Senaste kommentarerna i forumet

Grattis till dina tre veckor! Alla vita veckor är värda att firas! Och faktum är att de första tre är de jobbigaste! BRA jobbat!

Vilken grej 7 veckor!! Längtar till jag är där, har klarat tre veckor idag :)

Vilken grej 7 veckor!! Längtar till jag är där, har klarat tre veckor idag :)

Hej!

Hittade denna tråden och läst alla inlägg och känner igen mig i många argument... Är det någon som läser/skriver längre?

Jag har givit alkoholen så stor plats i mitt liv och känner att det inte är värt det längre.

Jag är en tjej strax under 30 som fortfarande inte har lärt sig dricka måttligt ännu. Har förlikat mig med att jag antagligen inte kommer göra det heller. En partyprinsessa som nästan alltid avslutar en kväll för alkoliserad.

Konsekvenserna blir att jag förstör mina relationer och hittar inga mer ursäkter till min sambo att dra. Folk i min omgivning ser bara den tjejen som inte kan känna av sina gränser, vilket förminskar mitt självförtroende enormt... Nu har bägaren runnit över och jag ha en vit månad, förhoppningsvis förlänger jag den. Kan inte riktigt förlika mig med att bli nykterist ännu.

Då alkoholen har en stor del i mitt liv känns de enormt tungt att säga nej, men inser att jag kommer förlora allt om jag fort tära på mina relationer. Då arbetsplatsen har AW varje fre kommer jag också mötas av frestelser att dricka vin med kollegorna (vilket jag tycker är så kul och socialt!)

Jag måste omvärdera min syn på alkohol och börja leva ett sundare och friskare liv. Ångesten efter en kanonfylla är för tung. Samt bevisa för alla i min omgivning att jag inte är full på varje fest. Men framförallt måste jag bevisa för min sambo att jag är den bra tjejen som han föll för! Fortsättning följer.

Kändes skönt att få säga det till någon att jag är alkoholist och jag har ingen kontroll på mitt drickande. Jag känner att jag verkligen vill ut i ljuset för att kunna ta mig vidare. Min vän tycke det vad bra att jag berättade och påpekade att de inte vare sig misstänkt eller kunnat ana, men det är väl det man blir bäst på att just dölja.

Han lovade komma förbi nu på eftermiddagen för att hämta ölen och vinet jag har här hemma.

Nu ska jag försöka få tag i min andra barndomsvän för att berätta, funderar även på om min exfru ska få veta att jag äntligen kommit till insikt.

Det brast för mig duktigt här av att få ett svar. Tack

Vilken stark berättelse. Tack för att du delar den.

Det är tufft men på ett sätt skönt att vakna upp. Din berättelse kan på många vis delas av många här. Att man går länge och "vet" egentligen, men tar det inte till sig. För min del har det också varit att det blivit en tvärtomeffekt om jag blivit konfronterad/pressad. Jag gjorde allt för att dementera, värja mig - så mycket skam och skuld. Fäktade efter bortförklaringar. Ville inte se. Viftade bort. Blev arg.

Det måste komma inifrån. Man måste själv komma fram till och vilja göra en förändring.

Det har du gjort nu och du har lagt fram bra strategier. Det tar styrka och mod.

Fortsätt att skriva här och läs alla andra berättelser. Det är tack vare detta forum som gör att jag idag kan klocka in 7 vinfria veckor idag. Det hade inte gått annars!

Grattis till ditt val och stort lycka till! Vi står alla här och hejar på dig!

Styrkekramar!

Jag tror inte på att jag kan kontrollera med att dricka "normalt" , och då menar jag inte att jag är dyngrak utan mer lättberusad till salongsberusad. Så för mig får det nog bli visionen att jag slutar helt och för resten av livet.

Imorgon kommer mina barn och det är det första jag ska göra är att erkänna för dem mitt missbruk. Sedan ska huset bli alkoholfritt.

Barskåpen ska tömmas, och då klurar man ju på om man ska ge bort spriten. Men känns ju helt fel att pracka på någon annan skiten. Se vad barnen säger och vi ska helt enkelt ska hälla ut den tillsammans.

Jag sitter ju på en bomb, typ 15-20 flaskor vin och säkert 4-5 plattor öl i garaget, blir en tuff kväll tror jag ensam med beslutet att nu är det slut på alkoholhaltiga drycker

Förmodligen mina barn!

Min exfru tog upp detta hur jag drack flera gånger i slutet, men jag tyckte ju alltid att hon tog ju också ett glas då och då mitt i veckan. Så när vi skiljde oss så blev jag av med tjatet om att jag hade problem med mitt drickande.

När jag träffade min exflickvän så vad det en av tre för henne viktiga frågor i början, hur är din relation till alkohol? Vilket jag svarade på att den vad sund, jag har inte sett något problem. Skrattade till lite när jag läser tillbaka, att jag har en sund inställning till alkohol.

När hon konfronterade mig så tänkte jag bara att faa´n ska hon också börja tjata, så jag bad henne åka hem. Sedan la jag bara locket på, tänkte mest att ingen ska bry sig om hur jag dricker.

Det är helt klart hon som har planterat fröet till mitt uppvaknande. Men jag tror mitt svek och sätt gör det svårt att försöka få henne tillbaka. Jag ska använda all energi och kraft till mig själv för ta mig ur detta beroende.

Dina ord värmer så mycket : ) Det är tur att vi har varandra, vi här på forumet. Ger så mycket styrka och motivation.

Varma kramar

Välkommen hit:)
Det är ett problem om du känner att det är ett problem .. Alltså något som behöver mycket planering och tar tankekraft, om du är beroende vet jag inte.
Stor indikator brukar dock vara att man inte håller sig till bestämd mängd utan dricker mer.

Först nu som jag äntligen erkänner att för mig själv att alkoholen har kontroll över mig och inte tvärtom, och nu som först ser jag vart det hände. (läs idag)

I mitt dåvarande jobb så bjöds det på middagar och alkohol efter möten osv. Jag minns att jag uppskattade i början att få äta ute mitt i veckorna på fina matställen och firman bjöd. Det vad maten som jag tänkte på i början av karriären. Men några år senare när jag började jobba internationellt så dricker man i princip varje kväll....förskönande princip, jag drack varje kväll det bjöds. Det serverades även öl och vin till luncherna i vissa länder.

Det är helt sjukt när jag tänker på mitt drickande, jag menar oavsett intern eller extern möte oavsett världsdel så vad det antingen middag eller en afterwork. På flygplatsen, i flygplanet, på tåget, när jag kom till hotellet. Orkade jag inte gå ned till hotellbaren så fanns det ju öl i kylen på rummet.

Och så det har ju blivit någon inpräntad belöningsmodell att efter jobbet oavsett dag så kan man ta någon alkohol, och så har det fortsatt.

Jag har lurat mig själv på resan fram tills idag, under alla år av resor så har jag tre fyllda barskåp med över 100 flaskor starksprit i vardagsrummet. När jag går förbi skåpen så har jag sagt skrockande till mig själv; -Att om du vore alkoholist så hade du ju inte kunnat ha den där samlingen!

Sprit för över 40 000:- som jag gömmer mig bakom. Jag dricker sällan starksprit någon cognac typ jul. Utan det är öl och vin oavsett dag. Ett annat problem jag ser vilket kan låta nonchalant, men jag har råd att dricka. Jag kan rent ekonomiskt dricka mig berusad varje dag i månaden om jag vill, eller rättare sagt redan gör. Jag kommer på mig själv försöka i textform försköna mitt drickande.

Hur berusad jag är beror nog på betraktaren men 2-3öl eller 2-3 glas vin, så visst är jag berusad eller i mitt tycke belönad.

Min exfru är nog just exfru tack vare detta, och när min flickvän/särbo kommenterade min konsumtion av alkohol förra veckan så gick jag i försvarsställning till hundra procent.

Till skolavslutningen i åttan hade jag fixat en flaska vitt vin. Det vad bra att dricka vin sa alla för då kunde man känna mer att man inte blev för full sas det, och vitt vad lättare än rött. Jag minns att jag tvingade i mig typ hälften och häften lyckades jag utan att kompisarna såg hälla ut i smyg. Jag kommer ihåg att jag vad rädd, inte för att mina föräldrar skulle komma på mig utan hur jag skulle bli.

Sedan vad det nog lite sporadiskt festande på folköl när pengar fanns och tillgång. Hemma fanns det inget att stjäla och jag ska nog säga att jag inte vad så jätteintresserad att dricka. Jag drack endast på fest och då vad det helger, aldrig alkohol en vardag eftersom jag inte hade något intresse.

Och så här fortsatte mitt liv avseende alkohol fram tills jag blev trettio

39 årig kille,.vet inte om jag har ett beronde men rätt ofta har jag druckit mer än jag tänkt och sen haft dåligt samvete för det efteråt.

Från det jag minns tills idag, 45år senare.

Det har alltid funnits alkohol runt mig, mina föräldrar fick mig som 20-åringar. Det jag kan minnas med alkohol är nog som femåring att jag låg under vardagsrumsbordet när mina föräldrar hade fest. Hög musik mycket skrål och skratt med massor av flaskor på bordet, inget stök eller bråk. Som vilken fest som helst med ett gäng 20-25åringar, och så här vill jag minnas att det fortsatte tills mina föräldrar skiljde sig när jag vad tio.

Själva skilsmässan byggde på enligt morsan att farsan alltid drack för mycket och alltid blev aspackad, speciellt på julafton blev det rabalder när farsan fyllande till. Jag vill nog minnas att morsan också drack och att de drack tillsammans. Och skilsmässan byggde nog mest på att farsan hade vänstrat, vuxna tror ju att barn inte hör eller förstår. Men jag förstod visst.

Och nu när jag skriver att "jag förstod" så inser jag att mina två barn i lägre tonåren också vet att jag har problem med alkoholen. Gör jävligt ont!
Mina föräldrar vilka jag idag inte har någon kontakt med brukar jag kommentera "att man väljer ju inte sin föräldrar", det ska jag nog ha som piska/morot att mina barn inte ska tänka.

Min farsa träffar en ny kvinna som är den "perfekta" supar-kompisen, hon kommer från ett trasigt förhållande där hon blivit misshandlad. Och hon har redan ett utvecklat alkoholmissbruk. Så detta radarpar får jag och min fem år yngre syster träffa var tredje helg, behöver jag tillägga att de vad apraka från fredag till söndag?

Syrran och jag delade en liten skrubb med en våningssäng och två plastdunkar som jäste vin. Där somnade vi till bubblet som kom ifrån några vattenfyllda rör som satt längst upp. Känns helt sjukt när jag skriver detta, men min far vad ju min stora idol vid denna tiden. Jag såg inget fel och vi träffades bara var tredje helg så just då sket jag i att han mestadels vad dyngad, jag vad bara glad att få hänga med min farsa.

Tror jag vad runt tretton när jag slutade åka dit, syrran hade nog gett upp lite tidigare.

Morsan träffade också ny, här dracks det också fast spritdimman låg inte lika tät. Här puttrades också vin men vi slapp dela sovrum med "bubblande". Hennes nya man körde helg-konceptet; 12 burkar starköl och en liten flaska Lord Calvert. Detta fördelades på fredag och lördag, morsan drack nog det hemjästa dyngan.

Finns mycket mer detaljer att skriva, men då blir det en bok. Och för rädda någras ansikte, ifall jag skulle visa någon av mina nära detta forum kan det nog bli jobbigt.

Fram tills nu när jag är fjorton år har jag aldrig rört alkohol, bara haft den omkring mig påtagligt nära.

Man har full rätt att lämna den man är tillsammans med oavsett anledning. Man ska absolut inte stanna kvar för den andres skull. Om du inte älskar honom längre behöver du inte vara med honom. Han har ingen rätt att kräva att du ska känna tillit för honom, det är hans beslut om han dricker eller inte oavsett om du lämnar honom eller inte. Helt och hållet hans eget ansvar. Du ansvarar för ditt liv inte hans om det inte känns bra tycker jag du ska lämna honom och gå vidare med ditt liv.
Alla får bestämma över sina egna liv och alla har full rätt att fatta beslut som leder till det liv man vill ha. Låt dig inte manipuleras utan fatta det beslut du känner är bäst för DIG.

Herregud alla dumma saker man gjort på fyllan. Har vaknat i fylleceller flera gånger. Sprungit runt på svartklubbar och haft massa sex som jag ens inte ville ha men hade ett sådant självförakt att jag följt med killar hem. En gång däckade jag på en bänk på Gustav Adolfs torg i Malmö mitt på dan där det är fullt med människor i rörelse. Har varit på soc möte och polisen hade informerat dom att jag blivit tagen mitt på dagen så berusad att jag inte visste var jag var, det var inte så kul att få uppkastat i ansiktet helt oväntat men jag ljög och sa att jag inte alls var särskilt berusad utan att polisen tagit mig bara för att jävlas (sådant händer ju)
Har supit bort alla mina tillhörigheter flera gånger. Vaknat med blåslagen kropp utan at veta vad som hänt. Var hos en bekant och fylle klottrat ner hela trapp uppgången. Blandat tabletter och sprit och trillat i en trappa, vaknade upp helt blodig och igensvullen i hela ansiktet, en bit av en framtand avslagen.
Snattat sprit på bolaget och gått på snattar turne i stan. Kläder bla, i provrummen halsade jag sprit och plockade på mig kläder. Två gånger blev jag tagen med snodda kläder i väskan och en flaska sprit. Fått blackout och inte vetat vad jag befinner mig eller vad jag gjort.

Listan kan göras lång och alla här har gjort saker på fyllan som vi skäms över.
Lämna du in sakerna på hittegods det finns inte så mycket mer du kan göra, gjort är gjort.
Och bra jobbat att du hållit dig nykter i en veck, fortsätt så!!! Man mår mycket bättre nykter även om det är tufft att motstå att fly in i dimman.
Vi hejar på dig!

Nej, jag skulle inte ha trott att hon hade druckit den i smyg, det skulle vara totalt "out of character".

Blev förresten förvånad då du talade om att dricka whisky i smyg. Den som har så väldigt stark doft. Då man inte dricker själv, så känner man ju doften hos andra på många meters avstånd.

...tror jag man får ta perspektivet att det handlar om vad detta gör med en själv i förlängningen...jag märker på mig själv att all min energi går till oro om framtiden...tankarna cirklar mest kring henne och hennes problem med nån typ av förhoppning om förändring...lyckliga nyktra stunder med en fantastisk person som byts till svart oro när insikten om flaskans makt påminner igen genom flera dagars onykterhet som infinner sig trots alla löften om att nu ska det bli bättre...kärlek är svårt att bryta men förr eller senare blir man väl utbränd och tom...jag komer försiktigt till insikten att jag inte kan investera mitt liv i att leva i detta...livet kan faktiskt vara underbart...och vi lever bara en gång och man ska väl ändå må bra..

...insikt efter insikt faller på plats....verkligen en oerhörd kraft som tagit över...det gör verkligen ont att förstå att en person som man har känslor för försvinner in i en självdestruktion och dessvärre när allt nu kommit till sin spets i ett öppet o rakt samtal...så känns det tveksamt om hon verkligen är beredd på att försöka ta steg för att få hjälp...det känns som anpassade lögner för situationen...tilliten blåser iväg med vinden...kan så tydligt märka på mig att detta påverkar mig otroligt negativt...enda utvägen verkar vara att starta en process för att nedmontera känslorna och försöka ta staplande steg ut i livet...riktigt jobbigt...men jag får resignera och ta till mig att det inte går att förändra en annan människa...får försöka se det som en ytterligare erfarenhet i livet...önskar jag kunde varit utan denna erfarenhet dock.

glad för din skull mulletant...skönt o höra att det ändå funnits lite lyckligare slut i detta helvete

Insåg att jag måste avhålla mig helt vad gäller alkohol. Däremot har jag inte beslutat om hur länge det skall bli eller kanske för alltid.
Tog ett beslut om avhållsamhet och tog sedan kontakt med kommunens alkoholrådgivare och har nu kontakt för samtal var fjortonde dag. Nu har jag inte druckit någon a på 6 dagar!! Fattar inte att det fungerat så här långt, men är jätteglad för det. Jag känner mig mycket piggare. Jag kommer att kämpa vidare. Har inte känt sug mer än en gång?? Däremot har jag plötsligt blivit enormt sugen på alkoholfri öl. Den är god till skillnad från a-fritt vin.

Du skriver så igenkännande!
Vi delar just detta helvete att inte kunna hantera måttlighet, fast vi så gärna vill.

Styrka till dig!!

Och inser vilken kamp jag faktiskt för! Har läst en artikel i DN av Markus helius (läkare som forskat på beroende)
Han har även skrivit en bok om hjärnan och beroende. Skrämmande läsning :(

Jag hoppas ändå att nya vanor ska uppstå och att tankarna på A ska försvinna mer!
Nu jagar tankarna mig! Dag som natt.

Helgen är iallafall över som innebar många lockelser och hjärnan som hela tiden vadslår!

Känner igen mig i Vad och hur du beskriver det! Skriver precis som du så att jag inte ska glömma! Har läst på lite kring beroendeproblemstik och inser att en viktig del är att se upp med ex stress.

Ha en fin dag!

Gick bra! Njöt av en härligt dag! Dock har jag vaknat massor inatt med ont i magen pga läsk och ostbågar som jag njöt av istället för vin igår. Men positivt iallafall ingen huvudvärk eller vinsmak i munnen idag heller. ? Hoppas även ni andra hade en skön och nykter lördag.