Senaste kommentarerna i forumet

Jag e me o kämpar

Räkna med en vecka, kanske 10dgr innan det vänder. För mig tar det ca 10dgr innan jag kan känna att jag mår bättre, sover bättre osv. Kämpa på

Någon som kan tipsa om någon bra bok förresten, skönt att läsa när sömnen vägrar infinna sig

Det har gått bra i dag och ikväll, med bra menar jag inget vin. Men mår fortfarande skit, har också dragit på mig en förkylning och feber så jag är osäker på vad som är orsaken till mitt dåliga mående. En kombination antar jag. Nöjd ändå kryper jag till sängs och har inte ens i tanken tvekat att detta måste jag göra. En dag i taget

Du blir garanterat piggare och mår bättre allteftersom dagarna går. Grattis till dina 3 dgr.

Bra jobbat! Du kommer att fixa det här galant.
Tillsammans är vi starka.
Kram!

Nu är jag inne på tredje dagen denna veckan. I måndags drack jag vin och rensade hela barskåpet, det var faktiskt en mysig kväll och ett "vackert" adjö men en liten sermoni.

Igår blev kvällen konstig där jag kände mej hög som ett höghus och min man som kände sig besviken på mej (trotts att jag inte drack)

MEN i dag har jag klippt mej, fixat ögonbrynen myst och känner mej på G! Sitter i soffan med en kopp the och känner mej helt ok! Mer än ok, jättebra faktiskt! Tack för pepp, det lär behövas nu de första dagarna...
Kram

Min man åker bort i jobb och stora barnen är hos sin pappa. Det är bara jag och lillan på fyra år. I vanliga fall så hade jag bunkrat upp med vinare som jag skulle få att räcka ända tills nästa måndag. Jag önskar att min lilla dotter inte var autistisk. Så att vi kunde ha små diskussioner. Såna där charmiga diskussioner som småbarn kan ha med sina föräldrar. En av anledningarna till att jag har halkat in i alkoholens käftar är att det har tärt på mig med en sexmissbrukare till make som har asperger och en liten som har autism. Allt med maken har blivit mycket mycket bättre. Fast mitt sätt att koppla av från denna stress har just varit att dricka. Jag skäms. Jag vet att jag är en bra mamma och jag ska ta mig ur detta beroende. Jag ska! Men tufft är det.

Stort stort grattis Pi! Så bra jobbat! Dag 100! Wow.
Du är så klok och sprider ett lugn och trygghet runt omkring dig. Tack för ditt stöd. Du ska veta att det betyder massor.
Fortsätt i samma anda.
Stor kram!

Sjukt att man ska behöva förlora så mycket tid. Vi har bara ett liv! Och man kan aldrig leva genom någon annan eller försöka vara till lags för andra medans man glömmer att leva sitt eget liv. Roligt att höra att du fick se din pappa i ett annat tillstånd innan bortgång.. det kan ju hjälpa lite med sorgararbetet.. ?

Är man inte ensam om det... sjukt att så många ska behöva lida pga. En människas egoistiska beteende.. jag vet att det är en sjukdom men det finns ju hjälp... nej säga upp kontakten ska man bara göra om man är helt säker.. ta hand om dig ?

3 dagar snart avklarade. Tredje dagen värst men hoppas det vänder nu. Nästan tröttare på mornarna än när ja är bakis men är ju rätt taggad att se om längre nykterhet gör att jag blir piggare.

Men härinne känns du inte som nån katastrofpilot, utan som lugnet själv. Känns tryggt att du är här, Levande. Tänk vilken betydelse din läkare har haft. Fler som han, och fler som du behövs!

Har läst lite av dina sista inlägg här, att ni separerat men att ni fortfarande har kontakt. Det är såklart svårare för dig som fortfarande pratar och träffar (?) ditt ex. Jag och mitt ex "får inte" prata för att jag sagt att jag inte klarar av det, sms går bra på sin höjd och då endast om det är nåt med barnen. Men även sms gör att jag får ångest, ändrar det jag skriver flera gånger och läser det om och om igen innan jag skickar för att det inte ska kunna misstolkas. Är rädd för att han ska bli arg..
Det som jag även har tur med, förutom att vi inte behöver träffas eller prata i telefon är att han träffat en ny. Är så glad för det så han slipper vara på mig.

Måste ni ha kontakt? Mer än om det handlar om barnen?

Hej Ärligbesvärlig,
du började skriva för nästan tre år sen, ser jag. Jag började i våras. Du skriver att nu är du fri från "det stora problemet" men du känner dig fortfarande inte okej. Vilka fantastiska vänner du har som hjälpte dig så när du behövde.

Jag har precis varit på mitt första möte hos Al-anon och det var så himla BRA. När jag läste ditt inlägg, hur du mår, så tänkte jag direkt att Al-anon borde vara som gjort för dig. Du kan komma dit och vara förvirrad, bortkommen.. vad du vill, och du kommer att möta en sån otroligt varm miljö. Det var den erfarenheten jag gjorde. Alla där förstår vad du har gått igenom och vad du fortfarande går igenom.
Du har gjort något enormt, tagit bort barnen ifrån beroende-miljön.
Du kommer att komma ifatt dig själv, tids nog.
Kram från Ursula

Tack mulletant! Ska absolut fortsätta skriva och läsa här.
Hoppas också att det hjälper någon att få lite hopp om att ens känslor verkligen kan förändras! Det tog visserligen lite tid, men trodde aldrig jag skulle kunna känna sån frihetskänsla!
Ja jag ska se vart dom har någon al-Anon här. Tack ?

Ja, du vågar göra sådär.
Klokt beslut.
Du behöver inte ha några samvetskval.
En stor styrkekram till dig på vägen/Ursula

- supertrött mentalt. Känns som det är segt att tänka
- konstig känsla i kroppen, inte ont men skumt
- blev ingen träning. Men det blev vit dag.

Heja oss! Kram!

En timme i taget.
Det är så jag måste tänka. Hoppas det går bra för dig!

Heja dig tillbaka. <3

...jag tänkte bara skicka ett stärkande HEJA till er andra som kämpar i kväll. Det är svårt, men vi får ta en timme... eller en kvart i taget.

...är det svårt. AW med kollegor. Hittade på ursäkt. Gick hem snabbt! Jäklar vad motigt det är! Alla andra dricker. Varför ska just jag vara ett fyllo? Orättvist. Har ni något tips för vad man kan bälga i sig på kvällarna istället för öl? God kväll från en svag och deppig KalleBoll.

100 dagar! Det var bra.
Jag är på dag 11 själv, det är en bit på vägen. :-)

Terapeuten tyckte inte ni hade mer att ta upp?? Antar att det ni hade ihop var ren KBT handlade om ett mycket begränsat ämne?

Jag har som sagt gått hos min i år och vi har mycket kvar att jobba med. Ibland ses vi tätt, typ varannan vecka, och ibland mer sällan som var sjätte vecka. Just nu är det mycket och då är två veckor emellan bra. "Inte mer att ta upp" känns oerhört avlägset.