Senaste kommentarerna i forumet

Dag 8

Kärlek som övervinner allt möts och ges från två håll.

Han måste igenom i sin resa. Jag i min. Jobbigt att se någon inte kunna sluta på egen hand, men samtidigt viljan att komma till behandlingshemmet, han går på knogar nu och fighter sig igenom det på det visset han anser bäst ((vad jag tycker spelar ingen roll där). Jag kommer känna enorm tomhet när han åker, gråta säkert men detta är enda sättet för oss att bli friska, tillsammans funkar det aldrig - lägger inte han fokus på mig så är det tvärtom... denna onda spiral när man dansar o valsar runt djävulsdansen och den människan som jag önskar få se igen, förhoppningsvis till jul eller troligtvis dessförinnan... men sen är det en livsresa på hemmaplan. Han har ett 20 årigt missbruk i bagaget och vart på behandlingshem förut men i ung ålder, och i o mognad. Nu vet han var 12 steg är och säger i egen vilja hjälp mig, för jag kan inte själv och det syns. Hade man fått tvångsvård folk i Sverige hade han självmant gått med på det tror jag, såpass deppig är han nu att han bara härdar var dag och dränker ångesten med piss öl för att försvinna och låta tiden gå. Jag blir ledsen av miljön och omständigheterna och hoppas dem ringer o säger nån hoppat av sin behandling så han kan komma (helst imorgon) men samtidigt vet jag det är tragiskt att känna o tycka så.. man blir bara så trött på hur tid o systemet funkar.

Hemkommen efter mitt första möte på 1 år. Insett det är där jag hör hemma, där jag kommer fina svar, dela min resa och inre kamp måste ut så jag hittar vem jag är igenom att själv studera och inventera mig själv. Vetat detta sen min utmattningsdiagnos som lede mig in i depression... det har alltid fokuserat på alla andras problem som hamnar i mitt liv och inte MIG. Jag som inget filter har, som klassats som stark med högkänslig som varit är den med det längsta tålamodet, fast inte nu längre...

Kärleken finns fast ja du hör och vet nog när man är aktiv i sitt missbruk av annat är man så upp i det att man glömmer bort vad är kärlek? Jag ser mitt beroende till andra, ständigt fixa dem iaf sett om jag vill eller inte. Gjort många försök i mitt liv, och även predikat de enda ni kan förändra är er själva ... levt i det blå o maktlösa själv och krigat mig fram, fast jag har alltid vetat jag inte kan göra honom varken nykter eller drogfri men har ju inte underlättat ett skvatt att jag gått in i tolerans och gjort ALLT, varit motorn i bilen så att säga... Att min kropp klarat detta vetefan. Hela tiden bedöms att jag kommer återfå full arbetsförmåga Men min pollen trillar ner att nej nu tänker jag inte satsa på annat än mig själv och det är inte att jobba ihjäl mig mer (gå in i flyckt). Jag ska fixa denna resan mot tillfrisknad och ihop lappade av mig... hjälpa andra igenom att bli en förebild. Vill som sagt inte skaffa barn och vara medberoende och låta dem växa upp med en mamma som är beroende av någon annan än sig själv. Jag ska börja leva som jag lär, kommer säkert nu till en början falla i magplask många gånger men jag har insett jag iaf inte är felfri men aldrig fel. Den insikten betyder något, för första gången på väldigt länge.

Stor igenkänning på det. Nu får man ta nya tag. Hur går det för dig?

Ska kämpa! Tackar, betyder mycket att ni tar er tid å skriver till mig. Jag kommer till en början försöka styra min fritid ifrån tillfällen för alkohol. Idag har jag pratat med min närmsta vän om mitt beslut och om varför jag gör det. Han tog det jätte bra å respekterade mitt beslut. Så skönt att prata av sig?

Jag var ute igår. Det blev tyvärr mer alkohol än planerat. När jag börjar dricka blir jag ofta sugen på mer. Under veckan har jag druckit 8,5 glas alkohol vilket är under riskbruksgränsen. Det är dock fortfarande lite för mycket. Jag hoppas att nästa vecka kommer att gå bättre.

Nu har fyra helger gått så nästa helg är det "fritt fram" för min man att dricka öl igen. Det var ju vår "överenskommelse". Jag börjar oroa mig för detta mer och mer. Ska han återgå till sitt - i mitt tycke - ölhävande? Avstod han från öl bara för att JAG ville det? Finns det en egen vilja och en insikt i att han faktiskt dricker för mycket?

Innan denna helgen uttryckte han att han "fick" dricka öl i helgen för då hade han varit utan i 30 dagar. Jag kontrade med att det har bara gått tre helger och tog då fram almanackan då han vägrade att ge sig. Och jag hade ju rätt, det hade bara gått tre helger. Jag sa återigen till honom att det inte är jag som bestämmer vad han ska göra, utan det ska vara hans vilja också. Han drack alltså inte i helgen.

Dock var han på systemet och köpte öl i måndags - 10 st som han satte ner i källaren, snyggt uppradade. Han har 2 st i skafferiet i köket sedan semestern också. Så till helgen börjar det igen, mitt räknande hur mycket han dricker. Eller kanske han håller koll själv med tanke på att han vet att jag har stenkoll?

Alla dessa frågor gör mig så förvirrad och tankarna snurrar. Under denna månaden har jag tänkt mycket. På oss, på barnen. På mig själv. Mår jag bra i den här relationen? Mår barnen bra? Jag märker ju att 18-årige sonen inte tycker om sin pappa. Han svarade honom på ett "spydigt"sätt igår enligt min man. Ja, det var spydigt tycker jag också, men det var befogat!

Det är oerhört mycket irritation här hemma, och jag har överhuvudtaget inga som helst känslor kvar för honom - de är som bortblåsta. Vi har inget gemensamt längre, och bara tanken på att han ska börja dricka öl igen gör honom bara mer oattraktiv, precis som du också skrev spacebabe.

Nu är det alltså bara att vänta. Frågan är - vänta på vad?

Tack Manda, ja ibland finns viljan och styrkan, ibland inte. Vet inte om du fortarande är aktiv här men om du är det så får du gärna berätta hur sommaren har varit och hur du har det nu.

Idag sa jag ifrån igen. Inget har hänt de andra gångerna men idag kändes det som om jag nådde fram till honom. Han frågade mig om han tyckte att han skulle ut och jogga en sväng. Jag sa att det inte är så bra att jogga när man druckit dagen innan. Han frågade om jag tyckte söndagar var en dålig dag för jogging då. Jag svarade att för din del är det en dålig idé måndagar, tisdagar, onsdagar, torsdagar, fredagar, lördagar och söndagar. Sedan tog jag upp hur mycket han dricker. Naturligtvis nekade han men eftersom jag räknat burkar så hade jag full koll på hans veckokonsumtion. Han försökte neka men när jag berättade att jag visste att han stod i garaget och smygdricker så blev han lite lam. Idag var jag stark. Så fort han försökt få saker och ting till mitt fel sa jag bara att jag var påläst, insatt i alkoholism och att jag är stark och vet att inget av detta är mitt fel. Jag talade om för honom om hans veckokonsumtion och smygdrickande och att han var alkoholist och att han aldrig klarar sluta utan hjälp. Han bad nästan mig om hjälp. Men jag svarade bara att han måste inse att han har problem och att han måste vilja sluta. Han föreslog en vit vecka och jag svarade ett vitt år. Han frågade mig då om jag tyckte han skulle bli absolutist och då sa jag ja, annars klarar du aldrig sluta.
Jag mår så bra idag. Fick en släng av medberoende när han tog ett glas vatten till kvällsmaten, tyckte nästan synd om honom. Men kag bet ihop.
Jag har aldrig fått honom att lyssna förut. Han går alltid när det blir obehagligt, men idag stannade han. Lyssnade och svarade. Jag berättade om min ångest och hur jag mår. Då blev han sur och frågade om allt var hans fel (vi har inget direkt samliv just nu) och då klarade jag av att säga ja - det beror på dig. Just idag mår jag bra. Hur länge? Blir det mer av smygandet nu? Fixar han detta? Jag vet inte men det är i alla fall en början. Vi kom längre denna gång än de andra gångerna. Håll tummarna!

Ville svara på ett inlägg men skrev på fel ställe. Vet ej hur man tar bort inlägg.

en lite sträng komentar ibland ?
Jag skulle ju bara vilja knäppa med fingrarna så att det ska bli bättre. Och hoppas att rätt som det är så är allt löst på nåt konstigt sätt men så är det naturligtvis inte i verkligheten. Man måste jobba stenhårt för att komma någonstans!! Det känns som att all luft tog slut när jag lämnade honom, att det var de sista krafterna jag tog till det.
Hoppas det är bra med dig Mt!
Kram?

Det låter kanon tassen. Själv är jag inne på dag 29 nykter o kör 24 h till.

Jo när jag mår bättre blir det tyvärr så att jag blir mer festsugen, jag vill gå ut, träffa folk, dricka vin. Leva livet. Och nu har jag gjort misstaget ett par ggr att jag inte känt någon broms utan druckit för mkt. Senast var häromdagen. Jag hade kul men borde ha förstått och känt på mig att det var påväg i diket. Eller så kände jag på mig men ignorerade. Blev för full, min man (som också druckit men inte lika onykter som jag) blev arg vilket i sin tur ledde till att jag fyllegrinade hysteriskt på väg hem. Och sedan, skammen... Ångern. Så pinsamt att jag ska bli så där. Patetisk. Och stackars min man som ska ta hand om mej i det där skicket. Så nu har helgen varit fylld av skam. Gör den någon nytta? Ja alltså ånger är ju bra att känna, att be om ursäkt för sitt beteende och vilja göra allt för att undvika liknande framöver. Men den här tunga skammen när jag känner mig som den sunkigaste människan, så korkad och patetisk. Den skammen är väl lite meningslös. Jag är väl egentligen inte den sämsta människan på jorden bara för att jag har ett problem. Men det känns så. Ja, jag vet inte. Nu är det bara att göra omstart och minnas hur bra det har gått innan det här. Jag måste lyssna mer på de tydliga signalerna och inte ignorera dem. Men det känns ändå tungt.

Ja, ett steg i rätt riktning är ju att hitta hit. Du söker en förändring vilket är bra. Visst är det sjukt att man kan hamna på bolaget trots att man har bestämt sig för att inte gå dit. Fattar inte hur det går till..
Tankarna bara ändrar riktning och plötsligt är vinet inhandlat. Lånat i mitt fall igår. Hade bara några glas kvar i boxen och då ringer jag min syster och frågar om jag fick låna en flaska trots att jag hela dagen sagt till mig själv att jag inte ska dricka alls. Tänker att jag ska bara ska dricka på helgerna men lyckas inte med det heller. Suget är så starkt. Har liksom inte fattat heller att det är abstinens. Har trott att jag har valt att dricka liksom. Inte att jag MÅSTE dricka för att lindra ett sug. Hoppas att du klarar av att skippa bolaget imorgon. Detsamma gäller mig. Vi får kämpa på. Har vin i hemma men det är ju lätt att avstå idag då jag är bakis... Måste hälla ut vinet såklart.
Vi håller ut!

Ja, jag är rätt öppen med några i min närhet om mitt drickande. Pratar mkt med min vuxne son som många gånger uttryckt oro över mitt drickande. Alkoholkonsumtionen är rätt hög både i mitt jobb och bekantskapskrets tyvärr.

Har druckit minst en flaska vin per dag nu i över 4 månader. Varje söndag intalar jag mig själv att nu ska det bli ändring på detta men nog fan kör jag förbi bolaget redan på måndagen på väg hem från jobbet och köper en flaska eller två. Nu orkar jag inte hålla på så här längre. Gissar att ett steg är att jag hittade den här sidan och ser att det finns fler i samma situation. Det svåra är att förstå varför jag gör så här. Har bra jobb, familj och hus. Ändå så håller jag på att långsamt på att förstöra allt.

Hallå!
Undrar bara hur du mår?
Hoppas du mår bra!!

Jag ska verkligen inte ropa hej för jag har själv druckit till sista droppen trots att jag bestämt motsatsen.
Men så länge vi försöker så är hoppet högst närvarande.
Hur ser det ut runt omkring. Har du vänner/familj som du ventilerar med?

Går inget vidare för mig tyvärr! Drack alldeles för mkt igår fast jag bestämt att inte dricka alls. Mår inget vidare idag förstås. Ska satsa på en vit månad. Äta sunt och skippa alkoholen. Kommer förstås inte bli lätt men det måste bara gå. Vill/måste sluta helt men måste nog ta små steg i taget. Har försökt tusen gånger förut och misslyckats. Är ju här igen? Tur att det här forumet finns!

Först köpte jag dunkar. Det var det som fällde mig tror jag. Sen blev det en delad vinare till fredagen. Sen en. Sen en till lördagen. Sen en på torsdagen. Sen kom jag till insikt. Nu på sistone ransonerar jag och köper 2 små tetror eller 1 liten tetra och en halflaska. Det blir ett perfekt rus. Ibland räcker 2 små tetror. Det vet jag aldrig innan. Jag dricker det fort fort. Första glaset sveper jag och andra nästan också. Att sippa på glaset är inte för mig. Ruset vill jag åt.
Sista halvåret har jag börjat bli kreativ. Gömma vin. Kolka i mig snabbt i sovrummet. Längta och planera.
Usch. Vilket slöseri. Ändå när jag skriver det här tänker jag. Ååå vad underbart. Imorrn är bolaget öppet. Jag kan smyga ner 2 småtetror. Ingen märker och jag kan få ro.
Suck! Dag 4 jobbig. Satsar på dag 5 då

Det som kändes okej när jag vaknade blev en skitdag. Det har krupit i hela kroppen av längtan efter vin. Har kännt mig så himla nedstämd. Ändå gjort trevliga saker med barnen och hemma. Men tankarna på vin har legat som ett lock över dagen.
Till slut köpte jag några folköl. Och chips. Aaaaah.... nu tänker ni nog att ajajaj ett återfall men jag känner inte så för öl har aldrig varit min trigger. Får inte alls samma rus och längtar aldrig efter öl.
Pratade jättemycket med min man idag. Försöker bena i orsakerna. Skönt.

Du har förstås helt rätt i det du skriver. Man måste helt enkelt byta strategi. Inte klampa vidare på sina gamla dåliga stigar som bara går i cirklar. Jag säger till mig själv att jag vet att jag är alkoholist och har problem men inser inte riktigt vad det innebär. Man liksom höjer sin egen tröskel för vad man accepterar i sitt beteende. Lurar sig själv att man är ok. Hoppas att jag kan uppbåda kraft att ändra det nu. Är en riktig alkoholiserad alkis idag. Imorgon är jag bara lite alkis och nästa dag tror jag att jag bara har svårt att tåla alkohol osv. Självförnekelsen är stark. Borde verkligen be om hjälp. Både i medicin- och samtalsform. Ha en fin kväll du med!

Ja problemet är väl att man börjar om men man kör samma metod varje gång och det är dömt att misslyckas. Drivkraften finns men viljan, den genuina viljan måste infinna sig och det är den svåraste biten. Om man testat att vara alkoholfri en månad men misslyckats så måste man nog byta strategi. Söka hjälp hos sjukvården, kanske gå på AA, kanske testa medicinering, kanske besöka en beroendeterapeut, kanske byta vänner (om de är festprissar). Ja det finns många olika vägar att gå om man VILL.

Vet själv hur det var för mig. Jag ska klara detta utan hjälp. Gick åt skogen. Måste söka sjukvård, gick bättre, Började på AA gick ännu bättre. Börja med medicinering av antabus gick bäst. Då kan man inte dricka och man behöver inte tänka på det.

Varför började jag inte med antabus med en gång? Ööööhh det är ju för alkisar, det är ju inte jag, eller jo det är jag ju. Kan inte motstå att dricka om jag fått något i mig. Dricker så man blir dyngrak, hamnar i fyllecell. Jo tack nej jag har inga problem. Det har har varit det svåraste för mig, att erkänna att jag är beroende. Återfalll har jag fått men det är längre mellan dessa och jag känner en stolthet trots detta. Hoppas att du tänder av och börjar fundera över din nästa strategi att lyckas för du verkar jag inse problemt.
Ha en fin kväll
Aeromagnus

Alltså, 1500kr! Vad mkt pengar det blir när man börjar räkna efter! Bra gjort av dig att verkligen lägga undan dom pengarna. Har många gånger tänkt att jag ska göra det men inte kommit till skott. Grattis till dina 10 dagar också. Dom är väl säkert mer värda än pengarna. Har själv haft korta och längre uppehåll och vet hur himla bra man mår. Efter en tid tänker man att nu är jag nog "frisk" och kan dricka bara lite. Idag är det ju inte ett dugg svårt för mig att låta bli eftersom jag drack som en galning igår och känner mig fortf bakis men vet att om ett par dagar så är alla negativa tankar om alkohol som bortblåsta. Har inga direkta råd om hur man kan lindra suget men tänker att det kan vara bra att alltid ha ett glas med nån form av dryck tillgänglig. Alkoholfri då förstås?. Man ska väl inte vara för sträng mot sig själv i början heller utan unna sig lite gott i måttliga mängder. Frukt eller godis eller vad man nu gillar. Det är ju ett starkt gift som ska ut ur kroppen så det är klart att man mår risigt.
Men vi kan väl ändå konstatera att alkoholen gör att man känner sig ännu risigare.

Många tränar, yogar, mediterar, osv beroende på intressen. Jag tittar ofta på dokumentärer om alkoholism, om människor som klarat eller inte klarat sig. Det finns mycket på Youtube, svt play osv. Det ger mig igenkännings-känsla. Där ser jag vad som händer om jag fortsätter missbruka a , vad som händer med min omgivning, min kropp och själ. Jag unnar mig godsaker frukt bär goda a-fria drycker. 10 dagar är jättebra Tuffsig!!