Senaste kommentarerna i forumet

Hej blues! Oj vad jag känner igen mig i dig. Jag är också en klassisk "helgdrickare" och jag har precis samma mönster som du. Kan inte hålla mig borta från utelivet. För en vecka sedan gick allt åt helvette (som det gjort tusen gånger förut) och jag slutade på akuten. Då bestämde jag mig för att ännu en gång ta tag i mitt drickande och besökte mitt första aa-möte. Man hittar på den ena ursäkten efter den andra. "Jag dricker ju inte på veckorna iaf!" Eller "Alla andra går ju ut!". Men innerst inne vet man när man har ett problem. Nu har jag haft min första helg utan alkohol på otroligt länge och jag har helt enkelt bestämt mig. Har samma mönster som dig. Ångest och deppig i flera dagar för att sen gå på a igen på helgen. Forumet har hjälpt mig jättemycket den här veckan. Att hålla mig på banan och inte skjuta allt under mattan nu när helgen kom.

Kanske du kan bestämma dig, som jag gjorde, för att NU RÄCKER DET! Vad tror du? Det är bara vi som kan förändra vårt eget öde, självklart med hjälp av stöd runtomkring. Forumet kan hjälpa mycket, det har det gjort för mig. En vecka nykter nu, du kan också klara det! Gå in och läs min tråd så kanske du kan få inspiration. Jag är också i startgroparna.

Mvh AnnaPanna

Jag fick felmeddelande igår när jag skulle posta. Skrev två långa inlägg som inte gick att publicera. Skulle gärna ta bort ovanstående tomma inlägg men det kanske inte går, någon som vet?

Hej igen.......undrar om din kille är min kille.....för min har sagt samma ord i samma situation . Läskigt !!!!!
Jag satt framför honom som du - " Du koncentrerar dig bara på mina negativa sidor .....du har lämnat mig för många gånger " .Blablabla.
Vill han ge dig en dåligt samvete ? Tror det .
Ha en fin dag och tänk till igen . Kram

Igår inföll 4-månadersdagen. 4x30 dagar nykter är 120 dagar (min app som tickar säger 123 dagar, har jag tappat räkningen?). Är kanske inte så viktigt, men ändå något att notera här.

Det har hänt mycket i mitt liv under dessa dagar. Framför allt märker jag att det finns tid och ork för att göra saker som jag tidigare mest tänkt att göra men inte haft förmåga att tag i. Men utifrån ett annatperspektiv händer inte mycket: jag dricker inte, tränar mer än tidigare, mediterar, jobbar mycket, ägnar mer tid ät mina barn, min fru dricker mycket och ofta men mindre än tidigare (så alkohol finns alltid närvarande i mitt liv).

På senare tid har jag märkt en starkare dragning mot alkohol. Inte så att jag tänker mycket på det, men det kommer sug när jag, lite oförberedd, kommer i kontakt med positiva "bilder" av alkohol (på restaurangen, TV, hemma). Och det är starkt (men det försvinner fort). Julhelgen som kommer kan nog bli jobbig. Det är som jag tröttnat lite på att inte dricka, hålla garden uppe. Men en del av mig (som även fortsatt kommer att vara den starkaste) vill absolut inte tillbaka till mitt tidigare liv.
Ha en bra söndag!

Min första helg avklarad utan alkohol. Jag känner mig faktiskt lite löjligt stolt över mig själv! Inser också att det här forumet hjälpt mig mycket den här helgen. Varit inne och läst flera gånger om dagen. Fredagar och lördagar är mina jobbigaste dagar, men jag gjorde det!! Samtidigt vet jag att det är nu den riktiga resan börjar. Fortsättning måste följa. Jag vill att den ska följa! Jag ska klara det här den här gången!

Tack för att ni finns och tack för att ni kommenterar. Det håller mitt beslut levande. Kram från fjällen

Menade att jag druckit alkoholfritt röttvin vid två tillfällen inte Periquita specifikt - det har jag mig veterligen inte testat.

Jag har druckit det vid två tillfällen. Kan inte påstå att det var någon sensation. Men å andra sidan är jag inte överdrivet förtjust i konventionella viner heller. Jag skulle satsa på svartvinbärs MER istället. Har du middag hemma häll upp lite MER i en vinkaraff så är du home safe. Annars är det nog att testa sig igenom sortimentet. Jag har dock varit på ett par restauranger som inte tar in alkoholfria viner eftersom de menar att de aldrig blir bra. Bubbel går alltid mycket bättre men det är nog bara för att det oftast är någon must eller bubblig cider. Alltså man har kommit ifrån att försöka efterlikna mousserande utan gör en god egen variant. Det är nog lite så man får tänka gällande vinerna också tror jag.

Tack för era goda råd, tack för att ni skriver tillbaka.... kärlek och alkohol ingen bra kombination :))) känns som att jag mår bättre idag... när jag skrev för 3 dagar sen, var jagförvirrad i huvudet, kunde inte tänka klart....
Jag träffade honom igår , han drack inget... och jag berättade och sa allt vad jag känner och tycker (utan att höja rösten men tårar fanns det) det gick in på honom från ena till det andra örat...han tyckte jag koncentrerar mig på det negativa och att jag har stuckit för många gånger... inte konstigt han dricker för ofta....
då sa han att jag skall göra vad som är bäst för mig, och om jag inte trivs så skall jag inte stanna hos honom... ok!?!? MEN dra mig inte tillbaka då svarade jag ganska snabbt och låt mig leva mitt liv..... okej då ställer jag mig upp och går därifrån försiktigt utan bråk som vanligt folk....
dåååå säger han skall jag ringa dig imon för en promenad... -nej säger jag nu går vi vidare... då avslutar han det hela "jag ringer dig imon"
varför kan han bara inte lämna mig i fred... det är också ett problem jag måste stå emot. Efter det var jag med min familj där jag hämtar all min trygghet och kärlek. ♡♡♡
Trevlig andra advent. Villveta - var stark.

......och jag sänder dig en bamsekram !

Är lite nyfiken på AA-möten och har en hel del föreställningar kring hur det är, oavsett om det är sant eller ej. TROR att det mest är medelålders, lite lönnfeta gubbar sittandes i en ring. Kanske burdusa lastbilschaufförer som svär mycket och stoppar in en prilla lössnus emellanåt. Kanske nån tystlåten, sliten kontorskvinna som gillar vin och är nervöst lagd. Kanske rent av småtokig och psykopstisk!! Och nån överentusiastisk och mild kvinna som håller i mötet och som stryker tröstande deltagarna på handen hela tiden.. Ja sanningen är att AA känns så mystiskt! Vad pratar man om egentligen med helt främmande människor? Hur ska man våga prata ärligt och öppet utan att skämmas och känna skuld? Tänk om det är någon där som man är bekant med och som sprider ut till min omgivning att man går på AA?

Du klarar det !
Jag tror på dig med.Behåll de goda tankarna och kämpa på <3

Tycker också att det är jobbigt att vara jag. Jag skulle vilja vara utan min ångest , depressiva läggning, . Känner att det har gett mig en allvarsamhet som jag inte alltid kan skaka av mig. Ett svårmod, lite martyr. Å inte kan jag vara lugn i att jag duger som kvinna o modigt flirta med attraktiva singlar som passerar. Ska jag behöva leva ensam, jämt?
Gillar mitt jobb, oftast. Gillar familjen runt omkring o har nån kontakt med dem varje vecka. Har en god vän som jag säkert träffar varje månad. Men det känns för lite. Och jag orkar inte dra i övriga vänner, bjuda in o greja. Ibland tänker jag att jag är så otacksam för det finns de som inte har tak över huvudet eller söker jobb eller kämpar på osäkra vik.
Berättade iallafall för mamma igår, att jag kanske behövde gå till AA, och att jag kontaktat beroendestället.

Jag undrar lite över om det finns något alkoholfritt rött vin som är ok. Såg periquita på alkoholfria hyllan en gång. Någon som vet?
M

Mic, vad glad jag blir av att läsa dina ord. Du är redan tillbaka och de goda tankarna börjar sakta ta över. Du kan, du vill och du kommer att lyckas.
Stor kram till dig Mic.
Den största jag kan ge dig.
Lillper

Mic!
Det är inte kört!
Jag har tänkt på dig mycket.
Vad har hänt? Du vet innerst inne att du kan Mic.
Snälla, kom tillbaka och berätta om du orkar.
Jag är här.
Lp

Det är helt otroligt vad segt det går med den här sidan ibland. Hur uppdaterar ni egentligen?

Idag har jag varit på mingelmiddag med anledning av ett antal händelser värda att fira tillsammans med vänner. Bubblet flödade och drinkar fanns det gott om. Jag drack dock min alkoholfria skumpa som smakmässigt passade mig utmärkt. Reflekterade nog inte en enda gång över att jag hellre hade velat ha alkohol. Märkte dock hur en av de vuxna (jag kallar fortfarande för mina vänners föräldrar etc för de vuxna...) blev tipsy av lite vin. Det var dock inget som störde mig. Det var bland de första gångerna som jag inte stört mig på människor som druckit men å andra sidan så var det inga stora mängder. Ibland funderar jag dock på hur mycket jag hade druckit ikväll om jag hade druckit alkohol. Hade jag varit hemma redan? Antagligen inte. Hade jag varit inne i en diskussion med en ny bekant som jag connectat med. Antagligen. Hade det slutat med att jag blev fullast? Med allra största sannolikhet.

Ses ju onormalt att inte dricka tyvärr. Det tittas konstigt på oss som tackar nej till ett gratis järn

Meredith11. Tack! Den kramen kändes. Har läst din tråd också, så vet vad du går igenom...ska vi säga att vi fixar det tillsammans?

Grattis till att du är nykter idag! Varje dag är en seger och idag har du lyckats!

Och visst har jag varit i valet och kvalet Lena...men nu har jag bestämt mig.

Imorgon ska jag leva. Och vara nykter. Det är ett löfte till mig själv.

Och det blir inga omval här...lagt kort ligger!

Andra advent ska jag vara nykter. promise!

Kram tillbaka M

/Mic

Jag var gullig och naiv i början av denna nykterhet som på allvar trodde och kände att allt skulle bli så mycket bättre bara alkohol försvann ur mitt liv.
Jag tycker att det har blivit svårare.
Nu är alla bekymmer liksom konkreta och skarpa, jag kan inte fly.
Jag tror att jag är en fyramånader-människa.
På allvar!
Mina tidigare förhållanden har alltid varat i fyra månader.
Nu har jag varit nykter i fyra månader.
Jag står ut i fyra månader sedan sticker jag.
Intressant.
Jag har väldigt lätt att få nya vänner och bekanta, blir ofta hembjuden och medbjuden.
Det är som att jag ger allt, sen blir jag skraj för vänskap och relationer fördjupas med tiden och jag liksom sticker då av någon anledning.
Inte en god egenskap och nyttigt att jag blir medveten om den.
Får dåligt samvete när jag tänker på människor som jag har övergett.
Hur mår jag?
Som ett fallfärdigt hus som håller på att renoveras.
Det viner, drar, är fuktigt, rostigt och väggar rivs, spikar dras ur.
Det kommer att ta tid det här men för varje dag som går - går det åt rätt håll även om det inte alltid känns så.
Det är inte lätt.
Det är verkligen inte lätt.
Det är smärtsamt och omvälvande.
Det är jobbigt att vara jag och jag inser att det är därför jag har druckit.
För att få ro i själen, sluta tänka, grubbla och känna efter.
Ett perfekt offer för alkoholdjävulen.

Hejar på dig, och hoppas lite egoistiskt att när du lyckas ska du inspirera mig. Fast varje dag man är nykter är ju ett litet lyckats, och det är jag idag.
Kram!

Jag är i valet och kvalet. Det verkar som att du också är det.

Gör vad ditt hjärta slår.

/L

Är att när man tror att man inte orkar längre...när allt känns helt kört..så får detta forum alltid mig att på något sätt iallafall ge livet en sista chans..

Tack som fan alla som skriver på detta forum..har i princip läst hela dagen..och ju mer jag läser så...får jag en stark känsla av att inte ge upp..att fortsätta kämpa!

Så Tack! Utan detta forum vet i fan...

Hursomhelst...jag hittade tom detta...jag kunde ju skrivit det idag..ska jag någonsin lära mig..jag började ju denna tråden i somras...när solen sken..nu faller snön på riktigt...men jag tänker inte falla med den..jag ska kämpa vidare. Jag måste fixa det...även om vissa saker inte går att reparera så..fan..

En timme i taget. En dag...jag aka klara det!

Jag måste.

Finns inga livlinor kvar nu...

/Mic

Jag är här hela tiden , många veckor tillbaka . Jag skriver ....oftast läser jag .
Välkommen !
Det du skriver är det jag har upplevd och upplever hela tiden. Det är en ond cirkel :( .
Själv ställde jag ultimatum - jag eller missbruket och gick därifrån....men jag var inte färdig.....mina känslor var kvar och det jag sa till honom var bara orden .. Ville se reaktion och det ser jag - han väljer att dricka och vara själv.
Nu lider jag oerhörd mycket. Han ringer inte , skriver inte ...Så är det bara :(.
Jag är sjukskriven några veckor till och vet inte när jag kommer ifatt mitt liv igen .
Rädda dig själv för honom kan du inte rädda hur mycket än du skulle vilja göra det . Han måste vilja vara frisk själv , han måste inse det själv som alla andra skriver till dig här . Rädda dig <3

Och tristessdrickande har jag många gånger begagnat mig av eftersom min hjärna vill bli sysselsatt.

Kram på dig, Stingo.

/L