Senaste kommentarerna i forumet

Din kompis måste ju ha ett djävulskt ångestpåslag hela tiden. Försöker fly från sig själv 24:7. Har han ingen vårdkontakt av nåt slag? Samtalskontakt? Medicinerar han? Låter helt galet jobbigt för alla inblandade...

/Lena

Han har redan sökt sig vidare till både mer fyllesugna kompisar, och i supit i ensamhet. Ibland har jag supit till det rejält bara för att ha få ha kul med honom. Men oftast har jag dissat alkoholen.

Åh fy fan vad sorgligt. Det finns ingenting jag kan göra på vägen innan jag backar några steg? Tex säga till honom att jag säger upp min vänskap med honom? Så han kanske får sig en liten, pytte-liten tankeställare?

Finns inget råd man kan tipsa anhöriga om?

... den kommande nykterheten på något annat? Jag tänker på dig som ska bli pappa. Jag har inga barn och planerar ärligt talat inte för några heller men jag googlade och hittade en sida där man ser utvecklingen på fostret vecka för vecka:

http://www.babyvarlden.se/Gravid/Vecka-for-vecka1/

Man kan lite tänka sig att du och lilla pyret växer tillsammans. På var sitt håll men ändå ihop, så att säga. Kanske tomhetskänslan låter sig distraheras lite också då.

Just det, nu är du inne på dag tre. KÖR BARA PÅ! Låt det bli dag fyra också. Det här slarvdrickandet är ju bara för förkastligt.

Kram på dig, 79:an!

/L

Jag firar med en snus!

Efter tre dagar börjar det släppa det värsta iaf. Kämpa på. Fundera sedan på mitt råd så slipper du tänka på att kunna dricka

Lena: Idag är det då tredje dagen, har haft en bakfylledag och en nykter dag. Rastlösheten och tomheten känns fysiskt som ett spritt i benet och som en jagad oroskänsla och samtidigt tristess mentalt. Idag har jag inte druckit något utan åkt hem och läst en bok istället.

Magnus: När du säger periodare tänker jag mig en person som i perioder dricker hämningslöst, det har jag aldrig gjort. Men visst, mina allt tätare nyktra försök och allt mer alkoholindränkta perioder där emellan skulle ju så att säga precis sluta där om man extrapolerar. Tack för tipset om att ha något planerat, träning hjälper för det fysiska rastlösheten men inte för känslan av tristess/tomhet.

Och, fånigast av allt, jag sitter och rationaliserar järnet. Skall åka utomlands om några veckor och hälsa på en god vän jag inte träffat på länge. Han kommer bli besviken om jag är nykter det vet jag (så bra känner vi varandra). Jag vet ju rationellt sätt att jag inte skall ta hänsyn till det, men det tar ändå emot.

Hej Bältdjuret!

Du kämpar på och ger inte upp, verkligen stegar framåt med nya tag, starkt. Jag funderar lite över det du skriver om hur du mår, gällande abstinens finns medicinsk hjälp att få för att skydda kropp och hjärna och samtidigt slippa må så dåligt man kan göra. Tveka inte att höra av dig till vården om du mår mycket dåligt.

Rosette
Alkoholhjälpen

Tack Lena...
...Vad gullig du är !!! jag ska verkligen försöka tänka så
Kram

Tyvärr sa min erfarenhet detta. Nu tycker jag att du ska backa några steg och bry dig enbart om dig själv.

Ja, jag vet. Blev lite carried away där ett tag. Får såna här "allt-ramlar-bara-ner-i-huvudet-på-mig-helt-plötsligt"-anfall ibland... Jag önskar så att jag vore en sån här robust atlantångare som bara tuffar på i vågsvallen. Men det är bara att fortsätta, på mitt sätt som du säger, i min takt. Så får det bli. Bastapunkt.

... när jag såg detta ditt senaste inlägg om att du skulle vara en andra klassens människa. Lyssna nu noga på mig: Du Är En Fantastisk Människa I Dig Själv.
Så. Du är INTE en andra klassens. Du är av förstaklassvirke. Punkt slut. Comprende?

/Lena

Tack stingo
Jag hoppas att vi kommer att kunna gå och prata med någon utomstående!! Just nu känns allt bara hopplöst.

Skål på den saken. Jag dricker tonic-soda.

Tack för ditt välkomnande. Senast så ansåg jag att jag skulle klarade av det ganska lätt och glömde efter ett tag bort alla uppoffringar och hur bra det faktiskt gick. Jag får helt enkelt leva med att veta att det kommer aldrig bli bra om jag inte lägger ner helt. Ska även bli mer aktiv här och försöka dela med mig så mycket jag kan av min process. Absolut, och jag är helt säker på att det kommer gå bra så länge vi båda verkligen vill. Jag måste även lära mig att ta hjälp från andra. så tack för dina ord dom värmer och hjälper.

/Eureka

Tufft att höra anhörig perspektivet det är klart att jag förstår att det är tufft för honom också. Det jag bara blir så ledsen av är att jag helt plötsligt blivit en andraklass människa. Min man och hans familj skäms för mig och tycker det är så skamligt och "vad ska folk säga ". Som tur är har jag mina systrar som och min far (min mamma klarar ej heller av detta ) som ställer upp och tror på mig och har samma respekt för mig som dom alltid haft.

... av din man, att dra ned ditt eget val och försöka ersätta det med ett yttre krav. Du gjorde helt rätt, som tog tillbaka initiativet. Bara så kan du (och ni) lyckas.

Välkommen och lycka till. Du vet det säkert redan, men att inte dricka är bara början. Tror du att parterapi kunde vara något för er? det låter för mig som om också din man kanske har en del egna saker som tål att tittas på?

Hej och tack för era kommentarer, de betyder mkt för mig.

Har haft en dålig/konstig ångestladdad känsla i mig både igår och idag, kanske värst igår men den ligger kvar än. Lite ovanligt för mig då det var drygt en vecka sedan jag drack..

Igår kände jag att jag låg och funderade mkt på min "suparkarriär" och hur mkt den ändå ställt till för mig. Det finns nog så många där ute som bara sett den dyngfulla personen och faktiskt tror att det är den jag är. Kanske är det också den jag är? Vill inte tro det dock..

Tycker också att det är jobbigt att se sin sambo nere, grubblandes om framtiden. Jag vet inte om det vore bättre att bryta och ta kampen själv, kanske vore det enklare!? Samtidigt känns det som ett svek då hon stått vid min sida och verkligen försökt få mig på rätt spår. Eller så gör jag bara en tjänst där hon får börja andas och leva sitt liv på riktigt. Vi är ju inte så gamla än.. Kanske bör jag hitta mig själv innan jag förbinder mig till någon?

Min strategi framöver ska vara att fokusera på saker jag kan göra utan alkohol och INTE fundera på om jag kan eller inte kan dricka. Så less på den där skiten att jag bara vill spola ner den i h-vetet. Men samtidigt finns alltid tanken där att på den resan lr på den helgen, bla bla bla.. Låt mig va.

Ryck upp mig nu och Må bättre. Det är mitt liv och jag bestämmer, ingen annan. Gör något bra av det och sluta svika folk.

Rörigt inlägg från en rörig skalle, sry för det men så fick det bli ikväll.

Kram till er alla!

/MåBättre

Vafan Stingo, kan vi inte låtsas om som att de inte finns bara för idag? :)

Jag tycker också den är fin. Dessutom tror jag att det är precis avhållsamhet som får dig att må bra. Njut av det, tyvärr kommer det också sämre dagar.

Vad är det där för fånerier, Nyman?

Var och en på sitt sätt och i sin takt. Kanske känner du sorg ännu en dag, kanske inte. Men du är verklig och din nykterhet med. Basta.

Instämmer helt med tidigare skrivare. Jag tror du måste försöka stänga av känslorna och bara handla. Ett steg i taget mot ett bättre liv. Jag tror det där samtalet när ni kommer överens och hjälps åt att lösa detta tyvärr inte kommer hända. Han ser nog inte att han har något att vinna på det. Att göra livsavgörande val för att kunna leva ett tryggt liv kan aldrig vara egoistiskt. Dina barn kommer att förstå att du inte hade något val. De är ju fullt medvetna om deras pappas missbruk och vad det innebär för dig. Hoppas att banken kan hjälpa dig med dina frågor. Du ska inte betala för ett hus du inte bor i. Han ska i så fall köpa ut dig om ni inte säljer. Skönt att höra att du får bra stöd på beroendecentrum. Kram och kraft!

Bra val och bra skrivet. Hopp och tid kan vara jobbiga saker att handskas med.

Är att de dömmer och pikar. Det kan jag iofs förstå för så skulle nog jag också reagera men det kan få motsatt effekt. Din man är sviken och det kommer att ge med sig men jag tycker nog att han ska känna lite stolthet att du gick ditt för det kan inte vara lätt. Vet själv första gången men det var så bra att jag gick dit igen och igen. Förklara för honom att du kommer göra allt som står i din makt men att de enda kraven som kan ställas är från dig själv och det är din vilja. Styrkejramar

Snubblade precis in på en blogg vars författare för ett tag sedan valde ett vitt halvår. Hon skriver i ett antal inlägg (scrolla längst ner på sidan så att ni läser dem i rätt ordning) om hur hon fattade beslutet och hennes iakttagelser under resans gång. Så intressant, inspirerande och stor igenkänning. Läs vettja!

http://thebarcelonadiary.wordpress.com/tag/ett-vitt-halvar-2/