansland.

Nu är jag själv nykter sedan 14 månader tillbaka. Jag läser mycket om hur man känner sig överkörd och att man får all skuld från den alkoholberoende sida. Den känslan verkar väldigt vanlig. I detta läser jag in en passivitet och självömkande. En oförmåga att sätta egna gränser från den medberoende sida. Det är väl ändå ett ansvar man har för att inte trycka ner sig själv? För att ge sig själv möjligheten till ett lyckligt liv. Känns lite som man accepterar att bli ett mobboffer och sedan skyller över det hela på den alkoholberoende.

Jag har själv varit där. Nu inser man att det är ju superdumt. Det enda raka är väl att sluta spela med och tillrättalägga? Om den alkoholberoende försöker lägga över skuld borde man väl vara rak. Inte böja sig för att släta över. Hur ska man då komma tillrätta med allt?

Jag likställer det lite med mobbing. Om man blir mobbad är väl ändå första steget att sätta egna gränser och göra dem tydliga för mobbarna. Först då visar man ju självrespekt och kan vända en svår situation. Mobbarna tappar sin makt när man börjar sätta gränser.

Jag kan bara tala för mig själv. Jag såg ner på situationen att min make drog självömkandekortet. Det hade varit mycket bättre om han var tydlig kring sina behov. Då hade jag nog skärpt till mig snabbare. Inte för att det var hans ansvar men att han helt satte sig i baksätet och inte sa ifrån hjälpte ingen. Allra minst honom själv.
Jag undrar verkligen varför detta är så vanligt. Är det skammen att leva med en som har problem som ställer till det eller varför är det så vanligt att detta bara fortgår? Vad är man rädd för egentligen? Att bli lämnad? Att en person som det redan går utför med ska ramla ännu djupare eller handlar det mer om konflikträdsla?

Kaffetanten, jag sitter ju inte med nåt facit. Tvärtom har jag trillat dit några gånger när jag trott mig kunna ”vanedricka”. Så jag vill inte inspirera till det, för jag tänker att man behöver överväga varje glas. Så för mig får det vara sparsamt som Kennie kallade det, Det finns också gånger när jag absolut inte ska dricka - vid stress eller om jag mår dåligt av någon anledning. Och sparsamt för mig är helt enkelt väldigt sällan och inte hemma. Det är väldigt lätt hänt att hamna i dåliga vanor igen och det känns som om jag är färdig med det. Och jag mår så mycket bättre utan mitt vanevin.

Så fint att få en hälsning från dig ❤️ Skönt att du mår bra - fortsätt med det! Att må bra är en riktigt bra vana tycker jag 😉

Kram 🐘

Snart 1 år och nio månader sedan jag drack senast. Så himla bra.
Livet går vidare... så mycket skönare, lättare, gladare och friare nu.
Fortsatt stark som en 🐻 Så klart😀

@kaeh
Jobbigt. Grym sjukdom. För mig var det bara - stopp. Jag vred ut och in, anpassade mig till max, sedan visste jag... Detta funkar inte, fastän det skulle finnas ömsesidiga känslor för jag dras med ner, och bland annat denna insikt är en jättestor sorg. 😔 För hans mående drog ner mig mycket bland annat för massa tankar, vad gör han, vad gör han inte, nu är det lugnt, när brakar det, jaha där öppnade han en burk ... Något som gjorde att jag orkade mer var nog att vi inte bodde ihop och att jag träffade vänner. Jag kunde liksom dra mig tillbaka.

Emellanåt är det ännu tungt. Svårt släppa helt, fastän jag inser det inte går och vi är inte ett par. Då försöker jag gå in riktigt i mig själv, och fundera på hur jag vill ha det, vad betyder mycket för mig. Jag vill inte anpassa mitt liv efter alkohol. Man kan inte förändra en annan människa försöker jag inse. Han slutar inte dricka för att jag ska må bra, han är sjuk. Och Så länge han inte söker hjälp kan inte jag stanna. Jag kan inte fatta besluten åt honom, då får jag fatta beslut för mig själv hur jobbiga de än är. Det som jag tycker är viktigt är bra kommunikation, men att man då tar upp jobbiga saker då den andra är nykter.
Sköt om dig. Kram. 💕

Idag har det gått dubbelt så bra jämfört med igår, och det känns dubbelt så bra nu ikväll 😍 Yes! Om några veckor sitter de nya jobbrutinerna som en smäck! Även idag fick jag jobba över 30 min, men det är helt normalt nu så här i början. Jag klumpar ihop halvtimmarna och tar ut en halvdag när det har lugnat ner sig lite.

När jag pratade med min syster-fura idag i morse sa hon att det hade drabbat henne hårt igår kväll att även hon plötsligt tappar kontrollen, när hon ska ge den delvis till mig, och att även hon måste ändra sina jobbrutiner. Nu ska vi hitta nya gemensamma rutiner ihop, där vi kan glida in och ut i varandras arbetsuppgifter. Ingenting får ”sitta i huvudet” enbart på den ena av oss. Allt måste systematiseras så att båda snabbt får överblick. Vi kan faktiskt bryta benet och hamna på sjukhus.

Det är ju så mycket som hon bara gör helt automatiskt. ”Du måste säga åt mig att backa”. Jag märker att hon är livrädd för att trampa mig på tårna, men jag har synnerligen tåliga tår. Det ska mycket till för att jag ens ska reagera, allra helst när uppsåtet är gott.

Vi fortsätter ha våra videomöten på morgonen och eftermiddagen. Det är rätt lagom för att stämma av läget. Idag har vi haft några spontana videomöten också för att bollplanka lite. Det kommer att bli riktigt bra det här, det känner jag på mig.

Min yngsta dotter är nu som först okej med att jag inte kommer på öppet hus på hennes dagliga verksamhet på fredag. Jag sa att jag inte kan ta ledigt från jobbet och då började hon skälla på mig: ”Jag blir besviken på dig”. De har öppet hus kl 9-11, synnerligen konstig tid. Fattar de att folk jobbar? Suck. Men hennes pappa ska dit, och jag ska till henne på lördag. Då ska det vara ett cykellopp i byn där de bor och hela gänget ska cykla. Jag har erbjudit mig att följa med som ”hjälpledare”, vilket de tacksamt tog emot.

På ett sätt är det nyttigt att jag distanserar mig ytterligare. Hon mår bra, det går bra. Jag videoringer varje morgon kl 7.55 och önskar henne godmorgon och sen ringer jag varje kväll, om hon inte hinner ringa först. Det räcker att kasta en blick på henne för att läsa av hennes dagsform. Ikväll när jag ringde hade hon tvättat och hon stod och vek tvätt och la in i garderoben. Mammas duktiga tjej ❤️

Kram 🐘

Misslyckad, Andrahalvlek och Sisyfos. Tack för era omtänksamma svar. Tar till mig allt ♥️♥️ och ni "analyserar" mig rätt.

Jag är nog på gränsen till utmattningsdepression. Otroligt jobbigt och sorgligt 😔😔 Och jag har satt mina egna behov åt sidan i många år. Det kan man ju till en viss gräns som människa. Att sätta andra före sig själv är ju inget ovanligt. Men jag tror jag har gjort det på ett extremt sätt i mitt liv under en alldeles för lång tid.

De gånger jag gjort saker för mig själv är det ofta med en oro i mig. En skuld kanske. Det är fortfarande så och jag ser inte riktigt nåt slut på det just nu. Att jag nånsin skulle kunna funka annorlunda...

Jag har fortfarande mycket kontakt med barnens pappa och vi skulle åka bort tillsammans ville han. Med barnen förstås. Jag var med på det men så skulle jag ordna allt det praktiska. Förutom betalning då. Men det föll på mig att boka, greja, fixa. Men nu har jag bara släppt det. Han har inte pratat mer om det men tror kanske att jag håller på att ordna? Jag vet inte. Men han frågar inte ens. Och såna saker SUGER energi av mig. För det kunde lika gärna vara så att jag ägnade timmar åt att jämföra priser osv och så blir det ändå inget av det. Ibland känns det som att min tid inte är så värdefull. Som att mina timmar av planering i onödan inte spelar nån roll. Men jag tänker inte göra så mer. Vara den drivande i saker som inte är mina egna förslag ens. Jag orkar helt enkelt inte längre. Jag är helt slut bara.

Tyvärr är fortfarande min relation till mina barns pappa komplicerad. Vi har fortfarande inte släppt varandra helt men jag har hela tiden en känsla av att han snart kommer träffa nån ny. Men det är hela tiden så svajigt. Ena dagen vill han ordna upp sig själv och lovar mig guld och gröna skogar medans han nästa dag snuddar vid diskussioner om att träffa nån ny för att inte bo ensam. Men han kan inte sluta dricka. Han sa att han ska sluta om lite mer än ett år 🤦‍♀️ Det är liksom inte ens på kartan att göra det nu ens.

Allt oftare känner jag att jag kanske ser honom som en bror? Jag kommer aldrig släppa honom helt ur mitt liv känns det som. Jag kan inte det och vet inte om jag vill heller. Det finns massa orsaker till det men jag kan inte skriva det här. Men jag är väldigt trött på att detta mellanting vi lever i. För jag känner mig hela tiden lite bedragen av nån orsak. Det är så konstigt egentligen men det är nog för att vi fortfarande leker familj och par samtidigt som jag går förbi hans hus med hunden på kvällen utan att ens knacka på. Är man familj eller ett par så går man ju inte förbi utan att säga hej. Men jag törs inte. Är rädd att han ska dricka. Prata med nån tjej. Ha kompisar där. Fast han kanske sitter där ensam. Jag insåg detta nu ikväll... Att det beteendet är en signal på att det inte är som det ska om vi nu är ihop. För vi är både ihop och inte ihop. Det är så förvirrande.

Men vi är fortfarande rädda för livet utan varandra tror jag. Både han och jag. Och egentligen är ju det ingen fara i sig. Jag har inga tankar alls på en ny relation så för mig är det inte bråttom åt nåt håll. Men jag tycker det är obehagligt att inte veta exakt vart han står. Varför jag nu bryr mig så otroligt mycket om det?? Han vill ju inte ens ändra på de saker som ledde till vår skilsmässa. Så egentligen är ju svaret enkelt. I teorin.

Nu ska jag försöka sova lite. Hoppas ni andra mår bra där ute ♥️♥️

Det är inte lätt detta. Började med att skriva en lång text, som jag sedan raderade. Och nu sitter jag här och vet inte vad jag ska skriva. Jag tror helt enkelt att jag ska börja med att läsa mer här och sedan tillåta mig att också fundera över det jag läst. Just det där senare är jag nästan programmerad till att inte göra numera. Både via jobb och annat skit jag har bakom mig.

Å kära medsystrar, vad vi får kämpa. Jag skrev första gången här 2015, och det tog ytterligare 4 år, innan jag lämnade. Man kämpar och kämpar för personen man älskar. Men till slut orkar man inte mer. Jag kände att jag blev avstängd i mina känslor. Jag kände ingenting till slut. Så otäckt.
Jag tror man kan fortsätta i ett förhållande med en beroende, om man känner att man får ett gensvar. Om den beroende vill ändra sig.
Men som de andra skriver, du måste ta beslutet själv vad du vill med ditt liv. Och jag tror, till slut vet man.

Gratti till 3 nyktra år! 🥳🥳🥳 Och tack för hälsningen.

Kram 🐘

Tack för ditt inlägg @Sisyfos Jag instämmer🙏🏻
Jag tänker att anledningen t att jag inte blivit nykter ännu beror inte på att jag inte förstår, inte vet. Jag tänker dock att den hjälp man kan få ser väldigt olika ut beroende på var man bor, i vilken kommun, landsting osv. För mig hade nog varit hjälpsamt att komma på täta besök som jag gjorde när jag tog antabus och det lilla småprat som då ägde rum var betydelsefullt. Det är ju oftast så att individen ska passa in i systemet än tvärtom.

Funderar på att vara hemma fr jobbet imorgon. Behöver vila hjärna, rensa den.

Min dotter har tittat på en ny lägenhet idag. Känner mig lite pirrig. Hoppas SÅ mycket att hon ska få den🙏🏻

Kram🤗

Herregud så trött jag är! Utan att det eg hänt något särskilt. Eller jo, mycket förberedelse för kommande yogajobb, varav det ena är nu fre-sön. Inte så mycket extra mental trötthet, utan en enorm sömnighet. Tyngd i kroppen, jobbigt med precis allt. Ändå sover jag hyfsat.
Flexade ut tidigt från jobbet o hsr bara vilat hela em. Gjort en yoga nidra/djupavslappning. Ingen fysisk yoga idag. Hoppas det laddar batteriet. Ska isäng tidigt.
Läste i Addes tråd att månad 9 statistiskt sett har höga återfallsrisker. Eftersom stress o trötthet är några av mina triggers vad det bra för mig att läsa. Jag är 9 mån nykter 1 okt, och har inga planer på att använda alkohol som stressrelease. Då får det isf bli extra mycket smågodis...Nykterheten är ofantligt värdefull för mig, på alla plan. Den kommer först.
Läser nykomlingars trådar och påminns om det där radiostyrda beteendet, att köpa hem alkohol fast jag ju inte skulle. Bakiskänslan dagen efter, suck o stön. Så mycket energi på så onödiga tankar, vilket slöseri med sina resurser.

@majken_r Tack,känner mig inte så grym, mera trött o ynklig... Men det är nog som du skriver - det har varit/är mycket runt mig o har varit under lång tid. Så kroppen o själen måste få sin vila! I morse vaknade jag utan så mycket ångest, det kändes skönt!
Har läst i din tråd att du ändrat riktning, jag önskar dig lycka till o hoppas det kommer funka 🤗

@Crna macka Kontroversiellt uttalande, men härligt att du tittar in och att det går bra för dig! Berätta gärna lite mer om hur det känns idag, om du har tid till det och vilka förändringar du har märkt.

Tittar in och säger hej. 3 år idag sedan jag slutade dricka alkohol. Rekommenderar fortfarande att vara helnykter till alla er som funderar på om det kan vara något att ha.

Mvh

Fortsatt förundran.. känner mig fortsatt ganska obrydd inför alkohol/vin. Märkligt. Tänker inte på det. Mår bra fast det är väldigt tungt runt mig med svår sjukdom hos nära. Tycker så mycket om att vakna med huvudet klart.
Nåja, det är nog inte så att vinsuget för evigt är borta, det inbillar jag mig inte.
Men jag tänker njuta av varje dag det känns såhär. Pränta in det i hjärnan, att vin inte behövs för att få guldkanten på tillvaron.
🌱

@Kungslilja skrev:"Hur ska jag lyckas återta maken? Hur gör man?"

Det är inte enkelt och du är lååångt ifrån ensam. Man vet att man måste göra något, men det går inte. Eller det går till en viss gräns. Man gör vissa saker rätt, men inte tillräckligt mycket för att få till en långsiktig förändring.

Ett mycket bra första steg är att du är här och skriver och sätter ord på saker. Man får mycket insikter om sig själv genom att skriva ner det för man måste tänka ett varv till för att skriva något på ett sådan sätt att någon annan kan förstå det. Genom att förklara din situation för oss andra på forumet så förklarar du ju den för dig själv samtidigt.

Din fråga har inget entydig svar, utan du måste hitta din egen väg. Det finns många här som ändå har lyckats att göra stadiga förändringar på många olika sätt och kanske kan du inspireras av hur någon annan här har gått till väga och arbeta fram en stig där bland snåren som du själv kan vandra.

@majsan_nu du är grym! Jobbigt att vara trött, men kanske naturligt att kroppen signalerar att det är mycket❤️

@Abraxa Ja, träna och förbered dig! De får anpassa sig, kanske hen blir inspirerad av dig🥰

Tack för att ni har vågat dela med er! Är ny här inne, 1a dagen. Läst runt endel. Har känt mig så ensam i allt dumt jag gjort genom åren men förstår nu att jag inte är det. En tröst. Såklart en sorg också, för rixångesten man har över det man gjort önskar jag ingen. Kommer säkert läsa om den här tråden många ggr som hjälp/stöd för att hålla mig nykter.
Kommer säkert komma på fler saker men dom jag minns på rak arm är:
* Skrivit en massa offentliga dryga inlägg på facebook både på min egen och andras sidor.
*Mailat myndighetspersoner sen kväll/nattetid i viktiga privata pågående ärenden.Varit arg. Stavningen sådär och upprepningarna många.
*Sjukat mig på jobbet alldeles för många ggr. Skyllt på ditten och datten.
*Startat bråk med f.d. partners (vilka just av den anledningen är f.d.)
*Haft sex med folk jag aldrig skulle haft sex med annars.
*Kissat på mig hemma i både soffan och sängen.
*Behövt få dropp på sjukan då bakfyllan inte velat ge med sig.
*Kopiösa mängder onödiga lögner.
*Bokar in/lovat saker jag inte varken egentligen vill (eller jo då vill jag, för då i stunden, mår jag så bra) göra vilka jag får avboka (med ytterligare en lögn).
*Talat i telefon med arbetskollegor eller chefer - samtalen är glömda dagen efter, minns inte ett enda ord. Att jag har jobbet kvar får jag tacka en högre makt för!
*Stulit
*Sagt saker jag aldrig borde sagt (även om jag kanske tyckt precis så) till vänner och bekanta. Sårat dem i onödan.
De 4 värsta sakerna är:
*Sagt jag blivit våldtagen av okänd person. Men mtp alkoholintaget så är det högst troligt att jag helt enkelt ville ha sex.
*Varit plakat ggr fler framför min dotter.
*Skrikigt och bråkat på min dotter (isf en vanlig lugn tillsägelse)
*Ljugit för min dotter: Sagt att jag behöver gå till affären för ditten eller datten men passat på att antingen gå förbi systemet eller helt krasst satt mig på en krog och svept ytterligare några glas vin.

Att skriva ner allt det här och ha läst inläggen ovan...jag hoppas som sagt att jag ska lyckas låta bli alkoholen från och med nu.

@TappadIgen Ok, tid,tålamod och vila när det behövs! Rutiner försöker jag att ha, speciellt kvällstid eftersom det är då mitt ev. sug är som värst. Har haft svårt att somna men de senaste nätterna har jag sovit tungt o kan nästan inte vakna... Äta vettigt är inte så lätt för mig, har tappat aptiten o gått ner massor i vikt. Försöker så gott det går... Tack för respons o tips 🤗

Jag ville bara hoppa in här och säga hej. Har läst ikapp i din tråd. Du skriver mycket insiktsfulla saker. Jag tänker ibland att jag också vill kunna dricka ibland. Måttligt. 1-2 glas de kvällar jag inte har sonen tex. Jag börjar svaja i min nykterhet. Men än så länge kör jag på med antabus så vi får se hur det känns längre fram.

Jag är nu tre veckor alkoholfri. Jag har kontaktat missbrukmottagningen och ska få gå på alkoholpreventionsgrupp. Det blir bra. Jag gick där för 5 år sen kanske. Jag får träffa den terapeuten/handledaren jag hade förut. Jag behöver påminnas och det passar mig att vara i en grupp. Jättebra forum att läsa i det här. Tack alla som skriver. Läsa och skriva får bli min melodi.

@kaeh känner med dig.
Jag har varit i liknande situation i snart två år sedan men för ca en månad sedan så brast det för mig. Jag höll på att bli fysiskt sjuk och fullständigt tappa kontrollen över mig själv.
Jag polisanmälde honom för trakasserier på fyllan för första gången, jag insåg att jag inte ska stå ut med detta längre. Att han fick från och med nu själv ta ansvar över sitt liv. Det fick vara ett stopp på galskapen, jag nådde en botten i mig själv där jag insåg att jag blev fysiskt sjuk av detta.

När han så supit färdigt och blivit utkastad från annat ställe och inte hade någonstans att ta vägen vände sig till mig för att förklara hur han mådde så bad jag honom att vara tyst och lyssna på mig och så berättade jag för honom.
Berättade hur jag varit så rädd att jag ens inte vågat vara i mitt hem, att jag informerat min chef pga av hans hot osv.
Jag hade helt enkel fått nog och vägrade "stå ut" men jag förstår vad du menar. Man är inte redo förrän man är redo.
Att "inte stå ut" innebär också att man förlorar sin partner om han inte är villig att välja tillnyktrandet.
Det är ett beslut du behöver ta själv, göra upp med dig var dina egna gränser går oavsett vad han väljer att göra eller inte.
Nu går han på behandling men jag har fortfarande den rädslan att förlora honom i sjukdomen, jag har insett att jag behöver långt mer stöd än vad jag haft tidigare och behöver bygga upp ett liv utanför för relation för att inte falla handlöst om det sker och när det blir svajigt.
Det är nog mitt råd till dig att bygga upp ett nätverk runt dig där du får pysa ut de känslor som byggts upp inom dig, att få stöd och redskap att hantera honom så länge du vill hantera honom. Resten är upp till honom.
Det är sjukt tufft men det är nödvändigt och i förlängningen hjälper det förmodligen honom bäst att sätta gränser och inte acceptera att vara kvar om han inte väljer att ta hjälp för att tillnyktra.
Styrkekram och jag känner verkligen med dig <3

Tack @Sisyfos ❤️ Jag har iaf min sambo. Han börjar smått ta mer och mer ansvar. Han går nu hos samma terapeut som jag och vi har gemensamma möten. Det hjälper mycket. Terapeuten vill ha ett schema där sambon varannan kväll tar sonen en timme så jag får lugn och ro. Sånna saker händer faktiskt nu. Livet blir långsamt lite bättre och lättare. Terapeuten hjälper något otroligt mycket. ❤️

Kontorsliv för ett par dagar.
Igår var en rent ut sagt pissig dag så jag orkade inte ens skriva. Stressig, konstiga beslut som singlade ner från himlen, ännu inte packat upp- för många sysslor, för lite dag. Men kl 17 stängde jag ner och gick en lång promenad. Efter middagen tog jag mitt löppass. Kändes lite bättre. Vet inte om jag fördelar min tid fel eller om min tjänst är dåligt konstruerad. Troligen lite av båda delarna?
I em ska jag hämta barn och då brukar en stark känsla av både nu, och hela existensen liksom landa bredvid varandra i mig och jag tycker just då att livet är hemskt mycket mer än budgetrapporter och annat som just nu fyller mina dagar.
Nya tag, nya möten. Tids nog är det kväll!
Kram på er alla som kämpar, kanske inte med den nyktra vardagen men däremot med tisdagslunk och skralt på kontot för att nämna några detaljer som kan bromsa den naturliga livsglädjen en aning. 🌻🍁

Kontorsliv för ett par dagar.
Igår var en rent ut sagt pissig dag så jag orkade inte ens skriva. Stressig, konstiga beslut som singlade ner från himlen, ännu inte packat upp- för många sysslor, för lite dag. Men kl 17 stängde jag ner och gick en lång promenad. Efter middagen tog jag mitt löppass. Kändes lite bättre. Vet inte om jag fördelar min tid fel eller om min tjänst är dåligt konstruerad. Troligen lite av båda delarna?
I em ska jag hämta barn och då brukar en stark känsla av både nu, och hela existensen liksom landa bredvid varandra i mig och jag tycker just då att livet är hemskt mycket mer än budgetrapporter och annat som just nu fyller mina dagar.
Nya tag, nya möten. Tids nog är det kväll!
Kram på er alla som kämpar, kanske inte med den nyktra vardagen men däremot med tisdagslunk och skralt på kontot för att nämna några detaljer som kan bromsa den naturliga livsglädjen en aning. 🌻🍁

Tack @mirre1, alla heja tas emot med varm hand 🤗 Jag har faktiskt inte släppt det där med 80-årsdagen, we will see, jag lovar att rapportera i så fall!

Tack, känns bra att vara här.
Jag får träna helt enkelt, redan imorgon när jag ska träffa en av dem. :-)

@Sisyfos tack så mycket! Du har helt rätt. Jag hade tänkt att prata med honom själv. Men nästa gång de var i samma rum så sa mamma att hon skulle lämna honom om han dricker kring hennes barnbarn igen, men jag ska prova prata med honom själv ändå. Jag vill absolut inte lägga det på min mamma. Jag vill inte lägga mig i deras relation eller vara en vågskål på något sätt, jag vet att de har de tufft med kärleken även utanför detta.

@Kennie Hans drickande upplever jag har eskalerat. Har fått höra att han alltid druckit mycket dvs att när han väl dricker så dricker han så han däckar. När han träffade mig upplevde dock omgivningen, eller iaf hans syster som var väldigt nära honom, att han drack mer sällan och då inte alltid lika mycket. Dock har han det senaste året blivit värre tycker jag. Inget jag säger har påverkat honom då. När det gäller detta i helgen så har paret vi ska till nu erbjudit sovplats. Då sa min man till mig att det är bättre om han säger att han blivit sjuk och att vi inte kan komma(typ dagen innan). För att det  hjälper då inte att säga att han ska köra för de skulle hetsa honom till att dricka, speciellt vännen vi ska till då han nästan är snäppet värre än min man.
Bästa vore att bryta med alla hans vänner men vi bor i en mindre by där alla känner alla o de är barndomsvänner. Han vill helt enkelt inte bryta med dom då han säger att de alltid varit kompisar och att de är så man är här (umgås och dricker). Den vännen vi skulle till bor dock en bit bort vilket jag tycker är skönt.
Vi har varit tillsammans i nästan 7 år. Jag kanske romantiserar det i mitt huvud, men jag tyckte att han ansträngde sig mer gällande att ej dricka (han drack absolut inte varje helg) och vi gjorde saker ihop dvs åkte iväg på saker där han inte drack. Nu kan vå oxå åka iväg på weekends osv, men då dricker han. Nu påstår han ju som sagt att han dricker för att han ej har barn och är ledsen över det. Men det beteendet hjälper ju inte så hans kommentar/ursäkt är så korkad

@LitenSkär Tack för ditt svar och att du delar med dig❤Att läsa ditt inlägg skaka om mig. Att hamna i den sitsen är något jag fruktar.
Alla svar jag har fått har fått mig att "tvingas" tänka. Och på ett sätt kanske alla dessa jobbiga tankarna är de som kommer få mig att till sist inse och förstå när det är dags att lämna drömmen, som nog egentligen bara är just en dröm - en dröm om vad vi kan och "borde" vara. Jag tycker att du är så oerhört stark som har tagit dig ur ditt förhållande och på så sätt ger dina barn en finare framtid❤

Jag har bestämt mig för att inte inleda någon IVF. Inte förrän han visat att han vill och har slutat (under en längre tid) eller om jag väljer att vara själv. Jag fyller snart 33 och att ha barn är min stora dröm men då inte med vilken man som helst. Som du säger så skall man vara petig. Jag vet att min man skulle vara en underbar pappa OM han inte dricker. Men kan han inte förändra det så finns det ingen framtid ihop.

Min andra dag idag. nu jäklar ska jag vara lika duktigt som förut. jobbigt i början. men när man är inne på 3-4 vecka skriker inte hjärnan efter öl längre som den gör nu

För oss gör det ont, men sonen vet inget annat, så det värker mer i oss. Just det kan du tyvärr inte göra något åt heller. Så himla trist att du ska stå ensam i det här.
Önskar dig lugn och styrka!

Hej Tombor!
Helt sant att det krävs mer för samma effekt - och inte mycket till "förgyllning" kvar nästa morgon...
Ofta slår ju suget till sent på eftermiddagen, säkert för att jag är hungrig också, ibland går det över efter middagen. Men verkligen inte alltid.
Jag går och tränar ett par kvällar i veckan, men det finns ju tid för ett par glas vin när jag är hemma igen... Eller så träffar jag någon kompis ibland, vilket tyvärr också ofta innebär några glas vin.
Annars blir det mycket tv, vilket inte livar upp tillvaron jättemycket. Samtidigt jobbar jag heltid och är ganska trött på kvällarna, så att hitta på något då tar emot.
Läser rätt mycket, men inte på kvällarna. Så att låta tv:n vara avstängd och i stället sätta mig med en bok och en kopp te kan kanske vara något.
Jag är tyvärr både lat och rastlös på samma gång - en dålig kombo!
Tack för ditt svar.

Nu är jag ledig en vecka igen. Eller återhämtningsvecka som det egentligen heter. Dock mår jag så bra numera och har massor av energi och livslust så jag behöver inte direkt återhämta mig från jobbet.😅 Då vädret börjar bli lite sämre nu på hösten så är det läge för att sätta igång med något inomhusprojekt. Så idag tar jag det lite lugnt och funderar på vad jag ska sätta igång med. Det lutar åt sovrummet. Det finns rum i källaren kvar som är i betydligt sämre skick. Men av någon anledning tycker frugan att sovrummet är viktigare.😅 Det hjälper inte med att jag säger: I sovrummet sover man ju, då ser man inte golvet och tapeterna ändå. 😂

Ha en bra dag!

Åh finaste @kaeh, jag kännner verkligen med dig. Det är sååå himla tufft när man är mitt uppe i det. Du frågar hur vi andra gör för att orka, för att stå ut lite till. Sanningen för många av oss här är att vi tillslut har insett att man inte ska behöva ”stå ut”.
På lång sikt går det inte att ha en relation med en alkolist, eller så blir den en oerhört destruktiv sådan.
För mig så fastnade jag länge i den där kontroll spiralen. Jag hällde ut allt jag hittade, jag bad honom vara nykter vid vissa tillfällen, jag satte upp gränser runt barnen, jag försökte stötta och skapa trygghet så att han inte skulle behöva ta till alkoholen som medicin. Jag granskade honom noga varje dag för att lista ut om han var full eller inte så att jag skulle veta hur jag skulle bete mig och om jag behövde hålla honom borta från barnen. Jag tog hand om allt hemma då han inte kunde. Allt detta gjorde bara att han drack mer och i skymundan. Så länge som han ändå visade mig sin tacksamhet att jag tog hand om honom så stannade jag kvar. Jag tog den vårdande rollen och blandade ihop den varma känslan av bekräftelse med kärlek.
Han tog sitt beroende aldrig på allvar och jag möjliggjorde hans drickande. Därmed behövde han aldrig göra något åt det. Jag såg ju till att allt fungerade ändå, även om det var dysfunktionellt.

Mitt råd till dig är att görs det väldigt tydligt för honom att alkoholen inte är välkommen men han är det. Det är hans beslut att dricks eller inte. Hans kamp. Han måste själv ta steget i rätt rikning. Försökt inte styra hans drickande men istället kan du avlägsna dig när han dricker eller be honom att gå när han gör det. Han måste märka att det blir en direkt konsekvens av hans drickande. Det enda du kan kontrollera är dig skälv.
Med allt detta sagt så kämpar man ju ändå in i det sista. Alla förtjänar en chans.
Kan du prata med honom om hur han känner runt att ta hjälp. Hans drickande kan ju göra så att han förlorar allt. Är det då inte värt att ta all hjälp det går att få?
Att få återfall kan hända och det måste man nog acceptera, men det är viktigt att hitta tillbaka igen. Hur känner han inför det?
Om han vill ha hjälp och komma tillbaka till nykterhet så finns det ju hopp. Om hsn inte vill så finns det ju ingen framtid. Jag kanske låter hård men det är min egen lärdom av flera år med en alkolist.

Har ingen personlig erfarenhet av ACA men har träffat många som uppskattat det väldigt mycket. Jag har själv genomgått anhörigprogram och därefter besökt alanonmöten, ibland ofta när behovet varit stort. Numera mer sällan eftersom jag behöver köra 17 mil t.o.r. Alanon har för mig varit en livlina. Här kan jag berätta precis son det är, få stöd och vänner för livet. Riktiga vänner och vi gör även lite trevliga saker tillsammans. Dessutom finns det ju på olika orter och jag har även besökt alanonmöte på annan ort. Du har också möjlighet att få en sponsor, någon du kan ringa vid behov. Mitt råd är ge det lite tid. Ibland kanske nan inte kan ta till sig all text, tycker den år fråmmande. Det är länge sedan den skrevs och det finns bestämmelser som gör att man inte kan anpassa den till nutid.

Det finns andra möjligheter till stöd men alanon är mycket bra och varar så länge du behöver. För mig är det en väldig trygghet att veta att det finns, även om besöken idag är glesare.

@Blanka Det är roligt att höra av dig och att det går bra, eller i alla fall mestadels bra. Nu är det ju ändå över 9 månader sen du kom hit. Det där med att ersätta vinet, jag tänker att det inte finns någon rak ersättare och man kanske får tänka om lite där. Man tar ju kanske inte till något som har motsvarande funktion så att säga. Hur går det kring allt annat? Går du fortfarande på mycket hälsokontroller? Har du några andra planer framåt?

@majsan_nu Det där är inte alls ovanligt. För mig tog det ganska lång tid innan jag kom i synk. Det enda du kan göra är att lyssna på din kropp och ge den den vilan den kräver och var snäll mot dig själv. Möjligen kan det vara en idé att titta på kosttillskott också. Det är väl förvisso främst i början som man kan fundera på det och nu är du ju några veckor in. Alkoholen hämmar ju upptaget av en massa vitaminer och mineraler och det kan bidra till att man känner sig trött. Men det där kommer ju tillbaka av sig självt när man har slutat dricka, bara man äter vettigt så det är ju absolut inget måste.

Det jag gjorde var ju att jag hade en specifik tid jag behövde gå upp så jag gjorde en läggdagsrutin som gjorde att ja kom i säng i tid och kände jag att det inte räckte så gick jag i säng ytterligare något tidigare och så sov jag så mycket det krävdes. Sömn är ju viktigt för att återhämta sig och för att kroppen ska kunna reparera sig så man får ha tålamod och låta det ta den tid det tar.

Hej!

Jag vet att det finns mycket erfarenhet och kunskap på forumet och undrar om ni har erfarenhet av Al-anon eller ACA?
Förstår att jag behöver ett stort stödnätverk runt mig vidare och funderar på att gå på någon utav de självhjälpsgrupperna. Vad har ni för erfarenheter, upplevelse av självhjälpsgrupper?
/Nora