Senaste kommentarerna i forumet

Jag är så ledsen för allt som inte blev som det var tänkt. Sörjer att jag sitter här själv. Maler alla känslor. Bannar min enfald. Har svårt att hitta mening. Ser inte mig själv. Osäker på vägval. Tappat tron på min förmåga. Söker orken.

vill veta,så sitter glansen kvar bättre.Gott nytt år själv.

Det är svårt att låtsas som om ingenting morgonen efter. Att vilja kramas. Du vill aldrig kramas! Nä jag har fullt upp med att fejka allt. Igår natt låg jag å grät mig till söms. Vad hände med mitt liv? Jag vill inte ta nästa steg. Vill vara glad och lycklig!

Det är svårt att låtsas som om ingenting morgonen efter. Att vilja kramas. Du vill aldrig kramas! Nä jag har fullt upp med att fejka allt. Igår natt låg jag å grät mig till söms. Vad hände med mitt liv? Jag vill inte ta nästa steg. Vill vara glad och lycklig!

Gott Nytt År Ullabulla.
Önskar dig att det blir bättre för oss alla .
Mig själv önskar jag att aldrig hamna i sådan situation jag är nu . Önskar mig att aldrig mer känna sådan smärta i att vara bortvald för alkoholens skull och aldrig tillåta nån säga att jag är inte den som ger energi. Mest kränkande ord har aldrig jag hörd av en människa , en människa som är sjuk men den går vidare iallafall ...och utan mig . Jag känner mig som en sak som man har ställd på hyllan i en källare.
Just nu vill jag att nån hittar mig där , tar en disktrasa och torkar av all damm tills jag blänker igen .

Fy vilken höst! Just nu känner jag mig så ensam. Barnen är hos sin pappa och jag vet inte var jag ska ta vägen. Vill inte störa andras helgmys med min sorg och deppighet. Julafton lyckades han förstöra och jag behöver tömma ut den skiten. Så nu gör jag det här. Mycket har varit hyfsat ok sedan i oktober. Många saker har börjat rulla på. Jag har släppt kontrollbehovet av hans beteende och det har hjälpt mig att slappna av lite. Trots allt har det varit lite incidenter under hösten. Vid ett tillfälle är jag helt säker på att han hade druckit. Jag var på studiecirkel med kyrkan och det var bestämt att jag skulle hämta barnen när det var slut 19. När jag lämnade sonen efter simningen såg jag att dotterns midjelånga hår inte var borstat på flera dagar. Jag bad att detta skulle vara gjort innan jag skulle hämta för att det inte skulle bli så jobbigt när vi kom hem. Kvar i sju hör jag några barn utanför. Hm, konstigt kyrkan ligger lite ensligt och det var en mörk novemberkväll så det borde inte finnas barn där då. Det visar sig vara barnen, deras pappa och hunden. De hade promenerat till kyrkan med sakerna i mörkret utan reflexer. Lite för många fel för att vara rätt. Jag fick avbryta för att ta hand om barnen. När jag undrar varför de kommit dit och inte väntat på mig, var svaret; barnen ville. Jag tog hem barnen och ser först när vi är hemma att håret fortfarande inte är borstat. Letar i väskan efter borsten, som inte är där! Suck! Dottern blir jätteledsen, gömmer sig under köksbordet och säger att det är hennes fel. Jag bedyrar att så är det inte. Det är en vuxens ansvar att se till att allting är med. Jag ringer honom och ber att han ska komma med borsten, men det vill han inte. Men jag ber igen för dotterns skull. Håret kommer vara helt omöjligt att reda ut om hon fortsätter ha det så och hon ska inte behöva gå så till skolan. Jag kan inte köra ifrån tösen när hon är så ledsen. Till slut ger han med sig och säger att han ska komma. Efter en stund kommer jag på att jag kan ju möta honom där nere om han vill det, när jag ringer för att ge det förslaget har han inte kört än, men han ska höra av sig när han närmar sig. Helt plötsligt hör jag hur någon klampar i trappen och sedan ringer det på dörren. Han verkade lite burdus och trängde sig, men han gick när han hade sagt god natt till barnen. Jag var helt säker på att han hade druckit, men vågade inte ringa polisen så länge barnen var vakna. Dottern har större öron än den afrikanska elefanten och dessutom behövde de min 100% närvaro. Jag vet att jag borde ringt! Efter att de somnat ringde jag dock för att förhöra mig om hur jag skulle göra nästa gång jag trodde det var så.
Nästa incident var att han sov bort det mesta av helgen när barnen var där. Dottern ringde flera gånger och sa att hon inte fått mat. Nu är hon egentligen stor nog att ta fram mat själv, men hon vill gärna att man ska äta tillsammans.
Till slut var vi framme i december. Jag skulle hämta dottern för att ta henne till ridningen för att sedan hämta sonen för att ta honom till simningen (någon mer än jag som ser en trend i hämtandet?). När jag kommer första gången säger han att han vill att jag hämta efter också och så förresten hon vill stanna över en natt till. Mitt spontana svar är nej, men nu hade vi bråttom. När jag hade lämnat henne hade jag samlat mig något. Nej , jag ville inte att hon skulle sova en natt till eftersom jag inte träffat henne på hela helgen och sedan var det skola dagen efter. Då var det orättvist, barnen är fler timmar hos mig än honom. Ja, men den lösningen passar bäst utifrån att barnen får träffa oss båda varje vecka och det passar arbetstider. Detta är säkert min kärring till morsar påfund. Nejdå, jag har kommit på det själv och nej han behöver inte blanda in min mamma. Han får gärna mer tid, men då måste han ta tag i sitt mående och dessutom utnyttjar han inte tiden ultimat som det är nu, utan jag får gärna hämta tidigt. Då berättar han att han tagit kontakt med företagshälsovården och att nu vill ha hjälp. Han vill också reparera vårt förhållande. Bra att han har sökt hjälp, men jag kommer inte flytta tillbaka i första taget. Han erkänner att han ljugit under året när jag har frågat om han har druckit. Summan av detta var att umgänget fortsätter som tidigare, vi bor kvar och han får fixa sitt.
Några andra märkliga saker har hänt under hösten. Inför den årliga ankmiddagen ringer hans mamma till mig för att boka vilken dag som passar, utan hans vetskap och likadant inför det traditionella pepparkaksbaket. Hans syster bokar det med mig, utan att han blir inbjuden. Knepigt.
Innan jul skrev vi ner på en lapp hur umgänget skulle vara över lovet. Jag hade dessutom påtalat ett antal tillfällen att på juldagen skulle vi fira med min pappa (f, annars skulle barnen vara hos honom alla juldagarna. Därmed trodde jag att detta skulle kunna flyta på lite. Tungt nog, med att inte ha barnen de dagarna. Tji fick jag. När jag på julafton lämnade och precis skulle köra säger jag att då hämtar jag imorgon. Där svarar han imorgon? Det var väl inte förrän på annandagen? Jag var fullständigt oförberedd på detta och gick in i det med full kraft. Jag hade ju varit jättetydlig. Nej, det stod inte på lappen! Åh nej, hade jag missat det. Men jag hade sagt det många gånger och han hade skrivit på sin kalender. Jo, men jag hade inte skrivit det på lappen dessutom hade vi alltid firat det på annandagen. Nej, jag visade gamla kalendrar, juldagen, juldagen, juldagen. Nu hade han strukit det som stod på hans kalender. Fast jag tog på mig att jag missat att skriva på lappen, bara fortsatte han. När jag bad honom att sluta fortsatte han. Han sa att jag inte tänkte på barnen. Sedan tog han allt igen. Dessutom hade jag inte varit tydlig nog i den gemensamma mobilkalendern. Jag backade och han fortsatte. Sonen flydde i panik. Han fortsatte. Jag ville därifrån. Han vill kramas, jag flyr ut och ryter åt honom att inte röra mig. Nu har det gått nästan en timme av bråk. Jag samlar barnen för att kunna köra. Då börjar jag snacka om att vi måste kunna reparera detta. Jag undrar vad. Vårt förhållande. Då gör jag klart för honom att han har ljugit mig rakt upp i ansiktet, inte bara det senaste året, utan de senaste åtta åren och troligtvis under hela vårt förhållande. Han tyckte jag skulle ge honom en chans, det gör jag från min lägenhet. Dessutom var jag inte helt säker på att han var nykter just då. Det kunde han inte svara på. Då bad jag barnen att sätta sig i min bil. Sonen gjorde det med en gång, medan dottern valde att sitta kvar. Samtidigt ringde hans familj efter dem, de var sena till firandet. Han hittar inte sin telefon, fast han har den på sig. Jag körde sonen till hans faster där de skulle fira jul och fick kort berättat för henne vad som hänt och bad om ursäkt för att de var sena.
Jag grät halv hysteriskt hela vägen hem till mina föräldrar. Min mamma fick mindre panik när hon såg i vilket skick jag var i och tog min mobil och skickade mig i säng. Hon tyckte jag skulle ha kört direkt och sådana bråk ska vi inte ha inför barnen. Som om jag inte redan visste, det kändes som om jag blev kränkt igen. Senare på eftermiddagen sms:ar han att det blev fel och att vi måste kunna prata. Sent på kvällen kommer nästa om att han vill kämpa för oss och han inte förstod vad jag blev ledsen för och att han hade missförstått mina planer för juldagen. Jag svarar att jag blev ledsen för att jag trodde allt var klart och att det blev fel och att om kommunikation ska kunna fungera krävs det aktivt lyssnande. Jag skrev också att jag önskade att han kunde fundera på vad han hade gjort i mitt ställe och länge han hade orkat kämpa och att jag inte kan lova något kring vårt förhållande efter alla lögner och svek. Jag skrev vidare att jag erbjudit hjälp som han bara har avvisat. Han svarat att han ligger på knä, tar antabus och sömnpiller. Efter det vet jag inte vad jag ska skriva utan ringer upp honom. Vi pratade i 1½ timme jag upprepar att jag kan inte lova något efter alla lögner. Han måste fokusera på sig själv för att bli frisk och inte på förhållandet. Han vill veta hur han kan bevisa att han jobbar på att bli frisk, jag svarade genom att bli frisk och vill han ha min hjälp får han be om det på ett konkret sätt. Han vill att jag ska komma och vara där och att ha vill ha närhet. Det var inget jag kan erbjuda just nu, sorry.
Hämtningen på juldagen gick bra och även när de lämnades dagen efter. Jag har pratat med barnen om hur beroende förändrar personer och att många lögner gör att man får svårt att lita på en person igen. Jag ska gå i medberoende grupp i vår och hoppas att på att han går med på att barnen ska få gå på motsvarande. I går ville inte sonen åka dit och i dag ringde dottern och ville att jag skulle hämta när det var dags att sova. Tufft. Känner mig ganska ensam då jag inte har några vänner förutom mina kollegor (vilka är världens bästa) och min familj. Detta blev långt, alla de här orden hade jag behövt till min rapport som ska kompletteras.

Å inget vidare. Har du varit nere förut? Vet du vad som hjälper dig framåt? Frisk luft, aktivitet, kravlöst umgänge?
Jag tror nya intryck av något slag är välgörande om så bara att läsa tidningen eller lyssna på radion.
Hoppas det ger sig snart, kram

Tack för stödet Meredith11, behövs..

Börjar känna mig allt mer nere, känner just absolut för ingenting...ingen ork eller vilja.

Dock känner jag mig orubblig i mitt beslut att sluta dricka.

Hoppas jag kan finna någon glädje på annat vis i livet, känns bara så långt borta

Att inte inse sitt eget värde.Att alltid tro att man måste prestera eller ge för att vara värd uppskattning är inte så kul.Men många av oss gör ju just det.
Ju mer man lyckas ge sig själv,ju mer får man också att ge.Märkligt,men jag har börjat kliva in i den världen nu och det är härligt.Stå på dig och hoppas att du hittar någon/något att dryga ut morgondagen med.

Tack Merdith. Jag ska googla på på sober blog. Alltid lär man sig något. Gott Nytt år!

FriendlyF

Hej m-m. Jag tänker alltid på godiset. M&M. Kanske är du sådan? Färgad på ytan men god i mitten? Vill iaf bara önska Gott Nytt och gratulera över ringen. Den förtjänade du.

Fia

Gott nytt år. Var du än befinner dig just nu.

Fia

Förstår väl att du inte spanade med flit! Äter ett annat läkemedel, nex nånting, som ska minska de effekter av alkohol man vill åt om man dricker för att bli avslappnad eller full, ja nåt sånt. Alltså minska risken för att det blir så stora mängder vid ev återfall. Har inte druckit på den medicinen o vill helst klara mig utan det.(äter alltså inte Antabus nu.)
Läkaren sa inte så jättemycket om depressionen men jag äter ju redan antidepressiva. Däremot tror jag att medicinstarten KAN ge förstärkt deppighet, eller så är det omställningen från att inte ha vinet att ta till, så jag tror det finns goda skäl att tro att det är tillfälligt.
Har läst en bra blog, om du eller nån kan läsa på engelska , är en kvinnlig journalist som bloggar. Kommer upp om man googlar på sober blog, och är jättebra

Plumt ja. Tack Meredith11. Jag saknade ordet för att beskriva vad jag kände och fortfarande känner. Men nu har jag det. Teaterkarln var plump! Nasty! Men nu är jag lugnare igen. Tack vare din och villvetas inlägg så inser jag att jag inte överreagerar. Att jag är inte sjuk och att jag har rätt att bli arg. Just den där rätten var var svår att fånga när jag söp eftersom skammen alltid fick mig att vika ner mig. Bättre att inte synas liksom. Men idag är jag redo att kick ass. Stor på jorden inte bara med orden. Ta mina föga kilon och gör i mina ögon fel. I kick back.

Feminist (javisst) F

Som Mia säger, så måste det vara jobbigt med frun. Kom att tänk på Akvariet, som har en fru som dricker för mycket. Du kanske kan hitta något matnyttigt i hans trådar. Du hittar en startpunkt på sidan 3 här på "förändra sitt drickande".

Hur skulle det vara att föreslå en gemensam vit januari för frun? Skulle hon palla för det?

Förlåt att jag råkade spamma dig lite tidigare i tråden...blir inte klok på min nya telefon. Trycker fel hela tiden och råkat skicka sms som min kära rättstavningsprogram gjort till vulgära sms ;)

Läsa är bra! Visst är det en verklighetsflykt, men ganska oskyldig som jag ser det. Gott Nytt år på dig Tjalle! Verkligen!

Fia

Kul att du kommit iväg till gymmet! Skitjobbig och segt i början men sen vänder de :) hur går de med antabusen? Vad tror alkoholläkaren att din deppighet beror på? Vinterdepression?

Tycker de var bra att du skrev här. Att bara få sina tankar på pränt i text och ventilera sina funderingar släpper många orostankar! Jag känner också igen den där grupptrycks känslan i att dricka och rädslan att hamna utanför eller tappa sina vänner om man inte "följer normen" tidigare kände jag att jag nästan pliktskyldigt drack ute på nån fest eller klubb....medans jag samtidigt dagdrömde om hur skönt de hade varit att istället bara ligga och skeda med nån i soffan, äta popcorn o se film! Och alla andra normala aktiviteter som man kan göra nykter, men INTE full. Tycker du ska boosta lite styrka och ta allt i lugn takt. Göra saker du gillar, skämma bort dig med nåt lyxigt och ge dig själv egentid! :)

Tycker dagarna svischat fram och har varit lite disträ. Koncentrerat mig på att hitta spännande och outstanding recept på nyårsrätteŕ då vi kommer ha vänner på besök. Och alldeles nyss hipps vips så kom DET! Jag glömde helt bort att jag är tillfällig nykterist! Jag började planera välkomstdrinkar och hann flera minuter fundera på olika sorter. Fruktigt, exotiskt...innan jag insåg att "Herregud, jag kan ju varken inte göra dom här drinkarna eller provsmaka dom. Jag går på antabus" Känner mig lagomt dement och fnissade som en galen människa när ja kom på de.. tur jag "kom ihåg" det nu istället för att råka provsmaka i morgon inför massa vänner och bli alldeles röd i ansiktet av antabusen. Men det är väl bra att jag sysselsätter mig så pass? ;)

Fick i uppdrag av frun att inhandla det som skall inmundigas till nyårsmenyn. Det blev både rött, rose, snaps o konjak och skumpa! Det är ju nyår...
Jag protesterade icke, hon har hört mina kommenarer om att sluta dricka så många gånger. att jag ansåg det onödigt att ta upp den diskussionen eftersom hon ändå skulle se på mig med ett klurigt leende, typ sånt som (have i heard that before...).
Hon anser inte att jag har problem, inflikar bara med att om det känns så för mig, drick lite mindre istället. Men det FUNGERAR INTE för mig, its all in or nothing!! Många höjer ett varningens finger kanske för att utsätta sig i denna situation, med tillgängligheten att dricka så påfrestande nära.
Men jag vill som sagt kunna umgås fastän det serveras alkohol och dom som vill får dricka hur mycket dom vill, men för mig är det slutdrucket.

Jag har redan klart för mig att det blir cola istället för rödvin, när vi kommer så långt som till skumpan, då noterar ingen mera vad man har i glaset :-)

Julen var så lugn och rofylld som jag hade hoppats på. Traditionell julmat fanns på bordet men i lagom mängder. Blev en halv alkoholfri öl till sillen och lite julmust. Det är egentligen egendomligt hur man kan stjälpa i sig den ena litern starköl efter den andra men när det alkoholfria kommer på bordet räcker det med något glas.

Så kom då äntligen lite snö och solsken. Långa, långa promenader under de ljusa timmarna har det blivit. Känner att kroppen "svarar" rätt så bra och har tom vågat mig upp på löpbandet några gånger. Insomningstabletten har halverats och sömnen ganska bra. På det hela taget mår jag bra och suget är under kontroll. Idag var vi och nyårshandlade. Rätt så skönt att inte behöva tänka på bolaget utan jag kunde koncentrera mig på matvarorna.

Det finns några tillfällen när alkoholsuget gör sig påmint dock. Det ena är när jag går förbi en pub och ser någon läppja på en kall öl. För ett antal år sedan, när min alkoholkonsumtion var lite mera i schack, var bland det skönaste jag visste att slinka in på en pub en lördagseftermiddag med en kvällstidning att bläddra i. Idag törs jag inte riktigt tänka tanken ut för jag vet att jag skulle bli ordentligt bladig innan jag hann läsa tidningen slut.

Det andra tillfället är mellan tre och fem på eftermiddagen, speciellt den här årstiden när det är mörkt. Jag känner mig lite småsugen på något och då vet jag att det är fara å färde. I teorin är allting så enkelt, dvs drick aldrig första glaset. I realiteten är det stundtals värre. Det gäller att vara på sin vakt mest hela tiden. Det kan gå så otroligt fort från tanke till handling.

Imorgon är det nyårsafton. Lite alkohol finns hemma men är egentligen ingenting som oroar mig. Det är alldeles för små mängder för att det ska "vara intressant" för en gammal alkis som jag. I vilket fall som helst ser jag fram mot god mat och trevligt sällskap. Dessutom har jag mina böcker som är en "räddningsplanka" för mig. Det är ett alldeles utmärkt sätt att skingra sina tankar och komma bort från den ibland karga verkligheten.

Ett gott slut önskar jag er alla/Tjalle
(Blött nyår i rubriken syftar på att det verkar komma en regnskvätt under morgondagen)

Inte riktigt där ännu. Min pappas tillstånd är oförändrat, så ingen vet riktigt vartåt det här bär. Du har säkert rätt i att något kommer att hända inombords, men det är nog annorlunda att förlora en förälder som hunnit bli 90, än en som är dryga 50.

Välkommen hit,

När jag läser vad du skrivit kommer jag att tänka tillbaka på tiden jag var i din ålder. Visst kunde vi vara jävligt besvärliga mot dem som inte ville dricka. Tyvärr hörde jag nog dessutom till de besvärligare på den punkten. Men alltid fanns det dom som klarade av konststycket att vara med och vara roliga fast de inte drack, eller var med bil.

Har du funderat på hur det är för dig själv? Känns det svårt för dig själv att inte "få" dricka om du är ute med kompisarna och de dricker? Blir du obekväm och i så fall varför? Kan du ändra ditt beteende så att det inte är stor skillnad för andra om du dricker eller inte? Jag köper inte helt det du säger om att svika dina kompisar. Åtminstone inte som enda orsak.

Jag absolut inte säga att du gjort eller gör något fel. Men det att det är oftast lättare att ändra på sig själv än på andra och du kanske har andra möjligheter kvar än att helt byta vänner? Pröva på att vara med i början av kvällen (med vatten i glaset) och gå hem tidigare?

Just my 5 pennies, Lycka till.

Har varit hos terapeuten idag .
Gick ditt med hängande huvudet , ingen glädje och smärta i kroppen .
Vi satt där , jag pratade och hon lyssnade .
-Men du , hur tänker du egentligen ....För att du vill alla väl betyder inte att du får mycket tillbaka.
Så fungerar människorna . Rädda att ingripa och rädda att känna sig besvärliga .
För att komma lite till ytan och sluta älta allt , tänkte jag att bästa lösningen är att umgås med de jag har förtroende för . Det handlar om Nyårsafton ....vill inte vara själv !!!!
Har frågat närmaste vänner om jag kan följa med de till Sällen .....men det fick jag inte !!!
Det var som en chock för mig.....men hallå ....man lämnar inte människor som mår dåligt !
Klart att man kan göra det......och då har jag förstått mycket !
Jag ska lära mig att vara en egoist och för att må bra i olika situationer måste jag lära mig att tänka på mig själv.....Man kan inte hjälpa hela världen , man kan inte hjälpa den som vill inte ha hjälp och man kan inte tvinga en annan att hjälpa mig heller.
Men vad blir jag för en människa om jag ska tänka bara på mig själv ......Jag kan lära mig balansen , jag kan lära mig begränsa mina känslor till omvärlden och sluta att vara så naiv och tänka bara väl om andra.