Senaste kommentarerna i forumet

Igenkänningsfaktor är också nåt som skrämmer. Bor dock i Stockholm som sagt. Så tror det är en rätt liten risk, och vad säger man när man kommer dit? Hej? Är väl en bra början. Men liksom sen då... Usch vad jag överanalyserar.

Campral verkar ju dock vara ngt för folk som är alkoholberoende.. Men tack iaf!

Tack! Är bara så jäkla nervös för att gå dit. Tankar som, passar jag in? Är mitt problem verkligen så farligt? Osv. Slår mig gång på gång. Innerst inne vet jag ju att jag skulle platsa. Men det är steget att ta sig dit.

Är själv ny här men jag känner i gen det du skriver. Jag har varit alkoholfri i 10 dagar och det enda jag kan säga är att vinsten är större än förlusten. Du har med all säkerhet nått din egen gräns för, för mycket och vet själv innerst inne vad du måste göra. För om du har ångest och skadar dem du älskar och vill ha kvar dom i ditt liv så måste du sluta att göra dig själv illa med alkoholen. Suget efter fredagsfyllan... ja du. Men kanske du och din familj göra något efter jobbet på fredag. Gå på bio, spela bowling eller något ni tycker om att göra tillsammans. Välkommen hit. Stå på dig. All pepp till dig

Hej!

Gå in på AA:S hemsida och sök möten i sthlm-området, finns något som heter YP (young people) som jag hört ska vara bra och borde passa dig.

Lycka till! :)

Googla Campral
Eller AA....

Hej!
Är en man på 46år med fru och 2 snart vuxna barn. Har under en längre tid själv misstänkt att jag dricker för mkt. Dricker mkt sällan ngt mitt i veckan, men på fredagar och lördagar blir det desto mer. Har en otrolig ångest över mitt beteende och framför allt att jag skadar människor som jag älskar. Är där ngn som har tips/råd på vad man kan göra för att mota suget efter fredagsfyllan?

...och för att jag är så gammal att jag hann få in den vanan under den tiden då det inte fanns så mycket att välja mellan på TV:n ...!

kan väldigt ofta vara större än ångesten över det nuvarande tillståndet. Visst är det viktigt att inte glömma. När du skriver om nyårsdagsångesten kommer jag att tänka på vad många gånger jag sett Ivanhoe på TV - inte för att den är så himla bra (han väljer ju ALDRIG rätt tjej!) utan för att jag inte orkade göra annat än att ligga i soffan och tryna dagen efter nyårsafton. Så himla skönt att slippa slösa tid på detta sätt!

Tack för din påminnelse om att jag ska rensa hjärnan varje kväll så att inget bygger bo där. Jag kämpar för att komma in i alla nödvändiga rutiner! Min sponsor har sagt åt mig att sprida ut lite affirmationslappar här & var (jo, det ska jobbas med självkänslan också, förutom stegarbete får jag lite bonus ;-) och på en av dem hade jag skrivit "det jag behöver kommer till mig" och idag behövde jag höra det där om bobyggandet tror jag. Kram från mig

Tack. Ska ta en titt

Kolla aas hemsida!
Jag bor i Stockholm

Något fick mig att titta in just idag och nu har jag sett ditt mejl också - svarar där. Härligt att du kommit iväg på några AA-möten. Förutom forumet är AA det som hjälpt mig. Sen kommer ju livet där med all sina upp- och nedgångar och all sin tristess emellanåt - det är hemskt ibland när man inte längre kan hälla rödvin på eländet men numera vill jag faktiskt inte ens det! Och faktum är att i AA får man lära sig att hantera sina känslor och allt vad det nu är som gjort att man behövt dricka. Faktum är att det är ett livsprogram som inte bara hjälpt mig att bli alkoholfri utan också så sakteliga att bli nykter (om du förstår skillnaden).

Och en sak till - man kan bara förändra sig själv, ingen annan. Hur sambos ser på alkohol kan man inte påverka. Däremot tycker jag det inte är mer än rätt att den man bor ihop med låter bli att dricka hemma av ren hänsyn. Mot slutet hade vi ingen alkohol alls hemma för jag klarade inte av att ha det. MEN, det förutsätter att man är öppen med problemet och inte mörkar eller förmildrar problematiken och DET kan vara svårt innan man har erkänt för sig själv. För mig satt det långt inne men till slut kunde jag säga som det var att jag helt enkelt inte kan låta bli att dricka om det finns hemma.

På AA:s hemsida aa.se kan man söka på ort,dag och typ av möten. Men, jag svarar på ditt mejl nu :-)

Hej.................all styrka till dig .
<3 <3 <3
Igår läste jag " Botten upp " av Lena Holfve.....Den ligger på nätet.
Var skraj att inse sanningen :(.

att skriva ett avskedsbrev till exet.
Trots att läget är värre än vanligt så hjälper det inte mig och mina känslor.Ännu mer av mina räddarinstinkter går igång.Jag spinner på alla framtidsplaner som vi kan skapa tillsammans om han bara vill leva nyktert tillsammans med mig.
Ju mer det skiljer sig från verklighteten ju verkligare och mer trygga blir dom för mig.
Herregud min skapare så förvridet mitt tankesätt är.
På svaret varför och hur kan du göra såhär så kom det bara,jag vet inte.

Men jag ska i alla fall göra ett tappert försök här och nu och lyda terapeuten när jag är så fylld av dessa motstridiga känslor.

Kära xx
Vi har nu levt åtskilda i 9 månader.Du har druckit mer än nånsin och förmodligen mått sämre än nånsin.I våras när du flyttade ned så var du så full av tillförsikt att detta skulle bli bra.
Du såg tom fram emot detta och jag satt mittemot och kände mig förkrossad inför hur du kunde känna såhär.Själv var jag förtvivlad övergiven och sorgsen.
Sen kom och gick sommaren och hösten och även en stor del av vintern.Nu sitter vi här fortfarande på varsin plats och du mår ju inte bättre och inte jag heller.
Jag för att jag inte kan släppa taget om dig och du för att du fortsätter att dricka för att du inte kan låta bli.
Jag vet att du är sjuk,jag vet att ditt känsloliv är förmörkat och sjukt av ditt drickande.
Ändå måste jag ju ta till mig ditt agerande och det som kommer ur dig i form av sanningar:
Jag vill inte mer,vårt förhållande är inte roligt längre.
Jag vill leva själv och bygga upp mitt liv och börja må bättre.

Jag kan inte annat än ta dig på orden och säga att jag beklagar att det är så du känner och tänker.
Jag känner annorlunda än dig.Jag älskar dig fortfarande,djupt trots att jag inte borde.
Detta rår jag inte över och min enda chans till återhämtning och tillfrisknande är att bryta helt med dig.

Kanske är det vi som ska leva tillsammans i framtiden,kanske inte.
Men här och nu måste jag vända dig ryggen och fortsätta mitt liv och bygga upp min verklighet utan dig.
Jag önskar dig all lycka till och vill dig verkligen allt väl.
Jag tackar dig för dessa 20 år som vi delat men nu säger jag adjö.

Jag behövde inte ge brevet till honom,men åtminstone skriva ned det.
Mitt förnuft håller ju med om varenda rad.
Men mina känslor skriker att detta är ju det sista jag vill.
Jag vill att han ska börja med sin antabus med start på Onsdag.
Troligen gör han det,men det säger ju ändå inget om oss och vår framtid.
Jag ska i alla fall läsa dessa rader som start varje morgon och låta bli att kontakta honom.
Kanske att de så småningom också når fram till mina känslor.
Huvvaligen,och jag som trodde på honom denna gång.

Läst igenom tråden och känner igen mig. Hur var ditt andra AA-möte? Jag har själv funderat på att gå men aldrig kommit mig för. Inte vågat. Inte trott att jag skulle passa in. Jag kan ju dricka "normalt" ibland. Men oftast blir det ju alldeles för mycket vilket resulterar i otrolig ångest.
Var går man på såna där möten?

Har inte varit inloggad här på superlänge men har förstås läst var och varannan dag. Utan detta forum så vore många av oss totalt förlorade...
Är nu bara tvungen att skriva att jag är otroligt imponerad av din kamp. Vilket helvete du gått igenom... och tagit dig ur...
Håller alla tummar för dig. Och för oss alla andra som kämpar här på forumet. Hoppas på ett riktigt bra 2015. Nya friska tag!!!

Bara HEJA!
Maskrosen tränger upp ur asfalten.

Jag känner så väl ingen mig i dina tankar och känslor. När jag mådde som sämst fick jag tipset här att ta en dag i taget och framförallt att ge mig själv tid. Ett annat tips var att bara umgås med människor som ger dig energi. Ta bort energitjuvarna och fokusera på dig. Får du hjälp av dina samtalskontakter, har de riktig egen erfarenhet av medberoende? Kan du söka vidare? Jag pratade med en nykter alkoholist för att förstå hur en alkoholist tänker, en viktig lärdom är att den livssituation man befinner sig ii inte är logisk. Man vill tänka att problemet går att lösa med logik, men det går inte för alkoholisten tänker inte logiskt och svarar ofta med "goddag yxskaft" utifrån sin egen skeva uppfattning av verkligheten. Till slut vet man inte vad man ska tro eller uppfatta tillvaron. Mitt i all bearbetning, försök hitta lugn i tillvaron, ta en dag i taget, ibland en timme i taget. Googla på Youtube och prova mindfullnessövningar för att hitta ro. Som någon skrev till mig här "Försök ta till dig det du har omkring dig som är vackert att se på, eller känslan av golvet mot dina fotsulor, eller lägg märke till hur maten smakar i munnen. De andra känslorna försvinner ju inte i ett trollslag av detta. Men man kan vila lite i det när tillvaron känns kaotisk." Nu har jag gett dig tips att läsa om alkoholism för att försöka förstå mer och även att försöka hitta lugn. Det tar tid att bearbeta och jag hoppas det inte blev för mycket på en gång. Ta en sak i taget. Små steg i rätt riktning.

sig till bokningsdags :-))

http://www.aa.se/sitespecific/aa/files/2015kalender/gullbranna2015.pdf

Och tack för påhälsning, självklart. Blir glad över välkomnandet. Pusspuss på er!

Det som händer med mig nu är att jag är mitt i nån slags andlig utveckling. Det jag beskrev långt tidigare, med lilla tjejen som stod invid min sängkant, slungade in mig i "något annat".

Pappa dog när jag var femton. Jag var redan i funderingar om livet. Helt plötsligt fick jag en direktsmak om vad det innebar att förlora en familjemedlem. Mitt liv var ett oerhört kaos innan och kaoset spred sig efter min fars död. Det var omvälvande.

Och det var då något väcktes inom mig. Världen var kanske djur, natur, människor och människors skapelser. Samtidigt finns annat. Där är jag nu. I det här "samtidigt".

Det finns egentligen inte så mycket att säga om såna här saker. Det är subtilt. Det är att lämna huvudet och gå elsewhere. Där är jag.

Och, kära ni, jag dricker fortfarande. Och drickandet är idag en problematik på så sätt att jag vet att om jag dricker fler än en dag på raken så blir det problem. Det undviker jag nu. Samtidigt har något annat dykt upp. Man kanske inte kan säga såna här saker här, men jag gör det ändå.

Vi har ett högre syfte. Vi gör som vi vill.

Jag vill inte förminska och inte förstora. Det bara är som det är.

Puss!

/LenaNyman

Precis så tycker nog min man också, fast jag säger att jag inte mår bra i vårt förhållande. Han tycker att vi kvinnor överdriver med allt det där med känslor. Min man tycker nog också allt är ok, bara att jag finns där och fixar mat och annat.
Kram

Så rätt att bara ge upp och inse att du är chanslös mot a-djävulen. För det kan man väl kalla a. En sådan listig kraft som snirklar sig in i ens liv och bara förstör. Ge nu inte upp utan fortsätt kämpa. ta en dag i taget och tänk hela tiden på vad du får i glädje stolthet och trygghet i dig själv när du är nykter. Gå inte tillbaka till gamla vanor. Någon skrev att det tar ca 6 månader för kroppen att mår bra igen. Jag har varit nykter 22 dagar och det känns jättebra. Man kan ha ett gott liv utan a oxå :)
Ang. ditt imunförsvar så prova ingefära. Googla så ser du vad det är bra för. Jag dricker det rivet med apelsinjuice. Och jag unnar mig cola zero och sprite light nästan varje dag. Något gott får man la dricka MEN utan a.
Nu tar vi en nykter dag i taget och mår så bra som vi förtjänar:)
Bra att du gjort en fin karriär det är kul men kanske det inte hade funkat i längden. Tur du slutat :)

Hej Cissi1,

Skönt att höra att han försöker, han är nog inte villig att förlora dig, klokt av honom. Min personliga åsikt är att det nog är enklare att komma till insikt vad alkoholen ställer till med och varför om man tar hjälp, däremot finns det ju vissa människor som kan fixa det på egen hand om de inser själva och verkligen blir motiverade att ta tag i sina liv ändå. Genom att du nu har flyttat ut så lär det iaf ha börjat snurra rejält i hans huvud, kanske är det väckarklockan han behöver? Jag tror dock att det kommer bli tungt för honom att bära detta själv, det är så himla bra att träffa människor med liknande problem. Man pratar liksom samma språk.

Angående behandlingshem/alanon/AA så tycker jag givetvis att ni måste överväga de alternativ ni har och välja den väg som skadar er minst / hjälper er mest. En behandling är antagligen små pengar om det är vad som krävs för hans nykterhet.. Och vinsterna är enorma. Sedan finns det ju inga garantier att man håller sig nykter pga en behandling, men man har nog fått verktygen och mer klart för sig varför man bör hålla sig nykter.

Lycka till!

Fin kommentar :) TACK! Är dag 15 som nykter idag :)

Nej, jag tar inga mediciner och har heller inte varit inlagd (men jag hade säkert behövt det egentligen).
Faktiskt så var det tack vare mitt immunförsvar som jag blev nykter. Eller snarare avsaknad av immunförsvar. Jag fick lunginflammation och influensa precis före jul (hade druckit bort immunförsvaret). Låg hemma och var helt utslagen i nästan 4 dygn och var sjuk från jobbet... Det blev min "första behandling". Tack vare influensan så var jag för fysiskt sjuk för att kunna dricka.
När febern började lägga sig så höll jag mig nykter 5 dagar ytterligare (så var nykter totalt 9 dagar), sen körde jag en till 4 dagarsfylla och den fyllan hoppas och tror jag blev mitt livs sista. Det var nog min vidrigaste fylla jag har haft (och jag har haft många). Jag bröt faktiskt nästan ryggen och jag förlorade nästan allt jag håller kärt i detta liv :(
Mina abstinenser var helt vidriga efter den här sista fyllan. Skakade, hallucinerade, drömde mardrömmar, spydde och grät om vart annat i 3-4 dygn... Hade ingen vidare tidsuppfattning (nu pratar jag alltså om abstinenserna som kom efter den absolut sista fyllan). Roterade runt som ett kebabspett i sängen och bara kved mig och hade ont i varenda kroppsdel.

Tror att det som räddade mig var att jag bara gav upp. Jag insåg att jag inte har en chans mot alkoholen. Alkoholen hade TOTALT övertag. Jag öppnade mig 100 procent för min sambo, min familj, mina närmaste vänner och AA.
Jag sa till de alla att "nu är botten nådd, det är kört, får jag inte hjälp nu så dör jag".
Jag släpade mig iväg till AA när de värsta abstinenserna lagt sig och sedan dess har jag gått på möten non stop...

Sakta men säkert så kommer jag tillbaka :) En stor bidragande orsak är alla ni som skriver i det här forumet <3 Att läsa era inlägg och trådar är guld värt!

Stor kram till er alla som kämpar och tack igen fina Mod för din kommentar :)

Ps. Det som är konstigast av allt är att jag trots mitt sjuka extrema supande faktiskt har klarat göra karriär vid sidan.. En bra karriär dessutom. Förstår inte ens att det är möjligt... Alkoholister är ett märkligt släkte ;)