Senaste kommentarerna i forumet

.

Farmor, läst din tråd och glad för att du delar med dig. En dag i taget. Inget glas idag.

Skittentor som tar skitlång tid. Dygnet har vänts, somnar inte fören 4 tiden på morgonen, är bajs trött på morgonen.
Längtar tills min utbildning är klar och jag får börja heltid istället för detta.
Survival of the fittest, eller hur var det nu igen?
Inget sug på att dricka idag heller. Hade varit kul att få hänga med på "tentaöl" i morgon med mina klasskamrater (nykter, men ändå komma utanför skolan/hemmet) men kommer behöva sitta och plugga vidare på opponering till fredag och två till tentor. Nu är nästan tenta 3 klar.
Funderar på hur jag hade hanterat skolan/livet nu om jag inte hade tagit mitt beslut på julafton att nu behövs en förändring. Gör mig lite rädd faktiskt.

Mvh studenten.

Hyggligt är bra mycket bättre än dåligt. En dag i taget är det som gäller, eller kanske 2 dagar framåt... Tänker på dig. Kram

Hej!

Varsågod! ”Jag skulle kanske kunna börja med att säga att jag tänkt dra ner på alkoholen och sen efter ett tag be honom plocka undan ölen för att jag blir så sugen när jag ser den.” Det här låter som en bra idé. Han kommer inte tycka att det verkar konstigt. I januari väljer många att leva nyttigare genom att träna mer eller att skära ner på alkoholen. Jag försöker också hålla mig under riskbruksgränsen.

Kramar

Heja aqua! Bra att du hittar information och argumenten som stärker dej! Om du är sockerberoende rekommenderar jag Lchf. Kolla på kostdoktorn.se eller googla på det.

Studenten: Mår hyggligt idag, men man märker tydligt vilken slak lina man går på. Om man ser lite längre fram så känns det nästan ogörligt. Så jag får tänka på vad jag själv sagt så många gånger. En dag i taget!

Vilja: Tack för det! :-) Kommer att använda mig av "Brutalsug". :-) Klockrent. Refererar till dig!

Skrev lite om dig i min tråd och om hur viktig du var för mig & Muris (och många andra) när vi var nya här och i vår resa bort från alkohol.

Åh vad jag hoppas att du mår bra.

Kram <3

Du har ju jobb och en arbetsgivare! Nu när du släppt sanningen till,sina närmaste så,tveka inte att ta nästa steg! Företagshälsovården (gratis) eller primärvården. Du ÄR inte alkoholist! Du har en sjukdom som heter alkoholberoende! Du ÄR en värdefull människa!

Förstår hur du tänker gällande ditt. Kloka fina Vilja! Exakt det du gör nu är det jag egentligen visste jag behövde göra när jag träffade min nuvarande. Jag såg det, jag kände igen det...och blundade. För jag ville också tvåsamheten och kärleken. Och den har jag, men inte som jag önskar i grunden. Och som du säger, kärleken till alkoholen i blodet ska inte överstiga kärleken i hjärtat...
Tänker på dig???

Jag fattar att det känns omtumlande att ha fått en diagnos.
Men om den känns rätt för dig och du känner att du fått bra stöd så kanske äntligen du ges rätt förutsättningar för att få må bra.
Det är du värd.
Det är vi alla värda, att få må bra.
Imponerad över att du inte bara tycker synd om dig själv utan ser klart på det hela med alkoholproblemet också.

Det är att inte självömka och jag har äntligen insett att jag inte kommer någon vart genom att tycka synd om mig och självömka.

Bättre att kavla upp ärmarna och börja jobba för en förändring :)

Lättare sagt än gjort men häftigt att lära om i sitt eget tankesätt när jag känner att det ger positiva resultat.

Önskar dig verkligen lycka till!
Var rädd om dig.

Åh, det knyter sig i mig av sorg men jag är tacksam att ni sätter ord på det som gör så ont. Kanske är det vissheten om vad jag kommer behöva göra som gjort att jag har ett mantra " inga stora beslut och förändringar 2016". Ett sätt att köpa mig tid, jag inser det.
Jag vill, om jag måste, bryta detta förhållande i ett fullständigt långnyktert tillstånd. Veta vad jag gör och varför. Jag vill inte stå där senare och undra vad sjutton hände. Jag vet inte om detta är ett skydd eller rädsla eller vad det är. Jag bara vet att jag måste vara frisk innan jag går vidare. Så återstår frågan om jag kan bli frisk som det är nu... Svaret vet jag inte än.
❤❤❤

De förvånade mig ändå tillslut, tog med julmust som de drack, jag drack pro-viva. De är ute me hunden nu, fast nu e ja bara sugen på att de ska gå så jag kan dricka öl, fast vet inte om jag gör det. Sån jävla ångest och dålig känsla inuti. Får väl dricka på fredag som "vanligt" folk annars.

Att ge tips och pepp trots att man även själv kan behöva det! Vi vet ju alla hur det ligger till, det är det som är så skönt med detta forum. Hade man skrivit såna här saker på Flashback hade man blivit flamberad. Hoppas du har en ok dag ändå trots apatin. Jag sitter på ett lekland och skulle behöva ett gäng betablockerare haha.
Kram! Och tack för input!

Hej!

Okej. Jo jag tror att det var xoxo.

Ja, tack för att det finns. Med alla ingående parter. Och tack, Leverjag, för att du också finns här och berikar med dina ord och allt det som är du som man känner finns bakom. <3

Det där var träffande, haha! För en klubba i skallen är precis det jag själv får....hela tiden idag! Skulle gärna sippat örtte om jag orkat sätta på vattenkokaren. Mycket snack och lite verkstad hos mig och kanske inte den alldeles rätta dagen att ge andra tips ;-) Kram tillbaka!

Jag ryser inombords, förstår så väl din reaktion och hur du tänker och vänder och vrider allt inom dig. Jag tänker att du närmar dig allt mer vissheten om vad du behöver göra för att bli den du egentligen redan är. Jag är så väldigt säker på att du kommer dithän till slut, Sattva. Sant.

Kram. <3

Oj, mitt hjärta börjar slå hårt och det svider nu i tårkanalerna efter att ha läst ditt inlägg ett par gånger. Först bara så glad och tacksam för att du valt att berätta för mig. Tack!

Sedan väckte du något i mig om det bottenlösa och saknaden.... Jag tänkte nu på min egen mor som jag nu äntligen börjat få en nära relation med och om hon nu skulle försvinna... Nattsvart! Bottenlöst. Jag har saknat henne hela livet, hennes närhet. Jag blev nog tidigt en kompis till henne men saknade den där tryggheten att bli älskad och kramad av henne. Hon hade inte förmågan. Det har jag förstått har satt spår i mig. Jag har gått vidare och kan nu glädjas åt en kvinna som kan vara mor och god vän. Jag har haft fler verktyg än hon hela livet.

Jag mötte det bottenlösa efter beskedet en natt som gällde mitt barn. Många års kamp, skador för livet och fortfarande finns oron. Gud vad jag kämpat och när det äntligen blev lugnare så skulle man gå vidare som inget hänt. Stänga av, kämpa med och mot alla "idioter", rädda barnen och vara smart, glad och käck på jobbet och i andra sociala sammanhang för att få en någorlunda normal tillvaro. Det gick bra men Lyckan kom inte tillbaka. Inte ens livslusten. Nu skulle man ta vara på livet, vara glad. Drömmarna försvann på något sätt. Dåligt samvete över att inte vilja och kunna leva igen. Ett extremt krävande jobb, efterdyningar av ett liv som totalt havererat av det ofattbara. Skulle vara glad för att ingen gravsten behövdes. Jag var och är beredd på den. Har förberett mig på det värsta, levt med det så länge. Ändå måste ju livet levas på bästa sätt, nu när det finns. För mina änglar som också drabbats av det ofattbara...

Där någonstans började jag dricka på ett annat sätt. Först för sömnen, sedan för att släppa fram gråten ibland och sedan tyst för att orka jobbet och livet. Tyst och lugn alkoholist som även i det visade hänsyn till alla...

Ja, till slut väljer man väg. Lägger sorgen åt sidan, får den ur sig så att den inte överskuggar själva livet. Botten i det bottenlösa har flera plan...

Jag gillar livet och accepterar döden men har svårt för grymheterna däremellan

Tror jag förstår med känslorna vad du beskriver, Lena... man vet aldrig. Tack för att du delar och att du valt kärlekens väg. Dina ord och mina delas här i detta mänskliga underbara forum!

???

Farmor, vad bra att du börjat och är på dag 2. Ska läsa din sida så kan vi göra sällskap.
Min dag 1-4 var ångestfyllda. Vill slippa de igen. Jag tror det blir bättre och bättre med tiden. Men undantag för dippar/sug/svackor. Tror det finns studier som säger att efter 2 månader så kommer det mentala ikapp. Och kroppen piggnar till redan efter en månad. Stämde ganska bra på mig förra gången. Men beroendet är nog livslångt har jag nog lärt mig den hårda vägen. Hade jag vetat att jag skulle återgå till att dricka som förr igen så hade jag aldrig tagit ett oskyldigt glas igen. Trodde jag lätt kunde ta ett glas bara. Vara social och passa in. Det blev ett glas den kvällen. Och två nästa gång. Sen efter 1-2 månader så var comebacken ett faktum. In i dimman. Nu jobba med abstinensen.

Inte riktigt kommit underfund med hur man ska kommentera här. Tack för tips om substitut..idag är mitt sug rätt starkt pga stress så skulle behöva en klubba i skallen ist för ört -te haha
Kram! Och grattis till 4e dagen!!

You're so welcome, etanoldrift! :)

Jag gläds över Dag 2! Hoppfull blir jag av att läsa om er som är på dag 4 eller 6! Det ska jag också klara! Jag kommer att följa er i hasorna och räkna in alla nyktra dagar i mitt nya nyktra liv!

Jag är också nybörjare på dag 2. Har inte klarat mer än så tidigare, men den här gången ska det gå! Måttlighetsdrickande klarar jag inte. Cruella skriver om en förändring redan efter en månad, det låter hoppfullt. Jag vill också komma vidare mot ett friare liv utan alkoholberoende!

anmäl-knappen ( sitter med röda kinder hihi) Tack Lena!