Senaste kommentarerna i forumet

talar flytande latin!

Jag tror att vi många gånger läser en massa saker, vi tar till oss nya tekniker på kurser, och vi tror att vi är färdiga med det..
Men det finns en HAKE!
Vi måste praktisera! Inte bara läsa och lära oss! (och inbilla oss att det räcker och att vi "kan")
Repetition är studiernas moder,(Repetatio est mater studiorum, tror jag det hette) fick jag höra i min ungdom av en ganska sträng lärarinna..
Och vet ni vad? Hon hade rätt!
Ja det må kännas jättefånigt i början att stå framför spegeln och säga: Jag älskar dig" (mig)
men börja då med ett Jag tycker jag är okej! (blanda inte in några "inte", det förstår varken universum eller vår hjärna..)
Agera, som om.. Spela en roll i början!
Ja så småningom så växer den in i dig och du "är"..
Jag har ett utmärkt exempel på hur man förändrade den sociala atmosfären på ett av våra universitet, genom att påbjuda att alla skulle hälsa på varandra, bara genom att säga ett enkelt "Hej".. varje gång man möttes i korridorer lärosalar, etc.
Skitfånigt tyckte belackarna.. Det skulle väl ändå inte göra någon skillnad.. Men regler är regler..
Många började heja.. En del med ett leende.. en del trumpet och några lite överdrivet..(vilket hade till följd att det spreds en hel del leenden)
Och faktum var, att efter några månader, så var det ingen som kom med sura miner längre och gemenskapen ökade..
Ja, våra hjärnor ÄR lite korkade.. Och därför är det väldigt praktiskt att vi kan lura dem att lägga sig till med saker som är positiva för oss..
Naturligtvis, kan vi motarbeta oss själva också, genom att säga till oss att det här fungerar ju inte, så fånigt!
Men då är vi heller inte mogna för förändring!
Och vi måste alltid göra jobbet själv! Ingen annan kan göra det ÅT oss, även om vi önskar att så vore fallet..
Det spelar ingen roll hur många böcker om bergsklättring du läser, om du inte praktiskt övar, så kommer du aldrig att bli en bergsbestigare..
Om du inte själv reser dig, skaffar utrusning och bestämmer dig för att prova ens en klättervägg, så kommer du att fortsätta vara en som "bara läser"..
Men jag lovar dig, att om du sätter upp en liten lapp på spegeln, i badrummet och där du vanligtvis sitter, där det står: Jag är älskad och allt är okej!
Och läser den för dig själv minst 3 gånger om dan (repetera meningen 10 gånger, varför inte genom att räkna på fingrarna) I 21 dagar, så kommer det att ha startat en positiv förändring hos dig! obs.. Det ger inga utfästelser om din omgivning! Det startar med DIG!
Ja, jag har gjort det.. Stått och rabblat.. motvilligt, trotsigt, (tänkt är jag inte klar snart.. ) Jag har bråttom, hinner jag?
Men envis som jag är så har jag inte släppt taget.. (även om jag missat några gånger..)
Och vet ni vad, efter en månad så tyckte jag att jag faktiskt var okej.. Det var inte så illa.. Så i perioder har jag fortsatt med sånt som är bra för mig! (framgång föder framgång)
Jodå, livet satte snarskank för mig flera gånger.. men å andra sidan fanns ju inga garantier för att jag aldrig mer skulle ramla..
Det som hände var att jag inte längre låg kvar och sprattlade som en skalbagge på rygg.. Jag hittade alltid nåt att ta spjärn emot och (mödosamt) vända på mig..
Japp.. idag blir jag fortfarande skitförbannad, pissed of, ursinnig.. när saker händer, men det blir lite mer av en sport att se hur snabbt jag dels lokaliserar nåt att ta spjärn emot, dels hur snabbt jag är uppe igen..
Ibland lyckas jag tom lokalisera "gyttjehålen" i tid, och kan bestämma mig för att inte kliva över kanten, eftersom jag vet vilken möda det kostar att ta sig upp..
Ja, jag fortsätter att "jobba med mig själv" för jag har insett, att precis som med andra färdigheter man lär sig, så faller de i glömska om man inte repeterar..
Man behöver inte ta allt på en gång, det går alldeles utmärkt att ta en liten bit i taget..

Tänker att det kanske inte är så hälsosamt att lyssna för mycket på självutnämnda experter.
Det är lätt att dras till hemmasnickrade profeter när man har det svårt och hon är ett helt väckelsemöte på egen hand.

Du är själv fantastisk!

Ha en fin helg!

Jag ser Etanoldrift lite som en guide och röst åt andra. Jag tror Mattias och Etanoldrift möttes. Tyckte Mattias tog det bra. :-) Ursäkter är inte nödvändiga men ibland bra och upp till var och en av oss att be om.

Hur är det med dig? Hur har du det? Jag är sjuk och slutkörd och ser fram emot en lugnare helg än på länge med återhämtning.

Kram

Hur mår du nu? Jodu, den där livsresan känns igen. Att gå mot sin natur och bara låta sig drivas in i och vidare i krav och karriärkarusellen. Ständigt förneka sina behov och inte jobba med att istället jobba med sin natur utan mot den. Det är för min del i alla fall, som min själ alltid har skrikit inombords och jag har vägrat ge rösten plats. Men den rösten, barnet, jaget, självkänslan, livsbehovet har ju tagit plats ändå, på ett destruktivt sätt som förlamat, förblindat och förminskat mig. Det låter som din själ måste få lite mer utrymme och plats, när du nu blir nykter. Och det låter som du vet och vill. Vändningen kan komma nu och ändra på ditt liv. Glöm allt bakåt-går inte att ändra på. Hjälp dig med att se framåt med tillförsikt och nyfikenhet, självsnällhet och förlåtelse. Krama om dig själv! Det är viktigt för att klara vägen framåt nu!

Fortsatt styrka och många kramar ?

Jag tycker etanolen skall få ett alldeles eget forum så att vi andra slipper be henne om ursäkt hela tiden!

Tyvärr är du en av väldigt många med den historien som sakta druckit sig till ett beroende liknande ditt. Bra att du tar tag i nu. Det blir bara värre annars. Läs, skriv och fundera. Stålsätt dig nu. Första 3-4 dagarna svårast och sedan kommande månad lite lättare men tufft. Tycker det blir betydligt lättare sedan. Finns många tips och råd här som återkommer i forumet.

Lycka till!

Ibland brukar visa inlägg redigeras om det är olämpliga innehåll men du brukar admin alltid tala om det och skriva vad som redigerats och varför. Brukar vara hög tolerans! ;-)

Kan det vara ngt tekniskt? Du kan alltid skicka den typen av frågor till support via den funktionen som ett inlägg till support. Det syns då inte som inlägg på forumet. Se längst ner i forumsidan.

Lycka till!

Har också sökt men ingenstans står det samlat. Läst någonstans om lång tid för nybildning av celler i levern, tid innan muskelnerver återbildas och år innan hjärnceller kan återskapas. Det skulle vara bra med en lista med vad som händer i kroppen när man slutar dricka. Med reservation för att permanenta skador uppkommit och sjukdomen gått för långt..ex så här:

Efter fyra veckor:
Nu har kroppens del x hunnit med att ...

Efter tre månader:
Nu har ..., hänt och ..., börjar sakta producera ...

Efter 6 mån:
Nu börjar leverns celler....
Kroppens slemhinnor i mig och tarmkanalen är nu ....

Det tror jag skulle vara hjälpsamt för många som oss, Studenten!
(Är det något som går att önska eller hitta, Admin?)

Kramar?

Ta kommandot. Det är du som bestämmer, väl? Jättebra med att fundera, skriva ner och läsa om varför vi dricker och alla saker vi har inom oss.

Du kommer vara så stolt när du klarat helgen, vilket ger dig lite extra styrka inför nästa vecka. Glöm inte att dricka ordentligt och inte vara hungrig. Då kommer suget som ett brev.,.

Kramar

Att jag bara ÄLSKAR dig!!!!! Tack för att du är här och delar med dig av allt!

❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Din kommentar och ursäkt värmer! Den visar att det finns hopp och att du inte ger upp :-)
Stort lycka till i ditt fortsatta liv! /e

Ja, jag vet inte om jag kan förklara det med annat än att jag börjar med "jag" min innersta kärna. Det jag är i absolut kontroll över.. Och sätter mina gränser (jo, jag vet att det finns de som kallar mig "egoist") Som anhörig måste man lära sig vara egoist, när det gäller det personliga ansvaret .
Nej det har inte kommit på en gång, ingen quick fix och jag tror att vägen dit ser olika ut för olika människor .
Vi är ju individer..?
Mindfullness, att vara närvarande i NUET, på riktigt, har hjälpt mig! Jag har lärt mig, att du bara orkar ha en känsla kvar i max 3 minuter. Sedan kommer nya saker.. Självklart, om du fortsätter att gå tillbaks och plocka upp känsla och älta den så återkommer den, men då befinner man sig inte längre i "nu" utan i "då ;-)
Jag tror att jag kanske verkligen har gått in i sinnesrobönens innersta kärna och förändrar det jag kan förändra! Mina tankar. Och släpper det som jag varken kan förändra eller som inte är mitt ansvar!
Tyvärr är det inte ovanligt, att omgivningen försöker lägga på människor fel sorts "ansvar", försöker få oss att "ta hand om" andra människor, för att det inte finns tid, pengar eller plats åt de hjälpbehövande..
Det här hade jag ALDRIG klarat om jag hade varit kvar! (då hade jag nog på allvar börjat fundera över att ställa mig på järnvägsspåret, för egen del..)
Sedan är det fortfarande mycket kvar att lära, Att själv inte gå över några gränser, att inte o-ombedd peta i andra människors liv..
Att hjälpa MED tydliga gränser, där jag själv måste tala om exakt hur mycket jag orkar stötta, rent praktiskt.
Typ, Ja, du får ringa och prata, men är du riktigt onykter så lägger jag på och svarar inte mer den kvällen. Jag stänger av telefonen på nätterna, för om jag inte orkar med mig själv, så orkar jag heller inte hjälpa någon annan..
Kanske är det ett sätt att "jobba med händerna på ryggen"?
Man blir inte alltid populär, för jag förmår inte säga det folk "vill höra", utan det de kanske behöver höra?
Jag ändrar inte mitt budskap! Oavsett vilken sinnesstämning han är i och vilka "fiffiga" argument han kommer med så står jag kvar vid min gräns och det jag sagt..
Känslorna må vara obehagliga i början, men man dör inte av dem! Och de sjunker undan. (bara man tillåter dem att göra det!)
Jag vet inte hur eller när det hände, jag upptäcker bara, att jag inte ens blir upprörd längre..?!
Min fd kallar det "känslokall" eftersom det inte ger någon respons på hans provokationer..
Men att man reagerar, behöver inte betyda att man agerar..
Jag konstaterar att vissa saker inte förändrats (skickas bara fram i nya varianter.) Och att jag redan provat alla lösningar jag känner till så jag vet redan att resultatet inte blir anorlunda..
Och då är det bara att ta en kopp kaffe, öppna fönstret, ta ett djupt andetag och andas ut olustkänslorna..(och inte plocka upp dem igen ;-) )
Så kanske är knepet, att när du väl släppt något, så gå inte tillbaks och börja peta i det igen! Ta varje ny händelse som just "ny" och släpp igen.. Samla dem inte på hög..! (oavsett om det påminner om den gamla)
Det sägs ju att vi ska slänga saker ur vår ryggsäck.. Mitt tips är gör dig av med hela ryggsäcken! Eller om du inte orkar, skär ett hål i botten, så att allt du stoppar in åker ur medan du går..
Sedan att lära sig det lilla ordet som vi vår kultur har så svårt för, "NEJ" och att verkligen använda det, underlättar..
Som Stefan Einhorn skrev "det är inte snällt att alltid säga ja!"

Jo, tack ändå..
Etanolen tände min brasa..

Det verkar som att du redan hittat var du kunde flytta tråden :)
/magnus

Ja, vi kan flytta tråden om du vill. Skriv i vilket forum vi ska lägga den.
/magnus

Att börja skriva i fel forum, får be om ursäkt för det.
Känner igen mig i många situationer som du tar upp, frugan har åkt själv på tillställningar m.m.
Jag har stängt mig inne och varit trött och allmänt osocial.
Hon har känt min smärta och jag har inte känt något alls, eller stängt bort det genom att dricka.

Etanoldrift, citerandet från bibeln är min skadade religiösa uppväxt som spökar,
Nu skrämmer den mest.

Ska sluta skriva här,
lycka till alla.
Hoppas jag inte retat upp er alltför mycket.

Kärlek till er alla.:-)

Vill bara förtydliga att jag INTE har någonting emot att beroende tittar in och kommenterar, men vi som är anhöriga måste först och främst inrikta oss på att rädda oss själva och läka oss själva.
Vi måste försöka lära oss mer om vårt eget beteendemönster och hur vi själva ska klara upp våra liv. Vi kan inte göra någon annan nykter och vi måste lära oss att överlämna det ansvaret där det hör hemma, Hos den beroende!
Många gånger har vi ju genom vårt beteende, istället underlättat för er att fortsätta.
Vi har tagit hand om de praktiska bitarna i livet, plockat upp och förminskat de problem som funnits. Tröstat skrämda barn.. ljugit och sagt "pappa är bara lite trött".. det blir bättre sen..
Vi har trott, att det varit vårt fel, när ni påstått att vi är så elaka och otrevliga att ni måste dricka..
Vi har fixat läkartider, vi har ringt arbetsgivare, vi har hällt ut alkohol, Kommit med lögner, när vi inte dyker upp på familjesammankamoster, för att ni valt att dricka..
Ja ibland har vi avstått från att göra saker själva, för att det inte passat er, eller vi har vetat att ni är kraftigt berusade när vi kommer hem och dessutom sura för att vi varit borta..
Många gånger känns då kommentarer om att vi "överger" som salt i såren, då de flesta av oss kämpat i många år med våra alkoholberoende parners, syskon, barn, föräldrar och vänner..
Nej, då orkar vi inte vara så stöttande, förlåtande och medkännande som du kanske behöver..
Vi har själva oerhört tuffa bitar att ta tag i. Vi har ofta under många år fått negligera oss själva och fått sätta oss själv i sista rummet för att ta hand om den beroende!
Förlåt oss om vi inte orkar visa dig den sympati du behöver Mattias!
Vi vill dig väl! men det är just därför du behöver hamna på sas "rätt ställe" i forum också /e

Tog du hjälp av det?

Fint att höra hur du har hittat ett sätt att inte ta så illa vid dig då han beter sig illa eller reagerar negativt på dina förslag. Att du håller din linje och inte går med på att lyssna på svammel på fyllan och samtidigt hålla dig lugn låter bra på många sätt. Det kan inte vara lätt och det vore spännande att höra vad du tänker eller gör för att kunna vara så lugn?

Vänliga hälsningar
/magnus
alkoholhjälpen

Jag har försökt ta reda på en sak, men hittar inget direkt på nätet.

Hur lång tid tar det för kroppen att återställa sig efter alkohol?
Jag läste någonstans att det tar ca 6 veckor för de inre organen att rena sig. Jag förstår ju att det är högst individuellt, men nån typ av riktlinje?

Någon som vet?
Kram studenten

Fadern ska förlåta drinkarna?

Du svarade inte på frågan om ditt ex själv insåg sin
problematik och försökte göra något åt det.

Man är ingen Alkis när man föds, det är något man bygger upp genom många år.
Vissa har det mer genetiskt att fastna än andra.
Har själv jobbat på systembolaget i mina yngre dagar och är väl insatt i hur man tyder beroendemönster och varningsklockor.
Har pratat med andra och till och med min bror om att lugna ner sig med drickat.

Men varför såg jag inte min egen kan man fråga sig,
jag såg och jag kände men förnekade hela vägen fram tills ca 2 år sedan.
Min fru var glad när jag insåg det själv,
men jag hamnade i en depression, utbrändhet när jag trappade ner och började med antabusen,
kändes som alla endorfinerna försvann ur kroppen som jag matat den med sedan 18-års ålder genom alkohol.
Ungefär som om du skulle äta antidepressiva medel i 15 år.
Till sist slutar kroppen själv bygga upp glädjeämnena i kroppen.

Svårt att förklara, men detta vart för mycket för min fru att se och hon började må dåligt i sin egen sjukdom, (mat) och orkade inte och jag kan förstå det.

Kan man flytta hela tråden till någon av de andra forumdelarna, det vidare livet eller förändra sitt drickande.

Tänkte mig väl inte för när jag skrev från första början.
Eller så ville jag bli tuktad i min egen misär.

Kram på dig Nickanna önskar dig all lycka,
jag vill inte bråka även om det kan uppfattas så!

Du är i en kämpig situation just nu, din relation kanske håller på att ta slut, du har inte riktigt fått den hjälp du behöver inom vården och ändå är du här och försöker finna sätt att förändra dina alkoholvanor. Det finns många vägar ur ett eventuellt beroende och du är aktiv för att hitta ditt. Jag ser att du fått en del svar här i anhörigtråden som möjligen inte är så stöttande. Kanske har jag fel nu och du får gärna ignorera det jag skriver men jag tänker att du försöker finna svar från ett annat perspektiv, dvs din sambos?

Det som är så fint med oss människor är att vi kan dela med oss och lära av varandras erfarenhet samtidigt är det i slutänden du som behöver se vad som kan bli hjälpsamt för dig. Du har nu skrivit i forumdelen för anhöriga och en del har tipsat om att du startar en tråd i någon av de andra delarna. Spontant tänker jag att du har massor att ge där med tanke på det du delat här.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen