Senaste kommentarerna i forumet

Nu var det så länge sedan jag var inne på forumet att jag fick leta en stund efter min tråd. Har inte känt behov av det men ville kolla läget. Kram alla som kämpar!

Bra jobbat hittills. Mitt bästa tips: Bestäm dig innan du reser. Drick a-fritt på konferensen. Om du vill hålla dig nykter så krävs nog en plan. Annars är det så lätt att halka. Särskilt som du nu har börjat tycka att det inte är så stora problem att avstå.,, Såna tankar ställde till det för mig många gånger.

Du har kommit så långt sen du såg honom sist. Se till att boka in ett nytt besök ? Om ytterligare nån månad.
Och du... Nu börjar jobbet med att analysera varför och när suget kommer. Stress är ju hopplöst. Och att plocka fram saker som inte varit bra i livet. Men glöm då inte att vara stolt över dina framsteg. Det är en rätt häftig inre resa du har framför dig. För min del har bara forumvännerna fått följa med på den. Det är bra att du fokuserar på dig själ, tycker jag. Det är det jag har behövt göra. Och då simsalabim faller mycket annat på plats också.

Godmorgon!
Ja, visst är det så med forumet att folk försvinner och man blir orolig och tror det värsta. Jag har lovat mig själv att skriva härinne och det löftet ska jag hålla. Så min frånvaro kommer inte att bero på alkohol i allafall.
Himmel, nu blir du väl än mer orolig... Ibland begrundar jag i tystnad.
När man går tillbaks och letar inlägg flimrar de förbi... de som försvunnit... Inte skrivit på länge. Hoppas så att det är för att komma tillbaka och slå oss i huvudet med att "jag är minsann nykter". Eller bara komma tillbaka med ett "nu är det ett år sen..."
Jag tycker också att det är så otroligt starkt av alla återvändare som kommer tillbaka och kämpar igen och igen.

Blir nästan lite sugen på läsa böckerna ni skriver om. Det är inte riktigt min stil... Men kanske värt ett försök ändå.,

Och ja, jag skulle uppskatta ett snabbt kägetsamtal, fast det blir ju nästan det härinne också.

Kramar!

Just den känslan när man vet att det verkligen gått överstyr och man som du säger står och halsar vodka i hemlighet den är inte härlig men just då, då förstår man tydligare än någonsin att man måste förändra sitt beroende. Det är bra Maharion - nu bryter vi den onda cirkeln!

Kram!

I dag skall jag träffa läkaren med de snälla blå ögonen, han som ser rakt igenom mig.
En sådan människa som det inte går att lura och som envisas med att säga sanningen.
Vilken otrolig tur jag har haft som sprang på denna människa och vilken förändring han påbörjat i mitt liv.
Men går dit med rädsla och lite stolthet för de 27 dagarna.
Så väljer att vara nykter idag/ kram och styrka till er hjältar

Styrka önskar jag dig. Förstår att det är otroligt jobbigt att lämna barnen och med hans reaktion. Men du kan inte leva med honom. Vi som dricker vet hur svårt det är att avstå ens när vi insett våra problem. Han har ju inte ens insett sina till fullo utan lägger problemen hos dig.
Nej, du är inte för snabb. Han slutade inte dricka. Han har inte fattat. Visst är det svårt, men det är fullt möjligt att sluta och hade han insett problemet hade han kämpat på ett annat sätt.
Styrka till dig i ditt beslut ?.

Jag skulle kontakta sociala myndigheterna i din kommun för vägledning. Att du ska få honom att sluta, ja det är nästan en omöjlighet om han själv inte vill. Anser han själv att han har bekymmer med alkoholen. Även om han går på gymnasiet måste de väl märka på honom eftersom han dricker så mycket

..tänkte jag ofta när jag innerst inne visste att mitt riskbruk hade övergått till ett missbruk.

Luktar jag gammal bakfylla på jobbet inte OM jag hade druckigt utan NÄR jag hade druckigt kvällen innan?

Ja det gör jag, det märker jag väldigt lätt själv idag när jag har blivit nykter, minsta lilla faktiskt.
Har en unkis på jobbet som jag vet är förtjust i whisky, han dricker på vardagar efter jobbet ofta och ibland är han väldigt mycket mer talför än andra dagar när han jobbar kväll, tycker nog inte att han kan dricka mer dessa kvällar när han vet att han börjar senare.
Men han tänker inte på att hans onaturliga beteende att vara exeptionella pratglad väcker misstanke direkt, och sedan när munnen glappar mer än vanligt så känner man, den parfymerade stanken av gammal disktrasa och rökta ekfat, lite syrlig faktiskt.

Eller den andra kollegan som erkände direkt att han hade varit på en restaurang kvällen innan och att det hade gått överstyr och blivit sent, han talade i tungor men aldrig direkt påtalade att det blivit för mycket av drickat, men jag visste, en blandning av gammal öl och rödvinsdoft, antar att rödvinet hörde maten till och sedan övergick det till öldrickandet med kompisar.
Utseendet med slokna ögon och ett dåligt allmäntillstånd avslöjade redan på håll att han var sliten.
Jo det både syntes och kändes, alla gånger...

Jag som alltid var folkskygg de dagar som var efter hårt drickande, men man kan faktiskt känna doften av någon som har gått i korridoren strax före, både goda och de inte allt för angenäma dofterna.
Fy fasiken så genomskinlig jag måste ha varit, så fruktansvärt naivt att inte tro att de andra inte redan visste vad jag inte ville avslöja.
Så vad skulle inte de på dagis ha vetat om en, och tandläkaren ja alla människor som man kunde tänka mötas direkt på morgonen.
Men skäms när man tänker på det, och ingen sade något, inte minsta lilla knyst...
De som kännt något flera gånger på raken borde ha sagt något, eller borde de?
Jag gör ju inte det, och hur hade jag reagerat då i sådana fall, troligen blivit förbannad och envist blånekat förståss ända in till helvetets rand.
Snubben som har svårt att erkänna sina svagheter, eller som troligen skulle ha ljugit om det varit helt uppenbart.

Så starkt förändrar alkoholen vårat omdöme, vi ljuger, smyger och smusslar med alkoholen, när vi egentligen inte alls är sådana personligheter från början, vi växlas sakta in till någon uppenbar fifflare....

Jo jag skäms i efterhand när det idag är för mig så förbaskat tydligt.

Så ni som undrar....ja ni luktar gammal fylla, så har ni fått svar på den frågan, ingen tvekan om det.
Kanske det behövs en som redan varit där för att kunna svara på det.

Vidare i Berras dagbok...
Var med herrgänget i helgen och det blev stort sving i känslosvallningarna, högt och lågt.
Kände mig utanför trots mina ivriga kallpratsinsatser, man blir alltid lite misstänkt när man inte dricker i dessa sammanhang.
När de blir fulla så kommer dock frågorna igen, och de som hyllar en att man är så duktig och håller sig nykter.
Hack i skivan på repeat.
Visst finns det roliga elakheter som bjuder på många skratt man aldrig skulle fått höra om deltagarna var nyktra, men man blir lite trött på varför det hela tiden behövs en massa alkohol till att våga släppa på det strama förhållningssättet.
När det gått några timmar så blir min övertygelse betydligt starkare om att jag gör rätt.
Några blir ursäkta uttrycket men inget annat passar...skitfulla, odrägliga, dryga och genuint elaka, en Dr Jekyl o Mr Hyde.
Några andra blir fortsatta glada och pratvänliga, har inte speciellt långt till skratt och är intresserade av andra personligheter och som inte ändrar till en annan personlighet.
Någon får ett tokryck i baren tjoar och tramsar med alla, men på ett positivt sätt och får lära känna nya vänner och funkar som en magnet till social samvaro för oss andra, så alla blir inte packade och puckade utan där har alkoholen en positiv inverkan.
Men de är få till antalet och tillfällena likaså, så det överväger inte helt och hållet.
För vissa klickar det och funkar, men inte varje gång och inte lika mycket...
Ändå är det just det lilla tillfället som vi minns, som lockar oss att vilja prova igen, kanske funkar det även denna gång.
Men det är som när man har vunnit jackpot på spelmaskinen, man vill ha det igen och man spelar bort hela vinsten och mer därtill.
Alkoholen är vår själsliga enarmade bandit, den rånar oss på vår självkänsla som vi spelar bort bit för bit utan att se helheten.
Vi står där sedan med tomma fickor och självförtroende och förstår inte vad som hände, hur kunde vi ryckas med i livsspelet?

När allt är över på så tänker man .....game over?

Det är då livet börjar på riktigt, och en nedförsbacke startar oftast med en uppförsbacke, så man får leda cykeln ett tag.
På krönet kan man välja att rulla tillbaka dit man kom ifrån eller fortsätta framåt, men varför ska livet gå i repris igen när det finns så mycket som är oupptäckt och outforskat, ett liv utan berusningen kan vara en början...

Berra

Still alive and kicking, Lena ;)

Funderar litet över tolerans denna kväll, då jag på en cocktailtillställning fått i mig klart mera än vad jag numera är van vid. Hur jag än räknar så måste det ha blivit ca en flaska vin, vilket då på en gång dubblar mitt intag för det här kalenderåret. Någonstans har jag litat på att knoppen skulle säga ifrån tidigare, men när jag promenerade tillbaka mot hotellet slogs jag av att hur jag än försökte, kunde jag inte märka någon större berusning hos mig själv. Inget vinglande, inget problem med att hitta rätt transport, inget fumlande med rumsnyckeln, inga oskarpa inlägg på facebook... nada, nothing, utöver en måttlig berusningskänsla.

Känns delvis skrämmande, men på plussidan finns att jag inte heller lockades det minsta av att fortsätta ut i krognatten, fast jag vet att många kolleger/vänner gick den vägen.

Jag jobbar på, tänkt en del på vin i dag, men inte velat dricka. Tanken kommer tanken går. Tackade nej till en spontan vinkväll med väninnorna. Gjorde klart en skoluppgift, städade och kollade nyheterna istället.
Nu blir det nattabingen.
Kram studenten

faktiskt finemang. Jag känner inga större problem att vara nykter nu. Mina spöken är oxå kvar, men de är inte så ihärdiga längre.
Jobbigt med konferensen... Har svårt att råda dig där... Jag är ju aldrig på sånt själv. Men kanske ett tips som jag fick; säg till de andra att du bestämt dig för ett hälsosammare liv efter nyår o då utesluter a pga det.
Ska sova på saken så kanske mer tips kommer i morgon. Sov gott ?

Packandet.... Det var just det ja. Har en dag på lig att packa och en dag på mig att flytta. Sedan är jag inte välkommen längre. Kommer bli en flytt i sopsäckar.
Skitdag idag. Första kvällen utan barnen. Mängder med sms om hur dålig mamma jag är osv.

Men jag har köpt köksbord, skaffat elabbonemang, internet o tv abb. Alltid ngt.

Men skitdag. Är jag för snabb med detta????????? Har jag gett honom en riktig chans sedan han erkänt problemet????

Vad bra. Barn förstår bara man är ärlig. Lycka till med packandet.

Tack för era uppmuntrande kommentarer. Just nu mår jag skit. Har lämnat barnen för första gången sedan jag lämnat. Sååå jobbigt. Har nyss fått ca 15 sms och ett telefonsamtal. Han ömsom gråter o skäller.
-jag förstår inte hur det är att erkänna detta problem och sedan betyder det inget
-jag krossar mina barn. Vilken framtid ska de få?
-jg ger bara upp och springer bara iväg när det blir problem
-min dotter får ut för att jag inte har någon väg/mening med mitt liv (fast jobb)
-han gör massor med uppoffringar och jag ingen. Tex lämna sitt hemland och skaffa katt trots allergi

O så vidare. Gråter o säger att om jag bara stannar kommer allt bli bra igen. Men han kommer aldrig vilja ha mig tillbaka igen.

Tvivlena kommer. Kommer detta gå åt fel håll? Kommer barnen få stå ut med saker som inte är ok? Är jag för snabb med att lämna? Det dagliga drickandet har ju bara pågått sedan oktober....

Blir så irriterad. På mig för dessa tankar. Trött på plingandet i trlefon. Han har tagit av ringen.

Mkt som snurrar nu.

Då förstår jag vad du menade. Mål är viktiga. Och som du skriver: Om man ska uppnå ett annat resultat, så måste man göra annorlunda. Tänk att en så enkel sak ska vara så svårt att fatta ibland. Tänkvärt!
Jag menade inte att ifrågasätta dig eller dina mål, blev lite orolig bara gör att du har lite för höga krav på dig själv. Jag tycker att du verkar bra, precis som du är :-).

Jag velar och vacklar... Vill ju stötta honom om det finns en chans.

Stöd från omgivningen är ett bra påpekande. Det är en förutsättning för att han ska kunna umgås med sina vänner som han brukar. Nu har ju dock en vän 'svikit', om det är sant som min man säger, att han trugat. Men jag tror ju inte att min man brett på nåt väldigt om varför han ville vara nykter en period heller. Kanske bara skyllde på sura frugan. Så här finns helt klart en springande punkt, och ett test för att se om han är seriös. Orkar han erkänna för sina närmaste vänner varför han vill vara nykter? (Inte bara skylla på allmän plötslig sundhet)

Mitt mående... Börjar nu tänka på hur vi haft det. Alla våra bråk har handlat om att 'du dricker för mycket' vs 'du är så sur'. Med slutsatsen att för att han ska klara av att dricka mindre så måste jag vara 'glad' och stöttande. Vilket jag inser nu är lite utpressning. Att jag inte 'tillåtits' reagera när han sabbat en kväll, helg eller semester.

Men med nya insikter finns hopp om en ljusare framtid. Tillsammans eller inte.

... snart är den till ända. Passar mig för att ge den ett exakt namn men ... jo, nån slags vardag är det allt. Nån av dom här fem.

Sisyfos, tack söta. Blir glad ju när du skriver så där. Det jag upptäckt med dig är att du verkar begripa precis vad jag vill säga när jag hamnar snårigt till i ordalydelser och logik. Så tack. Värdefullt. :)

Vilja, åh, jag har dom flesta böcker Neale Donald Walsch skrivit. För några år sen blev det viktigare än nånsin tidigare att få till en för mig fungerande universell ... äh, klämmer till med ordet sanning. Med maggrop och intuition plöjde jag litteratur i ämnet och jag måste säga att jag hade stort utbyte av SMG-böckerna. Sen upptäckte jag Tolle och när väl min universella åskådning låg hyfsat grundlagd är nog hans böcker dom jag värdesätter mest i dag. Testa Walsch igen, vetja. Eller vänta tills nåt sug uppträder, kanske klokare. Det är ju som att dom börjar tala till en, böckerna.

Muris, hej! Det krångliga med ett anonymt forum består av två aber tycker jag. Det ena är att det är lätt att bli orolig när det varit tyst ett tag från nån (ju större fantasi desto oroligare, för övrigt). Det andra är att man inte kan greppa telefonen och ringa ett snabbt läget?-samtal. Men annars så.
Ja, tänk om vi kunde komma och avlasta varann när det var extra trassligt eller överhopat. Bara finnas där liksom, såsom vi finns här. Fint det skulle ha varit.
Och du, för mig är du en av dom klarast lysande stjärnorna på alla sätt och vis. <3

Nu ska jag lyssna på Prokofiev. Dance of the Knights. Goosebumps.

Puss!

... att du får träffa en kompetent psykolog som du klickar med, aeromagnus. Oj, nån vecka kvar bara. Snart sitter du där och inser att rädslan var onödig att bära på. Brukar vara så. :)

På tisdag 1/3 bär det av till psykolog. Känner både rädsla och hopp.

Se det som en väckarklocka. Kan du göra något åt historien? Bara framtiden kan du påverka. Var inte så hård mot dig själv utan glöm detta nu.

Sisyfos,
så bra fråga av dig. Får mig att fundera. Ett schema hmm. Tänk om barnen i skolan inte hade ett schema. Eller om fridrottseliten inte hade ett träningsprogram. Ett schema är kanske en plan för hur man ska uppnå ett mål. Sina mål. För alla har väl något slags mål. Om något inte fungerar så bra så kan målet vara att få det att fungera bättre. Eller om man är sjuk så kan man ha en idé om hur man blir frisk. Om byxorna inte går på så kan man aa en plan för att de ska sitta bra.
Man måste ju börja någonstans för att komma någonstans. För att uppnå ett annat reslutat så måste göra annorlunda, tänker jag. Att ändra på vanor kan ju vara så sjukt svårt. Puhh...Att ändra på ett beroende ännu tuffare. Så hur göra. För något ska ju göras. Här kommer schemat in. Att jag planerar in det jag vill ändra på. Vad göra/när osv.
Sen vad man tycker om andra. Hmm..alla är vi ju olika. Det är ju bra tycker jag. Stora som små, med scheman och utan osv...Ha en fin kväll.

Du visar stor styrka etanoldrift. Bra jobbat.

Jobba på ochh tänk på vad bra man mår när man inte dricker.

Tänk på vad du har att förlora. Tänk på det när suget kommer.