Senaste kommentarerna i forumet

Reflekterar lite, så här snart 6 veckor som a-fri. Allt efter en månad, har känts som att nu är det på riktigt, Rabarber. Att jag verkligen fixar det här. Hjärnan har skiftat - från att tycka att vin är min räddning, till att vin är mitt fördärv. Från att tänka att jag botar min ångest med vin, till att tänka att om jag dricker får jag ångest. Det är ett stort steg. Och ett helt nytt sätt för mig att se på min tillvaro.

Jag har ärligt talat inte varit riktigt nära att trilla dit dessa veckor. Tankarna finns där, varje dag, men de har aldrig varit i närheten av att realiseras. Faktiskt. Jag känner mig befriad. Det är en underbar känsla. Sedan respekterar jag att saker och ting kommer säkerligen att förändras på vägen, men jag väljer att fira detta. Just nu. Just här. Mitt mål är satt och är just nu orubbligt. Känner mig stark och övertygad.

Heja mig!

Och heja alla andra kämpar! Och STORT TACK! Det är ni som har tagit mig hit! <3

Northern Soul, jag måste slå ett slag för datingappar ändå. Jag reggade mig på match.com när jag kände att livet var meningslöst utan en partner. Min fru hade ju valt en annan man.
Jag gillade matchs slogan "love your imperfections". Dvs man kanske kan hitta lite ödmjuka och trevliga människor. Jag tittade inte två gånger på de som krävde en högskoleutbildad snygg man med inkomst över 1 000 000 kr. Dels för att jag är varken eller av de tre attributen men när en motpart är så specifik så känns det som ett köp/sälj uppdrag. "Jag kan göra det här för dig om du gör det här för mig".

Det fanns mycket mer än bilder att välja från. Dels deras intressen, dels en presentation av sig själv. Så man får en lite bättre bild av den personen är.
Sen börjar man maila varandra. Efter ett gäng mail fram och tillbaka så märker man om man är på samma våglängd. Ingen garanti för livslång lycka men definitivt en bra start.
Jag träffade sedan två kvinnor. Märk min förvåning när båda jag träffade (som jag träffade just för att vi hittade någon sorts kontakt i mailen) var underbara kvinnor. Och båda gillade mig.

Så min poäng är att försök. Men var noga med att fundera på hur den du vill träffa ska vara. Och känn efter när ni kommunicerar ifall det känns som om samma humor finns där, samma värderingar osv, om samtalet flyter. Då är det dags att träffas. Inte direkt man ser en persons profil.

Det känns som om många skriver just hur meningslöst livet känns utan A. Då undrar man ju vad som är hönan och ägget. Dricker man för att livet känns meningslöst? Eller känns livet meningslöst för att hjärnans belöningssystem blivit kvaddat av A?

Jag har träffat psykologer i nästan två år nu. Svårt att reda ut livet ändå.

Om din man vet och stöttar, så har du en väldigt bra chans tror jag. Kan du komma till honom när suget blir stort? Tänker att det kan vara lättare att avstå om tex båda tar en promenad. Eller något.

Alltid känslig för stress! Lever oftast fullt ut, är sällan nöjd utan letar efter mer! Arbetar hårt och målmedvetet!
Alkohol har fått mig att trubba av, vara i nuet, slippa ansvar = korkat!!
Slippa känna hela tiden, vill fly!

Har förstått att hjärnan fått virus och är kidnappad!

Enda vägen ut är att känna, att vara utan!
Hitta andra saker som ger avslappning!

Duktiga flickan skäms! Vill berätta för omgivningen men klarar det inte...
Det är en fara i att inte betätta!
För då har jag en bakväg ut!
Min man vet dock och stöttar mig fullt ut!

Läste i din tråd att du undrar när man "glömmer bort sig" och kommer på att man inte druckit.
Jag har själv varit nykter i ca 3 mån och för egen del så kan det redan gå flera dagar utan att jag tänker på a. Hoppas du ser det som en "morot" :)
Håller tummarna för dig!

Jo allt rullar på och jag kan konstatera att jag inte tänker så mycket på a längre. Har tagit upp ett gammalt fritidsintresse sedan någon vecka vilket väckt lite goa känslor, fina stunder med lillgrabben och bra träning. Endast två baksidor med min förändring hittills egentligen; 1. Starkt sötsug, 2. Lite jobbigt i relationen med frun.
Nr 2 ovan känns inte bra. Lite som om jag håller på och lära känna henne lite på ett "nytt" sätt och jag är inte säker på att jag gillar det "nya". Inser ju att förändringen ligger hos mig men jag lägger märke till saker och tycker våra samtal tenderar att bli "omständiga" och tråkiga om du förstår.
Antagligen bara en fas som jag går igenom men faktiskt så jobbig att jag funderar på om vi inte borde prata med någon utomstående - terapeut eller så.
Hur går det själv? Fyller du din tid med bra saker?

Det är ibland väldigt skönt att bara köra ner huvudet i sanden och låtsas som ingenting. Mänskligt.

Jag vet, sökande, lojalitet är komplext. Jag har väldigt svårt att bryta en lojalitet, ett löfte. Och jag är kapabel att tänka att även om han/hon har brutit löftet så gör inte jag det. Har alltid varit så. Kan vara riktigt idiotiskt.

Det här verkar vara ett jättebra forum! Jag är säkert inte ensam om att vara orolig och att inte veta vart man skall vända sig. Allt kring alkohol är ju så otroligt skuldbelagt. Men här behöver man inte skämmas, alla går ju igenom samma våndor och vi vet att vi inte är "sämre" människor än andra. Och genom att peppa och stödja varandra så kanske man lättare vågar ta tag i sina problem.

Jag känner mig såklart något lugnare nu vad gäller risken för skador, efter vad ni skriver, men jag är ändå jätteorolig för att jag har ont under revbenen, där ju levern sitter. Det måste ju finnas en anledning till att det gör ont och det borde väl vara att den är svullen? Och det i sin tur måste ju i bero på höjda levervärden? Så jag undrar, är det någon som läser detta, som själv har haft erfarenhet av dessa symtom och isf, går smärtan/svullnaden ner då man upphör med alkoholen?

Du beskriver en besvärlig situation. Du vill fortsatt ha ett gemensamt liv med din partner och ni har tidigare kunnat prata om alkohol. Vad jag förstår så har din partner velat ha och klarat av nyktra perioder tidigare. Det är en bra erfarenhet som ger er ledtrådar till vad som kan fungera. Det skvallrar även om att din partner är mycket medveten om att hans alkoholvanor varit ett problem. Så hopplöst, nej.

Jag tycker att du är inne på en bra linje som innebär att du öppnar upp för dialog i detta skede. Att "konfrontera" upplevs ofta hotfullt, det är en mänsklig reaktion, alkohol eller ingen alkohol. Det finns kommunikationstips som man kan fundera- och öva på. Jag tänker då på jag-budskap och på att övervägande ha den andre personens styrkor och kompetens i fokus till skillnad från att gå in i dialog med en tanke om att man behöver "förklara eller övertyga" den andra om det ena perspektivet. Naturligtvis bör du erbjuda dina tankar och känslor samtidigt är det ofta av vikt att ge den andre lite tid att svara. Var nyfiken på hur den andra upplever alkoholen. Det finns skäl till att personen dricker, kanske har personen själv inte funderat på varför. Frågor som: hur skulle du uppleva ett nykter liv? Jag känner stark oro för att du ska dricka igen för jag vet inte riktigt varför du börjar, det gör att jag är på helspänn hela tiden, vad tänker du om framtiden? Kan vi göra upp en plan?

Eller: Jag vet att du funderar mycket på alkohol på olik asätt och jag tror att du är lika rädd som jag att det ska gå åt skogen jag skulle vilja att du delar dina tankar med mig när du är redo.

Nu är jag inget facit utan det här var tankar jag fick när jag läste ditt inlägg. Starta gärna en egen tråd och fortsätt skriv här. Hoppas forumet kan vara det stöd du behöver just nu.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Utifrån det du skriver och det jag pratat om med min läkare ang min egen situation, så känns det fullständigt omöjligt att du skulle ha någon sorts permanent skada.
Du ska helt enkelt prata med din läkare (för det lär du väl ha med tanke på din diagnos) och berätta om den konsumtion du har.

Ok, jag ångrar ibland nyktra dagar. Trista, nyktra fester, där man blir bara trött. Kvällar vilka jag gråter mig igenom. Kvällar uppfyllda av ångest över allt elände omkring mig, människor som lider och är sjuka. De som jag älskar.
Men det betyder inte att jag ska dricka istället, det är ingen anledning.

Och idag... har jag så mycket att göra att jag inte har tid med att dricka. Jobba. Fixa mina naglar (det blir mega snyggt). Träna. Äta. Läsa i min bok. Brodera. Bada med massa bedövande dofter.
Så, jag har inte tid med vin, livet är för kort.

Idag ska jag fylla på med Antabus. Det är nog bäst för alkoholsuget kan komma lika snabbt som en kobra och slå till med styrka. Speciellt nu när det är fint väder - eller det finns väl alltid en ursäkt att dricka för mig och mitt alkoholbetéende.
Ikväll har jag därför planerat att ge mig ut på en långsam jogg. De dagar jag tränar - får jag en tillfredsttällelse och ett lugn i kroppen - då är det som om jag inte vill ha alkohol.
Tänk att det snart är dag 40+ utan alkohol! Trodde jag aldrig när jag började. Kunde inte ens föreställa mig. Andra positiva småtecken: flera personer i omgivningen har frågat om jag gått ned i vikt. Det är väl en positiv bieffekt av att ta bort alla extra bonuskalorier som 1,5 flaska vin och 6 öl ger varje dag... Det har minsann blivit lättare att springa. :) Jag svarar att det måste bero på att jag börjat springa lite smått - det är ju också en del av sanningen...
Kram och kraft till kämparna!

Stort Grattis till dig och dina nyktra dagar! Jag känner igen mig i mycket då jag också varit helt nykter nu i 37 dagar! De senaste 10 åren har jag druckit så gott som dagligen.. Jag kan hålla med om att man känner sig mycket fräschare i huvudet. Jag äter också Antabus och ska till rådgivaren och fylla på dosen idag. Känns som en säkerhet - i de stunder som man kan vackla -precis som du skriver.
Heja dig - nu kör vi vidare! Härligt!!

Välkommen tillbaka! Funderar lite på varför livet känns meningslöst utan a, eller att a är "kryddan". Jag tänkte också länge så, men förstår det inte längre. För mig var det en ventil för att koppla av, jag var så trött. Tycker att du ska fundera över varför du dricker.
Jag tror att jag tänkte på alkohol i säkert 2 mån, dagligen och med längtan. Svårt att förstå det idag... Eller eftersom jag återföll för en dryg månad sedan, lätt att förstå, men svårt att acceptera. För vad är det egentligen man längtar efter? Jag mår så mycket bättre utan alkohol och det är så skönt att slippa dricka och uppleva den där oroskänslan i kroppen. Den försvinner! Snart tar de positiva effekterna över och det är så skönt. Stort lycka till!

Kommer hänga här ett tag till, så det är bara att komma föebi när ni vill.

Igår var jag student med många andra studenter och parkhängde i flera timmar, jupp jag drack vin.
Det gick bra. En av de gånger det faktiskt funkat, så det var trevligt.
Framför allt är jag glad att jag inte drack själv, hetsdrack, eller drack mer i smyg( eller drack för nån flykt).
Det var helt enkelt ett medvetet val. Nej, jag tänker inte dricka igen på ett tag nu, med det var skönt att det gick bra utan nämnvärd ansträgning. Och det är ju det jag vill, avdramatisera alkoholen. Inte frukta eller avguda den, inte längta efter berusning.

Så nu blir det en till kopp kaffe, och sen en föreläsning.
Kram!

Nu gångtränar jag varje dag efter min operation och det går allt bättre. Och den här sjukskrivningen har varit alkoholfri vilket känns så bra. Jobbet är ju så viktigt för mig och det har varit riktigt tråkigt att vara hemma och chefen har ringt och frågat om jag kan komma tillbaks tidigare med taxi och det vill jag!
Den här dagen med äldsta dottern blir nog riktigt trevlig men det blir ingen nolla i loggan! Ska känna efter om det ska vara ett eller två glas i kväll.

Bra att du lägger av med alkoholen. Jag tror inte heller att du behöver vara så orolig för provsvaren. Det är bara 4 mån sen du tog prover som var bra, så om jag gissar hejvilt, kanske något.prov skulle ligga lite i överkant. Tror inte att den där typen av värden rör sig så snabbt. Lycka till nu på din resa!

Jag skulle också vilja ha ett facit.

Där du bor, har du syskon och föräldrar, eller är du ensam där? Det låter jobbigt att börja om på nytt på ett annat ställe när du är så här nere. Jag tänkte också, som mt, att du kanske är deprimerad? I alla fall, någonting måste ändras. Vad tycker du om? Vad får dig glad?

Såg att du just startat din nya resa :)
Känns lite förmätet att länka till sin egen tråd men eftersom du verkar ha bestämt dig för att göra denna sommaren till den bästa sommaren i ditt liv så gör jag det som inspiration. Läs den gärna och och stort lycka till..

https://alkoholhjalpen.se/node/22130

Mitt sug efter alkohol släppte i samma stund som jag gav upp och erkände för mig själv att jag inte kan dricka som andra. Då slutade jag tänka på alkohol som en möjlig lösning i vardagen. Jag fick en otrolig kick de första 1-2 månaderna när jag inte drack ("rosa moln" fasen). Den försvinner men kommer tillbaka i en annan skepnad efter 6-9 månader för att sedan bli starkare och starkare. Idag är mitt liv annorlunda, visst, inga "vin-kickar" men generellt bättre på alla plan. Hela dagen är bättre och sinnet skarpt. Jag är en närvarande pappa till min dotter och en delaktig medmänniska med nyfikenhet på livet. Får faktiskt en "kick" av att vara nykter fast på ett annat sätt än av alkohol. Idag behöver jag inte tänka på att inte dricka, idag håller jag fokus på att inte börja dricka. Man blir fri..

Kram

Har precis själv haft en månads återfall efter 10 "nyktra" månader. Upptrappningen när man börjar dricka igen är förrädisk. Jag smög också runt i kulisserna i år innan jag skrev. Men man får mycket mer insikter när man skriver själv ich kommenterar. Även om jag till viss del drar mig för att läsa min egen tråd, för maken till inkonsekvent person får man ju leta efter... Lycka till på din startade resa.

Många faller efter en månad eller så, så även jag.... Det var då jag kände eufori och gojan i huvudet försökte övertyga att "så stora problem hade du inte" " måttligt klarar du" etc. I början känns tanken övermäktig, men vi behöver längre nykterhet än så för att fungera bra igen.
Situationerna med svaghet inför beroendet återkommer tyvärr i olika skepnad. Det gäller att vara på sin vakt.
Många ser alkoholen som en "listig motståndare" Ja så är det på sätt ich vis, men är det inte egentligen vår kidnappade hjärna som är problemet ? Tror att det handlar om att återta kommandot över det egna hjärnkontoret. ?
Fortsatt styrka även till dig!

/PP

Ja, de där besöken i källaren är oerhört viktiga. Och att dra ner på tempot. Orsaken till att jag hade en svart månad nu är just att jag inte såg någon möjlighet till ro och att jag var så trött. Har mycket att göra nu också, men det börjar kännas som att jag kan beta av en sak i taget, komma upp till ytan och andas.
Å jag trivs så bra med att vara nykter. Livet blir liksom enklare då, men det är så svårt att fatta när man skapat den där vanan av att ha alkohol som medicin. Snabblindring med biverkningar som heter duga.
Det är bra, stanna härinne,! Jag räknar heller inte dagar. På söndag är det ett år sedan jag slutade... Eller började sluta, för det var och är fortfarande en väldigt krokig väg. Men trots att året inte varit perfekt nånstans, så har jag blivit mer och mer övertygad om att jag mår bäst utan a. Nåt glas i sociala sammanhang, men sen får det vara. Vi får hålla varandra i hand härinne!