Senaste kommentarerna i forumet

Det är inte en vanebildande insomningstablett enlig Fass. Bra va?

Hej Elin80! Jag är ny här och jag vill bara säga att jag känner igen mig så väl i det du skriver. Jag har också druckit för mycket i väldigt många år. Jag har ägnat mig åt så kallad "binge drinking", alltså inte druckit varje dag eller ens varje vecka, men druckit hejdlöst när jag väl druckit. Även om jag inte dricker sprit, utan bara vin och öl, så skräms jag också över min tolerans. Jag kan hinka i mig hur mycket som helst. Ibland önskar jag att jag bara kunde kräkas upp alltihop och däcka, men det gör jag inte. Av någon anledning. Men på sista tiden har jag fått minnesluckor som heter duga och det skrämmer skiten ur mig! Jag tycker att du ska "krypa till korset" som du skriver. Sök hjälp. Gå till vårdcentralen eller kolla om det finns någon annan "instans" som du kan vända dig till. Kanske hitta någon att prata med? Heja dig!

Haha, vi måste ha skrivit i varandras trådar samtidigt!

Ja, du har så rätt så, flaskorna ska ut fortare än kvickt! Har ju alltid drömt om att få vaska skumpa ;) Jag har ledig dag idag och ska precis som du skriver ta hunden och gå ut och njuta av det fina vädret. Torrt, klart och krispigt! Såg att du själv sitter på jobbet men jag vill ändå önska dig en fin torsdag och hoppas att du kan koppla bort dom jobbigaste tankarna. Har själv också tagit en första kontakt med VC men har bestämt att jag ska försöka klara det här själv men har fått ett telefonnummer till en terapeut om jag behöver stöd. Vi får se hur det blir.
Vi peppar varandra! Kram tillbaka

Hej! Det låter som att du behöver göra dig av med de där flaskorna. Kanske redan nu med en gång. Det är ju ingen idé att ha dem stående hemma, du ska ju ändå inte dricka dem. Eller hur? Det kanske känns skönt att vaska lite champagne? Skämt åsido, du vet att jag förstår vad du går igenom. Pepp pepp pepp! Här skiner solen i dag, kanske hos dig med? Gå ut en sväng om du har tid och möjlighet, köp en tidning, sätt dig på ett kafé och titta på människor. Kram!

Jag skrev just ett inlägg. Jo tack, det går bra. Jag är inne i en jobbig tankeprocess och plågar mig själv med destruktiva minnen, men jag hoppas kunna släppa dem snart och gå vidare. Hur går det för dig? Hur mår du?

Sitter på jobbet och dricker kaffe och märker att jag har väldigt svårt att koncentrera mig på arbetet. Tankarna flyger och far och jag har lite fjärilar i magen. Inte på det sättet som jag brukar kunna få på fredagskvällen när jag vet att jag snart får slå mig ner med den där ölen eller det där glaset vin, utan ett annat slags fjärilar. Jag känner mig nervös inför måndag, när jag ska träffa en person med lång erfarenhet av att hjälpa människor i min situation, och jag märker att jag sätter otroligt stort hopp till detta möte. Kommer den personen att kunna ge mig några verktyg för att äntligen klara det som jag redan har misslyckats med så många gånger, nämligen att en gång för alla ta kontroll över mig själv, mitt eget liv? Säga till mig själv och andra: nej tack, jag har slutat. Jag vill inte ha mer, jag kan inte hantera det.

Veckan har hittills färgats mycket av ångern och skammen sedan lördagen och jag har kastats fram och åter mellan antiminnen från olika skeden av mitt liv. Det finns så många jobbiga minnen från dagar och kvällar som spårat ur, tillfällen som hade kunnat ta en ände med förskräckelse men av någon lycklig slump inte har gjort det (jag måste ha haft en skyddande ängel). Jag kan liksom inte värja mig, minnena dyker upp på näthinnan och jag stönar "håhåjaja" för mig själv. Hur blev det så här? Och samtidigt som jag vet att varje människa måste ta kontrollen över sitt eget liv kan jag inte låta bli att göra mig själv lite, lite grann till ett offer och fråga mig varför ingen har tagit mig i nackskinnet och släpat iväg med mig till AA eller till vårdcentralen eller vad som helst. Varför är vi så rädda för att säga som det är? Själv är jag mest rädd att mitt beteende har gett mig skador för livet (min stackars hjärna, min stackars kropp). Det måste väl ändå vara värre än att konfrontera någon och säga "du dricker för mycket, det börjar bli ett problem"?

I helgen ska jag bara vara med familjen och vi har massor av saker inplanerade. Min sambo vet inte att jag ska på möte på måndag, jag vill vänta till efteråt med att tala om det, men jag hoppas och tror att han kommer att bli glad och lättad och stötta mig hela vägen, precis som han alltid har gjort. Men jag vet också att jag måste vara tydlig med att jag önskar att han ska hjälpa mig, att han påminner mig om vad jag lovat mig själv och honom, utan att för den skull vara fördömande. Jag känner att jag är så otroligt skör och jag kommer att behöva hans kärlek, styrka och mod för att klara det här.

Sist men inte minst önskar jag er alla massor av kraft och mod. Vi måste klara det här, jag vet att vi kan!

När jag tog nya tag den här gången med nykterheten så bestämde jag att jag absolut inte skulle ha något hemma. Med undantag för några flaskor champagne jag fått i present och som stått och samlat damm. Har ju bara hållit upp i 11-12 dagar och på den tiden har jag hunnit få två flaskor av intet anande vänner! En flaska vin av en vän som hälsade på första gången här och en flaska likör av en vän som varit på kryssning! Så typiskt! De ville ju bara väl och vet inte vad dom ställer till med. Nu står flaskorna där och hånler lite åt mig. Har ännu inte haft en tanke att öppna någon av dem, men den dagen (kanske) kommer. Ska ge bort dom direkt. Vågar inte ha dem hemma. Tänkte först att det är ju bra att ha nåt att bjuda på när jag får besök, men vågar inte jinxa. Det kan sluta med att hjärnan tycker att jag ska bjuda mig själv.....

En dag utan sprit avklarad. Ett tips för de som har svårt att somna och sova om kvällarna så tar jag Propavan 2-3 timmar innan jag ska gå och lägga mig. Jag fick de utskriva här om dagen jag har haft de tidigare och de hjälpte mig då att ta mig ur de första jobbiga dagarna eller veckorna då höll jag uppe med spriten i ca 4 månader. Jag tog även antabus under en kortare period men jag jag fick biverkningar av de så jag slutade med de. Det gick ett tag och vi var på grillfest och det trugades om att ska du inte ha en öl men jag tackade nej åtskilliga gånger och till sist så satt jag där med en öl i handen. Efter den kvällen så tänkte jag inte mer på det mer än att jag hade lite ångers för att jag drack de där ölen de blev kanske max 5 stycken så jag blev inte berusad men man fick den goa sköna effekten som man vill åt. Det gick några dagar och så kom en granne med ett flak öl i famnen och ville tacka mig för en tjänst som jag utfört, de tyckte jag kunde få det istället för efter som jag inte ville ha betalt för det jobb jag gjort. Nu stod de där och jag kunde inte tacka nej för jag tyckte det skulle vara oförskämt. Flaket åkte ner i källaren och det gick inte många dagar innan jag var där och nallade några öl då och då. Vips så var det flaket slut! snabbt och lätt till bolaget och köpa mer. Sen var jag igång ännu värre än tidigare sen har jag försökt att sluta men abstinensen har tagit över men då har jag inte tagit någon medicin. Nu har jag medicin hemma och igår kväll när jag tagit propavan så lättade min abstinens, hjärtklappningar, svettningar, och oro i kroppen markant och jag sov ganska bra hela natten. Istället för att dricka mig till söms.
Nu är det väl så att de kan bli vanebildande så man får vara försiktig eftersom jag vill inte bli beroende av de.

Hej Håhåjaja
Hur går det för dig?
/P

Jag ? har gått på min nya väg ungefär en månad nu! Vilken resa! Vilka mötesplatser!
Vissa sträckor har varit både steniga och branta. Då har någon eller några forumvänner stöttat och puttat på. Ibland har det varit slätt och fint och jag har sprungit vägen fram med lätta steg. Plötsligt har vägen varit avstängd och jag har fått kalla på bärgaren, forumvänner.
Så mycket klokskap som delas här!
Jag går vidare på min nya väg! Men nya insikter och inre övertygelse hoppas jag att mönstret är brutet. Jag gillar min nya väg, och jag går den gärna tillsammans med er! ? kramar ?

Bra jobbat! Jag känner igen hjärnans försök att säga "nu har du varit nykter så länge, unna dej lite vin nu". Ja, vad vet man? Vad skulle hända? Vill nog inte veta....
Jag är övertygad om att trots att vi alla här har ett alkoholberoende så har vi olika sätt att hantera det och faktiskt bli fri från hjärnspöket som får en att tappa kontrollen.
Jag vågar knappt snegla mot systemet, skulle absolut inte gå in dit. Inte ens för att köpa alkoholfritt. Den miljön är alldeles för spännande och triggade för mej.
Njut av glassen! Allt har sin tid ? ?

Ja, jag håller med. Man behöver förändring och man ska försöka hitta något om man är där man inte trivs. Inte stanna av rädsla. Har bytt jobb två ggr de sista åren. Det första var inte bra och jag hamnade med en kultur som jag inte trivdes med. Trivdes inte riktigt med kollegor heller med det berodde nog mest på att styrningen var så ineffektiv och diffus. Hittade ett nytt jobb som verkligen är roligt, även om det är lite i stressigaste laget. Och trivs mer med människorna. Det är viktigt. Jag tror på att söka sig lite utanför sina ramar. Det finns så många jobb som verkar roliga. Titta på lite oväntade platser, tycker jag.
Och jag har träffat många "Viljor" som vågar chansa litegrann. De mår bra! Det ordnar sig verkar det som. Jag är en sån som måste vidare, måste ut utvecklas och se utmaningar och tycka att mitt jobb är viktigt. Ju mer man byter, desto klarare blir man också över vad man trivs med och vad man vill ha. Lite nyttigt är det också att behöva hävda sig själv på en ny arbetsplats... Man blir lite mer ödmjuk. Men nu... Nu är det dags för en förändringslugn period igen. Gamla hjulspår behövs ibland för att hitta lugnet i sig själv.

Funderar lite på det du skrev om hur man hanterade saker innan man drack. Jag skrev, sydde, pratade i telefon, testade olika aktiviteter och gjorde saker som var kul i stunden. Gjorde saker som jag trivdes med helt enkelt. Var i nuet. Sen med barn, jobb, logistik, planering och alkohol på det var jag alltid nån annanstans. Jobbar just nu på att vara i nuet och inte i nästa steg. Sakta men säkert hittar jag tillbaka och då behövs inte längre alkohol. Det räcker med livet självt.

Boken anhörig har jag läst, den är verkligen jättebra. Tror djävulsdansen kommer med posten idag ?

Jag blir så arg å frustrerad på mig själv. Har lärt mig så mycket om alkoholism å medberoende, fullt medveten om situationen. MEN VARFÖR GÅR JAG BARA INTE HÄRIFRÅN????
VET ju att det inte blir nån förändring...jag blir galen på mig själv.. Har inget hopp kvar om förändring från sambons sida.
Vad är det som fattas för att kunna lämna? Antar att vi är många som skulle vilja ha ett svar på den frågan.
Älska och respektera sig själv är nog det som saknas. Hade man haft det med sig in i relationen så hade man inte tillåtet sig själv att hamna där man är idag.
Men det är ju inget man bygger upp på en dag. Man har ju med sig medberoende i bagaget oftast från barndomen redan så man kan/vet inget annat än att anpassa sig hela tiden. Är så less på det ?
BLÄ!!!!!!!

Nykter: november, december, januari. 3 månader. Har fått nyckel till AA-lokalen. Och har börjat inleda möten. AA är min medicin.

För mig har det handlar om hur jag hanterat "trilla dit". Vissa lägger av helt och det kanske är att föredra (eller inte om man dricker igen). Jag vill kunna ta ett glas ibland. Tycker inte att det är nödvändigt, men det är trevligt. Jag tycker att mitt förhållande till alkohol blir mer och mer tydligt efterhand de här månaderna. jag vet nu vilka situationer som inte fungerar. Jag kan inte dricka hemma och inte ta alkohol för att koppla av el lugna mig. Jag kan ta ett glas när jag går ut el dricka vin till maten i sociala sammanhang. Men det drickandet har aldrig varit mitt problem. När jag går ut kombinerar jag ofta a-fritt och a så att det inte blir för mycket.

Om man vill vara helt nykter så måste man vara helt bestämd i det tror jag och hantera ev återfall som en engångsföreteelse. Men jag tror att det är olika beroende på hur drickandet sett ut och om det är möjligt att dricka ibland. Men just det där att känna sig extremt misslyckad om man dricker är ibland förödande tror jag. Direkt upp i sadeln igen bara känns som en mer hållbar metod.

Vilja, jag bara älskar dina inlägg! Läste tidigare idag och ler från örat till öra nu med. Du har så rätt och ibland blir franskan väldigt tydlig och träffsäker! ;-) ? Vi pratar om par-terapi som en möjlighet till utveckling också. Hitta nya spår i relation, kommunikation och känslor. Kan vara ett bra tillfälle att träffas också på tu man hand också.? Ja, det finns mycket nytt att pröva här i livet. :-) Jag vill säga upp mig så fort jag kan. Behöver dra in pengar till la familia så helst någon annan betalad sysselsättning i sikte först. Sa du upp dig utan nytt jobb fixat?
P&K

Konstnären, så underbart att hitta en gammal vän igen! Glad att du mår bra och tack för pussen. :-) puss tillbax (Läskigt det där med knäppisen, förresten.)

Sisyfos. Just nu är det nästan olidligt att tänka på jobbet, tyvärr. Måste tänka positivt så länge. Det finns ju det också.. Det där att göra stora förändringar kan vara bra också. Invigning av ett nytt liv med ny ram, liksom men det behöver ju inte hastas för sakens skull. Man tänker att då riskerar man att börja dricka igen. Jag tänker lite att allt samma är en risk att falla tillbaka. En bestående förändring behöver jag visa mig själv i alla fall.

Du, där där med godis, sug och så. Mycket socker i både A och godis. Snabba kickar. Kan vara lite varningssignaler. Tänker ofta på hur jag känner mig stabil men vet att det kan vända på en sekund i hjärnan. Litar inte ett dugg på mig själv egentligen. Eller har väl snarare en väldigt stor respekt för vad jag vet beroendet gör och hur det ständigt förhandlas och trycker på i bakgrunden och plötsligt sitter vi där med glaset. Tänkte idag på promenaden att jag och andra har stunder i livet som känns jobbiga, man står bara inte ut, liksom. När man en gång har testat alkohol vet man att det finns en kvick lösning och då blir suget stort på A och självaste lösningen. Innan jag drack, vad gjorde jag då? Hade jobbiga tankar då med och fick helt enkelt hantera dem, gå igenom det jobbiga och lära av dem. Nu när jag lärt känna alkoholen blir det en längtan efter den för att muntra eller pigga upp mig själv. Om jag inte lärt känna alkoholen, vad hade jag gjort då, tänker jag.
Har börjat kolla in compassionterapi. Spännande att lyssna på forskare från KI från stora hjärndagen. Underbart om något/någon kunde fixa till min hjärna med lite extra skruvar, olja och nya eldragningar. Natti och stor kram dårfinken, från en annan.

Må vår innersta vilja och önskan segra, även då vi är svaga. ✨

Kram alla kämpar!
?

Det där känner jag så väl igen!
Så länge alla sitter still i båten så är det lugnt, men om ngn flyttar på sig så börjar det gunga.
Omgivningen vänjer sig efter ett tag och inser hur starkt det är av dig. Många får också lite dåligt samvete för sitt eget drickande det är jag ganska säker på. Inte ens min man tyckte att jag hade alkoholproblem fastän jag bedyrade det. Han vet bättre nu.
Lycka till!

Har inte vart inne här på länge inser jag... jag la av med all alkohol i ett halvår... tränade och jobbade som en gris ☺... Sen sa kroppen nej, jag kollapsade... gick in i den där väggen... Hade dock en firma att sköta, så jag ignorerade alla känslor och löste sömn och alla såna trivialiteter med alkohol... nu har jag sålt firman och jobbar för att bli helnykter... håller för det mesta... sjukt vad man blir ifrågasatt för att man väljer alkoholfritt. Jag svarar ärligt nuförtiden varför jag inte dricker, FÖR ATT JAG INTE TÅL DET! folk blir besvärade men vill ändå pådyvla mig vin mm. Jag har trillat dit några gånger, och ångrat mig varje gång. Hur hanterar man detta? Jag älskar verkligen mitt nyktra liv, det innehåller så mycket mer kul... suget finns och jag är livrädd för att falla in i gamla mönster...

Ja, det är lite som av en dagbok. Skönt att skriva av sig. Extra bonus när man får respons och pepp. Man får också inspiration och styrka av andras berättelser. Önskar att jag var bättre på att peppa andra. Har väl med självförtroende att göra. Känns som man inte har nåt att bidra med. Toppen att ni är så många andra här som är helt underbara på att skriva och peppa i varandras trådar.

Håller tummarna för dig! Kram

Önskar dej en god natts sömn och en pigg morgon! ☀

Det är ju en sak som är toppen med forumet, att man har kvar sina tankar och verklighetsbeskrivningar. Ärlighet lönar sej i längden. För att inte glömma är det bara att läsa i sin egen tråd. Jag tycker att det hjälper mej!

Tack. Känner mig väldigt nöjd. Önskar bara att sömnen blev bättre och att klådan kunde försvinna. Knepigt att det bara kliar när jag går och lägger mig ..
Har mångårig historia med sömnproblem o alkoholen var en hjälp till insomning men till skillnad från många andra så sover jag inte speciellt länge efter en fylla. Vaknar o känner efter...är jag bakis? Kommer ångest? ...o det sista halvåret kanske mer än så egentligen så har jag antingen fortsatt dricka eller tagit benzo för att slippa ta reda på det. Sen har man jagat bort ångesten o baksmällan i flera dagar men tillslut kommer ju den där dagen då man måste ta smällen....å då kan vi snacka ångest. Nu har jag mer oro. Ingen vedervärdig ångest...Måste hålla fast vid den tanken.
Glad att det går bra för dig med.
Kram

Grymt att du lyckade stå emot trots att det varit svårt! Ribban ligger högt om du har haft en tuff dag och du stod emot suget. Var nöjd med dig själv och tänk vad skönt att lägga sig nykter och vakna i morgon med den vetskapen. Natti!