Senaste kommentarerna i forumet

...tack, känner redan små doser då och då av nytt slags välmående så längtar till jag kommer upp över 10 dagar. En liten fundering: jag känner mig rätt säker på att jag kommer fixa 21 dagar nu men sen har jag inte tänkt längre. OM man skulle dricka öl en kväll efter längre uppehåll, blir det lika jobbigt att komma tillbaka till nya 21 dagar? Nu kanske jag hänger på heddali året ut men måste erkänna att mitt drömscenario vore att kunna njuta av dryck i sociala sammanhang och ej så ofta. Men ska skynda långsamt nu. Idag blir en bra och vit dag.

Hej!
Jag har 2 barn, 4 och 6 år. Deras pappa (mitt ex) missbrukar alkohol. Jag kan känna igen mig i det du beskriver. Oro, du börjar påpeka hans drickande, osv.
DIN känsla av oro är absolut inte fel! Men som någon skrev, du kan aldrig "få honom att ändra beteende". Tyvärr. Jag trodde nämligen det i min relation till mina barns pappa.
I vår relation blev detta en stor konflikt. Jag försökte kontrollera hans drickande (och annat beteende). Och kämpade stort med att "få honom att ändra beteende".
Vi separerade för 1 år sedan och han har kvar sitt missbruk (han har dock viss insikt i sitt missbruk och har periodvis gått under behandling med antabus).
Jag märker nu att hans beteende fortfarande påverkar mig trots att vi inte lever ihop längre.
Det jag vill förmedla här är, som jag nu jobbar med, är att acceptera att du är maktlös inför hans beteende. Fokusera på hur du mår bra. Hur vill du ha det för att du ska må bra i er relation?
Faktumet att ni, som vi, har barn ihop gör självklart det hela så mkt svårare och mer komplext. Oro för barnen. Du skriver att du inte vågar lämna honom med barnen? Den oron känner jag starkt med dig för. Där upplever jag det svårt, när är ett drickande "skadligt för barnen". Var går gränsen? Mkt svårt för en mamma som "står bredvid".
Berätta gärna mer, hur det går.
Kram!
ak

Du är en inspiration, känner igen mig så mkt i det du beskriver med jobb, resor, streaming med mera. Längtar till jag når lika många vita i rad. Bra jobbat!!

Ja tänk, snart 3 år sen. Usch va låst jag kände mig då, trodde aldrig jag skulle komma därifrån. Men tack vare min hjälp, som var soc, så är jag det nu.

Det låter som om det verkligen skulle passa mig också! Jag ska verkligen ta tag i det och se om det finns här.

Jag har ju fuskat lite känns det som, eftersom jag inte har haft nån kontakt med honom så har jag inte lärt mig att hantera dom känslorna. Jag fick bara en paus från livet och nu när jag är tillbaka så måste jag lära mig hantera känslorna. Och för att lära mig det måste jag ju utsätta mig för honom. Förstår ni? Men jag är så rädd för mina känslor och för hans känslor!

Ja klarade gårdagen! Men blev förkyld i natt. Samband? Hursomhelst ska jag vara n idag med:-)

och grattis till 33 dagar.

Börjar dag 4 nu efter liknande mönster som du Jochen. Också sjukligt trött med typ bakiskänslor. Nu tar vi dag 4!

i alla fall. En av de hypoteser jag har haft beträffande min onda fot har varit att den är full med metastaser och att jag kommer att dö innan jag hinner flytta till mitt nya hus. En annan har varit att dom skulle bli tvungna att amputera foten. Jag har redan klurat ut hur jag ska modifiera protesen så att jag kan fortsätta köra min sportbil. Det visade sig vara hälsporre. Obehagligt men behandlingsbart. Klar antiklimax. Jag vet inte varför jag gör så där, kanske är det djävulen på min axel som ser sin chans: "om du ändå ska dö så kan du lika gärna dö full".

En eloge till vår vårdcentral är på sin plats. Efter medias alla domedagsskriverier om vården på sistone så förväntade jag mig en månadslång väntan men en och en halv timme efter min första telefonkontakt med dom hade jag träffat en läkare och fått min diagnos. Den personal jag träffade var trevlig och effektiv och läkaren pratade svenska. Nu pratar jag inte om nationalitet utan om det faktum att han inte svängde sig med en massa oförståeliga latinska termer utan förklarade så att t.o.m. jag förstod.

Heddali skriver i sin tråd om hur man ställer orimliga prestationskrav på sig själv. Jag gör samma sak, varje gång jag känner att jag är på väg att klara en uppgift så höjer jag ribban. Jag ger aldrig mig själv chansen att bara luta mig tillbaka och njuta av en framgång. Det där innebär att jag lever med en konstant frustration som jag tror kan vara en av mekanismerna bakom mitt missbruk. Jag behöver nog sätta upp delmål i livet, och inte sätta nya förrän jag uppnått dom gamla.

En övning jag ska göra för att komma tillrätta med min hälsporre är att stå på tå på ett trappsteg med hälen hängande utanför och göra långsamma tåhävningar. Ett tips: om man har en fernissad trapp utan halkskydd så är det inte tillrådligt att göra detta på det översta trappsteget.

Ha en skadefri dag allihop!

Nu fortsätter jag på min väg med träningen och med att försöka hitta allt som är positivt och som jag mår bra av. Drack fika och åt tårta i går med exmaken och dottern var så nöjd med att mamma och pappa dricker kaffe!
Och jag konstaterade att det är miltals kilometrar mellan våra liv och var det önskedrömmar? Jag vet inte och får fundera mera.

Dag 33 torsdag, finns inget som jag direkt vill skriva mer än att påminna mig hur underbart livet är utan alkohol.

Vad kul att läsa att du har fixat 100d. Grattis.

är det nog som krälar runt i vårt inre och vill förmå oss att dricka alkohol:

http://tv.aftonbladet.se/abtv/articles/136690

A-demonen personifierad!

Blir lättare att bekämpa detta monster om man har en bild av den.

Jullan65. Ja, kaffesörplande och lite piprökning är inte fel.

LenaNyman. Ja, jag är åtskilligt mycket mer tålmodig som nykter. Tänker tillbaka på när man hade så bråttom till glasbanken efter återställare, att man var andfådd och stirrig. Och sedan inte orkade vänta tills man var hemma, utan stannade bakom någon husknut eller i någon gångtunnel, och tog de första slurkarna. Usch, vilket liv! Skönt att slippa det nu.

Kaptain of my soul. Hej! Du är väl ny på forumet? Grattis till 11 dagar. Du får vara uppmärksam och på din vakt nu en tid. Det brukar vara lurigt efter några veckor med a-suget. Men du fixar det om du tar ett steg i taget, och är beslutsam. Vinsterna är så otroligt stora utan alkoholen. Inte minst livskvalitén.

Krumeluren. Jo, jag tänker fortsätta på den inslagna vägen. Som jag skrivit några gånger på sistone, så ökar tryggheten med nykterheten nu. Det är skönt. Samtidigt är det lite si och så p.g.a. min situation på jobbet. Vilket gör att jag varken hinner eller orkar skriva dagligen.
Du har själv kommit långt på den nyktra vägen. Det är bra.
Jag hoppas också att de positiva vinsterna du får med det nyktra livet, gör att du kan bearbeta det som är namnet på din tråd, skammen.

Skickar en stor kram till dig.

Just läst igenom din tråd, din berättelse om din situation och alla kloka svar du fått.
Önskar dig lycka till i din nystart och håller tummarna att det går lugnt och städat till.
Varma hälsningar
//PP

Det är något med rollfördelningen hemma. Pojken vaknar på natten och gnäller efter mig, samtidigt som mannen klagar och ropar på mig.

Han behöver sova när han ska jobba, och sova när han har ledigt.

Hallå!

Jag går upp och tar hand om nedkissningar, mardrömmar, kräkningar vare sig jag jobbar, vabbar eller är "ledig".

Men jag ser det som ett ansvar och en plikt, och gör det med kärlek till barnet.

Ännu finns ingen frustration som hindrat den omsorgen.

Vi är väl ( läs min man) av den gamla sorten, kring 50 strecket och från Norrland. Och arbetet är det som ger störst bekräftelse i livet, tror jag. (Ja, kanske inte för mig...)

.....

Är riktigt imponerad av ditt icke drickande, vill egentligen bara säge det!
Fantastiskt bra jobbat och härligt att du delar med dig, det inspirerar☀️??

du har en plan och det är det absolut bästa! Du är ju medveten om vad du vill/inte vill och verkar ha disciplin, vilket är fantastiskt!
Tror ändå att det enda raka är att köra på en totalt vit period, Eller kanske inte vit period men iallafall som du redan nu bestämt dig dvs för att att inte dricka alls nu på jobbfesten nu på fredag, du kommer bli så fantastiskt stärkt av det när du klarar det?.
Tro mig, har varit i samma sits och det funkar alldeles utmärkt att be om en alkoholfri mojito, el alkoholfri cider/vitt vin etc, och kollegorna är antagligen så upptagna med sitt/berusade att de inte märker att du kör alkofritt, inte för att det spelar nån roll men i början/vissa sammanhang kan det kännas skönt att inte "blotta sig" med sitt alkoholfria val.
Jag känner verkligen med dig, vet att efter en nykter kväll kommer du må så fantastiskt bra, och efter ytterligare en är du ännu starkare, och det blir mycket lättare att kontrollera suget. Önskar dig lycka till ❤️

Sjutton dagar avklarade..

Men när ska jag sova? Snittar tre timmar per natt och har gjort det i cirka en vecka.
Första nyktra veckan sov jag bättre.
Trött på dagarna men med lite fixarglädje i kroppen ändå.. Pigg från 22:00 till 03:00 eller framåt 4. Somnar och vaknar till och från, går upp vid 8?

Ja!! Det är underbart att vara nykter. Slippa ha hjärtat i halsgropen när telefonen ringer eller när man ska iväg med frugan och storhandla under rusningstid, bakfull och ångest på Ica är inget man vill återuppleva.
Kämpa på och lycka till, fortsätt att skriva.
Vädra dina tankar om du känner för det.
Här är det ingen som dömer en, och det är väldigt skönt.
Har man gjort tokiga saker på fyllan finns det alltid någon som är värre?

Bort dubbelinlägg?

Finns väl en hel del litteratur inom området? Alkoholvetenskapen är lite oense om vad som är möjligt för en Alkoholist. Hoppas iallafall att du lyckas nå ditt mål. Huvudsaken är att man mår bra och att omgivningen orkar med en..
För mig finns nog bara en väg och det är total avhållsamhet.
Vet att det kommer bli tufft under Jul, inte för att jag supit mig full då, men jag är så svag för Julöl och en snaps till sillen.

Lycka till o kör hårt

Läget är under kontroll här. Det tyngre anläggningsjobbet har tillfälligt ersatts med snickeri på kvällarna ;-) Hoppas allt är fint med Konstnären?! Tackar Lena ? Dagarna tickar och går. Nu kan dom börja ticka lite långsammare, tiden rusar iväg...
Men märkligt vad tankar kring alkoholen fortfarande ploppar upp. Nästan dagligen fladdrar en liten tanke förbi som har med alkohol att göra. Men inga tankar av saknad. Rafsade runt i dricka förrådet ombord ikväll och fick en av döttrarnas cider i näven. Förmodligen inhandlad av mig, för den var alkoholfri, så den satt fint! De flaskor av rom som jag tidigare tog mig ett glas eller flera av fortsätter åldras och sjörullas. Kanska kan säljas på en auktion någon gång i framtiden, haha.
Ta vara på er och njut av sensommaren!
//PP

För mig är det så att alkoholen kanske lägger en dimridå över mitt dåliga mående så länge jag är full, men sedan kommer det tillbaka med än större kraft. Jag har varit tvungen att ta tag i mitt liv på många områden. Jag mådde verkligen inte bra och fick så småningom diagnosen depression. Troligvis har jag en bipolär sjukdom också... Att må bra när jag är nykter blir svårare och svårare ju mer skam och ångest orsakat av fylla jag måste handskas med.
Utan alkoholen måste jag ta tag i det som det EGENTLGEN handlar om... Min kassa självkäsnla, mina dåliga livsval och mina destruktiva mönster. Ett hårt jobb, men vad är alternativet?

Kärlek till dig! Kämpa på. <3

Känner igen mig i din situation.
Håll dig till din plan! Ta med det viktigaste! Du är inte hemsk. Jag var inte heller hemsk och elak som jag trodde när jag "stack", jag var rädd!
lycka till och tänk på dig själv!