Senaste kommentarerna i forumet

Nej, han bor inte hemma. Men han blev avskriven från Psyk i våras, pga uteblivna besök. Då löd diagnosen "möjlig bipolaritet", han fick den för kanske 3 år sen. Han fick medicin då också. Men inte den han verkligen behöver ha i botten. Det min samtalskontakt på psyk föreslagit, och som vi försökt följa, är att jag följer med in till läkaren sista 10 min för att checka av vad de bestämt. Psyk skickar också kallelser till mig, och givetvis även till min son, så jag kan hjälpa honom att hålla koll på tider och provtagningar. Behöver de ringa blir det ofta att de ringer till mig, eftersom han jobbar natt och inte svarar. Dessa "åtgärder" säger min son att han tycker är bra. Han är väldigt oföretagsam, har problem med det, och säger sig vilja ha den här hjälpen. MEN detta gäller ju bara hans sjukdom, inte hans missbruk/beroenden. Han sa ju då, för ett tag sen, att han slutat ljuga för sig själv, att han insett sitt spelberoende och slutat. Men, som sagt, det finns säkert fler beroenden... Jag har ytterligare en vuxen son. Jag lägger mig verkligen inte i deras liv. Jag har aldrig gjort det. Det var inte ens svårt när de flyttade ut. Det var bara, helt naturligt, det var "dags" helt enkelt, trots att jag givetvis älskar dem jättemycket. Men det strider mot hela min natur att stå bredvid och se någon sjunka utan att göra mitt yttersta för att försöka hålla den personens huvud över vattenytan. Min son eller inte. Jag vet att jag är helt "tokig". Jag har bränt mig själv ordentligt på att, jag tror man kan säga, räddat livet på åtminstone två personer. Inte pga missbruk. Pga depressions- och ångestproblematik, och jag har aldrig fått något tillbaka, men jag skulle säkert göra likadant igen. Jag försöker lära mig, men för mig finns aldrig några alternativ när situationen uppstår... och nu gäller det min son! Det måste finnas något jag kan göra!? Nåt annat är jättesvårt för mig att acceptera...

Och nykter sen i lördags. Har träffat en alkoholläkare, börjat äta en medicin som förhoppningsvis kan dämpa sug. Hoppas att mitt återbesök om en dryg månad kan hålla min motivation igång. Och forumet, och motion, vill INTE gå upp i vikt, snarare ner. Ser fram mot en familjejul, inget överdrivet.
Kram och en önskan om en vit jul för alla som känner att ni mår bäst av det.

Önskar jag dig ett varmt lycka till med att hitta en viktbalans , själv har jag oftast tyckt det varit svårast, att hitta till en bra kost EFTER önskad viktnedgång. Men du kan säkert tänka ut någon plan och följa den, avundas dig din disciplin. Var rädd om dig, och sträck på dig! Du kan säkert öva upp ett sätt att möta ev kommentarer med ett självsäkert lugn. En ytterligare replik som går att använda är "det spelar ingen roll" och så byta samtalsämne.

Så du vet vad du kan säga om du inte vill säga hela sanningen?

"Jag vill inte förstöra min nya diet, och om jag dricker alkohol blir jag så släpphänt med godis?"
Eller "jag har inte sovit ordentligt, kommer bara bli toktrött om jag dricker"
Eller tog alvedon förut mot huvudvärk/mensvärk/ont i ryggen och vill inte dricka då....
Eller "jag känner bara inte för att dricka just idag"

Hur du än gör, lycka till med DITT val.

Men några, har jag handlat och druckit å känt mig som en robot. Ganska läskigt!

Har ingen erfarenhet av din situation, eller om manodepressivitet i praktiken. Den tråkiga sanningen är väl att man som närstående inte kan göra så väldigt mycket så länge någon som missbrukar vill fortsätta. Att du drar i lite trådar är väl bra, men sonen är vuxen? Bor han hemma ännu? Då kanske det går att ha några regler. Det låter iallafall besvärligt, kan du ta stöd av någon anhörigförening? Typ al-anon. Sköt om DIG så mycket du bara kan och orkar, lycka till

Patrik: Bra att du hittat hit. Läs och få råd och inspiration. Börja gärna en egen tråd och var inte rädd att skriva öppet om dina tankar. Jag hade nog inte klarat att ta något form av beslut utan det här forumet. Jag har suttit i gråtande i panik och ångest, skrivit och lästa och kommit fram till ett beslut om hur jag ska förhålla mig till alkohol. Och nej, din fru överdriver antagligen inte.

Blomman: tack för din hälsning! :) Allt är bra med mig. Jag är normalt en "läs och skriv" människa men av någon anledning så har jag svårt att komma till skott och skriva här. Det finns så många kloka människor här på forumet så jag läser mer och suger i mig av all visdom. ;)

...får nog återkomma till den senare. För mig är nog den viktigaste frågan varför, när och hur jag dricker. Vilket alla är svåra frågor och kräver att man lyckas med att vara ärlig mot sig själv. Absoluta mängder är lättare att mäta.

Här kommer receptet:
Vit kardemummatryffel
Kardemumman ger den vita chokladen precis den spännande smaksättning den så väl behöver.

MÄNGD: CA 20 STYCKEN

1 dl Vispgrädde
200 g vit choklad
2 msk Smör
1 tsk kardemumma
1 dl kokos

Koka upp grädden och dra sedan kastrullen av värmen. Bryt ned chokladen och rör ut den i grädden tillsammans med smör och kardemumma. Häll upp på en djup tallrik och ställ kallt. Forma små tryfflar av smeten och rulla i kokos. Förvara svalt.

Har just nu en sats i kylskåpet som väntar på att få rätt konsistens. Spännande!
Nu gäller det bara att inte äta upp det vi tänkt ge bort... :)

Vad är mycket måttligt drickande då? :) tror dina värden ser fantastiska ut jämfört med tidigare!

... får jag fullt på annandag. Själv känner jag mig färdig att pröva _mycket_måttligt_ drickande, men tilliten finns inte inom familjen än, så det får bli senare (förutom det där ena vinglaset på julafton), jag har ingenstans bråttom. Skulle jag ha det, så skulle jag inte vara färdig.

Skall dessutom på full check inom arbetshälsovården kort efter jul och är supernyfiken på hurudana mina nyktra värden är. Vill inte förstöra dem med att tex dricka på nyår.

Jag har också liknande mål som dig. Att först vara helnykterist för att få rätsida med allt för att sen välja om jag vill helt avstå eller dricka måttligt. Jag tror processen kan ta längre tid än vad man tror. Jag har aldrig satt någon gräns, utan försöker vara totalärlig mot mig själv. Och just nu tycker jag att jag ska vara helt avhållsam tills vidare. Och det kanske känns annorlunda om t.ex 2 mån!

Jag känner helt igen vad du beskriver "tvångsmässig" vana. De flesta gånger ville jag inte ens dricka. Men det var som att någon slog av en knapp på min hjärna och bytte till autopilot och lät kroppen själv sköta allt. Som en robot öppna ölen helt utan känslor och tankar om konsekvenser...

Jag ber också om förlåt. Mitt svar var onödigt hårt och att antyda att du skulle bli orsaken att jag kanske lämnar forumet var direkt fult gjort av mig. Så är det naturligtvis inte. Jag förstår hur svårt du måste ha det just nu (nej, det gör jag antagligen inte, men jag försöker). Önskar verkligen att du skall kunna ha en så god och lugn jul som bara är möjligt.

Och du får definitivt fortsätta kommentera här om du vill. Du tvingar mig att tänka efter och det är nyttigt för mig (som jag väl sagt redan tidigare).

Känner mig orolig för julafton. Förväntar mig redan att folk ska truga och tjata att jag ska ta ett glas vin. Varför gör folk så? Det är ju verkligen som att tvinga på folk som bantar ett saftigt wienerbröd! Ett NEJ är ett nej. Tror jag kommer bli irriterad o känna mig annorlunda i morgon. Inte alls ledsen eller avundsjuk att andra dricker lite, utan irriterad och vaksam för eventuella frågor. Tror inte ja kommer känna mig ett dugg avslappnad. Men, måste peppa mig redan inför idag att vara gladare..jag har nåt mitt mål att komma in i den snygga långa svarta klänningen som är som ett ålskinn i strl 36!!! Innan min diet och nykterhet var den alldeles för liten. Nu får jag verkligen upp dragkedjan bakom ryggen. Det är såna saker som jag borde uppskatta o va glad för :) det får bli min julklapp till min sambo. En glad, fräsch, nykter och smal sambo! Hehe

förlåt..just nu skulle jag tom gå med i sverigedemokaterna om de var för att inför alkoholförbud i Sverige.Min frustration spillde över på dig och det ska inte upprepas.

Jag är övertygad om att total avhållsamhet inte är den enda lösningen för alla som trampat snett med alkoholen. Men även jag har känt att det stundtals inte finns utrymme här att resonera kring måttfullt drickande eftersom för de allra flesta råder absolut nolltolerans. Hoppas du får en fin jul Stingo och hoppas du verkligen att du stannar. Det här forumet behöver lite mer Finland ;)

God Jul!

Hej!
vill bara inflika med att självklart är man välkommen här oavsett om målet är helnykterhet eller om man vill kunna dricka måttligt. Kanske går detta att underlätta på forumet på något sätt genom att ha en egen tråd om det eller liknande. Vi ska också fundera på hur det går att göra så alla som vill förändra sina alkoholvanor till antingen att vara helnykter eller till måttfullt drickande kan vara hjälpta av forumet.

Rosette/ Alkoholhjälpen

och önskar dig också ett fortsatt bra liv med eller utan alkohol.Jag hoppas också att min kommentar inte ska få vara den som gör att du hoppar av forumet.Då ber jag allra ödmjukast om ursäkt.Jodå vi hoppas också att han ska komma till sans och släpa sig runt och visa upp sig så alla får andas ut lite.

...men kanske det ändå vore bra att försöka hålla isär sitt eget och andras liv.

Jag har från första början berättat att jag håller en helnykter period till slutet av det här året och sedan ser hur jag går vidare. Jag har på sistone funderat en hel del på om det går att vara kvar på det här forumet om man aktivt söker sig till ett normalt liv med måttligt alkoholbruk, eller om helnykterhet är det enda målet som tolereras. Ditt påhopp (jo det känns det som) säger tyvärr en hel del om den saken.

Hoppas du kan få en lugn jul, även utan exet.

det tror jag var en av de sämre argument jag hört.Att din pappa skulle vara orsaken till att du ska ha alkohol i glaset
Att du väljer att inte ta hänsyn till dina barn,men däremot till dina vänner och att de går för dina barns välmående och ska få ha sin glögg osv.
Admi får ta bort detta om han vill.Jag vet att man ska smeka medhårs.Men att du med ovanstående sk argument tar dig rätten att ta dig vin i morgon och servera alkohol i dina barns(nervösa) åsyn.De håller inte nånstans och det tror jag du vet innerst inne.Du väntar kanske på att en arg ullabulla ska smälla dig på fingrarna.Projektion tror jag det kallas i mitt fall.Exet väljer att sitta och dricka i morgon före att umgås med mig eller sina barn och barnbarn så förlåt om jag tar i för mycket.

Jo, så får det bli. Jag kommer att ha rödvin i glaset på julafton. Några mängder att tala om blir det inte, men i alla fall. Varför? Jo för att vi firar med mina föräldrar och pappa är åldersdement och haft alkoholproblem i över 50 år. Jag bara inte vill att han med 5 minuters mellanrum skall fråga "varför har du inget vin?", skall du inte ha litet vin?". Skulle inte bli så mycket julstämning av det.

Annandag blir det andra utmaningar. Bjuda vänner hemma och servera dem vinglögg och vin, utan att dricka själv. Men ingen av dem är dement (ännu;), så det borde gå bra.

Annars skulle det här kanske inte vara så mycket att fundera om, men det är litet jobbigt med barnen. De är ännu klart nervösa om alkohol och hade egentligen helst sett att vi på annandagen hade hållit huset a-fritt. Julafton verkade de ha lättare att hålla med om, de känner väl sin farfar. Hoppas vi gör rätt här, barnen behöver också nya ofarliga erfarenheter med alkohol, om de skall klara sig i längden.

Den har väl alla här funderat över. Känns alltid svårt. Men jag har upplevt att det är mest vi med problem och andra, som kanske är halvvägs till problem, som reagerar. För dem som dricker måttligt är det ofta inte en så stor sak om någon tackar nej.

Hitta på någon nödlögn om du måste. Fast att du haft problem med magen och mår bättre utan A. speciellt då det blir så mycket mat. (Knappast ens en lögn, förresten?)

Hej mia, ja det går ok. Men nu börjar jag bli orolig inför jul. Vill inte heller vräka ut åt vem som helst varför jag inte vill dricka eller komma till olika tillställningar med A.vad ska man säga! ? -ne jag har ingen lust.. då vet dom att något är konstigt. -Ne är sjuk.. var borta från jobbet för två veckor sedan. Bästa är väl stänga av telefonen o låsa in sig.
Varför ska det finnas en sånn skamm bakom att alkohol inte är bra för mig? ??..

Nu var det ett tag sedan jag skrev här på forumet. Det har hänt en del sen sist. Jag har flyttat tillbaka till mitt hus- exsambon har flyttat ut. För det mesta känns det okej men det är väldigt ensamt och tomt. Jag saknar att vara en familj.... Men jag ser fram emot 2015 då jag ska börja tapetsera och rensa skåp och göra huset till mitt.
En separation är verkligen ingen dans på rosor- den tar tid att läka. Jag är långt ifrån läkt men jag är en bra bit påväg. Jag har lärt mig att det inte går att focera fram ett välmående. Man måste sörja klart först.
Barnen mår bra och jag vet att de tycker att det är skönt att jag är hemma igen- nu är deras hem en trygg plats alla dagar. Jag är stolt över mig själv som orkat ta tag i mitt liv. Nu måste jag bara arbeta på att få tillbaka min självkänsla.
Julen i år blev/blir annorlunda; inget/ingen julstök, julbak, julgran eller julgardiner....... Barnen åker idag med sin pappa till deras faster för att fira jul på annan ort under några sagar. Jag blir hemma och jobbar. Jag fäller en tår för att jag inte kan äta julgröten och öppna julklappar på julaftonsmorgonen som vi ALLTID har gjort tillsammans- men tiderna har förändrats och jag får göra det bästa av situationen. Jag vet att de kommer att få det bra iaf och det är huvudsaken.
GOD JUL alla mina forumvänner och tack för ert stora stöd genom åren!!
KRAM <3