Senaste kommentarerna i forumet

Jag tog ett återfall drack dan innan valborg och på valborg pausade en dag och drack sedan två dar. Ånesten är hemsk men det går över. Man måste förlåta sig själv och inte sitta och tänka att man är hemsk för så känner jag. Vi får ta nya tag nu och se det dom det misdtag det var. Men drabbades också av insikten att bolaget är stängt med lite ångest vilket är riktigt sjukt eftersom som jag mår uselt pga att jag drack. Men tanken dyker ju upp att man kan dricka bort åbgesten trots att man så väl vet att det bara blir ännu mer ångest i slutändan, det går inte att komma undan den måste genom levas. Det blir bättre dag för dag. Var stark syster så ska jag också försöka vara det vi ska ta oss igenom den jävla ångesten!!! Kramar från din olycks-syster i Skåne.

Bakis o sån jävla ångest.... Ligger i sängen, ute är det sol. Ändå känner jag lite panik att vinet tog slut o systemet är stängt! Fy fan vad sjukt!

Det viktigaste är att du inte ska in i dimman igen! Njuter av dagen och oljar mina balkongmöbler i dag.

Under hela gårdagen gav jag honom chans på chans att skapa ett trevligt minne och en fantastisk helg att bygga upp en ny framtid på.

Till slut gick han med på mitt "tjat" och sa att vi kunde ses. Jag ville att han skulle bjuda på middag. Han kontrade med att vi kan gå på restaurang. Men, eftersom kvällen var så fin sa jag att jag kommer över och så handlar vi "take away" och äter ute i trädgården. (Jag ville inte fixa mat - så bekvämt det hade varit för honom). Precis när vi bestämt att jag ska åka till honom kommer en av mina stora söner hem och säger att han är sugen på grillat. Sonen har köpt mat och sätter på grillen. Jag messar mannen direkt och meddelar de ändrade planerna. Frågar om han vill komma till mig istället. "Ja", svarar han - "Stanna, jag kommer, cyklar över."

En timme senare har han fortfarande inte dykt upp. Jag ringer och inget svar. Vi börjar äta utan mannen. En stund senare får jag ett mess "sover". Jag upprepar återigen mitt ultimatum. Träffas vi inte ikväll så finns jag inte längre i ditt liv. Jag får till svar att han "ser fram emot semestern med mig i sommar" . Nästa meddelande är att "bilen startar inte..." Bra att bilen inte startar, du ska inte köra onykter. Ta cykeln istället, svarar jag. Inget svar från hans sida...

Han behövde agera och sluta snacka. Han är så duktig på att förföra mig med sina ord. De få gånger vi setts sista tiden slår mitt hjärta volter och huden blir elektrisk av hans blotta existens. Så smärtsamt!

Han kom aldrig igår.

Tidigt imorse (natt) blockerade jag hans nummer från min telefon. Varje minut sedan dess vill jag avblockera men kämpar emot, minut för minut. Om han vill ha kontakt så vet han var jag finns. Jag vill inte läsa om hans drömmar och fina ord som aldrig blir sanna. Han behöver ta tag i sitt problem med alkohol. Jag kan inte rädda honom. Jag måste bli stark och hitta min egen väg, utan honom.

Jag har ägnat gårdagskvällen och hela förmiddagen åt att läsa Ullabullas tråd. Det har tagit tid att återhämta sig. Hon har gjort en resa utan dess like och jag kunde också läsa om den kamp hennes alkoholist för. Jag känner igen mig i hennes berättelser. Om hoppet, berg-och- dalbanan, om alkoholistens återkommande återfall. Hon mår så mycket bättre idag än när hon var fast i hans klor. Det ger mig styrka att jag fattat rätt beslut. Detta som jag utsatt mig själv för sedan jag träffade min alkoliserade vän är inte sunt. Jag kan få något mycket bättre. Det kanske tar ett, två eller tio år. Men, jag vet att jag inte kan fortsätta som jag gör nu. Jag har bara makt över mitt liv. Låt mig göra de kloka valen, minut för minut.

Det finns ingenting bättre som kan stärka självförtroendet och motivationen tycker jag. Och läs i din egen tråd, läs om när du mådde så bra i din nykterhet. Känn med visserhet att den känslan kommer tillbaka! Det är en tuff uppförsbacke nu, men den planar snart ut. Håll i det här! Tänk på vad skönt det kommer att kännas snart!

Styrkekramar

att det första steget till förändring kom först när jag verkligen lämnade. När jag gick på allvar i tro att inte komma tillbaka och han insåg att så är det. Där och då började vår väg till något nytt. Och det var verkligen så när jag gick att jag rakt ut i tomma intet, trots flera års funderade och bostadsspanande. Den kväll det rann var vägen till beslut klar, jag packade det mest nödvändiga och bar till bilen på natten och for till min goda vän tidigt på morgonen.

Jag kom tillbaka på hans böner men fast besluten att kräva förändring. Den kom genom flera steg under lång tid men riktningen var kristallklar. En annan avgörande vändpunkt var när han mådde skit efter kanske ett halvår och jag hörde mig själv säga: du får söka hjälp nån annanstans, jag kan inte hjälpa dig. Jag tar gjort allt jag kan och det har inte hjälpt.

Får besök nu och slutar lite mitt i.... Allt gott! / mt

Åh, Ullabulla vilken resa du gjort! Jag har läst hela din tråd, nästan i ett streck. Jag började läsa igår kväll när jag ställt ett ultimatum till min älskade vän. I ett försök att fördriva tiden så jag inte kontaktade honom började jag läsa om din kamp. Imorse fortsatte jag att läsa.

I början är texterna fulla av ångest och hopp. Medberoende personligheten är tydlig. Ångesten försvinner med tiden och en stark och klok person växer fram. Jag känner igen så mycket av det du beskriver. Nu på slutet av din berättelse förundras jag över lugnet som finns i din berättelse. Jag kan känna din sorg över att förlorat din kärlek men känner att vänskapen kommer finnas. Er vänskspsresa är inte slut.

Min egen resa har precis börjat. Din berättelse ger mig styrka att fortsätta på den väg jag nu valt och också en insikt i att det kommer ta tid, låååång tid att bli fri.Troligtvis längre tid än jag någonsin trott.

Tack för din berättelse! Fortsätt skriva och berätta hur det går. Du ger oss medberoende hopp. Hopp om en ljusare framtid utan vår älskade alkoholist. Kram

Behöver verkligen lite stöd, jag vet ju att detta går över men ångesten är hemsk. Har tagit en sobril, forsöker undvika att ta dom så långt det går men behöver lindring idag. Känner mig lite lugnare. Jag vet inte vad dom triggar mig, kan hitta på alla möjliga ursäkter.ö
Trodde att jag skulle kunna måttligt på valborg men det blev alldeles för mycket. Kommer ihåg att jag inte fattade hur man rullar en cigg. Måttligt my ass.
Bakfyllan var rätt jobbig men att jag köptr vin och satt och söp i två dar är det värsta. Jag fattar inre vad som hände det var som att jag bara stängde av alla vettiga tankar det gick så fort. Jag ska försöka vara mer aktiv här. Har läst mycket idag och det är en tröst. Jag är inte ensam jag måste förlåta mitt misstag.
Jag tror jag måste berätta om mitt drickande för vänner men man skäms ju.
Får försöka resa mig och bygga upp det självförtroende jag kände när jag var nykter. Det går att ta sig dit igen men idag får det bli att ligga till sängs och titta på tv serier orkar inget annat.

Det är ju som du säger, bara hjärnspöken. Och oavsett är det inte viktigt. Det som är viktigt är du. Att du inte ska slå på dig själv nu, det hjälper dig inte. Vad som är gjort är gjort, nu är det bara framåt du ska se. Men ta lärdom av det som hände - vad var dina triggers? Vad kan du göra för att undvika att det upprepas igen? Om du tänker konstruktivt på det, som ett problem att lösa - så kanske du hittar lösningar.

Du vill sluta. Du har ett mål. Det är det som är grunden. Det här var ett gupp. Det blir sådana på vägen. Det viktiga är att du ser framåt och inte slås ner.

Tror på dig! Du har så mycket styrka! Du fixar det här!

Kämparkramar

Att jag drack... Sitter med en förlamande ångest och vill bara försvinna. Känner mig paranoid, det känns som alla hatar mig men det är ju bara hjänspöken. Vet att detta kommer att gå över men just nu är det väldigt tungt.

Tänkt på dig och undrat hur det går för dig?

Styrkekramar

... det låter Mulletant. Med er gemenskap, du och din man. Att ni red ut stormen tillsammans och resultatet har blivit en djupare, ärligare relation. Tror vi är många på forumet som är avundsjuka på det. För många av oss har inte lyckats så som ni har. Jag förstår att resan varit tuff, men tänk vilken fantastisk tvåsamhet ni har nu! Det är nog få som har nått samma djup med en partner. Där man fått se det värsta, men valt att inte lämna utan att kämpa tillsammans. Underbart!

Kram

Jo jag förstår att ni är i helt olika faser. Det var vi också. Jag valde nykterheten och min sambo förstod att jag skulle flytta om han inte gjorde något radikalt. Vi har skilt oss tidigare efter att varit gifta så det var inget tomt hot. Men fanns kärlek kvar någonstans mellan alkoholdimman och dess tragiska söndring på förhållandet. Du verkar stark så du finner nog på råd vad som komma skall. Ha en fin dag <3

För att ni finns! För att ni tar er tid att läsa och att svara. Det betyder mycket ?
Just nu är mannen tillbaka hos läkaren. Jag är inte i skick att köra bil så en släkting till honom följde med honom.
Min ork har tagit slut. Jag orkar inte längre slåss... Orkar inte hoppas för att gå sönder igen.. Är min man på väg att kapitulera och ge upp? Har han slagit i botten? Jag vet inte. Tiden får utvisa
Al- Anon ska jag undersöka. Det är så mycket som måste få komma ut. Så mycket sorg som måste bearbetas.
Varmaste kramen tillbaka ❤️

Softjessi, ja, se till att inte vara ensam i detta hemska, följ mulletants råd. När du har fått perspektiv på det hela kommer du att se att du och dina barn klarade er.
Kom ihåg att det inte är ditt fel att hans hjärna löper amok.
Kom ihåg att det inte är ditt fel att hans hjärna löper amok.
Kom ihåg att det inte är ditt fel.

Ja, hur går det för dig? Tror att du och din exfru måste sätta er ner och bestämma hur ni gör med barnen. Tycker att du verkar ha en jobbig situation där saker bara händer utan att du är med och bestämmer. Hur tror du barnen vill ha det? Vill de inte bo hos dig ibland?
Hoppas det går bra för dig att avstå. Förstår att du känner dig oerhört sviken och ledsen, men låt inte det bli en ursäkt för att inte ta hand om dig själv.

Dina tankar om dig stämmer ganska bra med hur jag var. Druckit för att slippa könna, vara med, planera. För mig funkar det att sambon dricker för övrigt, men han har en sund konsumtion.

Och för mig började det för länge sen... bland annat i en TV-serie där Börje Ahlstedt lagade mat och valde vin i mysig stämning. Och som du skriver Levande matas vi med bilden överallt. Och ja o ja, jag har bidragit med lammstek och Amarone på Fb och säkert ett och annat glas med bubblor också. För att inte tala om kräftor, öl och vitt vin.

De första nyktra åren, varav drygt ett tidvis jobbigt i skuggan av vita knogar, ändrade vi (utan att tala om det) matvanor. Lammsteken och oxfilén lyste med sin frånvaro. När mannen sen efter ett kort men rejält återfall valde nykterhet för sin egen skull återtog vi så sakteliga våra matvanor inklusive restaurangbesöken och intresset för A-fria alternativ blev ett gemensamt intresse. Tidigare när jag försökte var han absolut inte intresserad - det var nog både ett skydd men med ett inslag av förakt.

Hans personliga vändning är något av det häftigaste jag upplevt! Lyckligare och närmare varandra än idag har vi kanske aldrig varit - i vår samvaro finns gemenskap och ett djup som går bortom orden. Idag vågar vi gräla om vad som helst, vi kan vara tjuriga, vi kan bli vänner och vi följer båda det tionde steget 'erkänner genast när vi har fel' och skrattar i gemenskap ? Det låter säkert överdrivet och idylliskt... mest är det vardag, vanligt och gott!

Kram till er alla som kämpar, jag är så tacksam för allt jag fått lära här på detta forum ❤️ / mt

Japp, där träffade du nästan alla triggers som man kan se upp med
hungrig,
Arg
ledsen
Och trött.
Bra att du stod emot... Just det där med att visualisera hur jag häller i mig hela flaskan har stoppat mig många gånger... Det känns liksom inte så lockande då.
så HALT nästa gång också. Lös de ovanstående problemen först.

Bra jobbat Rabarber! Tror att det är viktigt att göra precis som du... En analys av vad som ligger bakom och göra nödvändiga förändringar av sin livssituation. Det ger en stabil grund att stå på. Lycka till med dina kommande 6 mån.

Skulle egentligen bara tacka MT och Äntligen fri för att ni finns här, är så viktigt för oss som är på väg.
Men håller helt med om bilden av matlagning och vinet, är en riktig fälla. Men så matas vi ju med den bilden överallt, men tror jag är en bättre kock nu. Både huvud och smaklökar har vaknat ?
Så kram på er och tack för ni finns

Dricka vid matlagningen... Har jag också gjort, men egentligen förstår jag inte riktigt grejen med det. Hade sällan tid att njuta av ett gott vin när jag lagade mar. Ofta stod det orört eller så svepte jag halva glaset när det blev en paus i matlagandet... För mig var det nog mer "grejen" det kändes lyxigt... Lite finare... Jag körde ett tag på a-fritt, gör det fortfarande ibland, men oftast står det där orört. Det är ju då inte så meningsfullt att klunka i sig a-fritt. :-). Bra jobbat att stå emot.

Det låter dramatiskt men det är orden som kommer till mig när jag läser dina senaste inlägg. Du behöver komma bort och du behöver hjälp. Det behöver han också men du kan inte hjälpa honom nu. Jag kan faktiskt förstå din rädsla för att bli kvar med insikten att han supit ihjäl sig... och att du känner ett ansvar....men du ser också att du inte kan rädda honom. Besattheten och begäret efter alkohol har tagit över honom och nu har han ingen fri vilja. Så tragiskt att han kom tillbaka hem och inte i vård.

Om du inte orkar ta dig bort så se till att du inte är ensam i helvetet i den här akuta situationen. Du behöver kloka människor omkring dig! På sikt, på inte alltför lång sikt måste du få hjälp att förändra ditt liv. Gå gärna till Al-Anon om det finns nåt möte nära dig. Där vet människor vad du upplever och vad du talar om just nu.
Varmaste kramen ❤️ / mt

Svarar dig i din egen tråd och undrar samtidigt var Buzzz är. Buzzzz, dags att återvända? Och Nyckelpigan, det går att ta sig upp.

Känner igen båda..
Jag har fortfarande alltid choklad hemma och jag tillåter mig att mumsa när sockernivån blir låg. Håller annars igen på sockret men om jag blir låg och känner mig trött reglerar jag med lite godis/frukt. Kom ihåg att alkohol är inget annat än processat socker. Det är därför du nu ersatt alkohol med godis. Samma receptorer. Mycket mycket bättre med lakrits än lakritsshots ;)

Relationer kan bli knepigt nu när du "fått nya glasögon" och ser allt annorlunda. Din fru har det inte och det tar längre tid för henne samtidigt som du fortfarande ligger i en fas där du kan bli småirriterad på grund av PAA (post akut abstinens). Jag försökte få min dåvarande fru att följa med till AAs anhörigprogram (http://www.al-anon.se/) men hon ville inte. Tyvärr är vi skilda idag men det hade vi kanske varit oavsett.. Men jag känner många inom AA som har reparerat sina förhållande oavsett anhörigprogram eller inte. Många berättar om just det du beskriver ovan men samtidigt om hur fin relation de har idag och hur relationen plötsligt börjat utvecklas igen. Man har lyft sin relation till en annan nivå.

Jag fyller min tid i huvudsak med förberedelser inför mitt nya spännande jobb som jag påbörjar inom kort, spenderar tid med min dotter (som håller på att lära sig räkna och skriva), gå på AA möten (5/vecka) och att träna dagligen (mitt mål är att gå ner från 100 kg till 75 kg, har 8 kg kvar..). Jag belönar mig med mindfulness, ljudböcker, god/nyttig mat och köpa lite nya kläder allt eftersom kroppen förändras.. Funderar på en längre resa kring jul när jag uppnått mitt viktmål. Pengar är numera inget problem, kontot på banken bara växer eftersom jag inte spenderar 80-100 000 kr/år på systembolaget, krogar, taxi, bortsupna saker, kompensationspresenter, sjukskrivningar och impulsköp :D

Ha nu en skön långhelg ;)