Senaste kommentarerna i forumet

Jag har fullt upp med mig själv för att "utsätta" någon annan för rabarber just nu. Trivs ganska bra med det än så länge. Och jag vet inte heller hur man gör längre. Det kanske kommer någon och ringer på dörren?

Dejting-appar är väl både bra och dåliga. Många snabba båtar, golfklubbor, skidor och överkroppsbilder från stranden med guldlänk och paraplydrink. Ganska ont om indie-åsnor tyvärr ;) Tror du kommer att göra succé!

Skadar ju inte att prova? Om inte annat träffa nya, (förhoppningsvis) intressanta människor, ta en fika och hänga en stund. Du kanske kan söka på alkoholfri + indie och se vad som dyker upp ;)

läs och begrunda.Allt som skrivs här baseras ju på allas olika erfarenheter och vm man är som människa.Vad man pallar med och vad det är värt att vara kvar i relationen.
Försök hålla ett steg utanför om du kan.
Det är väl det bästa råd jag kan ge utöver att forsätta läsa och skriva.Insikterna brukar komma allteftersom.
Sist men inte minst,välkommen!

Så befriande det är att läsa om era resor, tankar och peppande ord. Jag håller alla tummar att du lyckas komma loss från hans grepp Blåögd. Jag kämpar för att bli fri från känslorna för min man. Om någon jag kände väl upplevde vad jag upplever skulle jag göra allt i min makt för att få denna person på andra tankar.

Jag vågar inte ens berätta för er, här anonymt, vad jag utsätts för. Det är så sjukt att jag fortfarande vill ha honom. Han ger mig chans på chans att sluta älska honom och ändå hänger jag kvar som en igel. Jag är inte stark som du är Blåögd. Du är fantastisk som oftast står emot honom.

Jag ska fortsätta läsa och hoppas att jag en dag blir fri från djävulsdansen och berg-och-dalbanan.

Styrkekram till er alla som kämpar.

Hej Leverjag
Hoppas allt är så bra som det kan vara.
Mycket kloka ord från rabitgirl, men personligen och för egen del är jag skeptisk. Känns som man ersätter ett bedövingsmedel med ett annat. Kanske inte lika skadligt och mer kontrollerat, men tror ändå att man med medicin skjuter problemen framför sig.
Jag fick lyckopiller utskrivet för ett antal år sedan, men jag mådde inte alls bra av dem.

Hoppas du klarar att motstå alkohol och om du inte gör det, gör inte som jag gjorde. Försvinn inte. Du är mycket klokare och förståndigare än vad jag är.

Kram!
/Z

Jättebra av dig AlmaA att analysera dig fram till att du behöver gå ner i arbetstid. I min bransch är detta fantasier och larv. Men hade jag haft råd hade jag gjort som du. Jag tror vi alla behöver 6 timmars arbetsdag. Det är ju helt sjukt som vi håller på. Jag stressar från 05.40 till maten är uppäten kl 18.00. Ibland plock och tvätt efter det. Ska vi verkligen ha det så? Nej, tycker jag.

Foursquare, jag HAR faktiskt varit hos läkare. Kanske inte nämnde mitt drickande i och för sig ;) (han frågade ju aldrig) men domen var venöst ödem som innebär att klaffarna i venerna har svårt att transportera tillbaka blodet. Behandling är stödstrumpor och viktnedgång. Stödstrumpor...njae....
Sen vet jag att alkoholen bidrar då det efter ålder och vikt är tredje vanligaste faktorn för detta. Ja, graviditet är också en vanlig orsak, men tror inte jag är det! :)
Men nu dag 12 är det i princip helt borta.

/Z

...ska själv försöka närma mig bollen igen.
Tänk så bra erfarenhet du gett dig själv med 10 alkoholfria månader. Nu har du verkligen något att jämföra med.
Önskar att jag kan ge dig något stöd i denna din resa! Kram

Stort stort tack till Levande, LeverJag o Sisyfos. Era kommentarer har betytt så mycket! Gråter som en lipsill att ni orkat bry er.
Ja, men vad ska jag säga o berätta? Det är en vinglig väg men jag jobbar för en förändring som ska kunna ge mig ett liv som går att leva. Kommer få en tid med företagshälsovård samt ska boka tid hos VC. Måste (nog) gå ner i tjänst ett tag, annars är en livssituationsförändring knappast möjlig.
Tillgång ger efterfrågan, den insikten är jag klar med. A är snabbaste o sämsta boten mot ångest, det vet jag nu också med förfärande övertygelse. Att "bara" jobba med alkoholen räcker inte, jag måste ta mig ner i källaren o kolla vad som behöver åtgärdas i grunden också. Även om jag inte klarat 100% nykterhet så jobbar jag på målet att sluta dricka. Räknar inte lyckade dagar, räknar inte mina misslyckade. Håller mig kvar här inne i forumet, vägrar släppa taget och DET mina vänner o hjältar är mitt främsta mål. Att hålla kvar målet....

Ja jag behöver bryta mönster, alldeles riktigt. Behöver någon nykter ny vän. Vad gäller dejtande som jag nämde förut har jag typ legat i dvala i 8 mån efter en uppslitande relation. Utmattad och Stressad. Nu känner jag mig lite mer öppen för det men har liksom glömt hur man träffar någon. Jag hatar dessutom snabba, ytliga dejtingappar. Ingen klarar av att döma ut eller godkänna någon på en bild. Har svårt för jorden-runt-resenärer, seglare och äventyrare överlag. Såna som till70% frekventerar dessa ställen. Jag är ju indie-åsnan Ior liksom.. :)

Man måste inte skriva, men det ger ofta bra respons. Nu är det bara en dag i taget som gäller....

Bra att du hittat hit och skriver om ditt liv på ett intressant sätt. Det ger oss styrka och kraft i både med- och motgång i kampen mot A.

Jättebra jobbat. Jag har ju också en man som dricker, men han har blivit nykter! Vet inte om han ska vara det ett år. Men det återstår att se. Vår relation är inte så skör längre, men han förstod att jag inte tänkte förhandla om min nykterhet. Tidigare var jag osäker på när han skulle vara full eller åka till bolaget. Nu känns det mycket säkrare med det. Jag sa att vi får flytta isär om jag inte orkar med hans drickande. Då hade han tagit ett eget beslut om ett års nykterhet. Hoppas det går bra för er också på ett eller annat sätt <3

Jo det gick väl hyfsat, festade hela vägen o natten ner på bussresan, blev kanske 8-9 öl. Bakfull, hade inte sovit, det regnade och ställer var ett lerfält första dagen, tänkte vad fan gör jag här? Drack inte första dagen annat än cola o överdyrt vatten. Andra dagen drack ja, blev kanske 10 öl o 2 irish coffee. Nu har ja inte druckit sen i Lördags iallafall, inte sugen heller.

Bra kämpat ☺ Tror alla har/kommer till en vändpunkt. Det är fortfarande ett tufft jobb men ändå lättare på nått sätt. Himmel vad jag svamlar. Men låter det stå kvar. Grattiskramar

Är inte lätt, en del får en svårare lott i livet. Jag förstår din rädsla & din sorg. Vinet har inte hjälpt dig det har bara fördröjt & begravt dina känslor. & då blir det dubbelt så jobbigt när känslorna får fritt spelrum utan a. Du gör ett kanonjobb som kämpar på. Ge inte upp det blir lättare allt eftersom tiden går. Jag trodde inte det & min hjärna slog slint tog ett återfall & körde onykter. I nykterhetens bländade ljus dagen efter skakades jag om rejält, tror det var min vändpunkt. Men det blir lättare att låta bli. Styrkekramar

Ringde polisen för att höra om de fått svar på min blodanalys. Så jag får veta min promille. Går som på äggskal av nervositet!! Vad får jag höra! Vi är ledsen men det har blivit nått fel, vi skickade inte ditt prov förrän igår!!! Whaaaa!

Härlig läsning :) Strongt jobbat ☺ Som någon skrev: man ångrar aldrig en nykter dag! Sant. Kämpa kramar ?

Sen tror jag än om det är jobbigt för barnen att bo varannan vecka. Så är det viktigt att barnen får tillgång till båda sina föräldrar dvs bo hos dem. Få en vardag att fungera på sikt. Annars blir du roliga pappan & det är enligt min åsikt inte en bra lösning. För mig & mitt ex är det otroligt viktigt att delta i det vardagliga allt från tjafs om läxor till godnattkramen. Om du skulle ha barnen tror jag nog oxå att du skulle ha det betydligt lättare att vara nykter. Jag säger inte att ni gör fel utan bara från min upplevelse & erfarenhet.

Alltså i mitt fall är det så att dels så lät vi barnen bo kvar hemma. För att separationen skulle påverka dom så lite som möjligt. Sedan var frågan om vem av oss som skulle flytta. Jag är lite dumsnäll och lät min fru bestämma och då blev det jag som flyttade. Mao har jag just nu egentligen aldrig barnen, annat än när jag gör saker med dom. Vilket iof varit väldigt ofta upp till förra fredagen.
Men nu efter att jag fick reda på att min fru var otrogen så har jag inte satt min fot i huset igen. Så nu träffar jag dom knappt alls.
Hur det blir i framtiden vet jag inte.

Det finns en beroendeenhet i varje kommun där man kan få stöd & hjälp med samtal av erfarna behandlare. Samt medicin ifa det behövs. I min kommun fick jag de fem första samtalen gratis. Sedan för det behövs nästan alltid fler samtal, kommer du & din behandlare överens om hur ni ska fortsätta.

Ja det är jättejobbigt att vara ifrån dem varannan vecka. Saknaden är enorm. Saknaden försvinner nog aldrig men man lär sig leva med det. Jag har varit skild i lite över 4 år nu. Det blir bättre men aldrig bra. Men så ser det ut! Kramar av kidzen kan jag aldrig få nog av ?

När jag körde full. Har jag inte haft något problem att avstå. Det har varit solklart att det inte är värt det. Men innan den 20 har det inte varit det. Visst jag har haft månader av nykterhet bakom mig men jag har inte känt att det varit förankrat längst inne i mig. Det är en annan känsla nu & det är jag tacksam över. Jag matar den känslan varje dag så den ska bestå. Så när det gott ett halvår & minnena av rattfylla & vad det för med sig kanske bleknat en aning så ska jag komma ihåg vad som står på spel. & som jag skrev nån timmes flykt är inte värt det. Inte när man som jag druckit ensam & för effekten. Nån gång i framtiden kommer jag kanske att ta ett glas vin till en god middag tillsammans med kärleken lr kanske en irish coffee eftet en dag i backen, då oxå tillsammans med kärleken. Aldrig mer ensam. Men detta är om några år. Nu måste jag fokusera på nu!

Måste bara plocka ut ett citat ur det du skrev "Någon timme av att inte känna något pga alkohol är inte värt det" ja, det är väl det som drickandet handlar om. En timme av att inte känna nåt... Å sen då? Ångest, skam, fysiska problem... Den där timmen är absolut inte värt resten. Varför är det så jäkla svårt att begripa? (Ställer frågan till mig själv).

Tack. Så små saker som gör att man faller till föga. Igår fick jag tag i min dotter rätt sent och talade om för henne att jag hade fixat hennes telefon. Så jag åkte förbi gamla huset (vilket bara det är rätt jobbigt) och fick en härlig lång kram av henne. Det gjorde mig lycklig. Sen åker jag hem... och saknar barnen så.
Tyvärr är H sjuk nu och hon är den starkaste motkraft jag har.

Du kan boka tid på nätet. Jag tyckte det var skönt att slippa berätta för någon varför jag hörde av mig. Skriv vad det handlar om. Du kommer få träffa en allmänläkare som sen funderar på vad som är bäst för dig.
Sen bestämmer ni tillsammans vägen att gå fram. Och vägen fram kan vara samtal med psykolog/psykiater/kurator, mediciner eller specialist. Beroende på hur läkaren bedömer din situation. Men gissningen är ju att det blir en blandning av alla.

Jag har problem med ångest och depression. Så i mina kontakter med VC är alkoholen det sekundära. Men vi håller koll på läget tillsammans och det känns väldigt tryggt.