Senaste kommentarerna i forumet

Idag kommer utmaningen. För mig har fredagar varit starkt förknippade med vin och avslappning. Har de flesta lördagar vaknat tung i huvudet och seg. Dricker inte alltid jättemycket men det är som om det inte är fredag om jag inte får mitt vin. Ikväll ska jag skippa vinet! Och imorgon ska jag vakna pigg och glad. Håll tummarna att jag håller min intention. Trevlig helg på er och kram. Är glad över stödet jag får här, det betyder massor!

Bra du beskriver det! Medberoende är i mina ögon en alldeles normal mänsklig reaktion på onormala förhållanden. Fast när man har släpat in den där stackaren X antal gånger under X antal år... Tja det är väl där vi befinner oss nu. Hoppet finns ju alltid att han kravlar sig åt sidan själv. Det där d-ävla hoppet som man kan bli tokig på ibland...

Det är väl ok fast lite extra jobbigt just nu. Vi bor fortfarande isär men har haft ett bra samarbete när det gäller det praktiska. Vi har pratat och även kunnat skämta och skratta tillsammans i telefon. Vi visar varandra stor hänsyn och djupt i mig började hoppet på att det nog ordnar sig växa sig starkare. Dumt av mig att vara så snabb att hoppas... Härom kvällen ringde jag två gånger och skickade två sms utan att få svar(vi behövde talas vid ang praktiska lösningar för nästkommande dag) Genast "vet" jag att han har tagit insomningatablett(er) tidigt på kvällen för att döva ångest, ensamhet, dåligt samvete.... (Jag vet att det inte är alkohol men den är ju bara utbytt till något annat att fly verkligheten och svåra känslor) Följande dag var jag alltså fly förbannad, ledsen och anklagande. Det är otroligt vilken ilska som bara väller upp! Dels på honom som har försatt oss/mig i detta och dels på mig själv som tillät mig att börja hoppas. Han sa att han inte hade tagit tabletter utan att hans telefon bara hade lågt batteri/inte fungerat. Fast egentligen spelar det ju mindre roll. Vad som är tråkigt är att all tillit är som bortblåst över en struntsak. Det är ju inte ett missat telefonsamtal det handlar om utan allt som varit. Jag vet ju det. Jag hoppas att jag får möjlighet och hjälp att komma från ilskan som jag har byggt upp pga hans missbruk under behandlingsveckan som är alldeles snart!

Vi ligger ca 30 år efter i alkoholforskningen i Sverige. Den nya forskningen och kunskapen som främst kommer från USA tas inte tillvara på rent generellt hos socialtjänst och läkare. Den är inte prioriterad. Den vård man fick för 30 år sedan är samma som idag med vissa undantag. Tyvärr är läkare på vårdcentraler oftast väldigt okunniga. Kommer man i kontakt med beroendeläkare blir det mycket bättre. Så är det tyvärr idag. För ca 2 år sedan kom det alarmrapporter om att alkohol även i små och måttliga mängder ger en mycket förhöjd risk att få cancer. Stå på dig och tvinga dig till en specialist.

angående rätten till vård.
Jag tror det är en illusion, det finns på papper. Men när jag kontaktar vården och vill ha hjälp med att sluta dricka får jag ett bemötande som om jag var en slöfock som inte vill något med mitt liv.
Jag är med i mensa och har startat flera vinstdrivande företag. Problemet är att jag inte kunnat hålla igång dem, för jag faller dit och allt annat än alkoholen tappar mening. Så jag är alkoholist = parasit/värdelös

Jag vill be om ursäkt för att jag lagt ut det här på er alla.
Jag skrev i min mörkaste stund. Och det är illa, det är svårt, men jag kommer klara det.

Tack för alla svar, det gör mycket för mig att någon faktiskt bryr sig.
Jag började faktiskt gråta när jag läste era svar. Och det har jag inte gjort på många år. Tack

men oroa er inte för mig. Och låt mig inte ta er ner, ni är bäst som jobbar er igenom detta helvete (alkoholen)

Vill tillägga att ovanstående är akuthjälp, när man mår som sämst och behöver prata. När det gäller rätten till vård så är det din kommun som har ansvaret om ingen annan (sjukvården) hjälper dig. "Ryck upp dig" är inte ett acceptabelt besked till någon som dricker 2 flaskor vin och inte klarar av att komma ur det själv. Skulle du kunna prata med dem igen? Jag tycker det låter starkt att du har varit nykter i två år tidigare. Vad tror du att det var som du gjorde och som terapeuten stöttade med, som gjorde att det fungerade då? Vad tror du kommer att vara till hjälp den här gången?

Det bästa man kan göra är att inte ha hemma då blir man inte taggad att ta det där första glaset. Jag dövade med cola zero och choklad. Funkade för mig. Kämpa på

Ja, jag misstänker att han drack när jag gick och la mig. Jag förbereder mig nu för att klara helgen (idag drack han och hoppet borta igen) jag sa att om han tänker supa i helgen så kan han väl åka till en kompis, så slipper jag lida iaf...ja sa han så vi får se hur det går. Jag slåss mot mina känslor att ta ansvar för honom men det är väl ändå inte min uppgift!?

För mig är det samma som för Mic99, dvs löpträningen som får mig att hålla mig från öl och vin. Har också anmält mig till ett lopp för att tvingas att träna, den moroten fungerar bra för mig. Utan moroten skulle jag med enkelhet vända tillbaka till soffan med fjärrkontroll och pilsner.

Löptränar 4 - 5 dagar i veckan. Om man är otränad från start bör man nog ta det lite lugnare till att börja med, annars är skaderisken alltför hög. Men träning, oavsett form (löpning, simning, gym, dans m.m.) är kalas för att må bättre.

Planerar och schemalägger all min träning på söndagen för nästa vecka. Stegrar volymen från vecka 1 till 3 och går sedan kraftigt tillbaka vecka 4 för att inte träna sönder kroppen. Även den fjärde veckan är jag nöjd trots att volym och intensitet är låg, det är ju enligt plan och Good Enough.

Det låter som du haft det riktigt tufft. Att skriva här på forumet öppet som du gör kräver en hel del mod. Det är otroligt viktiga steg att ta, du gör helt rätt! Det ger oss chansen att ge dig stöd.
Du har funderingar på vart du kan vända dig för hjälp och har redan tagit flera steg, ibland kan man behöva på flera sätt på olika ställen innan man hittar rätt. Vill du prata med någon direkt kan du ringa Nationella hjälplinjen kl.13-22, 020-22 00 60. www.hjalplinjen.se. mellan kl 21-06 kan du ringa 112 och be att få prata med jourhavande präst.
/Rosette Alkoholhjälpen

Hej Flupp, och välkommen till forumet! Du och din fru ska bli särbos och du känner en dubbelhet kring det som händer er samtidigt har du svårt att vara kvar i det som det är nu. Det låter klokt att du funderar över egna gränser och hur du vill ha det i ditt liv. Fortsätt gärna skriva och läsa här på forumet, hoppas det kan vara till någon hjälp för dig. / Rosette Alkoholhjälpen

Hoppas att han inte smygdrickrer bara.

Har själv valt att vara helvit sen i augusti för att orka med situationen. Alkohol/droger är för mig oviktigt, jag klarar mig utan.
Inser att jag dragit på mig offerkoftan egentligen, för vi båda har problem och båda del i varandras problem. Fast jag väljer aktivt att slippa se henne.
Jag vill inte se när hon dricker längre. Det gör för ont i mig.
Har nog med livserfarenhet för att inse att ibland måste man vända ryggen till, för att ta tillvara på vad som finns kvar.
Tyvärr är det logik, och känslorna gör att det kommer fortsätta göra ont.
Hon har inte flyttat än.Bodelningen är inte klar. Men vinet .. finns där och påminner mig varför jag vill att hon flyttar.
Gissar att jag bara ser början på uppförsbacken..

Så klart man bryr sig! Helst när man känner igen sig själv så väl. Detta forumet har hjälpt mig på många sätt, både genom att läsa och skriva här. Så det var ett bra beslut du tog när du började skriva här!

Förstår att det inte alltid är lätt att träna osv. och bara tänka på sig själv när man har barn. Men om man försöker planera så brukar det gå att lösa om man bara planerar och verkligen prioriterar sig själv ibland. Inte lätt men om dina barn får välja på en full och jobbig Mamma eller en som kommer hem nytränad och glad så tror jag att jag vet vad dom väljer..

Du kanske skulle fundera på att anmäla dig till ett löpar-lopp eller liknande? Så att du tvingas ut även de dagar du känner dig som en soff-potatis? För mig har det fungerat bra. Finns dagar jag också känner mig som en soffpotatis, men eftersom jag har mitt mål (i år Göteborgsvarvet) så ger jag mig iväg och tränar. Alldeles oavsett! Tror du jag någon gång har ångrat mig när jag står i duschen efteråt? Nej...det har aldrig hänt. Bara ren stolthet och glädje!

Så försök att tänka om. Och om du redan tränar så har du ju lättare att komma igång på riktigt!

Allt eller inget? Jag stämmer in på den beskrivningen också tyvärr..för ibland blir det väldigt fel..men man får försöka vända på det. IBLAND är det en bra egenskap. Och när det gäller träning så är "ALL IN" min paroll :)

Good Enough? Inte helt enkelt att bryta gamla invanda tankemönster. Jag är väldigt lik dig där..men man får försöka ta små steg. Och lyssna på vad andra tycker och släppa sina egna ibland orimliga krav på sig själv. Om jag tapetserat om ett rum så kan 10 peroner säga: Åhh va fint! Medan jag oftast bara sett den där lilla lilla skavanken som blev..för perfekt? det blir det aldrig någonsin! Men om jag inte tapetserat själv så skulle jag med sagt: Åhh va fint!

Så frågan är varför man dömer sig själv så hårt?

Hursomhelst..man får som sagt ta små små steg och börja gilla sig själv. Och kanske bara gå en runda ibland, när man inte är riktigt nöjd med något. Få lite perspektiv på livet.

För meningen med livet måste ju va att MÅ bra! Inte att allt alltid måste gå på räls och va perfekt. Det gäller bara att såna som vi lär oss tänka så. Men det går. Jag har kommit en bit på väg, och kämpar varje dag med mig själv.

Ibland funkar inget och jag häller i mig.. men jag försöker för varje gång lära mig något av fallen. Och om jag någon gång mått bra i bakfyllan i duschen? Ja,Gissa..

Kram och lycka till!

och tro på att du klarar denna dag utan alkohol.
Må precis hur pissigt du vill,Ullabulla tror på dig idag.
I morgon blir det några millimeter bättre och du har en nykter dag i ryggsäcken som inte väger nått.
Kram på dig

I början kommer du kanske att lida mycket.Av att inte få vara nära,kunna kontrollera osv.
Men du har börjat en lång resa mot eget tillfrisknande om du vill låta dig själv göra det.
Att du försöker kontrollera ett missbruk gör att du håller fast både henne och dig själv i nån sorts inbillad kontroll.Du att du vet hur mycket hon dricker och hon att hon antagligen fortsätter dricka och skyller en del av problemet med det på dig.
Dvs att du är orsaken till att hon behöver sitt vin.När hon nu flyttar så skulle jag tro att hennes drickande ökar,men det är ju svårt att sia om nu.Då slipper du den skuldbördan att du ev har orsakat hennes mående.Läs skriv och begrunda,det har gjort underverk för mig och min egen acceptans av läget.

Jag har själv i 20 år varit medveten om problemet med min sambos drickande.
Men först när han lättade ankar och flyttade till vår stuga så började mitt arbete med mig själv på allvar.Följ gärna min tråd och se om något liknar er historia.Idag mår jag förhållandevis bra,men dessa 9 månader har bitvis varit riktigt riktigt tunga.Dels pga hans eskalerande alkoholmissbruk men också för de problem jag burit på själv och sluppit ta itu med så länge han stod för de i mina ögon största problemen.

Det är en riktigt dålig dag idag.

tack.

Jag har pratat med min tidigare terapeut, hon kan inte hjälpa mig. Jag är egenföretagare så kan inte få hjälp från arbetsgivare.

Det kommer från min mormor och morfar, värdelösa gener som är inställda på att självdö. Sen blev det inte bättre av att jag utsattes för incest och blev bipolär.
Jag har självmedicinerat med alkohol nästan hela mitt liv.
Och jag märker att jag är självömkande när jag skriver om mig själv. Jag är full av självförakt och självömkan och har inte kraften att ta mig igenom det här, som det ser ut.
Jag googlar om alkoholism och hittar hela tiden tipset att prata med min läkare.
när jag riskerar att dö av dillen ska jag göra det. Eller borde jag kanske inte göra det? så det kan ta slut.

Blir så glad över att ni kommenterar och bryr er! Tack! Det känns skönt on än tråkigt att vi är flera som bär på samma tunga ok. För mig har det varit ett stort steg att skriva här. Har läst länge men att registrera mig och bli delaktig var ett statement känner jag. Det där med löpning är ett bra tips! Jag motionerar regelbundet och känner mig frisk och stark efteråt. Suget att dricka blir inte lika starkt. Det är inte alltid utrymme finns att motionera tyvärr (barn, jobb etc). Är i högsta grad en allt eller inget person vilket innebär att har jag inte tränat på några dagar så är jag en soffpotatis (i mitt huvud) och då kan jag lika gärna dricka vin. Så dumt! Good enough är verkligen något jag borde lära mig. Men hur??? Kram på er

Då är jag redo för att ta mig till jobbet, visakortet är utplockat från plånboken, broddarna på ( ja jag vet, tantvarning men det är fortfarande halt i min lilla stad ) så på lite skakiga ben beger jag mig, starkt förvissad om att jag inte kommer ta det första glaset idag heller.

Kunde faktiskt sova inatt, men det berodde nog på att jag igår kväll hade fruktansvärt ont i huvudet och tog då starka "smärtis" som man blir väldigt trött av. Sitter på min kammare och funderar på hur jag ska göra det lite svårare för att inte ta det första glaset när jag kommer hem från jobbet ikväll, igår gjorde jag mig av med det vin jag hade hemma men passerar systemet på väg till jobbet. Jag får nog lägga visakortet hemma, litar inte på mig själv, jag SKA inte ta det första glaset idag!

Hur går det för dig? Det skulle nog vara bra för dig tänker jag med en sjukskrivning så här i början eftersom du har det lättare att avstå från alkoholen i hemmet. Vet inte om man kan få det pga av alkoholproblem men det borde inte vara några problem. Hursomhelst tror jag att det är bra att hitta redskap på olika sätt för att helt enkelt inte ta det första glaset. För mig är det svårt hemma eftersom jag dricker mitt vin i ensamhet på kvällen, nåväl gjorde mig i alla fall av med det vin jag hade hemma igår. I dag tar vi inte det första glaset Erik, kämpa på! Jag är också med dig!

Igår pratade vi och det kändes bra. Han sa att han inte tycker det är några problem att han tar fyra öl efter jobbet. Jag sa det är ju aldrig fyra och egentligen är det hur du blir av alkoholen som är problemet. Han drack inget igår så länge jag var vaken.Så skönt!! Vi tar en dag i taget och utmaningen nu är att vi ska hitta på nåt kul att göra till helgen.(utan alkohol)

<3<3<3