Senaste kommentarerna i forumet

Vackert att läsa. Bra jobbat :)

Tänker ganska mycket på att det är en bra definition av beroende när en känner att det är då med hjälp av A som en känner sig "normal". Har ofta tänkt så, att då är då jag fungerar bäst. Inte längre.

Kram!

Tack! Blir glad att jag kan bidra. Det går bra! 4 veckor nu, 29 dagar. Ibland (ganska ofta) är det motigt, det är det, även fast det låter som att jag har koll. Jag kan ibland tänka och undrar om det är värt det, jag försöker intala mig varje dag, det är värt det i det långa loppet, jag vill må bra, jag är värd att må bra.

Kram på er, önskar att vi alla lyckas med våra mål!

Musik o hund o vita dagar. Bra jobbat!

För en vit lördag fylld av sånt arbete som kallas "fritid". Varit härligt effektiv o fått mycket gjort. Samt varit på middag där värdparet blev lite förvånade över vårt alkoholstopp men sedan kom bubbelvattnet fram o så var det bra med det. Inte särskilt komplicerat...ändå kommer tankar på a nu o då, en inre överläggning i huvudet, så skönt det skulle vara att få dricka o känns den där känslan av hur allt bara släpper..,men så ruskar jag på mig och säger STOPP! Jag är en aning upp i varv just nu, det inser jag men det får vara så ett tag. Det viktiga är att få ett avstånd mellan nu och alla dagar med a. Att varva ner, hitta en ny jämvikt o en bättre balans får komma med tiden. En sak i taget och en dag i taget.,,
Sov gott nu alla ni/vi som följs åt här.

Ja det har du rätt, det är ett frö som växer, och det växer starkare när vi känner att vi faktiskt lyckas med de mål vi har satt upp. Jag lyckades i fredags! Jag var sopslut efter en veckas slit. Har haft en rolig dag med barnen i skidbacken på torsdagen men samtidigt tär det på mig att fixa med allt, att hyra skidor, planera och handla mat, se till att alla får mig sig allt och att allt är packat, bilfärd och hinna i tid, se till att alla mår bra. Fredagen var sjukt kämpig att ta sig igenom på jobbet samtidigt med press att jag måste leverera, barnen har sportlov så de fick hänga med. Jag mådde verkligen skit, var så trött så det gjorde ont! Normalt hade jag tagit "några" stärkande öl efter jobbet och gått in i dimman, kolla på tv-serier tills jag somnat i soffan. Nu lyssnade jag på mig själv, om jag är trött vad jag man då? går och lägger sig! Det tar emot, för jag vill känna att jag få ut mer av dagen, den där stunden av lugn o ro, egen tid. Jag valde att sova. Jag är glad för det för idag, för idag har jag orkat göra massa roliga saker med barnen som jag inte annars hade orkat. Till och med hunnit med att fika med mina föräldrar, springa en mil och avslutat med att njuta av Mello med kidsen. (ja alla tycker inte om Mello, men det gör jag)

Nu ska jag sova, för jag är trött och det är ok, jag har haft en underbart bra dag. Vet du vad? Jag har inte lika ont idag, smärtan gick över utan alkohol, fröt har växt till sig, lite starkare!

Hej hur går det för dig?

Lägesrapport tack!

Jaa du Lill-Per. Vi har följts åt en längre tid. Vi har mycket som är gemensamt. Känner så väl igen mycket av det du skrivit på forumet. Det enda jag kan säga är att mycket av de problem du beskriver mer eller mindre försvinner ju längre tid man är nykter. Själv ser jag alltid "katastrofer" i minsta småsak när jag druckit. Skulle tro att det är någon form av paranoja och den blir inte lindrigare med åren, tvärtom.

Som du kanske läst har jag en månads nykterhet på onsdag. Jag kan ärligen säga att jag både fysiskt och psykiskt mår bättre än på länge. Det som oroar mig mest är att jag inom mig liksom "väntar" på att något ska hända. Tidigare har ju väntan bestått i längtan till första glaset och därmed artificiellt kunna lägga undan problemet även om de kommer tillbaka likt en bumerang med tiodubblad kraft.

Du, liksom jag, har försökt så många gånger. Jag är också på "fel sida" 50-strecket men har bestämt mig för att löpa linan ut. Har jag gett alkoholen flera decennier känns det inte mer än rätt att ge nykterheten en ärlig chans.

Ge inte upp och allt gott till dig Lill-Per
Tjalle

Men en skön kväll!
Idag är jag hundvakt - vilken lycka!

Köpte en flaska vanligt och tre utan, känns som en hyfsad ekvation.
Tomhet och sorgliga tankar gör ju att suget efter vindimman är stort. Funkar hyfsat bra att späda ut med det alkoholfria faktiskt.

Just nu ner sedan ett par dagar. Återhämtat mig efter en lång dags drickande. Reser långt o länge igen. Tänker mig att växla ner från mina höga krav på mig själv och mitt jobb men kan inte se det i verkligheten riktigt. Hur ska det gå till? Alltid så spänd och orolig för småsaker. Stressad att inte hinna. Stressad över att inte kunna ta det lugnt i skallen och tankarna som maler konstant.
Har märkt att jag nu efter varje fylleri är sjukt mycket sämre dagen efter än förut. Har alltid mått bäver länge efteråt men nu får jag ligga i sängen hela dagen efter och känner mig verkligen sjuk på riktigt.
Ytterligare en varning som jag måste ta på allvar.
Tänker på detta med trygghet och att känna sig nöjd och inte vara orolig över framtiden eller andras åsikter.
Jag skulle ge vad som helst för att bära med mig känslan av grundtrygghet.
Kan man nå dit när man kommit över 50 år? Tryggheten ska man ju få med sig i modersmjölken, jag fick ju inte riktigt det, men det måste väl gå att skaffa sig själv med rätt människor runt sig?
Hur väljer man det?
Nå, ny resa imorgon. God frukost väntar om några timmar, ligger sömnlös på andra sidan klotet och besökte gymmet för ett pass vid kl. 2 på natten. Vet vad jag vill och det är att klara mig utan alkohol. Vet inte riktigt hur jag ska lyckas hålla mig ifrån bara.
Det går som sagt upp och sedan ner.
Kram
Lp

De var ett lätt beslut att ta! Jag ska och jag kommer segra mot de giftet!

Jo de va riktigt gött! Drack dock 9 öl. Hur var det själv?

Jag tror på det positiva i människan. Det är svårt nog men buzz, jag tror på dig. Av den anledningen att du är kvar, att du är här! Jag tror att endast vår innersta vilja kan få oss att ändra oss. Och du buzz är innerlig! Glöm inte det.

Grattis till ett bra beslut och vägval! Envishet lär behövas under resan. Kämpa på nu!

Köpte nya tighta jeans och en ny tröja som jag inte kan gömma mig i. Nu ni!

Kram ?

Jag har varit nykter ca 3 månader, och förstod efter många tappra försök och lika många misslyckanden att total avhållsamhet är min melodi. Och på något konstigt vis känns det mycket lättare än att hålla på och dribbla med procent, sorter, vita dagar osv osv. Till frågeställningen Emil så är det nog svårt med procent som klarar sig osv. Den enda sanning jag har erfarit med många nära som dött av alkoholrelaterade sjukdomar är att, fortsatt missbruk leder till döden om man börjat få skador i kroppen och inte slutar dricka alkohol. Däremot så ändrar sig metoder, "sanningar" om alkohol, och mediciner som kan hjälpa vid alkoholmissbruk. Jag har pratat med socialhandläggare som säger att det svåra i att hitta personer med alkoholproblem idag, för att dom allra flesta sköter sitt jobb och att det tar lång tid innan missbruket upptäcks. Då har ju redan både psykiska och fysiska skador uppstått både på hen som missbrukar och ev. övrig familj. PP och alla andra som skriver här och delar med sig, jag har läst i flera år och det är med bla era erfarenheter jag har lyckats sluta dricka. Tack alla som delar med sig <3 Ju mer info och kunskap man har om missbruk, desto lättare är det att hantera. Det finns så mycket råd, tips och ideer på Forumet och det är fantastiskt bra att läsa. Lycka till Emil, jag lovar du har alla möjligheter att klara det!!:)

Hej Pärla! Jag har precis hittat hit sedan en vecka tillbaka. Känner igen mig så mkt i det du beskriver. Samma okontrollerade vindrickande har jag hållit på med nu i säkert tre år och även under perioder tidigare i mitt liv (är 45 år nu). Jag har länge insett att jag har ett osunt förhållande till alkohol, men har inte velat (eller klarat?) att se det på riktigt, acceptera att detta är läget nu. Dels är känns tanken på att inte dricka vin igen nästan omöjlig samtidigt inser jag att jag omöjligt kan fortsätta så här. Finns vin eller starkare drycker hemma så kan jag inte låta bli att dricka. Så, jag köper ett par flaskor vin på fredagen och dricker det mesta själv. Min man dricker mkt måttfullt. Ofta är jag jättebakis under lördagen och köper ibland en flaska till på lördagen. Idag vaknade jag och var väldigt bakis efter att ha druckit drygt en flaska rött vin. Svettig, yr, illamående, huvudvärk, äcklig smak i munnen, ångest. Och ångrar mig. Känner att jag slösar bort min lediga tid. Samma med mina semestrar då jag ofta dricker vin ca fyra kvällar i veckan. Och jag får en ångest som river i kroppen och själen av att dricka. Har drabbats av utmattningssyndrom under några perioder de senaste 8 åren (jobbar heltid idag på ett kul och samtidigt stressigt jobb) och även varit sjukskriven pga väldigt stressiga arbetssituationer. Här har alkoholen varit min avkoppling, tröst och belöning. Och samtidigt förvärrat mitt mående. Kanske har den bidragit till mitt mående och den utmattningsdepression som jag än idag håller på att läka ut. När jagläser runt lite här i forumet inser jag mer och mer att jag behöver ha en längre vit period för att få perspektiv och för att bryta detta beteende hos mig. Därefter kommer jag nog att behöva fatta ett större beslut om jag kanske måste avstå helt i framtiden. Imin uppväxtmiljö har det nästan inte förekommit ngn alkohol alls, men i min mans uppväxtmiljö är alkoholen ofta en del av ett flitigt och glatt umgänge dels i ha s familj och dels i hans släkt. Jag ser att jag haft svårt att hantera denna alkoholkultur. Mitt destruktiva sätt att dricka fanns redan innan etablerat, men har kunnat "frodas" och bli fördjupat i denna kontext. Alkohol, bastu-öl och alkohol som en del av samvaron är självklart när denna släkt ses. Vi har en sommarstuga på en plats där flera hans släktingar är bofasta eller också har stuga. Jag förknippar denna plats så mkt med alkohol att jag inte vet hur jag ska kunna hålla mig vit där. Jag tror även släkten kommer att pika mig för att jag är trist o jag inte är med och skålar och sjunger. Jag märker att en del av dem nog egentligen är alkoholberoende. Hur ska jag klara att bryta detta drickande hos mig??? Jag känner en sådan skam för att det blivit på detta sätt. Har öppnat upp för min man som märkt tendensen, men inte tidigare insett hur allvarligt läget är för mig. Jag vet inte om jag kommer att klara att sluta helt eller hur jag ska svara på omgivningens reaktioner om jag lyckas med detta. Tanken på ett liv utan den belöning och förväntan som vin betyder för mig, är nästan omöjlig att tänka och än mindre förstå hur den ska bli verklighet. Jag tror det nog är så det behöver bli. Min man vill stötta mig i detta och det känns skönt. Men jag är full av tvivel. I dagsläget är det så passat jag ser fram mer emot att dricka rött vin än att ha sex eller att göra sånt som jag tidigare tyckt varit roligt. Hur ska jag klara detta...jag vill ju ha det på ett bättre sätt, leva ett liv med livslust. Tack alla här i forumet som bidrar med hopp, erfarenheter, kraft, klokskap, värme. Pärla, det var igenkänningen i hur du beskrev hur du druckit som gjorde att jag vågade ta steget och våga skriva själv. Tack?.

Välkommen till forumet! Av ditt inlägg att döma står du i ett vägskäl och känner dig lite vilsen. Det låter som att du tagit ett beslut samtidigt som du är osäker på hur det ska genomföras på bästa sätt. Här finns många som har erfarenheter och generöst delar sina berättelser om hur det är att vara i, fundera på att förändra eller lämna en relation med någon som dricker.

Trådarna här har lite olika "tempo" för att få svar är det ofta bra att vara aktiv i andras trådar och samtidigt starta en egen. Hur skulle det kännas för dig? Att ha en egen tråd?

Hur du än väljer är vi glada att ha dig här! Hoppas att du kan finna del av det stöd nu nu efterfrågar.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen/Anhörigstödet

för kloka ord och inspiration till oss som ännu vacklar och inte helt kommer ur skiten. Men jag tror med en åsnas envishet att jag till slut kommer att lyckas.

Nyckelpigan, tack, dina ord gick rakt in i hjärtat.

Jo, Lena, det är helt otroligt att folk undrar och bryr sig, det är det som gör att jag gråter.
Jag gråter över att känna den värme och medmänsklighet som finns här inne.

Jag har inte varit här på många veckor nu, och det har inte varit någon bra tid för mig.
Men, jag ska ta mig ur det här, det ska jag.
Till slut ska det gå.

Tack alla ni som skrivit i min tråd, det här forumet är en sann livlina, utan det vete sjutton?

//Buzzz

Satt för ett par dagar sen på en flygplats i Tyskland. På en restaurang, vid samma bord, där jag för ett par år sedan under oktoberfesten satt och på pimplade öl. Även nu öl i glaset men av alkoholfri sort. Den typen av tankar kan fortfarande ge mig en riktig kick. Jag blir så himla tacksam när jag tänker på mitt beslut att återigen göra ett allvarligt försök med nykterheten. Med glädje räknar jag mig idag till de som jag då såg som långtråkiga tomatjuicedrickare på flyget ?
Ta väl vara på er!
//PP

Skriver inte ofta och det var länge sedan jag gav mig in i en ny tråd. Gör det i din lite ställföreträdande för alla nya trådar och alla nya kämpar här på Forumet. Ägnade mig själv åt en massa att läsa under min egen period av halvdan "vankelmodighet" inför att ta adjöken till alkoholen. Det råder inte brist på i formation om att det faktiskt är mycket svårt att bryta ett beroende, och kanske ännu svårare att hålla sig nykter. Detta letande eftr information var kanske även en "ursäkt" för mig själv att rättfärdiga mina egna återfall? Det handlar till sist om stor motivation, envishet, och att inte glömma om man villa lyckas. Det viktigaste är kanske att misslyckas inte innebär att vi är sämre än de som lyckas. Men idag är jag övertygad om att faktiskt alla kan. Och det är väl en tröst att veta att faktiskt 100% är potentialen på alkohol beroende som kan sluta?
Nu ser det tyvärr inte ut på det viset för vi kämpar mot en obehagligt mäktig motståndare. Själv blev jag faktiskt förbannad när jag för ett par år sedan tänkte på det. Skulle jag av alla tillhöra dem som levde med alkoholproblem livet ut? Var det meningen med livet? Riskera att spriten skulle ta livet av mig i förtid? Jag beslutade gång på gång att bryta men det var tufft. Till sist vekar det som jag i alla fall har levt med en ganska lång nykterhet i bagaget. Tillbaka vill jag inte, alkoholens positiva sidor kan för mig aldrig uppväga det negativa som det medförde.
Forumet är en mycket bra hjälp på vägen. Skriver själv inte så mycket idag, men läser till och från. Känner beundran för alla som hittar hit och börjar förändra sitt förhållande till drickandet. Det är ett otyg och kanske en av de svåraste uppgifter vi kan ställas inför. Därför känner jag stor respekt för var och ens resa mot nykterhet.Mitt enkla råd till alla är att om det är svårt att dricka måttligt och alkoholen ställer till problem så envisas inte med att tro att det är värt besväret. Livet är faktiskt inte över för att vi väljer nykterhet. Är det svårt att hålla sig ifrån drickat ett par månader så är det med andra ord avhållsamhet som gäller ;-) Det är i alla fall min syn på saken. Allt annat tror jag tar för mycket energi och riskerar att leda till förlorade år.
Lycka till!
//PP

Hej Norskan,

Grym du är, kämpa på!
Kan bara bekräfta i mycket av det du känner och upplever just nu, har vi många här inne, men ibland kan det kännas skönt att få det bekräftat.

Igen, bra jobbat mot framtiden!