Senaste kommentarerna i forumet

Jag känner så igen mig i din historia, har också några barn med npf och lever isolerat pga deras behov av rutiner och förförståelse. Och sedan en ork som inte finns. Och en ångest för att man inte orkar vara en bra förälder till syskonen.

Jag tror egentligen att problematik med A finns i alla grupper. Jag tror att vi nog lever bara lite mer isolerat.

...rödvin till tacos är ju egentligen bara dumheter. En dålig vana. Igår blev det utan. Mannen och jag pratade lite om det här slentriandrickandet vi hållt på med. Dvs att dricka på en fredag bara för att. Vilket oftast slutat med att han druckit ett glas vin och jag resten av flaskan :( Igår var det som en befrielse att vara utan. Jag saknade vinglaset under tiden vi lagade mat, men inte sen. Efter gosmys med ungarna såg vi ett avsnitt av en serie och käka popcorn. Jag var vaken ända till slutet! Vet inte hur många avsnitt jag sovit bort och haft svårt att hänga med i handlingen... Nu är det lördag och planen är att kolla på film tillsammans med småfolket ikväll. Utan vin. Det ska jag fixa! Önskar er en skön helg!

men ändå inte "avklarad" för den har bara flutit på...Vet inte vad som hänt men det känns som att jag landat i mig själv, drabbats av någon sorts klarhet, insikt eller ja....jag VET faktiskt inte vad som inträffat.
Det bara slog mig att "jag är ok". Behöver inte vara rolig mamma 24/7. FÅR vara trött, tråkig, tjatig ibland och barnen SKA hjälpa till att duka, gå ut med hunden, ta undan sina tallrikar, lägga sina kläder i tvätten o.s.v. Ingen självömkan och gnällande under denna veckan och vilket samarbete vi fått igång.
Gjorde kalops med dottern och hon fick skala potatis och morötter. Oj vad snabbt det gick! I stället för att stå där och göra allt själv, sippa på ett glas vin och vältra sig i sin självömkan. Känner mig lugn och stark och det är så tydligt att mina barn återspeglar detta. Härlig känsla! ?
Mannen började smågnabbas lite i går kväll men det rann bara av mig och jag svarade något avväpnande. Njöt med min bok och en skål smågodis i soffan och sov sedan 8 timmar i sträck, UTAN mardrömmar!
Har en HELT NY känsla i kroppen och inför livet! Måste ha slagit i huvudet under min senaste lilla "bravad". ?
Kramar till er alla!

Han anklagar mig för att ljuga, ha dragit ihop hans familj bakom hans rygg och jag får inte svara klart på frågorna och då blir det därefter och då blir jag en lögnare. Vad jag än gör just nu så blir det fel. Väldigt fel. Vet inte hur jag ska stå ut och jag måste, jag måste jobba i eftermiddag med honom och det går bara inte. Det finns inte att jag klarar av det så vad gör jag?

Mina 2 vuxna barn har båda NPF. Inga utvecklingsförseningar dock, men det tog mycket energi. Dålig nattsömn p.g.a. medicinering som gjorde att sonen inte kunde sova. Isolering p.g.a. att man liksom inte orkade umgås med någon med ett barn som klättrar i bokhyllorna och gungar i gardinerna. ? Ilska mot deras pappa som bara "flydde" ifrån allt...Ny man som försökte lösa det genom ständiga bestraffningar och "rumsarrest". En till separation som följd...
Dotterns dagliga utbrott som kunde vara större delen av kvällen...Hade absolut ingen energi att göra något eller umgås under alla dessa år...Så vinet blev min vän...
Hade varit intressant att veta om förekomsten av alkoholproblem är större bland föräldrar till barn med funktionshinder?

Det är skön läsning!

Att läsa sig till förståelse och kunskap är bra tycker jag, så jag lyfter den här tråden.

:)

Jo, jag tror jag har en annan syn på mig själv. Mindre dömande kanske. Jag ser mina triggers och försöker bli kompis med ångesten, skulle man kunna säga. :)

Skrev ett långt "försvarstal" igår... Tänkte efter och skickade det inte.

Era inlägg får mig verkligen att tänka till! Åh vad svårt det är!

Hittade igår kväll en gammal mess-tråd mellan mannen och mig i början av vår relation. När jag inte visste hans verkliga problematik med alkoholen. Det var spännande läsning. Vår dialog lät precis som nu. Han förnekade att han drack, han höll sig undan och jag ställde "ultimatum". Så länge vi hållt på med denna katt- och råttadans...

Djävulsdansen fortsätter.

Om han tar initiativ till att träffas idag så fortsätter jag. Om han hittar på någon ursäkt, så ska jag stålsätta mig att inte höra av mig förrän han bevisligen visar i handlingar att en förändring är på gång.

Ni ger mig styrka!
Jag är en stark och kapabel kvinna!

Det här kan vara bra att tänka på.

Jo, mycket! Jag har hört andra historier om funkisföräldrar med alkoholproblem på fb, att det tydligen inte är så ovanligt. Jag minns en gång på systemet då jag träffade en bekant med barn som har samma diagnos som mina, hen såg ut som om jag tog hen på bar gärning.Antar att jag hade samma uppsyn. Det fick mig att fundera över varför det är så.

Man känner sig ensammast i världen ibland. Man har godhjärtad släkt och vänner men säger man något så blir reaktionen antingen besvärad eller medlidsam, och båda är jobbiga tycker jag. Jag vill inte ha någons medlidande. Jag vill bara ha oförutfattat lyssnande. Ingen dom eller någon som jämt drar paralleller till sitt eget. För jag blir ju jätteglad när mitt barn gör framsteg, mer ibland faktiskt än när mina "normala" barn gör det. Det blir så tydligt när de gör det. Ändå möts man ibland av de där reaktionerna: besvärande eller medlidande, när man själv är själaglad för att ens barn tagit ett nytt steg. Så nog är man ensam. Ofta.

Skönt att höra att det finns andra!

Hoppas du insåg att tacos funkar utan rödvin. Just tacos tycker jag nästan funkar bättre med öl förresten. Köttfärssås, köttgrytor etc har jag ofta använt som ursäkt för att dricka mitt i veckan. Kanske var det så en gång i tiden att det var smakkombinationen som jag var ute efter. Men SÅ mycket förhöjs ändå inte smaken särskilt inte när man dricker en halv flaska minst. Hittade en svartvinbärsdryck på systemet förrut som faktiskt funkade lite som smakförhöjare. Men de verkar ha slutat med den. Hur som helst det blir en vana likväl som det var en ovana att dricka varje helg o mitt i veckan.

Hallå Leverjag. Någon terapeut är jag inte kan jag säga men en vanlig lite klok människa är jag nog ändå. Det är därför det känts så smärtsamt att dricka trots att man är "medveten". Missbruk "i ett nötskal". Jag håller med, visst är det befriande när andra människor ser nya/andra sidor av en själv. Vare sig det är styrkor eller svagheter.

Kram och ta fortsatt väl hand om dig själv :)

Jo, tacos funkar utan rödvin, vilken skräll ;)
Jag börjar märka i vilka situationer suget kommer, igår: vid matlagning och första stunden då vi satt oss att ära. Sen gick det över! Mysig stund med familjen. När barnen skulle lägga sig var det jordens åskoväder. Så fint att kunna krypa ner och trösta, tills de somnat, utan längtan tillbaka till vinglaset på bordet... wow, nu vet jag verkligen varför jag gör det här! Så, jag förstår det du beslriver Vilja, ett litet barn som somnar i ens knä.., upplevelsen blir avtrubbad av alkohol och barn är sensibla små varelser.
Tack Vilja, detta stärkte mig än mer! Jag har sett dig i forumet och ser din styrka och generositet inför andra.

Hej Solapan. Vem vill inte hålla sig nykter när de läser alla dina uppräknade fördelar :) Vem vill börja dricka när de läser alla dina uppräknade nackdelar. Allt blir så tydligt vad vi har att vinna på ett liv i nykterhet. Jag ska också snart belöna mig själv med en massa kläder. Hellre lägga pengar på såna trevligheter än på alkohol. Tjohooooo för oss! Keep up the good work, alltså!!!!

Vilken bit av dig är det som vill att "han ska vilja ha tillbaks dig"?
Vad är känslan du får, när du tänker i dom banorna?
Är det att känna sig "behövd" (för älskad är det knappast, som du blivit behandlad..)
Är det den där förrädiska "sagokänslan", att det ska bli som på film eller i harlekinromanerna, när den stygge hjälten tar sitt förnuft til fånga och lovar evig kärlek..? ( WONT happend!!!)
Är det för att du känner dig sårad, så att du någonstans vill känna att, "Om han vill ha mig tillbaks, så kan jag minsann såra honom genom att dumpa honom..? (Ja, vi medberoende har våra egna ömma tår, som vi själva slår emot här och där)
Det är en okej känsla... Att drömma om.. (ibland måste vi få pyssla om vår sårade stolthet i det som känns som ett nederlag..)
Ungefär som att få sista ordet i en diskussion eller sista smällen med spaden i sandlådan.. (för det är tyvärr på den nivån det hamnar till sist.. om man försöker göra verklighet av det..)
Det är okej att älta, men bara under en begränsad period.. Annars bestämmer han ju fortfarande över ditt liv, även om du inte vill..
Det kan helt enkelt handla om hämnd.. Simpelt, enkelt, men ofta svårt att erkänna för då faller ju en bit av helgonglorian...

Du vill INTE ha honom tillbaks PUNKT!

Då får du försöka få in tankarna på andra banor.. Hitta på annat att distrahera dig med när du märker att tankarna vandrar iväg..
Det är det här som kallas att jobba med sig själv (personlig utveckling) Och det ÄR jobbigt, men också oerhört givande när man börjar märka att det händer saker..
Men, precis som vid all annan utveckling, så kommer man ingenstans om man inte övar!
Inte ens om man är en naturbegåvning eller talang
Ditt inlägg heter "Mitt i smeten och vet inte hur jag går vidare"
Mitt råd är: Stanna inte! fortsätt gå!
Björn Borg blev inte världens bäste tennisspelare, för att han satt och läste Kalle Anka, utan för att han stog och nötte bollar mot en garageport! Inte ens på sin väg mot världstoppen kunde han strunta i träningen..
Det är lite samma sak med oss själva. Vi har perioder när vi blir "soffpotatisar", men om vi inte reser oss ur soffan och går ut och gör något, så får vi ingen kondition hur många träningsprogram vi än tittar på!

Skickar dig en hel påse med styrkekramar!

Hej farmor :) "Den som söker finner" . Ja, tänk vad vissa saker börjar klarna efter en tids nykterhet. Jag inser att mitt beroende började i mycket tidiga år med socker. Jag har läst att det kan vara inkörsporten till senare bruk av nikotin och alkohol. Just nu läser jag "Sockerbomben i din hjärna" av Jonsson/Nordström. Tack farmor för länktips, det ska jag kika på. Jag har ändå själv valt att nyansera innehållet/villkoren i ett beroende. Jag vill tro att det inte enbart är ett kemiskt beroende utan också vanan har en stor roll i det hela. Det gör att jag inte känner mig så vansinnigt sjuk/ödesmättat i mitt beroende och att om jag bryter vanemönster så är mycket vunnet.

Vilka insikter du har! Jag har också förstått att en beroendehjärna ofta har flera beroenden. Man har utvecklat ett slags beteende som ofta är destruktivt men fortsätter ändå. Själv var jag shopaholic och älskade att göra fynd. En lång sjukskrivning gjorde att jag blev avgiftad från det beroendet.
Visst är det också en spännande resa i att lära känna sina inre demoner! Som ett detektivarbete att hitta och avslöja vad som har gömts i mörkret.
Underbart med vinter och snö ❄! En ny nykter dag väntar oss!

Så kul att höra ifrån dig och så bra jobbat. Vet du att just skidresor med familjen är så jäkla bra utan a. Har inte förstått de som dricker öl i backen faktiskt. Man är så trött och skön i kroppen av att ha varit ute hela dagen och barnen är glada, man kan spela spel ihop och mysa. Du kommer att ha det så mycket bättre nykter. Och vilket föredöme du blir sen när du visar barnen att semester/skidåkning inte är lika med alkohointag. Så bra ändå att du har en plan för den där a-hjärnan vill ju gärna att vi ska fortsätta som tidigare.

Det nya året började sådär..
A på nyår och även den 2 jan och den 4 jan. Ångest över att jag tog bilen på tisdag morgon.. A hade troligtvis gått ur men ångesten var så påtaglig!
Ha sedan dess varit nykter!!!
Alltså nu är jag på dag 5 som helnykter!
Jag har tagit ett nytt beslut! Tre nyktra månader! Tankarna på sommaren är att dricka A-fritt.

Det som är värst är alla misslyckanden! Skammen och att hela tiden börja om..
Verkar vara en person som är känslig för stress, ensamhet och går i gång på lugnande saker kortsiktigt som A och nikotin!

Har skrivit dåligt i tråden..
Läst mycket av er andra som är som en livlina!!

Men jag ger mig aldrig!! Det ska gå någon gång att förbli nykter!!

Kram alla till er liksom jag som kämpar!!

så är min forumgata (nu santorini har vi både Holknekt och LenaPh integrerade här *skrattar* - fint sällskap:)

Blev så berörd av Muränan... och tänker på alla jag följer sporadiskt här. De långvariga, de som flyttar in och stannar länge och de som följs åt får en särskild betydelse. Många gånger har jag räknat upp de som hör till "min" självutnämnda forumfamilj, vi är de som flyttade in... inte först för det fanns ju sammanhang före min tid här... men vi som skapade vår gemenskap 2011 si-så-där... och där många ännu följs åt i olika spår. Det händer att jag undrar hur det är med Dompa idag, honom som vi följde via Florens till Australien... och många andra...

Och så, när jag har nån längre ledighet, läser mer, skriver lite - och blir fångad... det är nog den äkta tonen, livsberättelserna där en verkligen inte kan veta hur det slutar... där jag inte kan kika på sista sidan... inte ens i smyg. Nej, här pågår livet. Naket och sant i försök och misstag, framgång och fall, glädje och sorg... så mycket kamp och lidande och så mycket kärlek ... Och störst av allt ÄR kärleken. Ja, så tänker och tror jag även om anhörigsidorna oftast beskriver kärlek som gör ont. ... Aldrig, jag vill bara säga det, aldrig att utövande av makt och kontroll, underkastelse, kränkning av andra och sig själv - ALDRIG att det ska förväxlas med kärlek.

https://www.youtube.com/watch?v=fDpxy5mB0pQ

Tiden går snabbt. 2,5 månader sen jag senast skrev i min tråd. Har dock flitigt besökt forumet och läst många av era inlägg. Även att kommentera/skriva i andras trådar har lyst med sin frånvaro. Inte för att trådarna inte berör utan mer för att många, många av er andra redan skrivit det jag tänkt på. Detta forumet innehåller så fantastiskt många varma och kloka människor som dessvärre olyckligt nog på ett eller annat sätt fått alkoholen som motståndare. Hur funkar det då för mig? Jodå idag är det 5 månader helvit. Det känns väldigt bra och är stolt över mig själv. Hösten och början på vintern har varit jobbig och tuff med diverse personliga o familjära motgångar. Det har väl blivit lite bättre på den fronten och man har fått lära sig att leva med och att acceptera vissa problem. Det fina i det hela är att jag aldrig tänkt att ta till flaskan som tröst eller för att slappna av. Om ett par veckor är det dax för en av mina gamla " triggers". Nämligen skidresa. Det har alltid varit förknippat med öl, jäger, varm chockladmjölk med rom i osv. Blir till att helgardera med Antabus! För även om jag själv känner mig säker på mitt helvita liv så ska ju även omgivningen göra det. Dessutom vet jag hur lätt det är att falla tillbaka och att börja förhandla med både sig själv och familjen rörande att dricka eller inte dricka alkohol. Det blir åtminstone för mig bara skit. Vill även passa på att hälsa nya medlemmar välkomna till forumet. Ni har kommit rätt. Forumet är ett otroligt bra verktyg till ett förändrat liv. Trevlig helg allesammans!!

Har läst din tråd. Tack för alla tankar och erfarenheter du delar. Jag känner igen mig i så mycket! Bra att reflektera över vad man söker med alkoholen. Du verkar ha insett faror och fallgropar.

Farmor, det där med beroende och socker tror jag stämmer väl. Finns en bok om det, "sockerbomben i din hjärna". Jag började läsa men lade av, kanske dags igen. Hon menar bl.a. att man liksom sopar banan för annat beroende genom socker. Intressant.

Dag 9,
Yess! Here we go. Godmorgon ah. Tänk så snabbt dagarna går. Lördag idag och idag blir det bio. Sen valla skidorna kanske och en premiär tur senast imorgon. Eller i em. Inatt sov jag djupt. Är lite sömnbakis nu. Så snart kaffedax. Vad för substitut ska man ha ikväll. Tror jag känner efter lite senare. Kikade runt här på ah igår. Fler namn från min förra resa här på ah. Förstår att det är fler än jag som återgått till att dricka igen. Alla kan väl bruka alkohol så länge det inte får negativa konsekvenser. Bra för dem som kan det. Jag har spårat ur. Fixar inte ett liv med alkohol. Jag tror inte man kan se att jag är alkoholist. Har en bra fasad. Allt i sin ordning utåt. Hmm eller så lurar jag mig själv nu. Oavsett så ska jag inte fortsätta att göra det. Jag vill komma i form nu. Få bort alkoholkilon. Jag ska fira det med några skräddarsydda kostymer när det är klart. Vore fint med tre. En grå, blå och en hmm svart. Eller annan mörk nyans. Gillar inte svarta kostymer. Det är så lätt att jobb klä sig då. Sen fira med en resa till solen. Så apan får sola. Så ingen alkohol. Träning med fokus på springskorna för det är enklast. Bra både för knopp och kropp. Viktigt för mig är low stress. Inte stressa. Att jag måste hinna med att tex träna är inte att alternativ. "Måste hinna med" går bort. Prio lugnet. Som nu. Nu tar jag det lugnt.

av. Jobbar på att släppa, men har en fånig fundering. Om jag inte vill ha tillbaka honom varför vill jag att han ska vilja ha mig?