Senaste kommentarerna i forumet

Jagfattar dig,jag är som du snickrar o bygger i 8 dar med öl
men sen vill jag dö,tror sjukvård är bästa grejen

Här sitter jag igen med en önskan att dö,många säger att naturligtvis vill han det,han är en idiot.
Kanske är jag det men skillnaden är att jag har allt fru o barn, stort hus nyrenoverat garage 500000:- verktyg fin bil stort bank konto inga skulder,MEN JAG HATAR LIVET.Jag dricker för mycket.Börjat testat morfin men det hjälper inte.Kanske är jag en som ska hålla käften,en som har ilandsproblem,men jag vill dö,jag vill inte vara ensam ,vad som än blir vill jag inte var ensam

Känslor kan man inte bara springa ifrån de finns där. Det är alltid jobbigt att tycka om en person som man vet blir problem men långt inne tror och finns det en förhoppning om förändring.

Härligt kämpa på. Man måste alltid försöka. Medicin i inledningsskedet kanske?

....däremot träning, bastu och en allmänt Grinig partner...

Känner igen mig så väl i det du skriver Muränan, tack för dina ord. Håller med " same, same but different ". Just det du skriver tänkte jag på idag med att partnern manipulerar och styr mig just för sin egna dåliga självkänslas skull och ett stort bekräftelsebehov. Jag ser framemot mina KBT träffar ( ska dit imorgon ) att jag får möjligheten att se mig själv och plocka fram de verktygen jag behöver för att " hitta hem" ( till mig själv ) därmed få ökad självkänsla, styra och kontrollera mig själv, mina känslor på rätt köl.

Just det där med fokus stämmer ju så bra, fram tills häromdagen har jag fokuserat enbart på mannen, att ha mysigt/fira, svartsjuka, kontroll. Istället för att först fokusera på mig själv, mina barn och att vi mår bra och att allt fungerar och flyter på. Som just nu när jag skriver detta inlägg, fokus på mitt :) Min partner går upp och ner, fram och tillbaka - han ser undrande ut. Jag fokuserar ju inte på honom nu... kan det vara så enkelt ?

Fokus på självkontroll, god självkänsla, må väl - Prio 1. Inget mer vardagsfirande, enbart till helgen i lagom mängd INTE mer . Vill min partner " fira" mer får han göra det själv !

Kramisar

Ta inte bort mig, det var ett lite förhastad beslut. Undrar om man kan byta namn? Mitt är ganska deptimerande.
Tack så mycket!

när man inte ger efter för ångesten utan låter den rida en ett tag och härja runt och sen sakta släppa taget.Jag plockade fram kvinnor som älskar för mycket igen.Fantastisk läsning.Jag känner hur klumpen i magen sakta släpper av alla kloka ord.Jag MÅSTE SLUTA SPRINGA ifrån mig själv mitt liv och min verklighet.Jag måste stanna och ta en bit i taget för att få klart för mig vem jag är och vad jag vill.

Det är kärlek, ville jag skriva, men verkar kanske lite teatraliskt. Det har inte gått så bra, men är på gång igen. Vill bli fri från detta helvete. Trappar ner nu och idag hade jag mindre abstinens än på mycket länge. Hade kunnat låta bli ikväll., för det var hanterbart, men åkommor tvångstankarna in, måste bara unna mig. Jag är så tacksam för din uppmärksamhet, Muränan, någon såg mig. Det betyder mer än du kan tro. Någon såg mig, det ta mig fasen kärlek!

Det är så sorgligt och trist, men vår sanning kommer aldrig att bli deras sanning.

Så skönt att höra att du går på soc igen. Det är det enda raka. Säger jag som inte kommer nån vart alls! Men på nåt sätt hjälper det mig att veta att du är på väg. :-)

Visade sig att det inte fanns så mycket jag kunde göra. Och jag måste funka idag också, det är bara så. Ligger enormt efter med jobbet, så jag vet väl vad jag gör ikväll...

Inser att jag inte kan fortsätta så här, men jag kan inte göra något åt det just nu heller. Det finns ingen ork till nånting.

Jag tycker att du ska ha någon med dig när du berättar det. Så att du inte blir så ensam och utsatt. Då kanske han verkligen fattar läget också. Är det möjligt att ha med någon? Satsa i så fall på det.

trots att det är bortkastat.Trots att han väljer alkohol.Idag var han nykter och även igår och då väcks ju hoppet.Kanske han tänker på oss,kanske han ser oss i framtiden.När jag frågar så säger han inte just nu.Han säger inte nej och det gör det både svårare och lättare:dels kan jag ju inbilla mig att vi har en framtid där framme nånstans och dels får jag ju lite mer tid på mig att bryta isär denna järnrustning som detta medberoende är.Samtidigt är det så djup kärlek från min sida.Medberoende till trots så är det mannen bakom alkoholen innanför dimmorna jag skulle vilja nå igen och som jag troget väntar på.Just nu är jag så svag så jag är beredd till vad som helst,bara han vill ha mig i sitt liv igen.Han får dricka,välja bort mig och vara egoistisk,bara han kommer och är hos mig.Jag kommer att tycka att detta brev är en sorglig läsning om några dagar/veckor.Men just nu ikväll är de verklighet och jag kan inte hur mycket jag än vill skaka av mig denna känsla.

att säga till honom att jag har varit till banken o att vi har tid hos en jurist bästa vecka. Hyr ska jag kunna säga det till hinom utan att han spårar ur. Jag vet inte hur det ska gå till! Det känns sim att han på nåt sätt tror att det är lugnt nu. Han säger inget och jag har inte häller sagt nåt på ett tag. Han gör lite snälla saker för mig, säkert för att jag ska ångra mig o få dåligt samvete. Men han fortsätter också att smygsupa. Han går ut och håller på med någonting och när han kommer in är han full och blir då spydig o dum. Sist var i går o jag blir verkligen så trött på det. Jag fick och lade mig, orkar inte se o höra honom när han är så där. Det känns som att jag inte kommer ifrån honom fast jag redan är på väg men jag tror ändå inte att jag ska fixa det. Åh om allt vore över! Tänk att det ska vara så svårt att leva som medberoende!

Hej Medberoende!

Läste din tråd och har väl egentligen inte så mycket att tillägga. De föregående inläggen är väldigt bra, tycker jag. Vad jag funderar på är just relationen mellan, å ena sidan att vara medberoende till någon som dricker, och å andra sidan att vara svartsjuk. Egentligen är det same same but different. Båda delarna handlar om att lägga ett onormalt stort fokus på vad den andre personen har för sig eller inte har för sig. Istället för att du lever ditt eget liv tillsammans med den här mannen, utplånas du, och allt fokus hamnar på honom istället. Om du kan bryta det ena av medberoendet eller svartsjukan, så kanske det andra också ger med sig? Du skulle må bra av att fokusera på dig själv och ta hand om dig själv. Men det är väl så klart lätt för mig att säga (skriva)...

Tänker på att mannen provocerar dig. Han manipulerar dig till att känna vissa saker. Han styr och kontrollerar därmed dina känslor. Det är elakt och grymt. Sannolikt bottnar det i en egen dålig självkänsla och en osäkerhet. Tänker också på att just den där manipulationen hänger gärna tätt ihop med ett alkoholberoende. Alkoholen plockar inte fram de snyggaste sakerna hos oss...

Jag är jätteglad för att du får KBT. Med en bra terapeut så är det jättebra. Har prövat själv för diverse "åkommor" och man kan verkligen få bra verktyg att hantera situationer och sitt liv. Det är en riktig ögon-öppnare...!

Hoppas att du kommer kunna ägna dig åt dig själv på ett bra sätt och att din relation till mannen blir mer sund. Fortsätt gärna skriv, om du orkar och vill.

Kram

Jag är så oerhört trött.
Jag har faktiskt pratat med soc och jag kommer få berätta mer. Dock är jag såååååååå vansinnigt arg på soc samtidigt - för att stora barnet ska få hjälp säger de att BVC måste utreda - och BVC säger att de kan inte utreda detta utan då behöver det ju vara något fysiskt och de ska anmäla om de anser att ett barn far illa, men soc bara hänvsiar tillbaka till BVC och det enda som kvarstår då är att barnpsykologen skriver en remiss till BUP, men om inte båda vårdnadshavarna går med på det så får han inte komma dit- och exet anser att det är jag som har problem, eftersom barnet blir argt främst hos mig, jaa... vilken j-a soppa.

Så sant, Vilse i pannkakan - ibland måste man dölja sina spår lite. När jag skrev här första gången, hösten 2012, så hade jag tipsat exet om att också kika in här, fast på annan del av forumet - men han hittade min historia och såg en uppmuntrande kommentar jag hade skrivit till någon som försökte sluta dricka och han blev så himla arg. Han mailade till mig, till sina släktingar och påtalade hur hemsk jag var, att jag överdrev och hur sjukt av mig att berätta det så öppet - och ändå var det ju inte så att någon annan än han och jag skulle känna igen det, för ingen av oss hade ju berättat för någon annan...
Han blev arg för att jag stöttat någon annan eftersom jag aldrig stöttade honom... eh... Han var arg för att jag hade tagit upp saker som "inte var sanna" - hur mycket han drack och hur det påverkade mig. Så - jag tog bort min historia, allt för att lugna honom... Men sedan gick det ett kort tag, ett väldigt kort tag, och så började jag skriva här igen. Då valde jag ett helt nytt användarnamn, som kändes väldigt långt ifrån mig, men mig veterligen så har han aldrig mer läst här...

Är så trött, men vet också att jag har mycket styrka inom mig.
Men det är tröttande att vara mitt i en utredning, mitt i osäkerhet, mitt i sorg, mitt i "inte-kunna-samarbeta" och veta att allt det jag tycker, tänker och känner - det spelar ingen roll för pappan och jag kan inte prata om det utan att jag ska tillrättavisas.

Talade du om för Gagarin att han står inför samma beslut som fadern i familjen Trygg?
Att du faktiskt tänkt i samma banor? Du har ju skrivit att det är flaskan eller Konstnären nu,
eftersom du inte orkar fler resor.med supandet.
Kram
/PP

Japp, de flesta alkoholister sitter i sina ombonade hem och kör till jobbet på morgonen. Men alla är vi samma skrot och korn.

Förstår att programmet väcker känslor hos dig. Det är inte så konstigt att mannen går i försvarsställning. Det är ingen snygg bild att ta in för honom. Taggarna ut och anfall är bästa försvar... Lägg inte för mycket i det. Jag hade nog kunnat hugga som en kobra själv också. Antingen det eller psykbryt. ;-)

Däremot går det en kall kåre genom kroppen när han inte vill söka hjälp nu när han är stark. Det var väl så det gick förra gången? Du kan i och för sig inte göra så mycket, men ställa krav kan man nog allt. Han ska söka hjälp, annars ser du inte att han slutat på riktigt. Förklara att han känns som en tickande bomb, som du går omkring och väntar på... Det tar ju sönder dig att behöva fundera på om allt ska rasa igen. Har du berättat hur du känner? Tror att det här påverkar dig jättemycket. Ska du våga lita på tillvaron eller kan det rasa? Förklarar kanske den där tunga känslan du haft ett tag?

För övrigt är det bra att du försöker fokusera på dig själv. Hösten är ju härlig, eller hur?

Bamsekram

Vad bra Calle! Låter hur bra som helst. Det handlar väl om att inte utsätta sig för alltför stora prövningar i början. Och om man faller, att orka resa sig igen och komma tillbaka. Du är stark hörru! :-D

Visst följer suget klockan?! Det är väl den inrotade vanan, antar jag. För mig är det värst på sen eftermiddag, inför middagen. När middagen är över, så är suget bortblåst. Det handlar alltså om att fatta att suget bara håller i sig en stund och inte är för alltid. För varje gång man besegrar suget, så inbillar jag mig att det krymper lite, lite till nästa gång.

Ha en bra dag!

PS. Har tre muggar som behöver skuras BTW, så du är välkommen!

Du är smart du Stingo. Det där har jag inte tänkt på. Smuttare...? Måste fundera lite.

Hej Pion!

Såg dig i en annan tråd! Hur går det för dig?

Kram

Hej och välkommen hit Vanlig. Ja, som Santorini skriver, här är du vanlig. Jag kan tyvärr kryssa in på ett antal av dina punkter ovan. Sedan kan jag nog lägga till en rad med mindre snygga varianter också. Ingen dömer dig här. Det brukar vi klara av så bra själva ändå... eller hur? Så bra att du lyckats sluta. Alldeles själv. Mycket bra gjort. Nu kan allt bara bli bättre, även om du har mycket jobb framför dig.

Fortsätt gärna och skriv och läs här. Det hjälper i vart fall mig väldigt mycket.

Kram

Ja, du har två prövningar framför dig. Du kan bemöta dem på lite olika sätt beroende på hur stark du känner dig. När man klarat en prövning, så växer man. Men det kan vara onödigt att utsätta sig för alltför stora risker i sin nynykterhet. Men det kan bara du själv avgöra.

Kalaspinglehelgen låter svår, tycker jag. Du har tre val, som jag ser det. 1. Säga som det är, men det kanske inte är läge för det? Krävs mycket mod. 2. Skylla på något. Medicin funkar alltid. Nästan sant. 3. Stanna hemma den här gången tills det gått lite längre tid. Att åka och sedan försöka krångla sig ur på plats kan bli riktigt svårt. Se till att ha en plan. Som du sedan håller dig till.

Jobbresan känns inte så skoj. Det är så jäkla jobbigt när folk blir riktigt packade och man sedan ska ha en jobbrelation med dem. I omvänd ordning är det förvisso ännu värre och bli riktigt packad själv och sedan ha en jobbrelation. Det har vi ju prövat... hua... Njut av att vara nykter! :-D Sedan kan man ju få magsjuka precis när man ska åka också.

Jag menar inte att du ska isolera dig och inte göra något fram över som innehåller a-frestningar. Men tänk bara på att det ska bli lagom prövningar för dig. Det gäller att få pröva vingarna i lagom takt.

Stor kram till dig <3

PS. Tack så mycket för den fina hälsningen i min tråd! Blev jätteglad! <3<3<3

framför TVn i går kväll för att titta på Djävulsdansen. Mycket elende följer i spåren av att vara medberoende. Kvinnan som var gravid när hon körde ut mannen ur i sitt liv. Det slutade ju lyckligt och han blev nykter. Är nog enda sättet och jag ska ha det i minnet om det händer här hemma. Men en som verkligen hade tämjt på gränserna var kvinnan från Djursholm. Skrämmande att se mannen i sittande ensam i en rullstol, någonstans i Frankrike. Ändå fick han dö hemma. Naturligtvis körde jag igång en diskussion med maken kl 22 på kvällen, det var dumt för det var inte läge innan sängdags. Förklarade hur man mår som medberoende, mycket dåligt sa jag, resurserna tar slut. Han gick igång och sa att han varit medberoende till mig. Men herre gud sa jag vi drack ju båda två då. Varpå tystnad följde. Frågade även när han ska gå till gruppen med 12-stegspogram. Jag känner mig stark nu blev svaret. Varför tar så många emot hjälp då, till slut när man provat och provat. Vet inte om han planerar att prova igen. Jag tror bergsäkert att stark är inte ensam.
Men jag har ju forumet, du kan oxså vara där. Får se. Tystnad följde, och en lätt godnattpuss. Såg i morse när jag gick upp att han varit uppe och käkat knäckebröd, kanske han funderar trots allt.
Solen på väg upp och muränan jag är så tacksam att jag är nykter. Nu blir det en långpromenad med Kiavännen. Ska dra in höstens dofter, titta på alla fina löv. Tacka naturen för allt den ger till mig utan att kräva något tillbaka.
Det är bara en liten andel alkoholister som sitter på parkbänkarna, dom flesta sitter i sina fina villor och håller upp en fasad utåt.
Kram alla forumvänner
Konstnären

En grej jag själv gärna skulle vilja hitta mera djuplodande information om är de olika typerna av alkoholmissbruk. Grovt beskrivet "periodarna", som inte kan få igen korken och dricker kopiöst då de kommit igång, men kan ha längre uppehåll och "smuttarna", som sällan blir väldigt fulla, men dricker varje dag, hela tiden. Det här tänker jag mig att är starkt kopplat till om vi primärt använder a. som upper eller downer. Själv har jag varit typisk smuttare (efter studietiden) och upplever också att a gör mig snarare lugn än uppspelt.

Men, som sagt. Vetenskapliga undersökningar om de här skillnaderna och vad de tex kan betyda för den som vill sluta har jag inte hittat.

Tyvärr har jag inga länkar här och nu, kanske jag kan hitta något när jag är hemma igen. De texter jag refererade till är på finska och går inte in djupare på vad som ligger bakom.

Vad jag har läst finns det åtminstone två helt olika kemiska processer, som inverkar. Hjärnans serotonin- och dopamin cykler och sedan leverns förmåga att producera ett enzym som metaboliserar alkoholen snabbare. Serotonin/dopamin funktionen inverkar direkt på hur vi mår och hur vi kan uppleva glädje, lugn mm. Leverfunktionen inverkar på hur mycket vi behöver dricka för att uppnå samma promille och hur snabbt fyllan sjunker.

Alla dessa processer blir störda av långvarigt alkoholmissbruk och kräver lång nykterhet för att normalisera sig. Sen kommer det helt psykiska med att bryta dåliga vanor därtill... Och säkert en massa annat som vi inte vet så mycket om ännu.