Senaste kommentarerna i forumet

Det låter klokt. Våra partners är inte våra psykologer och det är väldigt bra att prata med andra och skriva av sig, så relationen kan innehålla mer "friska ämnen" ;-). Klok som en bok är du.

Ja, undrar vilka som läser. Det genererade några svar. :-)

Där jag bor är det första gången på väldig länge som det är sol idag! Hurra!

Ha en fin helg och kramar

Det är ganska lång väg för de flesta beroende att förstå att de dricker för mycket till att förstå att de inte kan nyttja drogen mer. Om han och du hade läst alla trådar här under "Förändra sitt drickande" skulle ni se hur i princip ingen lyckas dricka normalt igen. Här finns flera som varit nyktra i flera år som börjat igen. Många försöker många, många gånger efter långa uppehåll. Kraften är stor. Har man passerat gränsen så finns missbruket och beroendet där. Att förstå sitt missbruk är att faktiskt sluta tråna efter drogen, att förstå att drogen är farlig och att jag kan inte använda den mer. Han vill inte släppa den och har ganska långt kvar till att inse sitt problem, tror jag. Jag tror att det kan gå snabbare om han vill gå på alkoholterapi. Vet inte.

Det är klart att du ska hoppas men jag tror det är bra att ha avstånd för er båda. Du behöver få lugn och ro och hitta till dina känslor och slippa alla tankar på alkohol. Han behöver kämpa med sitt alkoholmissbruk. När han slutar kommer det att gå upp och ner för honom och mycket fortsätter att handla om alkohol även om han avstår från att dricka. Stötta honom på distans. Säg att du vill att det ska bli ni men att du behöver komma bort från alkohol och få lugn och ro.

Han behöver nog minst ett år för att det ska vara trovärdigt/stabilt. Risken med att sätta en tidsgräns att han klarar den "på vita knogar" och sedan faller tillbaka. Då gör han det för ultimatumet och inte för att han förstår att han måste bli fri från drogen och att han är en alkoholist resten av livet. (förhoppningsvis nykter sådan) Säg att du behöver ett halvår till ett år och om det går bra för er båda kan du överväga att bli sambos igen. Många som är särbos hela sina äktenskap/förhållanden fast de är jättebra.

Det där med att det inte är någon idé att sluta dricka är bara ett sätt att försvara sin nappflaska och lägga ansvar på andra. Hans hjärna är helt kidnappad och han försvarar sin drog med allt. Jag har läst en hel del i medberoendedelen av forumet och känner igen kraven, utpressningen och skuldbeläggandet som alkoholisten ger/ställer på sin partner. De/vi är livrädda att behöva förändra något och bli av med tryggheten (och servicen, hjälpen) i sin partners närvaro. Men det är precis en stor förändring han behöver för att tvingas se på sitt missbruk, göra något åt det och faktiskt välja. Han måste göra detta jobb helt själv. Ingen kan göra det åt honom. Han kan nye skylla på dig. (Det enda som kanske gör det svårare är om en partner som ständigt dricker i närvaron av den som försöker sluta)

Lycka till!

Vilka bra val du gjort. Mycket starkt gjort. Imponerad. Lycka till med dina studier nu.

Piggar upp er lite med min medverkan. Nu tar vi en nykter vecka till.

Läst hela din tråd till morgonkaffet och vilken hjälte du är och att ha den styrkan att kunna se dig själv.
Dina ord väcker många tankar och ger styrka till mig att forsätta betrakta mig själv och mitt liv på lite avstånd.
Önskar dig en härlig lördag

Funderar också mycket kring det där... Och just som du skriver att dagen efter verkar allt som bortblåst. Har aldrig fått en ursäkt eller sett tecken på ånger, trots att jag ibland påmint honom om vad han sagt/gjort.
Tänker att det kanske är någon slags inbyggd skyddsmekanism som träder in? Det blir för jobbigt för deras redan hårt belastade psyke/hjärna att bearbeta även detta, så det sorteras bort...?

Kram på dig och hoppas helgen är uthärdlig!

Fredagen blev som väntat vi åt gott han drack vin somnade i soffan snarkade högt,men retade mig inte på det.
Har bestämt att denna gången tar jag ansvar för mig själv och skall inte skylla på honom om jag trillar.
Vill han dricka så är det upp till honom och ett val han gör, jag gör mitt val.
Sen att detta kommer skapa ett problem om en tid, men just nu skall jag hålla fokus på mig och brottas med mina problem.
Givetvis hade jag varit glad om han avstod för min skull, men nu visar han att alkohol och berusning är viktigare än mig.
Kommer säkert kalla mig medberoende i framtiden men just nu lägger jag det problemet åt sidan.
Har ett konstigt lugn i kroppen som gör att denna gången känns det väldigt annorlunda.
Ja Leverjag jag känner mig stabil vet att det är tidigt och tänker inte bli kaxig utan veta hur skört allt är nu.
Så väljer att vara nykter idag och till alla hjältar där ute önskar jag en skön Lördag

Tack? Ja ska träffa en alkoholterapeft inriktad på beteendevetenskap hoppas de funkar lika bra som AA ?

Fy.
Jag förstår att du går sönder :(
Jag har inget bra att säga mer än att jag förstår dig och tycker att du sätter fingret på hur jobbigt det är på ett skärpt och klarsynt sätt.

Jag gick tillbaka till din tidigare tråd och läste din berättelse. Jag instämmer helt med de svar du redan fått, med den historia du beskriver där smygande, smussel, lögner och olika hot ingår låter det helt orealistiskt att det skulle fungera med 'socialt drickande'. Stå på dig nu! Han behöver göra sitt eget val! Om han verkligen vill fortsätta livet med dig (utan alkoholen) så finns ju möjligheten kvar även om ni tar en paus. Att vilja sluta, som han säger, handlar inte om att dricka på helgen eller att vara nykter 2 veckor eller två månader.... Att vilja sluta innebär modet (!) att inse sitt beroende och missbruk och välja bort sin drog. Det är ett stort men fullt möjligt arbete som han måste göra själv. Av egen vilja. Det är han själv som måste vilja släppa kanten och det låter inte som han är där. Håll fast i din tråd och spara ditt första inlägg/tråd - det är ovärderligt att kunna följa sin egen resa.
Kram på dej / mt

Jag var livrädd för att sluta dricka. Det är din man också. För jag visste inte hur underbart livet utan alkohol kan bli. Om han ger det en chans att bli nykter kan du få en underbar partner vid din sida, du får tillbaka den du blev kär i och han får tillbaka sin värdighet och sitt liv. Ni hittar tillbaka till varandra. Tro mig, det går. Resan är tuff men värt det. Ge det en chans. Om han verkligen vill försöka att bli helt nykter dvs.
Lycka till :)

"han säger sig vara alkoholist men kunna gå tillbska till att bara dricka socialt på helgen. Hur stor är chansen att det fungerar?"

Chansen är noll. Jag vet. Testade i 5 år. Går inte. Har du hört talas om någon som slutat röka lite grann?

Hej,
Campral tar, i vissa fall, bort effekten av alkoholen dvs ruset. Då kan intresset för alkohol försvinna. Det tar inte bort suget direkt vad jag vet. Vill du få hjälp att ta bort suget hjälper nog bara att träffa andra med liknande problem, som att chatta här och gå på AA möten. Mitt sug försvann för länge sedan, har heller ingen lust att dricka.
Stort lycka till :)

Finns läkemedel som ska minska suget, Campral och läkemedel som tar bort effekten av alkoholen, Naltrexon.
Rent medicinskt skall man nog trappa ner,
jag slutade tvärt och började med Antabus och blev deppig.
Min hjärna ville ha alkohol..

Lycka till.:-)

Jo visst är hon vis allt ?

Ja att få ut sina tankar verbalt eller i text funkar förvånansvärt bra. Då slipper man ha allt i huvudet och tillslut känna sig som en stoppad korv.
Det är lite (mycket) därför jag skriver så mycket här. Hade känts lite udda att säga precis allt jag tänker på till mannen, och han är ju inte min psykolog. Så jag skonar honom en del huvuddravel... Forum=bra. ?

Dagen har gått bra, jobbat på med extraarbete 2 och skolarbeten. Känt mig ensam idag, men det blev bättre när jag kom hem till mannen igen.
Funderat på vem som läser min tråd, du kanske kan säga hej om du vill?

Nu blir det sängen, sov sött forumkompisar. Kram studenten.

Tack Leverjag!
Laddar stenhårt?
Ingen A i dag fredag? Spöket? har inte hälsat på i kväll.
Väskan är packad utan A??
Hörs?

Hej Eukalia!
Ja visst är detta forum fantastiskt.
Jag har varit borta från forumet ett par år, trodde jag var klar och hade koll på läget, det hade jag nog till en början. A smög sig på sakta men säkert.
Tror jag läste i din tråd att du jagar? Nu jagar inte jag men är ute mycket på långa strapatser och stora utmaningar, efter sådana tillfällen tycker jag mig ha märkt att belönings systemet vill ha lite extra. Lika dan är det om det varit hög anspänning på jobbet så hoppar spöket? fram när jag sitter i bilen på vägen hem, säger att nu har du gjort dig förtjänt av ett gäng öl, eller den här veckan har varit för jäklia jobbig .... osv, (förknippat med stress?)
Min analys så här långt.
Har du hittat någon bra metod för att bryta mönstret?
En nykter fredag. Bara lördag och söndag kvar?
Hörs?

Jag vet att personerna ingår i en slags förändring och det blir de "kemiska känslorna" som styr - alltså alkohol påverkan/ kidnappar hjärnan.
Men än om man vet mycket i knoppen så är det inte lätt att hantera sitt förnuft, jag får så otroligt med ilska och förakt till min man när han går in i sitt drickande och börjar diskussionerna och då står jag själv där och blir helt galet arg tillbaka, hur förnuftigt är det?
Känns som jag går sönder i dessa bråk som uppstår mer än själva drickande.
Som jag skrev försöker jag bygga murar men dem slår han ständigt ner.
Som jag känner så VILL han ha dessa bråk.. Varför.. Är det för att komma i bättre dager själv och då trycka ner mig med falska anklagelser och att jag hela tiden ska se min skuld i de frågor/ diskussioner som uppstår.
Det märkliga är att dagen efter så är det som glömt i hans värld medan jag kan vara bärare av alla hårda ord länge - jag går sönder i detta ständiga bråkande.
Och det kommer Alltid i och med hans drickande sällan å aldrig när han är nykter.

Tack för dina ord och kram tillbaka

Din sista fråga där...
Svar: jag vet inte riktigt.

Men man blir nog lättretlig, grinig, irriterad och martyr när man häller alkohol i sin kropp för ofta och för mycket.
Jag har aldrig bråkat eller slagits, inte skrikit fula ord eller ställt till scener.
Eller jo...när jag var yngre hände det väl.
Slogs gjorde jag inte dock.
Men jag känner ändå igen mig i din beskrivning av "alkoholisten" när jag ser tillbaka.
Du vet, en människa som häller alkohol i sig gång på gång, det är väl klart att kroppen blir ur spel.
Som PMS lite, kanske man kan säga?
Jag vet inte, men usch, jag inser att jag tyckte så otroligt synd om mig själv då...

Kram till dig!

Känner igen mig och lider med dig...
Kan du inte försöka hitta på annat hela helgen? Skit i honom, gå ut, träffa dina vänner, gör saker på egen hand, utanför hemmet.
Låt honom sitta där och köra sin show utan dig som publik...

Hej Smygande! Tack för din berättelse – känner igen mig själv i den. Just detta att man håller sig lagom vid gränsen för att inte bli uppmärksammad som alkoholpåverkad eller på något annat sätt avvikande. Känner också igen förvåningen, i efterhand, över att ha upplevt en helt nykter dag. Till skillnad från dig har jag hållit på med samma sak i många 10-tals år. Och den nyktra dagen, som du förvånat nämner, blir numera, för mig, mest en dag med lite ångest och sug. Dag två är enklare och dag tre förstår jag att det inte är någon fara – utan jag öppnar min ölburk, tar mitt glas, och fortsätter med mitt reglerade smygsupande. Kanske inte alla till glädje – men jag mår bäst.
På måndag skall jag påbörja ett experiment (psykologunderstött) där jag delvis eller helt skall minska mitt smygande. Det tog lång tid att komma till det beslutet.
Bästa Smygande – om du håller dig till den konsumtion som du berättar om och har en bra kroppskonstitution och inga större fysiska eller mentala defekter kan du säkert hålla på i 30 till 40 år utan andra problem än om det att du får mer och mer ångest om du inte har tillgång till ditt glas med lugnande och energigivande dryck.
Rådet från en äldre smygare är helt enkelt – lägg av. Lägg i varje fall av i några månader – se sedan om det är värt att börja smyga igen. Den första dagen blir kanske hemsk, dag två mindre hemsk och dag tre tänker du kanske – det här gick ju bra, kan ju fortsätta…
Om du genomlever dag ett och två har du inget att vinna på ifall du testar med ett glas dag tre. Eller hur ser dina förväntningar ut dag tre – nu har jag varit helt nykter i tre dagar – vad vinner jag på att ta ett glas nu?
Det här var väl inte riktigt svar på din fråga om hur du skall komma till den punkt där du kan bestämma själv – eller jo – vänta till dag tre med att ta ditt nästa glas. Jag tror inte att det finns några snabba fix utan det är som du skriver – självdisciplin som det handlar om. Självdisciplin i sig vet jag inte riktigt vad ordet egentligen har för betydelse i detta sammanhang, kanske att du menar att du saknar motivation?
Dante

Hej alla!
Nu är det helg igen och alkoholen flödar i vårt hem.
Jag försöker bygga murar omkring mig då den kommer men blir alltid utsatt för provocerande bråk från min onyktra partner.
Hur mycket jag än försöker hålla en låg profil och inte lyssna eller ge mig in i diskussion som han provocerar fram så känns det som om jag inte kommer undan!
Det slutar oftas med stor bråk där jag ska försöka stå för min oskuld i frågan, men det är ju en omöjlighet - han är ju som både en försvarsadvokat och domare hur jag än gör så är jag den skyldige och i underläge.
Sen ska jag ju helst komma och be om ursäkt eller förlåtelse trots att jag inte har någon skuld i det hela.
Varför blir alkoholister så benägna att diskutera och bråk??
Hur ska man göra för att skydda sig själv och undslippa alla dessa bråk? Bråk om lite och ingenting.

varför ändra ett vinnande koncept!

För sig själv under längre tid. Kallas väl affirmationer? Att ni lyckades så bra på din arbetsplats! På en arbetsplats där jag var blev det konstaterat att medarbetare tyckte att inga chefer hälsade och de skulle de börja med men det hände i princip ingenting..

Om jag affirmerar min mans kärlek till mig genom att varje dag säga till honom. Jag vet att du älskar mig och tycker att jag duger och visar det. Tror du det fungerar dubbelt då? ? värt att pröva...

Ses och kram

Du är för rolig!!! Håller fast vid din stil, märker jag.

Ha en fin helg, du med. ;-) ?