Senaste kommentarerna i forumet

Imorgon är det dags. Kalas och middag igen med alla de fina som står mej nära. Egentligen ingen risk-fest men det första steget i mitt nyktra liv blir att klara av att säga nej under just såna här omständigheter. De andra är lättare. Speciellt i början. Jag vill inte gå men jag måste. Känns det som. En otrolig tyngd över mina axlar. Är så deppig för denna insikt och inte alls redo att samlas i goda vänner lag dricka äta leka fira och ha kul. Jag vill fortfarande helst försvinna från planeten men måste vara stark för mina barn. Annars skulle jah helst börja om ett nytt liv någon annan stans men nu måste jag berätta för alla vilket är det sista jag vill. Så sjukt otrevligt. Jag orkar inte. Vill bara gråta. Jag vill vara glad p detta beslutet en dag kanske det går men det är för tidigt för att glädjas när allt blev fuckt up.

Jag förstår om du inte vill att det ska stå i journalerna att du har alkoholproblem. Det gör det i mina sen fler år tillbaka. Jag har inte lyckats få till ett riktigt avslut på drickandet, håller uppe periodvis o mår dåligt o bra om vartannat. Det är inte ofta jag går till doktorn, men de gånger jag sökt för något typ problem med bihålorna så har alltid alkoholen tagits upp.
Så undrar jag hur det går för dig?

Är i samma sits..
Kämpar för att orka ta mig ut. När man vet att det ÄR enda alternativet underlättar det.

Förakt? Nja.. Cynism och medvetenhet, eller förakt? Skit samma..
Sjukdom eller inte, jag gillar inte att hon dricker framför barnen..

Man pratar om ryggsäcken från barndomen, med värderingar och beteenden..Och jag vill inte barnen ska ärva ett skadligt beteende pga att hon skapar en norm.
Fast, kan jag påverka det? Troligen nä.
Tyvärr säger jag , för hade hon varit dålig mamma nykter, hade det varit enklare att lämna henne..

Jag älskar henne tyvärr, men inser mer och mer att det är destruktivt, vara kvar i detta...
Kan man kontakta hennes arbetsgivare och berätta om situationen?

Rädda detta förhållande är nog som att kissa i sängen. skönt för stunden, men inte i längden..

Hej ja han förnekar, ibland kan han säga han ska minska ner mängden eller trappa ner successivt för att sen sluta. Men oftast så är det jag som är problemet enligt honom. Har visserligen sagt vid flera tillfällen att jag orkar inte mer och vi måste gå skilda vägar. Det är ju inte det jag egentligen vill, har sagt att det är ju den nyktra killen jag älskar och vill dela ett liv med men utan A. Det gör så ont att ta steget fullt ut när det inte är separation jag helst av allt vill ha. Varför kan inte viljan komma fram när han ibland sagt att han ska försöka sluta, men sen kommer förnekelsen fram igen!

motstridiga känslor som man inte rår över.Som för alkoholisten,släpp taget,släpp kontrollen.Inse att ditt liv blivit ohanterligt pga ditt medberoende.Alanon följer ju precis samma punkter som AA.Man andas känner och tänker som alkoholisten,ens eget känsloliv blir förmörkat och dolt för en själv.Men det finns därunder och kommer att vakna till igen om du ger det chansen.

bitter.Men dina kommentarer andas lite förakt och det hjälper ingen av er.Att du inte vill att hon ska dricka medan hon är kvar i huset är ju bara din vilja.Att du fysiskt ska kasta den gör ju bara att din kontroll (eller brist på kontroll) blir mer uppenbar för er båda.
Det är ju än så länge hennes hus också och även om det inte är ett bra val så har hon likafullt rätten att göra det valet.
Vill hon dricka så kommer hon att göra det.
Att hon tyvärr är en bra mamma nykter låter ju som en lite tråkig kommentar.Vilken tur för 11-åringen att hon är en bra mamma nykter.

Att hon är sjuk i alkoholism är ju en svår sak att förklara för barn.
Kanske om ni tillsammans läser någon litteratur om alkoholism som du först tagit till dig?
Min fd sambos ex blev informerad av mig om hans drickande då när deras gemensamma barn var 11 och 7 år.Hon valde att sätta sig ned med dom och berätta att pappa var sjuk och att han inte drack för att vara elak,utan för att han inte kunde låta bli.Hon såg till att de fick klart för sig att hon alltid fanns att kontakta om de var hos sin pappa och han blev onykter på ett sätt som inte kändes bra för barnen.För så länge din fru inte söker hjälp så kommer hon antagligen att fortsätta dricka.Ett sånt förhållningssätt skapar ju inte heller skuld hos barnen,frun eller dig.

man står emot och tar bra beslut är tillfredsställande. Hade de två senaste dagarna frestelsen att bara ta ett par glas och äta gott, men så stolt och nöjd man känner sig när man tar rätt beslut. Självklart vet man precis att ett par glas inte finns på kartan, utan det handlar om ned i träsket igen. Nu ser jag ljust på framtiden, ska jobba mindre. Visserligen blir det mindre pengar, men det klarar jag om A försvinner från utgifterna, när jag ser ärligt på det har mycket pengar försvunnit i det hålet varje månad. Ha en bra torsdag alla kämpar! Hur går det för dig Erik?

Idag är hon hemma med "ont i huvet"...
Funderar fortfarande på om jag ska kasta dunken, delvis för att hon ska fråga efter den och jag kan påpeka att jag kastade den för att jag inte vill att hon ska dricka när hon är kvar i huset..

Hej! Jag antar att ni påratat om hans missbruk och han anser sig inte ha problem eller? Det är ju det klassiska. Supa men inte problem med a. Vet han om att du funderar på att lämna honom?

Hej och välkommen LarsEson. Tack för att du delar med dig av det fina SMS:et du fick. Som du kanske märkte så blev det fel på inläggen du försökte göra. Det beror på att forumet tyvärr inte klarar av att tolka emoji eller smiley figurer. Jag har återskapat kommentaren utan dessa tecken ovan.

/magnus
alkoholhjälpen

Livet går framåt och nykterheten med det. Blivit endel fokus som anhörig istället och det har tagit energi från mig. Blivit trött och sliten, måste påminna mig själv att acceptera att jag inte kan förändra min mammas alkoholism precis som jag måste acceptera min egen nykterhet. Men att försöka rädda henne sitter i ryggraden. Det är otroligt svårt att komma ur de gamla spåren. Men jag jobbar på det...

Jag har även tagit kontakt med öppenvården. Har ju hållt min nykterhet nu sedan 1:a december, men känner att det vore bra att få samtalsstöd specifikt för alkoholen utöver min vanliga terapi. Väntetid, men det oroar mig inte. Tar allt dag för dag så går det bra.

Kram på er där ute!

Ska få hjälp nu med att bena ut mina upplevelser. Allt som jag gjort i alkoholens värld. Ödelagt det mesta i mitt liv ska få ett slut.

åh Hose of cards.. Vi slukar den serien men de är ju helt knäppa. Så konstigt avklippta och kalla. Ser en serie som heter The white queen på Netflix. Utspelar sig på 1400-talet tror jag och de är precis lika maktgalna. Inget nytt på 600 år alltså....

Var hittar man the english shop?? På nätet?
Jag letar också efter goda alternativa drycker. Just nu dricker jag tonic water..utan gin!!! 67 dagar idag och fortfarande mår jag bra. Lite piggare nu när våren kommer :)

Alltså jag är kluven.
Nu är dunken framme igen (tror hon var vit,(från A, en vecka.. ev). Och hon vid pusslet igen. Jag försöker bita ihop, nu gäller det att tänka på att hon ändå flyttar snart.. Sen slipper jag se det.
Har inte bestämt mig om jag ska städa bort dunken imorgon.. (medberoende så det skriker?)

Vad säger man till dottern 11år? Hon ifrågasätter fruns drickande,likväl som att jag inte dricker. Hon har undrat varför jag inte dricker längre.. Och som med allt så finns det flera svar.
1. Jag kan/vill inte dricka med frun. Vi drar inte jämt.
2. A ger mig inget, såvida inte jag har rätt sällskap.
3. Mitt liv kretsar runt annat.. Har inte tid för det.
4. Det finns alltid något som är viktigare än berusning..

Vet inte hur jag ska hantera det.. Så fort hon dricker slår jag bakut.
Jag vill inte att mina barn ska drabbas av att ha en rödvinstant som mamma.. sluddrande framför tv'n.
Blä. Tyvärr är hon bra mamma nykter..

Precis så har jag tänkt, Ullabulla. Att jag ska flytta isär över sommaren på prov. Jag bara hoppas att jag kan fullfölja detta, så jag inte låter mitt medlidande för min man tar överhand och inget händer. Så skrämmande att inte kunna styra med hjärnan, utan att det är känslorna som styr mig. Dessutom är det indirekt min mans känslor!

kan en distriktsläkare skriva ut efter en lite koll av hjärtat mm. Eftersom jag själv fått mycket stöd och hjälp via AA rekommenderar jag det, http://www.aa.se/om-aa/, och känner du att du behöver annan hjälp mot drogerna så är NA, http://www.nasverige.org/ ett bra val.

På båda ställena ställs inga frågor och ingen dömer dig utan allt går ut på att förmedla hur de som gått före dig har gjort för att uppnå en stabil drog/alkoholfrihet.

Välkommen in i gänget !

för goda nyheter !!! Gillas verkligen !! Jag tycker det är så stort att kunna känna lycka över andras välgång och det är ännu större iom att vi är helt anonyma för varandra !

Tacksamhetens kram till dig Muränan ♥

Sök tag på en bra traumaterapeut och arbeta igenom de förfärliga upplevelser du haft. Det är inte för sent och rakt ut tror jag inte du har en chans om du inte tar i de underliggande orsakerna. Det samma gäller i och för sig de flesta som druckit för mycket, men du ser ut att ha ett hårdare jobb framför dig än de flesta.

Fan, så det gör ont att läsa hur du lämnats till ditt öde som ung. Styrkekram och hopp att du nu kan hitta det stöd du borde ha fått redan för 30-40 sedan.

Våren är på gång och det är härligt... Fortsätter vara nykter. Vågar helt enkelt inte prova om jag kan dricka igen så det är bara att kämpa på. Känner mig liiiite piggare idag. Njuter av solen .... 67 dagar :)

Hej på dig PP,

Tack för påhälsning i min tråd! Roligt att höra att det går bra för dig. Trodde i och för sig inget annat heller. Det verkar stabilt för din del. :-D

Tappade vår vän K ett litet tag, men har nu hört av henne och läget är under kontroll. Jag kan hälsa om du vill.

Tänkte på dig härom dagen när jag var nere i hamnen. Såg en riktigt eländig träbåt och funderade i mitt stilla sinne hur det går med ditt båtprojekt...! ;-) Hoppas i alla fall att du har det riktigt bra och att du trivs med livet. Sköt om dig!

Stor kram från mig

Sluta förgifta den med alkohol och äta mångsidigt och hälsosamt. Behövs inget konstigare än det.

hur dina inre demoner motarbetar dig.Jag fick höra att en av anledningarna att man inte vill släppa problemet är att då måste man ju leva.
Dvs så länge man (jag) bar på ett för mig olösligt problem så levde jag kvar i ständig skräck och obalans.Jag visste nånstans att hjälp fanns att få.Men jag var så rädd för vad denna hjälp skulle innebära att jag höll mig från det.Och kunde fortsätta må som jag gjorde och fortsätta fly in i mitt medberoende och min arbetsnarkomani.Till sist tog det stopp både med förhållandet med mannen som drack och jag blev också tvungen att ta itu med mitt andra stora spöke.
Nu blir allt sakta bättre och bättre.Hjälp kanske finns för dig att nu idag bearbeta det trauma som bitvis håller dig fast i gamla inkörda mönster och som också lindrar för stunden?

Tyvärr så röker jag oxå. Vill gärna sluta Men tror att det är bäst att ta en sak i tagen för min del. Det jag tycker är mest svårt det är när alla vänner ska "fest" och dom tjatar. Tänkte alltid att det inte gör något om jag dricker denna helgen oxå. Sen börjar det om på ruta ett igen. Ångesten kommer o man tänker att aldrig mer alkohol för min del. Men ändå gör man om det. Det värst är väl att jag inte minns något och börja bli rädd för mig själv.

Grattis och lycka till du med kram.

Alla grönsaksjuicer är bra. Jag presar morötter, rödbetor med ingefära. Har du ingen råsaftcentrifug så finns det bra färdiga.