Senaste kommentarerna i forumet

och kan överskugga allt annat. Jag lever med min numera nyktra man men har upplevt vägen fram till uppbrottet - och vägen tillbaka till en lycklig och tillitsfull relation. Ett fåtal män i din situation har skrivit här och det syns mig som om processen att lämna varit snabbare för dem när de väl insett hur verkligheten ser ut. Många kvinnor kämpar på i .... ja, nästan oändlighet och närmast utplånar sig själva. Detsamma har sett inom Al-Anon. Jag har under se senaste fyra åren varit på många möten och rekommenderar det verkligen. Fastän programmet är detsamma skulle jag tipsa dig att besöka olika grupper om du har möjlighet.

Var helt öppen med din kvinna. Att tvingas se sanningen i vitögat kan bli hennes räddning. Som du kanske läst här är AA en hjälp för många.

Så bra att du fått upp ögonen, tar problemet på allvar och är beredd att handla för att åstadkomma förändring. Det är den enda möjligheten! Jag kan också tipsa dig om en bra sida på nätet: Information och stöd till anhöriga påverkade av en närståendes missbruk. Lycka till! / mt

Bra föreläsning om addiction, dåligt ljud, spec på ett ställe ganska i början men det blir bättre igen sen https://youtu.be/D5Uzj-7LuGw

där. När man väl bestämt sig går de knappt att ändra. Håller tummarna för att du gör rätt val för dig.

Ja jag tänker att så fort han mår bättre måste vi till banken och fixa allt kring huset. Vet inte om vi behöver hjälp av nån eller om vi kan lösa de själva.
Men just nu känns de bara otäckt och jag känner mig inte längre säker i huset eftersom han har en nyckel. Hans pappa ringde i kväll igen och tydligen har han inte jobbat utan varit sjukskriven och pappan var jätteorolig. Han kan inte sova om nätterna för att x:et inte svara i telefonen. Jag försökte säga att han är vuxen och måste ta eget ansvar men de hörde han inte ens.
Hur ska detta sluta. Må de gå bra.

Allt du planerar o tänker !

De gäller min son som håll på så här i 25 år , men för några år sedan träffade han en kvinna som blir 50 år 17 maj .hon var van alkis och de har smittat av på honom så nu måste de bli ett stopp. Vi bor i hässleholms området på aa vill han inte gå vad finns mer stans närhet.? Han klarar inte att komma ur detta nu.

jobbat!!!

...energi det går åt att kämpa med detta tänker jag när jag läser inläggen...och hur många kämpat länge o väl...får ögon på mig självser vad jag är på väg in i...det går ju inte att göra kämpandet till sin livsuppgift...tack för att du delar med dig...skriv gärna när du testat al-anon...

Hej
Spolar fram till muckar resan början
90 tal.
Muckar en fre och åker på lör en vecka till Rhodos med järngänget. Här tycker jag dom stora problemen börjar..på den här resan minns jag flygplatsen sen bara fragment av nån dag mitt i veckan . Hur är det möjligt? Har fått mycket återberätat och sett foton . En helt annan människa. Känner knappt igen mig själv.
Under den här veckan hann jag tydligen med att bli tagen av polis för skadegörelse, utslängd från hotell, borttappat pass, sydd i pannan (som ingen av mig eller mina polare vet nått om). Polarna trode aldrig jag skulle komma med planet. Men grekerna va väl glada att ett fyllesvin drog hem.
Ska säga också att ingen av polarna såg mig äta på hela veckan.
Skrämande.

Kom hem och tog det lungt ett tag. Tillbaks i arbete och fixa första hyres lägenheten.
Sen kom krashen 91 tror jag . Finans kris och varenda byggfirma varslade eller konka.

Nu börjar jag inse kraften i detta...trots att vi pratat igenom problemet och hon bedyrat att hon vill sluta, vill jobba på detta och att vår relation går före allt annat...så...sitter vi där igen...jag bortrest...flaskan åker fram och hon är försvunnen...dethär mår man ju inte direkt bra av...vet ju inte heller vad som pågår när hon är försvunnen...börja ju växa fram farhågor i en...vad är egentligen sant och vad är falskt...vad är det som egentligen händer...hur tänker människan...
Tack Nicke för ditt inlägg...uppskattar att du ger en bild från andra sidan bordet... tack även du Thomas52...börjar verkligen kännas att det handlar mer om att rädda sig själv...nu måste jag ta tag i situationen på allvar...har någon deltagit i al-anon...behöver prata med någon i samma situation...?

Skönt att du är lugn på din väg och det finns så många olika vägar.
Kul att följa din väg och hoppas detta är rätt för dig.
Ha en skön helg

Hjärtat, ja, det låter inte lätt för dig. Men jag håller med Magnus om att det är klokt av dig att tänka på alkoholen. Även om det inte får dig att må värre nu, så kan det göra det i framtiden, att du pskykiskt börjar må sämre och blir mer nedstämd. Samtidigt som det blir svårare att sluta dricka.

Har du provat att prata med en kurator någon gång? Det känns som att du varit med om mycket och att du har många tankar som snurrar. Tänker att det kan vara svårt för dig att prata med folk i din ålder om vad du varit med om? Så kände i alla fall jag när jag var i din ålder, hade väldigt svårt att prata om saker. Pratade bara med min bästa vän, men hade jag inte haft henne hade jag känt mig helt isolerad tror jag. Ja, egentligen har jag väl fortfarande svårt för att prata om saker, men jag pratar med flera olika vänner i alla fall. Och det betyder så mycket, att känna sig alienerad från andra suger verkligen. Sen är väl en kurator inte samma sak som en riktig vän eller en förälder eller en partner, men de kan ge mer stöd än vad man kan tro. Om man hittar nån bra! Att du säger att du blir mer och mer isolerad får mig också att tänka att det kunde vara bra att kontakta en kurator eller en vårdcentral. För du är ju värd att må så mycket bättre än du verkar göra <3

Finns det alkoholproblem pga okynnesdrickande? Jag har aldrig träffat någon som haft ett okynnesdrickande och fått alkoholproblem.
Ont i själen ja då måste man vara nykter pigg och alert hos psykologen för ett samtal.
Ja det är fredag och jag känner inget sug efter vinet idag. Jag vet att det inte blir nån mer fylla för mig! Börjar se mig själv i förhållande till omvärlden och min historia.
Så skönt

Den känslan är nog vad man får ta fasta på.

Bra gjort, du känner nog dig själv mycket bättre än någon annan. Så klart att det ibland kan vara bra att man eliminerar alla möjligheter att misslyckas. Jag vet av erfarenhet det är trist när man inte lyckas!
Ha en fin helg utan alkohol.

Bra och modigt att du berättade! Starkt! Nu kan du få bra stöd och hjälp. Och att berätta för en väninna som du litar på, är ett jättebra steg också. Definitivt kommer det hjälpa dig med motivationen och det kan kännas som en sten lättar. Som att det blir lättare att andas kanske.

Håller på dig och din plan!

Styrkekramar!

Bra med att tänka igenom allt negativt med spriten den är en förädisk dryck och ofta manipulerar den hjärnan, nu har du varit duktig så en liten stänkare skadar väl inte. Jag sitter här och har lagt minstingen och frugan är hos en kompis och vinar. Jag har inte direkt någon sug efter öl men jag känner mig bara så tom inombords. Jag borde vara lycklig att jag tagit tag i mitt liv och bestämt att var nykter förhoppningsvis mycket länge. Nu är det den tredje fredagen som jag är nykter och det ska den också få vara. Dag 19 har snart passerat utan öl. Trevlig fredag till alla.

Det är jävligt skönt och vakna och minnas vad man gjort och slippa skämmas.

I kampen! Fredagskvällen brukar bestå av vin, första glaset skänker ett lugn i kroppen. Det andra och tredje också sen kommer känslan av berusning. Där någonstans tar alkoholdjävulen tag i mig. Ibland besegrar jag den och stannar andra gånger dricker jag mig så full. Blir en person jag inte tycker om. Gör saker jag inte vill stå för. En person som varken sätter min partner eller mina barn främst. Det enda som betyder något där och då är fyllan och känslan av att jag inte bryr mig. Jag avskyr det men älskar det en konstig kombination. Hatet över vem jag blir är nog störst men ändå gör jag om samma sak om och om igen.

Denna fredagskväll är utan vin! Fredagarna är värst. Vanan att ta vin o att det är legitimt att göra så gör att det blivit väldigt få helt nyktra helgkvällar de senaste åren. Men jag ska och vill prioritera mig själv och min familj framför vinet. Kunna känna och njuta av helgen trots att jag inte dricker vin. Vill slippa känslan av att det inte riktigt är helg bara för att jag inte druckit vin.

Bara den här veckan har otalig tid lagts på att mota bort tankarna på alkoholen som jag normalt skulle intagit i helgen. Jag har jobbat med mig själv i att försöka komma ihåg och behålla känslan av hur mycket jag hatar den jag blir när alkoholen tar över. Försöker bibehålla lite ångestkänsla för att inte såhär fort tro att "nog ska du unna dig ett glas eller två det är du värd". Jag vet ju att det oftast inte slutar där.

Jag måste hitta strategier, göra annat för att inte hamna i samma gamla mönster.

Jag kommer skriva och skriva för att påminna, peppa mig själv. Kan vara rörigt och ostrukturerat men det får det vara.

Trevlig helg till er, ikväll gör jag valet att låta bli vinet!

...att höra av dig, Lena. Jag hann nästan bli litet orolig. Tror du att du hittar inre frid för att skriva några ord hos Steglitsan? Hon kunde behöva ditt stöd.

Känner igen det där med att inte uppfatta all information som förmedlas i ett samtal, jag kan prata med en människa och inse att jag inte kommer ihåg ett ord de har sagt. T.ex. när jag var ute o reste häromveckan och frågade folk om vägen, sen insåg ja att jag inte uppfattat ett ord de sagt, utan bara åt vilket håll de pekade, sen frågar ja nästa människa och gör samma på samma sätt. Får en o känna sig lite handikappad ibland. Och jo lite kan få en helt slut ibland.

Det låter verkligen jobbig det du och din familj går igenom. Du kan ju inte ha det såhär han måste ju ut ur huset, jag hoppas du och din familj kan komma till rätta med dessa problemen så du kan börja bygga upp ditt eget liv som inte bara kretsar runt honom och hans drickande. Jag förstår att du haft det väldigt tufft.
Du kanske kan försöka ordna ett besöksförbud eftersom han misshandlat dig?
Jag har ingen familj själv men kan tänka mig att det är komplicerat, har väl inga direkta bra råd att komma med...
Kan bara säga att det är starkt av dig att lämna, det är tyvärr inte alla som klarar det.

Vi stöttar dig!

Styrkekramar från Skåne.

Tack för dina fina rader. Värmer hjärtat :) Hoppas oxå du får en fin helg.
Det är jättegott ;)

Jag har inte heller varit mycket här, men nog tittat in med jämna mellanrum och många gånger undrat hur du har det. Vad fint att höra av dig igen, fast orsaken är trist. Du kan ta dig upp igen. Allt du målat medan du var nykter och klarade dig bra finns kvar på duken, även om en del kan vara dolt med mörkare färger nu.

Det var rätt mycket som blev sagt och eftersom jag är lite ur balans så minns jag inte riktigt allt som sas (har svårt att koncentrera mig) men han sa att han skulle kontakta någon person som jobbade med detta med alkoholmissbruk inom vården. Tror det rör sig om någon form av 12 stegs program. Det är lite rörigt i huvudet nu, det har varit en tuff vecka och jag har lite svårt att minnas allt när det är längre möten med mycket information. Men jag ska få hjälp iallafall.
Det känns lite läskigt nu det blir ju så konkret när man öppet går ut med något man arbetat så hårt för att dölja. Nästa mål får vara att berätta för min närmsta väninna det känns viktigt att försöka vara så öppen som jag vågar med detta nu. Kanske kan det hjälpa till med motivationen att inte dricka, jag hoppas det.
Jag har ju andra problem och det måste bli slut på supandet, jag kan inte hålla på med något som får mig att vilja skära mig och ta livet av mig.
Som om livet inte vore svårt nog, herregud!

Ska fortsätta beskrivningen av min ritual också det har verkligen varit tankeväckande. Det kan jag rekommendera att man gör. Men inte idag, det har varit mycket för en dag. Är dessutom på hem-permis nu och bara att diska och laga mat har gjort mig helt slut. Det får bli i säng tidigt och titta på lite tv serier.

Tack för ert stöd. Drick inte.

Här är allt lugnt, eller åtminstone nästan. Skitnervös över ett stort projekt på jobbet som jag lovat leda. Tittar in här ibland, men kommenterar sällan. Lyxigt med somrigt väder...

Fick nyss en flaska god whisky i present och var inte riktigt i situation att tacka nej. Sophie blev skitnervös över den, hon gillar inte alls att det finns alkohol hemma, även om det är i försluten flaska. Det där kom dessutom som en avslutning på en helt annan fnurra, så det tog flera dagar att reda upp alltihopa. Så ibland känns det som att nästan två i praktiken nyktra år inte verkar väga alls i Sophies bok.

Men till slut tror jag att det hela förde oss närmare varandra. Men vad som skall hända med whiskyflaskan är ännu oklart. Förutsatt att den är kvar i skåpet, det har jag inte kollat.