Senaste kommentarerna i Alkoholhjälpens forum

Nu är jag ledig en vecka igen. Eller återhämtningsvecka som det egentligen heter. Dock mår jag så bra numera och har massor av energi och livslust så jag behöver inte direkt återhämta mig från jobbet.😅 Då vädret börjar bli lite sämre nu på hösten så är det läge för att sätta igång med något inomhusprojekt. Så idag tar jag det lite lugnt och funderar på vad jag ska sätta igång med. Det lutar åt sovrummet. Det finns rum i källaren kvar som är i betydligt sämre skick. Men av någon anledning tycker frugan att sovrummet är viktigare.😅 Det hjälper inte med att jag säger: I sovrummet sover man ju, då ser man inte golvet och tapeterna ändå. 😂

Ha en bra dag!

Åh finaste @kaeh, jag kännner verkligen med dig. Det är sååå himla tufft när man är mitt uppe i det. Du frågar hur vi andra gör för att orka, för att stå ut lite till. Sanningen för många av oss här är att vi tillslut har insett att man inte ska behöva ”stå ut”.
På lång sikt går det inte att ha en relation med en alkolist, eller så blir den en oerhört destruktiv sådan.
För mig så fastnade jag länge i den där kontroll spiralen. Jag hällde ut allt jag hittade, jag bad honom vara nykter vid vissa tillfällen, jag satte upp gränser runt barnen, jag försökte stötta och skapa trygghet så att han inte skulle behöva ta till alkoholen som medicin. Jag granskade honom noga varje dag för att lista ut om han var full eller inte så att jag skulle veta hur jag skulle bete mig och om jag behövde hålla honom borta från barnen. Jag tog hand om allt hemma då han inte kunde. Allt detta gjorde bara att han drack mer och i skymundan. Så länge som han ändå visade mig sin tacksamhet att jag tog hand om honom så stannade jag kvar. Jag tog den vårdande rollen och blandade ihop den varma känslan av bekräftelse med kärlek.
Han tog sitt beroende aldrig på allvar och jag möjliggjorde hans drickande. Därmed behövde han aldrig göra något åt det. Jag såg ju till att allt fungerade ändå, även om det var dysfunktionellt.

Mitt råd till dig är att görs det väldigt tydligt för honom att alkoholen inte är välkommen men han är det. Det är hans beslut att dricks eller inte. Hans kamp. Han måste själv ta steget i rätt rikning. Försökt inte styra hans drickande men istället kan du avlägsna dig när han dricker eller be honom att gå när han gör det. Han måste märka att det blir en direkt konsekvens av hans drickande. Det enda du kan kontrollera är dig skälv.
Med allt detta sagt så kämpar man ju ändå in i det sista. Alla förtjänar en chans.
Kan du prata med honom om hur han känner runt att ta hjälp. Hans drickande kan ju göra så att han förlorar allt. Är det då inte värt att ta all hjälp det går att få?
Att få återfall kan hända och det måste man nog acceptera, men det är viktigt att hitta tillbaka igen. Hur känner han inför det?
Om han vill ha hjälp och komma tillbaka till nykterhet så finns det ju hopp. Om hsn inte vill så finns det ju ingen framtid. Jag kanske låter hård men det är min egen lärdom av flera år med en alkolist.

Har ingen personlig erfarenhet av ACA men har träffat många som uppskattat det väldigt mycket. Jag har själv genomgått anhörigprogram och därefter besökt alanonmöten, ibland ofta när behovet varit stort. Numera mer sällan eftersom jag behöver köra 17 mil t.o.r. Alanon har för mig varit en livlina. Här kan jag berätta precis son det är, få stöd och vänner för livet. Riktiga vänner och vi gör även lite trevliga saker tillsammans. Dessutom finns det ju på olika orter och jag har även besökt alanonmöte på annan ort. Du har också möjlighet att få en sponsor, någon du kan ringa vid behov. Mitt råd är ge det lite tid. Ibland kanske nan inte kan ta till sig all text, tycker den år fråmmande. Det är länge sedan den skrevs och det finns bestämmelser som gör att man inte kan anpassa den till nutid.

Det finns andra möjligheter till stöd men alanon är mycket bra och varar så länge du behöver. För mig är det en väldig trygghet att veta att det finns, även om besöken idag är glesare.

@Blanka Det är roligt att höra av dig och att det går bra, eller i alla fall mestadels bra. Nu är det ju ändå över 9 månader sen du kom hit. Det där med att ersätta vinet, jag tänker att det inte finns någon rak ersättare och man kanske får tänka om lite där. Man tar ju kanske inte till något som har motsvarande funktion så att säga. Hur går det kring allt annat? Går du fortfarande på mycket hälsokontroller? Har du några andra planer framåt?

@majsan_nu Det där är inte alls ovanligt. För mig tog det ganska lång tid innan jag kom i synk. Det enda du kan göra är att lyssna på din kropp och ge den den vilan den kräver och var snäll mot dig själv. Möjligen kan det vara en idé att titta på kosttillskott också. Det är väl förvisso främst i början som man kan fundera på det och nu är du ju några veckor in. Alkoholen hämmar ju upptaget av en massa vitaminer och mineraler och det kan bidra till att man känner sig trött. Men det där kommer ju tillbaka av sig självt när man har slutat dricka, bara man äter vettigt så det är ju absolut inget måste.

Det jag gjorde var ju att jag hade en specifik tid jag behövde gå upp så jag gjorde en läggdagsrutin som gjorde att ja kom i säng i tid och kände jag att det inte räckte så gick jag i säng ytterligare något tidigare och så sov jag så mycket det krävdes. Sömn är ju viktigt för att återhämta sig och för att kroppen ska kunna reparera sig så man får ha tålamod och låta det ta den tid det tar.

Hej!

Jag vet att det finns mycket erfarenhet och kunskap på forumet och undrar om ni har erfarenhet av Al-anon eller ACA?
Förstår att jag behöver ett stort stödnätverk runt mig vidare och funderar på att gå på någon utav de självhjälpsgrupperna. Vad har ni för erfarenheter, upplevelse av självhjälpsgrupper?
/Nora

När vi hade Zoom-mötet förra veckan så tog alltså @Magnus upp detta program och vi fick säga vad vi tänkte om det. Sen var tanken att jag skulle lyssna på programmet och göra en djupare reflektion. Kanske illustrerar detta väl skillnaden i att spontant reagera på något live och berätta muntligen vad man tänkte och att spendera lite mer tid med att fundera på det och reagera i skriftlig form som tillåter betydligt mer tid för reflektion och val av formuleringar än när man pratar.

Först kanske det vore på sin plats att återge den centrala definitionen av mikrovanor och hur det fungerar. Exemplet de tar upp i programmet är väl ungefär om motion att man tänker sig att man ska röra på sig mer och så går man och köper ett årskort på gymmet och dyra träningskläder och så går man in stenhårt och kör ett litet tag och sen tröttnar man. Det man istället kan göra är att göra små små förändringar, som kanske låter för små för att göra någon skillnad, men som faktiskt gör skillnad framförallt just för att de är enklare att hålla fast vid och man kan bygga på dom över tid. Att köra stenhårt på gymmet är kanske effektivare, men inte om man slutar efter ett tag för då gör det ingen skillnad alls längre. Det man kan göra är att man gör en liten förändring som blir varaktig istället. Sen har programmet en massa tips om hur man kan göra det här och ett av tipsen är att man knyter an till en vana man redan har. Ett exempel är att man dricker kaffe varje morgon och så knyter man an till att när man har druckit upp kaffet så gör man en armhävning. Det blir en mindre förändring som inte upplevs så jobbig och man has större chans att den blir varaktig och så kan man bygga på den sen.

Min spontana reaktion på mötet var ju att det kan vara effektivt med mikrovanor, jag har själv tillämpat det på mycket utan att ha ett namn för det. Däremot var jag skeptisk till att det skulle kunna ha hjälpt mig eller kan hjälpa de som är i samma situation som jag var i. Jag minns inte hur jag förklarade det då, eller om jag ens lyckades att förklara hur jag tänkte, men i princip menade jag ju att jag försökt att kontrollera mitt drickande men att mikrovanor inte hade hjälpt det då jag tänker att mitt beroende var sådant att jag ju ändå lyckades att kontrollera drickandet ibland men att jag då och då trillade dit och jag ser inte hur mikrovanor hade förändrat just den biten. För mig var det ett alkoholstopp som hjälpte och det är ju inte en mikrovana, utan en drastisk förändring.

Nu i efterhand när jag har lyssnat på programmet så har jag väl kanske inte ändrat min syn på just den punkten. Det är alkoholstopp som fungerade för mig. Men i och med att jag har haft tid att fundera på det och nu förstått att mikrovanor är så mycket mer än att göra en armhävning efter kaffet, så tänker jag att det visst hade kunnat hjälpa på andra sätt. Någon som var med i programmet pratade om att han åt alldeles för mycket salta snacks, och en åtgärd han hade var att inte ha något hemma t.ex. och att det också kan vara en mikrovana. Så visst kan jag tänka mig en massa mikrovanor som kan hjälpa en med alkoholstopp, t.ex. Alkoholstoppet i sig är ju inte en mikrovana, men man kan lägga till en massa mikrovanor som gör att man lyckas. Vad man kan göra kan ju kräva lite tankekraft då det varierar från person till person. Att inte ha alkohol hemma är ju en given sak. Sen kan man ju lägga till saker som försvårar det där slentrianmässiga besöket på systembolaget t.ex. Säg att man jobbar till 17 och systemet stänger 18 där man bor och man hade för vana att köra förbi efter jobbet. Då kan man lägga till en annan vana direkt efter jobbet som gör att man inte kan åka dit. T.ex. det kanske finns ett köpcentrum på andra sidan stan på motsatt håll från systemet. Lägg upp att man handlar där istället och planera inköp efter den affären. Beroende på var man bor/jobbar och vart alkoholen finns att köpa så kan man lägga om rutten till och från jobbet och kanske ändra färdsätt eller börja samåka med någon som inte har intresse för att stanna på systembolaget. Det finns ju en uppsjö med småjusteringar man kan göra där, t.ex.

Samtidigt är ju som sagt alkoholstoppet inte en mikrovana i sig, men det ena utesluter ju inte det andra. Bara för att mikrovanor är en bra metod att göra förändringar i sitt liv så är det ju inte den enda sättet. Är målet endast att minska sin alkoholkonsumtion så är nog mikrovanor också ett utmärkt sätt att göra det på. Här finns ju en hel uppsjö med saker man kan göra som passar en själv beroende på hur man identifierar de problem man själv har. Att inte ha alkohol hemma och bara köpa hem den mängden man ska dricka den kvällen t.ex. eller noga planera vad man ska dricka t.ex. Dricka varannan vatten är ju en annan vanlig och fungerar säkert på en massa människor. Men varannan vatten t.ex. skulle inte ha haft någon nämnvärd effekt på mig. Det kan ju vara rätt väg för rätt person däremot.

Utöver detta finns det även en massa andra tips och saker som de går igenom i programmet. Jag ska väl inte ta upp allt och en del är redan nämnt. En annan sak som tas upp är att det är viktigt med hur man kommer fram till de mikrovanor man vill att man ska förändra. T.ex. om man tar till sig mikrovanor för att gå mer och orsaken är för att det förbrukar kalorier att gå, så har det inte samma chans att bli en varaktig förändring som när förändringen sker på grund av värderingar som bottnar i vem man vill vara som person. Fakta kan hjälpa oss att göra förändringar, men trots att vi vet mer än någonsin om hur ohälsosamma en del av våra vanor är, så har vi nog ändå fler ohälsosamma vanor än någonsin. Det räcker alltså inte att veta att det där glaset vin är skadligt för oss. Vi måste grunda det i något djupare än så. Vilken slags person är det jag vill vara och hur kan jag nå dit? Utifrån det kan man fundera ut ett litet litet steg som man skulle kunna ta för att närma sig den personen man vill vara och sen göra det och belöna sig själv för att klara av det. På det sättet kan man nå varaktig förändring. Jag tror det är viktigt att man även tar sig tid att verkligen klura ut de bästa små förändringar man kan göra.

Jag tänker att det här vore ett väldigt bra tema för nästa Zoom-möte. Att man lyssnar på programmet och sen testar att införa lite mikrovanor själv och delar med sig av dem eller kanske de man redan har gjort sedan tidigare och på det sätter inspirera andra. Många mikrovanor blir ju personliga, på det sättet att den förändring man har gjort inte fungerar för någon annan eftersom de inte lever på det sättet, men man kan få inspiration ändå och kanske anpassa andras mikrovanor som man tycker är bra så att de passar en själv.

Hej alla o välkomna ni som är nya/nygamla!
Går in på min fjärde vita vecka idag o har hamnat i ett trötthetsstadium... Svårt att vakna till ordentligt. Kanske en reaktion på allt som hänt mig den senaste tiden??? Skulle vilja kommentera mer än jag gör, ligger lite lågt just nu... Önskar alla en fin dag 🤗

Tack själv Ase ! Visst är det så att jag också behöver läsa såna här påminnelser lite då och då. Och din reaktion visar ju helt klart att man får det man behöver när man är mogen för det !! Sååå många gånger som jag upplevt det !

Nu hade det gått 9 månader av min nykterhet och jag levde i nån form av vakum och gjorde mina nyktra saker helt automatiskt. OCH var väldigt observant på HUR jag gjorde dem eftersom den 9e månaden är en riskmånad för oss som vill få en varaktig nykterhet. Jag tror inte det finns nån vetenskap på det men det var/är lätt att konstatera att runt den 3e, 6e och 9e månaden så försvinner folk från efterbehandlingen. Jag var nog lite rädd för min minnesbild nu är nog att jag ökade mitt mötesgående så inte jag skulle bli en del i den statistiken.

Jag vet att jag inte hade hittat min plats i den värld som jag ville skulle bli min nya sköna värld utan lögner, bakfyllor, trixande och annan skit som tillhör beroendet. Det tog ett år till innan jag hittade min plats i livet men det visste jag ju inte då. Vilket nog var tur ! Jag hade nog kanske inte fattat än att jag ska leva just idag och inte i framtiden !

Jag hade börjat få div krämpor som oroade, inbillade eller verkliga ? Ingen kunde ge besked så jag letade mig fram bla genom att begära en demensutredning för jag tyckte att hjärnan var lite seg :-) Jag tyckte att jag problem med njurarna, vilket iofs inte hade varit konstigt med mängden hemgjord sprit jag drack !!, var inte magen lite konstig också ??.........hypokondrin var i högform !
Det har visat sig att, vad jag vet nu, så har jag inga skador av mitt drickande. Jag trodde länge att mitt brock på övre magmunnen var ett resutat av alkoholen men nu har jag träffat så många som har det utan att ha druckit så det har jag släppt. Artrosen ? Inte en susning ?! Ingen cancer än. En prostata som visar vissa livstecken men som är under regelbunden observation och utan att vara i riskzonen än. (Vet ni förresten att prostatan växer med ca 1 g/år efter puberteten ?) (Och att praktiskt taget alla män har prostatcancer när de dör UTAN att dö av den !) (Och att det dör fler av prostatcancer än av viruset !!) (Stöd Mustaschkampen :-)) )

Nu har jag ju kommit upp i den åldern när jag inser att jag inte är odödlig och jag kan börja ana den bortre gränsen men jag kan/vill/får inte glömma att leva varje dag !! Och jag har en stark önskan om att få leva nyktert fram till den sista dagen !

Jag är ingen restaurangmänniska, jag är för snål !, men jag tycker höra en tendens till att fler mathak och hotell har anammat en alkoholfri livsstil ? Hoppas verkligen att det går åt det hållet !

Ta hand om er och ta inte första glaset !

Jag vet att makten är min. Det är mitt val att dricka eller att låta bli. Ändå känner jag mig så maktlös. Igår var det dags igen. Samtidigt som jag tänker att jag inte borde, låter jag bussdörrarna stängas vid min hållplats, låter mig föras vidare mot undergång. Samtidigt som jag tänker jag inte ska, ler jag mot expediten, betalar och stoppar biben i väskan. Nå väl, jag ska ändå bara ta ett glas. Idag är det dagen efter. Biben är ca halv tom. Huvudet värker, magen vänder sig ut och in, tarmsköljning. Illamående, ångest. Biben åker i soporna. För vilken gång i ordningen vet jag inte längre. Tillfällen har blivit till dagar som har blivit till år. Jag vet att jag förstör mitt liv. Jag är rädd för att dö. Jag lovar högt, dyrt och heligt att jag aldrig ALDRIG ska göra om det här. Jag vet att jag kommer vara nykter imorgon och säkert på torsdag men sedan... Jag har lovat förut. Jag gråter för jag känner mig så jävla dålig och så tusans maktlös.
Hur ska jag lyckas återta maken? Hur gör man?

Ja det gör ont, vi är ju inte sjuka så vår empati och medkänsla ställer till det. En bra sak någon sa till mig, ett års nykterhet isär icke boende under samma tak, för att sen kunna mötas på nytt om kärleken fortfarande finns kvar. Skönt att kunna säga det så och då kunna lägga våra händer hos en högre makt. För inom mig (oss) så drömmer man så mycket om detta tillfrisknade så det blir lite vilsamt för oss anhöriga också.
För mig har det där året gått snart, och för oss gick det inte, sjukdomen är för svår och jag valde att inte sitta under samma tak och det är jag väldigt glad för idag 🙏 då slapp jag kasta bort den tiden

@Varafrisk skrev:"Jag tänker att jag vet en hel del det är bara det att jag lever inte som jag lär...."
Du är i gott sällskap VaraFrisk. Det är lätt att vara teoretiskt klok. I praktiken kommer både det ena och andra i vägen. (Och nej, jag dricker inte nu). Men det är lätt att veta vad man borde göra på alla områden. Få människor är dock där i praktiken och om de är där finns det ibland en viss tendens till att inte vara så toleranta mot andra som inte är perfekta.
Nu menar jag inte alla nyktra härinne för här har det kämpats med tillkortakommanden och självinsikt så det står härliga till.
Du är väl förberedd för ett nyktert liv. Hoppas på nytt jobb. I så fall går du ta det som en avstampspunkt!

Jag tror att man behöver de där perioderna av grubbel men det är viktigt att inte stanna där. Jag ångrar många saker från min ungdom och studietid men det hade inte med alkohol att göra utan att jag var för blyg, för ”snobbig” etc, för allvarlig. Jag skulle velat vara lite mindre cool,inte brytt mig så mycket om vad andra kanske tyckte och tänkte och vågar mer. Men, men nu tar jag upp de här funderingarna med barnen istället… jag kan ju inte ändra hur det var och jag förstår varför, men jag kan prata med barnen om att jag ibland är besviken på att jag inte vågade mer. De kommer väl att göra sina egna misstag men de kanske inte behöver göra just mina.

En annan fundering du har är den om makens stök. Jag tror att oordning påverkar väldigt negativt. Tror och tror förresten. För mig blir det stökigt när jag inte mår bra. Orkar liksom inte göra det som krävs dagligen och det är en ond cirkel.
Kan inte ha stök omkring mig så det är bara stökigt där jag inte ser, men det är jobbigt att ta tag i och när det har blivit som hos din Exman… eller som jag gissar så är det nog ett tecken på att det inte är så bra när det blir sådär stökigt. Det blir lite övermäktigt att faktiskt ta tag i. Pratade med en kompis vars son har ADHD och hon åker hem och städar hos honom ibland. Curling, jag vet, men också ett sätt att hjälpa till så att vardagen kan fungera bättre sen. Har man svårt att organisera så blir det väldigt stort när det har blivit oordning. Tänk om ni kunde åka hem och städa hos exmaken allihop. Kanske inte alls möjligt, men om han nu har hamnat i en ond spiral så kanske det kan hjälpa.
Men det är inte ditt problem riktigt. Eller indirekt blir det ju det. Skitsvårt att bara kunna vara betraktare kring det som rör barnen. Han har ingen familj som kan hjälpa honom?
Du är bra Charlie, glöm inte det i alla grubblerier nu. Du har kämpat, varit förälder, tagit ansvar, slutat dricka, slutat snusa. Klart man kan önska att man gjort annorlunda ibland, det hade fått konsekvenser, kanske hade barnen inte funnits. Man valde det som var rätt då.

@Se klart
Skrattar här hemma till mitt morgonkaffe när jag läser om ditt ”frikort” på din 80-årsdag. Får bilder i huvudet av en glad, berusad 80-åring som lyfter sitt glas och utropat - SKÅL! Du skrev igår till mig ”jag hejar på dig” och JAG …jag hejar på dig 💪🏻

@Andrahalvlek jag kommer fortsätta skriva här oxå, det känns som det här är lite av min ” hemma grupp ” 💕 här ska jag skriva vad jag tycker om 12 steg och hur det går.
Ha en bra dag på nya jobbet 🤗💕
Kram 💕sländan

@Charlie70 🧡 Godmorgon!
Ja, det är höst i luften nu, igår hade jag vantar på mig när jag cyklade till träningen.

Igår tittade jag på Fråga Doktorn på SVT och som till en del handlade om nya studier inom alkoholforskningen.
Väldigt skrämmande resultat som gav mig oroskänslor...😟
Det visar sig att även väldigt måttliga mängder ökar risken för cancer och med flera procent än man tidigare trott.
Man blir definitivt inte sugen på att dricka när man hör detta.
Rebecca Åhlund, som nykter alkoholist var i studion och blev intervjuad. Intressant!
Jag har inte läst hennes bok "Jag som var så rolig att dricka vin med"
Ibland kan jag bli så trött på all litteratur som handlar om missbruk av olika slag...men såklart att det är bra att de finns och hjälper många att komma till insikt.
Men nu får det bli en längre period av nykterhet för mig känns det som.
Jag var på fest häromkvällen och hade inga problem med att dricka Coca-Cola istället för alkohol.
Egentligen är det ju ingen stor grej men det sitter bara så inpräntat i hjärnan att det måste vara alkohol så fort något ska firas...🙄 Så dumt!

Önskar alla en fin tisdag🍁🍂🍄
Kram 💚

Trots fullmåne har jag sovit gott i natt. Inga myrkrypningar *ta i trä*

Men klockan 5 hade min hjärna processat gårdagens dont klart. Då började den rabbla: ”Gör så, gör si, gör ditt och datt”. Den ”listar” verkligen arbetsuppgifterna - gör dem synliga och jobbar stenhårt på presentationen, så att inte bara jag ska förstå själv utan även enkelt ska kunna förmedla mitt tänk till min syster-fura.

Hjärnan är synnerligen komplicerad. Min extraknäcker som slavdrivare dessutom 😂 Nej, jag är faktiskt oerhört tacksam för att min hjärna 1) gillar och faktiskt behöver utmaningar, 2) för dess förmåga att tänka om och tänka nytt snabbt, 3) och för dess förmåga att aktivt återhämta sig. Släppa taget korta stunder. Och jag vet att min hjärna är tacksam för att jag tack vare alkoholstoppet låter den göra sitt jobb i lugn och ro 🙏🏻

Många, även jag historiskt, uttrycker att deras drickande inte går ut över deras arbete. Om man då betänker att hjärnan tar skada av alkoholen, och att den inte får sin välbehövliga processtid nattetid, så kan man ju gissa vilka stordåd de skulle uträtta om de inte drack alkohol. Sug på den.

Kram 🐘

Nykter man ringer. Han har inga pengar, det är anledningen till nykterheten. Och såklart underbar. Med självinsikt och förståelse. Ber mig att ge honom ett litet hopp, ett enda litet, litet hopp för framtiden. Känner att detta är svårt att ta det sista hoppet från någon. Säger att han får inget från mig, jag kan inte ge något löfte alls mer, jag vill inte mer... Han tolkar min sekund av tystnad som att jag tvekar och jag måste trycka på att jag menar allvar. Det är som att behöva vrida om kniven ... Outhärdligt! Sörjer.
Går in på gymmet. Kör styrkelyft så det svartnar för ögonen. Nu känns det bättre. Min frid byter jag aldrig ut igen!

Tack för ditt inlägg @Blenda💗 Jo, men naturligtvis är det så att bli nykter är en stor utmaning, ofantlig stor. Jag jobbar 90% men skulle behöva gå upp t 100 pga pensionen. Blir inte så särskilt hög lön som pensionär. Fast det är klart det blir mer pengar över om man inte dricker bort en stor del av lönen🙈Det är kanske inte riktigt det att jag inte blir tillräckligt utmanad på jobbet utan att jag inte riktigt känner mig tillfreds. Och för att få klarhet i saker och ting så börjar ju det med nykterheten. Känns ändå spännande att se om jag blir kallad t intervju.

Ha en fin dag alla både du som kämpar som jag och alla ni andra också🤗

Du kan inte ställa några krav alls egentligen. Däremot kan du låta bli att besöka dem om de ska umgås med hans släktingar som dricker.
@lums skrev:"Jag och min sambo har sagt till min mamma att vi inte kommer vilja komma om han kommer att vara full och hon har sagt det till honom. "
Ni sätter din mamma i en lite jobbig sits när det är hon som måste ta snacket med din pappa. Varför tar ni inte det direkt med din pappa? Det är hans problem. Hade din mamma kunnat göra nåt för att förmå honom att sluta dricka hade hon gjort det för länge sen. Nu lägger ni på ett sätt ansvaret på henne.
Jag tycker att du ska ta upp med din pappa, när han är nykter, att han är elak mot din mamma när han dricker. När han redan har druckit är det onödigt att ta upp nåt alls. Då blir han bara arg som det verkar.
Ta upp bekymren från din och ditt barns perspektiv. Att han blir personlighetsförändrad och elak mot din mamma när han dricker och arg och att du ogillar det och inte vill att ditt barn ska uppleva det. Så antingen är han nykter eller så kommer inte du. Gå inte in i hur många öl el så han kan dricka/får dricka tycker jag. Om han har druckit mycket kan personlighetsförändringen komma snabbt och han kanske heller inte kan sluta när han börjat.
Det är såklart ledsamt för din mamma, men hon är vuxen. Hon har ett val och det liv hon lever nu med en elak man känns ju som du beskriver det inte så kul. Hon kanske kan hälsa på dig? Ditt barn däremot kan inte välja men du kan välja åt hen hur tråkigt det än är att säga nej till sina föräldrar. Men ta snacket med din pappa. Det är han som väljer åt er alla.
Lycka till!

Ja du @tofu varför ska man dricka?
Det finns en hel del skäl om man INTE som jag då, helst dricker för mycket.
Men jag har nog lika lite tid att fundera på det, även om jag förstår frågans dignitet här. Jag är som @sattva skriver rädd för alkohol. Jag ser det inte som ett gift, har ”förståelse” för lagomdrickandets njutningar men skulle aldrig byta! Perfekt att inte tåla alkohol, håller mig frisk och i hyfsat skick. Blivit beroende av att vara nykter kan man säga! 🤗

@Se klart Så mycket bra funderingar. Jag är inne på samma spår. Det är nog framförallt detta forum som gjort det lättare för mig att välja min väg. Alla kloka kommentarer/inspel som gjort att man tänker till.

Dels har jag fått en stor respekt för hur svår denna fråga är och att det ligger en del jobb bakom att landa i trygg måttlighet. Är med på ditt spår. För ointresserad att lägga tid på att balansera upp för att jag ska våga tro på min egen förmåga att faktiskt lyckas med det. Det skulle kräva energi som jag hellre lägger på livet.

Nästa kloka inspel härifrån blev - varför ska man dricka? Svaret på den - för mig - drillade ner till 20 min positiv effekt från initial berusning. Resten jag haft alkohol till har jag insett inte får den tilltänkta effekt jag strävat efter. Jag kan få ut mer om jag bara släpper tanken på att jag inte måste göra som alla andra och istället fokuserar på att ta för mig där jag har något att tillföra. Listan med alla positiva effekter blir så mycket längre än om jag skulle fortsätta som innan.

En sak kanske? Det hade kanske underlättat för andra om man tog ett glas för syns skull. För att inte sticka ut och damma upp något som inte vill dammas upp. Även de som är runtomkring behöver väl trots allt lite tid att ställa om innan det nya normala blir naturligt för alla? Att de känner att de kan göra sina val oavsett vad jag gör.

Dag 22 som nykter.
Fortfarande rätt nere och orkeslös mestadels av dagarna, men kan nog bero på andra orsaker som inte har med att jag slutat dricka att göra. Fått tid till beroende mottagning i alla fall nästa vecka. Jag hatar dock att sitta och prata om mina problem men är glad att det finns hjälp att få.
Det känns som jag bara sitter och räknar dagar som nykter just nu och inte kan tänka på något annat.. klarat av att vara på tillställningar där folk druckit utan att känna mig direkt sugen på att dricka. Tycker mest det bara är obehagligt och jobbigt att vara bland folk som dricker då man ser hur det förändrar personer. Är rädd att jag aldrig kommer kunna ha trevligt bland folk utan att dricka igen. Känns även konstigt att leva med tanken att jag aldrig får dricka en öl igen, men försöker tänka positivt.

Hej och tack snälla för era kommentarer.
Har funderat på mycket av det ni skriver. Att vända sig utåt är helt rätt, även något jag lär mig i stegen.
Arg - ja det ligger nog något i det. Men när jag gräver djupare är det oftast att jag är rädd. Jag kan ibland även se hur gamla inlägg liksom inte känns som jag själv.

Jag lyssnade på Joe rogans pod med en beroende-expert Anna Lembke som gav ytterligare mer fysiska förklaringar på hur balansen i hjärnan funkar. Verkar viktigt för mig att även förstå den delen helt utöver det mer andliga /bryta egot. Var ett intressant avsnitt.

Skakig period bakom mig. Men lite tillfrisknande är jag nog

Angående helgen, kan du lägga korten på bordet och säga att om han ska dricka sig full blir det tråkigt för dig och att du därför vill att han kör? Eller vara ännu ärligare och tala om att du funderar på om du orkar leva med en alkoholist så värst länge till?
Du skriver att mycket är på hans villkor. Har det alltid varit så, och har hans drickande förvärrats under tiden ni levt ihop?

Hej @kvinna 79 och välkommen med här!

Det är fint att du kommit till insikt att ditt drickande är ohälsosamt.
Jag tycker också om att dricka ensam och har länge väntat på att tillfälle kunde ges, men på grund av coronan är min sambo inte på jobbresor längre så det har varit min räddning till att det inte blivit av. Jag har tidigare aldrig tyckt att det är fel att dricka i ensamhet. För mej har det varit ett tillfälle att få umgås med mej själv och göra det jag vill samtidigt som jag fått dricka det goda vinet. Jag är egentligen lite av en enstöring och tycker om att få vara ensam och rå om mej själv. Men de gånger det har gått från att dricka ett eller två glas vin till en hel flaska eller mera än så, har jag insett att det inte är hälsosamt eller ”normalt.” Inte är tanken eller längtan efter att få dricka för sig själv heller så vettig, det visar ju på att man har en konstigt förhållande till alkoholen.
Jag vill bara att du ska veta att du inte är ensam om detta. Här finns många som kämpar. Skriv gärna flera gånger. Jag påbörjade just alkoholprogrammet här, vet ej vart det leder, men tycker att du också kunde testa det. Har hört den rekommendationen av flera här. Tänker att man har ju inget att förlora på att testa ta ett första steg till hjälp.

Har hört en del som använt sig av en teknik när de får starkt sug, att tänka "ok, jag får dricka, men först ska jag..." och det där "först" kan tex vara ringa en vän eller alkohollinjen, ta en joggingtur, läsa sitt första inlägg här. Något som ger en chansen att ta tillbaks kontrollen. Har du bokat tid på beroendemottagningen ännu?

@Abraxa hej och välkommen!
Det är inte helt enkelt att dricka alkoholfritt ute, men det går. Upplever att det där suget som jag oftast får i början av vana försvinner efter ett tag. Sen har jag inte, längre, vänner som skulle liksom bli besvikna om jag inte drack. Det är skönt! Det är ingen stor sak för dem de gånger jag inte dricker. Förr hade jag mer sådana vänner där den som inte drack förstörde stämningen. Inte enkelt det här med vänner alltid🙏🏼❤️

Precis så är det! @Ismay12 skrev:"Det är som att någon kraft tar över hjärnan för en stund och styr kroppen att gå in på krogen eller systembolaget" Huvudet på spiken. Det är därför som beroendeforskare kallar det för att hjärnan är kidnappad. Men den kan bli fri igen. Jag tycker också du ska testa att gå på ett AA-möte om du har möjlighet. Du behöver inte säga något om du inte vill, sitt bara med och lyssna några gånger. Det talas mycket om Gud, men det är inget du behöver hänga upp dig på om du inte är troende. Du får definiera din egen kraft som du vill, huvudsaken är att den är större än den som kidnappar hjärnan :)
Lycka till och fortsätt skriv, här är du bland vänner!

@Varafrisk skrev:"Jag hade förstått det som om du gick på AA eller får du behandling genom din arbetsgivares försorg?"
Jag går både på AA-möten och en tvåårig rehab-behandling som jag bekostar själv (eftersom jag hittills varit min egen arbetsgivare :)). Behandlingen kostar en hel del, och de flesta av deltagarna har fått den betald av sin arbetsgivare (bland annat en läkare faktiskt).
@Varafrisk skrev:"Vet inte om man är intresserad av en 59-åring? Jag behöver dock en utmaning"
Hihi, jag är också 59 och har precis fått en anställning. Men det är tvärtom för mig – nykterheten är en tillräcklig utmaning, och jag behöver trappa ner på allt annat för att ha kraften till förändringsarbetet. Så mitt nya jobb är på 60 %, med mindre betalt och mindre krävande arbetsuppgifter. En omvänd karriär, men nykterheten går före allt för mig just nu, precis som @Se Klart skrev.
Vi hittar alla våra vägar förr eller senare, och detta visade sig vara min.
Tror att du hittar din också till slut kära @Varafrisk!
Kram <3

Tack @Sattva ❤️ Det är ju just det, jag måste fixa detta hållbart. Ta fram alla mina verktyg. Just att göra saker långsamt när det snurrar fort i ens inre är ruskigt effektivt. Har upplevt det så många gånger tidigare att jag nästan gör det med automatik. När jag går ut från jobbet stänger jag dörren. Rent faktiskt och mentalt. Sen går jag sakta till bilen. (Fast just idag gick jag inte sakta eftersom jag hade bråttom till zoom-mötet, så då fick jag gå ut och traska sakta efteråt. Benen gick nästan av sig själva.)

Jag blir stressad av att passa tider. Så när det är intensivt på jobbet behöver jag undvika just tidspassning på min fritid. Imorgon ska jag träffa en kompis efter jobbet. Jag säger då inte kl 19 utan kl 18.30-19. Sen siktar jag mot 18.30 men behöver ändå inte hasta med andan i halsen. Samma sak gjorde jag idag, jag messade tjejerna i jouren och sa att jag blir lite sen eftersom jag precis har gått från jobbet. Även om jag bara blir 5-10 min sen så känns det bättre att direkt meddela, och sen slå av på takten lite.

Jag är i valet och kvalet om ljudböcker och poddar konstant i öronen är bra egentligen. Bra är det för att då släpps inga andra tankar in, jag brukar kunna koncentrera mig på vad som sägs. (Kan jag inte det så gäller det att sakta ner tempot ytterligare. Slowmotion typ.) Men ibland är det nyttigt att låta tankarna flyga hit och dit som en svärm getingarna. Efterhand som jag promenerar så saktar tankarna/getingarna ner tempot och ramlar på plats en och en.

Är det egentligen ett undvikandebeteende att alltid lyssna på något? Kan inte bestämma mig. Eller så är det som mycket annat ett tudelat nyttjande, ibland är det bra och ibland är det absolut inte bra. Gäller att veta när det är vilket bara 🤓

Kram 🐘

@Sländan Toppen! Det ska bli spännande att höra vad du kommer fram till, om du vill dela med dig förstås. Huvudsaken är att du känner dig nöjd med din sponsor och taggad att börja jobba med stegen!

Kram 🐘

@Magnus Det finns en jättebra bok som heter ”1%-metoden - små förändringar, stora resultat” av James Clear. Jag lyssnade på den på Storytel. Författaren levt verkligen som han lär och han är en eftertraktad föreläsare på området. Metoden kallas tydligen ”atomic habits”.

Själv tänker jag ofta på hans tips, bland annat att ”stapla” en vana ovanpå en annan. Det har jag anammat när jag börjat med mina dagliga promenader på totalt minst 12.000 steg. Jag promenerar innan frukost, innan lunch och direkt när jag kommer hem från jobbet. Det är grunden. På helgerna kan två promenader bli en längre, eftersom jag då sover längre.

Det är en bok man kan lyssna på då och då, repetera, repetera, repetera. Den är väldigt lätt att ta till sig och oerhört konkret och pedagogisk.

Hälsningar Andrahalvlek 🐘

Det är lätt att se mellan fingrarna när kärleken är stark. Man acceperar sånt man annars inte skulle göra, man ser det man vill se och man lever lite för mycket i den framtidsdröm man önskar sig, istället för den verklighet man lever i.
Jag ignorerade alla varningstecken som jag fick tidigt i min relation och min starka önskan att skaffa familj höll mig kvar. Jag trodde allt skulle ordna sig längre fram.
Nu har vi två små barn ihop och hans drickande bara ökade över åren och beroendet är ett faktum. Jag har äntligen tagit mig kraften att genomföra separationen och den absolut svåraste viten i allt detta är att våra barn drabbas hårt av allt detta. Resten av livet vet jag att jag kommer behöva hantera konflikter med honom när det gäller drickande runt barnen. Jag kommer aldrig känna mig helt trygg när jag väl lämnar barnen hos honom. Barnen kommer växa upp med en alkoholiserad pappa och allt vad det kommer bära med sig i deras liv.
Jag älskar mina barn och det är en livslång sorg att de ska behöva leva med en pappa som dricker.
Man ska vara oerhört petig och kräsen runt vem man skaffar barn med. Man kan aldrig ha facit i hand från början men alkoholproblem borde vara den största varningsklockan av alla.
Du förtjänar en man som visar genom handling att han är empatisk och kärlrksfull. Det låter tyvärr inte som denna mannen är det.
En annan insikt jag själv gjort, som kvinnor här kanske kan känna igen sig i är att jag alltid gått in i relation med män som vill bli omhändertagna. Jag tar rollen som vårdare och blir den som ska lösa alla problem och ”fixa” dem. Då känner jag mig behövd och blandar ihop den här dysfunktionella ”vårdare/behövande” relationen med kärlek. Jag älskade dessa män för att de så starkt visade att de behövde mig och jag fick ge dem ”min omhändertagande kärlek”
Vet inte om det är så för dig, men det hjälpte mig enormt mycket när jsg själv indåg detta. Då kunde jag lättare släppa taget. Jag vill inte längre vara mamma och vårdare till en partner. Jag vill ha en jämlike att uppleva livet med.
Hoppas du hittar din styrka att ta dig ur en dag 🌸

Härligt med beslutsam måndag, man får tanka av sig själv på den där kraften, spara och ta fram. Utvecklingssamtal har jag haft nästan dagligen med mig själv, inte alla har varit så fokuserade men det har hjälpt mig att växa, bli gladare. På så vis är detta att inte dricka i första hand en sorts utveckling av hjärnan som i mitt fall tenderade att röra sig allt långsammare i takt med vin-intag. Jag hejar på dig! 🌻

@Andrahalvlek Gud vad bra du tar dig an detta, och med en utmattning i botten dessutom som gör allt mycket tuffare! Bra jobbat AH, du kommer fixa detta galant!💪👍😍

Jag lever. Knappt. Min yngsta dotter brukar använda det starka ordet ”hata”. Det ogillar jag, så jag tillrättavisar henne alltid när hon gör det ordvalet. Nu är det nästan läge att använda det. Nej, inte nu längre förresten. Jag ligger i badet och har äntligen varvat ner 😍

Jag ogillar att inte ha kontroll på jobbet. Jag ogillar att mina rutiner rubbas. Just nu lever jag konstant i de känslorna. Gör så gott jag kan, frågar, frågar, frågar. Bryter ner allt i pyttesmå bitar, hanterbara att svälja. Klappar mig själv på axeln: ”Bra gjort!”

Jag vet att det blir bättre. Lite bättre för varje dag. Lite mer koll på läget får jag för varje dag. Lite mer bygger jag upp mina nya jobbvanor för varje dag. Lite i taget.

Ungefär som att bli nykter alltså!

Efter jobbet fick jag skynda mig hem för att ha zoom-möte med jouren. Pust. Efter det traskade jag långsamt fram och tillbaka till Willys. Långsamt. Cirka 3.500 steg totalt. (Totalt 13.968 idag. Jag slarvar inte med promenaderna.) När mitt inre varvar upp mår jag bäst av att gå långsamt, äta långsamt. Då skickar jag signalen till hjärnan att ”allt är lugnt och under kontroll”.

Och jag sitter inte i skiten på något sätt. Min kollega är hundra procent tillmötesgående och supportande, det är mina egna ambitioner jag slåss mot. Det tar fan längre tid att ta in ny kunskap efter 50 år har jag märkt 😫 Det sätter sig inte direkt. Repetera, repetera, repetera.

Imorgon ska jag göra exakt samma saker som idag. Nöta, nöta, nöta. Jag fixar detta! Det misstror jag inte ett ögonblick. Jag är trygg i min egen förmåga, men just nu är det lite svajigt.

Jag skojar om det på jobbet: ”Kolla vad jag lyckades leverera på 8 timmar”. Det är inte så mycket som syns, desto mer jobbas det innanför pannbenet. Det är okej, okej, okej. Jag har en fura att luta mig mot, tids nog blir jag hennes syster-fura.

Kram 🐘

Nu äntligen har jag fått en bra sponsor som man säger på AA. Det är det här som jag väntat på, att få börja i stegarbetet. Så det känns som om det är nu det börjar på riktigt. Jag tycker om att jobba med mig själv, även om det kan vara jobbigt. Det känns som om jag är på rätt väg iallafall. Nu kommer jag jobba tillsammans med min sponsor 1 Tim per dag i 12 stegsprogramet. Det kommer ta ca 2 månader 👍🏻💕

@Abraxa Tror att det är många som tänker och känner som du. Alkoholen kan ju vara ett snabbt sätt att förgylla tillvaron. Problemet kan vara att det behövs mer alkohol allt oftare för att få samma effekt. Själv har funderat på vad jag kan göra istället? Har du några intressen? Vad gjorde du innan alkoholen kom att betyda så mycket? Lätt att glömma vilket jag gjort! Skriv gärna och berätta!

Hej Thule! Välkommen hit🧡
Jag håller med vad Annja skriver i sitt inlägg. Du har absolut inget att förlora på att minska ditt intag av alkohol. Tvärtom så har du allt att vinna.
Din fru kommer säkert att tycka du är jobbig till en början. Men allteftersom så kommer hon märka hur positiva effekter det kommer att få för din del.
Så ta hjälp av programmet här på Alkoholhjälpen och på detta Forum med olika rum finns massa människor som vill peppa och stötta dig! 😊
Många lyckönskningar till dig🍀🍀🍀

@Ase Blev det fisk till middag igår? Jag picklade inte blomkål utan vitkål men strunt samma det var i alla fall picklat. Tack för att du känner att jag ger dig råd:) Det känns gott! Jag tänker att jag vet en hel del det är bara det att jag lever inte som jag lär....

@Blenda Du behöver absolut inte be om ursäkt och du har inte skrivit mig på näsan. Så du kan vara lugn! Jag hade förstått det som om du gick på AA eller får du behandling genom din arbetsgivares försorg? Jag förstår att det allra allra bästa är att ta hjälp via min arbetsgivare. Att släppa allt och be om hjälp men jag är inte där. Det känns alldeles för läskigt och utlämnande. Då går jag hellre på ett fysiskt möte på AA här i min stad. För det är ju så med alkoholberoendet det allra bästa är att söka hjälp och faktiskt säga till sin omgivning hur läget ligger till. Kanske blir det att jag hamnar där till sist...

@Charlie70 Beträffande min man...nja så stämde nog inte allt vad han sa då. Jo, att han tycker det räcker med fredag och lördag därmed inte att det var så. Vi diskuterade igår. Svaren han gav var rimliga men ändå risk för ett beroendebeteende. Mycket hänger på mig men diskussionen var ändå bra.

@Se klart Så är det ju att nykterheten måste gå före allt! Det finns ju inget att tvivla på! Och, nja..jag läser inte alla trådar....jag skulle kunna läsa de flesta men...jag vet ändå att allt handlar om mig...att bestämma mig..att sätta stopp.

Så...kanske var det förra helgen som jag var så inne på att stänga dörrar, att gå vidare till "Det vidare livet"...men ngt hände...även om jag hela tiden vill bli nykter så tappade jag energin...och kände mig så deppig...nu känns det något bättre...lite mer hoppfullt!

Har fått en tid hos företagshälsovården...inte för att diskutera alkohol...utan mitt arbete...jag vill nog byta. Jag har sökt två jobb som kräver mycket utav mig, det ena är ett myndighetsutövande jobb vilket kräver ännu mer. Vet inte om man är intresserad av en 59-åring? Jag behöver dock en utmaning. Tycker att livet är lite trist. Jag vet...det blir inte ett dugg bättre med alkohol. Och jag tvivlar inte en sekund på att livet som nykter är SÅ mycket bättre än så som livet är nu.

Kram:)

@Magnus.

Jag har lyssnat på programmet och rekommenderar liksom TappadIgen alla att lyssna!

En av de medverkande är Anders Rosengren som leder forskningen om livsstilsverktyget.se, ett onlineverktyg för att reflektera över och förändra sin hälsa. Det är öppet för alla att delta och jag har nyligen anmält mig och börjat nosa på det, tycker det verkar väldigt bra!

Jag kan egentligen inte säga så mycket om det ännu, men verktyget utgår från att information kopplas till egen reflektion genom frågor, på så vis knyts det egna livet ihop med informationen. Jag anar att små, små förändringar i tanke och handling så småningom får fäste i vardagen. Tanken verkar vara att man arbetar med programmet under en period av tre år, på ett lågintensivt sätt.

Anders Rosengren var förresten gäst i Svt:s program ”Fråga doktorn” förra veckan, länkar här (admin får ta bort om det är olämpligt):

https://www.svtplay.se/video/32165431/fraga-doktorn/fraga-doktorn-sason…

@Thule precis som du säger kan bara du ta ansvar för ditt drickande och din fru ta ansvar för sitt drickande. Börja med dig själv. Var tydlig till din hustru att du vill ta ta tag i DITT beroende oavsett hur hon gör med sitt drickande. Tala om att du förväntar dig att hon respekterar ditt val. Det är fint att du hittat hit och skriver av dig. Börja med alkoholprogrammet i dag och ta kontakt med beroende mottagning i din närhet i morgon. Vänta inte. Du är inte ensam....så många här som kämpar med olika bakgrund med varierande riskbruk/missbruk/alkoholism.
Du fixar detta !! Lycka till

@Kennie Nä det är väl egentligen så.. Han är engagerad till vardags om man kan säga så. Jag menar att vi pratar, umgås och han stöttar mig om det är nåt med familj eller jobb osv. Men, som jag har sagt till honom nån gång, så helgerna då man har sin lediga tid och kan göra det roligaste ihop då tiden finns - då väljer han att dricka och umgås med vänner. Visst får jag vara med men på villkoret att de alla dricker. Hans beteende har lett till att jag i princip aldrig dricker.
Nu när jag tänker efter så är nästan allt vi gör på hans villkor. Om det är nåt för mig så är det besvärligt. Min väns bröllop är bara en av flera tillfällen då han först beklagat sig över att det vore roligare att dricka hos nån av hans vänner som han även varit bjuden till, för att sedan supa sig full om möjligheten finns där vi är.

@Se klart
Grattis till dina mååånga dagar!
Ja, jag satsar nu på ett år. Det är för lång tid för min alkoholhjärna att orka sitta och smygvänta 😊 Den liksom resignerade. Sen när det närmar sig året tänker jag att jag skaffat mig nya vanor och ska då ha ett ”utvecklingssamtal” med mig själv. Känner mig alltid stark och beslutsam på måndagar. Glad och stolt över en spiknykter helg 💪🏻 Ska läsa tråden du rekommenderar. Tack

@Pianisten Tack för ditt svar❤ jag tycker inte att du är för hård. Egentligen har du rätt. Jag möjliggör för honom att fortsätta. Jag vet bara inte vad jag ska göra för att göra det så besvärligt för honom att dricka så han gör en förändring. För som du säger, han tror aldrig att jag kommer att lämna honom, vilket jag innerst inne inte vill.

Vi är bjudna till hans vänner i helgen. Jag sa att jag enbart följer med om han kör. Han sa ok. Men om det är andra vänner som skall dit och de bestämmer att de kör, hur gör jag då?
Jag känner mig töntig som frågar men jag behöver allvarligt råd.

Ja, när är man redo för stora beslut egentligen... Jag tycker aldrig att man känner sig redo men plötsligt tar man dem, man får gå på magkänslan, på något sätt vet man fast man kanske inte vill veta. Du offrar mycket energi på honom, men engagerar han sig i dig tillbaks? Det är egoistiskt av honom att strunta i din oro och ställa till situationer som du behöver ta ansvar för. Men egoism och beroende hänger förstås ihop.

Tack Kennie och Sisyfos för era kloka svar. Ja det är ju otroligt hur man kan vara så insiktsfull om sin situation utan att kunna minska/sluta med krökandet. Det är som att någon kraft tar över hjärnan för en stund och styr kroppen att gå in på krogen eller systembolaget. För den som inte har problem är det nog jättesvårt att förstå men den kraften är så stark.

Hej MrsM, tack för din berättelse.
Det är en sorglig historia men tyvärr finns den överallt. Alla snarlika, stark kärlek till en människa man vet finns gömd bakom alkoholen men som fortsätter att ta över era liv men man vill inte att släppa taget.
Jag kanske kommer låta lite hård men det är av omtanke. Tyvärr är det du som måste äga ditt problem. Vad menar jag med det? Jo, du måste utgå från att det du känner är ditt problem, inte hans. Så länge han inte känner några konsekvenser och så länge du fortsätter att köra bilen så föder du ditt eget problem. Så länge inte alkoholen gör hans eget liv sämre så finns ingen riktig drivkraft att förändras, han känner förmodligen att du stannar kvar i vilket fall.

Vad du än gör tro inte att ett barn kommer lösa allt, det här problemet behöver du ta beslut om först hur du skall gå vidare. Tvärtom kan det göra allt tio gånger värre för dig när du måste oroa dig för ett liv till och då har ni skapat ett band som aldrig går att klippa helt.

@Magnus
Jag lyssnade faktiskt på det i helgen och har en hel del reflektioner. Tänkte skrivit ner dem igår, men har inte hunnit ännu. Jag rekommenderar verkligen alla att lyssna.

@mikael69 En extra till dig då 🤗 Tålamod var ett råd jag fick, lättare sagt än gjort men ack så sant! Vi tar en stund i taget... Jag hejar på dig!

För någon vecka sändes ett program på radion om så kallade mikrovanor. Det kan vara intressant att lyssna på och fundera över om du håller på att förändra din alkoholkonsumtion. Några saker som de tog upp var att små förändringar i vardagen kan fungera bra för att de är enkla att börja med att fortsätta med under lång tid. Ett bra sätt att komma igång med förändringarna är att koppla dem till de vanor som du redan har. Om förändringar handlar om att minska något så är det bra om de innebär att du på olika sätt gör det svårare att genomföra den vanan som du vill minska på. Om de förändringar som görs kan kopplas ihop med något som du verkligen värderar i livet så känns de mer meningsfulla.

I diskussionerna med olika gäster så tog de i programmet även upp belöningar. Att belöna sig själv genom att fira, genom att berömma sig själv eller genom att bjuda sig själv på något kan fungera för vissa men kanske inte för alla. Det sista är även en bra iakttagelse när det gäller de flesta "metoder" för att ändra sina vanor eller sitt liv. De kan funka för en del och behöver samtidigt inte funka för alla.

Om någon har provat "mikrovanor" eller kanske ha använt liknande tekniker (oavsett vad ni kallat det för) så vore det kul att höra om.

Länk till programmet: https://sverigesradio.se/avsnitt/mikrovanor-sma-steg-mot-hallbara-foran…

Jaa super styrke kramar till alla
Idag behövdes det
Tungt nu igen

@mikael69 Ja, tre månader! Det är nåt att se fram emot 😏 Jag tar lite i taget, EN månad är ju superbra! Sen är det väl bara att gå vidare... Styrkekramar till oss o alla andra som känner att dom kanske behöver en i dag 👍

@Se klart skrev:"Då tänker jag inte ens på vad alkohol-intaget väcker i mig i form av att behöva mer. Men där är vi olika.
Min poäng är att det tar tid att ställa om, hjärnan måste få chansen att på egen hand producera måbra-hormoner och njut-dito.
Min känsla inför en fredag är MINST lika härlig som nykter! Min känsla en lördag morgon är oslagbar! Kram"

mm, förstår vad du menar. Jag är inte riktigt där ännu men jag hoppas som sagt att jag når dit jag med.
Frågan är väl kanske om det gått för långt för mig? Det vet jag inte ännu. Förmodligen så är det det.

Att njuta av ett "gott glas rött".
Det skulle jag också vilja göra. Ett glas till en saftig stek för att förhöja njutningen.

ha ha.. Jag försöker tänka. Det riktigt knakar här... När var det jag eller någon i det sällskap jag umgåtts med i mitt vuxna liv som endast drack det där enda glaset?

Det där glaset blev att man delade flaskan. Sedan när bib:en kom så blev det oftast att hela boxen tog slut.
Undrar hur många familjer den där förbannade bag in boxen förstört?
Är ju bara gå att fylla på om och om igen.

Dricker själv 2 flaskor whiskey och min fru 2 bag in box i veckan, fördelat ganska jämt över 7 dagar på kvällarna. Sällan mindre och tyvärr ibland mer, vilket givetvis är för mycket. Har både insett och accepterat mitt alkoholberoende och överkonsumtionen. Inser att något måste göras, men inte ännu min fru. Tror dessutom att det bästa vore att göra det tillsammans.

Drickandet har på 10 år ökat från 1 flaska resp. bag in box varannan vecka till det vi dricker nu och har pågått i ca 2 år.

Har det senaste året försökt trappa ned flera gånger, men misslyckas hela tiden. Klarat av att dra ned en vecka ibland samt med några enskilda vita dagar då och då, men inte mer. Har ”lånat” vin från henne när jag inte själv köpt något och så har det börjat om igen.

Min fru försökte en gång för ett tag sedan dra ned, men misslyckades också. Nu vill hon inte ens försöka och det är mycket svårt att prata med henne om det. Försöker i samtalen så gott jag kan att inte skuldbelägga henne, men påpekar och antyder att det är en orimligt hög konsumtion vi har, samt nämner de skador vi kan få eller kanske redan har fått.

Har ännu inte vågat använda ordet alkoholism, men inser själv att det nog är så, att vi båda är alkoholiserade och uppenbart har ett alkoholberoende.

Vi både arbetar och lever ihop (företagare) och i stort sett ingenting i vårt liv har än så länge påverkats negativt och därför menar hon att det inte gör någonting att vi dricker så mycket.

Dessutom, när jag på ett seriöst sätt på måndagen förra veckan försökte sluta helt med att dricka på vardagarna, fick hon mer eller mindre panik redan efter två vita dagar och trugade mig till att jag skulle börja dricka igen, vilket jag då tyvärr också gjorde. Sedan fortsatte drickandet i gamla hjulspår resten av veckan.

Nu är det är måndag igen och skall göra mitt bästa för att klara i vart fall 2 vita dagar igen, samt att mitt första delmål är att dra ned till högst en flaska i veckan.

Inser att mitt eget drickande i första hand är mitt ansvar och val och ingen annans och tänker informera henne om det.

Ni får gärna önska mig lycka till och ge mig goda råd och förslag på vad jag/vi skulle kunna göra för att lyckas.
Tror verkligen att det behövs och hoppas på att någon här kanske kan hjälpa mig på vägen!

Kommer att uppdatera hur det hela utvecklar sig, även om jag misslyckas. Kommer i så fall att försöka igen.

Ta hand om er och lycka till med ev. egna mål med drickandet

@Kennie Tack för ditt svar❤ Jag vet att du har rätt och det är nog det jag varit rädd för att inse. Om han inte vill förändras eller söka hjälp så tror jag att jag måste lämna oavsett hur mycket jag älskar honom. Vet bara inte när jag är redo att ta det stora beslutet att nu räcker det.

Underbart att du nu har barn och en man som är stabil och gör dig lycklig❤

Bra gjort att påbörja programmet! Och slå inte på dig själv tycker jag. Tänk att du nu äntligen ska vara snäll mot dig själv och se till att du slipper ångest.. Jag minns känslan av frihet när jag insåg att jag kunde slippa risk för minnesluckor och skam, bara genom att sluta dricka. Känner så fortfarande, jag kan stå för vem jag är, ingen har något på mig längre. Kör på! Kan rekommendera Rebecka Åhlunds "Jag som var så rolig att dricka vin med". Och Annie Grace "Tänka klart".

Hej,
Jag vill bara bekräfta det du upplever, att dricka sig full två gånger per vecka är definitivt riskbruk, och att dricka sig för full och inte kunna avstå för att köra, bete sig odrägligt, allt det är också tydliga tecken på beroende enligt mig. Och missbruk har ju tyvärr en tendens att eskalera så länge man inte bryta det. Folkhälsomyndighetens gräns för riskbruk är 9 enheter per vecka, och max 3 per tillfälle. Så länge han lever i förnekelse är det svårt att hjälpa honom. Och jag tror tyvärr inte att barn löser hans problem, det verkar inte funka så. Läs runt på anhörigsidan om hur det är att ha barn med en alkoholist. Du har fortfarande möjligheten att välja att satsa på familj med en annan i framtiden. Risken är ju annars att din familjedröm alltid kommer skuggas av den otrygghet en full förälder innebär, både för dig och framtida barn. Om din man hade varit villig att förändra och bett om hjälp hade jag rått dig att ge det en chans, men som det är nu är risken stor att han kommer fortsätta vad du än gör. Jag förstår att det är hemskt, du älskar honom, men jag vet av erfarenhet att brustna hjärtan läker och man går vidare. Jag levde själv med en festglad, kärleksfull och livsnjutande man, men det tog slut av olika anledningar. Idag är jag så lycklig att det är min nuvarande stabila och trygga man som är far till mina barn...

Ja det är så oerhört stärkande att läsa allas historier här, hämta kraft och inse att man inte är ensam. När är det nog? Det är den där frågan som ekar innom en under ibland flera års tid. Man hoppas att man en dag ska få ett tydligt svar på den, men det kommer linsom aldrig. Det är ett skrivt steg man måste ta. Det är nog när man agerar på det. Jag satt själv fast under lång tid med att försöka hitta ”rätt väg framåt”. Tänkte att jag kan inte agera förrän jag hittat ett alternativ, en lösning, där alla går lyckliga ur detta. Det gjorde att jag hela tiden stanna kvar och försökte fixa allt. Försöka ge honom så pass mycket lugn, stöd och kärlek att han inte skulle behöv döva något med alkohol. Det gick så klar inte. En dag sa en vän till mig något som förändrade hela mitt synsätt. Han sa ”jag blir faktiskt arg på dig nu. Du pratar om att hitt den rätta vägen. Men det handlar inte om VÄGEN utan om VEM som går på vägen. Oavsett vilken väg du väljer framåt så kommer du klara dig för att DU är en överlevare” det var som att hela min värld kaliberades om. Han hade så rätt. Jag tänkte tillbaka på alla de kriser jag gått igenom i mitt liv och varje gång hade jag tillslut landat på fötterna och skapa mig ett nytt samanhang som jag mådde bra av.
Jag förstod att jag kommer kunna göra det igen, även om denna gång kommer bli smärtsam. Men vad är lite smärta gentemot ett liv av välmående.
Den sista gången det brakade samman då sambon var onykter med barnen så bestämde jag mig. Dagen efter incidenten tog jag barnen och gick över till en vän på förmiddagen och en annan på eftermiddagen. Jag ringde familjerätten, socialen, alkoholhjälpen och flera vänner. Berättade hela historien för alla. Denna ärlighet till så många och deras stödjande resktioner puttade mig över kanten. Nu kunde jag inte backa längre. Jag skulle ju se ut som en fullständig idiot om jag än en gång gick tillbaka. För många hade bekräftat att jag hade rätt till min oror ich mina känslor. Det var rätt stt lämna.
Nu har vi sålt huset, jag har köpt en lägenhet och nu väntar jag bara på att få tillträde. Det är jättetufft hemma och i början tvekade jag in i det sista men har sprungit på så firt på detta med mäklaren så att jag inte ska kunna backa. Nu är jag så offantligt glad och tacksam att jag gjorde det. Snart är jag fri och jag ska kämpa för mina barn och deras välmående.
Nu får han ta sin kamp med alkoholen utan mig.

Du kommer också ta ditt steg en dag.
Ta med dig dina vänner som stöd på redan och vi alla är här för dig också ❤️
Det finns ety bättre liv på andra sidan

Är man alkoholist om man enbart dricker sig full 1-2 dagar var vecka och varje dag i en månad under semestern? Enligt min man är man inte det. Han säger att jag bör respektera att han tycker om att dricka, att det är "den han är". Han får det till att låta som om jag vore knäpp. Varje event, födelsedag, parmiddag, weekend, bröllop osv blir han full. Det finns inga högtider eller "festligheter" där han inte dricker. Vi har pratat om det tusentals ggr. Han kommer på olika metoder på hur han ska förändras - jag ska bara dricka öl/ jag ska hålla mig till 3 öl och två groggar/ jag ska vara den som kör osv osv. Men det händer aldrig. Han dricker alltid mer och han vägrar vara den som kör. Han håller liksom inte de mål som blir bestämt.
Jag tycker han ska sluta dricka helt. Men det är omöjligt och absolut inget alternativ, iaf inte mer än några timmar en söndag då han precis haft sin fylle kväll och idén inte låter så farlig.

Förra helgen vägrade han att vara den som körde till min väns bröllop för han går minsann inte på bröllop utan att dricka. Så jag körde då jag inte ville möta barndomsvännens släkt och vänner själv och då jag visste att min man skulle supit sig full inne på en fest hos grannen om han ej följde med.
Han erbjöd mig som skjuts till brudparet medans han själv söp sig full. Det resulterade i att jag inte kunde köra hem även om han hade druckit för mycket och betedde sig något opassande, vilket en annan gäst ville uppmärksamma mig med genom att säga "du får nog ta hand om din man för han beter sig odrägligt!" Som om jag inte såg det själv. Men jag ville inte tvinga hem brudparet tidigare. Känslan var hemsk.

Jag älskar honom mer än något annat. Allt är underbart och perfekt under vardagarna men varje helg mår jag dåligt/känner oro..

Vi vill så gärna ha barn och har genomgått två missfall under 3 års försök. Ibland säger han att allt kommer att förändras och bli bra om vi får barn för då har han ju barn. Men hur ska jag kunna vara säker på det? Det är inte förrän nu som jag börjat tvivla på vad som är rätt eller vad jag bör göra! Jag är så otroligt trött. Trött på att kämpa. Både gällande hans alkoholvanor och vår resa mot att bli föräldrar (ivf är nästa steg och jag kämpar med PCOS och viktminskning). Det är tufft då jag samtidigt pluggar på högskolan och jobbar lite timmar var vecka.
Jag känner mig ensam i min kamp och ändå vägrar jag lämna honom. Jag älskar ju honom så sjukt mycket. Vi är liksom gifta, bor i ett vackert hus som vi renoverat och fixat med - vi har ett så underbart liv - men varför måste han förstöra allt med sitt jävla drickande?!

Förlåt för min extremt långa text. Jag kan inte berätta mina känslor och tankar till någon 100%. Jag har berättat för min mamma och mina svärföräldrar, men det är liksom 20% av allt. De tycker det är bedrövligt. Hans föräldrar har försökt prata med honom men de fattar fan inget iheller. De är så jäkla mesiga. Deras ord påverkar inte honom. Inte mina heller för den delen, för i så fall hade han ju slutat. Jag vet inte vad jag ska göra.

Om någon orkat läsa så här långt så vill jag bara säga tack, tack att du tog dig tiden❤

Hej Majken!
Jag är helt ny här på AH men känner igen mig i mycket av det du skriver. Blev imponerad av att du var ute på krogen med en kompis och klarade att dricka alkoholfritt. Det där tycker jag är bland det svåraste! Jag har ett par jättebra väninnor som jag känt länge men vårt umgänge går mycket ut på att ses och dricka vin i någon mysig bar. Ingen av oss blir stupfull, men ofta blir det ett par glas mer än jag tänkt innan.
Om jag ska meddela dem att jag - eventuellt - vill sluta dricka helt kommer de förmodligen inte att jubla. De skulle förstå mig, och vi har under årens lopp ibland pratat om vårt - lite för goda - förhållande till alkohol. Men det skulle ändå inte bli lika kul att träffas, varken för dem eller mig.
Har du någon sådan kompis, och hur tänker du i så fall kring det?

Och angående att bemöta förnekelserna…
Det är superstarkt av dig att stå pall och hela tiden hitta tillbaka till alla de bevis som du och alla omkring dig ser och upplever. Tillslut får man släppa taget helt och backa från deras försök att provcera samt sluta föröska ta ansvar över den andres välmående. Det är så himla svårt men för att man själv ska överleva så måste man släppa och lägga tillbaka ansvaret på den beroende. Det är hens resa och hen måste själv lista ut sanningen och ta stegen. Han kommer va i förnekelse så länge som han själv får ut något av att vara där.
Du kan ju avlägsna dig från honom men det är ju svårt när barn finns med i bilden. De har inte samma möjlighet. Min kusin jobbar hos polisen med brott mot barn. Hon gav mig rådet att fokusera dialogen på barnens bästa. Säga ”jag bryr mig inte längre om du dricker eller inte. Du får dricka hur mycket du vill. Jag kommer inte stoppa dig eller ha en åsikt. När du dricker ska inte barnen drabbas, så säg till innan, när du vill dricka så tar jag barnen. Inga problem”. Jag har börjat göra det nu. Han har hittills inte lyckats säga till men något har börjat förändras när han upprepade gånger hör från mig att jag inte längre kommer lägga mig i hans drickande.
Jag har också delat en massa länkar till artiklar, poddsr, filmer och forskningsstudier runt hur barn påverkas av berusade vuxna. För att få honom att se att detta inte är MIN åsikt utan ett helt lands experter som tycker att det är fel att dricka runt barn, även vid låga nivåer.

Jag känner sååå igen mig i din historia @ensam optimist ❤️ Jag tog tillslut steget och drev igenom en separation från min alkoholiserade sambo. Vi har två små barn och hus tillsammans. Huset är sålt och jag har köpt en lägenhet. Nu återstår bara den smärtsamma väntan tills vi är ute på andra sidan. Nu på slutet har han skyllt hela sitt drickande på mig. På att relationen är då ångestfylld och jag har kontrollbehov så då tar han till alkoholen för att stå ut. Mitt ”kontrollbehov” har alltid handlat om gränssättningar för barnen. Att han intr ska dricka och vara onykter när han är med barnen. Så fort jag ser att han är onykter och är påväg att natta dem så ber jag honom att backa. Han är ofta onykter nu och jag har behövt kolla, fråga honom och be honom att backa. För varje gång blir han bara mer och mer agressiv i tonen och jag märker att vår 4-åriga dotter mår jättedåligt av situationen. När han är nykter så tar jag alltid upp det och försöker vädja. Drick hur mycket du vill men då ska du inte va med baren, säger jag. Han håller alltid med och ursäktar sig men likväl händer det igen nån dag senare.
Jag känner full panik i hur tusan vi ska kunna komma överens runt barnen när vi väl separerar. Jag har noll tillit till hans ord. Han kommer dricka när han är med dem. Utan tvekan. Hur i hela världen ska jag kunna skydda mina barn?? Dett kommer nog bli ett rättsfall tillslut. Jag känner sån djup sorg i att jag valde att skaffa barn med den här mannen. Hela livet kommer jag behöva va i den här oron och ta konsekvensen av hans drickande. Barnen kommer få lida pga hans beroende.
Det som aldrig skulle få hända händer nu.
Hur ska man orka bära allt detta hela livet?

@trött_och_less_72 skrev:"Jag tänkte sen att varför kan man inte ha så trevligt utan alkohol?"
Det kan man, men för att komma dit behöver man öva. Jag saknar inte alkohol på resa, jag njuter av middagar och bras-kvällar med te eller god alkoholfri öl.
Ja kanske skulle njutningen rent objektivt vara större- den stunden- kan faktiskt inte svara ja på den frågan. Min morgon efter är underbar så sammantaget är det mer njut i livet.
Då tänker jag inte ens på vad alkohol-intaget väcker i mig i form av att behöva mer. Men där är vi olika.
Min poäng är att det tar tid att ställa om, hjärnan måste få chansen att på egen hand producera måbra-hormoner och njut-dito.
Min känsla inför en fredag är MINST lika härlig som nykter! Min känsla en lördag morgon är oslagbar! Kram.

Rehabmåndag morgon.
Inser att jag verk-li-gen har behov av att vara för mig själv då och då. Vaknade dödstrött trots god sömn. Idag blir det en långsam dag och försöka hålla diverse möten men med låg energi-grad. Inte gå igång, dra hela lasset som jag så ofta gör. ”Jag fixar det”, ”Jag styr upp”.
Behöver spara mig lite.
Hur orkar de mega-extroverta?
Det undrar man. En skön grå himmel. Gott kaffe. Ingen som drar i mig förrän om en timme. Ska njuta av den timmen i ultrarapid. 🤗

Hej,
Jag har också läst på forumet för att konstatera att det inte gäller mig. Har också klarat vita månader talat (på knogarna that is). Det var mitt beslut att vara nykter en längre tid- 3 månader- som blev avgörande. Skrev just om detta i min tråd, att den längre tiden nykter behövs för att fatta hur alkoholen styrde iaf mitt liv både när jag drack och när jag inte gjorde det.
Läs gärna @charlies tråd (vi håller numer till i det vidare livet).
Ta en dag i taget. Välkommen hit!
(Nykter 622 dagar idag säger min app som jag inte så ofta kollar)

Påbörjade a-programmet här på sidan igår.
Lade som mål en vit månad och om jag klarar det vill jag fortsätta att va nykter i 90 dagar. Det skulle bli till 17.12, om jag kollade rätt i kalendern.
Kändes bra att påbörja programmet. Då släppte lite av fylleångesten och jag fick faktiskt sova gott inatt. Vaknade dock med värsta ångesten.
Fy, så jobbig den är. Nu ska jag till jobbet och ha ångest där hela dagen. Rätt åt mej. Ångesten borde sitta i länge så man inte glömmer sitt fyllebeteende och trillar tillbaka.
Känns som om jag vill gräva ner mej i en håla och försvinna. Kroppen skakar och nu ska jag hålla föreläsning på jobbet. Jag frågar mej själv varför detta fått pågå, det är inte första måndagen fylld med ångest. Varför har jag inte lärt mej något? Så här har det varit sedan man lärde sig dricka. Nu närmar jag mej 40 och beter mig likadant.
Sambon har inte sagt nåt ännu men man känner att det ligger nåt i luften. Jag vågar inte ta upp en diskussion själv, jag vet ju hur hemska de brukar vara och det är inget nytt att diskutera heller. Vill han säga sitt så får han göra det sen. När helgen kommer ska jag vara nykter vad som än hittas på. Då följande helg kommer skall jag vara nykter igen och följande och följande. Jag vill bevisa för min sambo att jag klarar av detta. Jag vill bevisa mig själv att jag kan vara en bättre människa, den människa jag är utan alkohol. En som inte gör bort sig och sviker andra.

Ha en bra dag alla!

Påbörjade a-programmet här på sidan igår.
Lade som mål en vit månad och om jag klarar det vill jag fortsätta att va nykter i 90 dagar. Det skulle bli till 17.12, om jag kollade rätt i kalendern.
Kändes bra att påbörja programmet. Då släppte lite av fylleångesten och jag fick faktiskt sova gott inatt. Vaknade dock med värsta ångesten.
Fy, så jobbig den är. Nu ska jag till jobbet och ha ångest där hela dagen. Rätt åt mej. Ångesten borde sitta i länge så man inte glömmer sitt fyllebeteende och trillar tillbaka.
Känns som om jag vill gräva ner mej i en håla och försvinna. Kroppen skakar och nu ska jag hålla föreläsning på jobbet. Jag frågar mej själv varför detta fått pågå, det är inte första måndagen fylld med ångest. Varför har jag inte lärt mej något? Så här har det varit sedan man lärde sig dricka. Nu närmar jag mej 40 och beter mig likadant.
Sambon har inte sagt nåt ännu men man känner att det ligger nåt i luften. Jag vågar inte ta upp en diskussion själv, jag vet ju hur hemska de brukar vara och det är inget nytt att diskutera heller. Vill han säga sitt så får han göra det sen. När helgen kommer ska jag vara nykter vad som än hittas på. Då följande helg kommer skall jag vara nykter igen och följande och följande. Jag vill bevisa för min sambo att jag klarar av detta. Jag vill bevisa mig själv att jag kan vara en bättre människa, den människa jag är utan alkohol. En som inte gör bort sig och sviker andra.

Ha en bra dag alla!

Du e bäst
Kör på så ska du o jag fira när vi når typ 3 månader
Va vi är bra
Tack för du skrev

Mvh mikael

Håller med Kennie, du är väldigt klarsynt kring din situation. Följ Kennies tips, de var bra. Med de mängder och de promillehalter du är uppe i lever du extremt farligt. Låt det här vara sista gången. Ångesten och minnen över hur det har varit kan du stoppa i en liten box. Plocka fram lite i taget när du lyckats vara nykter. Det kan få vara levande, men aldrig övermäktigt.
Du låter motiverad nu och det är egentligen inte svårare än att du nu tar en dag i taget, resten av livet. Det behöver inte vara större än så. En dag till, idag med osv. Sakta men säkert är du uppe i många nyktra dagar.
Men titta på Kennies tips ovan. AA är ju också ett alternativ kanske. Dit kanske du kan gå och slippa vänta?

Tack @Sattva och @Se klart för att ni tänker på mig första jobbdagen. Har drömt massor i natt. Att allt som kunde gå åt helvete gick just åt helvete typ. Min hjärna är en dramaqueen 😂 Nu djupandas jag och coachar mig själv: ”Tänk inte så mycket, gör bara”. Jag har en grundtanke om hur vi två ska kommunicera, vi börjar där. Allt löser sig med kommunikation.

Idag var det premiär för skinnhandskar på morgonpromenaden, som passande nog låg i fickan på min lite tjockare jacka som tål ur och skur. Redan förra veckan var det premiär för reflexselen. Nu är det officiellt höst! Och det är okej. Faktiskt.

Kram 🐘

Åh vad glad jag blir att läsa att du går på rosa moln. ☺️💕 Det är du värd.

Det där glaset vin förstår jag att du fick ångest över men nu är det gjort det är bara att se framåt och hoppa upp på hästen igen. Jag har ju druckit 2 glas vid 2 olika tillfällen på semestern. Vi kör på vår nyktra väg!!! 💕💕🌺

@Andrahalvlek Låter kul!! Tiden går fort när man både har kul och rör på sig!
Lycka till idag på nya jobbet!!

@Se klart Låter verkligen som en rehabhelg, underbart!!

Hej alla!
Var ju ett tag sen jag skrev nu. Jag är fortfarande nykter och det känns enkelt. Var hos en läkare i ett annat ärende och han frågade om det hade varit jobbigt för mig att sluta dricka ? Och jag hör mig själv svara nej, det var det inte. Aj aj aj här, så fort man glömmer. Så jag förtydligade för läkaren att det var nu det var lätt, då var det svårt, men med hjälp med avgiftning och antabus gick det. Jag tror pandemin hjälpt till med. Jag har ju inte blivit utsatt för några frestelser med fest och uteliv. Även om det nu var själv jag allra helst drack. Jag har fortfarande inte kommit på något att ersätta vinet med, men det kommer väl något. Känner mig i alla fall gladare nu. Sörjer alkoholen en del ibland, men det får jag stå ut med. Alternativtet är inte roligt, det är så ovärdigt.
Kramar till er alla kämpar, det blir bättre 🤗❤️🥰💃🏻🌹

Ny upplevelse! Har haft en bra helg med familjen. Och druckit vin till maten. Fungerade fint och blev inte för mycket.
Men, det som hände i morse var helt nytt. Och så bra. Tidigare har det varit ångest som skapat tanken om att nu måste jag sluta dricka vin. Att jag mått dåligt och skämts. Då har jag pausat, inte druckit. Tills ångesten lagt sig efter tag och jag glömt (?) varför jag inte ska dricka mycket.
I morse vaknade jag pigg, inte bakis. Och såg fram emot att inte dricka! Utan att vara bakis. Utan för att det börjar kännas rimligt att alkohol inte är så himla roligt och härligt.
Blir lite rörigt detta men det var som att vinsten av att sluta helt, eller minska, inte längre var för att slippa må dåligt utan för att må bra alltid.
🌱

@Torn 🙏🏼💗

@Se klart Åh, så fint du beskriver stunderna med barnbarnen. Både idag och tidigare gånger. Som jag längtar efter den tiden ❤️ Men först ska jag njuta av tiden-efter-barnen. Den har jag också längtat massor efter 🙏🏻

Kram 🐘

@Se klart Åh, vad roligt att jag kan inspirera dig ❤️ Och Mind behöver en massa volontärer! Så viktig arbetsinsats som du kan göra ❤️

Jag har dansat i tre timmar idag (med pauser) och just där och då var min skallen helt slut. Minst fem danser var jag med och tragglade på, och jag fick till det hyfsat (till 70 procent). Flera andra klarade det sämre, och då ramlar jag in först på det tredje träningstillfället och det oroade mig en del innan. Det är ändå minst 8 år sedan jag tränade linedance senast.

Nu efteråt är jag helt varm inombords ❤️ Det var så roligt att jag bara vill ligga här i sängen med ett brett leende ett bra tag. Många steg blev det också! Vet inte exakt, men åtminstone 8.000 steg. Man nöter ju mycket koreografi i början och då är inte stegen så effektiva kanske.

En ny dans per gång, och sen repetera tidigare danser. Idag var det fem nya danser för mig - jag hoppade på både nivå 1 och nybörjare direkt. Valuta för pengarna 😉 Det finns en nivå 2 också, men då blir det dans i fem timmar i sträck och det blir nog för mycket. Jag blir mer trött i hjärnan än i kroppen.

Kram 🐘

Ja du är jättefin inspiration. Jag börjar tänka på dans nu… och har anmält mig till volontär på Mind. Ditt liv smittar. Tänker på dig extra imorgon med anledning av nya jobbet. Kram min vän, det blir BRA! 😅

Söndagkväll och efter en rehab-helg på landet med några barn och en ettåring i sin ljuvligaste tid, är jag hyfsat återställd efter denna sociala tornado som veckan innebar.
Det allra bästa jag gjort denna helg:
Sövt och sedan sovit middag dryga 2 timmar med den gosigaste ungen jag vet just nu. Som går och babblar, som matar hästar och plockar löv. Hon pratar oavbrutet ungefär som Kalle Anka. Inte ett ord förstår man förutom Nej och Nejnej.
När vi somnade i min säng, hon på min arm med lite våta ögonfransar pga kort gråt innan. Och sen få ligga där och liksom själv sjunka in i sömnen bredvid henne. Vi sov två timmar tills vi blev väckta. Hon vaknade ett par gånger under tiden. Jag stoppade in nappen och pussade henne på kinden. Det sitter i mitt DNA, söva barn, gå promenad, en tråkig en som går att göra spännande.
När vi sovit middag hade familjen fixat sen lunch innan de åkte hem allihop.
Nu är vi hemma, mannen har fraktat bort alla kartonger, några ska ner i källaren, några lampor ska upp. Men på något märkligt vis passade alla möbler, tavlor och grejer som om de bara suttit och väntat på att få flytta in här.
Är nysig och lite frusen idag så hoppar min runstreak ikväll- igår körde jag 22:00 i mörker och med reflexväst. Många dagar har det blivit!
@sisyfos, jag hann inte SUP pga så mkt annat. Lika lite hann jag badet i sjön i helgen. 14 grader… riktigt svårt att hinna då. Kram alla kompisar!

Min pappa är helgalkolist och så även resten av hans familj, vilket är de han och min mamma umgås med. Jag har precis blivit mamma och vill inte att min dotter ska vara runtom fulla människor, som jag varit tvungen hela mitt liv. Min mamma dricker inte och har kämpat med pappas alkoholism så länge jag funnits. Men nu till mitt stora problem, att min pappa är full tycker jag såklart är jobbigt och jag ogillar detbmen jag kan stå ut med det men inte runtom mitt barn. Min pappa har träffat henne flera gånger och aldrig druckit förns ikväll. Så ikväll när vi skulle äta middag med vår släkting så börjar han och pappa dricka öl och blir fulla båda två. Jag och mamma bråkar sen med pappa om att han har druckit men han tycker bara att han har druckit någon öl och inte är full.
Snälla hjälp mig jag vet inte hur jag ska kunna prata med min pappa, han har också börjat bli väldigt arg och elak mot min mamma när han är full. Tidigare har jag alltid kunnat stå på mig och sagt ifrån när han sagt något dumt men kraften har runnit ur mig och jag önskar bara att allt var bra och att han kunde vara nykter kring mitt barn och snäll mot min mamma. Jag bryr mig ju inte om han dricker en öl eller två, men jag är rädd att han inte ska sluta där. Det har hänt att han har kunnat hållt sig till någon enstaka öl. Men jag vet inte vilka kvar kan jag ställa?
Jag och min sambo har sagt till min mamma att vi inte kommer vilja komma om han kommer att vara full och hon har sagt det till honom. Men det känns så orättvist mot henne om vi inte ska komma och hälsa på henne pågrund av honom, det är ju inte hennes fel.

Hej Ismay,
Jag tycker du resonerar väldigt klarsynt kring din situation. Du utsätter dig för både fysisk och psykisk tortyr genom att dricka som du gör, och jag tror som du att du behöver hjälp att bryta, så snart det bara går. Boka en tid i alla fall nu, och berätta för någon du litar på att du behöver hjälp att passa den tiden. Planera in något du behöver vara nykter för ett par dagar innan, ge inte upp innan du börjat. Kan AA på nätet vara något tills du får behandling? Du har det viktigaste av allt för att lyckas sluta, och det är sjukdomsinsikt och vilja till förändring. Livet har så mycket annat än alkohol att njuta av, även om beroendet får dig att tvivla på det. Kör nu, du kan!

@mikael69 Ja, fyra veckor är stort för mig! Det är visserligen inte förrän på tisdag jag kan fira med mjölk o bullar men det ska bli gott 😊 Om du läser i min tråd, där har jag skrivit om deppighet o att just nu är livet ganska tufft för mig... Jag kämpar på i alla fall! Tycker du gör det bra oxå - fortsätt så. 👍

God kväll @varafrisk
Har nog ingen klokt att skriva för du har redan fått svar här med kloka ord och omsorg. Ville bara säga att jag tänker på dig. Du har säkert läst alla trådar här som innehåller allt och mer därtill. Men jag är nog liksom Blenda inne på detta med att faktiskt ta hjälp. Och jag minns ett inlägg i hennes tråd som berörde och hjälpte mig mycket, som handlade om att hennes behandlare hade påmint om att nykterheten måste gå före allt. Allt.
Jag tror egentligen det är den viktigaste insikten av dem alla och kanske den enda som behövs.
Kram.

@Sommar85
För mig känns alkoholen som en falsk vän jag förlorat. En vän att fira och vara glad med. En vän som stöttar och peppar när det känns tungt. Sen att det enbart blir för en kortare stund spelar ingen roll …just den stunden har jag nu förlorat i och med mitt beslut…och det är lite sorgligt. Vilket peppsvar va? * skrattar *
Men jag VILL säga upp bekantskapen med denna falska vän då hen skapar mer obehag i det långa loppet.

😊

Jag kan tillägga att jag för flera år sedan köpte en dyr alkomätare som jag har kvar. Har blåst i den någon gång dagen efter då jag slutat min dryckesfas. Då jag druckit sista droppen vid ca kl 03:00 på natten (deckat) har jag sedan vid ca kl 18 kvällen efter blåst ca 1-1,5 promille. En gång för något år sedan när jag blev upplockad på gatan av polis och körd till sjukhus så blåste jag i deras mätare ca 13 timmar efter att jag blivit inlagd, 2,4 promille. Så det blir oftast mycket livsfarliga nivåer. I stort sett all min tid senaste 5 åren har gått till att dricka eller att återställa vad jag gjort på fyllan (dvs städa lägenheten, hitta på bortförklaringar för vänner/familj etc). Är 29 år med egen bostadsrätt, firma och lever ensam.

@Charlie70 Jag har nog blivit snäppet mer initiativrik som nykter. Framför allt orkar jag mycket mer. Idag dansade jag linedance i tre timmar (SÅ roligt 😍) och sen åt jag lite snabbt (rester) och chattade i två timmar. Mår helt okej, inte alls slut varken mentalt eller fysiskt.

Tricket är nog att göra saker som GER energi i första hand. Saker man själv har valt. Saker som kan göras eller avstås från om orken tryter.

Kram 🐘

Nu har det hänt igen. Det som jag har gjort så otroligt många gånger så att jag tappar räkningen för länge sedan. Jag har i vanlig ordning under mitt ensamma intensiva drickande ringt till olika personer jag känner på fyllan och gjort upp och lovat en massa saker. Avtalat saker. Snackat skit om andra. Varit dryg. Skvallrat. Erbjudit jobbmöjligheter. Jag har missat kundmöten utan att svara när de ringt och undrat var jag är. Gått under jorden i flera dagar av konstant drickande. Många har inte hört eller märkt att jag varit full trots att mitt minne är väldigt diffust pga hög alkoholpåverkan. Jag kan helt enkelt dricka så mycket att jag kan fungera någorlunda normalt utan att minnas eller kontrollera vad jag gör. Än en gång har jag trasslat in mig i problem som ändå påverkar mitt liv så mycket. Varje gång detta händer så får jag bara känslan av att inte vilja finnas mer. Att ge upp...
Jag vet också att jag förut har lyckats skaka av mig de här känslorna. Som idag. Första dagen på 4 dagar nu efter min senaste 3-dygns dryckesperiod när jag känner att abstinensen lättat och skakningarna, kallsvettet och hjärtklappningen försvunnit inse att jag tagit mig över det värsta. Men ångesten ligger som en vår filt över mig. Imorgon börjar en ny fas. Fasen med undanflykter och bortförklaringar till de jag talat med och försakat när jag drack. Till de på jobbet (läs: kunder) (jobbar som ensam egenföretagare) som blir misstänksamma vad jag håller på med och tycker jag är oseriös.
I flera år har mitt liv varit såhär. En balansgång på gränsen till att rasera mitt liv, jobb och ekonomi. Kommer jag lyckas att precis klara mig denna gången också? Vem vet. Oftast har dessa nyktra dagar slutat med en ny dryckesfas efter några dagar. Har nog lovat mig själv en vit vecka varje vecka i 4-5 år nu, men det har aldrig infriats. Jag super ihjäl mig om jag fortsätter på detta sätt. Varför har jag inte styrkan att hålla upp och sluta?
För 6 år sedan blev jag gripen för grovt rattfylleri. (Fick tillbaka körkortet efter 1 år). Har de senaste åren anmält mig själv flera gånger till beroendemottagningen och fått tid men först efter kanske 6-7 veckor. Har då sagt att jag behöver hjälp NU! Vill ha antabus utskrivet NU! Få någon att prata med NU! Men NEJ, du får komma hit om 6 veckor säger de. När det väl har varit dags har jag inte dykt upp pga att jag varit i en dryckesfas.
Ja vad ska man göra? Varför blev jag inte en starkare människa....

@Nora81
Ja ... Man märker även av i kroppen då man mår dåligt. Kram. 💕 Kropp och själ hänger ihop. Fint åtminstone att du har anhörigprogrammet framför dig.

@Sommar85
Skönt (eller ja…du förstår vad jag menar). Jag menar såklart att vad bra att det jag berättar kan väcka igenkänning hos någon annan. Lycka till med din resa 😊

@Charlie70
Tack! Det känns hoppfullt 😊

@trött_och_less_72
Visst är det märkligt hur något som man egentligen vet gör en ont är så infernaliskt svårt att låta bli…och den här sorgsna känslan. Kämpa på och tänk på dina värsta vinkvällar (så gör jag).

@Charlie70 blir intresserad av vad du gjorde för att inte ta första glaset när tankarna på alkohol börjat tystna? Känslan av hur illa de va, försvann ju efter att tag för mig.

Vad är egentligen skillnaden på fysiskt och psykiskt beroende? Jag känner inga fysiska symtom. Men däremot vanor.. och att det helt plötsligt blivit så okej att dricka varje helg. De gjorde jag ju aldrig tidigare. Tycker egentligen inte de skulle va svårt att berätta för familj och vänner, men gör de inte ändå. Jag vill väl antagligen ha dörren öppen😢 och jag skäms ju förstås!!

Inser att jag sitter och letar efter de som är värre än mig, varningstecken! Spelar ingen roll, jag vill inte leva mitt liv så här.

Känns väl dock som att jag tar till alkohol för att klara vardagen. När jag är utan alkohol en längre tid känns de som jag behöver en urladdning. Allt är ju ett ekorrhjul. Va kan jag göra istället? Hårt träningspass försöker jag med, de hjälper ganska bra.

Får ta tiden till hjälp antar jag.

Vet inte om ni lyssnat på denna och den hjälper ju inte oss att må bättre men den är väldigt fin och beskriver hur ett beroende ser ut och hur det är för oss föräldrar och hur maktlösa vi är!

@Mirre1 oj va jag känner igen mig! Va starkt jobbat🌟

@Mirre1 oj va jag känner igen mig! Va starkt jobbat🌟

https://sverigesradio.se/avsnitt/min-dotter-lisa-dog-av-en-overdos?fbcl…