Senaste kommentarerna i forumet

Börjar känna lite så jag också nu, Klok kvinna. Att jag är lite på väg ut ur dimman. Huvudet är klarare och skakningarna har upphört. Dket är så skönt när jag kommer på att jag inte tänkt på alkoholen på flera, flera timmar. Första dagarna var det ständigt sug och tankarna kretsade ständigt kring alkohol. Har sovit mkt bättre senaste nätterna också. Är 50+ och har sovit risigt en längre tid och har trott att det var klimakteriet som spökade men nu har jag inte vaknat alls så många gånger per natt som tidigare. Snacka om dubbel vinst! Har trott att jag behövt vinet för att sova men inser att sömnkvaliten är 100 ggr bättre utan. Känner mig piggare nu än jag gjort på länge. Vill inte tillbaka in i dimman igen. Gud hjälpe mig att komma ihåg det..

Suget den här gången med...ikväll var det dock mycket svårt. Så frustrerad och lessen. Är så trött o håglös. Jag vet att alkoholen inte på långa vägar gör nåt i mitt liv bättre men ni vet hur det är när flyktkänslan kommer över en...
Nåja ännu en dag av a-frihet att lägga till.
Kram Mick och Vinärgott och sov gott.

när man slutat dricka öl?
Konstig fråga, men efter några veckor efter att jag slutade dricka öl började mina naglar brytas, skiva sej.
Öl innehåller ju B-vitaminer, men att redan utväxta naglar skulle påverkas verkar ju konstigt.

10 dagar! Wow! Kämpa på! Och forumet finns alltid här som stöd!

Jag har inte varit så emotionellt engagerad i min "vän" längre. (Kallar honom inte längre min älskade). Blir lättare att förhålla sig till saker då.

När jag började ta avstånd började han engagera sig desto mer. Spännande hur vi är funtade. När han insåg att jag verkligen var på väg bort vaknade han. Han har även hållt sig nykter längre perioder än tidigare.

Vi ska resa bort tillsammans. Jag hade till en början förhoppning att vi skulle göra det som älskade, nu har jag ändrat inställning till att jag reser ensam, men kanske kommer ha sällskap. Jag räknar med att han kommer falla dit och dricka alkohol och det vi planerat inte gäller.

Tråkig inställning, men nödvändig om man umgås med någon som har alkoholproblem. Jag tänker inte låta hans alkoholintag förstöra min efterlängtade resa.

Det var länge sen jag var inloggad här men jag läser på forumet regelbundet. Tack för att ni delar med er av era berättelser!

Jag väljer att se framåt, vad som har hänt tidigare är historia, det finns inte längre, att tänka på vad som hänt tidigare gör att man upplever samma dåliga känsla igen och det hjälper inte ett dugg.
Morgondagen är inte skriven ännu, den blir vad vi gör den till och jag kommer att göra mitt bästa för att den ska bli så bra som möjligt ?
Men min självkänsla blir dålig och jag får ångest när jag har snubblat, det tar en vecka eller två innan självkänslan kommer tillbaka, tiden läker och det gäller att inte riva upp såren igen.

Även om det känns svårt nu så håll ut, det blir bättre och bättre ju längre tiden går, alkohol gör bara att det känns bättre för stunden, och en sak är säker att alkohol tar sakta men säkert livet av oss, allt blir bara värre med alkoholen.
Stå på dig nu och ge inte upp.

Just nu...tror det är det värsta på hela tiden. Känner i magen i hela kroppen och det kryper i mig. Känner mig lessen ja sorgsen rentav. Det är sån jävla kaos hemma jämt. Ensam med flera barn långpendlare så långa dar. Ansvarsfullt jobb kommer hem o får inte 5 min att hämta andan ens....känner mig som en soppåse slagpåse o nåt man kan köra med hursomhelst. Alltid trött o spänd...Inte konstigt att man dövat sig. Less på allt....?

Tänker att det är ett
Sundhetstecken att det kommer ut andra funderingar än nykterhet. Just alkohol upptar inte längre tankarna längre och lämnar tid över till annat. På gott och ont kanske ibland. Tror det är en idé att skynda lite långsamt med stora beslut som separation. Det låter lite spännande med din man tycker jag. Så passa på att linda lite tår, om inte annat, för att det kanske dröjer innan du tar ett sånt steg igen.
Jobb är ju en annan fråga. Ja, leta på efter något annat. Det kommer. Det är jobbigt med tider av förändring och jag känner också längtan efter ro när tiden går för fort och förändringarna eller tankar på förändring blir för stora.
Och godispåsen du åt.. Du vet ju att jag ju faktiskt drack i lör. Oplanerat ... El vad man nu ska säga om det. Hittade godispapper i min ficka i måndags ( jag äter heller inte godis) och insåg att jag i veckan faktiskt också smyghandlat godisbars och tryckt i mig. Nåt slags frosseri( bus, tröst???) som slutade i att det också tycktes vara en god idé att ersätta gin (och dricka resten). Blir till att ge akt även på sådana varningssignaler. Hoppas du får lite ro igen snart Leverjag. Tänker lite på "dårfinkar och dönickar" där dårfinkarna hamnar i tider av kaos med jämna mellanrum. Känner mig som en dårfink ibland.

Så klokt svar.Ja jag är mycket gladare idag och har mer ork och lust med saker.Ja det är väl så att det skall bearbetas ,vi träffades unga och levde ihop 28år och sista fyra åren var ju jätte jobbiga.Men jag är så otålig ibland för jag vill inte påminnas om honom för det gör mig bara arg fortfarande efter allt han ställt till med.

Saknar dig.

Vi klarar det tillsammans!

Jag har fokuserat hårt på de jobbiga saker alkoholen gett mig de här senaste tre dagarna och jag tänker redan mindre och mindre på det. Jag har bestämt mig och jag vill må bra resten av mitt liv! Kämpa på!

Idag har varit lite tuffare än de andra dagarna.
Brottats med ganska dåligt humör. Lekte med tanken att ställa in kvällens middag med mannen för att hänga med kompisarna på klassfest i kväll.
Såg mig själv gå till systemet och köpa en flaska rött, och ett paket cigg. Hur kvällen skulle kunna dunklast bort i något annat. Stänga av hjärnan lite, eller känslorna. Vet ej vilket. Filosoferar fortfarande kring varför jag mår som jag gör idag. Vill ha godis, alkohol, nikotin, fett whatever just nu. Hjärnan håller la på att få tuppjuck nu när den inte får någon extra kick av nått slag.

Trött i kroppen, orkar inte plugga. Får dåligt samvete för att jag inte pluggar mer.men jag orkar faktiskt inte. Jobbar hemma med mitt andra extrajobb istället. Försöker få någon struktur med det istället. Läser lite bloggar och dricker kaffe. Försöker vara snäll mot mig själv. Gick till gymmet, kände mig svag.
Det blev ingen vända till systemet, det blev inga cigg. Jag tackade nej till kalaset i kväll och ställde inte in middagen med mannen. Det är väl det som räknas tror jag...

Kram Studenten

Jag hakar gärna på "nu är det nog nu måste jag sluta"!
Behöver verkligen en partner, en "sluta-dricka" kompis, nån som kan stötta o hjälpa för nu måste det vara nog,även för mig!
Jag måste sluta dricka!!
Lite kortfattat om min bakgrund:
Har egentligen varit nykterist i stort sett hela mitt liv. Är uppvuxen i en kristen familj så det har varit ett helt naturligt och "rätt" sätt för mig att leva. Förutom några vilda party år i ungdomen.?
För ett år sedan dog min dotter pga av en svår sjukdom, detta efter en 5års lång kamp, en kamp som vi förlorade...
Har haft svår, svår ångest efter det.
Dessutom har jag ganska stora problem med smärta i ryggen pga av 2 st diskbråck.
En kväll lyssnade jag på "Hanna&Amanda"s podcast, de pratade om sitt vin, om ångest, om avsaknaden av ångest efter några glas...
Nästa dag gick jag till systemet och köpte detta vin.
OMG efter endast andra glaset av deras underbara "Perfecy Day" rosevin försvann min ångest och min smärta i ryggen.
Jag hade inte ont alls och kunde sova hela natten, har inte hänt på väldigt länge!
Det var helt fantastiskt!!!
Men tyvärr för fantastiskt för att jag skulle klara av att hantera det.
Nu, 9mån senare, dricker jag VARJE KVÄLL (efter barnen somnat) minst en flaska vin.
Dricker varje kväll tills jag försvinner bort.
Första tiden behövdes "bara" 1-2 glas, nu är det minst en flaska vin varje kväll...
Varje kväll!
Känns inte som jag klarar av att sluta på egen hand. Behöver en plan. Behöver nån som stöd.
Finns det någon där ute som kan hjälpa mig??

Hej farmor och alla ni andra. Ett stort tack till dig farmor, mick, aeromagnus, leverjag, lenanyman, konstnären, nystart, vilja m.fl. m. fl. vars intressanta och gripande inlägg jag dagligen kastar mig över här inne. Ni är verkligen fantastiska och ni betyder mer än ni anar för mig.

Idag är det dag 30 utan A. En hel månad alltså. Yes såklart måste jag erkänna att jag känner mig stolt ....men jag skryter absolut inte. Jag är dessutom lite kluven om hur jag tolkar detta inombords. Å ena sidan känner jag ju mig såklart stolt att jag nu lyckats visa för mig själv att jag kan avstå utan några större klättra-på-väggarna-syndrom. Dessutom så mår jag bättre och känner mig betydligt fräschare än tidigare. Men å andra sidan så kan jag få tankar om att -jaha men det var väl inget .. 1 månad klarade jag ju med en hand i fickan. Så då kan det ju inte vara några större problem för mig med A. Du ser ju själv hur lätt du kan vara utan, .......så OM du börjar dricka igen så kan du ju lägga av preciiiis när du vill. Nemas problemas.

Såklart skrämmer den sista tanken mig väldigt mycket. MEN det viktisgaste i sammanhanget är att jag inte är speciellt sugen på att dricka. Nu i eftermiddag tex. Jag var nere och handlade i byn och där finns såklart ett systembolag. I "normala fall", hade jag gått raka vägen in och köpt 5-6 starköl utan att ens reflektera över det. Men idag så hände följande. Jag ville verkligen testa mig själv och sa därför till mig själv oj, ikväll hade det varit gott med några öl. Iskalla och goda. Sitta och lyssna på musik ikväll efter att sambon lagt sig och bara få sväva iväg lite. Men sekunden senare kom tanken, nä aldrig att jag går in där idag. Jag fick en otrolig ångestkänsla bara av att försöka förstå den RIKTIGA ångesten som hade kommit som ett brev på posten, i morgon då. Vakna upp kl 11, mosig, rödögd och med en sandstorm i munnen. Nä fy ***, aldrig att några ***** öl i kväll är värt det. Och bara tanken på att vakna upp i normal tid, utvilad, hungrig och med en hjärna som fungerar gör bara saken ännu lättare. Så jag gick in på Willys och handlade det jag skulle. Ikväll ska jag och sambon bjuda mina päron på middag:) Tack och lov har vi ingen tradition av att dricka till våra middagar så det kommer inte bli några problem alls:)

Jag har varit på 4 st AAmöten under dessa 30 dgr, och känner att jag fått ett stort stöd av detta. Man är såklart nojjig att man ska stöta på någon som man känner men om nu så skulle vara fallet så är ju de där av precis samma anledning. Det är ingen stor grupp men trots detta en otroligt spännande skara individer som har väldigt intressanta och tragiska historier att dela med sig av. Mycket känns igen men mycket är såklart individuellt och därmed mycket berikande att lyssna på. Så jag kommer fortsätta gå på AA så länge jag känner att det ger mig styrka och hopp om att ett liv utan A är det bästa man kan göra för sig själv.

Från det ena till det andra.....Just nu sitter jag och mumsar i mig en otroligt god lakritsglass som jag hittade på LIDL idag. Gillar ni glass med lakrits så MÅSTE ni bara prova denna. Helt i stil med lakritspuck, om inte faktiskt snäppet godare :D Jag har nu ätit 3 st på raken haha, shame on me. Men så länge det är glass så kan jag i alla fall i nuläget acceptera en viss överkonsumtion. Så det så!

Ta hand om er /
Over and out

I kväll är det nykter som gäller. Jag måste ta tag i mitt liv nr 1 sluta supa, nr 2 motionera, försöka hitta ett jobb som jag inte tröttnar på efter en vecka. Om jag nu får jobb för man ska ju vara högskoleutbildad för att vässa pennor.

Välkommen till forumet, va bra att du hittat hit, du delar med dig av din resa och det är modigt och generöst av dig. Du är nu igång med en förändring och berättar om dina steg, nu senast att du lade korten på bordet när du var på vårdcentralen. Att berätta så här tydligt ger oss och andra chansen att ge dig stöd, klokt!
Angående din fråga om hur man skapar en tråd, ska se om jag kan förklara, när du klickar på fliken forum finns fyra "teman" och när du väljer ett av dem, innan du ens går in i en tråd som ligger kan du klicka uppe i vänster hörn där det står "ny tråd" och på så vis skapa din egen.

Hör av dig om det fortfarande är oklart så hoppas jag kunna förklara tydligare!
Med vänlig hälsning
Rosette/Alkoholhjälpen

Bestäm dig du också! Vi kan klara det! Detta smygande är inget liv...

Vi klarar det!

Hur går det för dig??? Här är bollen i rullning nu. Trolig skilsmässa på g. Men jag kan säga dig att jag är fruktansvärt nervös och orolig för barnen (fast min man är jag i nuläget inte orolig för att lämna med barnen) så käns det så SKÖNT att ha tagit beslutet och talat om att jag kommer flytta.

Jag hoppas att du oxå klarar av det. Det kommer lösa sig med barnen.

Styrkekram!

Första gången gick jag till vårdcentralen och lade alla kort på bordet. Hade t.o.m. Med en almanacka som visade exakt dom få dagar jag varit helt nykter. Jag sade att jag måste få hjälp. Jag fick både medicin( campral) och samtalsterapi ett helt år. Sedan var jag helt nykter i 3 år. Varför jag sedan satte igång igen begriper jag inte. Trots allt blir det aldrig så ofta som före dom nyktra åren.

Jag inser nu att jag är inne o trampar på någon annans tråd. Vet inte riktigt hur man beter sig här på forumet. Kan någon upplysa mig om hur man får en egen hörna?

Hej jag känner igen mig i det som du skriver jag har smygsupit under flera år, jag har sagt att jag ska bara kolla till pannan i källaren och snabbt har jag halsat en öl eller två och så har det hållit på varje kväll tills man fått i sig 8-10st 7,7 eller vin ja allt med alkohol. Flera gånger har jag nallat på frugans vin box det slutar oftast att den är tom den kvällen. Dagen efter snabbt till systemet för att köpa en ny till henne så att hon inte märker att den är tom. En gång hade hon en import box så den fans inte att köpa på systemet, vilken osis vad fan gör jag nu men då kom jag på den sluga iden att fråga om det finns något liknade vin och de hade de. Nu snabbt hem och öppna den gamla boxen och peta ner det inköpta vinet och sen limma ihop lådan och in med den i barskåpet, pust vilken lättnad och hoppas att hon inte märker något. Men idag så måste detta sluta med att springa rund och vara påverkad varje kväll. STOP PÅ SPRITEN.

I eftertankens kranka blekhet, tre dagar sedan senaste återfall ,känner jag en stark misstro mot mig själv. Jag börjar lura på om jag har något att tjäna på detta. Förstår liksom inte hur det går till. Har haft flera nyktra år sedan jag insåg att jag är alkoholist, men de sista åren har jag börjat ta återfall tre, fyra gånger om året. De varar oftast ung en vecka och är rent hemska att ta sig ur var gång. Är man jätte-flitig på alla plan för jämnan och ränner runt för att få allt att fungera för alla, så känns det precis som att jag tar en time-out när jag börjar dricka. Inbillar mig aldrig nuförtiden att jag kan dricka lagom, utan går rakt in. Aldrig är mina nära så bekymrade över mig som vid dessa tillfällen heller. Ja, ett grymt självbedrägeri är det och jag vet inte hur jag skall förhindra nästa. Det är fint att läsa alla inlägg här på forumet, kanske det hjälper.

Tack. Det går bra. Inne på dag 10 som a-fri. Ibland är suget där särskilt på väg hem från jobbet. Sover fortfarande inte jättebra men så Har jag haft det i flera år. Svettningarna och den värsta skakigheten har börjat avta lite sista 2 dygnen. Däremot så har jag hemsk klåda på kvällarna och har rivit sönder mig en del. Jag hoppas att jag inte har skadat levern alltför mycket. Äter lergigan för att kunna sova o det har jag gjort flera år o antar att klådan säkert skulle vara värre utan dem.
Helgen var en prövning då det fanns alkohol runt mig hela tiden men det gick.
Det kommer att bli ännu mer av en prövning nu till helgen när jag är barnfri. Men jag har gett mig fan på att fixa detta nu. Vill inte gå genom abstinens ännu en gång.
Tack för omtanke och goda råd.

Hoppas du fått det lite lugnare på jobbfronten. Min erofoi håller i sig och det känns fint. Glad att jag är nykter och tackar varje morgon. Idag ska jag träffa en väninna som aldrig dricker mer en 2 glas vin vid högtidliga tillfällen, jag känner mig så trygg med henne. Vi är väldigt lika intresserade av konst, psyket hur det funkar, hon har även en hund och det är positivt för kia. Vi har varit ifrån varandra i 40 år och träffades nu somras när jag flyttade in i min lilla oas. Det visade sig att hon bodde några hus ifrån, när vis sågs blev det kramkalas har saknat henne men vi kom ifrån varandra när jag bodde i skåne för en lång tid. Vi smaskar bakelse när vi ses, och först går vi en långrunda med hundarna. Allt har sin tid kära du, du finns i mina tankar.
Torsdagskramar och en puss i pannan till dig
Konstnären