Senaste kommentarerna i forumet

Låt oss gärna veta hur det går för dig!!

Helt rätt beslut och jag hoppas det ger dig energi och kraft att motstå frestelsen när den dyker upp!

Imorgon blir det 7 veckor! Allt har ju gått så bra och jag har trallat runt och tyckt att WOW, har jag fixat det här? mest hela tiden. Tills denna sista veckan när det plötsligt föll över mig igen. Jag blev förbannad, för jag tänkte att "Va F***N!!" Här har jag gått i snart två månader, allt gått så bra och sedan plötsligt detta? Satan så orättvist! Jag färdades tillbaks till vecka 1 på något vis. Suget högg i, ångesten lurade runt hörnet - ville bli stillad, jag kunde inte sitta still, ilningar i benen, kändes som förutom ett sug en abstinens tog tag i mig. Abstinens? Nu??!

Förutom förbannad var jag förbryllad. Samtidigt så hörde jag era röster. Det kan komma en sån här period. Just när man är invaggad i någon form av säkerhet - DÅ slår det till. Och då är det väldigt lätt att trilla dit igen. Eller tro att "det gör nog inget om jag bara tar ETT glas vin. bara för att stilla det här omedelbara jobbiga".

Kanske var det för att jag inte träffat min terapeut på tre veckor eftersom hon var bortrest, kanske är det våren och allt fågelkvitter och rosévin, eller kanske var det bara "sånt som händer" på en sån här resa. Jag vet inte. Men jobbigt var det. Tror det värsta är över, men det var otroligt nära att jag bröt min nolla. Och jag har full respekt och förståelse för att det händer. Så otroligt lätt att trilla dig i en sån här situation. Och ska jag någon gång ta ett glas vin igen, så inte ska det vara för att dämpa ångest. Det var därför jag hamnade här från början.

Så även om jag inte brutit nollan, så är det lite som att jag måste upp på hästen igen. Känslomässigt.

So, here we go..! Hoppla pålle!

Styrkekramar till alla!

Att vakna utan diffus huvudvärk, unken smak i munnen samt slippa lägga pusslet hur kvällen avslutades igår. Har dock sovit illa inatt, drömt mycket skumt. Men som ni säger man blir mer effektiv, en lång promenad, tvätt och städ är redan avklarat. Skönt!
Nu är det lördag, ska åka på en tillställning där jag brukar dricka men har valt att köra så det blir inte problem att avstå. Anar dock att jag kommer få tankar i huvudet om hur trevligt det skulle vara med lite alkohol som alla andra. Varför körde jag och så vidare. Ska då tänka på ångesten som kommer dagen efter då jag gjort/sagt saker jag inte borde. Hoppas det räcker för att kunna njuta av en nykter tillställning. Komma ihåg att jag gjort ett val av en anledning!
Efter ikväll är det första vita helgen på länge! Men en lång väg att gå, jag menar en helg är ju i sammanhanget ingenting.

Ja, det går åt mycket energi, i perioder. Det gäller att se när när jag går igång och då släppa. Det är en balansgång hur mycket av mina tanker som han ska få. Jag försöker minska tiden.

Polisanmäl misshandel, anmäl direkt när det händer, dokumentera skador, sök sjukvård och be dem dokumentera skadorna. Skriv ner händelseförloppet som du minns det. Det är en jobbig process men att bli misshandlad är aldrig ett acceptabelt beteende oavsett orsak. Det är möjligt att polisen inte gör något första gången men upprepade dokumenterade händelser kan läggas ihop vid ett senare tillfälle. Tyvärr finns det alltför många berättelser som vittnar på att en gång blir många gånger.

Du kan ringa Ring Kvinnofridslinjen 020 50 50 50. Det är en nationell stödtelefon för dig som utsatts för hot och våld. Öppet dygnet runt och du ringer gratis oavsett var du bor i Sverige. Ditt samtal syns inte på telefonräkningen.

Försök hitta lugnet. Samtala med honom när han är lugnt. Använd ombud om det behövs om du märker att ni inte kan samtala utan att det går snett. Önskar dig all styrka!

Som du säger, man måste inte bestämma sig för all framtid. Men du gör klokt i att reflektera och dra ner. Jag var in på de här sidorna väldigt tidigt i min dryckeskarriär... Men jag lyssnade inte riktigt till min egen oro. Och jag är heller inte så dum i huvudet i övrigt ?. Du är lite smartare än jag om du stoppat i tid.

Ja, och du LenaNyman är ju så jäkla underbar. Dina inlägg känns liksom aldrig slentrianmässiga. Där i början var det fullständig närvaro och förtvivlan. Och nu med mer lugn och harmoni, men den totala närvaron finns där med precis rätt ord i rätt tid. Det är det jag beundrar hos dig. Och din humor. (Och om vi kände varandra ännu bättre, säkert en hel rad andra saker också).

ni är allihop som peppar mig, det känns viktigt just nu. I morgon ska jag gå till AA, och på måndag till länkarna och så vidare. Jag har förmånen att det finns möten alla dagar i veckan och varför välja när man kan gå på båda ställena? Jag får traska dit tills dess alkoholdjävulen ger upp och försvinner för gott. Det är min plan. Trevlig helg på er alla!

Bägge dina trådar och det är så inspirerande och positivt för mig. Vi delar en del åsikter och erfarenheter. Grattis, jag tänker inte heller bli absolutist men nykterist!

Jag tänkte faktiskt en del på dig och din Lucas, då jag skrev det där inlägget. Hur du brukar beskriva honom som lugn och trygg. Ibland skulle det bara vara så väldigt skönt att ha en sådan nära.

Om han är så labil att han slagit dig finns det en god anledning att byta lås för din egen säkerhet. Sedan om han inte kommer till sans så ni kan lösa detta med hans frivilliga inblandning borde du kanske skaffa en advokat, såhär kan du ju inte ha det. Du måste gå på nålar där hemma.
Är ledsen över att du har det såhär. Men kan ni inte få honom att samarbeta fårni nog ta i med hårdhandskarna och ta hjälp utifrån.
Polisanmäl misshandlen och skaffa besöksförbud. Jag hoppas dock att det går att lösa på ett fredligt sätt för det går ju snabbare.

Tycker PP uttrycker det så bra. "Det enda vi behöver göra är att välja en nykter dag. Igen och igen." Oavsett om man "tror på" AA, Länkarna, en bok i ämnet, antabus eller nåt annat så är det just det som måste till. Det egna beslutet, igen och igen, om att i dag är en nykter dag.

Jag tycker att du ska ställa dig i vägen för alkoholen och inte låta den stå i vägen för dig.

Jättekram!

... kan det inte bli? För nån vecka sen kom jag fram till slutsatsen att jag var oälskad av Lucas. Låg i sängen en hel lördag, åt ingenting, sa ingenting, var ett lik bara.

Och sen helt plötsligt ordnade allt upp sig.

Det är rätt enkelt för Lucas och mig att ställa saker tillrätta när det strular till sig. Jag tror att det beror på att vi är varandras motpoler. Jag är känslomänniska och Lucas är lugnmänniska. Mitt ex och jag hade skitsvårt att få nåt riktigt avslut på kontroverser, kanske för att vi var mer lika varandra, jag vet inte. Och så tänker jag på den kväll jag kom hem med två plastkassar. En innehöll bestick, den andra två flaskor Periquita. Vilken påse var Lucas snabb att kika i, tror du? ;)

Kram på dig, Stingo. Fin-Stingo.

Jag håller med yupyup att du borde nog söka någon form av samtals stöd, en kurator kan vara en bra början. Hen kan också hjälpa dig om du behöver vidare hjälp som tex terapi.
Du har haft en tuff uppväxt och kan behöva hjälp att bearbeta det. Uppväxten präglar ju enormt vilka vi är och hur vi tänker och ser oss själva. Jag hade själv en dålig start på livet och det är det som ligger till grund för många av mina problem. Jag önskar jag förstod alvaret i detta när jag var i din ålder och tog itu med det då, har gjort en del insikter under åren med det har tagit lång tid för mig att fatta hur illa det faktiskt var.

Du har mycket att kämpa med och alkohol är en energitjuv av rang. Det du beskriver att du isolerar dig känner jag igen så har det ofta blivit när jag gått in i supar perioder. Alkoholen gör en ångest tyngd, deppig och isamband med social isolering även paranoid.
Det går att umgås med andra nykter och det är bekymmersamt att du upplever att det inte går.
Du har gett alkoholen en alldeles förstor roll i ditt socisla liv. Det är inte bra.

Det är jätte bra att du hittat hit och jag råder dig att både läsa andras trådar och fortsätta skriva här. Det är ett stort steg att ärligt berätta hur du har det.
Jag har haft problem med alkohol i många år och tack vare detta forum vågade jag för första gången berätta om mitt drickande för min läkare. Jag hoppas vi kan ge dig stöd och pepp så du kan förbättra dina förutsättningar att komma vidare.

Kramar från Skåne.

Tack, söta, för hälsning i min tråd. Det sköna med dig är att du inte trampar fel och ner i nåt skammens slukhål. Upp på banan igen bara och det känns som att en massa tankar och reflektioner snurrar runt i ditt huvud, nästan oavsett tidpunkt på dygnet.

Jag vill ge dig en bamsekram och kan du inte ge folk i din närhet lite tjuvnyp i rumpan i dag - bara för att det är så himla roligt att se hur dom reagerar?

KRAM

Det jag menar är att jag tror att det är svårt att utveckla alkoholberoende enbart genom sitt drickande. Jag tror att det väldigt ofta finns bakomliggande orsaker och händelser som medför att du trillar dit........tex psykiatriska problem, deppresioner, ångest, relationsproblem ja allt mellan psykiatrin och psykologin.
Jag tror nog att man lyssnar på sig själv och sina egna varningssignaler om man är välmående som individ. Sen är det ju självklart så att alkoholens effekter efter långvarigt bruk blir specifika nya problem.

Jag tycker att du är en remarkabel person, en extraordinär själ. Och jag tänker som så att såna får remarkabla och extraordinära omständigheter att handha i livet. Förstås är det ingen tröst, mer bara att så är det, ja, enligt min mening då.

Värme i kärlekens alla toner och våglängder till dig.

"Att sitta och dryfta på ett forum, är inte det ett tecken på att jag är på väg att bli knäpp på riktigt....?"

Jo, det är skitknäppt.
Välkommen till Gökboet. ;)

Återigen vill jag säga dig att jag uppskattar dig, PP. Precis som du är.

Önskar dig en skön avkopplande helg. Visst är det skönt med livet när det lugnat ner sig. Sans och måtta hänger ihop!

Hmm, har du tröttnat på oss, eller något annat som drar? Om så är, och det inte är hunden, målning, G, bakverk eller annat bra, vore det kanske en idé att skriva några rader?

Hälsningar från mig

/PP

Fina, söta ni. Jag blir så tårögt glad. Tack för att ni är här, att ni finns.

PP, jag förstår precis hur du menar. Här kom jag, för två år sen, inramlande på okonventionellt sätt med kan-man-inte-få-dö-nångång-frågan högst upp på agendan. Och med tiden, ja, då lugnade det ner sig. Något, i alla fall. ;)

Ja, himmelska dagar. Alla jag fått kontakt med under denna resas gång. Ni fattar att ni är ljuvliga, va?

Fint att se dig igen! "Be skammen dra åt helvete". Helt rätt, du är för skön!
Kavla upp, kämpa på

/PP

Har idag läst ifatt lite och vill gärna skicka en hälsning till dig. Så ledsamt att läsa. Fint att du nu får hjälp. Att du tar vara på dig är det viktigaste du kan göra just nu. Så är du ett fantastiskt stöd för alla i familjen. Hoppas du återvänder när du har behov och kraften räcker till.

Stor kram

/PP

Så härligt att höra av dig! Blir ju kollrig i bollen rent av. Jag har själv haft nåt slags uppehåll från forumet av olika anledningar men i dag, i dag har jag ro att läsa och skriva.

Superbt att du bad skammen högaktningsfullt dra åt helvete. Det är en ohjälpsam och kontraproduktiv polare att umgås med.

Fan, jag saknar dig. Kommer jag på nu mitt i allt. Och jag saknar bara otroligt trevliga, genuina och kloka människor. Säg mig, fick du tag i den där lampan? Blir du fortfarande helt galen på att den där drasuten på jobbet ska gå omkring och vara så jävla lång? Hur mår lilla mamma? Trivs du på jobbet, i lägenheten, på jorden..?

Nu kör vi igen, fina du.
Ja, du är fin. Mycket lajköbel.
Jag tycker om dig.

Dom här senaste meningarna du ser precis här ovan kan jag tjata om i all evighet eftersom dom är sanna. Puss på dig så länge.

<3