Senaste kommentarerna i forumet

Skulle precis burst out i världens lördagsstädning men Tracy Chapman kom i vägen. Min äldsta väninna verkligen avskyr henne, lika mycket som jag älskar dem båda. På mitt sätt.

Hur som helst. I den här låten - lyssna om ni vill - föreställer jag mig att Tracy Chapman sjunger till sin själ. Och ujujuj, det är som att få hela filmen Titanic rätt in i örat.

Var bara det.

https://www.youtube.com/watch?v=cQ0kh3k0LKE

Tänker på dig?
Hoppas du har det bra. Hoppas du fortfarande finns kvar härinne ibland. Jag tycker du är fantastisk!
Skickar många varma kramar, var rädd om dig!

... allt annat än vanlig text. Ibland ställer emojis till det och inlägget går inte att publicera.

Good luck, Rosen. :)

Men okej då.

LÖRDAGSPUSS TILL FINFIN SISYFOS!

Muris, ibland skulle jag vilja kalla dig för MuMan. Tycker det låter fint, mjukt, lite kärleksfullt sådär. Muräna-Mamman. Haha, precis så tyckte jag också om dom där träiga perukstockarna från Påskmust-ön. Håll er där, för fasen, och låt oss andra ha det som vi vill ha det. Med med tiden skingras tydligen dimridåerna, även dom högst lokala. ;)

Leverjag, såg att du hade sol idag. :) Tänker på din kommentar hos Sisyfos (var är hon, nudå?). Att många av oss härinne verkar ha det här berg-och-dalbane-humöret/-måendet. Och jag undrar över om det är att vi är känsliga för våra känslor - upplever dom starkare - eller att det bara är sådär cykliskt. Apropå cykliskt så kallade jag i tanken Lucas för jävla as i dag och skrek tyst att han skulle dra åt helvete. Man kan känna sig så jäkla ensam, olycklig och i misär men faktiskt har det gått upp för mig, sent men ändå, att vi är några stycken likadana. Och det ger tröst på nåt sätt, även om man inte vill att andra ska må lika tjyvtjockt.

Kram på er båda och må solens strålar studsa som tidiga påskliljor i varje enskilt hårstrå.

Känner med dig. Jag har ju som varit där du är just nu. Så väldigt ömtålig, skakig och mörbultad att man inte tror sig om att bli en redig människa igen. Och jag tänker att jomen, det blir man ju. Du kommer också dit. Små steg, en tidsenhet i taget. Jag läser om Leverjag:s förslag om att göra nåt varje dag för sitt välmående. För mig blev det ett viktigt inslag, en rituell början på dagen, att bädda sängen. Låter kanske fånigt och många gör väl det utan att tänka på det. Men rutiner har varit svåra att bibehålla för egen del typ hela mitt liv. Men detta. Att bädda sängen. Det började jag med att göra varje dag. Och när det var dags att gå och lägga sig igen så fanns den där, sängen, bäddad. Ny liksom. Fräsch. Som en symbol.

Och sen? Då är det nog tiden, utan alkohol i kroppen, som gör verkan. Och att inte förminska och förtränga och låta sig förledas igen. Din #284 är så himla talande för hur det är under dom första ögonblicken efter Big Bang. Nästan så att man skulle printa ut och rama in och sätta upp den. Tillsammans med Sinnesrobönen så skulle dom båda utgöra en stor hjälp bara att kontemplera över med jämna mellanrum.

Önskar dig sinnesro i dag. Fina blomster är ljuvliga. Stor kram.

Hoppas du har en skön helg. Jag har hamnat i ett vakuum. Känns som allt jag jobbat med är borta men jag vet att det inte är på ruta ett. Det känns bara så. Det tar tid att förändra på riktigt.

Jag har blivit sjuk, inte kunnat träna och jobbat lite för mycket. Relationen känns skit och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till nu för jag har ingen ork. Men det är äntligen fint väder och jag ska gå ut och imorgon kanske jag mår bättre och kan träna och så får jag ta nya tag.

Dricker i alla fall inte och har ingen lust eller sug alls. Nu har det gått 15 veckor, en liten bit på väg. Tålamod säger jag till mig själv.

Tycker väldigt mycket om dig och glad att du är här.
Bamsekramar ❤️

Vi kan bara ta ansvar för oss själva. Det är bra att bara fokusera på nuet. Hur du känner längre fram vet du bara då.

Starkt jobbat. Fortsätt så kommer du lyckas bra med förändringen.
Detsamma!

Alla kan ju ha konflikter i relationer och jag känner igen mig i ditt humör. Oavsett alkohol så finns konflikter och dåliga beteenden i relationen. Vi har stora problem med kommunikationen fast ingen dricker och han inte gjort på många år. Vi behöver parterapi. Du har nog en del själv att jobba med och bra om du hittar sätt att hantera stress och oro själv. Du kan göra vad du kan genom att ta hand om dig och utveckla dig själv. Jag tror verkligen det är bra om du pratar med en terapeut och får lite verktyg för din ilska. Jag upptäckte att jag var jättearg på min man när jag gått i några samtal men sedan finns annat också. Beteenden och automatiska tankar som jag lärt in. Tror det enda du kan göra nu är att jobba med dig själv.

Vad gör du för att må bra? Har du egna aktiviteter och nöjen som du går på? Hur mår du för övrigt i livet utan honom? Ni dansar kanske den sk djävulsdansen? Har inte läst boken än. Båda får beroendebeteenden i en relation. Tyckte några skrev om det så bra i Blueeeyes tråd nyss.

Kramar

Det är så jag har tänkt och då började en vändning komma. Det är genom små små steg varje dag som förändringen sker. Jag lovade mig tex bara att idag ska jag komma ut på en promenad i solen oavsett. Fokus och gå ut. Inte storstilade planer. Varje dag göra något som bidrar till välmående tex meditation och fysisk rörelse och dagsljus.

Kanske varje dag lova att titta på sin familj och ge dem en kram? Varje dag liksom. Dåhänder något efter ett tag.

Tror också du mår bra av terapi. Du får sådan hjälp att bryta mönstret och får hjälp att gå vidare. Det går och det är nyttigt och utvecklande oavsett vad v har i bagaget. En livscoach är bra för sådana förvirrade personer som vi. ;-)

Ha tillit och träna avslappning/meditation varje dag. Hjälper jättemycket mot ångest och oro och skapar lugn och välmående. Tips från mig. :-)

Hoppas du hittar fina blommor nu! Älskar doften i en blomsteraffär!!

Fortsatt styrka till dig!

Blueeyes att du kan ta till dig av alla ord som skrivs till dig, de är skrivna av lång erfarenhet. Praktiskt taget alla anhöriga ( flest kvinnor) jag följt här under flera år berättar 'samma' berättelse och går igenom samma fruktansvärda våndor, förhoppningar, samvetsfrågor, skuld och kval... det din man säger nu hör också helt till bilden.
Ändock är det så att alla måste göra sin egen resa, sina egna val. Ingen annan kan ju ta ansvar för hur det blir i framtiden. Jag råder dig och gärna din man att läsa här, både på anhörigsidan och här som du är nu. Bilden är tydlig!
Läs gärna Carina Bångs sida Information och stöd till anhöriga http://medberoendeinfo.blogspot.com och t.ex Djävulsdansen av Ann Söderlund och Sanna Lundell. Det är nödvändigt att lära sig förstå missbruket som sjukdom för att inse styrkan i vad det handlar om. / mt
PS Fyra månader tid utan alkohol är ingenting för en person som missbrukat på det sätt din man gjort. Ju längre jag följt 'livet' här på forum desto klarare inser jag alkoholens oerhört starka grepp över den som fastnat i beroende och missbruk. Din man hör till dem. DS

Köp en blomma till din fru en gest som visar din tanke.
Har börjat läsa igenom din tråd och en tanke som slår mig är att du skulle kanske pröva att gå på kbt.
Bara för att få ur dig allt det där som gör att du ställer så höga krav på dig och hitta din ro.
Jag själv har bara haft 16 vita dagar och gjort som dig många och druckit vin för att få stopp på tankarna, ibland tror jag att jag en diagnos.
Skickar styrkekramar till dig och frun

En av de värsta bitarna just nu är även det förakt jag känner inför mig själv hur jag blir i dessa bråk.
Jag blir galet arg och det ger ju bara mer bråk, mer ångest och mer trasighet.
Stressnivån sätter mig i obalans.
Hur långt ska det gå.. Detta är så förödande, det blir så mycket skuld å skam att bära för egen del, att jag inte kan bete mig bättre, jag är ju iaf nykter!

Har spelar in honom men har aldrig vågat spela upp det för jag är rädd för ytterligare konflikter i det.
Har även tagit upp då han är nykter att jag vill inte ha bråken men finner inget sätt att hantera detta.

Tack för dina fina ord. På torsdag är det möte med arbetsgivaren igen. Kommer säkert få min varning och rehab. Just nu känns det som om man hjälper mig för att man måste och inte för man vill. Ingen vill väl ha en alkis även om det är akut lärarbrist. Usch jag är full av självömkan. Mår så illa av det. Hatar mig själv för detta. Att vara en belastning att misslyckas, att fela ja listan kan göras lång.
Måste få bort dessa tankar.

Hej!

Du är en fantastisk människa som önskar hjälpa honom. Jag gissar att du vill det för du älskar honom och ni har barn tillsammans, ni lever helt enkelt ihop av en anledning.

Du gör dig själv en björntjänst och honom enligt min mening. Kärlek och relationer bygger på ömsesidighet och ärlighet, inte på kontroll och lögner.

Jag läste igenom din tråd på forumet för anhöriga.

Ett ord som jag fastnar för när jag har synat mitt eget förhållande är ömsesidigt beroende som är det friska sättet att förhålla sig till varandra, det innebär att båda väljer medvetet varandra för att de vill det inte för att de måste. Ömsesidigt beroende kan lätt bli ett medberoende om makten förskjuts eller att ni inte längre är sanna inför varandra eller er själva, vilket leder till manipulation och misstroende.

Du är enligt mig tydligt medberoende du vill kontrollera honom för han duger inte som han är, du älskar honom och längtar efter att han kan vara den man du önskar. Han ljuger för dig för att han möts av din rättrådighet. Här finns lögnerna och de kommer inte att sluta från hans sida förrän du accepterar att han är den han är.

Jag tror inte att någon är en ond människa, alla sina skäl till att de beter sig som de gör. Gissar på att han känner ett starkt behov att få slappna av efter sitt jobb och i detta finns det en konflikt att han inte blir den man du önskar. Gissar på att han är väl medveten om detta. Du blir ett hinder (eller barnen) för honom för att uppfylla det behov han har, han gömmer spriten och dricker då i smyg.

Jag läser och ser att du lider över de stora beslut som du är inne i. Det är oerhörda starka känslor och en enorm kraftansträngning att ta sig igenom det du gör. Önskar att jag kan ge dig några stärkande ord på vägen.

Du gör helt rätt som funderar över att lämna honom, helt enkelt för att det inte handlar om honom, det handlar om dig. Du måste acceptera dig själv och vad du önskar i ditt liv. Jag läser mellan raderna att du inte vill leva med en person som ljuger och som du inte kan lita på. Du vill inte leva med en man som du inte vet är nykter och supergullig ena dagen och full andra dagen. Han vill att du accepterar honom som onykter då han inte är dum läste jag mellan raderna i din tråd, du vill inte ha en full man var och varannan helg, oavsett om han är dum, för att det gör dig otrygg.

Du är inte ansvarig för hans känslor, det är inte ditt ansvar, det är hans. Du är ansvarig för dina känslor och dina behov. Detta är en supersvår mening att ta till sig, men jätteviktig. För om du fortsätter att inte tydligt uttrycka dina behov eller undvika att berätta dem för att du inte vill såra honom då kommer detta sluta illa. Om det i slutändan innebär att du måste flytta för att uppfylla dina behov, så må det vara så, oavsett hur ont det än gör i dig.

Observera att jag inte skriver om vad han behöver göra för att han ska ta tag i sitt liv. Detta för att det helt enkelt är någon han måste göra själv, inte du eller jag. Han måste vara sann inför sig själv. Om han nu vill fortsätta dricka, då är det hans val. Du kan inte tvinga honom. Han är den som får leva med sina konsekvenser av sitt handlande, hur sorgligt det en må vara.

Jag känner igen! Det gör vi nog alla. Folk beter sig väldigt märkligt när man är öppen om svåra saker och beslut i livet. När vårt barn fick cancer, slutade människor som vi känner sedan många år hälsa på oss, drog sig undan och fick skuld eller sådan stark egen rädsla för sina egna barn eller familj så det tog över. Talesättet att du måste vara frisk för att vara sjuk stämmer verkligen. När man säger att man slutat med droger eller jobbat för mycket och valt att ta hand om sig själv och göra förändringar så förvånas man över omgivningens reaktion som skadad och främmande istället för respekt och beundran. Det krävs styrka att göra det du gjort och de andra är bara rädda eller blinda. Innerst inne och med tiden är du beundrad och du kommer bara vara stolt och glad för att du valt att leva ett värdigt liv och faktiskt tagit ansvar. Till skillnad från så många andra. Ja, mycket beror på okunskap och rädsla för allt som kräver känslor och sticker ut.

Beundrar dig! Det är sådana som du som räknas när det båser hårda vindar!

Kramar?✨

Hej på er,

Inatt kunde jag i alla fall sova 6-7 timmar (med hjälp av tablett) utan uppehåll. Fortfarande rejält skakig och hög ångestnivå. Försöker att förstå vad som har hänt och vill inte inse att det är sant. Är det verkligen jag som har hamnat i denna förfärliga situation. Första tanken som slår mig när jag slog upp ögonen på morgonen var att jag bara ville sova vidare. Fly in i sömnen och sova flera dagar.

Jag är rädd, mycket rädd. Det känns som om jag har så mycket att lära om trots att jag inte är purung längre. Hur gör man?? Det är ju inte direkt så att man kan läsa sig till svaret i någon bok eller manual utan det är det stora, tunga arbetet genom att med små, små steg försöka finna ett annorlunda liv.

Jag har lite svårt att veta vad jag ska börja med. Tidshorisonten sträcker sig inte mer än några timmar framåt. Stora planen idag är att ta sig in till stan för att köpa en blomma till min fru. Det är ju så futtigt och jag kommer väl aldrig kunna reparera vad jag har ställt till med men det är i alla fall ett litet, litet tecken.

Jag är så imponerad av många av er där ute. Flera av er som lyckats "vända era liv" till något bättre. Jag önskar innerligt att även jag kan bli en av dessa även om vägen dit känns extremt lång en dag som denna.
Kram/Tjalle

Det är inte ditt ansvar att han skall vara nykter utan han måste ha viljan. Annars hamnar du i läget att varje gång han dricker kommer ditt fel te x att du var sur osv vi har en förmåga att skylla på andra eller händelser.
Han kanske också behöver en tid för sig själv och ta tag i sitt problem och du behöver ro och vila.
Sen kanske ni kan mötas som två hela människor
Men hur den än gör hoppas du får lugn, kramar

Att han ställer ultimatum på dig!!! Att han inte slutar om du flyttar. Befängt. Manipulation. Han ska sluta för att han behöver det och har barn som behöver det. Och en fru han borde vara rädd om!

Nä, jag tror att det är bra om du flyttar. Tror inte detta blir bra men om du ger det ett försök är du då beredd på om han inte klarar det och hur ska du ska hantera det? Var går din gräns? Det är nog viktigast att du vet var din gräns går oavsett om du stannar eller inte. Hans gräns måste han nog jobba på. Vad föreslår han själv? Har han läst hur barn som växer upp med alkoholister mår och vad det skapar för problem i livet? Denna sjukdom drabbar hela familjen. Tänk på barnen, båda två.

Har din man kunnat prata något om hur hans liv förändras med alkohol? Ser han ens hur hela livet för honom och er förändras och styrs av alkohol? Be honom berätta. Har du tänkt efter hur du har börjat vänja dig med många saker och flyttat dina gränser. Hur är ett normalt och bra familjeliv i dina ögon? Hur vill du ha det? Kan vara bra för dig att fundera på och sedan kanske tydligt kunna kommunicera det till din partner.

Vi som druckit och blir nyktra blir med tiden förvånade över hur drogen förändrat våra liv, tankar, vanor, mående och beteenden. Vi "vaknar upp" och får hitta ett nytt liv igen. Det är en mödosam resa och man måste vara beredd på att vilja göra den.

Kramar

Många har inte kunskap om alkoholism. Att man själv häller i sig en livsfarlig drog gör det inte bättre. Om alkoholen kommit idag hade den aldrig blivit godkänd. Det viktigaste är att du mår bra.

Jag har haft en helt ok inledning på helgen, tränade igår morse, jobbade till 17, mötte mannen på väg hem, hade bestämt mig och sagt att jag inte dricker vin i helgen och han hakade på. Handlade lite mat och Ramlösa och kvällen förflöt helt ok. Var psykiskt VÄLDIGT ovant, som att det bara kunde bli helg om jag drack vin. Kändes som jag var lite grinigare än vanligt, som något skavde. Hade jag inte börjat skriva här så hade jag med stor sannolikhet druckit vin då för att bli lite "mildare". Jobbigast var det mellan 16-19, när fredagskvällen brukar börja. Sen kändes det rätt ok, prat, mat, fix, mysig kväll. Vaknade kl8 i morse, mår bra ingen ångest ?. Känns som denna dag kommer klaras bra med!

Jag har också haft en bra nykter fredagkväll, har inte hänt på mannaminne och jag är faktiskt stolt! Ha en fortsatt bra helg!

Låter som allt går bra just nu! Duktig du är att kämpa på med allt, ha en fortsatt bra helg!?

Jag är så förvirrad. Jag försöker säga att han måste sluta för sin skull och sina barns. Inte för min för då kommer jag nog få honom att må dåligt så fort han ser mig.
När vi pratade nyss sa han att stannar jg så häller han ut all alkohol o slutar nu. Flyttar jag så kommer han fortsätta dricka. Jag sa att om jag bestämmer mig för att stanna så behöver vi sätta en minimum tid för nykterheten samt att han måste gå och prata med någon. Jag vill inte sätta en tid på nykterheten men kanske blir det 4 månader. Säger han då men är helt med på att prata med någon.

Jag behöver tid på mig att bearbeta mina känslor inför hans drickande om jag stannar.
En vän som vuxit upp med en alkoholist till pappa säger att jag ska gå. Han behöver fixa detta själv. Slutar han inte så vill han ju egentligen inte.

Jag har ju tittat på flera lägenheter i veckan. Han säger att hade jag verkligen velat flytta hade jag tagit vadsomhelst bara det är tak över huvudet. Kanske ligger det ngt i det? Jag resonerar som så att jag inte vill sätta barnen i ett område där det är mkt bråk o vi skulle vara rädda att gå utanför dörren. Har inte så höga krav tycker jag!

Hjärtat säger ge det här EN chans och hjärnan säger flytta omedelbart.

Så förvirrad. Visst hoppas jag att det kan bli en solskenshistoria men orkar jag med mörkret på vägen dit?

Förstår dig. Måste vara jättejobbigt och jag skulle ha svårt att stå emot att bli så provocerad utan att reagera. Det där med att glömma bort verkar alla medberoende skriva om. Det som görs och sägs under berusningen både glöms och förträngs tror jag.

Du får mer och mer förakt. Jag förstår det. Har du testat med att spela in honom och spela upp det när han är nykter. Vet några här som gjort det. Det kan få dem att inse hur debeter sig, i bästa fall.

Kramar