Senaste kommentarerna i forumet

För att kolla konsumtionen kan man göra webbtest som t ex http://alkoholprofilen.se/ som vi på alkoholhjälpen har varit med och utvecklat en gång i tiden, eller https://escreen.se/ som drivs av forskarkollegor på Karolinska Institutet. Man kan också göra en enkel beräkning av hur många glas man dricker på en vecka och jämföra med de riktlinjer som finns, t ex i vår faktadel https://alkoholhjalpen.se/fakta

Man brukar ofta säga att alla människor övertygas bättre av egna argument än av andras. Så om det skulle vara möjligt att fråga din mamma på ett sätt där hon inte känner sig pressad utan själv kan säga vad hon tycker om sin vinkonsumtion.

/magnus
alkoholhjälpen

Dag nr 3. Jag har sån ångest. Tänker på alla jag ska dag genom aren. Om jag bara kunde leva om. Jag äger en häst men orkar inte vara í stallet.

Tack för alla snälla kommentarer , idag ska jag träffa nån från beroendevården. Vet ej vad jag kommer få höra och veta om mig själv men vilket som så ser jag fram emot det, och jag känner att jag är på helt rätt väg.

Jag läser aeromagnus svar till en medberoende.Du kanske borde lämna? Det rådet får vi ju ofta och med all rätt vi som är anhöriga.Och vi som anhöriga säger till den som dricker,du kanske borde sluta dricka? Så löser sig de flesta problemen i ett nafs.
Lyssnar vi på varann.nejnejnej.

Vi fortsätter vår lilla solodans med oss själva och med just vår alkoholist som är annorlunda och inte passar in i mallen och som det är mer synd om,eller som har fler och större problem som liksom försvarar drickandet.
Vojne Vojne.

Det är som att vi alla härinne på forumet har på oss dumstruten.Medmänsklighet i all ära och sprittörst i all ära.Men i faktiska riktiga livet så är ju sanningen sån.Sluta drick och eller lämna.Så enkelt och så svårt.

Han ringde igår och var så tacksam för den stund av närhet som vi hade.Jag trodde att jag skulle lida av en massa efterverkningar av ångest och ånger.Men nejdå.Det känns fortfarande helt ok.Det känns som att jag på något sätt accepterat att han kommer inte att agera än eller klara sin nykterhet än och jag är less på att försöka upplysa honom om mina rättrådiga råd.Men jag måste backa några meter ändå och fortsätta se på¨från utsidan.Vi får se om framtiden har något vi.Det finns ett litet kanske nu i alla fall.
Men jag ska fortsätta vandra min väg och glutta lite åt hans håll så får vi se vad som händer.

men man orkar inte ta steget fullt ut. Valet är smärtsamt men med anledning av vad du skriver finns det kanske bara en riktigt utväg.

Det är iom vi är överens om att vi inte kan ha det såhär.. så vill båda ur denna situationen.
Hur irriterad jag än må vara finns det ingen vinst i att tjafsa. Och det är då lite skönt att veta, att som senast är hon ute 1a april.
Väntar på att få ordna upp det sista ekonomiska.

Nivån på stresshormon vore intressant att mäta... detta är inte hälsosamt.

Droppen som urholkar stenen eller droppen som får bägaren att rinna över? Vet inte, men en förändring har skett. Nu finns viljan hos honom själv och det är det enda som kan göra skillnad. Efter nästan två månader utan berusning känner han själv att han är piggare och har mer energi. För mig innebär det att spänningarna börjar släppa även om jag fortfarande inte helt vågar lita på att allt är lugnt.
Men det är så skönt att det vardagliga fungerar, att äta frukost tillsammans, gå och handla utan att bli ovänner, ta kvällspromenader ihop.

Pion. Har du någon som kan vara med dig första dagarna? Ångest kan man inte dö av (även om det kan kännas så), kramp är lite värre. Jag började ladda på kroppen med ordentligt med B-vitamin och zink. Äter ordentligt med vitaminer fortfarande. Kanske hjälpte(?). Viktigt att sova. Om du går till vården och berättar att du har svåra sömnproblem så kan du säkert få hjälp. Gissar på att du läst på själv. Viktigaste steget är att sluta. Kola upp en bra serie på tv (netflix eller HBO).
Du klarar det!

För de flesta av oss hålls nog de där tankarna kvar länge. Och som Meredith säger så glömmer vi så lätt allt det dåliga. Nej, jag vill inte tillbaka till beroendet. Aldrig det. Men det räcker inte, vi måste göra något positivt av våra liv för att komma vidare och kunna släppa den där längtan.

Hur ser ditt liv ut nu? Vad har du att göra? Gick du på den där terapin du skrev om på sommaren?

Hej Steglitsan. Vi verkar tänka rätt lika här. Det är just en sådan omprogrammering jag långsamt försöker jobba på, men jag har nog inte nått långt på den vägen ännu. Själv upplever jag att jag inte dricker, fast jag tagit några enstaka glas. Skillnaden till mitt tidigare liv är såpass stor.

Har läst en del och de undersökningar jag har hört om talar om att mellan 10 och 25% av de som slutar missbruka i något skede övergår till någon form av kontrollerat bruk. En undersökning talar till och med om hälften, men den hade inte särskilt lång uppföljning och är därmed knappast pålitlig.

för att du tänker på mig. Jag blir rörd. Skulle sluta helt igår och sedan idag, men icke. Är så fruktansvärt rädd, hoppas på morgondagen. Önskar att det skulle gå över förväntan, men har inga verktyg alls. Hejar på dig, dock.

men när han dricker igen...så hjälper inga apor kan jag säga. Det gick inte ens 14 dagar så satt han igång igen.
I lördags när jag åkte och handlade. Visserligen mådde han dåligt och hade ångest, men att ta till alkoholen trodde jag verkligen inte han skulle göra.
När jag kom tillbaka så såg hur han satt och läste tidningen och hade en min som jag så väl känner igen och jag hoppades jag hade fel men visst där stod en öl framför honom.
Han mådde så dåligt. Han hade inte haft nån plan på att dricka men när han dammsög soffan hittade han 3 småflaskor snaps i den (jag hade redan hittat 2 som jag kastat tidigare i veckan) För övrigt gömmer jag inga öl eller kastar nåt längre. Helt meningslöst. Han köper nytt och jag stod ju där med en massa öl som jag inte behövde, så de har jag fått kasta sen.
Jag blir bara så arg nu. Besviken. Skriker åt honom att nu får han flytta. Att han inte respekterar mig. Att han väljer alkoholen. Att han inte på riktigt bestämt sig för att sluta dricka.
Om han hade det hade han gått iväg och tagit sin antabus och hällt ut allt som fanns kvar sen sist. Visade sig dessutom att han inte heller sagt till sin alkoholterapeut att han haft ett återfall. Ifall han skulle säga det till hans chef. Och om det hände igen satt han löst på jobbet. Det har han inte sagt till mig förut.
Idag skulle han gå till jobbet. Sa han. Men han mådde så illa och hade ont i huvudet när jag gick i morse. Inte så konstigt kanske när han dricker på den Antabus som han tog i början av förra veckan. Han hade tydligen sagt till chefen hur det var nu. Jag vet inte hur nåt blir.
Det enda vettiga jag har att göra är ju att se till att han flyttar till ett eget boende. Det blir inte bättre än så här. Jag är allt annat än ett stöd för honom, så om han vill göra nåt åt sin situation så är det nog bäst han är ensam. Jag kan inte klara fler återfall. Jag tål inte se honom när han dricker. Jag blir elak.
Samtidigt fixar jag det inte riktigt. Det är ju mitt medberoende jag inser det. Att jag har så svårt att avsluta. Att jag bedriver rov på mig själv på detta sätt och samtidigt skyller på honom. Jag har lika stor del i detta. Likaväl som han har ett val så har ju jag det. Och jag väljer uppenbarligen att ha det så här. Tycker uppenbarligen att jag inte förtjänar bättre...
Pratar med mina kompisar men de tycker ju allihop nu att nu är det väl ändå dags att jag tänker på mig själv. Jag har ju gjort allt jag kan och mer därtill. Jag har ställt upp.
Jo jag vet de har rätt. Behöver hitta en terapeut som jag kan prata med enskilt om mitt medberoende och mina beteende nu.
Gick hos nån gubbe på Beroendekliniken men det passade inte mig. Han mest visade på en modell var jag var i min process. Jo fine men det hjälper inte mig.
Vad har ni för erfarenheter av terapi och har ni några bra tips vart man vänder sig. Jag har gått på Al-anon och ACA och det har varit bra men jag behöver nåt annat nu känner jag. Troligen är jag arg på mig själv och låter all ilska gå ut över honom nu. Att jag inte släpper taget...

Bra gjort att bara ta en klunk! Det är mycket svårare än man kan tro att bara smaka och sen lämna. Att inte tänka att det är förstört och då kan man lika gärna dricka sej full. Ett betydelsefullt beslut. Absolut ett stort framsteg. Du själv bestämmer hur du vill räkna, om du vill räkna. Kalla det du för dag 6 och fortsätt från det. Jag tror på dej, sitt inlägg andas vilja och styrka.

Ja våra minnen är viktiga både de bra och de dåliga. Jag tänker ofta på hur man mår dagen efter man druckit. Det är en bra spärr. En annan är barnen....blir så glad för dina barns skull, och din så klart, de har en pappa som är närvarande och kan och vill göra saker med dem :)
Känn dig stolt över att de är på första plats i ditt liv :)

Det är väl bra. Du behöver vara tuff nu. Alkohol gjorde ofta mig så otroligt blödig och gråtmild. Larvig ibland faktiskt!! Hade inte koll på vad jag verkligen kände.
Jag blir lite trött på maken min när han dricker fre-lördag men han är en härlig man på vardagarna så det går ok. Skulle inte stå ut en dag om han drack varje dag det vet jag...så kul är man inte då. Jag vet ju av egen erfarenhet :)
kram på dig.....

Och det är längre uppehåll en på länge.

I fredags delade jag en flaska bubbel med sambon. Blev inget mer då. Kändes ok när jag vaknade. Lite tung i huvet kanske.

I lördags var det fest och då var jag sugen men höll mig till 2 folköl tidigt på dagen och sedan alkoholfritt tills vi kom hem. Då drack jag 1 glas vin och 1 väldigt liten wiskey. Kändes bra när jag vaknade igår morse.

Men igår efter lunchen tog jävulen över. Drack en hel flaska vin och två wiskey mellan 1330 och typ 2100. En folköl blev det också.

Var som vanligt när jag druckit, vaken mitt i natten. Vaknade tung i huvudet men annars ok. Sjukt trött idag.

En intressant sak jag såg när jag tittade mig i spegeln igår precis när jag öppnat vinflaskan. Och det var att mina ögonvitor hade blivit supervita igen. Idag är dem lite gråare.

Ny vecka och nya tag. Hur länge håller jag djävulen borta denna gången?

Jag kan bara berätta att jag har varit i exakt samma position som dig. Jag har sjukanmält mig, ljugit och bedragit för jag legat så bakfull eller med avtändning. Jag gjorde det i närmare 15 år innan jag lyckades hamna på rätt köl. Antabus är ett bra steg i rätt riktning. Men försök även blanda det med att bryta vardagliga vanor. Något jag verkligen verkligen verkligen kan rekommendera är hästridning (hippoterapi). Att få komma bort och ut genom ett intresse när man får träffa andra människor är toppen. Har du någon gård eller hästklubb i närheten av dig? Det är verkligen något jag kan rekommendera och vi kommer på www.beroendesidan.nu skriva en artikel så fort sidan börjar bli klar.
Skriv gärna ett PM om du behöver snacka.

Tack Steglitsan
Ditt inlägg värmer. Det är fint att få skapa och vara en del av detta forum som gör så mycket för så många. Den generositet ni visar genom att uppriktigt och respektfullt dela mer er av era erfarenheter och tankar är ett föredöme i medmänsklighet.
Li-Lo
Alkoholhjälpen

För stöttningen mod60. Jag ska verkligheten kämpa på och vara nykter och försöka göra roliga saker.Det känns bra men samtidigt börjar jag känna att jag nästan bli en annan person. Tuffare..Märklig känsla..

Tack !!
Behövde höra nåt positivt.
Känner mej värdelös och viljelös för att jag inte stod emot.

Hon svarar inte. Det är min allra bästa vän. Nú idag börjar jag med antabus. Har du provat d någon gång? Att fólk säger så är det ingen vidare. Man försöker och bara tro att næsta gång blir d bättre.

En vecka avklarad. Allt har gått över förväntan. Tyvärr kommer såklart tankarna att jag kan ju drick lite nu efter som det gick så bra. Bara att kämpa emot. Minus 3kg på vågen gav en extra knuff att hålla i.
Hoppas det går bra för dig Pion.

Hur gick det för dig? 27 dagar är fantastiskt! Titta framåt nu. Det försöker jag göra. Kram

Hej Izzy
Jag vill skriva en rad till dig. Du har gjort stora förändringar och varit en förebild för din dotter. Bara genom att vara du är du ett stöd för henne. Hon ser att du tar ansvar för dina behov och gör saker för att må bra. Det hjälper henna att göra likadant i förlängningen. Du är en förebild för många.
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hej Marvik
Välkommen till forumet. Du beskriver en situtaion som många kan känna igen sig i. Du vill gärna ha råd om hur du kan gå till väga nu när ni hamnat i en låst position. Din tillit har fått sig en törn och din partner känner sig trängd. Det låter som att du tydligt beskrivit för din partner på vilket sätt hans drickande påverkar dig. Hur upplever han sitt drickande. En undran till honom från dig skulle kunna vara: - "Jag har sagt hur jag tänker och känner inför ditt drickande och jag har behov av att veta hur du ser på det så att jag kan ta beslut om hur jag ska förhålla mig och vilka steg jag ska ta framöver. Jag kan inte bestämma över dig men jag skulle vilja veta hur du ser på detta. Naturligtvis finns det något med alkoholen som du gillar samtidigt tror jag att du också oroar dig och har funderingar på vad som är problemtiskt. När är det för mycket för dig, vart går din gräns?"
Du kommer sannolikt få fler idéer som kanske passar dig bättre av andra användare. Välkommen igen!
Li-Lo
Alkoholhjälpen