Senaste kommentarerna i forumet

Jodå. Och då åker man in till akuten för vård. Men det är bra att han har ngn hos sig.

Det finns atarax hemma och sobril. Jag vaktar noga på han o kollar blodtryck och puls, är uska. Är det verkligen ingen annan som råkat IT gör nåt liknande???

https://sv.wikipedia.org/wiki/Delirium_tremens

Går inte in på det själv, men läs faktarutan om abstinens som finns på alkoholhjälpens sida. Eller ring alkoholmott för info.

Det vägrar han. Han vägrade åka med när han hade ramlat ner för en stege. Vad menar du med farligt??

Kanske? Ring ambulans, de kanske kan övertala hen att åka med till beroende akuten. Farligt tillstånd.

Blir glad när jag läser hur stark du känner dig, är en spännande resa vi gör.
Blir så stark av att läsa och skriva här, för på samma sätt som du så är det ingen som vet om min kamp.
Så nu tar vi ännu ett steg på vägen, kram på dig hjälte

Tänk att människors omtanke kan bli fel ibland, bra att inte glömma är att det just handlar om deras omtanke om dig, att de bryr sig om dig. Du väljer själv att se det som att du är omyndigförklarad och övervakad eller att du är älskad och har nära och kära som tänker på dig, ditt val.

I grunden tror jag det handlar om tillit, ärlighet och uppriktighet.

Om du nu mot förmodan känner att du blir irriterad och alienerad för att de kontrollerar dig, inte tror på dig, och du har behov av att upprätthålla ditt behov av integritet, behov av att bli trodd, så prata med dem om hur du känner, att du upplever det som jobbigt, vad du har behov av och önska dig en förändring. Kanske självklart men just den ordningen att uttrycka sig brukar hjälpa att skapa förståelse kring din önskan. Känsla, observation, behov och önskan.

En sak som är säker om jag nu får tro min särbo som jobbar med beroendeproblematik är att om du nu har bestämt dig för att dricka så gör du det. Om någon hindrar dig, så ljuger du för den personen. Detta är antagligen deras oro.

Den största styrkan som du har och som jag tror att du vill bli stöttad i är ditt eget beslut om att du inte vill dricka igen, inte att de stänger in dig i en bur, men visst, det finns de som önskar att bli inlåsta, men jag tror inte att det är du.

Sen kan en fundera på vad de behöver av dig, jag gissar på att de behöver bli övertygade att du talar sanning. Ett sätt att lösa detta på är att säga till dem att du kommer att berätta om du nu mot förmodan får för dig att dricka (vilket du numera inte vill) och att be dem att de inte ska hindra dig fysiskt eller bestraffa dig om du väljer att dricka igen. De får gärna lyssna på dig om du nu råkar känna dig så att du har bestämt dig för att dricka igen och kanske försöka tala dig ur denna känsla utan straff, rättrådighet eller andra dömande kommentarer. Det är ditt liv och det är du som måste bestämma över dig själv, det är ju det du jobbar med, att själv få kontrollen, inte att andra ska ha den för det hjälper inte i längden.

Kram!

En vecka utan alkohol......och därmed är mitt andra delmål klart! Känns väldigt skönt och befriande, samtidigt som det skrämmer mig. Vem är jag egentligen i nyktert tillstånd en längre tid? Hur handskas man med motgångar/medgångar utan att vara bedövad? Får känslan av att jag inte känner mig själv riktigt, jag har brutit en vana och levt annorlunda denna vecka. Allt till min fördel. Det känns himla bra i kroppen, kan gå ut med hunden utan skakiga ben, magen är i bra skick, plufsigheten avtar, äter med god aptit (för god hmm), kan köra bil med full koncentrationsförmåga.
Sömnen är jag förvånad över, jag sover gott nu.
Eftersom jag jobbar natt så skyllde jag många av mina lediga dagar på att jag behöver varva ner med en baginbox för att vända tillbaka dygnet och kunna sova, pffft sicket självförräderi jag somnar som en klubbad säl och vaknar utvilad nu, skönt!
Den där draken har sprutat sin eld, egentligen är jag nöjd med det för att för varje gång jag kan drämma draken i backen och fortsätta min resa så blir jag starkare för jag klarade det! Nyttigt!
Det är egentligen ingen i min närhet(förutom min man) som vet om mitt beslut, och skulle jag tala om att jag varit nykter en hel vecka så skulle dom antagligen bara rycka på axlarna, för en vecka vad är det att vara nykter? För mig är det stort och början på min resa mot ett bättre liv.....och den resan vill jag fortsätta. Så jag kör på, ser fram emot ännu en nykter helg. Idag ska jag ta vara på dagen, det är en frisk dag!

Önskar er alla kämpar en fin helg!

Ja, man undrar ju vad som krävs för att sluta. Jag har inget stöd längre eftersom mottagningen jag gick till valde att avsluta mitt ärende för ngra veckor sen. Anledningen var att jag inte skötte medicineringen (med antabus). Sist jag tog medicinen drack jag & fick en kraftig antabusreaktion så det är väl förståligt att de vägrade dela ut mera. Har en tid hos soc nästa vecka, det är säkert en möjlighet, men jag undrar vad de har att erbjuda som är effektivare än antabus? Jag kommer anteckna deras förslag, kan vara intressant om ngn mer än jag undrar.
Gick och la mig nykter igårkväll, väldigt glad över det idag, även fast det var nära att jag tog en sväng in på bolaget igår.
Tack för kramar Sisyfos (strongt av dig att hålla dig nykter, det är inte lätt, som sagt..)

Fredag och det gått 29 dagar av en lång resa.
Jag har gjort precis som du Livsstark flytt så fort jag inte orkat hantera livet, verkar som alla starka känslor leder till vin för mig.
Mannen frågade om han skulle köpa alkoholfritt vin till mig, men tror inte det vore någon nytta för mig.
För jag använder ju alkohol för att döva inte för jag tycker det är så väldigt gott.
Skall hålla mig sysselsatt med att måla möbler i helgen så hoppas på en bra helg med färg och långa skogsrundor med hunden.
Finns ett nytt lugn i mig, har stunder när hjärnan skriker fly men det har varit hanterbart.
Så önskar er hjältar en skön fredag/kram L

Inte så att jag är paranoid, men har haft en familjemedlem på besök som kommit för att stötta mig och hjälpa mig nu när jag försöker sluta med A. Jag får inte ens gå på toa själv för då är hen och min sambo där och knackar, då dom tror jag dricker i smyg. Kanske är jag förtjänt den misstänksamheten men kan säga att det hjälper verkligen inte, känner mig som en främling i mitt eget hus och som om de aldrig kommer lita på mig igen. Känner mig omyndighetsförklarad. Jag har kämpat mig igenom 6 dagar nu och mår riktigt bra, förutom då jag är hemma. Känns jobbigt nu när helgen kommer.

Ja det är knepigt det där med ord... Jag vet själv inte riktigt hur jag ska skriva eftersom jag dricker ibland... Men har slutat missbruka. Och härinne när man skriver så blir det svart och vitt... Men då väljer jag att inte vara så petnoga helt enkelt. Kanske blir det lite missvisande ibland, men ska det bli perfekt, så blir det inga inlägg. Å 11 månader LenaNyman är en eon av tid i vissa sammanhang. Inte om man ska vara petnoga kanske, men ändå.

Dag 57 fredag,
tänker på igår när det snurrade till. Jag måste haft jättelågt blodsocker och varit både törstig och hungrig. Det gick ju över efter jag ätit och funderat/stannat upp, tänker jag. Mycket att göra ska jag ju fixa. Ta en paus. Sen fick jag nog en lust att belöna. Eller var det trösta. Eller var det ångest. Ångest som skulle bedövas. Eller bara en tråk känsla som skulle livas upp. Många tankar ska ventileras så jag är redo för nästa möte med a-djävulen.

För en kort stund halkade jag in på ett gammalt spår. Så djävla inkört. Men efter att ha hoppat in i bilen på lunchen så körde jag inte till bolaget. Utan körde hem och åt mat isället för att dricka öl/vin. Sen tillbaka till jobbet. När jag var tillbaka till jobbet så tänkte jag "är det så här det är när jag inte varit här". Och så kändes det ända in i ryggmärgen att det var bra gjort.
Lärdom är att det är lätt att falla in i gamla spår. De nya ska inte ligga för nära. Att tänka på.

Sen lär jag mig väldigt mycket här på ah. Ni som skriver hur ni tänker och har det. Tack, för ni gör det. Jag läser och funderar. Har dock inte energin just nu att kommentera osv. Kanske därför detta bli lite i dagboksformat. Skriver av mig bara. Dumpar mina tankar. Se min resa. På så sett lära mig hur jag ska leva ett liv utan a.

Nu jobb sen barn helg. I like.

Och när jag läser ditt inlägg så ställer jag mig frågan... Lika mycket till mig själv som till dig: "Hur hann du ens dricka?" Finns det månne också en längtan efter vila i drickandet? Vissa härinne har skrivit att de får otroligt mycket gjort med alkohol i kroppen... Jag funkar tvärt om. Men jag tror att jag har längtat efter vila och den kom med alkoholen. Fast inte alltid och ja, ni vet ju... Ganska ofta blev allt en röra av tankar istället.
Vilar du Leverjag? Du måste inte svara på alla inlägg... Du kan faktiskt låta det vara... Då blir du nog efterlyst och kan svara på det istället ?.
Kramar till dig!

Hej! Nu har jag äntligen hittat din tråd också! :)

Vill bara säga att guuu vad jag känner igen mig i det där med att ta en stöddrink (eller fler) innan man har gäster/fest/ska bort/kolla på lägenhet/eller övrig valfri utfreakning, haha. Också stressen av att bli för full, att man ska dricka i lagom mängd, bli berusad men "för sig själv" liksom. Jag försöker också få bukt på stress utan att ta den där styrketåren.

Jag hoppas du hittar ett lugn, det behöver jag också verkligen jobba på! Vad fint att du haft en bra vecka :)

Hälsningar
Skriet

Ja, skaffa hunden är bland det bästa jag gjort! Inte bara att hon är en fin, rolig och trogen familjemedlem, men måste man tvinga sig ut, röra på sig och ta hand om (även om det såklart inte är som barn). Kanske kan du fixa nån dagmatte/husse eller nåt? Vet bara att jag började bryta mitt varje dag-drickande när jag skaffade min hund :)
Förstår vad du menar med komplimangen, det svider säkert lite eftersom du vet varför du inte vart pigg tidigare. Men vet du! Det är den du egentligen är som kommer fram, så sug åt dig!

Tack för era kommentarer Holistic och Ziga!!
Var orolig innan jag skrev in mig här att jag skulle förstora mina problem och verka fjantig, men så mycket skönare att prata om sånt här med folk som fattar, och som jag inte råkar oroa med mina tankar. Min man är nog inte så orolig egentligen, men jag har märkt att han peppar nyktert, och jag vet att han vart orolig för mig i helgen även om han inte vill säga det rätt ut. Känns som att jag ska ta det på allvar ändå allt det här för att inte utveckla nåt värre.

Ja, Holistic, jag var ensam, arbetslös, hade (såklart, när man är helt ny) inga vänner och inget sammanhang. Mannen däremot kastades direkt in i arbetsliv etc, då det var därför vi flyttade. Det gjorde ju att jag kände mig ännu mer ensam, och så tror jag att om vi typ bråkar, eller har toppar och dalar, som alla par har så blir det en annan stress för man är så utelämnad åt varandra. Nu mår jag som sagt mycket bättre, har skolan som jag älskar, vår älskade hund, men istället har mannen börjat längta hem lite. Tror också jag hade ett "festligt" och socialt beteende innan, som innefattade alkohol, och när man flyttade och var där med sig själv och vinet blev det så tydligt.

Hur som helst, jag vill inte att alkohol ska styra mitt mående, varken varför jag dricker eller hur jag mår dagen efter.
Jag har aldrig gillat starksprit (även om jag fick ca 1,5 drinkar i fredags) och fattar ju att det var det som bidrag till hur jag mådde. Tror också att jag blev lite skrämd, dels pga hur och varför jag drack och ångesten jag fick dagen efter :( Vet hur du menar Zinga, länge tänkte jag att deg var ett sätt att "unna mig" men att det snabbt bara blir en obehaglig vana, när jag fattade det började jag bli misstänksam! Vad gjorde att du föll tillbaka till gammalt beteende Zinga?

Igen, tack så mycket för era kommentarer! Känns så skönt att prata med folk som fattar vad för tankar man kan behöva brottas med ibland!

Tycker så mycket om er härinne. Ville bara gå in ch säga hej. Jag lever och det tar min tid. :-) fullt upp me barn, skolkontakt, andra privata grejer, jobbprojekt, sociala kontakter och hälsoprojekt. Har kommit igång igen. Idag två härliga träningspass. Börjar hitta tillbaka till meditation/avslappning. Är snäll mot mig själv!

Läser era svar och vill svara alla men nu är det för sent. Måste sova. Snart blir det semester också. Kram på er ❤️
Ses!

Följt dig ett tag. Du kommer klara detta! Var ärlig mot dig själv, var ärlig mot barnen, ni förtjänar att må bra på riktigt. Det kommer vars tufft ett tag, men det kommer bli lättare. Din man kan du inte ändra på, det måste han göra själv. Du har gjort allt i din makt nu, hoppas verkligen att du förstår hur bra detta kommer bli. Vilket ansvar du har tagit fär dig och barnen. Hur stark du är!
Lycka till med flytten nu!

Bamsekram studenten

hej alls jag är ny här. Min partner har stora problem. Han har suttit i tre veckor och druckit var kväll. Tvingar han o låta bli, han tog sin sista för fyra dagar sedan. Nu har han abstinens i mängder och det har slagit sej på hans ben, han kan alltså inte gå., det är o härda IT men har någon annan varit med PM detta!!?

Är nog ingen dum idé jag ska ta kontakt snarast möjligt. Tackar ödmjukast Aldrig mer, Jackofhearts och Vatten.

Spännande! Tack för ditt inlägg ?. Jag tänker mig dig kring 35ish, kort lockigt hår, rött. Som julia Roberts i en film jag inte kommer ihåg namnet på nu, såklart. Men tro, hopp och mat något liknande filmtitel ( fråga mig inte varför jag har den bilden för det har jag ingen aning om) . Går i böljande vackra kläder och är klok som en bok. Varm och genuin, eftertänksam men inte tyst. Kram

Du verkar vara en helskön tjej. Varm, nyfiken, nära till skratt, spontan och känslig. Helt enkelt härlig.

Ha så kul med kompisen och trevlig tågresa.

:)

... bland dom inloggade och då undrar jag som Leverjag gör. Hur har du det, Freddie?