Senaste kommentarerna i forumet

...... har jag nått mitt första mål. Är på god väg och nu varit nykter i tolv veckor. Trodde det skulle bli mer kämpigt och hade målat upp värsta scenariot..... visst får man kämpa emot monster mellan varven men överlag går det bra och jag ser positivt på min fortsatta resa?? Stoppar ännu en frisk dag i mitt bagage som är betydligt att bära nu?

Tror det är många saker som fick mig att känna så och spöket tjatar faktiskt ännu.
Jag jobbar med ett yrke som tar massor av energi och engagemang och är lite på väg att ta slut. Det har dock blivit 100 gånger bättre utan vin.
Så när jag lyssnade blev jag så himla trött, avundsjuk på deras övertygelse och någons problem satte igång tröttheten
Det är inte pågrund av dem, det var trevliga människor utan är min trötthet socialt.
Lite som att sitta i en kyrka och titta på någon som är frälst, sitta och vänta på att jag skall känna likadant.
Sen jag är en ensamvarg och har aldrig varit föreningsmänniska eller berättat om mig själv.
Sen kommer jag att återvända till något möte när tillfälle ges och tiden är rätt för mig.
Den sista saken som jag tror påverkar är att jag inte vill att nykterheten tar lika mycket av mitt liv som alkoholen.
Så kommer hämta kraft här, naturen och att lära om mig själv.
En väg som jag tror leder mig rätt och fram till det jag söker.
Soliga hälsningar

Så jag går in på bolaget. Ibland går jag runt och tittar lite som om jag funderar eller är intresserad av utbudet. Men jag vet ju vad jag ska, ibland skippar jag det momentet.
Jag ska ha en box av det näst billigaste vitt vinet (min mamma drack det billigaste och det känns för sorgligt att dricka just det) samt en liten explorer.

Det är ett litet samhälle och jag fattar ju att personalen har koll på vilka som har problem. Det finns en gubbe som jobbar där som ger en vad jag uppfattar som dömande blickar. Honom gillar jag inte.
Det finns även en kvinna som har uppenbara alkoholproblem, det står skivet i hennes ansikte. Det känns alltid trösterikt när hon sitter i kassan. Det känns då som att hon är på min sida.
Om det finns andra kunder som man ser att dom dricker för mycket känns detta också som en tröst. Dom känns som mina bundsförvanter och jag känner att vi alla fattar rätt beslut med vad vi handlar. Vi är minsann bara missförstådda tänker jag. Klart vi ska ha lite att dricka.

Fan vad sjukt det låter nu när jag formulerar det. Visste ju allt detta egentligen men att det är så många skruvade tankar redan vid inköpet är skrämmande.

Ibland på sommaren om jag har en timme eller så innan nästa förbindelsen hem går (bor ute på landet) händer det att jag köper 2 öl (stora ) att dricka i solen. Annars börjar jag aldrig dricka förens jag kommer hem. Jag går aldrig in på en toalett och kranar upp vin i en petflaska som jag vet andra gör. Men om solen skiner känns det fullt rimligt att sitta i en park och hälla i sig en liter öl på en timme.
Lite positivt och livsbejakande känns det. Herregud det hade nästan varit onormalt att INTE göra det.

Shit, jag trodde inte det skulle bli så här långt att beskriva min ritual.
Det är tydligen mycket som händer redan innan själva drickandet börjat. Det här var jobbigt men det känns bra och lärorikt att jag går igenom hela förloppet grundligt.

Fortsättning följer.

Vi brukar oftast sluta skriva här av två anledningar:
1. Vi tar långa återfall.
2. Vi blir nyktra och har inget behov av att skriva.

Jag slutade skriva därför att jag befinner mig i ett mellanläge och inte riktigt kände att jag har något att ge. Jag dricker ibland men inga "kalasfyllor". Har jag uppnått en bra relation till alkoholen då? Nej, det har jag naturligtvis inte. Jag och alkoholen har en dysfunktionell relation...som vanligt!
De senaste 15 åren har av olika anledningar varit fyllda av stress och dåligt samvete. Detta försvinner inte för att jag håller mig nykter. Nu har jag fått en remiss till KBT. Nu tänker jag lägga tid och energi på MIG. Jag har inte lagt mig själv till sidan för att jag inte "förstått bättre", utan för att andra människor i mitt liv behövt min tid och uppmärksamhet. Nu är MIN tid och jag tänker inte missa tåget den här gången...
Kram

Nej, du är verkligen inte ensam om den oron. Jag har ett problemdrickande sedan 8 år och vissa kvällar har jag druckit 50 cl sprit. Har slutat dricka sedan 18 dagar och har ömhet i form av molande/stickande värk längs med och bakom höger bröstkorg. Är livrädd för att jag har levercancer och är nästan ännu räddare för att gå till läkare och riskera beskedet att "tyvärr, cancer, det är kört för dig". Samtidigt vet jag ju att cancerns struntar fullständigt om jag går till doktorn eller ej. Finns den där så finns den där.

Jag har skrivit en tråd i forumet "det vidare livet" som heter "livrädd för att jag har levercancer". Trots att jag på något sätt övertygat mig själv om att jag har levercancer och gråtit floder i min ensamhet så livnär jag ändå ett hopp om att andra människor känt denna ömhet en tid trots att de slutat dricka och att det inte MÅSTE vara cancer.

Så du är inte ensam om dina tankar....jag är också rädd....skiträdd!

Jag kör en helt annan taktik. Säger som det är. Är slutdrucket just nu för mig beroende på att jag druckit för mycket under en period. Har denna vecka trots att det inte är länge sedan jag blev vit (9 dygn) varit ute på två tillställningar. Fungerat hur bra som helst. Flera av mina närmare vänner har tom frågat om jag vill att dom skall avstå att dricka. För mig är det i alla fall extremt skönt att slippa slingra sig med en rad lögner som man sedan inte kan hålla koll på.

Du fixar denna helg!

Tror nyckeln är att ge det tid, så trist men säkert sant!
Har fallit så många gånger efter ca fem veckor!
Hjälper mig att läsa trådar med de som varit nyktra en lång tid! Det inget hopp!
Lycka till dig! Och alla som vill mer än vad alkohol tillfälligt ger!

Tror precis som du! Ta steg på vägen! Det visar sig längre fram hur du väljer att göra!
Bra beslut om helgen!

I dag mår jag riktigt bra. Och den här helgen ska bli vit, oavsett vad som händer. Icke en droppe!
Egentligen vill jag inte behöva sluta helt med alkohol. Men jag vill kunna begränsa mitt drickande. Bli av med slentriandrickandet. Är det ens möjligt?
Nu behöver man förstås inte börja den här resan med att bestämma hur man ska ha det för alla framtid. Det verkar inte vara en framgångsrik metod vad man än tar sig för. Men att bestämma hur man ska göra på fredag och lördag borde vara möjligt!

att höra om att mötet hade motsatt effekt. Undra varför? Jag tror det hade kunna ha det även på mig. Din resa är häftig. Du samlar resurser för att möta kraven, tänker jag. Kram

I dag skall jag tillbaka till verkligheten faktiskt lite klokare, varit underbara dagar och väderguden har varit snäll.
Besöket på AA fick någon konstig motsatt effekt på mig igår. Spöket tjatade några timmar på mig att skit i detta nu och unna dig ett glas och njut av livet.
Tror att jag får acceptera jag håller på att bli helt asocial och blir bara trött av människor.
Eller så är det att jag tycker det blir krav så fort det finns människor inblandade, inte från dem det fixar jag så bra själv genom att tro jag vet vilka krav de ställer.
Så åker hem till skogen och fortsätter jobba med mig själv och försöker hitta min väg till lugnet.
Så väljer att vara nykter idag/ kram och styrka till er

Tack, jag vill också fly. Det är det som är. Det är en utmaning att stanna upp & inte fly när det är det jag är nästan allra bäst på. Hur lär man om?
Förändring i hjärnan? Lägga om spåret & tidtabbell... Kram till er

Den boken har jag läst. Den var vacker. Jag tänker på livet är som en tavla. Ramen finns där, men den blir aldrig färdigmålad. Vi fortsätter så länge vi lever. Det ljusa & mörka måste finnas annars blir det inget liv. Och det går att måla om & om igen. Det betyder inte att det inte finns. Och vi har fått penslar & färger. Och tavlan bär vi med oss. Ibland gömmer vi den. Vi skäms & tycker vi målar fult.Vill ofta att andra skall betrakta den & tycka den är vacker. Läser din berättelse här. Tycker om dina färger. Önskar Dig en fin dag.

De anser från regionkontoret på facket att detta har inte revisorerna kunnat förutse. Revisorerna är mina närmsta kollegor och en är mitt stöd detta. Så jag vill inte hänga ut dom på något sätt. En av fackrepresentanterna hade ringt min fru (jag hade ok detta). Hon sa att om jag bara hade lugnat ned mig (och varit kvar i facket hade detta kunnat lösas). Hmmm varför kan det inte lösas nu på samma sätt. Hämnd? Ja naturligtvis! Om de inte vill lösa detta så kommer jag också börja spela fulspel. Visst jag har gjort fel, inte medvetet som de anser och ja eftersom detta skett sedan 2014 så ja då är det system i det.

Kan bara hålla med Buffeln ovan, det blir inget mer av saken. Även rådet att göra en slags motanmälan. Känner du någon revisor själv, eller kan DU begära en insats av revisor e dy. från fackets riks- eller regionsnivå som kan utvärdera hur PROCESSEN gått till när de lokala revisorerna godkänt dina ekonomiska utlägg? Som en kvalitetssäkring.
Min personliga åsikt är att du OCH de lokala revisorerna SKA beömas lika. Det går inte att separera er.
Du är under press så att du sviktar är fysiologiskt. Alla dina reaktioner är naturliga.
En annan sak, jag tycker att du ska upplysa att du brukar täppa till underskotten i kaffekassan. För att visa.

Ja, det är spännande och det är intressant att upptäcka sig själv nykter igen. Det är så mycket bra man också dränkt med alkoholen. Som är kul att upptäcka igen. Det känns som att du kommer att greja det här den här gången.

Ingen orsak Magnus, kan lova dig att det varken blir böter eller någon dom. Skulle det mot förmodan hamna på polisens bord så läggs det ner direkt. De slösar inte tid och skattepengar på trams och vendettor.
Starkt av dig att gå igenom det här Magnus! Kom ihåg att det inte är dig det är fel på, depressionen och obehagskänslorna är en naturlig reaktion bara och ett tecken på att du fungerar som en helt normal person.

Kör Antabus jag med. Inte fått ngn bra kontakt lokalt men jag åket varannan dag till Capios akut o får en tablett. Litar inte riktigt på mig själv än. Tänker dock mkt mindre på A just nu. Imorgon blir första samtalet kring hur jag skall hantera detta på längre sikt. Skall nästan bli lite spännande.

Idiotisk beslut! Köra bil full. Jag har lite svårt att ta, förstå att jag gjort det. Men inget ont som inte har nått gott med sig. Ja Sisyfos jag ska få besked denna vecka. Ringde idag men de har inte hört nått ännu :( Less å vänta nu. God natt forumet ?

Hej Izzy!

Känner igen mig så väl i hur du känner. Min skilsmässa tog nästan ett år innan allt var klart. Jag hade också svårt att få allt gjort och ville också bara gå i ide. Tyckte så synd om min man och det var väl därför jag drog på allting. Jag försökte att se framåt, tänkte på hur det skulle kännas när jag hade allt bakom mig. För att komma dit måste man ju igenom allt jobbigt. Men jag hade ju också stöd av anhöriggrupp och psykolog. Dessa kontakter ställde på något vis lite krav på mig att komma framåt.
Nu har jag allt bakom mig och det känns väldigt bra. Men fortfarande är det väldigt jobbigt på många sätt emellanåt. Jag ångrar inget, men önskar att livet hade blivit på ett annat sätt. Att han aldrig hade börjat dricka.
Kämpa på Izzy!

Kram

Hej Izzy!

Känner igen mig så väl i hur du känner. Min skilsmässa tog nästan ett år innan allt var klart. Jag hade också svårt att få allt gjort och ville också bara gå i ide. Tyckte så synd om min man och det var väl därför jag drog på allting. Jag försökte att se framåt, tänkte på hur det skulle kännas när jag hade allt bakom mig. För att komma dit måste man ju igenom allt jobbigt. Men jag hade ju också stöd av anhöriggrupp och psykolog. Dessa kontakter ställde på något vis lite krav på mig att komma framåt.
Nu har jag allt bakom mig och det känns väldigt bra. Men fortfarande är det väldigt jobbigt på många sätt emellanåt. Jag ångrar inget, men önskar att livet hade blivit på ett annat sätt. Att han aldrig hade börjat dricka.
Kämpa på Izzy!

Kram

Jag vet inte hur jag har stått ut i alla år. Min man har druckit i flera år. Visste redan när vi träffades att han var glad i spriten.Tänk om jag lyssnat på dom som varnade mig... Vi träffades unga 18 o 19 år. Köpte hus o började renovera på den tiden var det öl sen blev det även sprit.Har fått 4 barn tillsammans. Emellanåt har vi haft det bra tillsammans. Men på helgerna kan han inte köra bil för då smygdricker han. Känner igen mig med det ni skriver...att kolla hur mycket han dricker. Märker på humöret han retar upp sig på småsaker är riktigt elak ibland.När barnen var i tonåren förstod dom hur det var. Dom tappade respekten för honom. Tänkte att jag skulle lämna honom när barnen blev stora. Har nu bara en dotter hemma på 17 år... Men har fortfarande inte lämnat honom.Skjuter allt framför mig förtränger problemen o tänker att det ska bli bättre... Men det blir det inte.Släkten vet vännerna vet men dom frågar inte så mycket.Vill egentligen inte skilja mig inte sälja huset... Men vill inte ha det så här. Varför är jag så svag?

Hej alla ni som skrivit om era problem här.

Det är jätteviktigt och bra att ni skriver här i forumet, men starta helst egna trådar.
Då är det lättare för mig att se vilka som skriver till just mig.

Om man i Stockholm inte går med på förlikning så kommer jag bli mycket besvärlig. Nu har min fd avdelning fått stöd administrativt. När jag bad om det sa dom bara köp in tjänsten. De har lovat att lägga fram det bra för mig så jag litar på dom tycker dock man kunde löst detta lokalt. I värsta fall blir det väl villkorlig dom och dagsböter

Hej!
Vill bara säga att du skriver väldigt fint och klokt. Nyckeln tror jag du har, att vi alla har, om vi vågar och orkar använda den. Livet i sig själv är tillräckligt, ja egentligen borde det ju vara det men så har man (jag) ändå ett sådant behov av att fly.
Bästa kvällshälsningar.