Senaste kommentarerna i forumet

för att du delar med dig av din historia. Visst är det knäppt hur tankarna ändras mellan olika tidpunkter, från "jag måste avstå vinet" till "det är ju ingen fara, bara lite mys".
Jag unnar dig att hitta tillbaka till helnykterhet och en god tillvaro, det önskar jag oss alla. Svårt när sambon dricker men ta kampen, och ge dig själv ett gott liv. Det kommer att gå! Inte vara lätt eller perfekt jämt utan vinet, men hur roligt är vinlivet egentligen med sin sega smet över hela tillvaron. Gott och mysigt i fem minuter, resten skit.
Kram!
M

...suger på min alkoholfria Beck...

Tittar på folk runtomkring mig, vissa klarar av att dra ett par Stout en vanlig tisdagskväll, andra inte.
En färgad medelålders snubbe står vid bardiske, han pratar högljutt och påminner om grevinnan och betjänten när han talar, nä skriker...
Inte hotfull men ändå väldigt jobbig att lyssna på, eller tvingas lyssna på, för han hörs...everywhere...

Är här med en kollega på tjänsteresa som har tagit en pint med engelsk cider, och absolut den starkaste av dem, bara därför att....?
Ja bara därför att vadå, att han är nyfiken på hur en 7,5% smakar, eller rättare sagt känns?
Jag lägger inga kommentarer över hans drickande, det får han sköta själv, men han nöjer sig med en faktist, ingen typisk svensk överkonsumtion här inte...

Trötta i benen efter att ha lommat runt i byn i ett par timmar och kollat stadslivet, en eftergift efter att ha suttit och gnuggat röven i ett konferensrum hela dagen.
Så nu är vi trötta i både benen och huvudet, en hård dags dividerande och förhandlande på utrikiska...
Älskar att insupa atmosfären och känslan över att vara utomlands, men det tär på upplevelsecentrat...

Ligger i sängen och laddar inför morgondagen, den kommer att bli minst lika jobbig...
Men inte lika jobbig som killen som pratade högljutt vid bardisken lär få det...

Det får mig att småle lite, jag har "turen" på min sida, eller motivationen att hålla mig ifrån alkoholen...
Det hade inte blivit så mycket trevligare, man hade bara lurats att tro att det blev det, och med efterräkningar dagen efter.

Mår fortsatt bra därför att jag bryr mig om mig själv, någon måste ju hålla ögonen på vad jag hittar på för något.
Om ingen annan gör det, så får jag göra det själv...
Men smaken av öl fick jag ju i vilket fall...

Får allt förutom baksmällan, vinst varje gång?

Berra on the move...

Blir sååå förbannad!!!! Jä**a skit! Är så trött på detta! Vi är värda mer !

You go AJ!
Alltså jag känner igen mig i det där med att överreagera. En har ju mycket mer energi när man inte dricker. På gott och ont. Speciellt på jobbet. Lika mycket som mina kollegor får se mig vara pigg, glad och energisk så får dom sig en känga då och då. Är verkligen på hugget. Klar och alert i skallen. Väldigt skönt(enligt mig) haha.
Förut var jag oftast för seg på jobbet. Ville bara hem och vila, lägga mig i soffan. Trött i resterna av nån bakfylla.

Det finns så bra hjälp att få om man vill ha den.
Att vara nykter slår ju allt annat, så här vill jag ha det alltid :)

Tanken slog mig idag att jag inte vet. Kanske tänkte jag att nu krävs det mod att stå emot?? Kunde lika gärna ha skrivit styrka,envishet mfl. Tror att jag innerst inne var livrädd när jag startade min tråd. Vet inte för vad. Behövde då kanske "mod" att skriva här och faktisk erkänna mitt missbruk och kapitulera inför det. Mod att våga se vart jag hamnat.
Ja så kan det vara inser jag nu när jag skriver. Det var kanske såå det var. Jag behövde verkligen se hur illa det var och för det krävdes MOD! Jag har varit strålande bra på att stoppa huvudet i sanden, eller i flaskan mer korrekt, och inte inse vart det har barkat!!!

Jag får se om det ska vara kvar eller jag byter. Behöver nog mitt mod väldigt mycket fortfarande!!!

30 dagar. Känns lite stort.
Vad lustigt det är med hur man känner annorlunda när man varit utan alkohol ett tag. Och då menar jag känslor i allmänhet. Jag är mer närvarande. Lyssnar på mitt inre. Gud så klyschigt? Känner mig stabil psykiskt som jag inte känt på ÅR. Idag kom jag tex i konflikt med en kollega på jobbet. Om jag hade varit i mitt gamla jag hade jag varit en smula splittrad, inte känt in, inte varit närvarande, säkert haft ångest över situationen. Nu är jag istället lugn. Känner ett sånt lugn. Vet inte om jag känt såhär förut...
Om jag ska berätta lite av min historia så har jag druckit varje helg från 12 års ålder. Tills nu i "äldre" dar, då jag började portionera ut fyllorna lite mer sällan, men än värre blev dom istället.

Iaf. Jag lär känna nya sidor och känslor hos mig själv. Gillar det.

tack för din lyckönskning till mig i pruppens tråd, var det väl?

Jag vet inte men tror att vi ska vara snälla mot oss själva nu när vi är nyktra för första gången på länge. Det gör inget att man gråter eller blir arg för den delen heller tycker jag. Din sambo klarar det ...lovar. Jag har varit upp och ner jag med. Mest irriterad och lite arg. På sikt hoppas jag bli mer harmonisk i takt med att jag är nykter.

Du har mycket att bearbeta och det är kanske så här det kan vara. Var snäll mot dig själv och stolt över att du, trots att du mår sådär, inte dricker. Om du kan så försök se på dig själv med uppskattande ögon :)

För mig funkar det, jag peppar mig själv så gott jag kan. Bra mod ( varför valde jag det) du klarade en dag till osv. Hela tiden varje dag och varje kväll. Jag tackar de högre makterna för att det går bra.Vi fixar detta! mod60

Tack för svaret! Jag ska fråga igen, och höra om han nu förstår att han har problem. De gånger jag frågat tidigare så svarar han att han inte har några problem, eftersom han dricker så mycket mindre nu än tidigare och dessutom slutat med droger.. och jag har tänkt att jag ger honom lite mer tid..men orkar inte hur länge som helst. Jag håller mig undan nu när han dricker och gör sånt som jag gillar. Jag har också bestämt mig för att inte leka mamma. Utan han får ta ansvar för sitt liv nu.

Återigen tack för svar. Jag tror ibland att jag fungerar som en guldfisk och glömmer snabbt men det är ju givetvis ingen vettig förklaring. Min egen analys av mitt drickande är att det fungerar som en ventil att få en break från alla krav och allt ansvar. Jag är i högsta grad en kontrollerad person med drag åt perfektionism. Inte mycket duger av det jag själv gör, och allt nagelfars och granskas i detalj (av mig själv). Att dricka släpper känslan att behöva vara så duktig och kontrollerande. Kan väl tillägga att jag aldrig varit ensam med barnen då jag varit riktigt berusad. Så långt har jag iaf tänkt men jag ser ändå en skrämmande bild av att det kan ske vid något tillfälle. Hemska, vidriga tanke. Och det är väl en anledning att jag är här också. Mina barn är värda bättre. Jag är värd bättre.

För 10 minuter sedan tog jag en Antabus. Det känns som livet kommer börja om.
Förvisso är jag fortsatt sargad efter några dagars drickande. Lovar mig själv att fortsätta med min tabletter när riskerna är som störst.
Dom är ganska många då jag har ett resande jobb med många tillfällen till fest o dricka.
Fy fan.
Har den mest fantastiska familj och har nyligen börjat dricka hemma igen också.
Har senaste året för det mesta passat på då jag är utomlands och lever i den största av lögner, men ingen förnekelse.
Jag vet precis hur illa det är.
Har funderat lite på detta med sjukskrivning tills jag kan känna mig tryggare. För mig då jag är hemma i hemmet är det inga problem att vara utan.
Det stressar mig otroligt mycket varje gång jag ska iväg utomlands igen.
Blir man sjukskriven för alkoholberoende?

Erik

Jag tror personligen inte på att man måste nå "en botten", men jag tror att man måste göra en ärlig inventering över sitt liv och sitt drickande. Jag ser att du verkar fungera alldeles ypperligt fortfarande och därför tycker du kanske att fördelarna (roligare, lugnare, gladare, mer mottaglig) fortfarande överväger nackdelarna (ångest, dålig sömn, självförakt), eller kanske inte ditt jag just nu, men ditt jag i lördags.
Vad är det som har gått snett de andra gångerna du har försökt sluta? Vad har fått dig att tycka att det var okej att börja igen?
Din grej med att bara dricka på helgen får mig att tänka på en kvinna som skrev mycket för några år sedan, jag tror hon kallade sig Sommar12. Du kanske vill leta upp hennes tråd?

Jag förespråkar antabus första tiden så slipper du kämpa. När du väl blivit nykter kommer du uppleva alla positiva bieffekter

Du måste ha något som hibdrar dig att dricka. Nu ska jag vara elakt brutalt ärlig. Du fixsr inte detta själv och måste få hjälp. Jag pratar av egen erfarenhet.

Hej på er och tack för svar! Jag har gjort massor av försök att dra ned, sluta helt eller begränsa mig. Inget funkade och jag har haft helt vita perioder när jag varit gravid och de varit riktigt små. Sen har vinet kommit tillbaka. Först lite men snabbt mycket. Barnen har aldrig sagt något. De är väl vana att jag står där och lagar mat och dricker. Dricker sällan på vardagar men är rädd att det kommer sprida sig dit. Alkoholen är lite för angelägen att vara min vän och jag räcker alltid ut handen.

Grattis mod 60 till 50 dagar! STORT!!!!

PS. Glömde förklara - vi har haft totalförbud på alkohol hemma hos oss sedan jag blev nykter. Stackaren skulle "avnjuta" 2 små öl i smyg medans jag var på AA. Han är väldigt stöttande i övrigt och skulle aldrig köpa hem öl och dricka här om det inte var för att han trodde att jag inte skulle vara hemma.

Jag tycker att du ska sökavupp en läkare. Få ut antabus den första tidem, besöka aa kanske och bara lyssna. Ta en dag i taget. Vad säget dina barn?

Igår efter jobbet var det AA möte. Sa till sambon att jag skulle vara hemma 20.30. Missade dock lite på tiden och var hemma redan 19.30.
När jag kommer hem så står min sambo och städar i högsta hugg. Glatt går jag in i vardagsrummet för att ge honom en puss och ser då till min stora förtvivlan att han dricker öl. Han har köpt öl!!! Jag börjar störttjuta! Jag som alltid är stone face och aldrig gråter (förutom då jag är dyngrak och patetisk).
Det hela slutade med att sambon fick shotta i sig den öppnade ölen och slänga den andra. Jag klarade inte ha skiten i lägenheten.

Snacka om att överreagera!! Snacka om att vara ett nervvrak. Att en liten ful, töntig öl fick mig att bryta ihop... Herregud... Någon annan som fått någon sån här överdriven, märklig "reaktion" efter att ni nyktrat till?

I dag så har jag varit arg hela dagen. Trött och arg. Skällt på kollegor och varit otrevlig. Charmig ragata man är. Grinar hemma och skäller som en finnspets med rabies på jobbet.

Jag tycker du är fantastisk som tar itu med detta nu.
Men du? Det är verkligen att göra allting så oerhört mycket svårare för sig själv om man har en öppnad BiB i köket, det är en onödig prövning och en hemsk frestelse. Snälla, släng den i soporna.

och välkommen.
Jag förstår precis hur det känns att vara så trött på sig själv.
Vad har du gjort för försök innan i dag? Har du försökt dra ner, kontrollera, bara varannan vecka, bara veckodagar, bara rött vin? Hur ser det ut för dig när du dricker?
Jag är fullkomligt övertygad om att du klarar av att sluta dricka vin om du verkligen vill det.
Kram!

Dag 2, Ramlösa o pop corn. Känner mig stolt över att ha klarat detta trots att dunken finns på köksbänken. Glad att ni finns där ute o får läsa hur ni alla kämpar så himla bra.

Antabus borde ju vara en bra start för dig. Aa kanske vore brs att söka upp

Åh vad jag känner igen mig. Är nästan i samma sits. Olidligt och vidrigt när det väl slår till. Man hinner precis repa sig från den förra gången man föll igenom då ramlar man dit igen. Som om man skulle lära sig. Under alkoholens påverkan är allting möjligt och morgondagen existerar inte. Jag känner med dig och vill också förändra mig. Stor kram att du är här!

Jag växte också upp under det glad 70-talet med allt vad det innebar. Inga droger dock men älskade alkoholen från första mellanölen!!!

Mitt råd som kan låta enkelt, är att du helt enkelt verkligen måste bestämma dig, med all din kraft, att sluta dricka. Du måste bestämma dig, lättare sagt än gjort det vet vi alla som har försökt och försökt i många år. Men det är det som du behöver göra. Avsluta din livslånga kärlekshistoria till alkoholen för den gör dig inget gott längre. Jag kämpar precis som du med att bryta med denna "kärlek". Varit nykter i ca 50 dagar nu. Den ställer ju bara till elände med en stadigt försämrad självkänsla och i vår ålder borde det ju vara tvärtom eller hur.

Ta en timme i taget, tänk inte på din sambo utan på dig själv till att börja med, eller ta en dag i taget. Det finns även jättebra hjälp att få av läkare på vårdcentralen. Jag har provat antabus och det fungerade jättebra. Nu tar jag ingen men har en burk i skåpet om jag börjar svikta. Men det gör jag inte för jag mår såååå mycket bättre och jag lovar det kommer du också att göra. Man får liksom sig själv och livet tillbaka. Kämpa och lycka till//mod60