Senaste kommentarerna i forumet

Rubriken på sidan är ju " att hjälpa någon som står nära"
Hur man gör det genom nedlåtande kommentarer och förakt......beats Me!

Och by-the-way. Jag är uppvuxen med två gravt alkoholiserade föräldrar så jag vet exakt hur vidrigt det är.

Ulla- Bulla och Flupp.
Det är föraktet som gör mej så ledsen och arg.
Inget annat.

i att det du ser händer med din fru inte är okej.Att dricka 4 liter vin per vecka plus antidepp som delvis tar bort effekten av de antidepressiva och ofta kapslar in depressionen väcker din ilska och irritaion är också okej.(inte mina rader utan fakta från ägare av behandlingshem med 12-stegsprogram)
Det här forumet är till för oss som mår dåligt av en som dricker.Härinne ska du få stöd och hjälp och inte skäll.Att du har dina flyktvägar och vilostunder är dig väl unt.
Det är ofta ett helvete kvaddad att leva med en som dricker.Det är det du kanske inte vill ta till dig och jag vet inte varför du reagerar så hårt på vad flupp beskriver.

Man kan älska och vilja leva kvar i det likafullt,eller välja att gå.Men fortfarande riktigt tungt bitvis och gör skada på både relationen paret emellan och barnen som också får lida en massa för vad föräldern häller i sig och hur den påverkas.Det kan varken manligt eller kvinnligt perspektiv ta ifrån verkligheten.

Jag tänker också generellt på vilken skillnad det är på hur män och kvinnor med alkoholproblem bemöts.
Kvinnor dränks i förakt ( som.i ditt fall) medan manliga alkoholisters partners ofta försöker "rädda" dem. Ibland på bekostnad av ett eget förstört liv.

N frAntidepp brukar man äta varje dag. Ibland i flera månader eller år.
Ångestdämpande mediciner som tex Sobril eller Stesolid, skall däremot brukas med stor försiktighet. Framförallt om man har alkoholproblem.
Vet du vilken sort det är i fru äter?
Det är nämligen enorm skillnad på de två.
Antidepp verkar långsiktigt utan att ha sederande effekt. De kan tom i vissa fall ge upphov till rastlöshet och oro som din fru inte är den första att försöka bota med alkohol.
Om du inte varit i skogen så ofta kanske du vetat detta.

Tack för ditt svar. Trodde eller kanske inbillade mig att jag genast skulle ha så mycket mer energi. Den kommer säkert men på sikt.

Till alla er som liksom jag sitter och väntar på att bolaget ska stänga, snart är väntan över, imorgon en "fridag" önskar jag lycka till.

...och då kan allt möjligt dyka upp. Trötthet känner väldigt många i början. Vad annat som dyker upp är mera individuellt, men det du berättar låter inte alls ovanligt i mina öron.

Hon är inte dyngrak, långt ifrån.. lätt sluddrande.
Traktar ungefär 1 BiB/normal vecka. Sämre vecka, mer
.. PLUS antidepp , varje dag..
Men det kanske är normaldos numera?

Idag längtar jag efter flera glas vin. Just nu hjälper det att systemet snart stänger å att det är söndag imorgon.
Höll på att prata omkull mig till att åka å köpa, men hur ska det hjälpa min ångest annat än högst tillfälligt?
M

Detta är mitt första inlägg. Poletten trillade ner höromdagen för mig, att min mamma dricker på kvällarna. Jag tror att det inte gått superlångt än, men är helt klart mer än vad som är hälsosamt och normalt. Sitter nu och försöker läsa mig till vad jag ska för förhållningssätt i detta. Jag är orolig, vill reagera men inte gå på för hårt och riskera avståndstagande. I min situation just nu skulle jag önska mer artiklar där det resoneras kring detta. Hur kan man hantera det som anhörig/vuxen dotter till någon i början av ett missbruk. Hur kan man ta upp det med personen ifråga? Finns det något man inte bör göra/säga? Förstår att alla är olika, men tips på olika ingångsvinklar/förhållningssätt så kanske man kan läsa och se vad som skulle kunna funka för en själv.

Klarade fredagen nu är det lördag och jag har återigen bestämt mig för att inte falla ikväll. Inte det minsta! Jag har druckit nog med vin för en livstid och mer därtill. Tänker ibland på hur mina organ set ut inuti och det skrämmer mig. Har aldrig druckit veckor i sträck men på helger och hela semestrarna typ. Mer eller mindre. Tänkte motivera mig med att man kommer se fräschare ut och friskare om man inte dricker som en bonus till det bättre måendet... Trevlig lördag!

Svårt att somna igår kväll.
Blev väckt tidigt imorse av dottern. Hade trott jag skulle känna mig pigg, glad, fylld av energi. Istället en oemotståndlig trötthet som inte vill ge med sig och en sorg som får tårarna att rinna blandat med vredesutbrott för minsta lilla. Arg på allt och alla även fast jag vet att det i grund och botten det är mig jag är arg på.
Någon som vet om allt detta: trötthet, ilska, sorg är vanligt efter några dygns uppehåll (dag 4 nu)? Det är alla dessa känslor som jag använt A till att döva.
Fin lördag!

Klarade fredagskvällen utan problem!! Känns jättebra

En liten seger är också en seger.

Ännu en morgon jag vaknar och försöker komma ihåg vad jag gjorde igår kväll. Som vanligt slås jag av tanken av hur meningslöst det är att tappa en hel kväll. Sekunden efter förstår jag att jag var helt klar igår. Kommer ihåg allt. Inser även att jag utgår ifrån att jag är bakfull i onödan. Hjärnspöken! Kan helt klart vänja mig vid att vakna och känna att jag orkar göra något av dagen!

Nä vet du, Akvariet. Nu har du nog verkligen vävt alkoholen i ett rosa skymmer.

Grattis till 7 mån. Jag känner nog igen mycket av det du skriver.

Du har så rätt Ullabulla! Precis så är det.
Jag gjorde oxå det du sa är borta hela helgen. Första halvan har varit jättebra. Sovit enormt bra. Känner mig utvilad på första gången på länge.
Sedan om jag struntat i honom, ja nästan iallafall.
Men ska bara försöka njuta denna helg. Tack Ub :-)

Nu är det 7 månader sedan jag drack (i går) och relationen till alkohol är tämligen okomplicerad. Jag gillar verkligen mitt nya liv, framför allt att jag inte behöver lägga en massa kraft på att komma i gång igen efter att ha druckit. Det mesta flyter på mycket enklare än tidigare: jag kommer lättare upp på mornarna och kan med gott mod ta tag i dagens uppgifter, eftersom jag dagen innan firat segrarna och dränkt sorgerna med andra medel... Jag har helt enkelt mer tid att göra saker jag vill. Jag styr mitt liv, inte ett beroende, inte en vana.

Vad gör jag då med med min tid? Jag önskar jag kunde skriva att jag tillbringar mer tid med min fru som jag verkligen älskar, så är det inte för jag har svårt med hennes drickande och hur jag ska förhålla mig till det. Men jag är glad över att jag tränar mer och regelbundet, att jag mediterar en lång stund i stort sett varje morgon, att jag jobbar mer (jag är småföretagare och arbetar just nu intensivt för att företaget ska utvecklas. Jag tycker det är mycket roligt) och att jag är mer aktiv i relationen till och gör mer tillsammans med mina barn (några har hunnit bli unga vuxna).

Men visst saknar jag min vän, den ständigt närvarande och härligt befriande kompisen som alltid fanns till hands. Som aldrig gnällde, uteblev, klagade eller var jobbigt krävande. Bara befriande, gjorde bekymren mindre, tillät att hämningar släppte, gjorde mig avslappnad, glad. Det är som att sörja en kamrat som gått bort. En vän som man av och till tänker på, och saknar. Som senast, från den senaste veckan: Man kanske skulle ta en weekend i London igen, där kan man ju gå på pubar och dricka Ale som inte finns i Sverige? (Eller, hmmmm, vänta nu.....) Åka på konferens till Åre vore trevligt, det finns så mycket bra ställen att gå på i backarna efter skidåkningen och ta en.....I ostdisken: ahh, Roquefort var länge sedan, till det passar ju.....Jag skulle vilja åka till Prag. Det är en vacker stad och tjeckerna gör ju fantastisk .... På tåget väg hem efter ett par dagars arbete på annan ort, hungrig, in i restaurangvagnen, där är det fullt med folk som inmundigar hela SJs utbud av ädla drycker, och jag känner mitt utanförskap och ett lätt sug, saknar min vän......... men köper min mat och mitt mineralvatten och går tillbaka till min plats.

Så, min vän jag saknar dig, vi hade verkligen bra stunder tillsammans (och dåliga i och för sig, men de ha vi nästan glömt, för, som bekant, man minns ju de goda stunderna blott...). Och jag tänker på dig med sorgset vemod, precis som jag tänker på annat ibland, det finns människor jag saknar, saker jag skulle gjort annorlunda, möjligheter jag missat. Men det är som är och nu har jag andra vänner. Som jag trivs med. Någonstans växte vi isär och det är uppriktigt ledsen för och jag kommer alltid att sakna dig. Men det finns ingen väg tillbaka.

Vet inte hur jag ska klara upp det här!' Jag känner mig så otroligt ensam. Det känns som jag är ensammast i världen. När ens barn mår dåligt o man inte har hjälp från pappan så känns det tungt. Ska på samtal på måndag. Det måste finnas nån utväg o hjälp för min dotter. Jag måste kunna hjälpa henne på nåt sätt!!

Vi fortsätter!

att höra!

Go kväll och tack för ditt välkomnande.
Du har gissat helt rätt. Precis så har det varit i princip varenda helg de senaste 3 åren och även vissa vardagskvällar. Jag är evinnerligt trött på det och inser vilken makt jag har givit åt alkoholen med tanke på hur skrämmande det känns att försöka stå emot. Även alla tidigare misslyckade försök talar åt samma håll.
Pigg och fräsch hela helgen, återstoden av livet, tanken är lockande och svindlande. Därav får jag ta en kväll i taget. Denna har blivit och kommer fortsätta vara nykter.
Önskar dig och alla andra en fortsatt trevlig fredagskväll!
/Nilla

Det är en skön känsla att komma förbi en vecka utan A.
Nu väntar alkoholfri middag med hela familjen. Frugan o jag är krassliga efter feber o halsfluss. Mycket bättre med feber än bakrus!
Till o med skönt ibland med hög feber. Man måste liksom varva ner fullständigt, låta imunförsvaret sköta sitt utan att man blandar sig i.
Ha en god helg alla kämpar!
Erik

Tack Fenix,
Det går fint. Precis som för dig just nu.
Lite irriterad o grinig just nu men det beror mest på inaktivitet då jag legat med feber i några dar.
Bättre i morgon.
All lycka till dig.
Erik