Senaste kommentarerna i forumet

Så fint du beskriver! Grattis och fortsatt lycka till ? / mt

Känns bara som att det suger. Jag skäms och det känns som alkoholen gör att jag flyr från problem ett tag, men vet att det egentligen bara gör allt värre. Känner mig ensam även fast jag har vänner, men ingen som vet om mina alkoholproblem.

i den församling där du bor. Därifrån kan du kanske få hjälp till fröken 9-års födelsedag. Diakonin finns för att hjälpa när det är som svårast. De kan kanske också ge dig stöd och råd. Väldigt många vet inte hur diakonin fungerar men ofta kan människor få mycket bra hjälp där. Lycka till! / mt

Du är här och det mycket bättre än ingenstans. Tycker ändå att du ska kontakta din komun för dom har skyldighet att hjälpa dig. Brukar finnas något under missbruk och beroende. Oavsett finns vi alla här av samma anledning. Hatar att säga det men du är mer än välkommen.

Rakt in i hjärtat och hjärnan gick dina ord, så min dagenshjälte blir du och tack för de orden❤

Jag kunde bli förbannad, häpen avundsjuk, bitter på alla jag läste om här på forumet som verkade lyckas kunna sluta med A. Men jag kunde också känna deras stolthet, glädje, styrka, eufori, som hade slutat dricka. Jag förstår om man har alla dessa känslor och fler därtill, beroende ¨på var man själv står och hur man mår. Förut så tänkte jag mycket på varför jag trillade dit. Arvet var en del, med missbruk i släkten. Men också den ökade toleransen. Mer och mer oftare och oftare. För mig gick detta inte supersnabbt utan det har tagit några år. Jag har umgåtts mycket med liksinnade. Har det varit fest(typ varje helg och vardagarna förstås) då såg man till att kunna vara hemma eller sova över hos vänner. Det är klart att varningsklockorna har dånat men jag har hört ett klinge-ling. Idag har jag min a 4 månader A-fritt och det känns helt normalt. Fattar inte att tiden gått så fort. Nu när jag får sug vilket händer högst 1 gång i veckan, tänker jag på olika saker. Hade A varit som knark så hade jag nog sprutat in A i kroppen, för att få i mig det fort nog. Jag öppnade burkar i bilen, kunde inte vänta tills jag kom hem. Öppnade vindunken, kunde halvsvepa 2 glas för att få in vinvärmen i kroppen fort. Och det är klart att en sådan kväll oftast slutade med sludder, telefonsamtal, ledsna barn, och morgonångest. Därifrån till nu och A-fri hur gick det till?? Först att min chef säger till mig om att dottern mailat henne om mitt a- missbruk. Chefen pratar till mig på ett fint sätt, och vill verkligen hjälpa mig, talar också om hur vanligt det är. Var 7:e person i Sverige som har problem med A. I mailet hade dottern också skrivit om hur bra jag skötte mitt jobb och hur jag verkligen brann för mitt arbete. Jag skulle skämmas om jag skulle ha samtal med chefen om A och hade druckit efter vårt samtal och varit tvungen att erkänna det. Jag är en ganska ärlig person och skulle aldrig försöka mig på att ljuga om det. Sedan alla tankar jag haft om missbruket i min släkt. Varför dom ej kunde sluta för gott? Alla som kunde sluta hur gjorde dom? Jag måste sluta för att jag vill det för min skull inte för någon annan. Inte sambon inte mina barn osv. Har jag självkänsla nog till mig själv för att kunna sluta? Ja jag har bra självkänsla har nästan alltid haft det. Men kände på dom senaste åren att den börjar naggas pga A. Om min självkänsla inte räcker till då måste jag först ta i tu med den biten. Ifall jag slutar för någon annans skull och den försvinner ur mitt liv, vad gör jag då? Mitt alkoholintag måste bara handla om mig själv. Sen att omgivningen mår bättre av det är ju en fantastisk förlängning av mitt beslut. Om jag försöker sammanfatta mina tankar så för att jag har kommit en bit beror på : Att jag slutar för min egen skull. Att jag läst en massa om alkohol dess verkningar i mig på andra osv. Att jag pratat med tänkt på andra som lyckats. Att jag inte stämplat mig själv som en obotlig alkoholist utan en person med missbruksproblem. Att jag sett bakåt ibland och framåt ibland. Hur har mitt liv varit? Vill jag ha det så? Hur vill jag ha mitt liv? Såklart har A varit den stora frågan i mitt liv. Hur kunde jag tillåta A ta så stor plats? Jag tänker också på mina barn som nu har en mycket bättre mamma. Tänk om/när jag får barn-barn och dom får bära denna skämskänsla som det innebär att ha mor- eller far-föräldrar som dricker? Barn-barn som inte kan komma hem till mor-mor för att hon är full. Det låter inget vidare och jag har även detta i min närhet. Jag har ofantligt mycket att förlora om jag skulle falla dit på A. Suget finns ibland men jag motar bort det genom att tänka på mig själv när jag raglade omkring här hemma. Ingen vacker syn förmodligen. Hur jag sminkade över mitt fylle-röda ansikte för att barnen inte skulle säga något. Jag mår bra nu och jag kan titta mig i spegeln och känna stolthet över mig själv. Lycka till på er väg. Och jag hoppas ni andra på forumet får en fin dag Kram <3

Igår kväll var både bra och dålig. Det var bra att jag fick sova i tid, det var dumt att jag valde att dricka. Nu var det inget enormt intag av a, men jag är medveten om orsaken. Och jag vill inte behöva använda mig av a för att lugna mig.
Idag har jag ont i huvudet, och grannen började borra i väggen vid 7snåret. Det är endå en förbättring mot tidigare vanor och jag ser detta som ett bump i vägen. Åter igen så lär jag mig och jag behöver inte "prestera" den perfekta nykterheten.
Idag tänker jag arbeta vidare precis som dagarna innan igårkväll, det behöver inte vara allt eller inget.
Kram

Så starkt och ger oss andra styrka att följa i dina fotspår.
Kram och grattis

Tack för glada tillrop och kramar till er, var en riktigt bra dag igår.
Låten Håll huvudet högt gick genom huvudet och för första gången på länge var jag stolt över mig själv.
Tog en egen dag igår och låt lunch med en god vän och gick på stan en stund.
Att nu fokusera på nästa mål och börja se en skymt av att det är så här jag skall leva är en konstig känsla.
Kommer säkert att falla men skall då komma ihåg den känslan jag har nu och resa mig och forsätta på den här vägen.
Att komma ihåg den sanna bilden av vad alkoholen gjorde med mig och mitt liv. Inte göra bilder om hur jag ville de skulle vara och utan komma ihåg den ångest och självförakt jag känt de senaste åren.
Väljer att vara nykter idag, kram alla hjältar nu tar vi en dag till

...i en och densamma. Så känner jag mig. Lite glad o ledsen på samma gång. Lättad o grubblande.
Levande! Är så glad att ha mött dig med flera medvandrare här, ni har flyttat in i mina tankar o mitt hjärta och väckt en uppriktig "jag bryr mig om"-känsla hos mig. Glad när jag är här inne även då jag samtidigt kämpar mot ångest, oro, sug, rastlöshet.
Ha en fin dag så hörs vi senare!
Kram!

Ett år idag.
Det är vackert.
Det är skönt i själen min att tänka att du i ett års tid har sluppit att vara bakis & skakis.
Helt jäkla underbart.
Jag är väldigt glad över att du finns och att få ta del av dig här.

P&K!

G R A T T I S :)

Håller med dig om att det är en sorg lite som att tänka på en förälskelse, där man efter ett tag bara kommer ihåg de bra sakerna.
Så jag tror att de är bra att ta fram den sanna bilden ibland, försöka komma ihåg känslan när man ville bryta med alkoholen.
Du är stark nu och tycker du har så många kloka tankar.
Ha en härlig tisdag, kramar och styrka

Så du är här nu. Vad trevligt. Välkommen. ♥

MuMa-Muris. Det känns så rätt och riktigt på alla sätt och vis att du är den första att gratulera. Du är en av dom som betydde allra mest för mig där i början - jo, ja, förvisso nu också ;) - och jag vet att jag sagt till dig att du fick mig att ta min nykterhet på allvar. Löv u for now and ever.

Ni är många som hjälpt och uppmuntrat och varit så fantastiska här, och det på ett sånt klokt vis. Aldrig att jag känt mig så där rådd och förmanad (som skulle fått mina gracila hästben att sparka rätt ut) utan ni har funnits där och tagit mig och mitt stundom konstrande sätt så ... ja, jag undrar om ni inte är både psykologer och pedagoger hela gänget. Stort varmt kramtack till alla er. ♥

I min fantasi skulle jag nu ha publicerat en välskriven och eftertänksamt formulerad liten reseskildring men, vafan, det sket sig. En gammal släkting gick och dog och jag har ägnat helgen åt att städa och städa ut boyta. Gah, jag b e h ö v e r verkligen mina lediga helger..!

Hursomhelst. Jag har mött varje morgon i ett års tid med ny- och renbäddat sinne. Jag är klarare, sannare och lättare - jag har blivit mer mig själv.

Värt det?
Ja.

Så där ja. Nu ska vi ha en förbaskat skön tisdag, hörni.

PUSS!

Läste just en fråga om när det blir lättare, när suget släpper taget. Jag vet att detta är en livslång res men att utmaningarna förändras. Träffade en man som beskrev hur suget 10år senare plötsligt överrumplade honom. Det är efter mötet med bl a honom jag döpt denna min resa till EN DAG I TAGET. Att tänka att "suget går aldrig riktigt över' är inget man ju orkar, dessutom är det inte säkert så för alla. Mest handlar det nog om en insikt o medvetenhet om vad som nu o alltid är ens utmaning. Har läst om "måttlighetsdrickande" och tycker både det låter lockande samtidigt som jag är skeptisk. Eftersom alkohol klickar igång nåt i min hjärna skulle ju alkohol reta detta system o personligen tror jag inte jag har styrkan att vara kvar på måttlighetens nivå. Jag saknar ju den där spärren som måttlighetsdrickarna uppenbarligen har. Det finns en sorg hos mig nu också - "ska jag aldrig få ta ett par glas med mina vänner?" En röst i mig säger: jo men det är väl klart! En annan säger: nej, så är det, du o a passar inte ihop.
För mig gäller nu att fokusera på stegen i det lilla.
En månad sen jag var på Systembolaget och nyktra dagar tar jag nu en dag i taget. Har varit medlem här i 3 veckor redan, så fort det går!
Ha en vit fin tisdag!

Jag ser våra fel och brister och mina egna återfall. AA är perfekt och jag har aldrig sett så många fantastiska människor som där. På ett möte pratade en fin man om en förklädd Gud. Alla möten som jag har bevistat är fulla av förklädda gudar. Har dock svårt att kombinera detta med 12 timmars arbete varje dag och så många med mig. AA är fantastiskt och att kapitullera för maktlösheten inför alkoholen är det första steget. Har sett så många vackra människor som har byggt värdiga liv genom AA. Själv var jag kanske inte alltid så bra men det passar vissa. En del blir tillochmed lyckliga på kupppen.

Har varit nykter i en dryg vecka. När går det över. Trodde att det värsta gick över efter några dar. Vaknar mitt i natten och är bara så sugen på att dricka igen. Tre dagar bruka hjälpa för att ångesten ska upphöra men nu är jag sugen.

Vad gulligt gjort!!!

Hej Carl, vad skönt att se att du är tillbaka här på forumet. Det är tråkigt att höra hur mycket du brottas med detta välkända fenomen. Jag gör det också varje dag.
Nu har jag dock lyckats hålla mig i skinnet en period. Har insett att jag inte klarar detta ensam utan släpade mig iväg till ett AA-möte. Där möttes jag av en härlig skara människor som inget hellre vill än att hjälpa. Om jag släpper det högtidliga och bara fokuserar på min nykterhet så kanske det även finns en ljusning för mig.
Skulle gärna ta med dig på ett möte och se vad du tycker.
Annars hoppas jag att du kämpar på, för det är inte jätteroligt med det maniska drickande som både du och jag känner så väl igen oss i.

Majblomman ? Vet inte riktigt vad de gör men tror de ska hjälpa familjer. ?

Vilken härlig känsla! 50 dagar, så jäkla bra jobbat! Häng i nu levande! Många kramar

För mycket. Valde dimman.
Nu blir det äntligen en tidigt kväll och sömn. I morgon är det en ny dag. Just nu är jag avdomnad och trött. Sov sött.

Bra jobbat Vinärgott
Kämpa på mot skiten! Du är värd ett bättre liv än att ha ångesten hängandes över!

Tack för fina ord. Här har det gott mest i tetra pack vin, lättare att gömma undan, platta till när de är slut. Hemskt, ett tag fick jag skriva en post it lapp, som beskrev vart de tomma kartongerna fanns. Jag kom inte alltid ihåg det. Det känns bra att veta att jag inte är ensam med problemet med vinet. Det är ju en sak ingen talar om/eller erkänner. Det tog ett tag innan jag erkände det för mig själv, och tänkte dra ner på drickandet. Visst, sure babe, funkade en kväll det. Det är inte slut förrän det är helt jädrans tomt. Men med dagens värsta ågren, så måste jag ta mig igenom det här. Styrkekram till oss!

och jag känner att livet är inte så mycket sämre utan vin.
Det är inte bättre heller, men inte sämre.
Kanske ska sluta hälla i mig giftet.

det betyder väl att de har ett problem, inte du? :)
Ok, jag bor i en liten stad och jobbar som lärare. I fredags fick jag meddelanden på Messenger från mina elever (över 18).
Klockan var 12 på natten. De var på puben mittemot, blev hungriga, undrade om det är ok att komma till mig.
Varför inte? De kom in, stekte ägg, vi skrattade, skojade, hade roligt. De drack var sitt öl innan de kom.
De störde mig, jag är deras lärare, men jag gillar dem, bryr mig om dem, har kul med dem, inga problem.
Förresten, jag var så himla, himla glad och stolt att jag var nykter!