Senaste kommentarerna i forumet

Gömde frågan. Hur går man tillbaka, ställer om hjärnan till en tidigare datum? Jag vill vara lika alkohol/ciggfri som jag var i torsdags. Går det eller måste jag börja om från början? Pepp, pepp! Säg att det går!

Hej! Har läst de flesta kommentarer här och det känns skönt att få lite pepp. Jag ligger och har ångest efter helgen. Var inte jättefull, hade jättekul men vaknade och mådde jättedåligt! Har vuxit upp med en alkoholiserad pappa och många gånger själv funderat på varför jag dricker. Det har hänt dåliga saker på många av mina fyllor men jag har desto fler bra och roliga fyllor. Slutade röka för ett par månader sedan. Cigaretter har styrt mitt liv alldeles för mycket. Cigg och alkohol har alltid gått hand i hand. Rökte och drack i helgen och ångesten är hemsk! Har bestämt mig idag att det får vara nog av båda!! Jag förtjänade inte att växa upp med en alkoholiserad pappa och jag förtjänar att må bra!!! Tack vare denna tråd förstår jag att jag var nere i en dipp i helgen men förstår nu att jag ska ta mig upp, utan att ge efter för beroendet!!! Hoppas jag i alla fall. Hoppas tråden lever vidare, ska läsa här när suget kommer.

tack för dina råd Ullabulla. Det är något åt det hållet jag själv tänkt. Men alkoholisten lever i en föreställning om att alkoholen är HANS problem och ingen annans. Han har nog knappast heller tagit in att han har en statiskt överlevnadstid på några få år med sin diagnos heller och dessutom med en stor nedsättning av livskvaliteten under tiden. Förnekelse är och har varit hans stora konst i livet. Drömmen att nå fram i ett samtal är den lika utsiktslös som att få någon att sluta dricka? Troligen är det så och det är väl här som jag måste hitta mitt liv nu och framöver. Allt blev bara så extremt uppenbart nu.

Var en helt vanlig tonåring det här hände i en villaidyll var inte särskilt strulig. Det här var första gången jag såg en pistol på riktigt. Han hade lånat sin pappas tjänstepistol. Kastades in i en värld jag inte sett förut.
Men tack för råden. Ser just nu inte varför jag skulle byta min drömvärld mot en tråkig . Vakna-jobba -äta-sova värld.
Vad gör man som nykter? Men inser att mitt beteende är är en rak väg mötet döden inom kort tid.
Nej man kan ju undra vad barn och ungdomar var värda förr i tiden. Det var ett trauma som gett spår och skador i min själ och mitt liv hela livet. Påverkat mina beslut och min personlighet. Men man läser andra hemska saker här på forumet, man är inte ensam på något sätt. Vakna imorgon och lagt ännu en dag till resan hoppas jag. Just nu känns det inte långt till glaset 1 sekund sen kan det vara raserat.

Oj, min egen struliga ungdomstid bleknar när jag läser om din. Var också ung vilsen tonåring på 70-talet och tänker ibland om det hade varit idag, om någon hade sett? Men det du har upplevt är ju helt fruktansvärt och måste ju ge posttraumatisk stress och ångest!

Hoppas det kändes bra bland dina systrar och bröder på AA mötet?!
Jag gick själv för ca 13 år sen då jag tyckte jag drack för mycket och jag blev helt tagen av värmen där, man är VERKLIGEN inte ensam om detta!
Höll upp i ett år ca, men sen kom de där tankarna "nä men ett glas kan jag ju ta" och sen var det igång igen, i mitt fall nån slags självmedicinering med några glas vin varje kväll. Och mer på helgerna...så har det nu lunkat på i 13 år och nu är jag så less på att vakna luddig framförallt på helgerna och ligga i sängen halva lördagen medans livet rullar på utanför sovrummet. Vill leva, 100% närvarande!
Nu har jag inte luktat på vin eller annan akloholhaltig dryck på snart två veckor:) och det känns bara bättre o lättare för varje dag.

Tänk att du inte fick mer hjälp då när det där hemska, traumatiserande hände? Hur ska en så ung människa orka gå vidare i sitt liv utan att få bearbeta?? Inte konstigt alls att det blev självmedicinering med A...och så kan man ju hålla på halva eller hela livet men förstår helt och fullt att du känner att nu är det nog!
Tror att det aldrig är försent att bearbeta med professionell hjälp dock.

Du klarar det! Med hjälp av alla runt om när man vacklar! Fokusera på nackdelar/fördelar med alkoholen så känner du längst därinne vad som är rätt!
Har skrivit om det på fler ställen här men känns som du också behöver veta: känslan när man får sug (abstinens) och känner att ingenting känns kul eller hoppfullt utan bara svart och trist utan alkohol, den håller i sig i högst 3 minuter per gång!
Sen börjar man tänka på nåt annat.
De första dagarna kommer dessa skov flera ggr i timmen kanske men det blir längre och längre mellan dom. Hjärnans belöningssystem är hård och nyckfull, men står man pall dessa 3 minuter så är man ute på andra sidan sen!

Lycka till!

Fortfarande över förväntan (rädslan).
Jag har haft hjälp av bensodiazepiner i ytterst små doser än vad som rekommenderas inom vården. Har även haft nytta av theralen (icke vanebildande sömnmedicin)
Samtlig medicin är utskriven den lagliga vägen mot ångestsyndrom. Jag är väldigt klar över riskerna med benzodezepiner.

Tyvärr så har jag sådan insyn i vården att jag inte vill ha en journal där det står alkoholmissbruk på. Tyvärr finns risken att alltid klassas som en "andra klassens patient" så snart den tas upp. Kanske överdriver för mig själv. Dock skulle jag aldrig tveka att söka vård om jag kände att det var på allvar.

Snart börjar den långa resan!

Skönt att höra. Jag klarar allt om jag inte dricker. Problemet svåra blir att avstå att fln-dricka. Ni vet, middagar, fina tillställningar osv. Men jag vill inte dricka alls just nu för som det känns nu tänds en "partyjävel" i mej efter bara 2 -3 glas och då bäst att avstå allt. Kanske för alltid.. Vet inte. Vågar aldrig hamna i dåligt läge igen. Mina barn är värda mer än en knarkmorsa. Hur säger man nej om man inte vill dra hela toryn för alla eller helst inte ens för någon??:( hur får man tag på antabus? Låter som en bra grej för mej i vissa lägen..

I mitt fall så valde min gubbe att lätta ankar då han förstod att jag aldrig skulle göra det.Han gjorde det av egoistiska skäl,att få dricka hur mycket han ville utan insyn.Men jag tror ändå att en del av honom gjorde det av hänsyn till mig.Han såg att jag mådde mer och mer dåligt i vår relation och den fungerade inte alls längre.Så att din väninna inte kan se och förstå din vånda förstår jag inte riktigt.Känn och tänk klart och separera på prov,det är mitt förslag.

Man behöver inte läggas in alls för detta. Risken att du blir tvångsinlagd är väldigt liten skulle vilja säga 0,00001%. Finns öppenvårdsbehandling. Anonyma narkomaner tror jag finns också. Kanske ska ni prata med en läkare om att få antabus utskriven en tid så kan ni inte dricka. Det jag har förstått när jag läst om balndmissbruk är att man ersätter det ena missbruket med det andra. Skriv hur det går och försök då i en fas att ta bort alkoholen.

Härligt!!!! Bra val. Läs lite här i trådarna så får du råd och stöd. Det viktigaste är att du är ärlig mot dig själv.

Usch jag vet hur det är att separera. Minnen som kommer, elakheter kan förekomma mm. Lider verkligen med dig. Du som jag vet ju att tiden är en läkande faktor men det är ju jobbigt. Tror du på särbos? Du måste satsa på något du själv tror på tycker jag.

Varför vill du inte vända dig till vården? Visst svenska allmänläkare i ssverige är inte duktiga på alkohol men du kan ju få stöd och kanske medicin som underlättar. Kämpa på. Jag vet hur det är med avgiftning. Usch för min del men du är stark.

Man får nog vara beredd på att det tar tid att bygga upp förtroendet igen. Nu känner jag inte dej, Ann, och vet inte hur din historia ser ut men är du som vi andra så har du kanske slutat några gånger förut och fallit igenom. Bara du vet i så fall att du menar allvar nu. Grattis till 53 dagar. Det är mycket bra. Din familj är nog bara fruktansvärt rädda att du ska dricka igen, dom är glada nu men vågar inte koppla av. Prata med dom, övertyga dom om att du menar allvar. Dom bryr sej.
Sköt om dej och lycka till! Det blir lättare med tiden, det kommer svackor emellanåt men det blir längre mellan dom. Jag har slutat räkna men då jag tänker efter är det två år och nio månader nu. Min identitet är varken nykter alkoholist ellet absolutist eller nykterist. Jag dricker inte alkohol, numera ett enkelt och självklart val och det är jag stolt över!

Tack aeromagnus och stingo för era kloka ord, det gav mig mycket tröst.

Ja känner du någon bokförläggare så är jag på, alla gånger.
Har upptäckt att jag faktiskt har en rätt så bra gåva att försöka kunna återberätta mina upplevelser på bästa sätt.
Vill inte krångla till det, utan att få det att låta som man säger det, och lägga in små minnesbilder att öka på läsarens fantasier.

Här hemma har vi blodvite, har satt upp ca 750 skruv i det nya taket under två dagar, problemet är att dessa små vassa pressade skruvar har "skägg" som både skär och sätter små vassa metallspån i fingrarna, så det vita taket bär små fläckar av skitiga svarta fläckar efter smutsiga fingar, röda fläckar av blod som sakta övergår till bruna när de har torkat.
Frugan går efter och putsar de rena.
Så mina fingrar värker efter pincettoperationen och de små fina snitten i pekfinger och tummen.
Både frugan och svärsonen som passande nog hade en ledig dag idag har fått punkterade fossingar, den ena med en bit av det nedhackade kaklet som har en vass glasyr, svärsonen trampade in en dyckert i foten när han rev golvsocklarna och inte hade vikt ner de vassa spikarna först.
Så det är lite blodfläckar överallt här hemma.
Nackspärr efter att ha blängt i taket hela dagen, armarna är inte heller vana att hållas så högt så länge med tunga verktyg.
Skulle riva bort diskbänken och åkte som en skottspole mellan läckande vattenledningar och rörfirman, det visade sig sedan att just våra ledningar var ihopskruvade med millimetergäng och inte tumgäng som inte finns längre, suck!, jag formligen HATAR att mecka med vattenledningar.
Och den däringa rörfirman som skulle höra av sig, hörde de av sig då?, nej så klart.
Min misstänksamhet mot hantverkare fick ytterligare en törn åt rätt håll, fast det är nu egentligen fel hål, eller rättare sagt inte åt mitt håll.
Det blev två timmar med slit och förtvivlan, det slutade med att jag fick såga av ledningarna och sätta dit egna kulventiler, känns inte heller helt hundra säkert.
Hursomhelst två dagar med 15 timmars arbetsdagar är slitsamt på en ovan kropp, men vad gör man med allt för optimistiska tidsplaner, sliter som en hund faktiskt.
Går in i duschen och låter sågspånen sakta rinna ner ner ifrån hårbotten snurra runt ett par varv i golvbrunnen innan de försvinner ut i avloppet.
Åt pizza ikväll då vi varken har spis eller diskho, gudars så gott det var, vi hade ju glömt bort att äta någonting på hela dagen.
Lånade grannens släpkärra och körde iväg alla gamla köksskåp med inredning till sopstationen, det var skönt att få trädgården fri från sopberget.
Halvtolv kunde jag sätta mig i soffan och ta igen mig med en kall alkoholfri öl, jädrar vad gott det var, kall fräsch och lite stickig, slut på 7-8 klunkar och 10 sekunder.
Burp!, och så var det bara att gå och lägga sig igen, men med gott samvete, vet ju att den där ölen inte gör mig någon skada.
Kall och god, släckte törsten bra för det var ju vad jag hade, vätskebrist, inte ett alkoholbehov...

Kommer sova gott i natt, helt slutkörd, men nöjd med livet, trots lite hickups då och då, jag är ju en känslomänniska och låter mina känslor styra mig.
Bra eller dåligt?, spelar ingen roll, det är ju min lott, och jag får helt enkelt rätta mig efter det.

Och en väldigt avgörande del i det är att inte fortsätta med alkoholen, det förstör mer än det för stunden hjälper.

Berra

Hej Namnbox!
Första steget är att verkligen känna på djupet "nä nu är det nog!"...på det där riktiga bråddjupa djupet. När det liksom inte finns så många val, fortsätta mot ett säkert stup eller vända om.
Själv har jag inte druckit något alkoholhaltigt på snart två veckor, och då drack jag vin i princip varje dag, tre, fyra glas och fler på helgerna och så har jag hållit på i flera år, mängden har ökat långsamt men säkert...för tio år sen var det ett litet glas varje kväll.

När jag slutade röka för 22 år sen (har skrivit det i någon annan tråd med, väldigt bra att veta) så läste jag ett vetenskapligt resultat som blev min räddning då: det där suget då man klättrar på väggarna (abstinens) och risken för återfall är som störst håller i sig högst tre minuter per gång! Sen börjar hjärnan tänka på annat, att man är kissnödig eller måste handla eller vad som helst, och de första dagarna kommer dessa skov flera ggr i timmen men det glesar ut vartefter tiden går...efter någon vecka kommer det kanske nån gång i veckan om ens.
Nu kommer det aldrig vad gäller cigaretter för min del och har inte gjort på många år.
Detta gäller förmodligen alla beroendeframkallande substanser.

Det har hjälp mig nu, och det stämmer verkligen, man tänker på annat efter en stund:)
Idag vaknade jag och kände ett lugn i hela mig, utvilad och pigg, inte mosig i skallen och en seghet som håller i sig halva dagen.
Kände mig glad och har inte tänkt alls på A.

Kram och lycka till!

Ta en dag i taget. Blir det jobbigt ta en timme i taget.

Skönt att höra Izzy, att det var svårt för dig också. Jag börjar nästan tro att jag blivit galen. Var ute och promenerade med en av mina bästa vänner idag och jag har känt mig så otroligt ledsen den senaste veckan och tänkte att det kommer att kännas bra att få prata med henne. Dessutom har hon själv lämnat en missbrukare för drygt tio år sedan. Men efter promenaden kände jag mig ännu mer ledsen. Tårarna bara forsade när jag kom hem igen. Hon undrade med ett hårt tonläge hur länge jag har tänkt att gå omkring och inte fatta något beslut. Jag vet inte svarade jag, det är så svårt för mig att göra en annan människa så ledsen. Då får du väl helt enkelt stanna då, säger hon. Men för mig känns det inte som ett bra alternativ heller, då ser jag till att han mår bra på bekostnad av mina känslor. Jag var väl extra känslig idag, men hon var så hård mot mig och för mig är detta så svårt. Jag går hos psykolog fortfarande och ändå är det så svårt. Från början drog jag ut på allting för omtanke om min man. Han bad mig att stanna några månader till för att han skulle må bättre och bli stabilare i sin nykterhet. Det är på något vis detta som har gjort det ännu svårare för mig nu, att han fortfarande är nykter. Känner mig inte lika arg på honom längre som jag gjorde för ett halvår sedan då han drack och jag sa att jag ville skiljas. Då var jag så arg på honom.
Har sagt att jag ska flytta till sommarstugan så fort vattnet sätts på där i mitten av april. Min man älskar sommarstället och det gör mig så förtvivlat ont att inte han kan vara där också. Hela tiden styrs jag av hans känslor. Jag vet inte hur jag ska klara att lämna honom i stan och ensam bo där. Vad är det som får mig att aldrig se till mina egna känslor först, utan alltid min mans. Håller jag på att bli galen? Det känns verkligen så. Jag känner det som att jag är i en nedåtgående spiral. Jag hade på något vis mer go i mig för några månader sedan, även om det kanske inte verkade så. Kanske det har börjat bli en vana att leva som två tysta främlingar som inte kan prata med varandra i samma lägenhet, men som ändå har så svårt att gå åt varsitt håll. Vad vet jag! Vad jag vet är att min väninna gjorde mig ännu mer ledsen efter promenaden än före.
Jag förhandlar ständigt med mig själv i mina tankar. Det upptar mycket av min tid att grubbla över detta. Vad har jag för skäl att lämna nu när han varit nykter så länge? Hur ska jag kunna se till mina känslor när jag sårar honom så mycket? Är jag säker på att jag inte älskar honom ändå? Men även om jag älskar honom, ska jag utsätta mig för all oro över hans drickande igen?
Vissa dagar väger det ena över och nästa dag det andra. Jag kan inte "leva" pga dessa ständiga tankar och att inte vilken väg jag ska gå.

denna sista tid till något bra?Göra ett fint avslut där ni förlåter varann och er själva för det alkoholen gjort med er?Tacka varann för den tid som ni ändå har haft tillsammans?Eller är bitterheten för stor och såren för djupa?Det är mina spontana tankar som jag får.Så skulle jag iallafall vilja använda den sista tiden jag har tillsammans med den man jag ändå älskat.

Fina Vickan...

Tråkigt det som har hänt, men bra att du är tillbaka till forumet. Jag står här och hejar på dig!

Styrkekramar

Hej Adde,

Har goda nyheter om det du mailade om. Hälsningar framförda och returneras också till dig. Jag är så lättad...

Kram

vad har du för extra verktyg? Behöver dem. Du är så stark!

Huset värderat, papper håller på att ordnas, försäkringar, abonnemang, papper till tingsrätten, familjejuristen ossov...
Och nu är det lugnt i huset, då inget vin förekommer..
Riktigt skönt.

Med lite tur är bodelningen klar lämpligt till månadens slut.
Just idag känns det inte som särbos..

Tack för er omtanke!!
Runa, jag har jobb. Semester några dagar så det hjälpte till att välja tiden.
PP, Skönt att höra att det gick bra för Dig!!!

Hittills går det bra. Hade jag vetat detta hade jag faktiskt slutat tidigare. Det här har varit min stor skräck.
Men jag är ödmjuk. Fortfarande några dagar kvar. (Enligt vetenskapen)

Jag har inga kloka ord att säga dig just nu.Kanske senare ikväll när jag reflekterat lite hur det skulle vara om jag var i dina skor.