Senaste kommentarerna i forumet

... identifiera den här rösten som säger dumma saker till mig och om mig hela tiden. Göra en hel människa av denna röst, dra upp konturerna, fylla i minspel och kroppsliga attribut. Och sedan, när jag är på det klara med vem den här entiteten är, med en vänlig åtbörd peka mot utgången och med lugn stämma säga: "Dags för dig att gå nu."

... under ett antal år. Jag skriver "ägnade" eftersom jag inte tyckte att jag led av det så värst. Ett rätt bra sätt att fylla sig utan att gå upp i vikt, tyckte jag snarare. Har inte petat så mycket i den dammråttshögen...

En god dag önskar jag dig, SL!

Ska det stå. Goddammit också.

... om Lucas gav mig onda ögat och på något sätt, i ord eller gester, skulle antyda att jag inte var välkommen i hans hjärta. Om ens tillfälligt. Så absolut, kom hit, lägg dig i soffan, Selma kan ligga bredvid dig och du har fri tillgång till hennes varma, torra och lena kropp som är så hääärlig att ta på. Och du kan ge mig lite musiktips, för såna behöver jag, och så tänder vi alla ljus vi kan hitta, och när vi blir hungriga går du, jag och Selma iväg och pallar grannens äpplen och kanske gör vi en paj eller så glufsar vi i oss dom bara som dom är. Och jag kommer att stressa upp mig, för vad ska man nu hitta på för intellektuell och spirituellt att säga och så småningom kommer jag att slappna av i både vår gemensamma tystnad och i orden som växelvis kommer från oss båda.

Goddammit, vad gött det skulle sitta, E!

Tack för att du delar med dig SL. Vi har alla gjort vår beskärda del av skit under inverkan av alkohol...

Du undrar om du är alkoholist eller har alkoholproblem osv? Jag ägnade mycket tankemöda åt det för egen del i början av nykterheten. Men kom till slut fram till - spelar det någon roll vilken etikett jag sätter på mig själv? Jag har helt klart ett problem med drickandet och alkoholen ställer till problem för mig. Det räcker för att jag ska sluta. Om jag är alkoholist? Jag vet inte, antagligen. Behöver jag testa igen för att få veta - nä...

Kram till dig

Jag blir inte ledsen vännen. Jag har en plan om det skulle hända igen och mannen vet om det. Jag kan inte gå med på ett till återfall till då går jag under. Det är så skönt att ha dig för du är så ärlig. Vad mycket vi skulle ha att prata om i det verkliga livet, men jag har min bild av dig. En liten yrhätta.
Tack vännen
Konstnären

Låter som migrän tycker jag... Drick ordentligt med vatten (lätt att slarva med det när man reser), försök och sova och vila mycket (fattar - inte så enkelt) och ta en lång, långsam promenad.

Sitter själv på tredje dagen med galopperande huvudvärk. Denna gång är det inte migrän, utan spänningshuvudvärk. Jag har ont i ryggen och axlarna och just nu verkar alla spänningar har bestämt sig för att spela rugby innanför kraniets väggar. Inget hjälper.

Hoppas du mår bättre snart

Instämmer med PP. Om du tar en paus, hoppas jag att du kommer tillbaka vännen. Man måste ju inte hänga här, om man inte vill ;-) Men man kan heller inte fly från sig själv...

Du är stark StorPer. Önskar dig allt gott!

K R A M

Ditt inlägg fick mig just att ta beslut om att skjuta upp arbetsdagen en timme eller så.
Här och nu konstnären!

Gör dig sällskap på promenaden i solen, lika bra att passa på. Snart går ju mörkret ner över Norden.
Man ångra ju inte heller en promenerad promenad.

//PP

Såg spår efter dig på forum och kan bara instämma i det som mt skrev i sin tråd. Det är så trevligt när någon återvänder och lämnar livstecken, och just nu var ni ett par stycken :-). Ett år är ju både länge och kort, och jag är säker på att även om allt blivit lättare så har vi ännu inte blivit klara. Har faktiskt mina funderingar på om jag kan eller vill bli "klar". Att tokiga tankar kan dyka upp är nog vanligt och vad är då naturligare än att återvända till trygg mark ett tag? Det är ju inget nederlag utan bara smart om livet svajar en smula.

Nykterheten har satt bollar i rullning och vi kanske varken kan eller bör ändra på det. En sak är säker för mig. I och med att man nyktrar till är inte livet biff, fixat och klart. Det är nog så att det är då som utmaningarna börjar på riktigt. Jag tror att det finns en period när vi försöker lösa allt på bästa möjliga sätt, men att det inte faller sig helt lätt. Kanske är det för att vår marinerade hjärnor och vårt marinerade känsloliv inte är helt enkla att styra enbart med tankar?

Ibland undrar jag faktiskt vad som egentligen är vad i den härliga soppa man lever i som relativt ny-nykter :-)

Du och din vackre genomgår stora förändringar. Kanske är det ett resultat som har kunnat växa fram under ditt "tillfrisknande" från drickat? För min egen del var det redan i vintras nödvändigt att inleda stora livsförändringar - mitt i matchen när jag bara hade några månader av nykterhet i bagaget. Därför blev dessa förändringar till något som drog enormt mycket kraft. Ja, förändringarna i mitt liv blev till ett heltidsjobb. Det var krävande att agera på ett korrekt sätt och fatta rätt beslut när huvudet inte ännu inte var tillräckligt "friskt". Just därför att det var så svårt, är jag extra nöjd och lite stolt över mitt agerande. Även om det inte blev som jag hade önskat. Jag hanterade situationen hyfsat, och har i alla fall kvar min värdighet ;-) Men jag hade hellre önskat att jag haft lite mer tid till mig själv först innan jag tvingades in i alla jobbigheter.

Det går säkert bra för er att hitta er väg nu, och för dig att hitta din framtida. Du är ju nykter och har haft tid att landa i dina tankar (är detta möjligt?)

Var som sagt fint att läsa dit inlägg. Har funderat på hur du har det, när jag strosat runt i kvarteren kring katthemmet. Ta vara på dig!

//PP

Så är det nog att det tar ett par år innan nykterheten sätter sig. Det börjar mer och mer bli en naturlig del av livet. Idag känns som en fin dag. Tänkte på min fina vinsamling som jag tömde på någon vecka. Så var det då, och så är det inte nu. härligt. Tänk bara att slippa lägga pengar på sådant som jag blev sjuk av.
Nu ska jag gå mina 5 km runt en udde och filosofera lite.
Ha det fint vännen
Konstnären. Förresten har jag ingen brådska med att det ska sätta sig.

Missade D-dansen igår, men ska kolla på nätet senare. Nyttigt för dig att se den kanske... Nu vill jag egentligen inte skriva det här, men jag känner att jag måste. Inte för att måla f-n på väggen, skrämma dig, förstöra allt gott som är nu osv - men har du någon plan B om mannen skulle ta återfall...? Man kanske tänker att man ska leva i nuet och ta problemen när de kommer i så fall. Våga lita på varje dag istället. Men är det inte så man kanske hamnar i medberoendet - om den respektive tar återfall? Jag menar inte att du ska gå omkring och tänka på detta hela tiden, men att du på förhand har bestämt vad du tänker stå ut med och inte. Redan nu fatta ett beslut, om något händer. Jag tror att det är otroligt svårt att fatta ett beslut NÄR det väl har hänt. Då bortförklarar man, förlåter, vill gå vidare, slätar över - tills det är dags igen... Sedan är man fast...

Man kan väl ändå leva i nuet, glädjas åt att man funnit varandra igen, att båda är nyktra. Även om man har bestämt sig för vad man ska göra om det inte funkar. Alltså ha en plan i beredskap, som man bara plockar fram om något händer. En plan för att skydda sig själv. En sådan plan kan man kanske även meddela den respektive, så han vet vad som gäller.

Hoppas du inte blir ledsen på mig, utan förstår vad jag vill säga...

K R A M till dig vännen

... att höra ifrån dig!!
Varma kramar!!

Förstår som att du går igenom en tid av funderingar. Först av allt vill jag bara gratulera dig till de månader som du nu varit fri från drickat. Under den tiden tycker jag mig ha märkt en mycket positivare och mer beslutsam hållning. Minns så väl hur det kändes för mig efter ett antal månader. Den första euforin över min nyvunna nykterhet hade lagt sig och jag var på något sätt besviken över att mina andra problem inte automatiskt löst sig. Kanske hade jag haft fullt upp med att enbart fokusera på alkoholen? Det kanske var tid för allt som jag tryckt undan att komma upp till ytan? Samtidigt kom jag in i en period med lite huvudvärk och tyckte även att synen var lite knas (kanske något liknande som Stingo beskrev?)

Eftersom jag nu inte kunde fly från mina bekymmer - som iofs. var av mer familjär karraktär - med alkoholens hjälp, gick mina tankar på något sätt i riktningen av att fly, rent geografiskt till exempel. Kanske kam vi inte alltid dra paralleller till varandras situationer, men det finns likheter.

Efter de första 4 fyra månaderna har grundkänslan funnits hela tiden att jag är otålig med att framstegen ska gå fortare. Jag har ansett mig inte få den fulla utdelning som jag egentligen "förtjänar" genom det jag kämpat för. Men jag försöker alltid - så fort de tankarna dyker upp - att tänka på alla som sagt att det måste få ta sin tid.

Jag förstår det som att du även "omvärderat" en smula vad som är viktigast i livet? Tänker i alternativa banor, karriär och livsstil? Känner i så fall igen även det ;-)
Lite som den person som undgått en sjukdom eller olycka kanske börjar värdesätta andra saker i livet. Status, pengar och andras syn på mig har förändrats. En insikt om att ta vara på det liv jag har och att göra det som är viktigt på riktigt.

Så min tanke är nog att det inte är så konstigt att tankarna kring de oförrätter du upplevt i barndomen nu dyker upp, inte är alls konstigt. Nu har dom chansen att komma upp till ytan, och jag tror att du i framtiden kommer att hitta din väg att bearbeta allt. Det gäller nog oss alla, bara vi inte tar till alkoholen igen.

Om du nu ska ta en "time out" så hoppas jag att du kommer igen. Att vi under tiden håller i och vårdar vår nykterhet. Ta vara på dig!

//PP

Tack för de ordet, Santorini. Två månader är verkligen inte lång tid, speciellt om man jämför med 30 år. Finska läkarsällskapet säger att det tar 3-6 månader bara för serotoninproduktionen att komma igång.

Migrän hade jag faktiskt inte kommit att tänka på, trots att det är mig välbekant via familjemedlemmar. Lägger med det på listan, men med rätt låg sannolikhet

om dina framsteg Stingo! Två månader är en ganska kort tid som nykter ändå, det tar väl hjärnan lite tid att anpassa sej utan gifterna och våga släppa fram tankarna. Jag upplevde att mycket kom till ytan som jag trängt undan. Så bra att du fått insikten att du begränsat ditt liv och har alla möjligheter nu! Din huvudvärk är jobbig, hoppas den ger sej snart. Låter som nåt migränliknande, det där med synstörningar.

Jaha, mitt inlägg blev inte klart, teknikens frustration. Vill ännu bara säga att jag önskar dej allt gott och att du får lugn på dina tankar.

Sen vill jag ännu säga hej till Fia, kul att se dej! Glad att du är nykter men tråkigt att det inte funkar med din vackra man.

Ha en bra sag kära forumvänner

Började skriva ett svar till dej igår men det blev inte klart. Jag känner att det du upplevt är för svårt för att jag ska kunna kommentera det, då jag inte har samma bakgrund. Men det jag tänkte på var att då man blir nykter och varit nykter ett tag så verkar saker komma upp till ytan. Hjärnan är fri från gifterna och saker poppar upp. Det upplevde jag den första tiden, mycket jag inte tänkt på kom tillbaka och kunde bearbetas.

Stingo - Smart med a-fri öl. Så du är kanske en av de andra på flyget/hotellet. Ha en bra resa då.

I like this life. Tänk om man fick bo på ett hotell hemma. Ingen tvätt, laga mat, städa,disk osv. Bara njuta. Just nu hungrig och utvilad.

Först av allt så glad för er respons. Fia vad gott att du hör av dig, det är en heder att det går så bra för dig. Hoppas du känner dig trygg och väl förankrad i dina beslut. Det verkar onekligen på det viset. KanonFia!
Muränan, jag har gått hos många psykologer och snackat barndom och massor runt det. Någon enstaka gång har alkoholen berörts men inte alls som om den vore ett problem. Jag tror samtalen har hjälpt mig lite på väg mot ett helare jag. Men en grundkänsla har alltid varit att jag aldrig förmått förmedla de känslor och inre kaos jag ibland går igenom.
Det är lite som att försöka plocka upp ett mynt med boxhandskar på.
Jag vet helt enkelt inte vad jag känner, kan inte sätta ord på det.
I vilket fall som helst så sker det alltid en reaktion när jag berättat eller skrivit något om mina upplevelser och det är ju givetvis då först och främst känslan av att överdriva. Så farligt var det väl inte ändå? Jo, det var det. (Så långt har jag kommit att jag faktiskt accepterar det jag själv tycker i denna fråga) Sedan kommer känslan av att vara hemsk, elak och egoistisk. Det är ju min mamma jag talar om. Min mamma som gett mig livet, som jag förvisso inte bett om, men ändå. Morsan har själv haft en mycket tuff barndom med en sadistisk far och det gör det enklare för mig att förstå varför hon gjort som hon gjorde. Det som jag är glad över är att jag i min tur brutit denna onda spiral och är nog i det stora hela en god kärleksfull far, de säger det i alla fall, mina barn. Jag vet att jag gör det mesta med kärlek och respekt till dem.
Nä, det som hänt mig innehåller så många svåra situationer och jag förstår ibland inte hur jag ska klara av att hantera det.
Äh, nu orkar jag inte med detta längre.
Tar en paus från forumet på obestämd tid.
Sköt em er och varma kramar från LP

/SL

Det här kanske låter lite knäppt men jag önskar faktiskt att jag vore din hund just nu och fick vara med dig och inte vet jag var Selma sover, kanske på golvet, ja det går bra. Skulle bara vara så skönt att få ligga i din soffa som en hund och se på dig. Det är så kass stämning här hos mig, här tycker ägaren inte om sin hund så mycket.

Otroligt.
Sov gott Lena.

Texten sätter fingret på rätt ord.

Hej
Min man dricker inte heller hela tiden. Men för ofta och för mycket. På helgerna och semestern. Gör bort sig , flörtar med andra framför mig osv.
Ja om du och barnen mår dåligt så är det för mycket.
Skickar styrka till dig! ♡