Senaste kommentarerna i forumet

Jag blir helt tagen av det du delger oss. Att du har rest dig ur detta elände är beundransvärt, starkt och otroligt bra. Jag blir verkligen imponerad :) Fick du hjälp med mediciner eller var du inlagd?? Hur klarade du din abstinens???
Tänker att du antagligen inte hade något val eller hur. Hade du fortsatt så hade det säkert gått riktigt illa. Hur länge har du varit nykter nu???

Ja alkohol är inget alternativ för dig mer eller hur. Inte för mig heller. Visst är det underbart att känna sig stolt och må bra när man vaknar på morgnarna. Fixa livets med och motgångar nykter :)
kram du starka javisst :)

Fantiserar fortfarande om att dricka.
Men mötet var fantastiskt, vill bara försöka flyta med. Lära mig mer, lära känna fler.
Känns bra.

att åtminstone printa ned sanningen här.Man puttar sig själv liten bit i taget åt nått håll i alla fall.Även om det kanske inte alltid är åt rätt håll.

Han dricker igen och jag undrar om det inte är det mitt undermedvetna förstått hela den här veckan.Redan i söndags misstänkte jag ju detta men nädå,nu var det ju dax för nykterhet.Då kan det u inte vara sant det jag hör med egna öron.Att man aldrig aldrig lär sig.

Jag tog kontakt med sambos släkt, de kom hit och vi ställde honom mot väggen tillsammans. Det kändes så klart jobbigt men jag såg barnens frihet som det enda rätta. Jag var inställd på att han skulle vlja lämna mig efter detta men tvärt om visade han ånger och dagen efter drack han inget och lovade mig att bli bättre och söka hjälp. Tre dagar höll han sig från alkoholen och nu är det som vanligt igen. Vad ska jag göra nu.....jag mår dåligt och vet varken ut eller in. Barnen påverkas och kanske är det nu dags att ge upp och lämna detta. Känns som om jag sviker honom om jag lämnar.....är det kanske medberoendet som stoppar mig?

Stingo, absolut! Öststatsländerna etc är extrema. Men tänkte mest på Norden vs. länder i världen som påminner mer om oss då det kommer till utbildning, politiskt styre, teknologi, välfärd osv osv osv.
Håller dock med dig i det mesta. :) Hoppas att dagens unga får bättre vanor än oss :)

Summa kardemumma: Alkohol är skit och då 85åringar kör med så hög promille så är det bara att beklaga. Så tragiskt!

Ps. För speciellt intresserade - kolla den här länken, bara 2 år sedan öl blev en alkoholhaltig dryck i Ryssland.. Före dess var det en "läsk".. Sjukt..
http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/europe/russia/9772801/Beer-to…

...utan kan fortsätta ännu högre upp i åldrarna. Läste just en notis i tidningen om en rattfull, som kört på en barnvagn (inget allvarligt hände, till all lycka). Fyllot blåste 1,78 promille, men det intressanta är att han är 85 år gammal.

Visst finns det mycket sjukt i vårt alkoholdrickande här i norden (jag är förresten från Finland), men inte är vi så ensamma om det. Se bara på Ryssland, och Östeuropa. Och visst har tex Fransoserna och Tyskarna sina egna problem de med.

Jag tror de flesta 50-60-åringarnas problem har börjat långt tidigare, sedan kommer åldern och med den sjunker toleransen och så börjar problemen komma i dagen. Sedan följer pesionen och massor med ledig tid... Jag är normalt inte för förbud, men en produkt skulle jag gärna förbjuda och det är vinboxarna. De lockar till stora engångsköp och sedan är det sgs omöjligt att följa med konsumtionen ur en sådan. Som jag ser det är skadorna den gör betydligt större än fördelarna.

Ljusningen och hoppet ligger, som alltid, hos ungdomarna. Åtminstone här säger statistiken att de håller på att skaffa sig hälsosammare alkoholvanor än vi hade.

Helgen är snart slut. Han vilar mycket på dagarna, vi äter middag tillsammans och sover var för sig. Jag undviker att ta upp alkoholfrågan, väntar på att han själv ska säga någonting. Men det lär inte hända. Vi har inte haft familjemiddag på några veckor, barnen vill inte träffa honom då han smyger runt med sin öl och är sur. Inte heller det kommenterar han. Det är svårt att vara passiv. Men jag tror att för honom är det ett helt ok äktenskap. Mat på bordet, hyfsad städning, juste ekonomi, vård i hemmet vid behov. Känslor och sån skit är inte så noga. Finns nog en hel som har det så.
Jag kommer att bli en alltmer snipmunnad fru som fäller sarkastiska kommentarer som han inte lyssnar på.

hej jag har nu varit nykter i 21 dagar ;) och det känns kanon. Du vet ju....
Jag blir väldigt glad och inspirerad av att läsa din tråd Berra. Ja av allas kommentarer egentligen.
Du är stark, insiktsfull och har gjort det bästa valet man kan göra. Dina rader träffar mig rakt i hjärtat. Vi som börjat vår väg mot nykterheten behöver läsa om er som kommit längre i er kamp mot A. För mig är det en stor inspiration i att fortsätta vara nykter. Framförallt hur livet med familj och vänner förändras gör mig oerhört tacksam. //mod

Vad tufft du har det. Jag upplever att du utsätts för något som kallas känslomässig manipulation. Ett typiskt beteende i samband med alkoholmissbruk och det medberoende som hör därtill. Det är svårt att ta sig vidare av egen kraft efter flera år i en relation där olika typer av mönster och beteenden byggts upp, Du är tuff som kommit så här långt och du har kommit mycket längre än du själv förmodligen upplever, det tar enorm tid och kraft att bearbeta det som varit, särskilt när man av omgivningen samtidigt förväntas lägga locket på och bara gå vidare. Jag rekommenderar att du tar hjälp av någon som kan beroendeproblematik och i det här fallet medberoende för att komma vidare. Jag hade stor hjälp av en s k anhörigstödjare i min bearbetning som slutligen ledde fram till skilsmässa eftersom min ex-make aldrig kom till insikt utan levde i total förnekelse. Tipsar också om att du läser om känslomässig manipulation för att öka förståelsen för hur det kan påverka i olika grad. Vill även skicka med dig att omgivningens oförståelse är mycket vanlig och något som även jag upplevde som något av det allra jobbigaste. Ibland spelar det ingen roll om man berättat tidigt eller sent om vad som försiggår är min uppfattning, omgivningen vill ofta inte inse verkligheten. Den är för svårt att ta till sig för många. Ofta för att det innebär att de behöver se över sina egna vanor eller därmed kanske ta hänsyn till alkohol inte finns tillgänglig. Det sociala umgänget påverkas. Förlåt dig själv att du inte alltid varit öppen med hur ni har det. Det är en oerhört svår fråga eftersom omgivningen samtidigt inte är mottaglig och man skäms och känner skuld över situationen. Fortsätt på din väg. Du har kommit mycket längre än du själv ser just nu. För att förstå hur en alkoholist tänker och agerar kan du läsa Botten upp av Lena Holfve. Det finns ett långt utdrag på nätet via Kulturpool. Googla på Botten upp och Lena Holfve. Jag vill varna för att det är mycket tuff läsning. Det är lätt att känna att man överger en person som är sjuk. Den diskussionen hade jag här på forumet tidigare i min tråd. Samtidigt måste man ställa det i relation till att man själv går under och jag har landat i ställningstagandet att om det inte finns fullständig vilja från alkoholisten att bli nykter alkoholist och i det ingår vanligen inte att bara låta bli att dricka (läs även om begreppet vita knogar, vilket även finns i Holfves bok) utan vilja att kapitulera totalt, erkänna öppet att man har problem och aktivt söka hjälp parallellt så går ingen relation i världen att rädda med slutresultat att man lever i en sund relation. Något som är viktigt att förstå är, precis som du beskriver, att det inte bara är alkoholisten som behöver behandling och stöd för att komma vidare, även som anhörig kan man faktiskt säga att man blir sjuk av den situation missbruket skapar och behöver hjälp att ta sig ur. Försök ta hjälp för att få perspektiv på hela situationen du befinner dig i och fortsätt skriva här. Lycka till!

Allt rullar på framåt. Ingen alkohol, mindre sug och funderande på det. Så gott och sova bra igen och slippa luddfiltret i hjärnan!,!
Har fyllt i en övning på e-Change om mina risksituationer.
Alkohol är ett belöningsmedel och jag applicerar det ofta på känslor. Glad, lessen, deppig, jag är värd det, självömkan. osv.
Jag har även svårt att stå emot om nån skulle ge mig ett glas vin och jag inte har en flyktväg som att jag, kör bil, äter penecelinkur etc. Folk som tjatar och trugar är skitjobbiga och speciellt när argumenten blir varför man inte vill ha, vad är det för fel på dig m m.
Ja ytterligare grejer och fundera på som medför även andra tankar och uppvaknanden.

Min fortsatta åldersstege i alkoholkarriären!

40-50 år då är det middagar, "hemmamys", drinkar med vänner och ens nära och kära. En eller flera vindunkar är givetvis standard i det nordiska folkhemmet numera! Man börjar köpa dyrare viner och andra alkoholhaltiga drycker. Man är lite rebell på helgerna och tar sig ett glas runt lunch "njuter" av att kunna "dricka mitt på dagen - det kan vi minsann inte göra måndag- fredag!".
I vissa perioder är det annat som är jobbigt - barnen blir tonåringar och hemska, mannen/frun jobbar för mycket, man är trött på slentrian och att det aldrig händer något kul - man börjar ta ett extra vinglas för att man är uttråkad helt enkelt!

Åldern 50-60 kan jag inte föreställa mig då jag inte har vänner eller bekanta med alkoholproblem i den åldersgruppen. Men jag kan tänka mig att det är en tid då barnen flyttar hemifrån och man ska "börja prioritera sig själv och ha egentid" och att det här med att prioritera sig själv ofta innebär alkohol.. Men det här vet jag ingenting om som sagt. Fill me in!

Oavsett vad - det jag försöker illustrera är att vi nordbor har ett relativt skevt drickabeteende från tidiga tonår! Vi är vikingar och vi är tuffa och kända världen över för att vara vackra, starka och riktiga partydjur! Det som många glömmer dock är att vi bor i en del av världen där vardagsdrickande inte har varit naturlig förrän för ett par 10 år sedan... Förut så drack vi på helgerna och det var det. Men i takt med att vi har anammat mer kontinentala drickavanor så tror jag att nordiska folkets alkoholproblem verkligen har blommat ut på allvar!

Tycker det är skrämmande!

Ps. "Fun fact": Då AA hade varit igång ett par år i starten (grundades 1935, statistiken är från 1939) så kollade man upp tillfriskningsantalet bland AA medlemmar - siffran visade 50%! Med andra ord - varannan person som sökte hjälp hos AA blev nykter. Idag är talet 5%... Man kan ju fråga sig varför...

till rökfriheten!! Det var ju vad som fattades dig när det gäller tvångsberoenden. Så härligt att läsa vad du skriver, precis som jag känner själv just nu. Senaste veckan har jag känt just att jag inte vill dricka, det är helt värdelöst vid minsta granskning. Alla alternativ är bättre, även dagar som inte är toppen. Välja rätt efter mina förutsättningar är framtiden, och mina förutsättningar är precis som du beskriver ovan. Dricker jag blir det omedelbart djäkligt mkt sämre i alla avseenden. Jag väljer nu att se sanningen i vitögat, jag kan inte dricka kontrollerat och då finns bara alternativet att låta bli om mitt liv ska vara bra.

Hej Mod,
Så himla bra att du berättade för en vän. Det är så skönt!! Det att du har anförtrott dig till din vän gör ju faktiskt också att det blir lite svårare att "trilla dit" igen... För då måste du hantera din vän också, vännen som du anförtrott dig till för att bara en liten tid senare börja dricka igen. Jag tror att det är väldigt smart att anförtro sig till nära vänner som verkligen förstår.
Jag gjorde misstaget att anförtro mig till fel person och nu håller jag på att bli galen av det! Personen ifråga menar bara väl men är alldeles för intensiv och jobbig och ställer ultimatum om att jag måste läggas in på rehab, sjukskriva mig från jobbet, erkänna för mig själv att jag e alkis (Duuh! Det gjorde jag i samma sekund som jag ringde AAs hjälptelefon och gick på mitt första möte). Så jag rekommenderar ingen att anförtro sig till vem som helst. Jag var naiv, bakis, hade ångest och var svag. BIG MISTAKE att berätta för henne (även om hon bara menar väl - men hon kväver mig).

Ang drickandet i Norden:
Vi dricker inte normalt! Jag har bott utomlands de sista 9 åren (bor inte i Sverige längre med andra ord) och de enda alkoholkulturer jag har stött på som påminner om de nordiska är faktiskt brittiska och australiensiska.
De - liksom oss - super skallen i bitar varje helg från att man är 14-15 år gammal. Åldern 20-30 innebär after work, drinkar till vardags, avkopplingsvin efter jobbet/skolan - för att sedan supa som en idiot (binge drinking) på helgerna! Man super för att man firar tentor/firar nytt jobb/det är en högtid (midsommar, Valborg, Allhelgona, för att inte tala om jul osv osv), det är kärlekssorg som ska dränkas, det är barndop, möhippor, weekendresor med tjejkompisarna (eller grabbresor), det är 5 veckors semster på sommaren som egentligen motsvarar en 5 veckorsfylla... Det är så mycket alkohol hela tiden!

Alkoholen är överallt i samhället och den är så sjukt accepterad! Det är faktiskt sinnessjukt!
Jag tycker det är så ironiskt att varje midsommar så läser man om båtolyckor och drunkningsolyckor. Genomsnittsåldern på eventuellt avlidna är generellt 55 år och det är oftast män. Tror ni att medelålders män helt plötsligt glömt hur man simmar/kör båt? Knappast. Det är alkoholen.
Men ALDRIG står det "Avlidne mannen hade en promille på 3%", eller "Båtföraren och alla passagerare var kraftigt berusade".
Det mörkas alltid ner!
Ser man på till exempel Valborg - helgen då de flesta debuterar med alkohol bland tonåringar - det är högst våldtäktsstatistik den högtiden. Tror ni det är för att alla helt plötsligt blir kåta och aggressiva?! Eller för att A är med i bilden!!?
Ytterligare ett exempel: Jul 2014 var året då krisjourtelefonerna i Sverige blev som mest nedringda någonsin - aldrig har fler utsatta kvinnor och barn (och även män) ringt i panik och bett om hjälp som den här julen. Tror ni det är för att julen 2014 generellt var en dålig jul för Sveriges befolkning? Eller tror ni det var alla vindunkar och snapsar i familjehemmen som låg bakom detta?!

Så tragiskt att alkohol är en av de största inkomstkällorna till staten.. Hade A inte varit det så tror jag tyvärr statistiken hade sett helt annorlunda ut :(

Och ett stort grattis till nikotinfriheten!
M

...eller i himmelriket!

.???

Jo det är faktiskt så att det är jag som väljer själv, himmel eller helvete.
Faller jag till föga för alkoholen så kan det bara gå åt ett håll, hissen går neråt till helvetet och hisslinan har formligen....gått av...
Fallet är hejdlöst, bottenlöst och accelererande...i ett kavt hav av efterföljande ångest
Men....jag kan göra skillnad, i varje stund kan förändra situationen genom att....inte förändra situationen.

Att låta avhållsamheten från alkoholen påverka mig, att ta ett aktivt avstånd, nähepp!, det där med att dricka är inget för mig.
Jo alltså dricka kan jag ju göra, men inget med alkohol i, och inte heller låta mig luras till att tro att jag kan dricka lite, bara lite?
Nej, jag är inte en sådan typ, min hjärna försöker ideligen övertala mig att just nu, just idag klarar du av att hantera ett par glas...
Men jag är inte en sådan, allt med enbart lite alkohol i är som att dra sprinten ur dammluckorna, som ostbiten på råttefällan, pang det bara smäller till, och det är redan försent.

Så vad gör jag då, accepterar mitt läge, eller går med ständigt vita knogar i byxfickorna, biter ihop och lider?
Till slut orkar man inte så där statiskt hålla händerna spända, utan tappar orken, med händerna kvar i byxfickorna låter jag armbågarna röja vägen för mig, flytta på dig.

Näpp, ge upp har blivit min melodi, ge upp och kapitulera inför alkoholen, den är för mig alldeles för stark, har inte en chans att kunna tygla den, jag är allergisk mot den.
Det finns för mig andra alternativ, det gäller för mig att vilja och orka se dem som just...ett alternativ...
Jag kan dricka vatten istället tänker man som en martyr, eller helt enkelt skita i det, kanske skita i att följa med ut på en barrunda helt och hållet.
Så blev det bättre av det då, man avsocialsierar sig istället, innesluter sig i sin egna lilla bubbla, låt mig va'!

Ju mer man frontar sin rädsla desto mindre blir den, på't igen bara, ge aldrig upp, nästa gång funkar det säkerligen.
Jag är ingen quitter, är det någon jag ska stå upp så är det för mig själv, vem skall annars göra det, mamma?
Den dagen jag tar ansvar för hela mitt jag, alla dagar i veckan, alla klockslag, utan luckor...minnesluckor, då blir jag starkare, för var dag, helg såväl som vardag.

Vi har haft fest eller varit på fest, på pub'ar eller restauranger nästan varje helg nu, och det är inget problem längre...
Jag drar mig inte för att skälla ut bartendern om han inte har någon alkoholfri öl, det SKA man ha som en krog md fullständiga rättigheter, rättigheten att kunna dricka som andra men med den stora skillnaden att man inte ska blir påverkad och full, hallå jag har bilen runt hörnet och jag tänker inte dricka vare sig Ramlösa, Loka eller Cola till maten, hör du det?

Att våga ställa krav på både sig själv och andra är en bra början, att våga börja på något nytt, se skillnaden, märka skillnaden, känna skillnaden.
Jag finns här och nu, inte då, sen eller i framtiden, utan nu, och det är här jag kan göra skillnaden, inget att skylla på utan bara att se verkligheten.

Jag har valt att leva ett liv som jag har råd med, inte ekonomiskt utan emotionellt, ångestfritt.

Idag har jag och min familj haft en fantastisk dag, vi har gjort saker tillsammans som vi aldrig har gjort tidigare, och bara myst.
Ligger i sängen, klockan har passerat två på natten och tänker....jag är lyckligt lottad som har allt det hära och som har kunnat uppleva allt detta under dagen.
Hade jag druckigt igår hade jag knappast fått uppleva detsamma, utan bara fått vänslas med ånger och bakfylla.

Det känns så konstig men jag sitter med makten i handen, makt att I detta nu kan jag bestämma hur jag kommer att må under morgondagen.
Makten att kunna avstå ifrån fyllan, det borde ju vara ganska så enkelt egentligen, så självklart...
Men inte för alla människor, allra helst inte för de som har en beroendepersonlighet.

Men när de inser att de är det, så brukar det gå lättare...
Alkohiolist, javisst, men inte maktlös för det...

Idag är det JAG som bestämmer, hur jag ska må under morgondagen, eller åtminstone bädda för en bra morgondag.
Hur livet kommer att te' sig för mig vet jag egentligen inte så mycket om, men jag gav den det bästa av mina förutsättningar..

Lev! ,och lev väl!

Mors Berra

PS, fortfarande helt rökfri sedan nyår, röksuget faller allt mer i glömska. D.S

Det känns som det är kört och jag längtar efter att få leva för mig själv. Slutat dricka säger du, Aeromagnus. Men han har "slutat" dricka flera gånger förut också, Men det har då gått några veckor och sedan har han varit igång igen, fast han har LOVAT att aldrig mer dricka. Det är väl klart att han inte dricker nu så länge det är som det är nu, att jag är kvar. Med tidigare erfarenheter så ser jag inte annat än att han förr eller senare kommer att dricka igen om jag säger att jag stannar. Varför skulle det bli så annorlunda denna gången. Han kanske är nykter lite längre den här gången, men jag är inte så ung längre och känner att jag inte vill slösa bort ytterligare några år. Hur många chanser ska han få, tycker du?

Vi följs åt, Ullabulla. Pendlar mellan hopp, förtvivlan och resignation. Men att vi skriver så mycket tyder nog på att vi inte längre kan och orkar vänta på en förändring som inte går av sig själv. Slutet är inte givet.

Ibland så måste man få falla,det känns bättre redan nu ikväll.Men psyket är en förunderlig mekanism.Upp o ned och fram å tebax.

att sin fru tycker synd om en pga sitt misdbruk och att man inte lämbar någon i nöd skuöle jag svara. Om nu din kille slutat dricka är det så kört att re relation inte kan reparerad?

Kämpa annapanna och låt beslutet växa fram, men ge det tid. 48 dagar är en bra avhållsamhet men hur länge har du hållit på och festa i jämförelse? Ge din nykterhet tid och när du känner dig mogen på riktigt så kan du ta beslut huruvida du ska dricka eller inte. Jag tror nånstans att man säkert kan lära sig normaldricka men att saker i ens liv måste förändras ganska drastiskt. Man bör dock vara vaksam och medveten om riskerna om man försöker gå den vägen, livet ut.

Mitt tips till dig är att den lista du skrev i föregående inlägg, läs den igen och försök tänka tillbaka till de tillfällena, hur mådde du då? Hur mår du nu?

Förstår dig verkligen, jag har samma tankar till och från men det finns en bra belöning där framme.

Kämpa på!

Kram

ja det sitter i huvudet..... tänk på allt positivt du upplever som nykter. Ta ett papper och skriv ned - och + och när det är kämpigt så tittar du på listan och då tror jag att ditt val är "enkelt". Tänk på att din hjärna inte är sig själv. Du är stark och klarar detta :)
Jag tänker på att det finns så många människor och kulturer som inte behöver alkohol jämt och ständigt och mår bra ändå. Kanske bättre än vi här i norden gör som egentligen har ett skumt förhållande till A. Eller vad tycker ni???? //mod

Bra kämpat javisst och Johanna och Tove och trollnäsa mfl. Starkt av dig javisst att stå emot och visst är det en skön känsla att veta att man inte kommer vakna med fylleångesten som ett täcke över både sig själv och över hela dagen. Börja dagen med att gå och träna wow jättebra gjort ...
Har gått en lång em promenad med en vän och pratat om mina alkoholproblem och det känns så skönt. Tror att jag, som de flesta av oss här, har varit otroligt bra på att lyckas dölja mitt drickande. En mästare. Hon blev chockad men samtidigt så stöttade hon mig och gav mig väldigt mycket positiv feedback. Kändes så gott. Det gäller att fokusera på det positiva. Jag har ju åkt tillbaka ner i alkoholgyttjan efter ganska långa uppehåll tidigare och jag är rädd för hur jag ska klara framtiden. Nu känner jag mig stark men om ett halvår eller år så kanske jag tror att nu är det ok igen att dricka och så är karusellen igång igen. En dag i taget är mitt motto och så länge som jag mår så här bra så är det bara att kämpa på. För det är ju en kamp men om jag har förstått vad några skriver så lugnar kampen ner sig med tiden. Ser framemot det.
Ha nu en härlig nykter kväll och en underbar söndag. Jag ska träffa en liten kille som jag tycker mycket om och ser framemot att vara helt ok när jag gör det. På gott humör idag. 21 dagar......
//mod

Kära goa du, jag önskar jag kunde ge dig en smula styrka och hopp o glädje. Känner starkt att du förtjänar det.
Må det skyndsamt ljusna på din front,

M

Efter en sanslöst stressig vecka då jag gått på högvarv och äntligen kom helgen med vila och kravlöshet.
Fick en fin nervarvningshjälp av en avkopplande ansiktsbehandling igår, och sen har en skön trötthet tagit över.
Ingen närhet till att dricka alkohol just nu. Tänker inte så romantiska tankar om vinet, utan förfäras hur alkoholen kan gå in och börja styra över en person, vem som helst, sansad och intelligent spelar ingen roll. Och jag kan vara osansad också, men ändå
Tränade en smula igår, och ska försöka springa en kortis imorgon för att ge kroppen lite underhåll.
Lycka till med hälsokampen därute i era liv!