Senaste kommentarerna i forumet

Tack Bollan, ditt svar värmer! Jo det där med hunger stämmer verkligen. Ångesten har lugnat sig men den kommer o går. Igår var jag ute men höll mig till bubbelvatten o alk.fri öl. ☺

Varför dricker jag? Den frågan ska jag försöka nysta ut.

Uräkta mig för nu blir det ett långt inlägg.

Jag kan så länge jag minns trivts med att vara onykter. När jag var 16-17 år gammal pinade jag i mig folköl trots att det smakade rävgift för att uppleva berusningen. Festerna var inte så ofta när en var ung, men en sak vara säker att det inte röde sig om att det var gott att dricka. I högskolan blev det oftare då det är en otroligt alkoholglorifierande kultur, med nollningar och gask. Det var fantastiskt billigt också. På kåren kunde en köpa en hel flaska martini utan det kostade på för mycket för studentekonomin. Fortfarande inte för att det var gott utan för att bli berusad. Ölhävningstävlingar, shots-tävlingar, fester där full sågs som en norm. Med åren har jag lärt mig uppskatta smaken och men jag har alltid tyckt att berusningen är eftersträvansvärd. Det har sällan varit ett problem då fest inte var så ofta förutom på högskolan, men det var en begränsad period, dessutom hoppade jag av efter ett tag.

Jag har inte stuckit under stolen eller försökt hymlat om att bli full är trevligt även fast jag med åren mer och mer även tycker att vin och öl är gott. Med tiden så fick jag barn och flyttade till villa och festerna avtog. Drickande var inte centralt, eller förekom så ofta. Alkohol blev ofta hemma till maten med familjen på en lördag eller i goda vänners sällskap, fortfarande uppskattade jag att bli onykter, men det räckte med att sambon tog ett glas och jag resten av flaskan. Såg inte detta som något större bekymmer även fast det inte uppskattades av sambon. På events med vänner så tilläts kultur och tillfällen att dricka sig full och det var för de flesta helt ok. Här kommer första händelser av minnesluckor, där jag inte minns hur jag somnade eller vad jag har sagt eller gjort. Jag började ana att jag inte hade ett sunt förhållande till alkoholen, men jag var inte ensam, vännerna drack de med och tänkte inte så mycket mer på det.

Nytt jobb och nya utmaningar, barnen växer och rutinerna handlar mycket om att förvalta och renovera hus. Utmattningen på fredagar efter arbetsveckan blir allt tydligare och jag börjar dricka öl och vin på fredagar och lördagar. Här varierar det från att jag super till att ta några glas vin eller öl, jag ser fortfarande inte att det är ”fel” att supa till någon gång ibland, en har förtjänat det och jag tyckte mig hantera konsekvenserna av det. I backspegeln ser jag fortfarande inte att det var fel. Jag skötte mig, var inte dum, kanske inte det bästa sällskapet men det var inte syftet heller, det var egen tid och skönt att gå in dimman en stund.

Det kom perioder där jag kände att alkoholen tog för stor plats och jag valde perioder av nykterhet utan större bekymmer. När det kom till semester så drack jag i princip varje dag utan festa till allt för ofta. Jag visste att när jag börjar jobba igen så kommer en vit period där jag hämtar mig igen, vilket jag även har gjort.

Vintern och mörkret har alltid varit en period där jag mår dåligt och känner stress och press av allt som har med Jul och alla aktiviteter, jag är trött och ofta nedstämd under denna period. Under dessa perioder har jag druckit mer än vad jag brukar och under julen har jag verkligen slappnat av med sprit, vin och öl.

Perioderna började sammanfalla, vinter, sommarsemester och helgdrickandet där emellan. De vita perioderna blev korta och inte tillräckligt för att få ett sunt förhållande till längtan efter att dricka. Fortfarande hanterbart och jag kunde inte se då att jag hade större bekymmer med vardagsbestyr eller fester förutom några enstaka tillfällen då det blev för mycket.

Jag hade ett hyfsat bra liv med sambo och barn, bra jobb, villa och livet flöt på tills en dag då min sambo ville att vi skulle öppna upp förhållandet. Sagt o gjort. Jag gick på krogen vardagar och helger då jag var fri att umgås med de jag så önskade. Drack inte så mycket vid varje tillfälle då en inte är så värst attraktiv när en är full, men det blev oftare. Träffa en ny andra partner där vi drack vin när vi träffades. Samtidigt ville jag och min sambo ha trevliga stunder där det också förekom alkohol. Toleransen ökade och jag kunde dricka hyfsat mycket utan att varken känna mig nämnvärt påverkad eller såg ut att vara det. Problemet här blev när jag nu ville känna effekten av berusningen på helger och stunder då jag ville ha min egen tid, nu krävdes det mer alkohol. Jag kunde dricka en flaska vin och fortsatte med 5 starköl och mådde då bra, fast inte dagen efter.

Jag började brottas med att detta inte var sunt, men när jag väl hade börjat ta några öl så hade jag svårt att sluta. I sammanhang med vänner valde jag att hålla drickandet i schack och när de hade gått så gick jag till nästa krog för att de inte skulle märka. Hemma kunde jag ha en öl öppnad i kylen medans jag drack vin med sambon för att kunna dricka mer när hon inte såg. Jag visste att mitt drickande var onormalt och började dölja mitt drickande.

Av anledningar som inte har med alkoholen isig att göra, valde jag att lämna min sambo och min andra partner. Det var för mycket kaos och jag sökte lugn. Detta livet var inte för mig, det var inte hälsosamt på något plan för mig, jobbet blev lidande, barnen blev lidande. Jag skapade mig en miljö där jag kunde se om mig själv och få den egen tid som jag längtade efter, ett nytt hem med barnen varannan vecka. Jag var nykter i tre månader, träffade en ny partner som är min nuvarande särbo.

Tyvärr följde mitt drickande med mig, mina nya vanor satt i. Efter perioden av tre månader nykter började jag igen att dricka på helger hemma oftast själv och ibland med min särbo, dock aldrig inför barnen. Inget mer festande men i lugn och ro kunde jag supa mig full, drickande spillde över på vardagar med följden av att jag inte orkade upp vissa dagar. Första året gick det rätt bra men nu denna höst och vinter har jag gått ner mig. Jag börjar åter igen dölja mitt drickande, men denna gång för min nya särbo och på kvällar när barnen sover, jag har druckit upp all sprit i barskåpet vilket jag alltid har kunnat ha utan att tulla på allt för mycket, då jag inte normalt har gett mig på starkspriten.

När jag stod och halsa ur vodka flaskan i köket för att hon inte ska se mitt drickande, kände jag att nu har jag fått nog.

Anledningarna att dricka förändrades genom åren, då från trevliga tillfällen eller stunder av egen tid där jag gick in dimman till numera att dämpa ångest. Jag tappade på vägen en känsla av meningsfullhet i livet. Känner stark irritation till gränsen av ilska för mitt ex ständiga illvilja. Pressen kring att hantera pusslet mellan jobb och vara tillhands för sina barn ökade. Jag fann fler och fler tillfällen där alkoholen gav ro i livssituationer som jag inte riktigt kände mig tillfreds med.

Men jag börjar ana att den oro, ångest, stress, ilska och känslan av meningslöshet är en baksida av alkoholens falska tröst. Jag är rätt nöjd med mitt liv stort även fast det är kämpigt ibland. Jag har världens goaste barn, en underbar särbo och fortfarande ett kanonjobb och det där med mitt ex illvilja, det är inte mitt problem det är mitt ex problem.

Svaret på vaför jag dricker, är helt enkelt: Jag gillar att bli full! Att jag dricker mer än nyttigt beror mest på en utvecklad vana med åren. Vanan har till slut lett till att jag har fått nya anledningar att dricka som beror på abstinens. Abstinensbesvären som jag upplever är ångest, trötthet, oro, oförmåga att koncentrera mig, vilket alla leder till att jag vill dricka igen.

Dags att bryta den onda cirkeln!

Puss o kram..

Är svårt med konstiga arbetstider och ledigheter man har ju skaffat sig dumma vanor.
Men du får ladda och slåss med draken för är bara en stund den jäkeln sprattlar.
Så styrka och kram, det här fixar vi

Du är bra klok du :-) Släck den där drakens eld.......du behöver inte den elakingen! Grymt att du är på dag 26 bra jobbat!! Kan du hitta något att sysselsätta dig med, en bra bok, korsord, film, ett varmt bad, sticka, virka, baka.....fokusera på något annat liksom.....Kram på dig!!

Som ett knytnävsslag i magen träffade den mig, lusten att dricka, döva och släppa stressen.
Väldigt mycket på jobbet nu så stressen är hög och där var begäret.
Blev både förbannade och full i skratt, sitta vuxna människan och prata med sig själv, visst behöver du vin.
Men kan säga att jag gett mig själv utegångsförbud tills min hjärna funkar igen, bör hända kl 18 när bolaget stänger.
Är hemskt att man kan låta så övertygande för sig själv när begäret kommer.
Men nu håller jag mig hemma, så det går väl över.
Kram på er

Dag 5 är här....har nåt tics av att behöva räkna.....på lång sikt önskar jag se 90 ^^ Men det får som sagt tas med små små steg. I morse när jag åkte hem från jobbet kom den där känslan: Wieeee en natt kvar att jobba sen äntligen leeeeeeedig! Så nu måste jag hitta hur jag gör imorgon eftermiddag när jag vaknar utan att trilla dit! Har en klump i magen och känner mig svag.....
Hade ett bra snack med min man igår som säger att han finns där och att vi ska göra detta tillsammans, dock vet jag att kommer jag på en dum ide så gör han den tillsammans med mig också. Så jag ska verkligen försöka hålla mig till goda ideer, jag vill så gärna leva utan giftet.
Stod i duschen å liknade mig själv som att jag har petat ner ett frö under jorden som gror, om jag inte vattnar och tar hand om det där fröet (än så länge ser man bara jordytan) så kommer det aldrig bli något liv. Så jag ska efter bästa förmåga ta hand om fröet och en dag hoppas jag se något växa upp ur jorden och utvecklas till en fin blomma. Tyvärr har jag inga gröna fingrar! Känner mig tossig haha......well well nu kör jag på och kan inte oroa mig för vad som ska hända imorgon det tar jag då. Nu blir det promenix i friska luften.
Fridens!

Inte direkt, det mest skötte jag själv. Men självklart som med många andra beroende, så spelar ofta vissa psykologiska faktorer in. Så jag gick till psykolog, och jag tog anti-depressiv medicin i början, men nu är det kapitlet över för länge sen.

Denna gången klarar du det, för det har DU bestämt, eller hur?

Biten ligger hos mig att ta tag i.. Det är bara jag som kan och måste ändra på saker i mitt "system"..
Något har "triggats" och jag måste rota djupt inom mig själv för att försöka förstå.. Bara då kan jag ju på allvar läka den biten också..
Jag är inte mycket för att stoppa ner saker jag upptäcker i ryggsäcken igen....
En nära väns eventuellt förmodade cancerdiagnos gav mig en liten fingervisning då ett av hennes barn ringde mig och var förtvivlad eftersom ingenting de sa var "rätt".. ( mycket porslin hade kastats också..)
Ja dödsskräck har många ansikten.. Det hela gick bra. Jag frågade inte ens, utan sa att jag följer med dig på undersökningen. (och det visade sig att det inte var det besked som fruktats..)
Men tanken på reaktioner och hur mycket en omgivning (oförstående i detta fall) fick stå ut med, när individen inte orkar säga något fick mig att tänka..
Är det rätt att skada andra psykiskt eller fysiskt, för att man själv i sin ångest inte förstår konsekvenserna?
Ja det och lite annat ska jag ta itu med.. Ha det gott forumvänner

Tack för era kommentarer allihop! LenaNyman (nu gissar min mobil just på det namnet... Du måste vara viktig:-)), ja jag tror till viss del att jag dricker(drack) för att lämna min präktighet. Kanske därför som jag heller inte vill sluta helt. Tycker att det är lite trevligt faktiskt. Kanske hör samman med den där ansvarslösa sidan som finns, men som sällan får utlopp. Men att vara full har egentligen aldrig varit min grej heller... Så det är mest kicken av att dricka lite busigt, förbjudet DET är kul.
Maharion, du undrar varför när jag lovat mig själv... Ja, visste jag det skulle jag sitta inne med en fantastisk kunskap. Det är väl det som är ett beroende... Eller gör oss komplicerade - att vi vet att saker skadar oss, men vi gör dem ändå. Kl Tre på natten tar man inte världens bästa beslut... Inte när man har druckit ett glas heller... Inte när man har druckit en längre period heller. Så tror jag att det är. I det här fallet gick hjärnan på högvarv. Det är obehagligt när det är så och då fanns gin:en. Jag tyckte (och tycker ) kanske inte att det var hela världen, men jag hade inte heller riktigt räknat med att jag skulle bli så besatt. Det tåls att tänka på.
Jag tänker fortsätta att dricka i sociala sammanhang. Så länge jag håller det alkoholfritt hemma så tror jag att det funkar för mig. Men inget "normaldrickande" med sambon på helgen eller så. Det saknar jag inte heller. Men alla vi har lite olika beroenden tror jag och jag har aldrig gillat att vara full.
Sen vet jag inte om jag skulle vara lyckligare av att avstå helt. Tror inte det. Istället kanske livrädd för att prova igen... Nu vet jag att jag inte dricker hemma och så är det. Jag behöver inte vara rädd för att ta ett glas nån annanstans. Men heller inte skaffa ett barskåp, Leverjag. Vi är lite lika där. För det finns tillfällen som jag vet att jag inte bemästrar nu. Har den största respekt för alkoholen.
Kramar till er alla. Dags för skidor!

Hej fina du,

jodå, jag är här. Har bara inte riktigt orkat med så mycket annat än vanliga livet ett tag. Försöker läsa igen lite nu. Det är så många man vill följa och undrar hur det går och hur det mås. Forumet är verkligen en helt fantastiskt samlingsplats för en helt fantastisk skara människor. Och du är verkligen en av de klarast lysande stjärnorna på alla sätt och vis. Vad fint det skulle vara att ha dig och många andra här i "vanliga" livet...

Skickar bamsekram till dig <3

Hmmm... törs man klampa in här i tystnaden och babbla lite...?

Jag har inte orkat skriva på ett litet tag, av olika skäl, och försöker nu läsa igen det som går. Det händer så mycket över allt... Jag hoppas verkligen att du börjar känna dig frisk och stark igen. Tänk på att det tar tid att komma igen efter en rejäl vad det nu var, så försök att vara snäll med dig själv.

Skickar ett stort lass med kramar till dig. Sköt om dig väl vännen!

hur har du det? Går det bra för dig?

Jag har inte orkat skriva på forumet på ett litet tag. Har behövt sluta mig i mig själv. Det är väl så ibland, antar jag. Jag behöver stänga ner mig själv emellanåt och tanka energi. Sedan har det varit mycket i "verkliga livet" också...

Hur går det med träningen? Lyfts det några vikter i källaren? Hur går det med granntanten? Tråkigt att få just en sådan granne... Hur är det med behandlingen? Känns den bra fortfarande?

Sköt om dig vännen. Stor kram

Hej !
Det går bra. spökena är på så gått som dagligen, men efter lite resonerande så lyckas jag avstyra inköp och intag av A.
Jag har en hel del hemma i skåpet men det har jag inte varit på då det är oöppnade buteljer. (finns dom som har koll på skåpet och buteljerna vilket är utomordentligt bra)
Annars går det galant så här långt.

Skall på en prövning hela nästa vecka då det är konferens dags i gen. Detta blir en stor prövning:-/ stora risker för intag då det är långa kvällar och stor påtryckning.
Kommer inte ta med något eget A -dricka.
Våndas lite inför detta.
Hur går det själv?

att du är på G. Mardrömmar har jag haft någon av de första nätterna, men de försvinner snabbt. Dålig sömn blir också rätt snabbt bättre.
Kram

Det är både bra att läsa här på forumet och få skriva av sig, vad bra att du gör det! Jag tänker likadant som dig just nu - jag gör ett försök och särskilt för de omkring mig - det räcker just nu och jag hoppas att man får mer tro på sig själv efter ett tag. Ta en dag i taget!

Jag kan förstå reaktionerna hos en del, när de består i ilska mot en "osynlig fiende", sedan må det vara sjukdom eller alkohol..
Men mitt inre har svårt att acceptera att sas "oskyldigt" få stryk för något man inte ens känner sig delaktig i.. Jo, kanske är vi alla delaktiga på sätt och vis..
Det har i alla fall gjort att jag lite tappat gnistan.. Känner att jag på något sätt återtar en del av mitt medberoende-beteende som består i att "huka" och hålla käften.. (Nej, jag är inte här för att medvetet såra någon!)
Ja, det är en tuff bit att ta tag i och att läka.. (vi har ju alla olika saker att ta itu med här i livet)
Jag behöver rikta min energi och uppmärksamhet på andra områden av mitt liv så nu tar jag lite semester från forumet.. Jodå jag kommer nog att gå in och läsa emellanåt.. <3
Fortsätt att kämpa alla tappra!

Ja den är stark, elak och grym. Man kan inte motså alltid när alkoholdjävulen knackar på axeln. "Du bara en öl eller två. Det fixar du" Sedan är det kört. De som inte lider av sjukdomen har ju svårt att förstå dragningskraften. Ofta har man hört "Det är ju bara att inte dricka, eller sluta efter två öl". Säg det till en som röker. Ta två cigg om dagen. Nä det funkar ju inte riktigt. MIN syn på detta är att man måste kapitulera, lägga sig ned på golvet och bara känna sig besegrad. Sedan tar man sig upp på alla fyra och säger till sig själv. "Nu får det faaan vara nog" Sedan står man på båda benen och då börjar allvaret/träningen. Hur ska jag göra för att förbli nykter.

Min metod (som så många andra med mig säkert använt sig av, eller delar av.)

1. Se till att inte ha alkohol hemma, och nej det går inte bara att köpa en flaska vin. (Stannar det vid en???)
2. Medicin (sjukvården) Ja för mig var det en enorm lättnad att medicinera med antabus. Kan ju inte dricka, kan tänka på annat.
3. AA dessa möten är superbra och man får träffa andra med samma problem. Nej man är inte ensam om detta.
4. Stöd från omgivningen. Jag anser att det är bättre att vara öppen med sina problem. Då ser man vilka vänner man har och de kan stötta.
5. Familj, man klarar sig utan familjen men det blir så mycket lättare om den finns. Då gäller ÄRLIGHET.

Jag tycker du ska ta upp detta med din man. Börjar han protestera, ja då är han inte beredd eller lever i förnekelse. Då har du ett grymt val. Stanna i en relation kantad av alkohol, lögner och svek som det verkar vara nu eller att fokusera på hur du mår. Vilket du inte verkar göra nu. Kan bara än en gång säga att det är mycket ovanligt att man bara börjar dricka mindre helt plötsligt när man haft problem.

Tack Fenix för din kommentar, nu har jag äntligen kontaktat läkaren och har en tid i veckan. Har berättat för flera i min familj och det känns också som ett steg i rätt riktning. 2 dagar är en början och vet ju att det blir bättre men just nu känns det som om jag blivit påkörd av ett tåg, sover dåligt, har väldigt otäcka mardrömmar och kan inte koncentrera mig. Men nu måste jag sluta vara så egoistiskt och verkligen försöka klara detta denna gång.

Jag lyssnade på dig @Leverjag och skulle gå på Yoga för att ta det lungt, men det när jag väl kom dit så var det fullt, så det blev Skivstång-Intervall 70min istället. Det är inte synd om mig men ont har jag idag :/

Ska se om jag kan bli bättre på att lyssna :)

18dagar nu, känns som jag har varit nykter en evighet. Vet inte varför jag känner så men det känns mer och mer avläges att vakna bakfull.

Tycker du är otroligt duktig och insiktsfull. Måste bara fråga, hur tänker du med "balans med allt". " Att följa ett schema" Måste du vara perfekt? Lat och lite slarvig, det låter helt mänskligt liksom ?.
Har personligen lite svårt för "perfekta"människor, eftersom de ofta har svårt att överse med andras brister. Behåll du lite brister! Även en något rund kropp blir snyggare med solbränna.

i dina vindlingar, vacklandet mellan förhoppningar och tvivel. Jag har varit där och vår räddning började med att jag lämnade. På riktigt. Även om jag vände tillbaka blev mitt ställningstagande tillräckligt tydligt - i första hand och viktigast för mig själv men också för honom. Idag skulle han nog helt underskriva det aeromagnus skriver. Och, som jag skrev tidigare, det har inte med hans (din mans/sambos) önskan och vilja att göra (sannolikt) utan med beroendets makt över honom.
Det är svårt, mycket svårt, att förstå beroendets makt över en människa. Aeromagnus bidrar till förståelse för det genom att generöst dela med sig. Jag har haft enorm hjälp av mänskorna på detta forum och mest har jag lärt mig av att läsa på 'den andra sidan'. Av att få dela missbrukarnas kamp.
Läs och lär dig om vad beroende innebär. Det hjälper en att se med ödmjukhet på missbrukare, att inse maktlösheten (steg 1 i tolvstegsprogrammen) och att förstå att en måste hjälpa sig själv!
Fortsätt läsa och skriva här, håll taget / mt

Jag gjorde precis som din man. Söp, lovade bättring. Söp igen, gömde sprit, ljög, lovade. Det går runt i en ond spiral som blir värre. Vill man inte ta medicin mot sitt osunda drickande och man trillar dit ofta så då lever man i förnekelse och ovilja då blir allt så mycket svårare.

Andra vet inte hur du har haft det och det är inte de som ska leva ditt liv!
Allt det bästa! / mt

Tack för din kommentar. Kemiskt beroende är när man dricker och inte bara dricker ett glas, utan hela flaskan + mer? I så fall är det jag. Så fort jag har blivit lite full så är så det "shots, shots shots!!!" Jag tycker inte egentligen om sprit. Egentligen all alkohol, haha. Vin och öl kan väl vara gott ibland, och någon limedrink men jag skulle ALDRIG, ALDRIG dricka alkohol om man inte blev berusad. Fast jag vet inte varför jag skrev vid speciella tillfällen för jag dricker typ jag typ 3-4 gånger i veckan. Där ljög jag för mig själv.

Ibland är jag tacksam för min man. Tänk om jag hade hamnat med någon som älskade att typ droga. Jag hade varit fast. Så känns det. Jag har testat en del, ecstasy, adderall, marijuana. Blev erbjuden kokain en gång på en fest men av någon anledning så tog jag inget. Tur som sagt, att han inte håller på med sånt. Han är några år äldre också, håller på att falla ur sina partydagar, lika bra det.

Nämen alkohol är väl "My drug of choice" om man säger så. Lättillgängligt, relativt billigt(bor utomlands). Drack i helgen, var ute med kollegor. De är väl inte riktigt mina vänner, har svårt ATG hitta något att prata om när vi är nyktra.

Någon annan här med social fobi/social ångest?
Ibland brukar jag låtsas att jag har druckit ett par glas när jag går någonstans och undrar vad jag skulle jag ha sagt/gjort då? För alla verkar älska mig när jag är full, jag är generös, utåtriktad, skrattar mycket, kramas och har skitkul. Behöver inte tänka en extra gång innan jag säger något.

Önskar att det faktiskt var jag.