Senaste kommentarerna i forumet

Klokt och starkt att du låter bli - att dricka av "fel" anledning. Hoppas att du kan stå emot, snart har suget gått över...... Bra att låta kloka hjärnan bestämma över, ibland, lättövertalade kroppen. Själv hade jag en god vän som sov över. Vi var ut och käkade middag igår, och jag drack 2 glas vin. Gick bra - inget sug efter mer. Han lämnade en oöppnad flaska vin här. Jag har tittat på den ett par gånger under eftermiddagen - men nej! Faktiskt inte sugen - mer att det skulle "vara gott" - men det är kanske att lura sig själv?! Den får stå så länge - så får vi se när den är "mogen" att konsumeras - eller är det kanske jag som bör vara "mogen".

Känner en ovan oro i kroppen... Går av och an till kylskåpet... tar en nollöl, en sanbitter... fan i helvete, jag känner alkosug. Tittar på kalendern... det här är mitt sex-månadersveckoslut. På måndag blir det ett halvår av nykterhet för mig. Vad är det för jävla magi i sex månader?, i ett år...? Många andra har berättat om liknande, eller till och med tagit återfall vid just de här tidpunkterna.

Nu undrar ni kanske vad mitt problem är, jag hade ju tänkt börja normaldricka igen så varför tar mig inte en liten? Det är bara det att just till den här känslan vill jag inte börja dricka. Det skulle bli fel, komma för nära det där tvångsmässiga... Så jag får låta bli. Så väldigt farligt är det här ändå inte. Jag har klarat långt värre sug tidigare, men jag börjar bli ovan och det är egentligen en bra sak..

Välkommen hit! Jag är själv ny här men det jag kan tro hjälper dig att komma fram till ett beslut om vad du vill göra är att läsa här. Det har iallafall hjälpt mig jättemycket! En mening som jag upprepar för mig själv är att "Var och en tar ansvar för sig själv" det kan vara ok att påminna sig ibland även om det är svårt.

Tjoho!
Två veckor sedan senaste fyllan.
Förra fredagen köpte jag halvflaska vin. Det blev två glas. Totalt lät jag det ta två och en halv timme att dricka upp detta. Det blev en hel film. En underbart upplevelse. Man får smaken av vin, men slipper fylla och bakfylla. Kände ett pytte-pyttelitet rus efter första glaset.
Halvflaskor är en gudagåva för oss riskdrickare som ändå vill besöka systemet varje fredag och som älskar vin.
Jag har samtidigt börjat motionera och äta betydligt bättre. Jag har tappat flera kilo. Treo-missbruket är borta också.
Idag ska jag köpa en halvflaska igen.
3 dl vin i veckan istället för 3 LITER vin veckan. Det är tidernas melodi för mig.

Hej Adde, är det du som har mailat mig i början av januari på adressen jag lämnat i min tråd? Jag läser egentligen inte av den längre, men gjorde det av en händelse precis. Så, innan jag svarar där - vill du vara snäll och bekräfta här - om det var du eller inte! Man vet aldrig...!

Hej!
Jag är ny här, nykter sedan den 6 januari...
Jag trodde att vi som vill förändra hur vi dricker skall skriva trådar under den rubriken, jag hade inte gått in här förrän idag, och här finns det ju intressanta och inspirerande inlägg med...
Men det viktigaste är att våga skriva, eller hur?!
Sara

jag har alltid gillat ditt nick, och vi har varit här ett tag. Utmanar dig i morgon på Wordfeud, kan var ngt ibland för att skingra tankar på alkohol! Om någon form av uggla dyker på som utmanare, så är det jag:-)

tack själv!

Jag är också ny här, läser era berättelser och kommentarer lite varje kväll natt och lär mig en hel del.
Vad härligt Moa att du mår bra, och dina festerfarenheter hjälper mig!
Sara

av Naltrexone, eller Revia som det hette för några år sedan, är att det är ett fantastiskt läkemedel. Jag var lyrisk, kunde dricka en öl och kanske ett glas vin, sedan ville jag inte ha mer. Vilken suverän grej, mitt alkoholproblem var löst tänkte jag. Höll på några veckor, men sedan slutade jag, varför då? Jo, jag fattade att det är ruset jag är ute efter, och det fick jag ju inte. Men dricka socialt kan man verkligen med denna medicin. Prova gärna, kanske kan det hjälpa ngn med sin typ av alkoholproblem.
Med vänlig hälsning, Fenix

VARFÖR AA-STUDIER?

AA, Anonyma Alkoholister, har EN LÖSNING på den dödliga sjukdomen alkoholism. För att överleva sjukdomen och leva lyckliga, glada och fria, måste vi studera och lära oss vad lösningen är och vad vi måste göra för att uppnå den.

"Om du, när du ärligt vill, finner att du inte kan sluta helt eller om du, när du dricker, har liten kontroll över den mängd du konsumerar, är du förmodligen alkoholist. Om så är fallet, lider du kanske av en sjukdom som endast en andlig upplevelse kan övervinna."
("Stora Boken" sidan 70)

"Brist på kraft – det var vårt dilemma. Vi var tvungna att hitta en kraft med vars hjälp vi kunde leva, och det måste vara en kraft som var större än vår egen. Uppenbarligen. Men var och hur skulle vi finna denna kraft?

Det är just detta som denna bok handlar om. Dess främsta syfte är att göra det möjligt för dig att finna en kraft som är större än din egen och som kan hjälpa dig att lösa dina problem."
("Stora Boken" sidan 71)

"Det finns en princip som är ett hinder för allt vetande, som står emot alla argument, och med absolut säkerhet kan hålla kvar en människa i okunnighet för alltid – och den principen är att förkasta utan att utforska."
("Stora Boken" sidan 426)

Jag kommer att dricka imorgon men ska försöka hålla mej nykter from lördag..
Har hamnat i ett stadium där dom första 3 dagarna är värst sen känns det lite bättre...
Vanan är väl värst- vafan gör man hela kvällen om man inte dricker?
Har insett att arga snickaren och dylikt är pisstråkigt utan öl ;-)

Hur är det med Hertan? Hoppas du mår bra så här en bit in i 2015.

Kram
/A

Har haft det ganska tufft under delar av julledigheten. Började tvivla på det mesta, tyckte att saker och ting var ganska meningslösa, bråkade med hustrun etc etc. Hade jag inte varit vit under hela hösten, dvs etablerat vanan, hade jag säkert hällt i mig alkohol i en tröstlös jakt på lyckan.

Nu gjorde jag inte det, och nu mår jag bättre igen. Att inte dricka är inget problem för mig just nu, det är "resten" som ställer till det ibland. Men just nu är jag vid gott mod.

Vardag och mycket att göra som känns tillräckligt meningsfullt räcker oftast för mig, men ibland kommer en avgrund av tomhet som sveper över mig, inifrån, och tar bort all positiv energi och livsgnista. Jag känner mig ensam, rädd och liten, men framförallt är allting meningslöst. Som att vara i en djup depression. Oftast skakar jag av mig det snabbt, men runt nyår satt det i någon vecka och var riktigt jobbigt, både för mig själv och de närmaste runt mig.

Hej!
Jag träffade en underbar kille för två år sen.
Vi blev sambos för snart ett halvår sen.
Ganska snart efter att vi blev sambos märkte jag allt mer och mer att han är alkoholist.
Visst drack han innan också,men jag såg inte hur mycket/ofta förens jag flyttade hem till honom.
Han dricker 4 av 7 dagar (nu varierar detta beroende på ledighet osv.)
I julas var han ledig 13 dagar och var av dessa dagar var han nykter endast 4.
Jag har påpekat och förklarat för honom hur jag känner det.
Och även sagt att om han inte skärper sig så kommer jag att lämna honom, senast var förra onsdagen.
På fredagen var han ute igen, även söndag ,i tisdags drack han hemma, igår ute och hemma och idag med.
Han påstår att han går på krogen och dricker för att han behöver umgänget.
Han har tyvärr dåligt med vänner. Hans bästa vänner var hans grannar som också var hans suparpolare.
Jag vet inte vad jag ska göra. Han säger att han ska bli bättre,men det händer inget.
Sade till honom att han får ta tag i sitt liv, jag har gömt öl för honom. (Han hittar dem)
Jag har hindrat honom från att dricka öl och ta vatten istället. Då blir han sur och grinig.
Jag har kommit till den punkten då jag skriker efter hjälp.
Älskar verkligen honom, men han dödar en bit av mig varje gång han dricker.
Brukade vara en tjej som skrattade mycket och ville hitta på saker. Men har ingen ork till något längre.
Är bara arg,ledsen och grinig hela tiden nu.

Vad ska jag göra?

Kram Camilla

Rönneholm är så fint :-))) Ha en jättebra vecka !!!
Vad glad jag blir :-))
Kram ♥

Ute o åt med god vän igår. Drack 2 glas rödvin. För att det var gott! Inget mer. Inte sugen på mer, och inget "sug" att dricka mer. Skönt. Var lite nervös hur jag skulle reagera? !

Igår fick ja iaf veta att han var på behandlingshemmet, men han har dock inte hört av sig något. Vet inte om de var en inbjudan av dom till eftervård eller om det var han själv som valde att fara dit. Ja hörde dock av mig till dom kring jul och sa att han börjat dricka. Antar att det är skammen som gör att han nu inte hör av sig men det kanske kommer.

som kämpar med att dricka mindre eller ingenting alls. Jag är oxå ny här och har läst olika inlägg sedan jag bestämde mig för att nu får jag ta tag i detta supande ordentligt. Har precis som du funnit tröst och en jäkla styrka i att se att jag inte är ensam. Nu har jag inte druckit på 26 dagar. Bara skönt förutom igår då jag var fruktansvärt irriterad på min omgivning. Men jag dövade inte mig med A utan gick på gymmet istället. Har oxå druckit för mycket för länge borde tagit tag i detta för länge sedan men " bättre sent än aldrig" eller hur. Jag tänker hela tiden en nykter dag i taget. Sedan får vi se hur det blir längre fram. Nu känns det sååå skönt att vakna på morgonen utan den j... a ångesten. Kämpa på du oxå du kommer att må sååå mycket bättre:) // mod

Jag önskar dig all lycka!

Tack för det du delat med dig! Jag är ny här, nykter i dryga 2 veckor, känner mig stark och bra just nu, håller träningen och försöker inte ersätta A med mat... För ett antal år lyckades jag sluta röka bara för att jag bestämt mig, och det känns lite lika nu som då. Att jag kan klara av det själv. Om än med lite stöd...
Blev därför jätte intresserad av dina erfarenheter med Naltrexone... Vem skrev ut det till dig, jag menar: en vanlig VC läkare eller någon specialist på alkohol missbruk?
Fortsätter du att ta det? Biverkningar nu? Är det sant att det kan göra att man kan "återgå till" eller "få" en mer normal drickande?
Några andra därute som har erfarenhet???

TACK
Sara

Tror inte psykologen som jag går hos har någon direkt erfarenhet av alkoholmissbruk, men jag tycker ändå att det känns bra med henne. Trodde kanske att hon skulle kunna få mig att handla mer, men jag är nog en svår patient för henne kanske. Det känns nästan pinsamt tycker jag, att komma dit varje gång och ingenting har hänt hemma. Jag känner mig så stark då jag kommer därifrån och vet att jag vill lämna. Sedan kommer jag hem och då får jag hemsk ångest över hur synd det är om min man och så blir jag lika handlingsförlamad och rädd igen tyvärr.
Sedan har jag en samtalskontakt till som arbetar med anhöriga till missbrukare, men jag tror inte att hon har egen erfarenhet av missbruk.
Jag håller på att läsa Botten upp som du tipsade mig om Anonymt.
Jag är trött på att ägna så mycket tid på att tänka på alkohol och min mans missbruk, vilket har upptagit mina tankar i många år. VILL BLI FRI FRÅN DESSA TANKAR!
Tänk vad mycket annat jag kunde haft i tankarna istället för detta.
Tack Anonymt för att du svarat mig.

Hej! Ny här är jag. Vill börja mitt nya liv utan alkohol! Och hoppas jag kan få råd och stöd här.

Jag vägrade också all form av terapi, till och med så långt att vårt förhållande kraschade och vi levde en höst isär, för drygt 5 år sedan. Faan så dumt av mig. Det kan ibland bli väldigt besvärligt att vara karl, som klarar allt själv (ja, inte är det väl särskilt lätt för er kvinnor, som skall bo med oss heller :). Sedan var vi i terapi en tid, då för fem år sedan och nu igen. Jag är fortfarande inte en stor vän av terapi (kanske jag bara inte ännu stött på den rätta terapeuten), men visst kan det vara nyttigt. I alla fall är det betydligt bättre än en fru, som inte alls talar med en (ja, annat än om vad det skall vara till middag och så...).

Vi skrev förresten vårt kontrakt då vi gifte oss. Vi hör inte till kyrkan så det fick bli en del av vår ceremoni, att läsa upp det för gästerna.

Det blev mest om mig, sorry... Blev bara inspirerad av det du skrev.

Ja du, det är lite same same. Ingen förändring på alkoholfronten. Har äntligen nått den punkten då de flesta av vännerna förutsätter att det är a-fritt som gäller utan kruseduller och fixar alternativ per automatik när det vankas middag.Gällande godiset så är det absolut mer kontrollerat de senaste två veckorna även om jag släppt loss lite på helgen. Något som jag dock är stolt över är att jag flera ggr ätit middag hemma OCH varje dag ätit frukost hemma. Inser att jag sparar pengar genom att inte äta på språng. Dessutom blir det nyttigare. I all hast har jag kapat kaffet och är inne på tredje dagen snusfri. Hahahah ja du hör, som upplagt för en smärre katastrof.

Känner att avståndet till detta forum blir allt större även om jag är inne och läser dagligen. Jag är ganska glad för det eftersom jag känner att jag engagerat mig emotionellt i en del och det är så tråkigt när de försvinner plötsligt, utan att veta hur det är. Inte för att det är någons ansvar att hålla mig (oss) uppdaterade. Det ligger hos mig helt och hållet som inte kan låta bli att engagera mig. Hoppas alla mår bra i alla fall <3