Senaste kommentarerna i forumet

Hej AnnaPanna! Tack för ditt svar!! Jag har läst runt lite, dina och andras inlägg. Så intressant och vilken fin peppning det finns här! Har också varit partypingla av och till i många år... Men jag känner att a börjar ta kontrollen över mej istället för tvärtom...är så rädd för vad det kan ta vägen! Känner så väl igen ursäkterna, ujujuj, "Jag dricker ju sällan eller aldrig på vardagarna" osv
Känslan på torsdag kväll, det är fredag i morrn, yihaa, energin flödar... Fy fasen vad svårt det är att beskriva dessa känslor!! Har inte yppat mina tankar kring detta till någon. När man väl skriver ner detta så blir sanningen lite hårdare/tuffare...

Bakfyllan för idag har släppt, men känner mej väldigt skör...
Hälsning / blues

På alkoholfria hyllan, dyr liten 33cl flaska. Såg lyxig ut. :)

I helgen har jag förstått att mitt ex kanske träffat någon ny.
Jag känner mig på något sjukt och konstigt sätt underlägsen - jag lämnade, och han träffar en ny... Men jag vill ju inte vara med honom så jag försöker stänga av tanken. Däremot gör det lite ont att tänka att barnen kanske får en extramamma, kanske en "lyckliga familjen"-situation med pappan... Och så finns oron där för hur det varit i alla pappans förhållanden - hot, ilska, våldsamma gräl... Tänk om det börjar igen?! Eller så är jag bara känslig...
Jag visste att han hade tillfälliga kontakter, och jag trodde jag var okej med att han träffade någon... Men tydligen inte.

... som i Sverige, tror jag väl. Många av traditionerna har sina rötter i tiden då vi var delar av samma rike. Men Julgubben bor på Korvatunturi, så det har ni fått om bakfoten.

Julmust har vi inte, men nog den årliga diskussionen om familjer där barnen inte får uppleva en trevlig jul, pga pappor som super och blir våldsamma.

Det skulle jag också vilja veta :)

Kan du inte berätta hur man firar jul i Finland?

Vaddå Meredith 100% blåbärs koncentrat hahahaha??? Vad är det du försökt tvinga i dig?

SVÄÄÄÄÄÄÄÄR inte svar

Äsch jag gillar när man svar och hetsar upp sig lite i onödan. Då lever man. Kram till dig också vännen. Hoppas du fått en lugn adventssöndag. <3

Åh vad härligt att höra, stort grattis! Njut av stoltheten och fånga just DEN känslan. Kan vara fiffig att ta fram när man undrar varför man egentligen ska hålla sig nykter. Då är det fint att tänka på hur förbannat gott det känns, stunder som dessa.

Ser fram emot att följa din resa!

Åh vad härligt att höra, stort grattis! Njut av stoltheten och fånga just DEN känslan. Kan vara fiffig att ta fram när man undrar varför man egentligen ska hålla sig nykter. Då är det fint att tänka på hur förbannat gott det känns, stunder som dessa.

Ser fram emot att följa din resa!

Jag håller på att sticka en ny halsduk. Den har fin lyster och är så förbannat mjuk att jag inte kan låta bli att föra den mot kinden gång på gång. En perfekt blandning av kashmir, merinoull och lite nylon. Jag döper den till Nyman. Det kommer bli en ny favorit <3.

Stor kram på dig L, som jag sagt tidigare, vi är i det här tillsammans.

Imorgon är en ny dag.
Jag är nykter, men tänker en del på att dricka "snart". Rationellt kommer det inte alls bli bra, men kanske hoppar glaset upp i handen, och flaskan skruvar ur sig själv o häller upp.
Tänker på dig, och håller på dig. Det kunde precis lika gärna vara jag.
Kram

Jag önskar att jag kan skriva hur fantastiskt allting går. Det gör inte det.

på min alkoholist.Så livnär jag mig på hans olycka och beroende av mig.Det håller mig onykter tills jag med jämna mellanrum nyktrar till och tvingas se sanningen.

jag skulle må bättre av att få ha honom nära ibland.Just pga min kärlek till honom och mitt hopp förstås att han ska se och förstå mer än vad han förmår just nu.
Men när jag då ser alldeles i vitögat vad han gör mot sig själv och hur fort det har gått,går så far jag så fruktansvärt illa.Han är så sjuk,så sjuk och ändå i detta elände så finns då äntligen en bit av den man jag en gång tog till mig och som varit dold för mig så länge pga missbruket.Nu när jag nånstans släppt kontrollen över alkoholen och förlåtit honom alla svek som begåtts i fyllan så slappnar han av och släpper in mig igen.I sitt elände och i sin misär.Och jag ser och jag lider.Och kan inte göra ett endaste dugg.

Det handlar om att du kan må lite bättre i en outhärdlig situation.

Ska verkligen försöka utforska Harm-biten. Mycket intressant. Kram tillbaka till dig Stigsdotter.

Friendly(?)Fia

Goa fina Flygcert ......Tack för det du skriver. Jag har lämnat allt nu bakom mig . Det finns bara små små saker som " svider " i själen .
En känslomässigt misslyckande. Jag strider emot ! Har tagit alla kort på oss två eller honom, jag vägrar att prata om honom med våra vänner ......Ja , jag har suddat bort allt som har med honom att göra !!! Varför ? För jag mår inte bra av detta och jag måste komma upp till ytan . Jag är värd mer än att sitta och gråta över mig eller honom. Livet är inte slut och ärligt sagt så tycker inte alls synd om honom heller.
Hör nu Mucic-han är inte värd din förtvivlan och tårar. Må dåligt nu och ta den tiden att bli ledsen och sedan vänd dig om och gå och möt det riktiga livet igen .
Önskar er en lugn kväll.

Tack Stigsdotter! Det kändes bra att höra av dig eftersom du var en av de resenärer jag föll för när jag fortfarande botaniserade i detta att eventuellt nyktra till. Det du skrev verkar nog stämma känner jag. Med ilskan. Idag vågar jag bli arg eftersom jag inte längre känner skam. Jo, visst. Jag känner skam för min stundtals oförmåga till empati. ( Vad vet jag om hur singelmamman /hipsterpappan på ICA upplever när deras ungar klättrar på väggarna?). Men jag känner inte den där enorma skammen över mig själv längre utan vågar irritera mig. Dock fortfarande inte säga ifrån. Men å andra sidan tror jag inte heller att det är min sak längre.

I början av min nykterhet högg jag alldeles för lätt. Även här på forum. Nu växer ilskan lite inåt som ett sånt där otäckt svart hårstrå i en leverfläck. Men då skadar jag ju bara mig själv.

Har kollat upp lite med arvslagarna, det du Stigsdotter skrev verkar stämma mer eller mindre. Men nu är det ju inte det som är huvudorsaken till att vi vill lappa igen. Utan kärleken. Realister som vi är så ha vi nu bokat tid hos jurist. OM vi skiljs så ska vi ärva varandra.

Tyvärr är min man inte redo att sluta missbruka än. Jag är inte speciellt hård tycker jag. Nuförtiden kan han gott ta ett par glas utan att jag blir frestad. Men det räcker ju inte med ett par glas. Han dricker sig ful och korkad.

Ska tänka några varv till.

FunderarFia

Hur
skulle
det
vara
om
du
slutade
att
träffa
honom
?

Vi vill ju alla hjälpa och stötta dom vi älskar. Men det finns gränser. Jag har inte läst hela din historia men efter dina reflektioner på min problematik och de inlägg jag läst så tycker jag
att du är värd mycket bättre!
Får intrycket att du tänker att dina känslor ska gå över först, sen kan du släppa? Vet inte om det är så förstås. Men det här att träffas varje vecka tycker jag låter dränerande. För dig. Och som ett fantastiskt upplägg för honom, det skriver du ju själv också.
Jag tänker att ibland är man ju tvungen att leva med olycklig/obesvarad kärlek. Det går ju det också, även om det inte är så kul.
All styrka till dig att ta dig ur det här!

Herregud, vad lätt det är för mig att hetsa upp mig!

... eftersom jag vill ge dig en stor kram.

Jag super och du super inte. Jag har problem och du har problem.

Läser vad du skriver om nedlagd möda. Se ditt jobb som en film. Hur gjorde hon, Ullabulla?
Se över tid. Se vad som är fruktbart och se vad som är förgängligt..

Framför allt. Hitta åt dig själv i tomrummet som uppstår när du "avhjälper".

/Lena igen

Det är också ett alternativ.