Senaste kommentarerna i forumet

Jag gör likadant, dricker hemma själv oftast, med musik och facebook eller annat forum. Jag föredrar o dricka med folk dock, men känner ingen i denna stan längre. Har också bestämt mig för o inte dricka idag, blev 5 starköl igår, vilket var vad jag planerat. Hade en halv flaska vodka kvar men rörde inte den, så varken succé eller ett jätte misslyckande.

Tyvärr inte hem itid. Men hamnade inte i ngn fyllecell heller. Satt aspackad på bussen, hade minneslucka, jävla tur att jag inte skrev vidare. Har hunnit med en vända inne på beroendeenheten. Det är lite träning inför att sitta inne, alla patienter måste ha samma kläder, som dessutom ser ut som kläderna i häkte, mörkgröna träningskläder. Du får inte lämna avdelningen, som är låst, inte tillgång till dina saker som är inlåsta. Du får inte handla med kort utan personalen kan hjälpa till att handla åt dig men bara om du har kontanter. Du får inte ta emot besök. Men inget av det där spelade nån roll för min del eftersom jag mådde dåligt & tog det lugnt. Man kan säga att jag saknade shampo & deo, lite svårt att tvätta håret med tvål var det. Om nån som läser funderar på att lägga in sig för avgiftning ta med kontanter, deo & shampo.
När jag lämnat avdelningen mådde jag dåligt & kunde inte tänka på ngt annat än på vilket bästa sättet att dricka alkohol var. Lyckades undvika att gå in på närmsta bar men gick istället förbi bolaget.

Kom upp sent till fjällen igår. Jag och kärleken har pratat mycket. Hur han känner och mår i allt det här. Det har hänt en hel del negativt sen tidigare inte bara med a! Jag har fått ett ultimatum. En sak till å jag blir ensam :( Det vill jag ju absolut inte. Nu gäller det att vara ärlig å ta hjälp.

tips om detta :
http://www.hbo.com/addiction/understanding_addiction/index.html?current…

Tack Magnus och utan att fråga delar jag den här :-)))

Jag har läst din tråd och följer den nu. Du utmanar verkligen dig själv och det är spännande att läsa om hur du tänker. Jag har inga barn hemma sedan nästan 20 år, så de har aldrig sett mig apfull när de var barn. Mitt riskbruk aktiverades när min son gick bort för 14 år sedan. Jag tycker också om vin och särskilt röda fina vinerna, men inser att jag måste ta färväl av denna ädla dryck, kanske för alltid? Jag har varit en gång på ett öppet AA möte och det var väldigt omvälvande, på ett fint sätt. Det var faktiskt då som jag för första gången insåg att jag hade ett beroende och inte "bara" var medberoende.
Just nu tar jag en dag i taget...
Lycka till med dina nollor!

Vad bra sagt av din rådgivare att du ska tänka på alla som inte går med systemkassar. Jag sitter nämligen och kollar fejjan och ser alla som lägger upp bilder på rose i solen och tänker, va fan, ska jag inte ta ett glas. Men NEJ, icke, jag ska tänka på alla som INTE lägger upp rosebilder och det är fler än de som lägger upp rose. Ha en härlig nykter helg! Du är verkligen duktig, hatten av!!

Hej, känner igen mig nästan på pricken det du skriver. Jag försöker bryta mönstret genom att träna mycket då jag får en skön trötthetskänsla tycker det funkar ganska bra. Tyvärr sitter jag ändå nu med ångest efter ett återfall och undrar hur jag ska kunna hålla mig från a. Det lutar nog mot någon form utav medicinering så att man inte kan dricka. Ska boka tid hos läkare nästa vecka

Trevlig helg

Tack för ditt tips, jag är helt väck nu har aldrig mått så dåligt tidigare känns som inget hjälper

Här finns mycket att hämta. Att du hade ett återfall betyder inget för framtiden. Starta om programmet idag och börja logga! Ta en långdusch det hjälper!

Och vad härligt eller vad man ska säga, att det stank gammal fylla och du inte var en av dem. Hatten av! Återkom kring hur a-fritt smakade. Trevlig helg.

för din hälsning och du får en av mig. Har varit lite svajigt, på måndag går jag med i Länkarna i min stad. Jag behöver andra människor för att klara nykterheten har jag insett. Ska bli så skönt att ha en fast punkt i tillvaron för att hantera mitt alkoholproblem. Längtar efter alkoholfrihet!
Kram

Idag klev jag in på Systembolaget för första gången på en månad. Lugn, lugn - jag köpte alkoholfritt ;) Men det var en märklig känsla. Kände doften av alla som hade partajat igår och var nere för att fylla på. Fan vad det stank. Dofter som man plötsligt känner. Antagligen för att man var en av dem förut.

Botaniserade bland det a-fria utbudet. Ska ha middag imorgon och tänkte för första gången testa a-fritt vin. Vet inte hur bra idé det är egentligen, men eftersom det är en lite speciell middag, tänkte jag göra ett försök. Har också köpt bubbligt a-fritt, som enligt personalen skulle vara riktigt god. Och som reserv har jag ju min kära ramlösa ;) Gästerna får förstås "riktigt" vin om de vill (har fortfarande kvar sedan i påskas ;)

När jag kom till kassan med mina flaskor, tyckte jag nog att killen i kassan tittade upp med en något förvånad min. (Jag hoppas jag inbillar mig).

Tack för alla fina och uppmuntrande ord kära ni! Hoppas ni får en fortsatt solig och fin helg. Kämpa på, kompisar!

Har en sån vidrig ångest just nu, vet inte hur jag ska kunna klara hantera detta. Blev för mycket sprit på krogen vilket resulterat i att jag inte mindes något från kvällen. Är så besviken på mig. Tycker att forumet verkligen hjälper och man får stöd

jag har läst runt lite på forumet om bla tankar på återfall och även genomgångna återfall och av nån anledning poppar ett par ögon upp framför min inre blick.

För ett antal år sen mötte jag en person som tagit sig en rejäl suprunda ute på stan som resulterade i polis, tidningar och en massa andra konsekvenser.......... Just de ögonen på den personen har följt mig genom åren och faktiskt stärkt mig i min nykterhet. De var en total bottenlös förtvivlan i dessa ögon, dessa ögon som normalt är så vackra och levande.

Det var skräck, det var förtvivlan, det var hopplöshet, ett gigantisk stort "hjälp mig" !!!

Allt sammantaget gjorde att jag inte på villkorsvis vill ha dessa ögon !! Jag blev så rädd för hur en människa kan förändras så radikalt, bli så enormt uppgiven, så det förändrade även mitt sätt att se på vad alkoholen gör med en människa.

Den här personen fick hjälp med att ta sig till AA dagen efter av en vänlig själ och efter några stapplande steg, och en behandling, så är personen idag i ett fint tillfrisknade och en mycket värdig representant för oss nyktra alkoholister.

Det finns alltid hopp om en förändring.

ju instämma med övriga om att din nyktra tid inte är bortkastad !
Du vet ju nu hur ett nyktert liv kan vara och att du inte kan återgå till alkoholen utan konsekvenser. Jag har massor av vänner som gjort det testet för att efter det hitta sin stabila nykterhet !

Välkommen tillbaka !!

om det är inbillning från min sida men jag upplever att det numera kommer fram fler och bättre forskarrapporter än tidigare ? Tidigare har jag många gånger fått dåliga vibbar när jag läst för att jag anat en dold agenda bakom, dvs VEM är egentligen avsändaren och för VEM är resultatet framtaget ? Typexemplet är ju att det påstods för rätt länge sen att lite alkohol om dagen är bra för hälsan, och det slogs upp stort i media, medan det kommit ett antal rapporter efter det om att det är fel men de får inte alls samma genomslag.

Ett exempel som delats tidigare här på forumet är att vi nyktra alkoholister har så svårt för stress, vi som kunde ha 10 bollar i luften samtidigt (nåja....) under vår aktiva tid. Idag mår jag bäst av att göra det viktigaste först och skynda långsamt. Och numera tror jag mig förstå av olika rapporter att vi har en släng av posttraumatisk stress som de allra flesta får efter traumatiska upplevelser. Och för mig som är praktiker känns det skönt med troliga förklaringar att luta mig mot. Och att jag vet att jag kan påverka skeendet utan att behöva slänga mig in i allt utan kan ta ett steg tillbaka och vara åskådare : Lev och låt leva.

Ja jag fortsätter att läsa och reflektera och det är viktigt att förstå och reflektera över hur det här alkoholberoendet har skapats. Det blir lättare att förstå vilken hjälp som skulle kunna vara bra!
För mig är det inte AA, jag kan inte tänka mig nåt värre än att stå och säga hej, jag är alkoholist. Varför stämpla sig själv? Obotlig kroniker, kanske nån enstaka?
Varför en diagnos på ett beteende? Vilken funktion fyller diagnosen för patienten, läkaren eller för omgivningen?
Jag har förstått att man kan avbörda sig skulden delvis, gå vidare med stöd men hur långt räcker det i ett tillfrisknande?
Ja det är ju heller inte så att en fem veckors internetkurs avhjälper alkoholproblemen men det är en bra början på en tid av nyktra reflektioner och förändring.
Men sen kommer en ny tid och nya tankar och det är du själv som är bäst på att veta vad som behövs.
Jag skriver självklart en ny nolla i loggan!

.

nog ingen tvekan om att det går "ryckvis".

Ett talesätt bland tillfrisknande är att jag får det jag är mogen för. Dvs saker som jag exvis hör från andra kanske jag inte fattar förrän lång tid efter när det liksom har "mognat till sig" inombords. Jag har haft flera såna rejäla aha-upplevelser när pengen har trillat ner och jag äntligen fattar !! Och det är garanterat en fantastisk upplevelse !!

Min absolut största aha-upplevelse kom på ett avslutningsmöte på Gullbranna ( alltid första helgen i september, sök i AA's kalender) där jag lyssnade på en anhörig som delade om sitt nya liv. Jag var själv väldigt vilsen i min roll som nybliven (1,5 år) nykter alkoholist och hade ingen fast punkt att stå på eller ens sikta på. Jag hade funderat väldigt mycket över vem jag var eller vart jag skulle i livet utan resultat. Då står denna underbara kvinna på scenen och delar om sitt liv och hur hon hade gått vidare från en destruktiv relation och hittat sitt nya liv och det var exakt det jag ville, och behövde, höra.............allt föll på plats för mig då !!

Jag var helt överrumplad över min reaktion och körde hem i ett tillstånd av sanslös upprymdhet och från den dagen hittade jag fram till min egen person och fattade att jag är den viktigaste personen i mitt liv. Fungerar inte jag så fungerar inget runt mig, jag måste vårda mig själv och börja bygga upp min då väldigt knäckta självkänsla.

Att jag lärde mig att acceptera mig själv gjorde allt så mycket enklare. Men det kommer inte över en natt....jag måste vara mogen för det.

En dag i taget och utan att ta det första glaset underlättar :-))

Igår drack jag hemma själv, det är där som är mitt problem, mitt ensamdrickande. Idag gick jag upp ganska tidigt, men jag är bakis. Så himla onödigt, hade jag varit ute med vänner hade det liksom varit mer "okej" men nu känns det bara onödigt. Det som är tur är att det är ny dag idag och idag ska jag vara nykter.

Fast det visste jag nästan. Gick med tunga steg in på bolaget. Köpte en ganska dyr flaska vin (för att vara mig). Lagade mat, och hörde mig för om allas planer för kvällen. Sedan soffa och lets dance. Och en flaska vin.
Tänkte mycket på vad, varför, hur det känns.

Och verkligheten är inte alls som tanken.
Som det en gång var.

Det enda positiva är väl att jag sover.
Fast jag vet att det är skitkvalite på den sömnen...
Så det är väl eg inte positivt ens det.

Barnen (som är vuxna) kom ner vid åtta satt och småspråkade lite, och frågade om skjuts.
Nej, sa jag. Då jag ville se danserna.
Blir förundrad över att de inte märker.

Nu. Tar jag paus.
Delar av skaran åker till sin andra förälder imorgon. Vilket kommer innebära mer tid för mig själv. Mindre stress hemmavid.

Jag kan fortfarande tänka mig att dricka A i goda vänners lag. Men detta med att domna bort, fly. Med A ensam hemma.
Det är ju bara att fly från sig själv. Sina egna känslor och tankar.
Funderar om jag ska hitta någonstans att boka in fredagsmassage, att längta till istället.

Nu ska jag tänka och känna.
Och promenera/springa istället, när flyktkänslorna kommer.
Hundarna kommer bli glada!

Kan bara hålla med träningstanten52 och Levande, så himla bra jobbat. Följer din resa och får väldigt mycket inspiration och stöd från den.
Önskar dig en härlig helg!

Så härligt att vakna på morgonen och kunna njuta av kaffe i lugn och ro och känna sig pigg och fräsh. Visst är det underbart att vakna och första tanken som går genom huvudet är, jag är inte bakis, jag drack inte igår. Det smakar inte gammal fylla i munnen och den jag möter i spegeln har pigga ögon och ser glad ut. Bara det kan vara förvånande :)

Önskar dig en härlig löprunda och en fin vit helg tillsammans med familjen.

Det är dom här stunderna man måste försöka komma ihåg och känna att livet är till för, istället för det där ruset på fredag kväll med flera dagars ångest eller supande som följd.

Vaknade utvilad före barnen idag :) sitter och får ta en kopp kaffe i lugn och ro framför tvn :) fugan är ute och joggar en runda och när hon är klar är det min tur ! Fan vad skönt det är att inte vara bakis!

Ha en kanon bra nykter Lördag alla kämpar! Nu vaknar vi upp till en ångest fri söndag också! ☀️☀️

Fint skrivet av dig miss lyckad, tack det värmer. Att se framåt är svårt men samtidigt spännande och det är den enda vägen jag kan välja. När livet sätter krokben för mig kan jag sörja, vara arg och ledsen en tid. Men att gräma sig i skuld är ingen idé, även om det gör ont av sorgen måste jag vidare. Alkoholen har givit lindring men den har också förstört en del. Inte så mycket än, då jag envist gjort allt jag lovat andra, trots trötthet dagen efter. Men visst har jag begränsat mitt sociala liv för att dricka, hemma där ingen mer än maken sett. Jag har inte vårdat min vänskap till mina vänner och det är något jag vill försöka gottgöra. Jag vet att jag svikit när jag inte hört av mig, struntat i dem....

Det är det som gör detta forum så fantastisk, att vi kan få stöd av varandra. Känna samhörighet, känna igen oss. Få oss att känna, att vi inte är några freak, utan mänskliga mäniskor med goda och dåliga sidor. Vår beroende sjukdom kan inte botas, men vi kan hålla oss friska. Även om vi insjuknar ibland så kan vi bli ok snart igen. Jag är nykter nu, men tar som de flesta en dag i taget. Klarade fredagskvällen bra med en Nocco och en a-fri öl. MEN det är lite jobbigt att maken dricker och igår blev han lite berusad. Jag blir otrygg när han är lite full och jag nykter. När jag druckit själv är det inte så, då märker jag inte ens att han druckit. Det är känslor från barndommen som kommer upp och de kan vara lika verkliga nu som då. När jag var barn var jag ofta rädd, då pappa kunde var mycket högljudd och arg (vråla som en björn) när han var asfull. Det var hans sorg som kom ut, det förstår jag nu, men då var jag jätterädd. Det sitter lagrat i mig och jag reagerar än idag. Maken han märker troligen inte det och det är inte hans fel. Han är lugn och stör inte mer än att han kan bli lite gladare och kramigare. Han får ta sin nykterhet när han är redo att ta tag i sitt liv. Jag får jobba med mitt och kanske kan vi prata om detta när vi är ute och går. Tycker att det är mycket lättare att prata relation och liv när man är i rörelse. Det blir mer avslappnat.

Kram till er alla som kämpar!