Senaste kommentarerna i forumet

....efter förra veckans fyllegrej, med att spy ner min vän mitt i en restaurang så bestämde jag mig för (inte första gången) att testa om jag kunde avvara alkohol under minst ett par veckor.... Kände mig taggad inför det under hela veckan och jag drack inget på vardagarna...fredagen kom och jag skippade vin till maten likaså på lördagen. Jag var supernöjd med mig själv... Ända tills ett par vänner till min sambo dök upp spontant i lördags för att fira hans födeledag. Plötsligt hamnade jag i dilemma, ska jag dricka eller ska jag sitta som en tråkig typ och se sur ut. Jag valde att ta en och en halv cider för "den sociala bitens skull". Hällde faktiskt ut en halv cider då sambon med vänner gick ut på stan. Ena delen av mig känner misslyckande eftersom jag inser att jag låter mitt drickande styras av andra och vad andra gör. En annan del av mig (den som väger tyngst) är superglad och fortsatt taggad inför min kommande nyktra period. För att dricka endast en och en halv cider och att tom hälla ut en halv hör inte till vanligheterna hos mig. Låter banalt hela mitt resonemang jag vet... Men jag har varit närmare det där hemmadrickandet som du Erik beskriver ovan, än vad jag själv egentligen vill erkänna för mej själv. Kommer säkert att återkomma till det men just nu är jag jättenöjd med veckan som gick. Å lyckligtvis har jag inga festligheter inplanerade i det närmsta så kanske kan jag fixa denna vecka också ?

Bra att du har kämpaglöd och envishet, det kommer man långt med. Vet inte om du är helt ny men varmt välkommen är du<3 Läs på forumet och känn att du har liksinnade med dig på din resa. Rädslan att misslyckas har vi ju alltid när vi ska göra nya och oftast svåra saker och livsstilsförändringar. Själv brukar jag tänka på alla konsekvenser som mitt missbruk fört med sig. Det underlättar oftast. Ha de gott:)

1 vecka avklarad fick lite positivt pepp från flickvännen nu tar vi en vecka till blir även samtal på onsdag med utbildad personal :)

Detta är starten på mitt nya liv, känner mig så taggad :)

Jo det verkar vara en bra sida det här där man kan hitta Likasinnade och få tips om hur man kanske kan lösa sina problem. Ska absolut kika runt mer och kanske skriva mer också ?. Mvh Nilla

Hej Lill-Per (och alla ni andra). Jag tycker det är kul att du åter är på forumet och jag hoppas att du fortsätter. För mig är det otroligt betydelsefullt. Även under de perioder jag har druckit har jag "tittat in", läst och begrundat. Dock har jag skämts så mycket att jag aldrig givit mig tillkänna. Jag förstår att du är "mitt i karriären" som man brukar säga. Jag har också varit där, ska gudarna veta, men har nu slagit in på en annan väg i livet. Ekonomiskt är det himmelsvid skillnad men jag orkade inte längre. Den inre stressen tog bokstavligen kål på mig. Du skriver i din tråd om att du borde ta tag i ditt "bipolära" problem. Det låter bra. Jag vill ändå säga att jag tror att om du lyckas hålla din nykterhet kommer du även uppleva mindre problem även med detta.

Rastlöshet, meningslöshet, sökandet efter mening osv som du beskriver har också varit min kvarnsten. Lösningen har till slut alltid varit att ta sig ett glas och släppa de jobbiga tankarna för stunden. Både du och jag inser nog att det inte är någon bra lösning i längden. Det är ju också så att ju äldre man blir och desto längre man har druckit, ju värre blir det........När jag dricker tar det minst en vecka för mig att någorlunda få näsan över vattenytan.

Många beskriver den första nyktra perioden som om de gick på "rosa moln, denna första nynyktra period. Jag har själv aldrig upplevt detta. Tvärtom har jag det riktigt, riktigt jobbigt den första tiden. Däremot kan jag säga att när jag nu nästintill varit nykter en månad börjar vissa saker att bli lättare. Det är en lång, lång resa med många fallgropar på vägen. För drygt tio år sedan var jag nykter i ett år och sju månader. Jag funderade inte så mycket under den tiden. Vi byggde hus och jag hade sååå mycket att tänka på. När bygget äntligen var klart, alla hantverkare betalda och vi hade vår första kväll i det nya huset trillade jag dit. Som en blixt från klar himmel. Hade inte en tanke på att börja dricka. Det "bara kom"....Jag minns dock hur mitt självförtroende och självkänsla byggdes upp under denna ganska långa period och jag vill inget hellre än att komma tillbaks dit.

God natt på er/Tjalle

Riktigt bra gjort käre Rocky.
Läste din tråd och är djupt imponerad. Själv har jag varit medlem i över tre år och kämpar fortsatt med mina demoner. Missbrukar själv träning och alkohol.
Har nog samma problematik med bipolär sjukdom men är riktigt dålig på att be om hjälp.
Spännande att följa din resa, min har just börjat, igen. Många resor blir det.
LP

Bra tips Flygcert, det där med mail. Ja, man är ju inte alltid i form och orkar läsa alla elaka mail. Det kan ju verkligen förstöra en mysig kväll. Men jag har än inte sagt något till mitt ex. Han har även denna helgen kommit med elakheter. Det är inte bara elakheter, det är så mycket han hittar på bara för att vi ska få en anledning att träffas. Men eftersom han är så hit och dit i sitt humör så vill jag inte hålla på att träffas. Han har så svårt att acceptera att vi är skilda, tror jag.

Jag vågar knappt tro på det att Citalopram kan hjälpa mot PMSen... Äter just nu 20 g, vi får se om jag ska kanske testa att höja. Alkohol + PMS gör livet absolut inte lättare, jag fattar inte att min man stod ut med det. Idag var jag på bio och såg "En man som heter Ove", jag grät och grät och grät, men samtidigt jag kunde gå ut efter bio och prata normalt och sånt. Tack för alla tips, måste kolla upp också vad jag äter för kosttillskott. Känns så att jag har lyckats skölja ut det mest värdefull från min kropp med vin. Även hjärnan.
Jag frågade om kliande betten för att jag själv har problem med någonting som man kallar för dermatillomani, har haft det hela livet. Inte så trevlig, man kliar varje litet sår som uppstår. Det går inte av bli av med det egentligen, men ibland har jag mer kontroll. Tyvärr efter Citalopram verkar det vara sämre. Jag är mindre spänd och samtidigt mer benägen att klia. Tur att det finns smink.
Ok, du skrev att jag låter som kopia av dig själv... Jag har inte läst hela din tråd, men det är nog bara att chansa och skriva att vi har också ett bra jobb och fixar allt nästan perfekt och ingen märker att man dricker (drack i ditt fall!).
Jag kollar FB-gruppen!
God natt kram.

Bubblor är när man ljuger för sig själv om saker som påverkat eller påverkar ens liv. Jag har alltid hållit en fasad utåt om att allt är bra och varit bra.
Tagit på mig mycket skuld och spelat en roll om hur stark jag är och att jag klarar mig själv.
Är väl det jag måste lära mig nu att hantera livet och sluta ljuga för mig själv

Spara dessa sms och anmäl. Du har gjort allt rätt. Du har ingen skuld I detta. Det är han som måste räta upp sitt liv genom att sluta dricka. Jobbiga är ju att ni har barn ihop.

Vilka är bubblorna?

Ja då var man fullvärdig medlem här på forumet igen Tjalle.
Det är för mig skönt just nu att ha någonstans att skriva och känna stöd. Helt säker på att startar en ny resa igen. Det gläder mig att se dina dagar som går i nykterhet Tjalle.
Tänkte återigen på den där känslan av "väntan" som du beskriver.
Vi ska kanske inte förvänta oss så mycket i början av nykterheten mer än att bara vara glada över varje timme vi lägger på vår hög av nykterhet?
Vet hur lurigt det blir och ibland får jag psykbryt av rastlöshet, meningslöshet, sökandet efter mening osv.
Vi klara det tillsammans Tjalle!
All lycka till dig.
Lp

Kära vänner.
Ligger trött men klarvaken i en helt annan tidszon. Som jag sagt minst tusen gånger förut har jag svårt att förstå mitt egna beteende. Alkoholen är en sjukt stark och farlig kraft för oss som inte kan hantera den.
Jag kan definitivt inte.
Nå, går in på dag tre igen och ser inte framför mig några större hot mot nykterheten. Jag ligger faktiskt här i sömnlöshetens dvala och känner återigen glädje för att inte planera någon ny alkoholtripp.
Det är allt svårare att klara konsekvenserna dagen efter även efter måttligt drickande kvällen före.
Fasen, jag bär på så mycket stress, oro och onödigheter ändå och alkoholen boostar allt detta hundra gånger värre. Hur svårt är det att välja bort alkoholen från sitt liv egentligen?
Mycket svårt, men det borde vara det mest självklara val som finns.
Jag är en märklig figur med mina toppar o dalar.
Har fortsatt inte tagit tag i min bipolära problematik.
Ska helt enkelt framöver fokusera på att vara så ärlig och sanningsgrann jag bara kan mot mig själv och andra.
På något vis ska jag skaffa mig den trygghet jag behöver och förtjänar.

Nu ringer klockan om 90 minuter och jag står inför en mycket spännande dag, dock med lite ringar under ögonen och ett såsigt huvud.
Inte orsakat av alkohol dock.
Sköt om er.
Lp

Det låter jättebra med din läkarkontakt. Kontrollen i morgon kommer att gå finfint, det är jag säker på.

När blickar möts... Jag har det dilemmat att när jag tittar in i en persons ögon så fastnar jag där och kommer inte vidare i talet. Det verkar nästan som att jag inte kan göra dessa två saker samtidigt. Så jag försöker växelverka så gott det går. Vi får fortsätta på den här vägen tycker jag. Möta blickar. Tystna. Stillna. Göra tillvaron mindre guppig.

Din beskrivning av ögonen är en av dom vackraste jag någonsin hört.

Massor med värme till dig.

Du låter som en kopia av mig själv. Förstår precis hur du har det. :)

Jag började med 20 mg Citalopram för att sedan öka upp till 30 mg/dag. Inga uppehåll. Just det här raseriet har minskat betydligt, det är en fantastisk skillnad. Allt det andra, såsom att känna sig låg och nedstämd, mja, det dras jag fortfarande med. Men jag är så himla glad över effekten medicinen har på just den vansinniga ilskan - det är den som fått mig att närapå ställa mig framför en buss varje månad.

Kliande betten. Jo, så här var det: I samband med att jag började äta Citalopram så började jag få nåt som liknade myggbett och kliade lika intensivt. Dom bara poppade upp, framför allt på överkroppen. Jag tog för givet att det var en biverkning från medicinen så jag bytte till nån annan sort. Men betten fortsatte dyka upp. Det är ju ett öde att drabbas av hudåkommor, orsaken till dom får man nästan titta i stjärnorna efter. Men efter att ha funderat lite hit och dit tror jag nu att det kan bero på glutenintolerans.

Känner du till gruppen på Facebook; "Vi som lever med PMS & PMDS"? En stängd grupp men det går snabbt att bli medlem. Kanonbra stöd. Sen tycker jag att jag blev ytterligare hjälpt av att äta "hormonvänligt" enligt Mia Lundins "Kaos i kvinnohjärnan".

B12: 1000-2000 mikrogram
Folsyra: 800 mikrogram
B6: 50-100 milligram
Omega-3 EPA: 600 milligram
Omega-3 DHA: 400 milligram
Kalcium: 500-800 milligram
Kelaterat ("rent") magnesium: 400-600 milligram
D3: 2000-3000 IU
Probiotika: 10-20 mdr goda bakterier

Bra att det verkar lite lugnare för dig! Vad är du uppe i för styrka? Den som inte upplevt sånt här hormonkaos har nog svårt för att begripa hur totaldjävligt livet blir. Jag har trott allt möjligt om mig själv. Från att jag misstänkt, på riktigt, att jag haft en hjärnskada, till adhd, till you name it. Tog jättelång tid innan jag fick pusselbitarna att passa ihop.

Kram på dig, rabbitgirl. Nu ska vi se till att få ordning även på ditt humör. :)

Skrållan,
Jag var den mannen du beskriver,
Min fru fick mig att inse mitt beroende, jag gick i terapi, fick Antabus.
Jag slutade med Antabusen o drack i smyg ibland men inte alls i de mängder som innan.

Min fru lämnade mig nyligen, mycket p.g.a alkoholen.

Vågar du visa det du skrivit här för din man, kanske ger det han en tankeställare.
Ofta inser man inte själv hur mycket det sårar och sätter sin partner i 2:a hand.
Om han älskar dig kommer han vara tacksam när han inser sitt problem och tar tag i det om han nu gör det.
Om han gör det så är det en lång snubblig väg.
Jag insåg mitt problem och har snubblat fram, jag räckte inte hela vägen.
Jag önskar att jag tog tag i detta tidigare, ju längre tiden går ju längre in i träskmarken kommer man.

Önskar dig all lycka.

Jag hade ju dåliga värden, så halkade in på hjälp på ett bananskal.
Bad aldrig om antabus men trillar jag dit är det första jag kommer att be om så man slipper fundera på att dricka.
Jag har ju haft turen att springa på två personer som envisas med att sticka hål på mina bubblor. Den ena är min läkare den andre en coach som jag har haft kontakt med innan i ett annat sammanhang.
Har tagit hjälp av dessa och sen blir jag så stärkt av detta forum, när suget sätter in.
Kram och hoppas du får en lugn kväll

..avklarad utan alkohol.
Sitter i ett halvtomt hus, nyseparerad.
Försöker se framåt och inte bakåt.
Känns befriande att inte ha en sur fru hemma som stör sig på en,
fastän jag inte drack i slutet.
Jobbet känns så mycket lättare när man inte druckit på helgen,
söndagsångesten är inte lika stor fastän den är kvar.
Känner en viss lycka över att jag nått min botten och nu vänt,
nu kan det bara bli bättre framöver.

Den här veckan har gått dåligt. Jag har druckit för mycket eftersom jag har varit stressad angående lägenhetsköpet. Jag har dock inte blivit för full eller varit väldigt bakfull dagen efter vilket är positivt. Jag kommer förhoppningsvis att ha köpt en lägenhet inom två veckor. Min stress och alkoholkonsumtion kommer därefter att minska.

Varsågod! Har du haft kontakt med sjukvården? Jag har fått campral och naltrexon utskrivet av min husläkare. Campral fungerade inte men naltrexon har fungerat ganska bra för mig. Till skillnad från antabus kan man fortfarande dricka alkohol när man tar medicinen. Naltrexon minskar suget lite grann och minskar risken att man dricker för mycket alkohol vid samma tillfälle.

visst länken ?
http://stopdrinkingalcohol.com

till forumet Vägenfram, det bästa du förmodligen gjort på länge att starta en tråd här! Jag ger dig en länk som varit till stor hjälp för mig den senaste tiden att dagligen titta in på, och jag skänkte en hundralapp i donation bara för att jag tycker man ska uppmuntra människor som vill förmedla hopp. Det behöver du nog just nu, och bläddra runt där, jag hittade väldigt mycket bra tankar. Kör Google översätt om engelskan är ett problem.
Kram

Hur har du sökt hjälp! Har redan varit ii kontakt med kurator och pratat! Har pratat kring alkohol oxå! Vet inte vad jag ska prata mer om, förutom medicinering! Känner att jag behöver ta mig upp ur träsket och ta tag i mitt liv! Men hur? Skulle vilja ha mer tips på mindfulness?

Dessvärre har jag ännu inte lyckats. Tror det behövs ett par nyktra dagar för att få orken att påbörja aktiviteter. Helt sjukt det här. När man som 40 + kvinna åker och köper folköl (som jag inte ens tycker om) för att få alkohol i kroppen. Usch, mitt liv har blivit smutsigt och skamfyllt.

Upp på benen igen, borsta av knäna och torka tårarna.
Magnus skrev ju om antabus kanske vore något att pröva, iallafall tycker jag du skall söka hjälp. Har blivit så bra bemött av sjukvården, även om min läkare skrämmer slag på mig men på ett bra sätt.
Att ta hjälpa och stöd är inget fel utan styrka och klokhet.
Så kram och styrka till dig