Senaste kommentarerna i forumet

Hej
Klokt skrivet av Flygcert !!!!
Du kan inte göra nåt mer än att lägga ansvaret på din bror . Även om det låter hård så det är bara han som kan ta beslutet om sitt liv . Skyddar du honom och hjälper till så ger du honom bara en möjlighet att dricka igen . Låt honom ta sitt ansvar och tänk på dig också . I sådan situation är det lätt att bli själv sjuk .Alla dina desperata försök att rådda din bror gör dig mer och mer förtvivlad och ledsen .Det är hans ansvar och inte ditt.
Styrkekramar till dig

...gå tillbaka och läsa hur det kändes för dem själv med drickandet...

Många av dem som varit med länge brukar påpeka att de nu har sin tråd här, till vilken de kan gå tillbaka om beslutsamheten börjar vackla.

starkt jobbat, kämpa på

Nu har jag anmält mig till Rönneholm för behandling av mitt medberoende. Maken får göra som han vill. Klart att jag hoppas men jag tar iallafall ansvar för mig. Än än gång-tack Adde och Måbättre!

Hej........känner igen mig i det du skriver , tyvärr .
Alla vi skriver nästan samma ord . Du får bestämma dig om du vill stanna . I så fall måste du tänka om du klarar det psykiskt och du måste skaffa dig lite mera information om hur en alkoholist tänker :) .
Men ärligt sagt ........är det det du vill hålla på ?
Risken är stor att du ska må jättedåligt själv för du kan inte hjälpa honom eller påverka honom att sluta dricka..... och jag menar det jag skriver .
Kram

Håller med att lämna honom tyvärr...

... att du bryr dig så om din bror, men det är ju inte mycket du kan göra. Han måste välja själv!

En tisdag för 14+1 dagar sen, på förmiddagen, satt jag på sängkanten och drack den "sista" ölen - efter ett race på cirka 6 dagar, mer eller mindre twentyfourseven. Spydde i vasken - och förstod att det var slutet på den dryckesperioden. Abstinensen var fruktansvärd. "Aldrig mer", hmmmmm. Tagit mig välbehållen ut på andra sidan - och återvänt till jobbet som om inget hänt.

Inte en droppe alkohol på 14+1 dag! Det gör mig stolt och glad. Inget sug heller för den delen - och det underlättar ju, då man slipper den inre diskussionen med sig själv. Ikväll får jag besök av en gammal vän som vill gå ut och äta. Han vet läget - och kommer säkert att dricka ett par glas vin, medans jag själv nöjer mig med vatten eller en alkoholfri öl. Inga frågor på det kommer det att bli. Skönt.

Med abstinensen i färskt minne så räcker den avsky den väcker för att stå över all form av alkohol. Det är när det minnet bleknar som kampen blir svårare. Det måste man lära sig, banka in i sin lilla hjärna, fästa på näthinnan och i bästa fall återkalla minnet av - nästa gång a-jävulen nafsar en i örsnibben.

"Häng" här, läs och skriv - det kan vara en fantastisk hjälp. Om du känner suget så logga in och läs någon timme om alla fantastiska själar som kämpar. Och lyckas. Ofta. En hel del klavertramp och snedsteg blir det för många av oss på vägen - men man reser sig igen och gör ett nytt försök. Att skriva här hur man känner kan också kännas bra - och ger möjligheten att gå tillbaks och läsa om hur man kände sig vid en viss tidpunkt. Kan vara bra att påminnas ibland. Kämpa på du tappra - för dig själv och hela din familj.

kul mitt namn är vajtas, hoppas det funkar

Ladda ner Wordfeud och gå en match med mig, jag heter trollnäsa

För en omtänksamt inlägg

Har last delar av din tråd inatt, och visst känner jag ingen mycket!

Min man vill inte gå i parterapi. (Jag har t om bokat och gått själv till de tre så kallade bedömningssamtalen utan att han dök upp för en antal år sedan - år 2008 tror jag det var). Han vägrar alltså. Mitt senast förslag var att han skulle följa med mig till en terapi start för MIG och berätta för terapeuten vad som han såg behövs förändras, men jag inser det sjuka i det hela, det är ju att vi båda måste vilja förändra om det skall funka.

Jag skrev nyss i ett annat tråd om att vi hade en gång skrivit ett "kontrakt" om hur vi skulle ta bättre hand om varandra, ge mer kärlek osv (men lite mer konkret), och det är kanske dags att ta fram och damma av papperet eller worddokumentet igen, och ta nya tag under den här för oss första och "NYA" NON-A perioden tillsammans!

Tack för rådet också om periodens längd, jag tror som du att en månad är för kort, det har ju redan gått två veckor...

Sara

Tror inte att begreppet är speciellt vedertaget i Sverige. Däremot så är det ju rätt många som efter jul- och nyårshelgerna kommenterar att det kanske har varit lite mycket dricka - och därför uttrycker en önskan om att "dra ner" lite, just i januari. Däremot brukar tidningarna ofta skriva i slutet av sommaren, när semestrarna börjar ta slut - om de som druckit för mycket under semestern - och har svårt att sluta/dra ner när hösten kommer.

Läser din tråd, och allas fina kommentarer, och känner igen mig en hel del.
T ex att tro sig kunna hantera situationen: Att dricka lagom ofta, bara spåra ur ibland. klara middagar och sånt.

Det verkar nu som du har bestämt dig för en vit januari, precis som jag; fast jag tror det blir längre tid i det vita spåret i mitt fall.
Men det gäller att klara av det lite i taget.
Nu 2 veckor helt nykter...

Stora skillnaden vad jag läser här, är att min man drack också för mycket. Så vi har bestämt för "nykterhet" samtidigt, och därmed är hemmet alkoholfritt... Nu är jag dock ute och arbetar på annan ort, sover i anhörigs bostad där det finns alkohol, OCH det känns helt ok, jag tänker inte dricka något alls. Varit på arbetsmöte på en bar idag och drack en läsk (min favorit visserligen sedan jag var liten är tonic water!).

Nackdelen med att vara borta så pass snabbt efter nykterhets början är att vardagen och tråkigheten många beskriver här hinner inte infinna sig. (Och att jag vet inte om min man håller sitt ord, men han får ta ansvar för sig själv och jag för mig, skulle många svara, eller hur?).

En tips, om du vill ha en: Låt din man veta att han kan visa kärlek och respekt för dig om han hjälper dig i denna process, och beskriv den hjälpen du behöver just nu (efter hans fest), kanske säga att det är bäst om blir ett A-fritt hem en period, om ni tar promenader i st för att sitta framför tv med dricka och snacks, osv. Bestäm ett datum för avstämning och besluta hur du går vidare därefter först då.

(Jag tror jag måste sitta och ha ett sådant samtal med min man igen, vi hade en bra "kontrakt" om hur vi skulle göra mera för varandra, undrar vad det papperet (eller worddokument) tog vägen)

Lycka till!
Sara

Det låter jobbigt. Jag vill bara ge sig en kram och be dig stanna här.
Du kommer att lära dig mycket

Vet att min man helst av allt skulle vilja att jag drack. Fint mysigt och vanligt som han. Han fyller 40 på lördag. Fredag kväll skall vi handla och förbereda all mat till festen.
Planerade massa ikväll....
Han sa med kärlek i rösten: så kan vi hänga i köket o laga mat o förbereda och dricka lite vin.

Ja det låter ju mysigt. Och det skulle gå.
Men jag ska inte. Han vet att jag kör vit januari. Han glömde bara.

Ja verkligen. Tack för tipset!!

Den kramen behövde jag verkligen!!

Stingo - Vilket fantastiskt koncept!! Att dom inte kör den kampanjen i fler länder.
:)

anhörig tar en Familjevecka INNAN alkisen har tagit sitt beslut så är det ofta så att golvet gungar under fötterna på alkisen eftersom alla argument/lögner faller platt till marken då den anhörige lättare ser igenom manipulationerna. Och väldigt ofta inser alkisen att en behandling är en väg ut efter det. Nämndemansgården har tidigare haft möjlighet att dra av kostnaden för anhörigveckan om alkisen kommer in inom 6 månader och då betalar full avgift. Värt att kolla ?

Vi äter och pratar om praktiska saker. Jag frågar har du någon plan? Ska du ta upp det igen? Ja, varenda dag tills du säger vad du tänker göra. Det orkar jag inte. Då har vi inget att säga. Jag går upp, han tittar på handboll och dricker öl. Same same.
Kommer nog inte att klara tystnaden hela kvällen. Kommer att gå igång.

Skickar iväg en varm bamsekram genom cyber space / mt

Ivanhoe var ett solklart alternativ också :-))
Och ja, affirmationer gör underverk ! Den som jag hade svårast med var att stå framför spegeln och säga : Jag duger precis som jag är och är värd att älskas för den jag är. Efter att ha slagit på mig själv i så många år för att jag var en sån dålig människa som inte kunde hantera alkohol så var det en hel del att bygga upp igen.

Och att få det jag är mogen för är en fantastisk händelse i livet att upptäcka ! Så många gånger som jag hört nån säga/berätta något och jag har inte fattat ett dugg förrän långt efter. Ibland flera månader efteråt. Och det är en underbar känsla av lättnad att acceptera att det fungerar så !

Kram ♥