Senaste kommentarerna i forumet

Ebba säger: "Själv önskar jag att lökens yttersta lager vore tjockare på löken jag. Det vore tryggt och skönt. Varmt och tryggt."

Jag känner tvärtemot. Jag har byggt upp ett pansarskal till yttersta löklager. Nödd och tvungen till. Nu, när livet lugnat ner sig, önskar jag slipa ner det där yttersta lagret. Det börjar vara i vägen. Det syresätter inte insidan och det stoppar upp det fria flödet i båda riktningarna.

Det känns så.
Tack.

Små steg framåt, inga kollapser. Men inte en dag utan öl, numera folköl 3,5%. Hur många? Vet inte , det vet väl du som kontrollerar? Jag hittar dem lite här och där och ser att han har öl öppnade på olika ställen i huset.
Skulle tro att det handlar om 8 - 10 öl per kväll. Han blir seg och trött och retlig vid halv tio tiden och sitter uppe när jag går och lägger mig. Samtal med terapeut och Campral verkar inte hjälpa nämnvärt.
Och att han fakitskt erkänner att han är alkoholist betyder att han är sjuk, man ska ta hänsyn till den som är sjuk! Jag vill att han ska titta på programmen om Medberoende men då går han in och tittar på TV i ett annat rum. Förstår om det kan bli en smärtsam och chockartad insikt hur mycket missbruket har skadat de närmaste. Men vi kan inte gå vidare om han inte vill förstå min situation. Ska du ge mig skuldkänslor? Vill du att jag ska krypa till korset? Ska du ta upp det nu igen?
Nu har jag fått utskrivet lugnande medicin. Det känns lite bakvänt, men jag har inte egna krafter att ta mig samman och hålla undan den ständiga oron för hur det ska bli på kvällen, på middagen med vänner, på lördagsmorgonen. Jag vill känna mig glad och trygg och kunna se fram emot att komma hem och somna i samma säng.

Är det väl helt ok?! Dragkampen fortsätter säkert och återkommer till och från.
Kanske hela livet, vem vet?
Fördelen är att man inte behöver samma styrka för att dra i trossen.
Men vi behöver nog vara på vår vakt. Gubbjäveln i lådan kan
ju tydligen dyka när som helst och när vi minst anar det.

//PP

Bara för att man gått vidare är man inte fläckfri! ;-)

Och nu alla män - LÄS INTE!

Lena, skaffa hormonspiral. Det är himmelriket!!!

Hälsningar från fd pms-monstret

Det kommer gå bra Lena. Tittade på länken du lämnade i Ebbans tråd, när Lena sjunger om månen. Så fint... Du kommer klara dig fint i helgen vännen.

... som kondition. En färskvara. Som måste underhållas varje dag.

... har jag just inget mer att tillägga än att det ska bli fjorton. Jag har en utmaning till helgen då Lucas ska vara borta på jobb. För första gången i min nynykterhet kan jag börja nosa lite på tanken att redan i förväg rikta in mig på alkoholstopp inför en helg. Det måste ju vara ett framsteg.

... som att luften gick ur det partyt.

... understatement. Jag blir så vansinnigt irriterad att jag nästan inte kan uppföra mig bland människor, hatisk nästan. Nu har ju jag rätt rejäl pms med ett jävla humör både vid ägglossning och strax innan man ska börja söla med mensskydd, så det bidrar såklart. Men lättirriterad har jag allt varit under dom här dagarna. Låter bra att det dämpas med tiden. Vi får se tiden an, helt enkelt, SL.

Ingen hjälp. Jag faller handlöst och han fattar ingenting. Blev sur på mig igår kväll för att jag bad honom att hjälpa till med en sak. "Det sa ju du att du skulle göra??" Jo, men jag orkar verkligen inte. Ska inte jag kunna förvänta mig lite hjälp här hemma? Det ser bedrövligt ut nu och jag mår skit men förväntas ändå ta hand om eländet. Ingenting funkar om inte jag gör det.

Intressant är också att han tagit av sig vigselringen och att han duschar nästan varje morgon. Vem försöker han impa på?

Ni är för sköna! Jag trodde ni hade gått vidare? :-)

Hoppas att ni förstår att jag försöker vara lite humoristiskt när jag formulerar mig så?!

Själv har jag nog inte intalat mig att kombon fest, roligt och alkohol var sann. Den var ju sann! Åtminstone så länge jag hanterade det på som just fest och alkohol.

När det med åren sedan blev vardagsfest med alkohol - oavsett om jag var den ende på festen - så känns det ju med tiden minst sagt annorlunda...

Helt normalt att vi förr eller senare försöker intala oss att vi kan jobba oss tillbaka till det första stadiet. Problemet är ju bara att vi obönhörligt skulle landa i det andra. Vi har ju alla läst vittnesmålen från våra "bröder & systrar".För oss som hamnade på den "planhalvan" och fick problem med drickat är det bara att ta "adjöken" till de andra fantasierna och de spratt som minnet ibland försöker spela oss.

Ni har så rätt, vi ska inte låta oss inte luras igen!

//PP

Du är inte virrig. Inte alls.

Man kanske skulle börja affirmera. Stå framför spegeln och säga "jag ska alltid vara nykter - jag behöver inte alkohol" varje dag... Till slut kanske det sjunker in. Eller "Jag är tacksam för min nykterhet" kanske är bättre.

Vi behöver inte a i våra liv. Vi har det oändligt mycket bättre så här. Kramis

Det är just det, vad händer då, hur kommer jag att må. Skam och skuld givetvis.Skulle jag säcka ihop som sista gången, nä, det är det inte värt. Just tråkigt, fattigt, men det blir ju bara sämre med A. Nej jag får fortsätta och tömma arkivet i nyktert tillstånd, Annars skulle det snart bli fullt igen och börja om från början.
Nej, han får inte lura oss igen. Men varför kan jag inte säga högt JAG KAN ALDRIG DRICKA MERA. Rak i ryggarna går vi vidare muränan, förlåt för min virrighet.
Kram Konstnären

Det är alltid som mörkast innan det ljusnar.

Alla människor har ett eget värde och en uppgift i livet. Vad är din? Kram

Här kommer en styrkekram till dig Belinda - från ytterligare en halvfanatisk präktig hallelujaperson! Du gör ett jättebra jobb som orkar - både med dig själv och med mannen. Men jag måste hålla med PP: du behöver prata med honom om hur du känner och upplever ert gemensamma liv. Tror att det finns risk att glida in i ett smetigt medberoende, vilket kan vara minst lika svårt att ta sig ur. Kanske du kan söka hjälp vid alkoholmottagning i din kommun? Det kanske är skönt att prata med någon som "ser nyktert" på det hela?

Kram

Ha ha ha... Kära SL... Det är nog bara en naturlig fas. Milde tid vad jag har varit arg och irriterad på allt och alla!!! Du kan ju läsa om när jag löper amok på parkeringen...

Förlåt att jag skrattar, men det är av igen-känning. Du kommer över det! Jag lovar! Först är man nynykter och allt skimrar i rosa. Sedan arg, förbannad, ledsen, irriterad osv. med starka känslostormar. Sedan blir det vardag och man lugnar ner sig. Och faktiskt kanske blir lugnare än vad man någonsin har varit. Mer tålamod, större förståelse - men inget utrymme för tjafs.

Håll ut...! K R A M

Läste din tråd på morgonen idag. Ja, hur orkar han?

Jag tror att när vi på allvar har börjat inse våra egna bekymmer med drickandet och gjort första försök att förändra, så har vi satt en boll i rullning som vi varken kan eller bör stoppa.

Har själv upplevt hur klart jag såg på andras situation när jag lyckades inse - och ärligt erkänna för mig själv - att jag hade problem med drickat. Lösningen på sikt för oss själva är enkel, men i början svår. Avstå från alkohol känns det ju som i början.... Sorg vemod tragik, men det övergår ju i en lättnad att faktiskt slippa. Jag vet :-). Tyckte själv det lät som en fantasifull bra historia när andra skrev detta i min tråd. Tjena, det måste vara sådana där halvfanatiska präktiga hallelujapersoner som beskriver det så....

Så vad har det blivit av mig själv? har jag blivit just en sån halleluja person? Förändrad javisst, för det blir vi nog i nykterheten, men inte känner jag mig superannorlunda. Det är bara skönt att dagarna går och att jag slipper våndas med alkoholen - som en kolsvart gam cirklande över mitt huvud!

Tror som sagt bollen är i rullning för dig. Hur länge den ska rulla bestämmer du själv. Tror nog du håller fast vid den nyktra vägen och det kommer kännas lättare och lättare.
Däremot kommer nog eventuellt annat att kännas svårare och svårare. Ex. tankarna kring andras och i synnerhet mannens drickande. Därför hoppas jag att du kan prata med honom om hur du känner. Finns så många exempel på att det finns stöttning att få, men tyvärr även på personer som slutar dricka för att istället glida in i medberoende.

Lycka till och ta vara på dig!

//PP

Hmmm... Murre låter som en katt. I och för sig ett betydligt trevligare djur...! ;-)

På ett sätt vill jag lämna forumet. Här pratas alkohol till höger och vänster och jag skulle vilja vara förbi det. Inte behöva tänka på det. Men jag har förstått att jag inte är där ännu. Behöver en livlina. Har absolut ingen annan att dela "den här resan" med. Men det är väl inte meningen att man ska hänga här resten av livet. Det är ju meningen att man ska komma vidare.

Det är knepigt att inte kunna se varandra och träffas och prata på riktigt. Men det är väl också det som gör att man kan öppna sig och berätta om vad som helst. I annat fall får man väl söka sig till en AA-grupp och det är kanske därför som så många verkligen trivs och uppskattar AA. Man delar med likasinnade IRL.

Det gläder mig att "livet rullar på". Det är nog det bästa som kan hända oss. Att livet bara rullar på. :-)

Kram till dig!

PS. Lycka till på resan! Skönt att du känns lugn och trygg. Du har ju oroat dig lite för vad vänner ska säga, men du kanske är förbi det nu? Härligt för dig i så fall!! Tänk vad mycket du kommer att uppleva den här gången! Det är faktiskt ganska häftigt att resa nykter...

Har förstått att du också funderat kring det där med två glas vin senaste dagarna. Professorn satte griller i huvudet på mig också igen. Varför skulle inte jag kunna lära mig att dricka två glas? Såååå mycket drack jag faktiskt inte. Men som jag skrev förut - det blev ju för mycket för mig, oavsett hur mycket/lite jag drack, i jämförelse med andra. För mig var det för mycket. Återigen - måste man dricka??? Skulle jag våga chansa på att jag är en av de där som kan lära sig att dricka??? Tänk om jag INTE är det? Vad händer då...? Hemska, hemska tanke.

Nä, alkoholen gör inte livet rosaskimrande. MEN vi har varit väldigt duktiga på att intala oss att det är så. Guldkanten på tillvaron. Vi är ju experter på att hitta goda anledningar till att dricka. Det är inte konstigt att det känns lite tomt, konstigt, tråkigt, fattigt, vardagligt utan att dricka. Det är ju vad vi har intalat oss så länge för att legitimera vårt drickande!! Vore konstigt om det bara kunde gå över. Hur många år har man inte intalat sig själv att FEST & ROLIGT+ALKOHOL=SANT.

Nej du kära vän. Herr A får inte lura oss igen. Vi klarar det här. Inget första glas för oss idag, imorgon eller någon annan j-kla dag heller!

K R A M

Du är väldigt omtänksam. Allt är bra här och jag tänker ganska ofta på dig och andra anonyma vänner här på forumet. Behovet av forumet blev liksom inte lika stort längre så jag har gjort ett uppehåll, både med läsande och skrivande. Tycker av och till att det känns konstigt att inte kunna sitta och prata och se varandra i ögonen, på något sätt känner vi varandra men ändå inte. Tyckte det inte kändes meningsfullt ett tag.
Känner dock stor tacksamhet mot forumet och funderar på hur jag på bästa sätt kan bidra till mina forumvänners välmående och framgång. Men är nog inte där än.

57 dagar idag och inte mycket händer. Jag mår bra, dricker inte och jobbar också med andra förändringar av mig själv och tycker att det går ganska bra (träning och meditation). Min fru dricker mycket fortfarande (men inte lika mycket). Livet rullar liksom på. Nästa helg väntar en social prövning: ska åka iväg med några kompisar över en helg (utomlands). Vi gör det någon gång per år och resorna brukar bestå av mycket dryck, mat och skitsnack, uppblandat med någon turistfälla. Men jag är inte oroad. Det ska bli kul att träffa dem. Nykter.

Många jättekramar till dig Murre och alla andra som läser detta och kämpar för ett bättre liv.

Då alltså, när jag slutat dricka. Inte nu längre, nu är det tvärtemot. Jag är mera tålig när jag själv mår bra. Men när man slutat dricka verkar det hända mycket. Hjärnan får inga gifter längre utan klarnar. Man är tvungen att se verkligheten som den är när man inte kan bedöva längre. Och då är det extra svårt i sammanhang där andra dricker och blir löjliga, som man tycker. Jag minns inte att perioden skulle varit så lång. Glädjen och stoltheten för att jag lyckats bryta tog över ganska snabbt. Men just tillställningar med alkohol försöker jag undvika. Intresserar mej inte men jag är ju i övre åldersgruppen också. Du jobbar på bra SL, fortsätt så! bra att du analyserar och skriver ner, det är rolig läsning och det är bra att skriva ner sina tankar. Det klarnar liksom medan man skriver. Själv har jag nu varit nykter i två år och fyra månader och ska snart på en semester all inclusive, hehe! Känns lite onödigt men jag får ta igen det på glassen...

Diskuterade med vännen som jag hängde med idag (innan hennes dude dök upp) det faktum att jag drack alkoholfritt vin. Jag konstaterade att jag egentligen inte gillar alkohol särskilt mycket. Sen lade jag till att jag har nolltolerans på vardagar eftersom jag inte vill bli trött dagen efter. Så dyker hennes nya kille som beställer något alkoholhaltigt i baren och konstatera att det nog bara får bli ett par stycken eftersom HAN SKA OPERERA i morgon. Det vill man inte veta nästa gång man ligger under kniven.

Har någon blivit lite lättirriterad i början när ni slutat dricka? Det kan ju vara fler anledningar än min avhållsamhet som gjort mig stingslig ikväll. Dessa saker har fått mig att sucka och himla med ögonen idag:

1) jag har fått en massa sms när jag jobbat. Blir irri av att folk förväntar sig av att jag ska kunna svara. Jag har också blivit irriterad över att vänner som jag bestämt träff med hör av sig och undrar vad planerna är (jag vet, här är det jag som är sjuk i huvudet).

2) Haft ett flow på jobbet och sen var jag tvungen att avbryta för att träffa kompisen som jag bestämt sedan länge att jag skulle träffa idag.

3) Kompisen smsar (suck!) tidigare idag och säger att hon tar med sin nya kille som jag aldrig träffat tidigare. Så vi TRE ska nu få en kväll ihop. Jag som trodde att vi skulle ha eget häng. Jipppiee....? Nej inte jippie..

4) Vi går på stand up.

5) Människor på stand up dricker, blir högljudda och skrattar åt nonsens

6) Min kompis kille är så tråkig att klockorna stannar.

7) Nr 3 igen, jag blev VERKLIGEN irri

8) Jag inser att jag inte gillar stand up

9) Jag fick stå under hela "showen" så jag blev trött i fötterna

10) Jag inser att jag är lättirriterad

/SL- ägnat hela kvällen åt att hitta syndabockar. För ALLT.