Senaste kommentarerna i forumet

Vilken jobbig sits du hamnat i! Vi är många här som förstår vad det innebär att leva med en alkoholist. Tyvärr måste jag instämma med övriga här när det gäller din möjlighet att få henne att sluta. Om du orkar kan du fortsätta påtala för henne vad du ser. Ett mycket osunt drickande som hon behöver hjälp att ta sig ur.

I Stockholm finns mycket hjälp att få för den som vill, vårdcentral, AA, riddargatan 1, myggebo kan vara något för er.
Ta hand om dig själv och försök att inte låta oron över din frus drickande ta för stor plats. Att läsa och skriva här har hjälp mig och många andra.

Skaffa en hobby som ger dig glädje och träffa folk. Kanske spela och sjunga? Låter ju kanske torrt men att vara sysellsatt med saker har räddat en del.

Var på mitt sista möte på öppenvårdsbehandlingen. Kändes fantastiskt bra. Skönt att slippa nu som han sa min behandlare. Känner man så är det ett gott tecken.

Jag är nog inte en bra mamma Heller, är faktiskt inte bra på nått. Har aldrig mått såhär. Jo när min dotter dog men inte efter det. Förrens nu min livslust är i stort sätt obefintlig och den känslan trodde jag att jag aldrig skulle känna igen efter att jag fick barn.

Härligt att du kravlar dig upp så fort. Ofattbart och inte så litet skrämmande att läsa hur en efter annan här tycks gå igenom samma process.

Håller med om att man kan känna ett vemod tillsammans med alkohol. Ett vemod, en oförklarlig tomhet och längtan. Jag tror det är för att alkohol skänker en "falsk""glädjekick för stunden. Jag har bara varit nykter några veckor och är beslutsam att hitta den äkta glädjen istället. Lycka till!

Säg vad du tycker och känner. Säg att du vet hon dricker i smyg och vad du anser om det. Friskt? Nej! Finns en sidanpå nätet om riskbruk för att hamna i missbruk. Varför dricker hon? Fråga det. Om hon ska bryta måste den inre viljan finnas.

Usch vilket hemskt inlägg. Lider verkligen med dig. Tänk på hur mycket kärlek dina barn kan ge dig. Ge dom en fin uppväxt. Konstigt är det att man hela tiden träffar killar med bekymmer som sprit och knark.

Tack Fenix för att du berättade mer om hur AA fungerar. Nu känns punkt 1 och 2 bättre. Men jag tror punkt 3 kan ställa till det lite för mig. Jag kör lite med tekniken just nu att sysselsätta mig till max så jag inte har tid att grotta ner mig och fundera allt för mycket djupt. För jag är så rädd att hamna i en svacka eller depression om jag skulle "stanna" upp mitt race för att fundera för mycket om livet och hur dåligt alkoholen varit innan jag blev nykter. Nu lever jag för positiva ljusglimtar och fokuserar på allt som gör mig glad. Och nästan varje dag är det nya saker jag hittar på som det var länge sen jag gjorde! Tex idag var jag till simhallen och tog några längder och åkte vattenrutschbana...DET var länge sen. ! Trodde jag skulle svimma av höjdskräck, att baddräkten skulle gå trasas sönder och att jag skulle få hjärnskakning i samma veva, men I did it! ;)

AnnaPanna!

Känner så igen mig i dig. Jag är nog ett par år äldre än du men jag har också levt ett liv med festliga helger och nyktra veckor. Förutom att mina helger var alltid mycket värre än alla andras. Jag kom helt plötsligt på att jag hörde talas om en tjej som kanske skulle vara intressant för dig att lyssna på. Hon heter Josefin Dahlberg och är chefredaktör på Modette. Hon är nykterist och berättar på ett så jäkla bra sätt om varför hon är nykter och hur kass hon och alkohol var tillsammans. För ett tag sedan var hon med i något som heter Fyllepodden, lyssna på den! Så underbart och modigt av unga personer att berätta om deras alkoholmissbruk.

Länk till Josefin Dahlberg i Fyllepodden:
http://hwcdn.libsyn.com/p/b/9/e/b9e49237f4811ef2/Fyllepodden_-_Josefin_…

Länk till ett klipp med Josefin Dahlberg och My Skarskgård på Nyhetsmorgon:
https://www.youtube.com/watch?v=D4HPfCtMrbk

Hoppas du fick en bättre idag än du hade igår! Fint att du klarade av helgen så bra.

Skickar styrka. Många kramar

Ring och prata med någon! Skickar styrka. Hoppas det vänder snart! Många kramar

Faktiskt ett äkta samtal idag. Han försökte ett par gånger med sånt där "jag kommer börja dricka igen", "vi behöver inkomsten", "det är inte bra för barnen", etc. Men jag stod på mig och till sist kändes det som att jag nådde fram. Han tycker förstås inte alls att vi har det dåligt och såg helt oförstående ut när jag pratade om den tryckta stämningen och om att andra måste tassa på tå. Tror heller inte han har insett hur dåligt barnen mår och hur mycket de vill vara ifrån honom. Jag erbjöd mig fortfarande att flytta ut i stugan. Erbjöd mig till och med att hämta barnen under hans veckor i början,så att han inte måste tappa så mycket tid och kan komma in i den rutinen. Sa att jag hur som helst hade inte hade tänkt flytta förrän början av januari, för han verkade tro att det skulle ske imorgon. Till sist tror jag att han fattade att jag menade allvar, men han vill förstås inte alls separera och inte ge upp. "Om du flyttar ut är det kört, då kommer du ju inte att märka om jag ändrar mig och det blir bättre. Om du nu inte hade tänkt fram till jul, kan jag inte få den tiden på mig då??" Kanske det, men jag vet inte vad som ska förändras för att jag ska ändra mig. Jag har ju haft ganska lång tid på mig att komma fram till det här...

Och jag måste göra något både för min egen skull och för barnens.Han kan visst ha en poäng i att det inte blir bra för dem att flytta fram och tillbaka, å andra sidan kanske det är precis vad de behöver. Lite lugn och ro emellanåt. Och om han nu tycker att det är ett problem att de ska behöva flytta så föreslog jag att han och jag bor i stugan växelvis, så får de vara i samma miljö hela tiden. Den tycker jag inte att jag fick riktig respons på.

Innan han åkte iväg ikväll var han så mild och försiktig och uppmärksam. "Jag kanske kan komma hem tidigt, vi kan tända en brasa." Too little, too late.

Även om jag i grunden är jätteledsen och förtvivlad, så känner jag mig ganska stark. Och trött! Måste få barnen i säng. Ny dag i morgon.

Det är så jäkla ofattbart. Man kan banne mig inte slappna av en sekund, alkoholen lurpassar ju på en hela tiden. Var stolt över dig själv att du tog kontrollen över dig själv så snabbt. Nu kör vi igen. Hejja dig!

I början var jag rätt restriktiv också med nollöl, men nu när jag inte håller tillbaka lika mycket med det, så märker jag att det lätt går 3-4 stycken på en lördag, eller söndag och då upplever jag inte att de i främsta hand är alkoholsubstitut, eller att jag skulle sakna alkoholen i dem. Det enda som harmar, är att utbudet är så litet, att det blir svårt att få variation.

Den djupare grejen här, är att 3-4 öl är en ganska bra start att börja bygga ett beroende på. Så om det är mängden jag dricker bara för att det är gott att släcka törsten med och a-suget sedan bygger vidare därifrån, så ser man ju rätt tydligt vart det kan bära...

Det var det svåraste att svara på pålägget tror jag, snälla, ge inte upp! Kram

Tack för era svar, men jag tror att det enda som kan hjälpa hade varit om jag bara dog. Jag tror inte ens någon hade märkt det. Jag har ingen och inget kommer förändra denna situation. Han har säkert redan skaffat en ny tjej som kan vara mamma till barnen. Jag är värdelös orkeslös och på gränsen att ge upp.

Det är väl klart att du verkligen känner att du inte är värd något när du ända sedan du var liten har blivit behandlad illa.

Men nu är du faktiskt stor!
Vuxen och mamma och nu bestämmer du vad du är värd - ingen annan.

Fy fan vad vi är många kvinnor/tjejer som liksom har satt vårat värde i hur en kille/man värderar oss.

Åh, jag blir galen på din situation.
Det är för det första jäkligt tufft att vara mamma till två små barn även om man har en kärleksfull kille.
Man är trött när man har små barn.
Det finns knappt tid för vila och nu har du dessutom den här situationen som tär på dig dygnet runt.

Du behöver BRA OCH RÄTT STÖD.
Har du någonsin fått det av någon?
Har du förtroende för tex soc?

Jag önskar faktiskt att jag kunde komma hem till dig och berätta om hur det var för mig när jag var ensamast i världen med en liten bebis och bebisens pappa övergav oss.

Din kille är ingen himla Gud som förtjänar dina tårar nu, han är säkert en fin människa innerst inne men åh! De som förtjänar din kärlek och energi nu är du själv och dina barn.

KRAM!

Kära ni.
Jag är riktigt illa däran idag. Men jag är samtidigt glad på något vis för jag har ju kapitulerat fullständigt inför spriten. Det är så skönt att veta att jag fortsätter min resa mot helnykterhet.
Jag körde ner i diket men försöker styra upp igen. Det kommer gå.
Jag har ju gett upp precis alla tankar på att kunna dricka igen.
Precis alla.
Men det gjorde jag för länge sedan.
Det är otroligt vad ruskig alkoholen är. Trots att jag varit fri i 6 månader, (Nåja, nästan) så dricker jag mig stupfull så fort.
Det är oerhört obehagligt.
I går hade signalerna hållit på i ca en vecka och jag förberedde mig på att dricka vid nästa utlandsresa. Gick direkt in i loungen och hällde så snabbt som möjligt i mig tre glas vin och en öl. Sedan fortsatte det långt in på småtimmarna. Mängden jag fick i mig igår vågar jag inte ens tänka på.
Nu är det då dag 1 igen och ingenting ska få mig att gå tillbaka till alkoholismen igen.
I går var jag stressad, ledsen, ensam. Det är jag idag också, men i morgon vänder det.
Jag har en alldeles underbar familj som jag inte vill svika och kommer inte heller så göra.
Mitt liv börjar om i morgon.
Sköt om er.
Stora kramar till alla.

Så här ska du inte ha det heller.
kram

Och även om hon inte slutar från en dag till en annan så finns dina ord inom henne, att hon dricker för mycket och förtjänar och behöver hjälp.

Det kan fungera om du inte testat det tidigare och misslyckats.

Som vill hjälpa henne och ser hennes problem för vad de är.

Jag känner igen mig i din frus sätt att dricka när det kommer till att försöka smussla och dölja.

Nu har hon verkligen ett beroende och tåget måste stoppas, för henne snurrar karusellen just nu och hon kan inte stoppa den men du kan försöka hjälpa till att få stopp på det genom att våga vara tuff, hård och sann.

Var inte rädd så att du blir "mesig" när du konfronterar henne.
Det hade hjälpt mig när jag drack om någon hade satt ner foten.
Även om jag hade blivit arg, försökt idiotförklara den som satte ner foten och allt möjligt SÅ HADE DET HJÄLPT MIG för jag behövde hjälp!!

Har du konfronterat henne och berättat att du faktiskt vet hur hon håller på och hur mycket hon dricker?

Hej miss_88!

Har läst din tråd och det låter som du haft det riktigt tufft både i uppväxten och i dina senaste relationer. Att du skriver här, det är en av säkert flera saker du gjort för att försöka hitta sätt att må bättre, att skriva öppet kan kräva en hel del mod, ett bra steg du tagit! Det är svårt att må såhär och det kan ta tid innan man hittar det som hjälper, man kan behöva leta och prova olika saker innan man hittar rätt.

Vad tänker du att du skulle behöva för att må bättre?
Finns någon du tycker om att prata med eller någon annan hjälp?

Du är inte ensam, ta hand om dig!

Rosette/Alkoholhjälpen