Senaste kommentarerna i forumet

Tanken är att få stöd och support av andra som befinner sig i samma situation som jag. Jag dricker varje dag och vill få ett slut på detta. Sköter mitt jobb och omgivningen vet inte om mitt problem ännu, men det är nog en tidsfråga innan det kommer fram. Jag skäms och mår dåligt av att jag inte har kontroll över mig själv och mitt drickande.

Jag har egentligen inte ställt till med någon skada utåtsett. Folk uppfattar nog mig som rätt städat kille och även min fru har inte märkt alla mängder jag dricker. Jag kan känna sug när som helst. Smyg dricker på veckorna. Känns som att piramidens topp är snart nådd och jag blir avslöjad och det kanske händer nåt idiotiskt på köpet.därför vill jag ta tag i det innan. Har en pappa som inte spottar i glaset precis. Så jag vet vilken egoist en alkoholist kan bli. Och dem känslor börjar jag åxå få. Hämta barn på kalas på en fredag kväll kan göra mig skitarg för då kan jag inte dricka. det skulle kännas pinsamt att ringa och be om antabus. Jag har nu bestämt mig att sluta dricka och det har jag berättat för min fru men har inte varit helt ärligt med allt jag drack bara mest om att jag känner sug efter a. Jag hoppas att jag kan hålla detta löfte om inte ska jag fråga efter antabus. Nu har jag hållt mig nästan 2 veckor tror jag och det känns jobbigt varje dag. Att planera semester utomlands utan a osv...

Jättebra jobbat. Du har dessutom bjudit på ett gripande och inpirerande läsning. Själv nykter i 2 veckor idag.

Vad innebär antabus?. Det är helt nytt för mig.
Jag är ganska social av mig men just aa möten känns lite svårt. Jag har inte så mycket att berätta. Dricker för mycket och vill ändra på det. Och när är man alkoholist? Tack för dialog

Hej vännen,
Min pappa gick bort i sviterna av sin alkoholism förra året. Han var en underbar människa och pappa men han drack när jag var liten och det har ju satt sina spår. Jag har enormt höga krav på mig själv, MÅSTE fixa allt, litar inte på att någon annan kan, vill göra ALLA nöjda OCH glada till vilket pris som helst, kontrollbehov och en konstant grämande känsla av att jag inte mår helt bra.
Så nu är han död men min mamma lever och hon är på väg på samma bana. Dock vill hon gärna vara barnvakt men är då disträ och orkeslös fast nykter då.. enda gången hon kan vara. Men nu vet jag inte.. man blundar ju från problemet ändå. Jag tänker kanske fel men det borde ju svida någonstans och NÅGOT måste man förlora på sitt missbruk, man ska inte kunna missbruka och ändå ha kvar allt. Relationer handlar om att ge och ta och om man känner konstant oro när man lämnar sitt barn är det en björntjänst mot både en själv och ens barn. Den enda som får som den vill är missbrukaren. Som kan fortsätta som vanligt OCH få alla previlegier av en sund familjemedlem. Så visst ska de få träffas men under kontrollerade former och inte ensam. Är de fulla ska de absolut inte ses. Fulla människor är skrämmande.. de beter sig märkligt och oförutsägbart och alla vet vi att barn behöver förutsägbarhet för att känna sig trygga.
Jag svamlar på nu men jag försöker argumentera till oss båda..
Med detta har jag också en dotter på några år.

Jag börjar inse det nu också. Tack o lov! Jag jobbar med mig själv nu och har fokus på det och redan nu märker jag skillnad. Igår och idag har han inte druckit vad jag vet och vi har pratat lite idag. Jag avvaktar lite med ultimatum så jag vet att jag orkar genomföra det.

85 dagar nykter. Jag älskar att jag samlat ihop alla dessa dagar. I lördags klarade jag av en hel dag och kväll totalt omringad av alkohol där alla i mitt "gäng" drack utom jag. Och vet ni vad? Det kändes inte så hemskt! Det kändes bra! Till en början kände jag: fan vad gött med en heldag ute med en rusfylla. För varje minut som jag gick blev jag dock mer och mer stark i min nyktra tankebana. När kvällen blev sen och alla fortsatte dricka på stan bland krogar och öltält valde jag nöjt att stanna hemma ensam med tända ljus framför melodifestivalen. Fyfan vad jag är nöjd. Fyfan vad jag är stolt. Jag trodde inte jag skulle klara sånt här, eller ens att jag skulle vilja klara det, men jag gör det!!! Och förresten är det en ganska god bekräftelse när man ser folk förändras, bli dryga och stinka fylla att man gör rätt val. Inte ett dugg bakfull blir man ju heller så dagen efter på Ikea blev en härlig söndagsutflykt. Älskar min nykterhet just nu.

Frågan är om han inser sitt problem?

Dvs allt är inte bra, men det är inte motigt hela tiden. Håller mig stabilt ifrån vinet. Nykter dag 25 idag. Går mot vitt rekord sen mina a-problem grundlades med allt vanemässigare vardagsnervarvning med väldigt länge två glas vin för 1,5 år sen. Ha haft en vit månad, för ungefär ett år sen. Men det tangerar jag snart.
Har haft en del ångest i veckan som var och då åt jag i överkant. Ändå rätt så nöjd med helheten tycker jag ändå att jag kan vara.

Jag tror på dig tjockafrasse! Jag vet hur det känns när det är riktigt mörkt. Idag ser jag ljuset på ett sätt som jag aldrig gjort förut. Du klarar det! Och fortsätt dela även de mörka tankarna. Man behöver få dem ur sig. Ur systemet. Det lättar. Vi är många här som stöttar dig! Heja-kram!

Du har påbörjat rätt väg nu när du ser problemet. Våga bestämma dig för att du är värd en bättre väg än den du vandrar nu. Livet utan alkohol kommer ge dig en ny syn på dig själv och det här forumet kan stötta dig. Det har hjälpt mig på vägen fram till idag då jag varit nykter i över 80 dagar. Jag hejar på dig!

Vi är många som tänker som du..... tyvärr. Gå till en läkare få antabus utskrivet. Ta kontakt med en aa-grupp. Börja prata med andra som har samma problem. Tro det eller ej du är inte ensam även om man känner sig jävligt ensam. Har du någon hobby?

Konfrontera honom med dina känslor. Ställ ett ultimatum som du kan leva upp till. Typ mig eller a annars flyttar vi isär. Jag vet inte. Farligt eller livsnödvändigt. Prata med soc de kan ju erbjuda honom samtal. Prata med hans arbetsgivare, de kan hjälpa. Har inget bra råd men du kan ju inte leva så här.

Hej .......jag är här hela tiden. Orkar inte skriva och bara läser.....
Det kom en flod av tårar efter vad Magnus skrev . Hur kan man påverka nån att sluta dricka ?Det går inte om den vill inte själv:( .
Jag trodde att min kärlek till honom blir starkare än missbruket ......att han väljer mig , men tyvärr så är det inte .
Jag får fortsätta att läsa ........det ger mig styrkan.
Kram

De tankarna slipper man brottas med nu ja vad bra.

Hoppas det är bra med dig Hertan.

Vi som super ner oss vet att vi sårar familjen men sjukdomen är så stark att jakten på alkohol tar överhanden. Detta är en anledning också till att man fortsätter att supa, man förtränger ångesten man får för man vet att man sårar sin familj. Låter kanske som ett försvar men tänk på följande: Tror ni verkligen att en frisk människa vill må fysiskt och psykiskt dåligt med flit? Tror ni att man med flit vill bränna pengar på ett cancerframkallande gift med flit? Vill man verkligen spy ner ig, skita ned sig eller pissa ned sig med flit? Driften till denna jävla alkohol är så stark att förnuftet är skadat och återfås vid full nykterhet. Det stora problemet är ju att man måste på något sätt själv inse detta och VILJA 100% bryta sitt mönster. Inte halvhjärtat utan helhjärtat fullt ut. Detta görs inte själv utan man måste ha hjälp och framför allt motivation. Spelar ingen roll hur jäkla duktig antirökkurs man går på om man inte är 100% besluten på att sluta röka. Jag anser att det är samma med alkoholen. Ibland hjälper det att ställa ultimatum, MIG eller ALKOHOLEN? Välj!! Man måste då vara beredd på att fullfölja sitt sk hot. Om man nu vill sluta så ge stöd och döm inte. Stötta och inte pika. Vi gjorde så här. Jag berättade för min arbetsgivare som ville hjälpa mig. Jag fick öppenvårdsbehandling. Min fru ger mig antabus, vägrar jag ta dessa så ringer hon min chef och då får jag problem. Detta kan vara ett sätt.

Jag förstår er som lever med missbrukare vilket helvete ni har. Osäkerheten om nykter, kanske full. Sårbarheten att få ta hand om allt själv dränerar en på energi. Bara se sin älskade raggla omkring nerpissad eller göra bort sig måste vara hemskt. Värst är säkert vanmakten, att inte kunna påverka. Vill inte på något sätt lyfta en alkoholist som oskyldig för det är man inte MEN man styr inte sig själv det gör alkoholen.

Tack för ditt svar. Så sant! Kan inte lämna förrän jag e redo... vill inte! Men fattar att d kan ändras.

Känner igen det där att man bara vill gå hemifrån, bara lämna. Men det finns alltid något barn eller jobb eller något som händer som hindrar en från att lämna. Bra ändå att han verkar inse sitt problem. Om han testat amtabus menar jag. Fan att dom inte fattar vad de gör mot oss!

Kämpa på! Jag har själv beslutat att nu är det nog med att låta mig styras av alkoholen.
Ett bättre liv utan alkohol väntar oss alla!

Hon flyttar.
Särbos? Vänner?
Föräldrar kommer vi vara varken vi vill eller inte..
Resten kommer framtiden att utvisa. Det enda jag vet, är att det kommer inte vara som det varit, och det kommer inte vara som idag.
Å faktiskt, så vet jag att det är bättre än det är idag.

Och motar bort alla känslor av ilska och irritation och bara accepterar läget?
I mitt fall så kom ångesten som en skenande buffel och välte omkull mig så att jag flydde igen och igen och igen.
Till sist så tog vår resa slut och jag slapp fly och kunde stanna.

Klart jag flyr. Jag vill inte vara med/hos henne när hon dricker.
Hon vill inte ta konflikten.
Problemet är helt enkelt att jag börjar förlora respekten för henne.
Jag har en resa bakom mig, som jag inte vill ha ogjord. Därav att jag dömer henne, lika hårt som jag dömer mig själv. Man är sin egen lyckas slav.
Har inga planer på att följa med ner i djupet. Om jag trott att det hade hjälpt, och att hon ville ha hjälp, skulle jag stått bakom henne i vått och torrt. Nu upplever hon att jag är problemet, (vilket jag kanske är...) så då backar jag undan, för hennes skull.

Ja, jag ÄR arg,bitter,ledsen,orolig..det kan du ge dig fan på att jag är!

Tack för kommentarer.
Har en ny svår prövning framför mig denna vecka som börjar. Flyger iväg på mässa till främmande land med bjudningar o möten till höger o vänster.
Har bestämt mig för att klara det utan alkohol och det känns så rätt.
Det är beroendet, den lömska kraften i min hjärna som försöker få uppmärksamhet och bekräftelse genom att blanda sig i mitt beslut. Han gör det jobbigt.
Men jag har bara ett val. Nykterhet!
Så gott. Så skönt.
Beroendet har lommat iväg med nedsänkt huvud och en väldigt sur min. Svart i ögonen över att inte få näring till det onda han sprider.
Jag jublar i mitt inre.

Har varit arg, stressad, irriterad och dum mot min kära familj denna vecka. Nerverna sitter ju utanpå. Känner mig helt klart lugnare idag och nu går det mot bättre humör och mer stresstolerans hoppas jag.
Jag har en personlighet som gör att jag har väldigt svårt att släppa saker o ting. Lägger gärna näsan i blöt för jag tror ju alltid att det är jag som måste göra jobbet om det ska bli rätt.
Jobbigt, jag måste helt enkelt släppa på kopplet ibland.
Kämpa på alla kära vänner därute.
Kram Erik.

som utomstående är ju ett flyktbeteende från er båda.Hon in i dimman med hjälp av alkohol och tabletter.Du ut i skogen från din familj där du "borde vara".
Men ibland så pallar man inte att se hur trasigt allting är och väljer därför att fly.I början,innan man inser att man som anhörig också bär en del av bördan i att relationen är dålig så är det enkelt att bara lägga bördan på den som dricker.De är tacksamma och synliga offer och naturligtvis en stor del i att läget är tungt.
Men som anhörig tar man sig rätten att sura,gnälla och skälla och tycka att allt vore toppen bara de avstod alkohol eller andra berusningsmedel.

Det är ju sällan så enkelt,speciellt en bit ini ett missbruk.Det är svårt att vara neutral glad och vänlig mot den som dricker i det läge de är nykter.Då vill man passa på att ta igen för en hel del gammal skit som man tycker man har rätt till att dra upp.
Flupp-jag tycker att du bör uppsöka ett alanonmöte för att börja få mer fokus på dig själv och hur du kan må bättre i detta.Din fru och hennes mående är hennes ansvar.
Att du är arg och bitter och irriterad hjälper varken dig eller henne ett dugg.Även om det är fullt förståeligt.