Senaste kommentarerna i forumet

Jag förstår din energibrist. Har ju själv druckit längre perioder och man skiter ju i allt ansvar. Man lämnar över det till sin partner. Sedan lämbas proble med på hög. Du måste nu tänka på dig själv. Din man är en vuxen människa och blir tyvärr inte hjälpt av att hålla under armarna. Jag tycker du ska ställa hårda tydliga krav.

Sluta dricka. Ett övertramp så börjar du med antabus.
På så sätt ger du honom en chans men också en konsekvens om det går åt skogen.

Visst påverkas man av vädret och verkar som alla känslor glada som ledsna leder till vin.
Svårt att lära om, men man får unna sig annat och tror det kommer att ge sig med tiden.
Så vårkramar och styrka så kvittrar vi ikapp med fåglarna ?

Vi är många som känner igen oss. Jag har skrivit mycket i min egen tråd men tar ett uppehåll från den ett tag.
Tror att förmågan att skämmas är viktig och kan leda till förändring. Du gör nog rätt som ligger lågt ett tag.

Vädret har antagligen effekt på mig, kylan avskyr jag ju men idag är det vårlikt, fåglarna kvittrar, solen skiner, det frusna smälter..... Åh min hjärna skriker Våren är här det blir gott med vin! Va f-n dumma tanke stick iväg! Det kom som ett brev på posten :-(...... Men jag ska härda ut, jag vill inte göra mig själv illa genom A, den här dagen ska oxå sluta bra. Dag 7

Dag 56 torsdag,
Det bara snurrar i huvudet nu. Vad händer. Kan det vara ett pågående kapningsförsök. Jag tror det. Fick en längtan att kunna stänga av allt. Fly bort en stund. Status på mig: Fyllt på med både mat och dryck nyss. Tränat i morse innan jobbet. Inget socker idag eller igår. Solen tittar fram och lite vår känsla. Kan det vara en trigger. Sen är det mycket att göra på jobbet. På det är det svårt. Svårt och mycket. Känns som jag "krockar" med min omgivning då&då. Andra reagerar när jag bufflar mig fram. Men idag vill jag ju vara osynlig och inte synas. Kanske bara känslig. Jag gör ju bara det som måste göras. Just nu har jag bara lust att sova bort detta och vakna upp när a-djävulen lämnat mig ifred. Men tar en lunch dusch. Sen jobb igen.Skriver ned för att detta är första gången sedan jag slutade som känslan kom tillbaka på detta sätt. Och tankar att åka till bolaget, köpa vin, åka hem och mysa med bib och en serie kanske. Avbröt det med att låsa tanken på hur illa alkoholen gjort mig och hur bra jag mår nu. Så nu tillbaka till livet. Och hoppas det dröjer länge till nästa gång. Sjukt egentligen att det ska vara såhär.

Det var en bra formulering, den ska jag spara - "att öva min hjärna att inte fly". Det är precis det A-jäkeln vill göra så fort jag känner något som kan vara något jobbigt mer än medel. Men det är slut med det nu. Dag 10 för mig och förhoppningsvis ska även mitt blodtryck gå ner utan vin. Kram!

Du har massor nu när barnen börjar bli stora, ta hand om Bollan på bästa sätt för det är hon värd.
Jag försöker att ta en dag i sänder när det gäller alkoholen, öva min hjärna att inte vilja fly.
Försöker att inse att jag inte behöver vara gladast och försöka lyfta folk som egentligen bara vill gnälla.
Sen insett att saker som gör ont går att titta på och det gör ont, men smärtan gör att jag bearbetar en liten bit åt gången.
Låter flummigt men tror man måste gräva lite och inse hur andra har påverkat ens liv för att hitta sig själv igen.
Så kramar och styrka till dig Bollan

Hej!

Varsågod. Jag förstår dig. Jag blir mer social när jag dricker och det blir lättare att ta kontakt med nya människor. Det låter bra att du ska försöka lita på din magkänsla. Hur mycket alkohol drack du i fredags? Vilken mängd alkohol brukar du få ångest av? Nu i efterhand har jag insett att måttliga mängder alkohol (2-3 glas) gör mig lugn och extra social. Problemet är att när man väl har börjat dricka så vill man fortsätta, haha.

Jag fick ångest av att lämna vänner, familj och tryggheten i Sverige. Jag började därför dricka för mycket. Min alkoholkonsumtion gick från 15 glas per vecka till 30 glas per vecka. När jag kom till det nya landet hade jag erlagt ett dåligt dryckesmönster och jag fortsatte i samma veva. Idag dricker jag 10 glas per vecka och jag mår mycket bättre.

Ok vad bra att du inte har abstinensbesvär och hjärtklappning dagen efter. Det är otroligt duktigt av dig att dra i bromsen nu istället för om några år.

Hälsningar

Känner så igen mig i det du skriver och är just nu.
Jag/vi är i ungefär samma läge en skillnad är att hos oss är vi är "bara" vi två just nu, inga barn runt oss.

Jag har lagt en viss acceptans över att han dricker - det är han som måste ta tag i den saken, inte jag! men jag kan vara med bredvid.
Enkelt att säga men inte helt lätt att leva upp till.
Som du skriver - vem ska göra vad och hur?!
Jag kan känna att man vet så mycket men att i handling få ork och verkligen göra det som krävs är en svår bit.
Som sagt du är inte ensam - här sitter en till.

Kram

Att vi lever i ett osundt destruktivt förhållande råder det ingen tvekan om.
Vi kan prata och gör det men när alkoholen tar över raseras allt.
Jag ska försöka stå på mig fullt ut och kräva åtgärder.
Det sämsta är att man är så tömd och trött att orken tryter när han haft sina långa perioder - denna gång i 3 veckor.
Tack för dina råd och omtanke aeromagnus!

Ja fysisk aktivitet är bra! Och kanske bara få tid att testa lite nya grejer, utan att dimma bort med alkoholen? Jag har en liten hund, hon är guld värd! Alltid såklart, men också en väldigt bra anledning att hålla sig borta från alkoholen❣

Var bjuden på 50-års fest, som jag och sambon skulle gå på. Jag frågade sambon om han skulle låta bli att dricka? "Jag får väl göra det" Ja men vill du strunta i att dricka? För det måste du välja själv. Jag vill ju inte stå där och någon som säger till dig att "ta dig en grogg! Frugan kör väl? Och du tittar på mig o det blir en svår situation." Jag har svårt att vara nykter på fester som du vet, svarar sambon. Näe det vet jag nog inte för det är väl ca 15 år sen sist? Ska jag ringa kompisen som fyller år och säga som det är? Frågar jag. Han förstår nog. Ja sa sambon. Det hela slutade med att vår vän förstod oss och jag sambon och sonen åkte på fotbollsmatch i stället med varm choklad och kaffe i termosarna.<3 Jag har inte varit på fest sen jag började mitt nya och nyktra liv. Är det vad som krävs så struntar jag i alla fester resten av mitt liv. Tänker varje morgon jag vaknar att vad lycklig jag är och vad duktig jag är som klarat av att sluta dricka. Jag tänker sällan på att få dricka numera. Har sovit över hos vänner med alkohol hemma. Jag har talat om för några att jag slutat dricka och dom är lika förundrade som jag att jag lyckas. Samtidigt är jag på min vakt. Vi har ingen alkohol hemma, det är lättare så. Om min sambo dricker här hemma när jag är bortrest är det hans val. Han har sin väg och jag har min. Vårt förhållande har blivit betydligt bättre. Vi går promenader och vi pratar en del om alkohol och dess inverkan på liv och sjukdomar familj osv. Jag är mer intresserad av att prata om det än han, men så har det alltid varit. Jag är intresserad av människor och våra liv, Livet blir bättre och vi har betydligt bättre kontakt med dom vuxna barnen. Den äldsta pratade knappt alls med oss på 2 år. Nu ska vi snart till henne och hälsa på. Många som slutar dricka blir smalare och har mer pengar över. Har inte märkt av det så mycket. Men jag känner mig fräschare, lite snyggare och tittar folk i ögonen, och känner mig stark. Ekonomin tror jag blir bättre så småningom. Vi är alla värda att må bra! Läs om alkoholism titta på filmer om alkohol och dess verkan på människor. Själv berörs jag av när det är personer som medverkar och berättar om tex en förälder som missbrukar. Det har hjälpt mig att förstå mig själv och varför jag har blivit beroende. Ha en fin dag <3

Tack för svar Holistic!
Ja, jag tror att det har mycket med att göra när det kommer till sociala sammanhang som jag egentligen inte känner mig bekväm i. Har bestämt nu, lite för mig själv, att lita på min magkänsla innan jag tar mig ett glas. Har jag en dålig känsla innan så vill jag kunna tacka nej- antingen för alkoholen eller hela sammanhanget. Det är det jag tycker är svårt, eftersom alkohol oftast lugnar om man nervös, men slår tillbaka 1000 gånger dagen efter. Så det blir en lurig sitts, iaf för stunden, och speciellt i ett nytt land med så mycket annat att anpassa sig till.
Hur upptäckte du att du började dricka för mycket eller på fel sätt? Hur dricker du idag? Eller dricker du inte alls?
Jag brukar inte ha hjärtklappning eller abstinensbesvär, så tror inte det är det. Mer en ångest som inte vill ta slut och som dövas bäst (?) av ett glas vin dagen efter.. Nåja, vill som sagt få ett bättre förhållande med alkohol, om det betyder helnyktert eller inte, innan det blir ett större problem!
Tack igen för svar, satt precis här och fick lite ångest över Fredagen :)

Det har nu snart gått två veckor och han har varit nykter ända sendan han vaknade upp dagen efter att polisen körde hem honom. Han spenderar mycket mer tid med familjen och vill att vi ska hitta på saker tillsammans på ett helt annat sätt än förut. Han är även otroligt kärleksfull mot både mig och barnen. De gamla kompisarna som han tidigare drack tillsammans med, både rent fysiskt och genom att skicka sms till varandra om vad de dricker har helt upphört. Tidigare kunde han sitta en hel lördagkväll och skicka sms fram och tillbaka med bilder på vad som dricks och beklaga sig över vilken "surkärring" till fru han har. I helgen som gick skickade samma kille han var ute med när han fick skjuts av polisen hem, bild på när han satt och drack öl. När sms:et kom konstaterade min make högt att kompisen satt och drack öl, men han valde att inte svara på det.
Det här ser jag som en positiv utveckling, men jag litar fortfarande inte på honom och det är nästan som om jag väntar på ett bakslag. Trots detta känner jag mig mycket lugnare och den inre stress jag tidigare hade har nästan helt försvunnit.
Ett av mina ultimatum till honom var ju att han skulle söka hjälp för sitt alkoholmissbruk, och jag tänkte höra med er som har erfarenhet av detta hur jag gör nu. Han har själv inte tagit tag i detta och jag undrar nu hur mycket jag ska "lägga mig i"? Eller om jag kanske inte alls ska göra det? Ansvaret ligger ju hos honom, men hur mycket ska man hjälpa till?

Tack skriet! Varit otroligt trött de sista dagarna. Ångesten kommer o går men blivit bättre o jag ägnade mig åt lite fysiskt aktivitet igår vilket gjorde att det blev mkt bättre! Funderar på vad man ska fylla sitt liv med på kvällarna när krogen inte blir aktuell på det sättet längre. Träna, bio men jag är en rastlös själ som har svårt att bara sitta hemma på kvällarna. Känns som om jag behöver ngt annat nu. barnen börja bli stora o har dem bara varannan vecka.

Och du reser dig igen. Borstar av dig och direkt upp i sadeln.
Tror att anledningen att det funkat för mig den här gången är att fallen inte blivit en signal till fortsatt drickande. Jag har börjat om nykterheten omgående. Och sakta men säkert blir hjärnan kvitt alkoholdimman.
Du undrar vad du ska fylla på med utan alkohol? Att fylla på med alkohol får ju motsatt effekt. Det självförakt som jag hade när jag drack var ju vidrigt. Visst kunde jag tycka att jag hade lösningar på alllt och var otroligt klok när jag fyllnade till under kvällen, men sen kom morgonen med ångest.
Nu fyller jag på genom att göra saker som jag tycker om. Sjunga, träna och att vara i nuet. Tror att det är bra att se sig själv i situationer där man trivs. Hitta sådana och njut av dem. Kan vara i jobbet... Små, små guldkorn när något går speciellt bra eller är extraxroligt.
Sen tycker jag att du ska plocka fram de där positiva omdömena du fick. Det var ju många! Njut av dem och se det andra som en utmaning... Det vore väl också lite tråkigt om allt var toppen :-)?
Lycka till!

Kanske kan du se en utredning som en möjlighet att reda ut varför du fortsätter att dricka trots att du bestämt dig för att sluta. Och som hjälp att sluta. Du skriver att du skjuter upp slutandet och det var väl det jag gjorde också. Man är verkligen inte vid sina sinnens fulla bruk när man dricker. Det vet vi alla härinne.

Det känns också som att du medvetet lät bli att ta antabus för att kunna dricka. Du kanske behöver extra stöd i början i alla fall. Så att du kommer ur den värsta tiden. Eller inte stöd... Kontroll kanske. Jag hade nog inte grejat det utan min sambo. Men det var helt enkelt inte möjligt att fortsätta längre... Det betyder ju inte att det var lätt att sluta... Det var nära, nära att jag fortsatte. Sen när man har hållit upp en längre tid så tar man bättre beslut. Det är lättare att stå emot.

Hur går det med jobbet? Som Mattias skriver, håll hårt i ditt jobb. Har du stöd omkring dig? Hoppas verkligen att du ska lyckas den här gången. Tänk om du skulle tvinga dig själv att skriva dagbok härinne. Ibland har vi lättare att se när andra är på väg åt fel håll än vi själva. Skriver man så är man åtminstone lite mer medveten om sina planer.

Jag borde ha skrivit mycket tidigare så mycket kan jag säga. Och när det inte går bra då drar jag mig för att skriva. Har tvingat mig sjölv, men skjuter gärna upp det några dagar. Jag tycker att du är modig som skriver härinne och det du skriver är ju precis så här vidrigt och eländigt som det kan bli när man inte lyckas stoppa. Kanske skulle du vara hjälpt av att skriva oftare.

Hoppas du kan förlåta dig själv så att du får kraft att ta dig ur drickandet. Och att du får det stöd du behöver. Tror du behöver stöd faktiskt!

Lycka till! Och massor av cyberkramar!

Du kan, du duger och du är bra! Behåll den känslan nu!

Hej!

Jag är en ung tjej som började dricka för mycket när jag flyttade utomlands. Bra jobbat att du lyckades skära ner på alkoholen och endast dricka på helgerna. Varför drack du för mycket i fredags? Genom att förstå orsaken kan det bli lättare att dricka måttligt. Jag har också fått ångest av alkohol och jag har läst på för att förstå vad som händer med kroppen. När man dricker alkohol frisätts olika må bra hormoner som gör en lugn och glad. Man kan få ångest dagen efter eftersom kroppen har använt upp en del av sina må bra hormoner. Man kan även få fysisk abstinens dagen efter i form av hjärtklappning. Detta beror på att alkoholen har gått ur kroppen och kroppen skriker efter mer alkohol.

Hälsningar

klipper in mitt svar till Maharion för att minnas hur jag tänker kring drickandet: "Vad bra, det var precis det jag ville säga mitt inlägg. Vi är olika och kommer behöva hitta våra egna vägar både till nykterhet och till ev måttlighetsdrickande.
Jag står väldigt fast i mitt beslut att inte vanedricka hemma. Därför kan jag experimentera med de här sakerna. Och jag har i princip aldrig blivit för full ute. Blev ju ofta i så fall illamående och trött. Ingen partyprinsessa här inte. De vanorna sitter också i... Ett mycket måttligt drickande ute för att överhuvudtaget kunna festa en hel kväll. Gärna vatten efter 12. De sitter djupt de vanorna, vilket kommer väl till pass nu.
Så jag vill inte kalla det en kamp. Jag känner mig inte misslyckad eller så, men jag skriver om mina reflektioner för att det finns saker som förvånar mig i drickandet och som inte fungerar som tidigare. Och jag måste få fatt på dem om det ska fungera.
Jag vet att några härinne skakar på huvudet och undrar varför man överhuvudtaget tar risken... Är det nödvändigt? Särskilt om man inte ens gillar att bli full... Jag tycker att det är trevligt att dricka ibland och jag tror mig ha hittat en väg som kommer att fungera. Samtidigt behöver jag då heller inte vara så orolig för att testa eller falla. Jag kan verkligen inte se mig själv sitta och pimpla vin i soffan. Jag är inte ett dugg sugen på vinet som faktiskt finns hemma. Om jag tänker på att öppna dem, så tänker jag inte att det vore gott med ett glas... Jag tänker mig att jag stjälper i mig hela flaskan för det var ju så det blev på slutet. "Måste ta slut". Å då blir jag lite lätt illamående. Jag drack ibland trots att jag nästan kräktes av det. Som nån typ av medicin som skulle ner. De minnena fungerar rätt avskräckande faktiskt. När jag är nykter kan jag inte ens få för mig att det vore en god idé att öppna flaskan för att ta ETT glas. Jag vet ju att det inte slutar där.
Men visst är det en balansgång och jag vet inte om det funkar. Tror det just nu i alla fall. Måste också skriva att det är så pass sällan jag dricker. Det hinner gå veckor av nykterhet emellan. Därför uppskattar jag också det nyktra livet så oerhört mycket. Mår bättre, sover bättre, gör mer saker., är närvarande med barnen och nära o kära och just nu är det ovärderligt. "
Så alla ni som tänker tanken på att dricka: ni behöver hitta en fungerande väg för er.

Tack packad pappa - det är bra att börja läsa här och se att man inte är själv - om och när man känner att man orkar är det guld att ha en egen tråd. För mig fungerar det både som typ en dagbok där jag kan gå tillbaka och se både dagar då jag mått dåligt och förhoppningsvis då jag mår bättre och där man kan få tips och råd av andra. Jag hoppas också att du klara av det här, men fortsätt läs i detta forum, det har faktiskt hjälpt mig mycket!

Oj, inlägget blev lite långt och handlar visst bara om mig. Vad bra, det var precis det jag ville säga med mitt inlägg. Vi är olika och kommer behöva hitta våra egna vägar både till nykterhet och till ev måttlighetsdrickande.
Jag står väldigt fast i mitt beslut att inte vanedricka hemma. Därför kan jag experimentera med de här sakerna. Och jag har i princip aldrig blivit för full ute. Blev ju ofta i så fall illamående och trött. Ingen partyprinsessa här inte. De vanorna sitter också i... Ett mycket måttligt drickande ute för att överhuvudtaget kunna festa en hel kväll. Gärna vatten efter 12. De sitter djupt de vanorna, vilket kommer väl till pass nu.
Så jag vill inte kalla det en kamp. Jag känner mig inte misslyckad eller så, men jag skriver om mina reflektioner för att det finns saker som förvånar mig i drickandet och som inte fungerar som tidigare. Och jag måste få fatt på dem om det ska fungera.
Jag vet att några härinne skakar på huvudet och undrar varför man överhuvudtaget tar risken... Är det nödvändigt? Särskilt om man inte ens gillar att bli full... Jag tycker att det är trevligt att dricka ibland och jag tror mig ha hittat en väg som kommer att fungera. Samtidigt behöver jag då heller inte vara så orolig för att testa eller falla. Jag kan verkligen inte se mig själv sitta och pimpla vin i soffan. Jag är inte ett dugg sugen på vinet som faktiskt finns hemma. Om jag tänker på att öppna dem, så tänker jag inte att det vore gott med ett glas... Jag tänker mig att jag stjälper i mig hela flaskan för det var ju så det blev på slutet. "Måste ta slut". Å då blir jag lite lätt illamående. Jag drack ibland trots att jag nästan kräktes av det. Som nån typ av medicin som skulle ner. De minnena fungerar rätt avskräckande faktiskt. När jag är nykter kan jag inte ens få för mig att det vore en god idé att öppna flaskan för att ta ETT glas. Jag vet ju att det inte slutar där.
Men visst är det en balansgång och jag vet inte om det funkar. Tror det just nu i alla fall. Måste också skriva att det är så pass sällan jag dricker. Det hinner gå veckor av nykterhet emellan. Därför uppskattar jag också det nyktra livet så oerhört mycket. Mår bättre, sover bättre, gör mer saker., är närvarande med barnen och nära o kära och just nu är det ovärderligt.
Så lycka till! Du verkar så insiktsfull så jag tror verkligen att du kommer att hitta din egen väg i det här.

Härligt att det går bra, så klokt av dig att planera så du slipper frestas att snubbla in på bolaget.
Jag bytte affär så jag slipper gå förbi och hinner stoppa innan draken tar över.
Så bra jobbat kram och styrka till dig

Jag kan jag duger jag är bra!

Tack för att du delar med dig av ditt liv! Har under senaste åren kommit på att min självkänsla är helt kass! Har lyckats ta mig fram på självförtroendet! I yrket har jag presterat bra och fått mycket beröm! Nu börjar barnen bli stora och vad har jag då? Tror självkänslan försvann i min ungdom då jag levde i ett förhållande där jag hela tiden blev nedtryckt! Hur lyckas du att hålla dig nykter och bemöta alla känslor? Ge mig tips, är ommonterad av dig kram