Senaste kommentarerna i forumet

Varit på denna tillställning nu som jag var orolig för. Men det löste sig så bra, jag erbjöd mig att köra. Ryckte lite i partarnerven när de andra drack, men det var helt ok. Skönt! Kram o ha en trevlig helg ni fina ?

Har inte hållt upp alltför länge själv men ångesten gick över rätt fort. Nu har jag nånslags överenergi och ork. Håller igång med allt jag kan ta för mig och somnar dötrött på kvällarna. Skön känsla faktiskt. Att somna "naturligt" och veta att man slipper klibbångest, hjärtrusning, yrseln å allt där till..
Kan du inte låna nån hund? Nån granne el bekant kanske skulle bli jätteglad för nån som kan passa deras jycke över helger el promend nån kväll? Jag har en liten hund och jag måste säga att ååååå va extra glad jag är för henne nu)
Stort fortsatt lycka till:-) du grejar det!

Jag håller mig ifrån. Vet att jag inte kan. Eller kan såklart jag kan men till priset av vad? Att bli sjuk(are) och att göra jobbet åt sig trots stränga varningar från läkare. Dåliga värden än även om de är på väg upp. Jag vill inte förstöra mig själv mer. Jag vill inte att alkohol ska styra mitt liv som de har gjort i väldigt många år. Närmare 15 år har jag kommit fram till nu när jag rannsakar mig och är ärlig mot mig själv. 15 år har livet styrts av mitt alkoholintag. Och dessförinnan spottade jag inte direkt i glaset heller. Fan. Så onödigt. Har jag verkligen haft SÅ kul så de varit värt allt jag försakat på vägen? Givetvis inte.
Men nu kämpar jag på. Jag ska lära känna en ny person, som är jag. Ett alkoholfritt jag. Vem är jag då? Vem är den alkoholfria, nyktra Ghost?
Jo. En ganska glad prick ändå. Energisk. Men mer tankfull än jag trott mig vara. Lite eftertänksam nästan. Ett ord så långt ifrån någon tidigare (och även jag själv) skulle förknippat med mig.
Det är en spännande resa detta och frågan är om jag nånsin vill komma fram till ett mål utan förhoppningsvis vill jag färdas & utvecklas och aldrig nånsin stanna. Allra minst i ett bakfyllerus med ångesten som klibbar och mängder av förstörda dagar.
Hej på mig, nu reser vi....

Inte ens när han nästan är nykter är jag nöjd. För då går han å lägger sig kl 20. Har precis fått lilla barnet att somna. Vi skulle ju ha fredags mys med stora barnet. Nähä ja då har vi det själva då. Men vi är ju på semester umgås man inte då?
Nä inte vi. Alltid ensam.

Går det inte att klistra in screenshots??? Fått lite sms nu som jag inte vet om jag ska vara orolig över eller inte vtänkye prova infoga dem här (med slla namn överstrykna naturligtvis).

... och läste alla positiva saker som du skrev Freddie. Tog till mig alla fantastiska tillrop du fick. Men sen blev det tyst. En illavarslande tystnad.
Oavsett vad som hänt, så vill jag ändå säga ett par ord som inte har med A att göra: Du skriver förbaskat bra! Och kanske ett råd också. Vad som än hänt, fortsätt att skriva. Om inte annat så för dig själv. Börja fila på dina "memoarer" att lägga i byrålådan. Det är bra tränig om inte annat, träning för det alster du garanterat är kapapel att skriva. Dessutom. Om man börjar gräva i sig själv, så kommer inte bara svärta upp till ytan (det har vi alla alkolister gemensamt), utan åven en hel svar på vad som hänt ilivet.
Hur som helst, vad som hänt så är morgondagen den första dagen i ditt nya liv. Lycka till!

Försök att inte ta åt dig!!!

Jo, kanske skulle du enkelt fixa det genom att komma hem, MEN då kommer han använda detta mot dig (att du lämnade) och så ska du gottgöra honom, och dessutom visar du barnen att du backar, och framför allt dig själv.

Det är jobbigt nu, och det kommer hålla på ett tag, men det blir bättre!!!!! Håll ut!

Kram

Du dricker ibland MEN du har slutat missbruka. Petnoga bra beskrivet tycker jag. :)

Det är liksom bara en känsla, det här med att ord ligger antingen rätt i munnen eller så skaver dom. "När jag fortfarande drack" känns för mig lite som att ta ut den grillade kycklingen ur ugnen innan den är helt genomstekt. Äh, eller hur man nu ska skriva.

Roligt ord det där. Petnoga. Det lockar till att kasta om till ... eh ... netpago? Ungefär som fisksoppa blir soskfippa. Hur roligt ord som helst! Eller kanelbullar som plötsligt blir kenulballar. Hahaha..!

Jo, jag vet. Jag är lättroad. Ursäkta.

Hur som helst är det fortfarande fredag, Lucas är bortrest och jag är hemma med Selma. Och är inte ett dugg mörkrädd. Jag känner mig bara helt lugn och skön, njuter av egentid och kan bestämma helt och hållet hur stilla den ska vara. För ett år sen skulle jag för länge sen supit bort mörkrädslan och skjutit precis alla andra konsekvenser på framtiden. Det slår mig nu hur mycket enklare det är att "nu-vara" när jag inte dricker. Stressen över att köpa vin eller öl skulle ha kastat all ro överbord. Sen skulle ekan sakta fyllas och jag skulle vara strängt upptagen med att ösa in. Och nånstans efter slagsida uppstått skulle jag vakna till och känna mig jäkligt skeppsbruten.

Så det kan gå bara jag låter drickan stå.

Puss!

Nu är du med om nåt som är precis rätt åt dig.

Jag skulle in här till dig och tacka för din sköna respons - hade inte sett ditt sista inlägg. Nu sitter jag här och bara ler. Blir mycket, mycket glad för att den här fredagen blev som du beskriver strax här ovanför.

Rätt åt dig! <3

När jag läser din beskrivning av din livssituation så känner jag såväl igen mig och förstår också varför jag hamnade i ett missbruk.
Jag drack också för att liksom stå ut med mitt liv, stå ut, klara av, överleva.
Jag hade ingen deprimerad sambo dock. Jag var ensam, ensam med barnen men hade någon börjat övervaka mig så tror jag att det gått riktigt åt helvete.
Idag klarar jag av att vara nykter (rätt nytt men ändå, jag har ju inte ens försökt tidigare) därför att min livssituation förändrats. Jag har lugn och ro omkring mig nu (relativt sett). Men du kan ju inte vänta på lugn och ro.
Det borde inte jag heller ha gjort men nu är det som det är. Mina barn har fått stå tillbaka för mitt drickande många gånger.
Du har tagit ett steg genom att skriva här.
Fortsätt så.
Var glad för varje sparad dag, för varje sparad flaska, var glad för varje flaska du inte dricker.
Räkna och gläds åt dina nyktra dagar, glöm de andra.
Var inte hård mot dig själv.

Detta forum har i alla fall hjälpt mig på sikt. Ibland känns det ju hopplöst. Jag har läst här, varit utan A. Druckit, smusslat, skämts. Haft uppehåll. Börjat igen. Ja dom flesta känner till karusellen. Men en dag när jag förstod att för mig finns inget mitt emellan bestämde mig för att aldrig dricka A i resten av mitt liv. Då började det gå lättare! I början var det lite tufft, men det har gått över förväntan. Jag läste också boken med Carr. Inte bara den utan flera andra. Ju mer man kan och förstår om beroendet desto bättre. Jag tror på dig Farmor. Du har styrka även om den ibland är svår att finna. Upp på hästen! Kram på dig<3

Jag är så trött på detta nu!!!!!! Känns som 100 sms varje dag om hur dålig jag är o tjock o fet. Han svär o ringer o dkäller vhur kan jag göra så här mot mina barn????
Det undrar jag med. Jag känner inte igen honom jyst nu. O inte riktigt mig själv heller.
Dka dit imorgon och packa. Ska blivintressant. Det blir då inte en flytt där det rensas. Det blir sopsäckar.

Jag kan ju enkelt fixa detta vkomma hrm o han slutar dricka o barnen blir glada . Men inte jag. Tanken på att vara där o bara vänta på att barnen ska bli stora o flytta gör mig illamående.

Jag saknar mina barn. ?

Har druckit vatten nu i två timmar, börjar känna mig klar i huvudet igen och det är då himla skönt. Men det är ju just det här som jag tyckt varit så konstigt, som gjort att jag inte begripit mitt eget missbruk.
Jag tycker inte om att vara berusad men jag har älskat att dricka vin.
Det första glaset är ju gudomligt gott, det andra smakar också bra. Efter det vet jag inte, minns inte, jag bara fortsätter dricka helt obegripligt. Två glas sen rann det bara helt okontrollerat iväg. Jag brukade springa upp och ner ur soffan, tanka nytt i boxen. Nu gick jag över till vatten istället.
Jag har brutit en vana som jag trodde jag satt fast i som cement.
Nu är jag väl medveten om mekanismer som spelar in, jag har läst mycket här, tror inte jag är så annorlunda.
Det kanske inte alls fungerar. Jag kanske faller tillbaka.
Ok men då slutar jag igen.
Nu vet jag att jag kan sluta, nu vet jag att jag kan vara nykter i dagar, veckor.
För 2 månader sen var det så illa att jag sköt upp en operation för att jag då skulle vara tvungen att vara utan alkohol i tre dagar. Det fanns inte en chans att jag skulle klara det. Jag har haft 3-4 vita dagar de senaste 7-8 åren.

Jag trevar mej fram... Har inte lämnat forumet helt utan läser ibland. Min egen styrka och motivation vill jag inte ens nämna. Vet inte ens om jag tror på det här med forum för alkoholberoende... Just nu läser jag boken, Äntligen full kontroll av Allen Carr. Kanske kan det vara en väg framåt?

Idag har jag varit glad.
Idag har jag varit i nuet.
Idag har jag valt att vara nykter.
Idag har jag skrattat högt och hjärtligt.
Idag har jag tillbringat tid med någon jag tycker om och som tycker om mig för precis den jag är.
Det räcker gott och väl för mig.

Kram Studenten

Inget magplask, köpte en flaska, tog ett glas, tog två men nu känns det mest jobbigt att inte vara nykter. Skickade dessutom ett dumt sms (herregud redan efter två glas...) så särbon ringde och var arg. Kunde inte prata med honom, kände att jag inte fick ordning i huvudet, ville bara avsluta samtalet. Han blev argare och jag bara hatade att jag inte var nykter så jag hade kunnat prata ordentligt. Nu ska jag inte dricka mer ikväll. Halva flaskan kvar.

Hej Stingo, Glad att du skriver här. Det finns så många fantastiska berättleser nedskrivna i detta forum som ger en inspiration, i bland sorg med du ger mig hopp. Läst lite från din tråd och jag är imponerad av din beslutsamhet. Grattis!! Gud va skönt det måste vara att ha 6månader nykter bakom sig och 1år av ansvarsfullt drickande! Jag gillar ditt uttryck "ansvarsfullt drickande". Jag håller med dig i att "normalt" drickande inte är sunt, ser alldeles för många exempel på det hos mina vänner och kollegor. Ansvarsfullt drickande låter som en bra plan.

Jag håller med dig om att 90 dagar inte möjligen räcker. Men jag kommer nog hålla mig till 90 dagar, inte för att jag längtar till att dricka utan för att jag åker på semester då. Jag tänker inte dricka mig onykter utan mer handlar det om dryck till maten eller att dricka i goda vänner sällskap, jag kommer vara ohört restriktiv. Ska undvika att bli påverkad.

Men men, jag tror att du har rätt jag kommer inte att ändra min hjärna på 90 dar, har jag övat i 15 år så lär det inte gå över på 90 dar. Jag håller med dig om det är viktigt för mig att dricka då bör jag inte dricka. Bra tumregel.

Klokbok du!

Ha en skön helg!

Var det middag med kollegor, tänkte avstå helt men gled med i gruppgemenskapen och tog ett glas till middagen. Fick anstränga mig för att inte dricka för fort, för att inte vilja beställa fler glas men det gick. Tillbaka på hotellet hade det varit så enkelt att hänga på andra till baren, dricka mer vin, men nej jag gick till rummet och drack ingenting från minibaren. Mådde bra och var lugn.

Det är ju när man kastar sig ut i det okända som man ser det fina/mysiga och bra som man lämnar. Men läs tillbaka vad du skrivit i din tråd - du gör rätt!

Nu har du visat dig själv, dina barn och din man att du är stark och trovärdig, du accepterar inte skit, med rätta! Jag förstår din tveksamhet och rädsla, men allt löser sig på något sätt!

Vad gäller socialtjänsten - jag ringde dem varje gång min exman gjorde saker som inte var ok mot/inför barnen, jag presenterade mig med namn och ringde alltid samma person - det hjälpte mig senare när det blev en utredning, de visste om att det pågått länge, att jag tog mitt föräldraansvar och jag blev trodd! Fördomen är att soc är bara blaj, men de är bättre än ryktet!!

Hoppas allt gått vägen, håller alla tummar!!!
Kram, från en som gjort din resa och känt alla dina känslor/tankar och kommit ut på andra sidan!

Idag är det Fredag, solen skiner, och jag tänker på vin. Inget farligt och inget jag känner att jag inte kan hantera men ändå. Jag vill ju komma bort från att fredag=vin och ändå känna lite helglyx eller vad man ska säga.
Drack ju som sagt inget vin på nästan två månader, och har heller inte nåt hemma.
Min tanke är ju inte att bli helnykterist, men ändå vara den i kontroll. Låta mig styra vinet och inte tvärtom. Om ni fattar?
Därför är det viktigt tror jag att jag bryter gamla vanor, hur ofarliga de än må vara, så att de inte blir farliga i längden. Det där med magkänsla som jag skrivit om tidigare!
Jaja, lite tankar om hur det rör sig i mitt huvud en dag som denna, hoppas alla får en fin helg och att ni känner er i kontroll med tillvaron!
Om inte, kom ihåg att de riktiga genierna är de som kan hantera och leva i kaos! ?

Skriver inte ofta här numera, men tänkte att jag kan lägga in en hälsning här, eftersom det är hög igenkänningsfaktor både då jag läser din historia med alkoholen och din strävan för framtiden. Min drivkraft till att dricka var avslappning, åtminstone under senare år.

Det är drygt 1,5 år sedan jag slutade missbruka. Det första halvåret var jag heltorr, men i ett drygt år har jag nu använt alkohol, ungefär enligt de riktlinjer du räknat upp. Jag kallar det inte för att dricka normalt, delvis för att normaldrickandet i många fall inte är särskilt sunt och delvis för att mitt förhållande till alkoholen inte är normalt. Så jag talar om ansvarsfullt drickande i stället. Du talar om en 90 dagars paus, jag tror det är ett absolut minimum. Enligt vad du skrivit så har du använt minst 15 år till att vänja dig vid alkoholen, vart räcker då 15 veckor till att avvänja sig? Åtminstone i mig skedde det stora förändringar under hela det halva året jag var nykter och jag har behövt dem alla. En måttstock jag hade var att om det känns väldigt viktigt att få börja dricka igen, så är man åtminstone inte klar för det ännu.

Om du är intresserad så hittar du min tråd i "det vidare livet". Mitt sista inlägg beskriver hur jag nyss blev förvånad av att jag inte blev särskilt berusad av en mängd motsvarande en flaska vin, så det är inte säkert att har Sisyfos rätt om den saken.

Lycka till!

Snällt av dej, du har ingen aning ??

Håller tummarna att det inte blir ytterligare komplikationer. Lycka till!

Det är bara jag som undrar när eländet försvinner . Han tog sista i söndags och. På onsdagen började. Benen o krångla.

Ja nu är han lugnare och skakar knappt. Han har varit uppe o traskat lite nyss. Nu vill han ha mat oxå tydligen