Senaste kommentarerna i forumet

Hej m-m!

Tänkte just att ditt inlägg påminner om Konstnären, sedan fick jag kvitto på det ovan. Kanske handlar det om en faktisk 1-års kris. Nu har ni gått igenom ett helt år, årets alla högtider, årstider, dagar osv. Är det här allt? Är det så här livet nu är som nykter? Var är glamouren och de rosa molen i den grå vardagen? Det är nog lätt att romantisera alkoholen. Förringa riskerna. Tro att det kanske skulle gå bra med ett par glas vin. MEN. Vardagen blir INTE bättre med drickandet. Gud nej! Det vet vi ju alla tre. Det finns inget som blir bättre... Highway to hell.

Känns som om du har alldeles för mycket runt omkring dig. Stress är farligt. Har själv fullkomligt sprungit in i väggen och blev sjuk på riktigt. Det har tagit många år att komma tillbaka igen och helt återställd blir jag nog aldrig. Man lär sig leva med eftersläpande komplikationer som en skadskjuten kråka. Underskatta inte hur mycket ont som stressen faktiskt kan orsaka dig. Försök, försök att rensa i din tillvaro på alla sätt. Sätt ner foten på jobbet alternativt byt jobb, parterapi med mannen och kanske ett rejält j-kla stort lass med prioriterad egen-tid bara, bara för dig själv.

Ta hand om dig kära du. Vill också att du ska veta att du har varit ett jättestort stöd för mig när jag staplade in nynykter här på forumet. Är dig stort tacksam för det. Tack också för att du faktiskt delar med dig av hur du mår idag. Det är så bra för oss som inte kommit så långt att få läsa, det ni som varit nyktra länge, skriver.

Stor kram

Bra gjort vännen! Nä, med gap och skrik kommer man nog inte så långt. Inte med tårar heller. Men lugnt, sansat och förbannat sakligt. Då finns det ingen tvekan i det man säger. Jag blir livrädd när min man blir så där lite kyligt saklig. Då vet jag att han means business.

Det är nog som du säger. En missbrukare kan inte lura en annan. Icke. Det är väl därför jag också läser mellan raderna om hur han tänker...

Fokus på dig själv istället, men det blir så klart svårt att leva i nuet med en pockande oro. Kan man köra med lite omvänd psykologi kanske? Du börjar prata med honom om DIG själv. Att du känt oro över dig själv och de tankar som kommit. Vänd fokus till dig. Vi med a-problem brukar ju inte ha problem att vara lite ego ;-) Så länge du fokuserar på honom, så behöver han inte ta eget ansvar. Du finns ju där. Hans skyddsnät. Men om du har fullt upp med dig själv, så måste han fundera över hur han ska klara sig för egen del. Kan det vara något...?

Fin torsdag ska vi ha finaste vännen! Kram på dig

Läste ditt inlägg och mycket påminner om hur jag mår just nu. Vaknar med oro i själen, en rastlöshet. Tankarna på att kunna hantera ett par glas vin har varit många. Sedan slår ångesten till, för jag vet ju hur det blir, kanske inte första gången, men sedan. Tror oxså att mannen går omkring med vita knogar och ska klara detta själv. Jag blir så påverkad för att jag tror att funderar på just det, kan jag dricka normalt om jag testar. Jag vet att han inte kan det, det är direkt en skjuts neråt. Han kan verkligen inte dricka kontrollerat, handlar ju om en 3-liter varje dag när han sätter igång. Nu sista återfallet blev ju fem veckor. Kan inte lita på att det skulle gå bra denna gången utan hjälp. Han är en envis jävul som har svårt att ge upp inför A. Allt snurrar i huvudet på mig, jag ska ju inte bry mig. Förskönat alkoholen i tankarna, men det finns inget som skulle blir bättre. Jag höll ju på att dö i september förra året. Känner mig som en dålig människa som ens kan tänka tanken på A. Jag längtar oxså efter lugn i själen, är det någon slags kris vid 1 år.
Idag känns det tungt med livslångt, idag är idag och ingen alkohol för konstnären.
Många kramar
Konstnären

...och vi halkar hela tiden tillbaka i tänket med fokus på honom. Hänsyn till honom, för att skona oss själva i stunden. Tassa på tå, gå runt, inte säga si eller så, tänka efter, begränsa... Säger jag såhär så gör jag honom ledsen och upprörd och då får det konsekvenser för mig... Känner så väl igen det och får ont i magen av det du står inför. Jag har efter 9 månader fortfarande saker som jag behöver ta upp med honom som jag inte vågar av rädsla för hans reaktion. Är fortfarande beredd att ta på mig ansvar som inte är mitt för att inte göra honom upprörd. Vill hålla honom lugn och "snäll". Jag tror att det kan vara bra att ha med dig någon, precis som Vilse och Flygcert redan gett dig råd om. Du känner honom och har säkert rätt i dina tankar om hans reaktion på det. Vad kan hända då? Vad kan du säga, om han tycker att du är dum som har med dig t ex hans mamma? Jag antar att hon vet om att ni ska separera? Och hon vill hjälpa till. Det är ju jättebra. Återigen så är ju beslutet att ni ska separera fattat. Du har skaffat lägenhet och ska flytta. Han vet om detta. Då är banken en naturlig del av separationen och hans reaktion är självklart hans ansvar och det vet du ju, men jag förstår att du har anledning till din oro. Han fortsätter sitt beteende. Varje dag får du bekräftat att ingen förändring sker. Han gör inte ens några försök till förändring. Du gör förändringen nu. Du är stark och du har kommit så långt. När mitt beslut väl var fattat kändes varje dag fram till flytten som ett vakuum och jag trodde aldrig att jag skulle klara av det när jag väl var där. Men jag gjorde det. Och jag tror att du också har bestämt dig och är fast i ditt beslut. Du kommer att fixa det här. Vi som följer dig ser varje steg du tar och hur din kraft finns där även om du inte ser den själv just nu.
Kram

Jag tror jag vet varför mannen inte söker hjälp nu när han verkligen ska det. Då kommer han att känna krav där ifrån oxså, jag inbillar mig att det är så. Pratade igen igår med honom utan att höja min röst. Pratade lugnt och sansat om min oro, och väntan på ett nytt fall. Ja men jag är ju nykter blev svaret och du är inte nöjd. Jag är nöjd att du är nykter men jag är mindre nöjd med att du inte går tillbaka till gruppen som du påbörjade. Det ska kännas tryggt för mig att du ska verkligen inse att du nått din botten. Jag ältar allt tycker han. Men om jag ska vara ärlig tror jag att han går och grunnar på när han ska kunna dricka igen, utan att jag går i taket. Men om det händer går jag i taket, för jag har ingen smärttröskel kvar. Då brakar jag ihop, energin kommer att försvinna och det är det inte värt OM HAN TESTAR EN GÅNG TILL. Han har inte gjort det, men det känns inte stabilt. Som jag skrivit tidigare kan en missbrukare aldrig lura en annan missbrukare.
Lev livet här och nu, det gör vi.
Klocka du stöttar många trots att du är en liten godisgris, en söt sådan.
Kram Konstnären

Försök att hjälpa barnet att sätta ord på orsakerna till att hen slåss och sparkar. Det är inte säkert att hen vet varför. Hen vet det hen ser, att hen sparkar och slår dig och lillebror varpå du blir arg och kanske skäller. Prata med barnet när det är lugnt och lillebror inte är i rummet. Om hen inte vet orsaken, kan du bekräfta att det ibland är svårt att känna igen känslorna som kommer innan ilskan, men att du vet att det ibland kan vara så att man egentligen är ledsen och att det ibland kan vara svårare att visa att man blir ledsen och att det då kan bli så att man slåss istället. Du har säkert gjort detta redan tidigare. Sen vidare till barnets behov av stöd från BUP: förra året kom nya riktlinjer till stöd för barn i er situation. Om barnet har behov av sjukvård (där finns även BUP) så kan socialtjänsten fatta beslut som ger den ena vårdnadshavarens rätt att söka hjälp mot den andre vårdnadshavarens vilja. Vänd dig till socialtjänsten, de kan också bjuda in någon från BUP att närvara vid ett möte med dig där även socialsekreteraren finns med. Ditt barn har rätt att få hjälp. Jag vet att du har kämpat med näbbar och klor under så lång tid och jag blir så upprörd när jag läser om allt motstånd du möter på.
Du är inte hemsk. Du är "bara" utmattad. Kan du dela med dig av barnen till mormor och morfar ibland? Eller till någon av dina syskon? Eller att det ena barnet får vara där och du får ägna dig lite åt en i taget? Jag vet att det är lätt att man ska bevisa att man orkar och att man känner sig dålig om man lämnar bort barnen, men jag tycker inte att man ska se det så. Barnen mår bra av att vara hos andra trygga vuxna som älskar dem. De vuxna mår bra av det och du mår bra av det om du kan tänka så. Se det inte som "barnvakt" för att du ska ligga på soffan, även om det är lätt att se det så...
Önskar så att du någon gång ska komma igenom alla kvarnar som mal så långsamt. Komma ut hel på andra sidan och kunna gå vidare.
Kram

Om du är helnykter kommer både du psykiskt och fysiskt må bättre. Alkoholen är ju ett cancerframkallande nervgift. 11 dagar utan så har ju den värsta abstinensen lagt sig även om suget finns kvar. Bra med 11 dagar. Tänkte som du jaja jag skiter i starkspriten och håller mig till öl så går det nog bra. Kan bara säga att det inte gick så lysande. Man triggar alkoholdjävulen oavsett styrka på a. Varför skulle du vilja dricka ett par glas typ 4 är ju en hel pava? Vad får du för vinningar att dricka förutom att alkoholdjävulen får sitt? Kämpa på med din helnykterhet.

Åh, ett helt år inom räckhåll! Du låter så klok när du konstaterar att ett återfall är det sista du behöver. Hoppas du kan hitta små källor av ro och glädje även om annat är jobbigt.utan att känna dig uppskattar jag att du delar med dig och jag önskar dig kraft och ork idag. Kram!

Idag är det dag 11 utan vin. Funkar hyfsat. Ibland leker jag med tanken att pröva att dricka lite, typ tre glas vardera på fredag o lördag, men det är inte säkert att det är så lätt att hålla. Och sen har jag ju en alternativ fundering som jag är nyfiken på : hur mycket bättre skulle jag kunna må av att vara helnykter ett längre tag, säg fram till jul? Hur skulle det kännas? Förmodligen skulle det vara lättare att komma iväg och jogga på helgen. Även om jag inte blir bakfull av två-tre glas vin, så blir jag segare.
Hänger ganska mycket på forumet, och har tagit intryck av att många fokuserar på att vara nykter idag och kanske imorgon, så får man ta resten sen. Verkar bra att tänka så tycker jag.
Inte klokt heller vad tidningarna är fulla av vinreklam, och vad det ska smuttas på glas vin i tid o otid i serier på tv.
Ha en god, nykter torsdag, alla! Kram!

Vad bra det lät med den sociala kvällen, att det räckte med en kort förklaring, och sen var det inget mer med det. Överhuvudtaget tror jag rätt många kan förstå en förklaring att "jag tänkte köra alkoholfritt ett tag" , inte minst för att många fler än vi själva har övervägt det.

Läste för övrigt på länkarnas sida att ca 1 miljon i Sverige tros ha ett riskbruk av alkohol, så vi är många. (Innefattande olika varianter )

Det går bra att byta namn. Vad skulle du vilja ha?

Det låter inte som du mår alls bra och det verkar som du har haft det så ett tag. Du har skrivit en del olika kommentarer här ikväll, med lite olika budskap. Jag fick ta bort några för att de inte var ok.

Att dricka sprit eller använda droger samtidigt som man har tankar på att man vill dö är ingen bra kombination. Alkohol påverkar känslor på allra möjliga, ibland oberäkneliga sätt. Om man har dödstankar så kan de förstärkas av alkoholen, samtidigt som vanliga spärrar kan släppa och vettiga tankar försvinna bland alla känslor. Tyvärr är det inte ovanligt att människor skadar sig själva då de är berusade och som inte skulle gjort det om de varit nyktra.

Du har naturligtvis rätt att beskriva hur du mår och känner i din situation. Om det känns bra att skriva här så är du välkommen att fortsätta, så länge du inte skriver dumheter riktade mot andra. Det kan kanske vara en hjälp att skriva av sig på ett forum som det här. Men det finns också mer anpassade tjänster om man mår väldigt dåligt och har dödstankar, som Nationella stödlinjen eller Självmordsupplysningen.

Du bestämmer naturligtvis själv vad du vill göra och vem du vill snacka med. Om du är intresserad av den jag nämnde så kan du läsa mer under någon av länkarna här:
http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Sjalvmordstankar/
https://mind.se/var-hjalp/sjalvmordsupplysningen/

Vänliga hälsningar

/magnus

att ha någon med när jag berättar men jag vet inte vem jag skulle kunna ta med. Jag är rädd för att han bara blir mer arg och känner att vi går i hop mot honom som han altid har sagt. Tänkte nu om det kunde vara en ide att fråga hans mamma för hon frågar ofta hur det är o om hon kan hjälpa till på nåt sätt, men jag bet inte. Han tycker säkert att jag är riktigt dum om jag blandar in henne.Åh jag vet inte vad som är bäst vet bara att jag måste säga det.
Ja tänk vad skönt att inte behöva oroa sig för hur mycket han dricker i jul. Känns också konstigt på nåt underligt sätt att inte fira julen hemma i huset med släkten som vi brukar även fast mycket tid o energi har gått åt till att fundera över hur man ska kunna begränsa alkoholen. Hur jag än försökte så lyckades jag aldrig. Vet inte hur den här julen blir o hur vi ska fira den men det känns ju skönt att jag har lägenheten då.
Kram till er<3

för att du berättar!

Inte sluttande, jävla autokorr.

Om jag förstod rätt har du alltså haft ett sluttande, som övergått till mera vågvis, då missbruket blivit allvarligare?

Jodå, på fredag får jag åka hem igen. Var ute på middag ikväll med vänner, som jag suttit och druckit med många ggr tidigare. De tyckte jag var mycket ofinsk, då jag beställde in nollöl, men gillade min förklaring, att jag bestämt ge mig själv en nykter höst. Verkade faktiskt litet imponerade, men diskussionen flöt fort vidare till annat, vilket var helt som det skulle. En fullt positiv erfarenhet mao och trevlig kväll, där ingen drack mer än två öl.

Ditt inlägg om smuttare/periodare fick mig att fundera till lite.
För egen del i dagsläget skulle smuttande bara vara en plåga. Dvs att vara tvungen att sluta efter två -tre glas. Men då jag tänker efter lite så tror jag faktiskt att det var det jag gjorde för ett antal år sedan dvs ett par tre glas varje kväll för att koppla av. Men ändå hade jag någon sorts kontroll att stoppa där. Speciellt vardagar.
I nuläget har det tyvärr nästan varit så att det behövs en riktigt ordentlig fylla innan jag kan sluta. Då kroppen och och det mentala är kört i botten. Sedan några nyktra dagar igen.
Ja det är mina erfarenheter, eftersom du verkar klura mycket på detta.
Hoppas du har det bra på resan!

ta med någon när du berättar, om du kan!!!

Du gör rätt, men jag förstår att det är kämpigt, och på många sätt helt overkligt!!! Men snart är du där, och så hinner du komma iordning lite inför julstök/julmys! Kanske kan du ha en målbild - tänk nr du kan ha hela julen utan att behöva oroa dig för all alkohol som skulle ha konsumerats... Skönt att slippa va?

Kram!

❤️

❤️

jag ville så gärna nå samförstånd, men det var ju kört, och är fortfarande...

Dagens sanning dock - största barnet sa till mig att hen pratat med pappa om att jag är arg, pappa hade då sagt att barnet skulle prata med mig om det - och när vi gjorde det så frågade jag om hen vet varför jag är så arg - Näe då... Så jag fick återigen skämmas för att jag blir arg och ändå förklara för barnet att det är för att du sparkar och slår mig och lillebror så mycket...

Så nu vet jag - spiken i kistan - soc kommer ju höra barnens version och då kommer jag väl i bästa fall få 50/50 boende... Ja, jag är ju arg, men det är ju för att när vi har pratat och jag har förklarat att man inte får slå/sparka och när hen ändå gör det så blir jag arg, ibland riktigt arg... Och nu får jag ta konsekvenserna... Blä-ont.
Orkar inte, jag har nog fel - det är ju tydligen jag som är hemsk numera; förut blev pappa galenarg i tid och otid, och nu blir jag arg.
:'-(

Lång tid utan uppdatering, tråden har hamnat på sidan 3. Har oro i själen nu, och är inne och läser ofta, men orkar inte skriva själv. Tänker att jag ska kommentera i andra trådar men hittar inga ord att förmedla... Den själsliga oron har nog flera bottnar. Stress på jobbet (mycket, mycket, mycket) relationen med mannen varit i gungning och andra trassliga familjerelationer som slukar energi. Nästa vecka har jag inte druckit något på ett år (!) och det väcker nog tankar också. Suget har varit i stort sett obefintligt under sommar och sensommar, men nu har det känts igen - lite som de första månaderna - hur länge ska jag orka jobba med det här? Sen försvinner tankarna igen, och egentligen vet jag inte vad jag är sugen på. Smaken av vin? Ja, kanske. Känslan av att vara som alla andra? Vadå alla andra - har nog förlikat mig med att jag vet inte hur alla andra dricker, vad de andra tycker är ok. Känslan av att unna mig, att slappna av och in i bubblan. Ja, det är nog det. För tillfället gör jag som Muränan, ägnar mig åt godis. Eller kex. Snabba kolhydrater på eftermiddagen, före middagen, orkar inte äta ordentligt med middag eftersom jag proppat i mig annat. Ångest över det.... Det enda som är positivt med det är att alla eventuella tankar på att klara att dricka det där enda glaset vin försvinner. Så länge jag dövar stress och dåliga relationer med något att äta har jag fortfarande saker att jobba med. Och det är väl ett livslångt projekt? Förhoppningsvis med lite olika arbetsinsats...
Just nu önskar jag att tiden ska gå, en lugnare jobbperiod väntar runt hörnet hoppas jag. Relationen med mannen är på uppåtgående igen, tror jag. Beror egentligen inte på honom, utan på andra omständigheter som påverkar. Längtar bara efter lugn i själen igen, inte vakna med ett band runt huvudet och en klump i magen.

Ja, inget inlägg som det sprudlar om.... men ingen alkohol i alla fall, och det i sig ger ett lugn. Kan bara föreställa mig känslan av om jag spätt på oron och stressen med ett återfall. Nej, det kommer inte att hända.

/m

Jag kan ju bara hålla med om de fledta punkter på din lista. En annan har bluvit lobad två ggr av polusen också innan jag vaknade upp ur alkoholkoman. Det är bea att du vill förändra ditt liv. Jag tycker du gjort en bra och ärlig lista. Det jobbiga är att göra avkall på något och ser det som en bestraffning. Jag tycker du ska ge dig en klapp på axeln och att du gjort ett bra jobb än så länge. Ha a är en jävla skitdrog.

Tack Muränan, Den eviga stöttepelaren!
Har fått en sån där ajfån 6 idag och detta e det första jag skriver med den. Den e lixom bara lite större än min förra, men oj vad jag är ovan! :-)
Allt käns faktiskt helt OK nu med livet. Som vanligt lite halvkaos på jobb, men det är väl det naturliga tillståndet.
Säger som en vän till mig:
- idioter uppskattar ordning, genier kan behärska kaos.
Inte helt sant förvisso, men man kan ju trösta sig.
Påtal om ordning, köpte denna telen i en applebutik, det var det spejsigaste jag sett! Kändes som man klev in i en science fiction film.. Rätt häftigt faktiskt, men ovant.
Imorgon e det jakt! Ingen A i dag heller. Sköönt!
Ha en fin kväll!
// Carlos

Det vore något det,men där är jag jag inte nu. Ni är min medicin. Tack för det!