Senaste kommentarerna i forumet

Instämmer med övriga. MT har helt rätt i att du borde få medalj för din kamp, men frågan är hur du ska vinna den, eller hur?
Jag har tyvärr inga råd att ge dig som du inte redan fått genom åren. Vi skulle alla bli så otroligt glada om du lyckas få till en varaktig förändring.
Vägen dit är möjlig för oss alla. Den är svår och det har inget att göra med om vi är bra eller dåliga om vi lyckas. Vi vet alla att vi har drabbats av en sjukdom. Men glöm inte att det finns bot. Det enda vi behöver göra är att välja en nykter dag. Igen och igen.

/PP

Jag menade inget illa med det jag skrev. Bara att jag har en personlighet som har lite svårt att hantera vissa saker.
Tror att det handlar om hur mycket eller lite "kännslomänniska" vi är.
Var inte menat att uttrycka mig klantigt...
/PP

Nej, jag saknar inte partyprissen som försvann. Det jag kan sakna ibland är den sorglöshet, uppsluppenhet, och orubbat tilltro till framtiden som jag alltid kände i min "ungdom". Jag tror jag lyckades hålla kvar den "med hjälp" av alkoholen, fast alkoholen i det stilla bara gröpte ur en. Detta var troligen vad som skedde under åren med tilltagande drickande. Så snart obehaget dök upp, stände jag av det effektivt (trodde jag) med flykt via alkohol. I och för sig inte så speciellt för mig, många gör ju samma sak...
Så vad gör jag åt det? Nej, jag är tyvärr inte så öppen för att gå i terapi. Just därför att det är terapi kanske. Kanske har en fördom att det är till för knäppgökar ? Men jag märker såklart att jag har ett behöv av att bearbeta, annars skulle jag ju säkert inte sitta här med en platta och skriva här till dig nu, eller hur? Att sitta och dryfta på ett forum, är inte det ett tecken på att jag är på väg att bli knäpp på riktigt....?
Oavsett är det så mycket bättre att leva med sina ärr, än att leva med öppna sår som ju missbruket faktiskt är.

Ha en riktigt fin helg du med!

/PP

Jag tyckte att du var underbar, ärlig och mänsklig.

Då också.

KRAM

Vaknade innan 7 i morse och gick en vända med hunden. Var nog 20 år sedan som jag, om jag inte varit tvingad, varit uppe vid denna tid en helg. Tittade mig i spegeln och det plufsiga ansiktet och mörka ringarna under ögonen fanns inte där. Blir mer och mer påtagligt hur alkoholen har behandlat och begränsat mig under åren.

Efter snart tre veckor är det dags för min planerade fas två. Mitt första mål var bara att ta mig ur skiten och det är nu klart. Nu börjar det svåra. Att inte falla tillbaka. Jag hittar så många plus med att inte dricka alkohol. Ändå finns ett latent sug efter ett gott glas vin.
Viljan och beslutsamheten finns där men jag litar inte riktgt på mig själv än. Fel situation, sinnesstämning etc skulle kunna förstöra detta. Jag kommer köra antabus några veckor till så att jag blir riktgt redo att möta sommaren.

Du minns väl att du firat två år på Forumet? Skrev just till Ebba och kom då att tänka på dig. Vilka två år Lena sedan du dök upp här!! Det var i en helt annan skepnad, och det var som jag idag minns det lite läskigt. Var kanske därför det tog ett bra tag innan jag vågade skriva till dig ?
Nu har du inte bara förändrat dig själv utan även bidragit till så många andra här inne. Jag hyser enorm respekt för allt det och hoppas du mår bra?!

Trevlig helg!

/PP

Nu är det en månad sedan jag och exet var på bio och jag tack vare hans alkoholdoftande andedräkt kände att jag inte orkade träffa honom mer.
Igår bedyrade han mig sin kärlek per telefon samtidigt som han berättade att han ska flytta in hos en ny kvinna. Han flyttar i dag. 3 och 1/2 månad sedan vi separerade. Hur tänker karln?
Känner en stor sorg över allt som kunde varit men samtidigt också en lättnad.
Hoppas innerligt att han ger sin nya den ärlighet och uppriktighet kring hans "problem" som jag aldrig fick. Och som vi alla förtjänar.

Härligt att läsa din berättelse. FIck själv tillbaka suget igår efter två vita veckor. Inspirerad av er här på forumet gick det att hantera. Kör hårt så är första månaden snart klar. Säger som Sisyfos. Jag tar rygg på dig.

För att ni kommenterar! Det värmer!!

Igår kväll kämpade jag! Timme för timme! Suget höll i sig hela långa kvällen :(
Jag var så trött, sur och grinig.

Mannen drack öl med en vän och jag ville bara försvinna!

Jag höll mig undan och var med mina barn. Det kändes bra!

Idag är en ny dag, bättre än på länge! Just för att jag inte föll för frestelsen som var himmelsk stark!
Idag känns det lätt igen :)
Kaffet smakar gott :)

Då är du på väg mot en månad Zorro. Hoppas allt går bra. Är själv på banan igen efter ett återfall. Jag ligger en vecka efter ungefär. Gå före och visa vägen är du snäll. ?.

Du är Absolut inte ensam om oro för skador. Det är ju helt galet att hälla i sig gift. Nu har jsg varit hos doktorn och allt såg bra ut. Vågade inte hå till doktorn medan jag drack. Också det är ju galet, när man läser Levandes tråd och vilken skillnad det gjort.
Bra gjort att beställa tid hos din psykiater. Även om jag också varit orolig, så tror jag att några av er andra lider mer av er oro på nåt sätt och att den är starkare. Det är då bra att få svar på dina frågor.

Du har återvänt! Du är här med en vilja. Kanske behöver du lite hjälp på vägen. Men det är verkligen inte hopplöst även om det känns så just nu. Kramar till dig!

Kramar till dig!

Skönt att höra! Synd att du inte fick besked om promille den här veckan. Jobbig väntan. Men skönt att det inte var en soc-anmälan heller. Ja, det är skönt att vara nykter. Körde barn i går kväll och har också haft "jour" i natt redo att hämta med bil om det skulle behövas. Pigg som en mört nu här 7:16. Också det rätt trevligt!

Bra att dina föräldrar kan hantera a. Jag frågade för att du skrivit nån gång att de tagit med sprit till dig och det kändes lite märkligt eftersom de också oroat sig för ditt drickande. Men det var nog för att ni skulle fira nåt då. Och Andreas, har sagt det förr: Undvik att ha a hemma om du mår dåligt av att dricka. Du skev i en annan tråd att du har svårt att höra vad folk svarar när du frågar om vägen. Tror att det är rätt vanligt. Man blir lite stressad i situationen och kopplar liksom inte på hjärnan. Helt meningslöst att fråga alltså. Jag kör numera med GPS i mobilen.

Välkommen tillbaka! Och inte behöver du skämmas här. Men det är klart att de där inläggen som måste skrivas om att man inte är perfekt gör lite ont. Men det gör oss också mänskliga. Vad tror du att det var som fick dig tillbaka i gamla hjulspår? Jag hade själv ett kraftigt ras för nån månad sedan. Vet varför. Det hick väldigt fort utför. Samtidigt så är jag absolut inte på ruta 1 nu när jag börjat en ny resa. Det är inte du heller. Långt ifrån! Men skriv gärna lite här om hur du tror att du hamnade i skiten igen. Det är verkligen lätt hänt. A är farligt på flera sätt.

Japp, jag har också oroat mig såklart. Så skönt med ett litet livstecken.

Jättestarkt gjort! Och vad skönt att läkaren lyssnade och att du får hjälp.

MiaPia, tycker du gör helt rätt val och det blir en vana att inte dricka. En vana att inte få det där vinet efter en jobbig dag. Det behövs liksom inte heller. Och listan, återvänd till den då och då. Vem vill drabbas av oro, ångest, skam och skuldkänslor.?

Oj vilken historia.
Ja helt galet att det har varit legitimt på nåt sätt med den typen av drickande.

Tänkte som du om helgen, men det blev en vana att inte dricka efter ett tag. Så skönt! Och så skönt att vara pigg, dels på kvällen, dels dagen efter. Man blir ju en mycket mer effektiv människa på kuppen. Lycka till! Och starkt jobbat!

Okynnesdrickande, vad menar du med det? Jag trodde nog att det var just det vi alla har ägnat oss åt härinne.

Välkommen och vad starkt av dig att sluta! Vi har druckit på samma sätt du och jag. I smyg så inte barnen märkt. Jag slutade förra året. Har haft en månads återfall sedan dess, men nu lagt av igen. Du bör gå till doktorn. Jag hade också ont där på höger sida när jag drack. En obehagskänsla. Den kan även finas nu då och då, men jag har äntligen varit hos doktorn och proverna är bra. Det sitter ju även tarmar i den regionen, kanske finns en helt annan förklaring till din smärta som inte behöver vara så farlig.
Hur som helst, mitt allra första läkarbesök visade att jag hade mycket låga järnvärden. Det fanns en förklaring till tröttheten jag försökt medicinera med alkohol. Så jäkla onödigt kan jag tycka så här i efterhand att jag inte kollade upp det. Hade kanske inte hamnat i den djupa svackan då.
Hur som helst, nu har du hunnit en bra bit och eftersom du smygdruckit som jag vet jag också hur skönt det är att slippa vara alkoholfixerad och orolig för upptäckt. Och du, under min uppväxt så visste jag att pappa smygdrack. Jag hade stenkoll på det. Min son började ana här hemma tror jag på slutet. Det gör ont att tänka på, men vi får väl båda två vila i att vi gör något åt situationen i tid. Lycka till! Och ta det där läkarbesöket. Tryck över bröstet bör du kolla. Även om det med kan bero på din oro nu. Men ring läkaren tycker jag. Du får säkert vänta lite på att komma.

är ett bra råd men ack så svårt för den som är intrasslad i medberoende. Du har kommit långt i insikter om dig själv men det är en lång kamp att lära sig nya handlingsmönster. Men spännande också. Den viktigaste resan i livet, att lära mig känna mig själv.
Gå gärna till Al-Anon och testa gärna olika grupper. Stämningen kan vara olika fast programmet är detsamma. Jag har mycket hjälp av att höra andra. Hoppas du fortsätter dela dina insikter här på forum.
Önskar dig en fin dag! / mt

betyder inte alltid att vara nykter 'på djupet', dvs att verkligen göra valet till förändring utifrån sig själv. Eller snarare inifrån sig själv. Många fler än jag har upplevt det som benämns att 'gå på vita knogar' vilket handlar om ( påtvingad ) nykterhet av utifrånkommande skäl, tex för att partnern hotat att lämna eller att arbetsgivaren ställt krav.
För din del handlar det om att göra dina egna val, det låter som du är på väg dit. Var öppen för din magkänsla och vänta inte för länge. Var rak och ärlig mot mannen, om han verkligen vill vara delaktig i en förändring så kommer du att märka det.

Fortsätt gärna att skriva, det är klargörande för en själv. Lycka till! / mt