Senaste kommentarerna i forumet

Önskar att jag va lika modig som du så jag kunde söka hjälp. Ska bli nykter från och med i morgon hade jag tänkt, igen. Hoppas det går bra för dig :)

så kämpa på och följ den!

Då har jag varit hos en alkoholterapeut på vc. Det kändes bra och han hjälpte mig att damma av verktygen jag fått förut . Vi kom fram till att jag träffar honom 1/g månad , som en check och att jag ska gå på aamöten minst 1g/vecka. Ha en öppen och ärlig kommunikation med min man, samt fundera på om jag vill äta campral igen. Nykter på dag 11, känns detta som en riktigt bra plan. Kämpa på alla kämpar

Jag var väldigt ostadig, skakig och svampig i hjärnan. Det höll i sig några dagar innan det gick över.

Du gör det bra, Nu väljer jag livet! Snart kan du se tillbaka på dom tuffa första dagarna. Ha en fin dag du också!

Sista helgen jag drack minns jag knappt någonting av. Det var som att jag var tvungen att få i mig det där sista. Även om jag inbillade mig att jag hade kunnat gå till jobbet på måndagen. Nu blev det ju sjukan istället. Att sluta när man dricker hela sin vakna tid kan vara farligt. Ta hjälp,det finns att få. Tänk på att du är opad också.
Tänker på dig för att vi har en liknande historia. Finns här. Stor kram

Hej Blåklockan,

Måste ge dig samma råd som vår fina Mulletant - läs på de andra sidorna här på forumet. Det kommer hjälpa dig att förstå alkoholismen och att du tyvärr inte kan göra så mycket. Inte mer än att ta hand om dig själv och din son. Din man måste, återigen, inse att han har problem och det du säger kommer antingen rinna av honom som vatten på en gås eller kastas i retur på dig själv. Det är sorgligt att inse det. Och jobbigt, jävligt och tungt.

Jag har själv varit medberoende. Riktigt djupt och illa till en man som var ganska svårt skadad psykiskt. Han var inte alkoholist (då), men hela min värld kretsade kring att han skulle få må bra. Same same but different. Naturligtvis var det alltid mitt fel att han mådde dåligt, om jag bara var snällare, mer förstående, mjukare, hårdare, tuffare, vekare, starkare, svagare ... så skulle han inte ha några problem. Men inget av det jag gjorde hjälpte eller räckte till. Det bröt ner mig fullständigt och trasade sönder hela min självkänsla. Det är alltså inte så enkelt att se på sin situation med klara ögon när man är mitt i det. Man vill ju gärna tro att man kan "rädda" honom... Men den enda räddningen som betyder något i längden är att den sjuke/sjuka SJÄLV VÄLJER att ta tag i sitt liv.

Du frågar "Hur vet man som anhörig om en alkoholist menar att han vill skuta eller om han bara vill " köpa sig tid" genom att söka hjälp?". Jag skulle vilja säga att det vet du inte. Det vet du aldrig. Och tyvärr vet nog inte alkoholisten det heller. Jag tänker att du själv behöver välja. Orkar jag stanna kvar och bevittna eländet? Eller vill jag skapa mig ett bättre liv för mig själv? Jag kan själv tänka mig att om någon tjatade/hotade/vädjade till mig att jag skulle sluta dricka, så hade jag inte brytt mig ett skit. Så stark är självförnekelsen. Men om jag faktiskt blev lämnad ensam, på riktigt, så kanske kanske skulle jag ha valt att ta tag i mitt liv. Förstår du hur jag menar?

Varm kram till dig

Eller skit! Har sista veckan till o med druckit när jag vaknar....
Skall till A tanten i morgon och mina planer är att sluta helt, hälla ut allt o börja på måndag. Denna veckan var meningen att jag skulle trappa ner men det har istället eskalerat.
Livrädd att nu är det snart september och jag skall 0....
Det kändes ok när det var maj, juni då var hösten långt borta. Rosé på sommaren och the på hösten....
Är väldigt darrig o hjärtat slår. Klarar jag att bara sluta tvärt? Så trött att tänka A 24 Tim om dygnet....
Tack för att du undrar! Kommer verkligen behöva ALL stöttning!
Suck

Det verkar ju nästan som om man har lyckats komma något på spåren inom alkoholforskningen nu. En brist på ett enzym som gör att jag och många med mig tar återfall trots långa tiders nykterhet. Känner mig hoppfull igen!
Undras hur lång tid det kan ta innan ett läkemedel finns att få?
Det gäller att hålla sig på banan nu så att där finns något kvar att rädda. Fortsätta att avstå den "uschla spriten" som min mormor brukade säga.

När jag var inne i det där att jag måste ha något för att funka så blev det svårt att sluta när man skulle ha en massa middagar och tillställningar. Nu kunde jag inte sluta själv ändå men det är min erfarenhet.
Lycka till med dina 21 dagar de kommer att få dig att må så mycket bättre,jag är bara inne på 8 dagar utan men mår redan bättre
Kram

8 hela dagar har redan gått. Det har gått fort och jag känner mig bättre än på länge. Orken börjar komma tillbaka sakta men säkert. Jag inser att jag har dålig kondis. Har tagit de där promenaderna som läkaren sa,de är bra. Känns bra iallafall.

Förra veckan fick jag med mig lite fråge formulär ang min hälsa som jag skulle fylla i från beroende mottagningen.Vi gick igenom dem när jag var och blåste och tog antabus igår. Då säger hon att jag fått ganska höga poäng för vuxen ADHD?!!! Hon säger sedan att en läkare får besluta om man ska utreda det. Vet inte riktigt vad jag ska tycka och tänka om det.

Idag är det en ny dag och jag ska försöka göra det bästa av den. Ha en härlig tisdag!

Fan va bra man är på att lura sig själv. Har väl gått ok men flera ggr sista veckan fuskat. Massa tillställningar och middagar nu fram till söndag. Funderar sen på att köra strikt 21 dagar som verkar vara grejen för många här. Tror inte måttligt per vecka funkar för mig att börja med.

Augusti har gått ganska bra när det gäller intaget av vin. Jag har minskat och kommit under gränsen för riskabel nivå. Det är bra men kan bli ännu bättre under september.
Och min planering blir att fortsätta träna och umgås mer med väninnorna. Ensamheten gör oss lite dumma som Barbro Hörberg sjunger.

och jag själv ser att jag förändras, vilket i sin tur påverkar mina relationer OCH att mannen min fortfarande förändras vilket givetvis också påverkar hela alltihopa så klistrar jag in ett svar jag skrev till Blåklocka tidigare idag. Jag fick en djupare insikt om mig själv (vad annars?) i söndags när jag var på Malmgårdens konvent. Blev medveten om vilken kraft jag använt under största delen av mitt för att hålla kontroll över tillvaron.... inkluderande nära och kära då. Allt i bästa välmening och övertygelse om att jag vet vad som är "det bästa". Härligt, egentligen, att känna att jag inte stannat....

Här är morgonens inlägg: Så innerligt väl jag förstår att det känns hårt att läsa det Muränan skrev.... från 'den andra' sidan. Jag, som hör hemma här, instämmer i varje ord. Jag har varit där du är och de senaste åren - när jag tänker tillbaka - gjort en nästan ofattbar resa där jag lärt mig så mycket om missbruk och om medberoende. Idag är min man nykter sen flera år, vi lever fortfarande tillsammans och har ett bra liv. Vändningen för oss kom efter att jag faktiskt gick i avsikt att lämna, först då insåg han 'verkligheten'. Så länge jag bara hotade betydde hoten ingenting. Den genuina förändringen - för hans del - kom mer än ett år senare då han tog ett återfall och därefter sökte sig till AA.
Mitt verkliga förändringsarbete kom ännu senare då jag sökte mig till Alanon och på riktigt började få insikt i (nu måste jag tänka och söka orden) ... i mina medberoendemönster och -beteenden. Iofs var jag på god väg efter att ha läst och skrivit här och fått 'brutalt sann' men kärleksfull respons av samma slag som du fick av Muränan igår. Kanske jag skrev det redan, men i så fall tål det att upprepas; mest har jag lärt mig genom att läsa på missbrukarsidorna här. Ovärderligt.
Jag kan så väl känna mig in i din önskan om att bara ha ett lugnt liv. Så väl. Så många gånger jag själv gick igenom den där turbulensen-beslutsamheten-våndan-tvekan-och till slut uppgivenheten. Varje gång, tänker jag nu när jag ser tillbaka, förlorade jag en bit av mig själv. Men.... det är möjligt att ta - eller återta - makten över sitt liv. Det är sant. Jag och många andra har gjort det. Kram, kram / mt

Dag 25 onsdag, tänker på två saker. Det ena är jobbet där jag inte hinner med att avsluta. Får ingen/tar ingen tid eller ro till att göra en sak i taget. Orkar inte eftersom det är för mycket. Känns som jag petar här och där. Tvingad att hela tiden göra det viktigaste. Reaktivt. Obra. Detta måste få ett slut. Förändra eller lämna är strategin. Ta fighten. Sen är det kärleken. Vi ska all in så att säga. Ger energi. Det är bara resan hur det ska gå till som känns oklar just nu. När jag vaknade upp imorse så sa den inre rösten att göra klart alla förberedelser, det praktiska och låt alla beslut mogna. Något sånt. Nu ska jag äta en stor kanelbulle och ta en kopp svart kaffe. Mår bra. Inga sug.

Så roligt att det blev klart med huset och att du bryter din trend att fira med alkohol.
Bra med eget hus, finns varken hiss eller spiraltrappor ?
Ha en riktigt fin dag

Så innerligt väl jag förstår att det känns hårt att läsa det Muränan skrev.... från 'den andra' sidan. Jag, som hör hemma här, instämmer i varje ord. Jag har varit där du är och de senaste åren - när jag tänker tillbaka - gjort en nästan ofattbar resa där jag lärt mig så mycket om missbruk och om medberoende. Idag är min man nykter sen flera år, vi lever fortfarande tillsammans och har ett bra liv. Vändningen för oss kom efter att jag faktiskt gick i avsikt att lämna, först då insåg han 'verkligheten'. Så länge jag bara hotade betydde hoten ingenting. Den genuina förändringen - för hans del - kom mer än ett år senare då han tog ett återfall och därefter sökte sig till AA.
Mitt verkliga förändringsarbete kom ännu senare då jag sökte mig till Alanon och på riktigt började få insikt i (nu måste jag tänka och söka orden) ... i mina medberoendemönster och -beteenden. Iofs var jag på god väg efter att ha läst och skrivit här och fått 'brutalt sann' men kärleksfull respons av samma slag som du fick av Muränan igår. Kanske jag skrev det redan, men i så fall tål det att upprepas; mest har jag lärt mig genom att läsa på missbrukarsidorna här. Ovärderligt.
Jag kan så väl känna mig in i din önskan om att bara ha ett lugnt liv. Så väl. Så många gånger jag själv gick igenom den där turbulensen-beslutsamheten-våndan-tvekan-och till slut uppgivenheten. Varje gång, tänker jag nu när jag ser tillbaka, förlorade jag en bit av mig själv. Men.... det är möjligt att ta - eller återta - makten över sitt liv. Det är sant. Jag och många andra har gjort det. Kram, kram / mt

Sov gott MA lin och hoppas dagen blir bra! /Kram

till husköpet heueh!

Tack för att du suddade. Tror inte man kan skicka nåt privat här tyvärr. Verkar inte så.

......snart dags att stämpla ut! Zzzzzz snart kram

Kontraktet är underskrivet och handpenningen betald. I december kommer jag att flytta in i mitt hus! Jag kan knappt vänta, det har varit så mycket upp och ned på senaste tiden så jag längtar verkligen efter att slå mig ner där ute i skogen och bara andas ut. I någon snödriva. För naturligtvis kommer det här att bli det första året på länge som det börjar snöa i slutet på november. Jag har ett köksbord gjort av sjunktimmer, bara bordsskivan väger 90 kg. Det kommer att bli intressant att släpa den genom snöstormen. Fast det lämnar jag till mina söner att oroa sig för.

Min viktigaste uppgift kommer att bli att bryta en trend. Varje gång jag har flyttat hittills har jag firat med stjälp av alkohol. Det här ska fanimig (ursäkta språket) bli första gången som jag firar med kaffe, eller läsk, eller vad som helst som inte innehåller de förhatliga procenten. Jag vill att mitt nya liv som skogsmulle ska börja rätt eftersom då är chansen större att det fortsätter så. Baserat på tidigare erfarenheter så vet jag att om jag tar så mycket som ett glas så kommer jag att bli så till den grad besviken på mig själv att jag fortsätter dricka av bara farten. Och sedan får jag samma elände att ta mig ur som har haft nu senast.

Igår var hissen blockerad när jag kom hem från affären. Någon höll på att flytta och tog sin rundliga tid på sig. Två fulla matkassar hade jag, efter tio minuters väntan blev jag orolig för frysvarorna och bestämde mig för att gå upp. Tio trappor. Spiraltrappor. Dom säger att det är nyttigt att ta trapporna, men jag tror det är en modern variant på ättestupan; ett sätt att göra sig av med överflödiga pensionärer.

Ha en bra dag allihop!

.

För 3 månader sedan genomled jag en mycket hemsk dag. Hade så svåra skakningar så att jag knappt kunde dricka ur en mugg med båda händerna, svåra och smärtsamma kramper i benen, tung och ojämn hjärtrytm. En natt utan sömn, några nätter med bara lite ytlig slummer i någon timme. Men värst av allt, en tjock och kvävande ångest. Den av alkohol skapade nattsvarta ångesten.
Skakningarna och kramperna gav med sig på något dygn, ångesten avtog betydligt långsammare och klingade inte av förrän flera veckor senare.

Jag är verkligen glad idag för att jag tog beslutet att påbörja ett nyktert liv. Och som jag skrev i söndags, så känner jag mig säkrare och tryggare nu i nykterheten. Däremot borde stressen, arbetsbördan och den dåliga psykosociala miljön på mitt arbete få mig att svaja och komma ur balans. Men så är det inte, åtminstone inte nu. Kan det möjligen ha att göra med att jag genom arbetet med mig själv och min alkoholism, fått mig att kunna hålla lite distans till allt negativt på jobbet. På ett liknande sätt som att jag har en klar distans till alkoholen, den finns bara utanför mig, i världen utanför mig, på minst en armlängds avstånd. Det negativa på jobbet som jag kan undvika, dras jag inte med i. Jag sköter mitt och håller en viss distans.
Ja, man får väl se. Hösten och vintern är lång, mycket stress och sömnbrist ska man igenom. Men just nu känns det bra ut. Och påminnelser om tidigare dåligt mående p.g.a. alkoholen kan vara nyttiga.

Hoppas att ni påminner er ibland, och att ni klarar av att ha en hälsosam distans till alkoholen (minst en armlängd)

-

Skönt att du mår bättre.