Senaste kommentarerna i forumet

Hej! När jag gick min behandling, 12-stegsmetoden fick jag jag se en film som handlade just om detta. Han kallade det för the circle of trust. När man druckit som du gjort så hamnar man utanför cirkeln. Befinner man sig i cirkeln har man tillit och utanför är man misstrodd. Som beroendeperson har man ju ofta ljugit, smusslat och på andra sätt myglat och man hamnar då utan för denna tillitscirkel. Frågan är ju hur man tar sig in igen? Hur lång tid tar det? Svaren på frågorna är högst individuella. Vad gäller hur man tar sig in igen är att alltid vara ärlig, prata om saker, visa känslor mm. Hur lång tid tar det. Oftast månader och ibland år. Parterapi kan påskynda fasen. Anledning till misstroendet är också att din familj är medberoende och bryr sig om dig. Det låter kanske konstigt men de bryr sig och VILL inte du ska dricka. Deras erfarenheter när du visar ett visst humör/sätt är just att du kanske visat detta när du druckit. Prata om detta med din familj. Förklara läget. Ju längre tiden går och om man är ärlig så kommer tilliten sakta att byggas upp. Jag har inte druckit sedan juli 14 men min fru litar inte på mig än. Detta är jobbigt och frustrerande men tiden läker alla sår. Kämpa på med din nykterhet så kommer snart tilliten.

...som diskuterats relativt litet här. Jag har inte själv varit med om direkt motsvarande, men nog misstro på andra plan. Visst känns det jävligt när sånt där händer, man kämpar och gör sitt bästa och sen möts man av misstro från dem som man allra mest behöver stöd av.

Vad kan vi själva göra? Jag har två tankar. Den första är att jobba med att inse att förtroendet har brutits medan vi drack och att förtroende är svårt och tar tid att bygga upp igen. Därtill kan det löna sig att fundera över huruvida det vi tolkar som misstro kanske är mera oro än direkt misstro?

Den andra tanken är parterapi/familjeterapi. Sitta ned tillsammans med någon professionell och tala igenom saker. Känna efter vad som gått snett, försöka förstå varandra och börja bygga upp tillsammans. Jag är själv i parterapi och upplever att det gör mycket nytta fast det också kan kännas väldigt svårt ibland.

Det var ett par tankar från mig, hoppas andra har mera, som de kan fylla i med.

Ditt utbrott tror jag iofs att inte var så illa. Du visade tydligt hur du kände det och det kan vara bra att göra ibland. Bara det där med att dricka igen kunde ha lämnats bort.

Hallo David

Vill varken säga att du gör rätt eller fel, men gärna berätta att jag gjorde likadant och det gick fint.
Vadå fint kanske du undrar? Ja när jag ser tillbaka så...
Din plan håller säkert, men var inte dumdristig om du skulle behöva hjälp.
Har inte skrivit på länge men läser till och från. Nu är det snart 16 månader för min del,
och jag kan lugnt lova dig att du har mycket bra att se fram emot. Resan är tung, men finns en stark vilja
så går det.

Lycka till!

//PP

Ullabulla
Nu har jag läst hela din tråd från början till slut och följt din smärtsamma resa. Det har gjort ont att läsa men gett mig mycket Jag är också krampaktigt medberoende/kärleksberoende. Det blir tydligare nu när du delat med dig. Nu börjar min resa också närma sig slutet i min relation med alkoholisten. Först tog alkoholjävulen honom och nu vet vi att cancerjävulen kommer att ta honom. Hur överlever jag det här? Ge mig styrka!
Eliza

Jag tycker det är fantastiskt att du klarat 36 t själv, varje timme är en vinst. Hur har du det annars? Har du jobb?

Som tyvärr så många andra så vågar jag inte vända mig till vården. Förberett detta en tid. Så jag har vissa verktyg själv. Skulle jag bli riktigt dålig så vänder jag mig omgående till vården. Nu försöker jag ta mig igenom detta på egen hand (med stöd av vad jag läser på forumet). /D

Hej roses123,

Googla på Josefin Dahlberg, chefredaktören på bloggen modette. Kanske kan hon ge dig lite inspiration? Hon skriver om sitt problem i sin blogg men sedan har hon även pratat om det på nyhetsmorgon i TV4.

Starkt av dig att reflektera över detta i sån tidig ålder. Kom ihåg att det är du och endast du som bestämmer hur du vill leva ditt liv.

Lycka till!!

Stort TACK :)

Okej, bara säga till om det är något, ibland kan det ta tid innan vi upptäcker frågan, men vi svarar så fort vi kan. Hoppas forumet blir hjälpsamt för dig! /Rosette

Jag vill gärna vara kvar!! Behöver detta medlemskapet mer än något just nu men vill vara anonym. Kom inte på hur jag gjorde när jag loggade in. Tack.

Hej, jag kan inte se att du fyllt i några personuppgifter. Men självklart kan jag avsluta kontot om du vill ha hjälp med det. /Rosette Alkoholhjälpen

Hur jag avslutat konto eller ändrar uppgifter! Hjälp!

Ska försöka ände apå mina uppgifter...

Hej Petrahelena, välkommen hit! om du skapar ett anonymt konto från en mailadress med ett exempelvis påhittat alias och aldrig nämner andra personuppgifter är det bara det du själv väljer att dela här på forumet som blir offentligt och du blir på så sätt anonym. Hoppas mitt svar var till någon hjälp. /Rosette Alkoholhjälpen

Hej! välkommen till forumet, du beskriver flera saker som du ser som tydliga nackdelar med alkoholen, hemmet som aldrig är i ordning, ekonomin som försämras och tiden som går åt till alkoholen. Du har erfarenhet av att vara vit en lång period så du har en målmedvetenhet du kan ta nytta av för att nå till det du längtar till. Fortsätt gärna skriva och läsa här på forumet och hoppas att det kan vara en hjälp för dig. /Rosette Alkoholhjälpen

Hej Davidnog! Välkommen till forumet, du har nu efter en längre tid där alkoholen tagit för stor plats i ditt liv bestämt att göra en förändring, ett stort och viktigt beslut för dig, starkt. När det gäller abstinens är vårt generella råd, som du kanske redan sett (under faktaflik eller i en kommentar här på forumet) att söka sig till vården och inte göra det på egen hand om man är rädd för svår abstinens, det går också som start att ringa 1177 och rådfråga vad som skulle vara närmast att vända sig till. Hoppas att du tar och får den hjälp du behöver för att lyckas med din förändring, fortsätt gärna skriva och läsa här på forumet om det är en hjälp för dig. /Rosette Alkoholhjälpen

För många är det säker ingenting, men för mig otroligt. Har hittills (peppar peppar) inte känt av någon "farlig" abstinens. Jag har förstått att det kan leda till en livslång kamp att hålla sig nycker. Min kamp nu är timme tör timme. Finns det någon här som avgiftat sig själv? Trots all info som finns på nätet så känner jag mig otroligt ensam i detta.

Tack för tipsen :). Alla råd är bra tycker jag.

Mitt första steg har varit att komma hit. Vill helst inte gå en behandling för jag fixar inte att erkänna denna hemska sanning för alla omkring mej ännu. Jag vill hålla mej nykter för i så fall händer inte detta. Det kommer bli svårt men det är sö viktigt nu. Min man har bestämt sej för att följa min väg och stötta mej nu men kag tvivlar mer på honom än mej skälv just idag.. Jag vill vara nykter långsiktigt. Kanske för alltid. Kag vet vad du säger. Hur söker jag hjälp utan att behöva läggas in, berätta för alla riskera vårdnaden om våra barn?

Det du skriver skulle kunna vara jag själv :). Jag tänkte som du först det är ju bara att inte dricka. Gick inte så bra för mig. De råd jag kan ge dig är att:¨
1. Ha ingen alkohol hemma
2. Frdeag ta inte vägen förbi systemet. Känner du sug gör något tills bolaget stänger
3. Får du sug så bota med cola och choklad eller nåt annat
4. Har du nån hobby så pyssla mer med den när suget kommer
5. Om du blir bjuden så tacka nej och var ärlig.

Vet inte om det hjälper dig. Du har ett kemiskt beroende och det försvinner på kanske 2 veckor, eller ja kanske inte försvinner utan dämpas ganska så väl.

Du verkar ju vara den av er som inser problemen. Bra men försök att ta hjälp nu för ni förstör ju inte bara era kroppar utan det kommer ju drabba era barn hårdare och hårdare. Du är ju säkert en jättebra mamma och vill att era barn ska ha de bra. Problemet som både du och jag vet är ju att snorta linor kan ju öka till sprutberoende. Detta kan man liksom med alkoholen aldrig säga "Det kommer inte hända mig". Kan inte så mycket om blandmissbruk men ta hjälp annars kommer ni inte fixa detta.

Hej. Jag är en tjej runt 20 års åldern. Sedan jag var 15 har jag druckit mig väldigt berusad vid fester och krogar. Jag har kunnat klara av gymnasiet med topp betyg och något år i läkarutbildning. Jag har klarat av att va nykter i månader under plugg för att jag har låtit bli att gå på fester. I de flesta andra sammanhang då jag har druckit så har allt gått åt skogen. Jag har hamnat i farliga situationer,blir utnyttjad och tappat förtroendet och sårat min familj. Men nu har när jag bara arbetar och har tagit paus från studierna så har det börjat bli värre. Jag har mer fritid och mer tid att festa. Detta har gjort att jag hamnat i en dålig bana igen. Och samt känner grov ångest efter varje utgång och fest. Eftersom jag har gjort helt omoraliska saker som jag skulle aldrig göra annars och blivit utnyttjad av slisk. Samt att jag går och sjukanmäler mig o riskerar tappa jobb jämnt. Jag har nu bestämt mig att för att vara nykterist för jag tycker att jag så mycket bättre då. Ändå med den vetenskapen så lyckas ja jämnt falla tillbaka. När jag väl bestämmer mig för det. Aja ja få se hur länge de håller. Nu senast gick det några veckor innan jag tog ett glas igen och lyckades sluta efter det. Men veckan efter då jag tänkte att jag har fått ett grepp på de här, så blev det för många glas och det spårade ut igen. Och nu sitter jag med en jävlig stor ångest igen. För trodde jag att det hade med mitt umgänge att göra, men under en viss tid börjar jag tro att de är lite både och:/

Jo men så är det nog. Han dricker måttligt men drar mer linor än jag. Jag gör det mer när jag redan är full och blir bjuden typ. Han kör mer som en helg grej. Istället för fyllan.

Hej! Uppfattar jag det rätt att både du och din kille knarkar? Du dricker en del också? Jag skulle omedelbart ta kontakt med läkare och få hjälp med behandling. Kanske någon form av medicinering och behandling/terapi. Vad tror du om det?

Såg att du ramlade i helgen. Synd..jag vet precis hur det känns. Har gjort samma sak, så många gånger. Det är hemskt..Men en sak har jag lärt mig, som äntligen gått in i huvudet..

Man måste titta framåt! INTE gräva ner sig för varje gång man ramlar till, för så länge du fortsätter framåt och inte ger upp, så kommer du nå ditt mål. Förr eller senare!

Så lär dig av misstagen, fundera vad du kanske kan göra annorlunda nästa gång du kommer i samma läge..men släpp det sen!! Du fixade förra helgen! Du kan fixa nästa..eller hur? Sen är du tillbaka på rätt väg igen..Starkare än förra gången!

Du kommer fixa det! Jag tror på dig!

Kram Mic