Senaste kommentarerna i forumet

Han tar antabus......han är på sin andra vecka

Hej! Du har hamnat i en besvärlig situation eftersom du har känslor för honom men du vågar eller vill inte kontakta honom. Möjligen hör han av sig när den värsta skulden och skammen lagt sig. Han kanske skäms nu när han är ren eller vet du om han är ren? Är du säker på att han inte dricker? Kan inte ge dig något annat råd än att ligga lågt ett tag till.

Det fixar inte jag. Har jag upptäckt. Överhuvudtaget fixar jag inte att ha NÅT hemma som kan kategoriseras som alkohol eller "något gott". Jag bara äter och dricker upp det. Så stort lycka till i kväll och nu vet du ju hur du reagerar.

Kram på dig, J!

/L

... till lugnet, ron, tystnaden. Var så galet mycket på jobbet i dag och när man har ont i både mage och skalle känns det på extra mycket. Mitt i alltihop kom Den Hjälpbehövande Kollegan. Nu har jag tagit som regel att vara väldigt återhållsam om såväl mitt umgängesliv som arbetsliv här på forumet (tänk, gud förbjude, om nån duktig på att lägga ihop två och två ramlar över min tråd) men såna här Hjälpbehövande Kollegor finns ju på varje arbetsplats. I alla fall så är den här personen i fråga mycket äldre än jag och har dessutom varit anställd mycket längre så från början tyckte jag bara det var smickrande att hen vände sig till mig om det knasade ihop sig. Men nu! Till saken hör att hen alltid frågar om jag har tid men tar sen för givet att det är precis hur mycket tid i världen som helst jag har till förfogande. Döm om min förvåning när jag kläcker ur mig: "Ja, vad är det du behöver hjälp med NU DÅ!" Trodde jag skulle svimma och bita tungan av mig! Samtidigt. Jag brukar inte reagera sådär alls. Och så får jag på en gång dåligt samvete utav bara sjuttsingen och försöker släta över vilket givetvis bara förvärrar situationen... Men alltså, hur är folk funtade egentligen? Finns där ingen insikt alls?

Och nu när Lucas och jag nyss äter middag så ringer en kompis, jag ser det på displayen, så jag svarar med ett "Lena-mitt-i-maten!". Hjälpte det? Nix. Folk, alltså...

I kväll drar Lucas iväg och blir borta till nån gång i helgen. Nervöst. Men jag tror jag fixar det. Får vara mycket här och tända mycket ljus och tänka fridsamma tankar. 34 dagar nykter ska bli fler dagar nykter.

Kram på er alla! Å smällsmackpuss på pannan!
:)

/L

Oj igår var jag stursk minsann, idag har jag fått kämpa för att inte ta en (eller fler) av de iskalla öl som ligger på kylens översta hylla. Min man och ena barnet är på träning, det andra kollar teve. Och jag lagar mat ensam i köket. Efter en hektisk jobbdag. Ett självklart tillfälle att dricka vin, eller öl om vinet är slut. I en timme och 11 min har jag slagit bort tankarna på den där kalla ölen. Suck, det här kommer bli jobbigare än jag trodde.
Har inte heller bestämt mig ang lördagens hockeymatch med väninnan. Ett par glas kanske? Eller flera. Eller inga glas alls. Fattar inte hur jag inte märkt hur mycket tid av mina tankar som alkoholen ätit upp.

Vad jag tänkte skriva var att det är nu som man märker vilka som är ens verkliga vänner och inte bara "festkompisar". Vet med mig själv att jag har varit en sådan som bjudit hem folk bara för att få dricka, vin, öl, whisky, ja vad som helst bara det var alkohol i. Och på samma grunder tackat ja till vilka inbjudningar som helst.
Men inte längre. När jag tänker efter så vet jag villa vänner som jag kommer att fortsätta att umgås med och vilka som jag egentligen inte har något gemensamt med. Sorgset på ett sätt men ändå ganska enkelt och skönt. Ska på disco (en yngre vän fyller år och vill att vi följer med henne som present) för första gången på länge och absolut första gången som nykter! Ser faktiskt fram emot det som ett nytt äventyr ;)

Den tredje vecka utan att han ringer eller skriver. Känns konstigt och mitt liv är upp och ner. Ibland är jag glad, ibland arg på mig själv och honom....Ibland sitter jag och funderar vad skulle jag göra om han skulle ringa till mig och vilja träffas ? Hur skulle jag svara honom.... Skulle jag vilja ha igen det ständiga kämpandet efter att blir synligt och vara på första plats ?
Tror, att han känner sig kränkt av mig ......för vem egentligen skulle inte känna sig kränkt , av att alla plötsligt vet om problemet .
Tror , att jag har förlorat den jag älskar och har inget hopp om oss två tillsammans , men är glad , att jag kanske har räddat en människans liv.

Håller med dig PP, jag ser det så här: folk som dricker mycket alkohol (oavsett vad man kallar dem) är ofta mer egoistiska än folk som inte gör det. De ser till sina egna behov. Och om man bjuder in till middag som ursäkt för att dricka så vill man också gärna ha sällskap som dricker som ursäkt att dricka. På så vis får man flera goda skäl att pimpla vin. Och eftersom man dessutom ofta förnekar (och förtränger) att man har problem eller dricker för mycket eller egentligen inte borde eller så, så känns det mycket bättre om andra också dricker även av det skälet - man vill inte ha någon som förkroppsligar sitt dåliga samvete till bords.
Gentemot personer i min närhet som agerar på liknande sätt som jag tycker mig se hos din vän, Konstnären, är jag ganska otrevlig. Jag vill helt enkelt inte umgås med sådana personer för jag tycker de beter sig på ett falskt sätt, ska jag träffa sådana personer ska vi båda vara nyktra och alkohol inte vara något som är aktuellt att prata om just där och då. För mig för folk gärna dricka och bli fulla om de vill det, men de ska låta de som inte dricker få fortsätta att inte dricka ifred. Men det är (som PP också skriver) säkert så att jag har betett mig precis lika djävligt tidigare. Så det är väl lite för att döva mitt dåliga samvete som gentemot alla jag har behandlar illa som jag numera har en ganska tuff hållning mot mitt umgänge.

Hoppas du får en trevlig kväll trots allt.

Kram
/A

…bryter ner allt.
Varför ska det vara så svårt att säga sanningen och ta konsekvenserna av den?

Jag har nu fått information nog att genomdriva skilsmässan. Det blir underskrivet om några veckor när jag är tillbaka på hemmaplan.
Ett helvete är det och har det varit…jag som hoppades så länge på en vändning. Jag vet att han älskar mig, på sitt kanske märkliga sätt, men han vänder allt och blir hånfull och obehaglig. Sista han lämnade mig med var nu en vägg nedspottad med snus och att mitt ansikte bara är en del av helheten. Syftade på mina skavanker och övervikt. Jag tror han måste trycka till eftersom jag ofta får positiv respons. Elakare människa har jag däremot aldrig träffat i mitt 50-åriga liv. Hans "bästis" är en silikonbimbo som aldrig gjort ett handtag i sitt 45-åriga liv men som han kallar rejäl.

Snart kommer slaget om mina besparingar, mitt hem och oas. Allt jag byggt och bygger upp för mina barn och barnbarn ska få bättre start än jag haft. Nåväl, svårt kalla det läropengar men nu har jag hittat paragrafer och en advokat som hjälper mig, sen får vi se vilka drag han drar. I slutändan är det alltid jag som blir betalningsskyldig om han krånglar, han har ju inget ekonomiskt utrymme men mängder av hat och alla i hans släkt är pengakåta… FY fan för detta!!!

Visserligen har jag själv varit borta ett tag, men jag undrar ändå hur det går för dig.

Hoppas att det är lite bättre.

Kram

Jag tänkte på dig och ditt alias. Nu när du har det så himla kämpigt, vilka är dina framtidsdrömmar?

Det kanske inte blir en nykter framtid med honom och jag är rätt säker på att han kommer att fortsätta som vanligt med den här nya kvinnan, men hur är det med DIG? Vad ser du framför dig?

Fundera på det.

Så där sa min man också "jag kan vara nykter si och så länge". Det visade det ju sig att det kunde han inte. Det är väldigt få alkoholister som kan "dricka kontrollerat", även om det är vad många önskar sig. För sluta vill de ju inte!

Visst, ge det tid, men det är ändå han som måste fatta beslutet och du måste låta honom göra det.

Är det inte det du gör redan?? Jag tycker då att det låter som det. Du gör verkligen ALLT. Det är väl skönt om han inte beter sig så illa mot dig längre, men det du och barnen skulle behöva är lugn och ro. Det tror jag bara ni får när allt det här är klart.

Fortsätt kämpa, men det finns en gräns för vad man orkar med och jag hoppas att du inte kommer dit.

Kramar!

Visst är det fantastiskt när man får de där insikterna??! Hur lurad och bedragen man än känner sig, så ska man se det positivt tycker jag. Lär dig nåt av det här nu, ta vara på möjligheten du har fått!

Kram

men du skriver det själv - hur länge ska du ge det? Och hur många svek har han gjort som du inte egentligen inte ens förstått?

Ta hand om dig, gå på alanon-mötet och tänk på dig, vad du vill och behöver!

Jaa du, Ullabulla - exet är inte ens överjävlig mot mig längre.
Men titt som tätt berättar barnen om saker som visar på hur hans beteende med att manipulera och hjärntvätta fortsätter
Jag tror att jag måste köra på detta, och det är ju inte säkert att det går igenom ändå, och som du säger - lugnar han sig så kan vi häva det...

Älskade barn... om jag kunde skulel jag vända ut och in på mig för att de skulle ha det bra...

Hej PP! Vill bara tacka för ditt insiktsfulla inlägg i min tråd. Det betydde mycket för mig. Jag har en vän som är insiktsfull istället för full. Ja flera vänner faktiskt. Den senaste månaden har varit tuff för mig. Mannen och jag försöker byta/sälja/deala en stor bostad till två små. Det går inte bra. Var ska jag bo? Ja, just nu i katthemmet, men sen då?

Sen jobbet då? Avskyr det lika mycket som i våras när jag sa upp mig. Sen tog de ju tillbaka mig eftersom jag är en stjärna? Men just nu känns det inte som läge att byta jobb. Överklasstanten är beroende av en fast lön. Sluta leva på mannens. Alkohol går bort men jag har börjat få andra morbida tankar. Funderar ofta om vad livet går ut på? Vad jag vill? En gammal båt låter inte helt fel. Segla bort det onda liksom.

ForeverFia

Nu på morgonen.Nu har jag fått mig en tankeställare till.Trots att han var rejält på fyllan igår så luktade han inte ett jota idag.Darrig och nervös förstås men luktade inte.
Han brukar lukta som en hel spritfabrik dagen efter.
Hur många år har han då tagit återställare på natten/tidig morgon utan att jag anat det.Finns det någon undre gräns för ens egen dumhet som medberoende?
Förmodligen släpade han sig in till byn för att fylla på förrådet med ny alkohol.Ska INTE kolla om det är sant ikväll.Alanonmöte istället får det bli.
Ha en bra dag därute alla :)

I yngre dagar (när budgeten var mindre och alkoholhalten inte viktig) Drack jag då och då Campari med Tonic Water eller färsk apelsinjuice. Kanske var en fördrink som man såg som något "för tjejer", och om jag ska vara ärlig var det nog mer min dåvarande hustru som tog den. Jag tog kanske exempelvis en GT istället (med dubbel portion G)
Eller en ganska stark anisette (Pernod, Ricard etc.) Då blev man ju lite yr i bollen, vilket var eftersträvansvärt.

Nu har jag återupptäckt "bittern" den då det gäller att hitta lite goda alternativ i livet. Dock med alkoholfri San Bitter från Bolaget, och juice från Coop. Eller lite Tonic Water istället.

Läskande, bittert, prisvärt och gott. Drog i mig två stycken i går kväll :-)

//PP

Det verka först mycket konstigt att inte förstå när det gäller nödvändigheten för dig att inte dricka. Men visst, vi kanske skulle ha gjort samma sak? Med alkoholproblem och förnekelse, och den konstiga verklighetsbild som det leder till, så är det kanske inte så konstigt ändå. Hon har ju säkert sina egna alkoholproblem (tror det är samma väninna du tidigare skrivit om?) och då förstår jag vad hon tampas med. Du kan ju tryggt känna att du nu har insikter som hon tyvärr ännu inte delar med dig. Vissa saker kan man kanske bara förstå genom självupplevd erfarenhet? Du är ju nu vinnaren Konstnären!

Kanske kan nästa träff ske över en lunch istället. Att bjuda till fredagsmiddag är ju den alkohol-svages biljett till sitt eget drickande. Afternoon tea med massa bakelser är ju lika trevligt ;-)

Ta vara på dig!

//PP

som ligger här över min stad. Efter en stunds meditation är jag ganska redo för den nya dagen. Måste ta det lugnt, en liten stund i taget. Drar mig för att gå ut med hunden som har börjat löpa, hanarna är galna efter henne och hon vill gärna vända rumpan till dom. Matte är stenhård här är det celibat som gäller. Skulle aldrig kunna ta hand om ett tiotal valpar i en lägenhet. Lite småtjurig är damen oxså. Jag är bjuden på middag i morgon kväll till en väninna som tack för att jaghar hjälpt henne med en del grejer. Nu kommer mitt dilemma hon ringde igår och skulle handla hem vin. Frågade då om jag inte ville dricka ett par glas vin med henne. Trots att hon vet om hela min resa ner till avgrunden. Kände att jag blev upprörd, och sa lugnt till henne köp en flaska alkofritt rödvin till mig. Men va då blev svaret dom kostar väl lika mycket som ett med alkohol. Kände ilskan bubbla till i mig och sa det duger med kranvatten. Jag får helt enkelt acceptera att hon inte tagit något till sig. Kanske sista träffen, vet inte ännu men tycker inte att jag ska behöva förklara för en som redan vet. JAG BLIR SÅ TRÖTT PÅ VISSA MÄNNISKOR SOM INTE FATTAR. Men jag ska prata trams i ett par timmar och sedan gå hem nykter och klar i huvudet. Varför såg jag själv på nyktra människor som tråkmånsar för det gjorde jag. Livet är fullt av överraskningar.
Kram alla
Konstnären

Hej,

Jag har alltid haft svårt att kontrollera alkoholen och blir väldigt dryg och sarkastisk om jag stör mig på något. Det kan vara något jag stör mig på som nykter. Jag träffade en mycket fin snäll härlig tjej som jag var tillsammans med i 10 veckor ca. Efter 4-5 veckor kände jag att hon tyvärr inte var den jag hade hoppats på men samtidigt hade jag väldigt starka känslor för henne. Jag pratade med henne några gånger som nykter om detta och kände inte att hon kunde ändra på sig. Det gick inte. Under de första 4-5 veckorna kunde vi dricka, det var mycket under den underbara sommaren men hanterbart. Däremot efter dessa 4-5 veckor blev jag extremt frustrerad då jag omöjligt kunde göra slut för att jag var så otroligt kär och förälskad i henne samtidigt som jag visste att jag inte ville vara tillsammans med henne. Jag drack mer och mer och började även bli väldigt dryg. Tills slut självklart efter ytterligare 4-5 veckor så hade hennes känslor dämpats med tanke på mitt beteende och hon gjorde slut. Jag är totalt knäckt känslomässigt både för att det tagit slut (vilket jag skulle varit iaf) men även av extremt dåligt samvete för att jag sårat så pass mycket så hon tog steget. Detta beteende bottnar självklart i dålig självkänsla tyvärr vilket jag måste arbeta med.