Senaste kommentarerna i forumet

Ljuset i tunneln ### Länk borttagen. Reklam är inte tillåtet. /magnus, alkoholhjälpen### ger råd och tips hur man ska orka med sin vardag...

Ljuset i tunneln ### Länk borttagen. Reklam är inte tillåtet. /magnus, alkoholhjälpen### ger råd och tips hur man ska orka med sin vardag...

Du bara träffar, rätt in i mig och visar upp det jag håller på med.... Ledsen för att jag gjort så länge och glad för att jag inte gör så längre! Sentimental, glädje och sorgtårar blandat! ?

Är du också terapeut eller liknande? ;-) Eller en kvinna som jobbat med sig själv och sin utveckling och därför blivit så klok och klarsynt? Tack för att du vill skriva till mig vad du ser, oavsett vad du ser!

Kram Aqua ?

Älskar dina rader som dansar och ibland studsar fram här! Då har vi trampat fram här på jorden ungefär lika länge då. :-) Jag hade länge bara äldre vänner och som vuxen blev det fler unga och på senare år lika gamla och faktiskt mest yngre par. Vad det nu säger om en... :-) Det sägs ju att man håller sig ung med andra unga. Jag har ofta tänkt på att de där lärarna som älskar sitt jobb ser så fantastiskt unga ut. Det måste ligga något i det.

Du det där om släkt och kvinnor med barn och tvätt brukar jag också tänka på. Stod min farmor mycket nära. Herregud, tänk tvättandet av mattor och kläder i den iskalla älven hon berättat om. Gubben var borta i veckor i taget, gick till jobbet genom halva Sverige.
Jag har tvättmaskin, diskmaskin, mikro, ugn och kan köpa hygienartiklar, kläder och halv- och helfärdig mat och ändå är jag så lat! ?

Kram och puss älvan Vilja. ✨ Det är alltid uppfriskande och glädjande att läsa dina rader! ?

Du har tidigare skrivit om dilemmat med att vara den duktiga flickan, tagit mycket ansvar och funnits där för andra. I detta meddelandet läser jag in något annat. Du finns där "för dig själv när du behöver". Alkoholdimman har "skyddat" oss länge från att se oss själva och ta itu med livet. När dimman börjat lägga sig ploppar det upp egenheter man har, livsval och beslut man tagit, vilket man nu kan titta på med nyktra ögon. Jag ser det som, att du nu tar ansvar över din relation och vad du behöver för att må bra. Allt det du tidigare har gett till andra ger du nu dig själv. En större inspiratör än så, är svårt att hitta.

Kram på dig :)

Jag tror att du har mycket goda möjligheter att förändra ditt drickande eftersom din man är med på noterna. Min hustru dricker väldigt lite men tar gärna ett glas vin till maten på helgen. Förr tömde jag resten av flaskan och öppnade oftast en till men numera kan jag bryta drickandet ifall jag bara dricker 1-2 glas. Jag tycker att toleransnivån sjunker väldigt fort. Jag blir i alla fall bakfull på ett sätt jag aldrig blev förr om jag dricker för mycket. Lycka till och tappa inte fokus.

Tack för svar!
Han säger att han inte längre dricker i veckorna men jag vet ju inte om det är så. Ja suck, jag ska inte lägga energi på detta. Här kan sinnesrobönen komma till hands, att förändra det jag kan och acceptera det andra. Och inse vad som är vad...

I mitt eget fall har inget fått mig att sluta dricka. Det skedde först när jag själv bestämde mig för det. Jag vet inte vad som skulle ha kunnat få mig att sluta tidigare. Tjat, information om alkoholens skadeverkningar, alkoholfria perioder,... Inget har fått mig att sluta. Jag önskar att jag hade ett bra råd att komma med. Ett råd som jag dessutom kan ge mig själv. Nu är julledigheten strax slut och jag ska återgå till sundare vanor men jag märker hur lätt det är att falla tillbaka till dagligt drickande. Även om det inte är några överdrivna mängder eller att jag beter mig galet så är det för mycket. Jag vet att det inte är bra för mig. Jag kan tyvärr inte ens skylla på stress eftersom jag är ledig. Vad som är bra är att mitt beslut fortfarande gäller - att dricka mindre. För ett år sedan hade jag inte ens tanken att dricka mindre när julledigheten var över. Din särbo måste nog själv komma på att han inte ska dricka (så mycket) men hur vi ska få honom att komma på det vet jag inte.

Det låter som du har ett kämpigt liv och vad är lättare att ta till än alkoholen! Jag tror det är bra att läsa i forumet och känna att man inte inte är ensam, men det är klart - vi kan nog reagera på olika sätt olika dagar. Idag kan ingen av oss gå till systemet och du letar ju substitut, precis som jag gör. Jag försöker tänka på alla goda "drinkar" jag ska blanda idag. Pressade apelsiner, grape, citron toppade med något starkt - som chili! Lite honung kanske.

Pepparrot låter också som en bra ide. Om du känner dig rastlös kan du kanske gå till affären och inhandla alla de där substituten så du har massor att välja på hemma när suget sätter in. För mig är det 4:e dagen och jag vet att det kommer gå bra, jag är inte orolig. Inte idag. Lycka till!

Hej Lever jag!

Var har aqua publicerat sina boktips? Jag letade i boktråden men hittade ingenting. Tack för förhand.

Lite ovanligt att kallas för dam, men tack för din varma hälsning! :-)

Du, det tror jag också, att vi som missbrukar alkohol inte är snälla mot oss. Så glad att du kunde ta till dig det! Det blir så mycket lättare. Vi lider av mycket självkritik och krav på oss som gör att det blir tungt att leva. Jag känner verkligen så att om man slutar med missbruk så blir det så jobbigt att tänka på allt dumt man gjort, allt man missat och hur det blivit. Det är de tankarna som sänker oss och får oss att dricka. Om man ska vända i livet och göra den här förändringen behövs verkligen snälla tankar och nystart. Vi behöver lägga allt ältande och gammalt bakom oss för det kan vi inte ändra på och det hjälper oss inte att bli starka. Fokus måste, tror jag, vara på det positiva, det goda vi ser framför oss, det hela och friska. Vi behöver förlåta oss för att vi hamnat här och berömma oss för att vi gör något åt det. Fullt fokus på att det liv vi har kvar ska vi fylla med positiva tankar om oss själva. Då klarar vi att komma igenom det. När vi senare, långt senare har balans i vår hjärna igen, då kan vi, om vi vill, ta itu med saker som kräver att vi säger förlåt, reder ut och berättar för andra. Tolvstegsprogrammet har det upplägget och det är en samling steg som väldigt många kloka fd alkoholmissbrukare kommit fram till. :-)

Ha en fin dag!

Blir så besviken på mig själv. Det har inte varit helt vitt fastän det blev 2016. Jag hinner knappt börja känna den där härliga energin i kroppen och lättheten i hjärnan innan jag faller. Jag vet att det bara är mitt val, men en sak som gör det jättesvårt är att särbon inte vill sluta. Han vill dricka vin på helgerna precis som vanligt, och det är ju bara då vi ses. I fredags satt jag bredvid honom i soffan och vinångor verkligen omgav hela rummet. Och han dricker ju också för mycket, så han somnar efter ett tag. Trist. Men det jag lider mest av är den aggression lukten väcker i mig. Jag känner så starka negativa känslor och äckel, avsky. Och det har ju egentligen ingenting med honom att göra, utan med min uppväxt.
Jag blir alldeles förtvivlad och vet inte hur jag ska lösa det. På lördagen kände jag sån ångest över att behöva känna denna aggression att jag hellre drack vin så att jag skulle slippa känna lukten och slippa känslan. Låter jag då bli att titta i hans ögon och se den glashinna över blicken som visar berusning, klarar jag mig. Det märks inget i hans beteende förutom att han somnar.
Detta är ju totalt ohållbart. Ska jag behöva välja mellan honom och nykterhet? Jag frågade honom i lördags om inte han också kunde hålla upp med vinet men han skojade bara bort det. Jag vet ju att han inte vill, han är ju beroende men ser inget problem i det.
Kanske jag skulle prata på riktigt med honom om bakgrunden. Inte för att jag tror att det kommer göra någon skillnad, hans ingång brukar vara att man har ansvar för sitt egna och det ska inte gå ut över någon oskyldig. Vilket ju är sant.
Jag hittar nog ingen lösning på detta förutom i mig själv. Behöver bli stark i mitt beslut och bara stå ut med känslan några veckor så är nog det värsta över.

De tre första dagarna kände jag mig ok, men idag när jag vaknar dunkar huvudet som en stånghammare och min första tanke är "vad drack jag igår egentligen?" Jag blir aldrig bakis, toleransnivån är hög och om jag dricker riktigt mycket brukar jag på min höjd känna mig lite tung i huvudet - inte som idag! Jag kunde inte somna heller, efter att jag sent skrivit i forumet och släckt lampan började det krypa runt myror i hela kroppen och när jag äntligen hade somnat väckte mannen mig för att jag snarkade, tydligen ganska ljudligt. Det brukar jag också bara göra när jag druckit! Om jag inte vore så beslutsam som jag är nu skulle jag lätt kunna tagit dessa symtom som ett tecken på att jag verkligen behöver en återställare, haha, "jamen där ser du Cruella, det är ingen ide att sluta, du mår inte bra av det!"

Huvudvärken släpper när jag varit uppe en stund, trots att den var så kraftig och utan att jag behövde ta någon tablett, underligt men skönt! Jag ska läsa här en stund och sen ta tag i dagen. Dag 4!!! Låter lite småttigt när jag skriver det, men för mig är det stort!

Hörs ikväll! (var är smajlisarna som jag sett går att lägga till?, ja, jag hittar dem väl :-))

Vad roligt att läsa det du skriver. Fantastiskt vilka insikter du fått, både vad som händer i din kropp och knopp. Du signalerar bestämdhet och tilltro i ditt nu nyktra liv. Pellegrino låter som ett sunt A substitut. Jag passar mig också för att dricka a-fria alternativ, substitutsmaken triggar mig. Som sagt, det handlar verkligen om att "känna sig själv" och vad just DU behöver för att ändra livsstil.

"Att vara lite för sig själv" som du skriver, tror jag man behöver med jämna mellanrum. Det är då man möter sig själv och kan hämta kraft.
Du verkar också ta emot stöd; forumet, psykolog osv OCH insett vikten av att arbetet måste du göra själv. Jag brukar jämföra det med fysisk träning. Du kan få träningstips och hjälp med motivation, av andra, men det är DU som måste träna dig till bättre kondition, bygga muskler och bibehålla dina träningsvanor. Vi får inte glömma att vi är personer med ett starkt beroende. Därför tror jag att det är lätt att övergå till ett beroende även av de verktyg vi använder för att bli nyktra. Det är skillnad på att ta hjälp av ; forumet, terapeuter, AA osv än att bli beroende utav det.

Fortsatt lycka till!

... stor och varm hoppitosskram, Sisyfos. Skön onsdag på dig. :)

Hej och välkommen Solapan! Tycker om ditt "namn" det låter lovande :). När nervgiftet börjar lämna kroppen så blir det lättare att uppleva de känslor du längtar efter. Jag lovar. Vi som är beroende vet att missbruk av alkohol leder till oro, ångest, ensamhet och kontakten med sig själv och till andra bryts. Jag tror att om man BESTÄMMER sig och har en ljus FÖRTRÖSTAN om ett nyktert liv, så ger man sig själv stora möjlighet att lyckas. Bestämdhet och förtröstan är bra att "hålla sig till" när man tvivlar, känner sig skör, får backflash osv. Första tiden är det bra om man äter och dricker ordentligt. Smart val du gör, att röra på dig och vistas i naturen, det höjer dopaminet i kroppen och dämpar suget efter A.
Se, redan efter dag 6 så har du sovit skönt. Tröttheten du beskriver känner jag igen och kan handla om att kroppen håller på att avgiftas. Bästa högsta lycka till nu, du har redan kommit en bra bit på väg!!!!

På alla sätt och vis. Ah, men så väldigt, väldans roligt att höra av dig, SL! Har saknat dig. Den här resan låter magisk. En tanke jag har är att någon gång i mitt liv få tillbringa en hel dag med en (snäll) elefant. Vi skulle umgås i all vänskaplighet, tillbakalutat och skönt, och vi skulle bada och spruta vatten på varann och rulla oss i vattenvälling och titta varandra i ögonen. Jag skulle mysa och stryka och känna och bara ta in upplevelsen av att vara nära ett sånt klokt och starkt väsen.

Tusiken, återigen SL; så himla roligt att så att säga höra din röst. Jag har stora förhoppningar om att du ska trivas bra i ditt lilla hem och att arbete, vänskap, hälsa och kärlek står dig bi. Stor, stor, S T O R kram! <3

... jag ju uppriktigt nyfiken på hur din exkollega ser ut. :) Fast det låter ju så självupptaget så det säger jag ju förstås inte. Kram på dig i dag!
Och kram på dig, Muris. Och Litsan..! Hallå där!

Kul att du vill komma igång med löpträningen! Träning har hjälpt min ångest betydligt. :)

Hej,

Varsågod. Hur gick det igår? Det var bra att du försökte dricka mycket vatten! Var du stressad igår innan du började dricka? Eller blev du stressad av alkoholen? Ett eller två glas alkohol har en lugnande effekt på mig. Men om jag dricker tre glas under en kort period blir jag ledsen och får ångest vilket är jobbigt. Jag kommer därför försöka hålla mig till max två glas.

Jag har läst ikapp din tråd nu. Du undrade tidigare vad du skulle säga till din sambo angående alkoholen. Du måste inte säga ”jag har ett alkoholproblem och är beroende av alkohol”. Du kan linda in det på ett snyggt sätt. Du skulle kunna säga ”det har blivit lite mycket alkohol under december så jag tänker skära ner på alkoholen under januari.” Känner din kille till din ångest? Du kan berätta att alkoholen ökar din ångest och att du därför vill skära ner.

Jag brukar festa väldigt mycket med en av mina närmaste killkompisar. Han brukar bjuda med mig ganska ofta och han dricker mer än mig. Jag skrev ett sms till honom att alkoholen gör så att jag mår dåligt och att jag därför vill skära ner. Sedan dess har han inte frågat om jag vill med ut och festa vilket känns skönt.

Om jag har förstått det rätt så är målet för dig en helnykter period. Det kommer att underlätta betydligt om du berättar för din kille. Det blir enklare om det inte finns någon alkohol hemma och om han kan fungera som ett stöd för dig.

Kramar

Ett fantastiskt exempel på att det aldrig är för sent!
Ja, det är tufft att lämna, men ibland är det tuffare i längden att stanna kvar!
Du får gärna fortsätta att berätta om du vill..
Kram!

Om det är någon tröst i sammanhanget, så kan jag säga att min fd, fortfarande väljer flaskan..
Jo, de vill gärna ha möjligheten att sas, både äta kakan och ha den kvar..
Eftersom vi gärna vill vara "duktiga" och får viss energi av att ta hand om, så tillåter vi knaprande på vår kaka, som gör det möjligt för alkoholisten att spara sin egen kaka.
Ja det brukar bli väldigt trumpna miner, när det är slutknaprat ;-)
Och du gör helt rätt att jobba på att inte dansa med <3
Känslor har man ju ändå som måste bearbetas, Och jag hoppas att du orkar bena ut dem! För det gäller ju ibland att låta hjärta OCH hjärna följas åt.
Och ibland är det faktiskt läge att låta hjärnan bestämma..
Önskar dig lycka till i dina beslut och du får naturligtvis fortsätta att titta in här och kanske ge någon liten lägesrapport! ( vi behöver lite positiva berättelser också ;-) )

Jag förstår er, Jonan och Fru & mamma!
Att lämna är inte gjort i en handvändning. Att veta vad man själv vill, efter många års medberoende är inte heller så enkelt.
Våra hjärnor är ju också "kidnappade" av alkoholen.. Inte så vi dricker själva, men av mönstret som blir när man bor tillsammans med en alkoholist.
Kan inte säga "lever", för vissa stunder känns det som man bara "överlever"..
Jag har själv tagit två steg fram och ett tillbaks.. Sidsteppat och krumbuktat.. Tagit beslut som jag sedan avvikit ifrån, för det var ju så "lugnt" och såg lite ljusare ut.. Och just DÅ, var jag inte framme vid min gräns..
Men när gränsen väl kom och stod där, så kändes det som att jag inte hade något val.
Jag såg ju för min inre syn vad som skulle hända (vi hade ju gått igenom den här "dansen" i många år, med endast små variationer på temat..) Jag insåg att vare sig det var vals, foxtrot eller bugg, så var det i grunden "dans", där han förde och jag på något outgrundligt sätt bara hade att följa..
Så jag tackade NEJ till andra dansen och gick..
Ta den tid ni behöver, gå tillbaks och läs vad ni skrivit ( se hur lika berättelserna blir..) Och känn tryggheten i att ni kommer att VETA, när det är nog!
Nej, det är ingen "klang och jubel-föreställning", utan troligen mycket tårar, ambivalenta känslor och ilska.. Men någonstans inom er kommer ni att känna att ni faktiskt nått en gräns och fortsätta planera resten av era liv utifrån den här känslan!
Nej det går inte fort, men varje tusenmila resa börjar med ett litet steg!

Jag börjar min medicinering i slutet av denna månad. Det känns både bra och omtumlande att ha fått en diagnos, men jag har fått bra hjälp på vägen. Tänker dock inte dölja mitt A missbruk bakom en diagnos, jag vet vad som behöver göras. Kan dock förstå mig lite bättre, psykisk ohälsa och A missbruk ligger i släkten. Själv har jag missbrukat allt, mat,träning osv. Träningen ska jag dock återuppta ( det behövs många förändringar i tillvaron nu.) Inne på dag tre som nykter, så nu kör vi 2016!

Dag 6
Första natten med mer sömn än de tidigare. Mer utvilad. Skönt trött efter frukost. Tänker för mycket på vad som hände efter första glaset förra året. Men nu ska jag leta upp en skogsled som jag ska umgås med ett tag. Sen äta lunch. Skulle vara fint om jag kunde ta en tupplur i em. Känns som det behövs.