Senaste kommentarerna i forumet

för finstämda och tänkvärda inlägg som båda berör på djupet i mig.

Jag är också här.... Ända sen jag läste ditt inlägg har jag - än en gång - funderat varför. Jag tror att det till en del beror på att jag tycker om att skriva och att det jag skriver har en riktning, att någon ute i världsrymden läser. Av eget val.

När jag läste Ebba, LenaNyman, PP, Stingo och Buzzz 'återvändaren' till morgonkaffet kände jag värmen -forumvärmen- så starkt och tänkte 'därför är jag här'. Människorna, forumfolket, är faktiskt en viktig orsak till varför jag finns kvar här. Muränan och Sisyfos hör också till långvariga värmespridare. Jag nämner er, som jag många gånger nämnt tidigare forumvänner, som jag känt stark gemenskap med. Jag tänker på Izzy som kämpar sin frihetskamp, mest med dig själv, och flygcert som jag ser att fortfarande tittar in nu och då. För att inte glömma Berra som fortfarande ofta, om än inte längre varje vecka bidrar med sin söndagskrönika. Riktiga människor som ger av sin tid för att dela äkta liv med varandra.

Jag har lärt mig oändligt mycket om ödmjukhet, respekt och självrespekt här. Inte minst av dig Ullabulla.

Nu skrev jag inte alls det jag tänkte.... Så blir det ofta för mig. Jag tänkte skriva att i vår relation är det jag som stått för att 'man klarar sig alltid', för behovet av frihet och utrymme. Trots det levde jag fem år i medberoendecirkusen ( som jag bukar kalla -träsket). De dryga fem år som gått sen allt vände har också vänt balansen i vår relation. Mannen har för länge sen konstaterat att han skulle kunna leva ett eget liv och jag... jag är, vågar vara? - närmare än någonsin förr under våra snart 40 år tillsammans.

Tack för att ni delar och tack Ullabulla för utrymmet i din tråd! / mt

Jag funderade mkt likadant förut. Är jag alkoholist osv, starkt ord!
Kanske inte behöver använda det ordet, vad spelar det för roll? Du skriver att du uppenbarligen har problem... Och 20 starköl är mkt så ja...
Jag har problem men bara om jag dricker :) så tänker jag

gjort, verkligen! En dag att minnas.

Men du ska inte vara arg på dig själv. Tvärtom! Känn dig stolt för vad du åstadkommit idag! Det du har gjort idag har tagit många av oss här på forumet månader om inte längre att göra. Det är jättesvårt att "komma ut", extremt svårt. Men när det väl är gjort, har du ju allt stöd. Och du är sann mot dig själv. Du verkar ha fantastiska vänner och en ex-fru som är stolt och glad över ditt beslut. Otroligt skönt att känna det stödet! Och att ingen blundar utan vågar prata om det.

Igen - hatten av för dig i dag - jag är så grymt imponerad av dig!

Imorgon är en ny dag! Du står väl rustad inför den!

Styrkekramar

Kram på dig själv.
Jag har fått många såna själv den sista tiden, och insett att många faktiskt tycker om mig och vill ha mig kvar i livet ett tag till. :)
Det har hjälpt och värmt otroligt mycket.

Jag känner mig ganska matt och jävligt arg på mig själv efter denna dag. Jag har haft en av mina vänner här som har hämtat ölen och vinet, det blev också en lång stunds snack om detta som jag kommit till insikt om. Min vän nr två ringde igen och vi har pratat ytterligare en timme om mig och min alkoholism.

Så något drickbart finns bara i skåpen med all starksprit och den känner jag inget sug efter, men den ska ändå bort härifrån. Det är vin och öl som jag suktar efter.

Jag skrev även ett långt sms till min exfru och redogjorde min insikt att jag är alkoholist och min plan framöver, det skulle säker kunna användas emot mig. Men ser inte det som ett primärt problem utan jag vill verkligen få ögonen på mig, dags att sluta gömma sig. Det är även hennes barn som är hos mig varannan vecka.

Jag fick ett positivt svar att det vad starkt av mig att meddela detta och att hon blir glad för min och barnens skull.

Så nu ska jag ta en kopp te och något att bita för se om jag kan komma till ro

Tack för allt idag och nu har jag bara en väg att gå!

... mina tankar så sent som i dag vandrade iväg åt ditt håll till och uppehöll sig där ett tag.

... nyheten i dag, Buzzz.

Shit, vad uppåt jag blev av att läsa detta! För din skull - otroligt glad.

Nu jäklar...

Kram påre!

Förundras över det faktum att man tror att allt bara ska rulla på i samma gamla hjulspår.

Men så händer något, och man ser allt i ett nytt ljus, viker av, och vandrar åt ett helt nytt håll.
Inget ont som inte har något gott med sig brukar man ju säga, kanske är det så?
För ett tag sedan var jag med om en för mig livsavgörande händelse, och inget blir någonsin sig likt igen.

Livet hänger på en mycket skör tråd, och vi har alla ett ansvar att förvalta det så gott vi kan. För mig innebär det att inte längre att leva det i en dimma.

Lev väl
//Buzzz

Håller med rabarber att det är imponerande att du berättar för dina vänner samma dag som du kommit till insikt. Helt otroligt starkt gjort. Jag ligger i startgroparna att berätta för en vän, det här var verkligen inspirerande.

Jag gillar verkligen den här sidan! Känner igen mig i så många sammanhang.

Jag älskar alkohol men känner inte av när det är dax att sluta dricka tyvärr, därför blir jag oftast fullast på alla fester... Har tröttnat på det och är less på tanken av alkohol och vilket pris jag betalar för det.

Har bestämt mig för en vit månad som start, för att komma ifrån all hets med alkohol. Hoppas att jag klarar av det, men ser fram emot att slipp all ångest som kommer med alkoholen.

har jag provat, och det funkade verkligen för att ta bort "mersuget" jag annars får när jag dricker. Jag kunde dricka ett glas vin och känna att "det här var ju helkass", bortkastade pengar och tid. Det som inte funkade är att jag blev enormt deprimerad av Naltrexon. Jag var redan deprimerad och tog antidepressiva som i princip fungerar genom att förhöja det som Naltrexon dämpar =antideppmedicinen funkade inte, så jag fick tyvärr sluta med Naltrexon. Jag fick dock inga andra biverkningar och har inte läst/hört om någon annan som reagerat så på Naltrexon. Det är definitivt värt ett försök Rakel1! :)
/Patsy

Det är så himla gött att läsa allas inlägg på sajten. Som man känner igen sig i beteende och tänk. Som du skriver 30årman så är det ju ett förbannat nostalgiserande med alkoholen. Minnena som finns med alkohol är superroliga också. Naturligtvis!!! Synd bara att det nu gott för långt för mig. Hälsan liksom sviker. Inte bra!! 41 år och nybliven pappa sen ett år. Rimmar dåligt.
Har varit nykter nu i 8 dagar och börjar redan drömma om fyllor jag haft. Hur underbart det är. Vad är det som gör det sååååå mkt roligare med boz?
Vi ska med tippargänget till Köpenhamn den 4 juni. Vad är det för skillnad på om jag är nykter den dagen eller full? Varför kan jag inte ha roligt utan? Stor risk för att den ställs in för min del. Alldeles för stor risk.

Känns trist detta. Sen undrar jag lite varför du inte demonstrerar att du ser. Typ ställer upp det på bordet så att du visar att du sett, men inte kommenterar. Som det är nu kan han ju gå i villfarelsen om att du inte sett... Man är ju inte världens smartaste när man smygdricker alltid. Att bli ertappad är ju så vansinnigt pinsamt och den känslan tycker jag du ska "tvinga på" honom. Du måste ju inte kommentera och kommenterar han det själv så finns det en öppning för ett samtal. Bara en tanke. Har full förståelse för om du behöver fokusera fullt på dig själv.

Om din sambo tycker du dricker för mycket är det nog så, att ta upp någons alkoholvanor är inte något folk gärna gör. Det är ett känsligt ämne. Bara det att någon någon närstående tar upp det är en indikation på att det finns ett problem.
Du dricker ju 14-15 dagar per månad. Det är mycket.
Dessutom beter du dig illa mot din sambo. Det är svårt att säga vilken väg som är rätt för dig, kanske kan du hitta ett sätt att dricka rimligt.
Men det kanske är bra att försöka hålla sig nykter ett tag för att känna efter hur det känns och om du klarar av att avstå.

Läs på forumet du kommer säkert känna igen dig och få lite insikter kring dina alkoholvanor.

Tack Skånetösen, ja jag är nöjd över att jag stoppade. Dagen därpå var det fest igen. Jag var ledsen pga att min mamma är sjuk och kände inget sug efter alkohol. Alltså hade jag kunnat skippa det helt och hållet men jag drack ändå två glas vinbål men efter det blev det läsk. Jag har inte ångest över de där två glasen men känner att jag lika gärna hade kunnat låta bli.
Det känns väldigt lärorikt att ta del av alla era berättelser här i forumet. Jag förstår också vilken tunn tråd jag balanserar på. Jag tycker att alla ni som avstår helt och hållet är jätteduktiga. Jag ska avstå helt i två veckor nu till att börja med. Brukar inte vara några problem. Har en middag den 28:e, ska fundera över hur jag ska göra då. På ett sätt låter det lockande med en helvit månad, det vore bra med tanke på mitt psyke som är skört. Tid för ännu mer eftertanke. Behöver inga ångestskapande vanor. Snarare tvärtom. Tack till er som läser och kommenterar.

Jag har läst hela din tråd och blir verkligen inspirerad av dina framsteg. Det är stort att kunna hålla upp så länge och kunna begränsa ditt drickande. Det har varit diskussion om drickande och totalabstinens, och som du så siktar jag inte på att bli absolutist. Jag älskar gott rödvin (tex amarone) och hoppas att jag kommer kunna äta en god middag ute, dricka två glas vin och inte trilla rakt in oplanerad drängfylla. Jag kan inte ha alkohol hemma utan att dricka upp den som det är nu, förhoppningsvis blir det bättre :)

För att jämföra med rökning så kanske man kan se det som att någon gång röka en cigarr när man slutat röka dagligen. Något man gör för att det är gott, vid särskilda tillfällen. Kan man tänka på det så? Jag skulle iaf inte kunna köra munskänkarna utan att bli för fixerad på vin och drickande, men det är jag och det är nu. Om det funkar för dig så är det ju jättebra! Jag tycker att klivet är för stort och ambitionsnivån för hög att gå från storkonsumtion till att aldrig dricka igen. Det känns som att lägga ribban för högt, som gjort för att "misslyckas". Om jag lyckas hålla mig nykter och bara dricka vid särskilda tillfällen kommer jag kanske själv känna att drickandet blir onödigt helt och hållet.

Ingen ska knäppa en på näsan och säga att absolutism är enda vägen! Det är något man får komma fram till själv om det inte alls går att dricka socialt. :)

/Patsy

Har inget klokt att skriva lugnt och allt är som vanligt. Mannen dricker och tror att jag är blind och ovanligt korkad.
Igår kom jag hem tidigare än förväntad, under bordet står en vindunk och en flaska whisky. Jag släpper ut hunden och när jag kommer tillbaka är de borta.
Bryr mig inte om att han dricker men inser att så här vill jag inte leva.
Jag mår bättre och han verkar ju må sämre ju friskare jag blir.
Alltid skall det vara något och hans sätt att hantera detta är ju inte någon direkt hjälp för mig.
Får andas lugnt och inte irritera mig på det, försöka hålla fokus på mig och min väg.
Så hoppas ni alla har haft en bra helg

Härligt, Toker! Upp, upp and away!! : )

Skönt att alla vet inför Midsommar också. Det kan ju annars vara jobbigt. Det blir ju också en stark motivator för dig att låta bli A då.

Det är väl ingenting att sticka under stolen med att de första 2-3 dagarna kommer att vara jobbiga. Abstinensen kan ta sig olika uttryck. Själv hade jag väldigt svårt att sova de första 2-3 nätterna. Svettades och snodde runt. Till slut gav jag upp i att försöka tvinga mig att sova. Jag tänkte att "det är väl bra att vila också". Men känslan av att vakna upp utan ångest eller winebreath var värt det. Se det som att kroppen gör sig av med en massa gifter. Det är bara bra det som händer. Och leder till något bättre. Och som sagt, det är olika hur ter sig för var och en.

Det har varit en riktigt stor dag för dig idag! Imponerad över allt du har gjort! Fantastiskt! Hatten av för dig!

Hopps det går bra ikväll och att du vaknar upp till en ny nykter dag!

Styrkekramar

Nu är har jag berättat för vän nr 2, vilken jag kommer fira midsommar med. Känns så bra!
Har även sagt att det är jag som har problem så att de inte behöver känna att de inte kan dricka alkohol på ett normalt sätt runt mig.

Han nämnde att han vid något tillfälle tyckt att jag sluddrat i telefonen men som han sa avfärdade tanken. Känns mystiskt skönt att stå för ordet att jag är en alkoholist , och just säga det till någon. Ut ur mörkret!

Jag önskar att jag hade 7veckor bakom mig redan idag, men man får inget gratis här i livet så det är nog bara kämpa på. Nu börjar ju min tid på dygnet för "belöning" så nu får jag känna på första kvällen som "nykter"

Socialsekreterare på Socialförvaltningens missbruksenhet, Beroendemottagningen/team i Kommunen. Avgiftning på sjukhuset. Anonyma alkoholister. Säg ja till hjälp på behandlingshem och/eller öppen vård. Viktigt att ta hjälp av allt nu när han själv vill. Lycka till!

Det där var tänkvärt!

Var människa är ju ändå outbytbar, oersättlig som individ/person. Och det är klart, älskar man en viss vill man inte byta ut den, även om det kanske finns fler tänkbara att älska.

Tänker ibland på vad det handlar om egentligen, att finna någon man kan trivas att leva med, eller någon som går mer "rakt i hjärtat".

Skulle nog hellre vara någon som blir älskad mer för sin personlighet, än för att den gör vardagslivet enkelt att leva, t ex som ett mer eller mindre utbytbart sällskap i tv-soffan.

...eller som en som kan sköta ett hushåll, eller kan förstå sig på teknik och fixa sånt.

Kärleken känns ju i hjärtat, jag vill ha den sorten. Men för tillfället vet jag inte riktigt hur det ska kännas. Men det är ju en annan historia...

Handlar väl om rädsla för framtiden och någon längtan efter självständighet.

Tack för det du delade!

Vi har varit där. Vår dotter är alkoholist. Pluggar i en annan stad. Julen 2014 kom hon hem, blev fullare och fullare under kvällen. Drack i smyg, lillebror kom på henne. Hon är 27 år idag. I ett halvår åkte vi i mellan och tog in henne på avgiftning flera ggr. Sista gången tog de inte emot henne då hon endast hade varit ute i 12 dgr och vi var där igen. Vi tog med henne till Soc. Vi hade haft kontakt med dem innan. Jag hade förberett möte med dem. Där sa hon ja till behandlingshem. Vi fick vänta tre månader innan hon kom in. Min man tog ut all semester och bodde i hennes stad. Så att hon kunde sommarjobba, gå på AA, beroendeteamet och team för våldtagna kvinnor. Hon fick börja köra vår bil. Vilket hon tyckte var roligt. Hon fick ett återfall den sommaren. Hon hade lovat att inte dricka, hon och pojkvännen som inte är alkoholist men medveten om hennes problem åkte på en marknad. Sonen ringde "hon dricker igen". Vi åkte med ilfart. Fram med alkoholmätaren som hon blåste i varje morgon och kväll. Hon hade druckit! Nu åker vi hem. Jättearg dotter! Vi åkte hem och grillade. Den sommaren tog det 2,5 månader innan vi vågade lita på att hon kunde vara själv i stan. Hon blåste morgon och kväll smsade bild i tfn. Och jag tror henne. Under tiden gick hon på sina möten. AA var hon på nästan varje dag. I slutet på september kom hon in på behandlingshem. Där var hon i 4 mån. När hon skulle avsluta detta tog hon två återfall. Jag blev helt tom och så vansinnigt arg. Pratade inte med henne på tre dagar. Efter detta har det gått bra. Hon går på sina möten och jobbar. Försöker att plugga. Jag tror hon fortfarande har svårt att koncentrera sig. Hon är väldigt djurintresserad och har tagit emot en hund 10 mån för social träning. Då har hon annat att tänka på. Arbeta, köra bil, hunden och plantera och driva upp växter har hjälpt henne. Vi har tagit hjälp av alla! Läst mängder av böcker. Gått på föreläsningar. Även dottern. Al-Annon. Kommunen har anhörigstöd där går vi nu. Sjukvården har kuratorer som hjälper en att prata av sig. Tänka i nya termer när det blir jobbigt. Vår dotter har varit alkoholfri i 11 månader nu. Tre återfall. Vägen är fortfarande lång och krokig. Men hon vet att vi älskar henne över allt annat. Nu har vi varit tvungna att bli tuffa var gäller pengar. Detta är hennes första månad hon betalar allt själv. Det gjorde henne arg! Vi har lovat att hjälpa henne tills hon kom på fötter. Och det har hon nu. Så visst svajar det fortfarande med tänket. Men hon är nykter och förstår längst inne det hör jag. Vi har 17 mil emellan oss. Men jag pratar med henne varje dag. Det har jag alltid gjort även när hon drack fast jag visste inte om det då. Det kom som en chock. Det som hjälpte mig tror jag är att jag läste jättemycket beställde böcker efter jag lusläst allt på nätet. Detta är en fruktansvärd sjukdom. Man måste få ur alkoholisten och få prata med sin dotter. Hon finns där inne i hennes kropp. Det är bara det att hon inte syns eller hörs. Allt vad hon sagt eller gjort har varit alkoholisten ibland fick jag kontakt med min dotter. Och nu har min dotter tagit över sin kropp och sitt huvud. Oändligt tacksam för det. Men det kan förändras snabbt. Så vi båda måste vara vaksamma. Hon berättar öppet om allt. Så det känns bra. Att vi samtalar om det som har känts jobbigt. Ge aldrig upp! Berätta hur mycket du älskar henne och saknar din dotter. Läs på. Sök hjälp. Det är inte skamligt!!! Vi är en bra och fin familj. Hon har haft en bra uppväxt! Alla kan hamna här! Är du ensam ta hjälp av barnets far eller annan som dottern och du litar på! Vi har stöttat vår dotter men efter 1,5 år så är vi helt slut själva. Sjukvården vill sjukskriva oss ett halvår så att vi inte går in i väggen. För vi känner att den är väldigt nära nu både för min man och mig. Men vi försöker att tänka mer på oss själva nu då det går bra för våran dotter. Och att när/om det kommer fler återfall kunna stötta henne igen. Lycka till och tappa inte bort dig själv! Det gjorde vi!

Out of My character too, men om man dricker när alla sover så funkar även whisky. Har inte hänt särskilt ofta, men nån gång.

Det måste kännas som en sten (eller stenblock) som faller från bröstet! Och det kommer stärka dig i din motivation! Mycket starkt och modigt! Det är ingen tvekan om att du tagit ditt beslut och är på väg mot ett annat liv. Det kommer att bli tufft, men du kommer aldrig att ångra det.

Nu kan det bara bli bättre!

Heja dig!

Styrka och kraft!